Näringsutskottets betänkande nr 21 år 1974
NU 1974:21
Nr 21
Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:51 med
förslag till lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207), m. m. jämte
motioner.
Ärendet
I propositionen 1974:51 (handelsdepartementet) har Kungl. Maj.1
föreslagit riksdagen att
1. antaga förslag till lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207),
2. godkänna att det provisoriskt inrättas ett centralt organ för
lotterifrågor med de uppgifter chefen för handelsdepartementet angett i
propositionen.
I anledning av propositionen har väckts två motioner. I detta
sammanhang behandlar utskottet även två motioner — angående spelautomater
och bingospel - som väckts under den allmänna motionstiden.
Motionerna redovisas nedan.
Kristen demokratisk samling har tillställt utskottet en skrivelse i
ärendet.
Propositionen
Den i propositionen föreslagna ändringen i lotteriförordningen
(1939:207) går ut på att länsstyrelserna skall handha all tillståndsprövning
i fråga om bingospel samt prövningen av tillstånd att anordna
automatspel i samband med bingospel. Lagen föreslås träda i kraft den 1
juli 1974.
Vidare föreslås att riksdagen godkänner att en central nämnd,
lotterinämnden, provisoriskt inrättas för lotterifrågor. Efter bemyndigande
av Kungl. Maj:t avses nämnden skola utfärda tillämpningsföreskrifter
till lotteriförordningen och handlägga besvärsärenden. Vidare skall
nämnden lämna råd och anvisningar till länsstyrelser och polismyndigheter.
I propositionen föreslås dessutom viss utvidgning av de politiska
organisationernas möjligheter att få lotteritillstånd.
Lagförslaget återfinns på s. 2—7 i propositionen.
Motionerna
Yrkanden
I anledning av propositionen har väckts motionerna
1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 21
NU 1974:21
2
1974:1637 av herr Andersson i Edsbro m. fl. (c), vari hemställs
1. att riksdagen antager förslaget till ändringar i lotteriförordningen
m. m. med tillägget att ett lönsamhetskrav av 15 procent skall ställas vid
anordnande av bingolotterier,
2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att 1972 års lotteriutredning
får i uppdrag att utreda frågan om ett förstatligande av
automatspelen eller ett helt upphörande av dessa spel,
1974:1638 av herr Berndtson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar vad som i motionen anförts rörande lotteritillstånd
för partipolitisk verksamhet.
Vidare behandlas motionerna
1974:841 av fröken Andersson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar om förbud mot s. k. enarmade banditer,
1974:1537 av herr Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar att handelsdepartementets PM angående tillståndsgivningen
beträffande bingospel upphör att gälla.
Motiveringen till yrkandet i motionen 1974:1537 finns i motionen
1974:1252 angående skatten på bingospel, vilken har hänvisats till
skatteutskottet och behandlas i dess betänkande 1974:23.
Motivering
Olika slag av spel om pengar har, anförs i motionen 1974:841, under
de senaste åren introducerats i Sverige och blivit populära. Enligt
motionärerna lockas i första hand de människor som söker kompensation
för en trist miljö med föga utrymme för egna aktiviteter att satsa pengar
på olika spel och främst då på de s. k. enarmade banditerna. En grupp
som särskilt lätt lockas till spel är skolungdom. Dessa spelmaskiner, som i
stor utsträckning ägs av det amerikanska företaget Bally, är i regel
placerade så att de är mycket lätt åtkomliga på allmänna lokaler som
kaféer och matställen.
I den motivering för yrkandet i motionen 1974:153 7 som lämnas i
motionen 1974:1252 anförs att de ideella föreningarna, särskilt idrottsoch
ungdomsrörelserna, arbetar under mycket svåra ekonomiska förhållanden.
Inkomster från bingo och lotteriverksamhet är, menar motionärerna,
helt nödvändiga för verksamheten i många små föreningar.
Motionärerna hävdar att handelsdepartementet i en promemoria (varmed
torde avses promemorian Ds H 1973:4) för beviljande av tillstånd krävt
att spelen skall ge en nettobehållning motsvarande åtminstone 15 procent
av omsättningen. De anför att många föreningar på grund av denna
bestämmelse tvingats upphöra med sin bingoverksamhet.
I motionen 19 74:163 7 betonas vikten av att arrangörerna av bingolotterier,
vilka oftast är idrottsorganisationer, får en större andel av den
ekonomiska behållningen. Motionärerna ansluter sig till det i proposi
-
NU 1974:21
3
tionen uppställda kravet för tillståndsgivning på att anordnarna skall få
minst 15 procents vinst. De anser dock att detta krav inte får vara absolut.
Motionärerna anser att bingospelen bör frigöras från beroendet av och
inflytandet från kommersiella intressen. I detta syfte för motionärerna
fram förslag om att föreståndare inom de ideella organisationerna skall
ges möjlighet till utbildning och information. Härigenom skulle de kunna
arrangera bingospel i egen regi.
I motionen 1974:1638 kritiseras den i propositionen föreslagna
begränsningen av lotteritillstånd till politiska sammanslutningar, tillhörande
parti som inte har representation i riksdagen men väl i landsting
och kommunfullmäktige i olika delar av landet, till att gälla endast
lotterier som bedrivs inom landstingsområdet eller kommunen. Denna
begränsning innebär att ett parti med riksomfattande kommunal representation
men utan representation i riksdagen inte skulle kunna få
tillstånd till ett rikslotteri. Motionärerna ifrågasätter även om representation
i landsting och kommuner bör uppställas som ett villkor för
lotteritillstånd. De anser inte att det finns några skäl för att de politiska
organisationerna skall särbehandlas. De förutsättningar som förordas i
propositionen — utöver att partiet vunnit mandat —, nämligen samma
krav på stadgar, varaktighet m. m. som uppställs vid prövning av
ansökningar om tillstånd i andra fall, bedöms av motionärerna vara
tillräckliga.
Skrivelse från Kristen demokratisk samling
Kristen demokratisk samling uttrycker i sin skrivelse till utskottet
önskemål om att politiskt parti skall kunna få tillstånd att anordna
rikslotteri även om det inte är representerat i riksdagen.
Utskottet
Bingo och automatspel har under de senaste åren vunnit stor
utbredning, delvis på bekostnad av traditionella lotteriformer. Dessa spel
regleras endast till viss del genom bestämmelserna i lotteriförordningen
(1939:207), vilken i huvudsak är oförändrad sedan sin tillkomst. En
allmän översyn av regleringen av lotteriverksamhet sker f. n. inom 1972
års lotteriutredning (H 1972:03). Utvecklingen på området har nödvändiggjort,
anförs i propositionen, att vissa åtgärder av begränsad räckvidd
nu vidtas i avvaktan på resultatet av lotteriutredningens arbete.
Förslagen i propositionen berör dels tillståndsgivning i fråga om bingo
och automatspel, dels de ändamål för vilka tillstånd till bingospel lämnas.
Av tradition har tillstånd till lotterier lämnats endast under förutsättning
att spelet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare.
Enligt beslut av 1960 års riksdag kan tillstånd till lotteri även lämnas till
förmån för partipolitisk verksamhet under förutsättning att partiet är
representerat i riksdagen. 1 propositionen föreslås att partier och därtill
NU 1974:21
4
anslutna organisationer som inte är representerade i riksdagen men i
landsting och kommunfullmäktige skall kunna få anordna lotteri till
förmån för partipolitisk verksamhet, dock endast inom landstingsområdet
eller kommunen.
I motionen 1974:1638 kritiseras denna begränsning, som enligt
motionärerna innebär att ett parti med riksomfattande kommunal
representation men utan riksdagsrepresentation inte skulle kunna få
tillstånd till ett rikslotteri. Det finns enligt motionärerna inga skäl för att
de politiska partierna skall särbehandlas på detta sätt. Motionärerna vill
att riksdagen i ett uttalande till Kungl. Maj:t skall ansluta sig till denna
uppfattning.
Som framgår av vad ovan anförts innebär propositionens förslag i här
aktuellt avseende en väsentlig utvidgning av rätten att anordna lotterier
för politisk verksamhet. Inskränkningen avser enligt propositionen främst
sådana politiska grupperingar som tillkommit för speciella syften med
lokalt eller regionalt begränsad räckvidd och sådana som bedöms vara av
tillfällig natur. Utskottet vill erinra om att riksdagen år 1960 anslöt
sig till departementschefens uttalande (prop. 1960:43) att tillståndsgivningen
bör handhas så att de politiska lotterierna inte inkräktar på
möjligheten att tillgodose andra och mera traditionella ändamål genom
lotterier. Utskottet finner de i propositionen skisserade principerna i
fråga om lotteritillstånd till politiska partier väl avvägda och avstyrker
därför motionen 1974:1638.
Två motioner tar upp frågan om bingospelens ekonomi. I motionen
1974:1537 hemställs att riksdagen beslutar att en inom handelsdepartementet
upprättad PM angående tillståndsgivningen beträffande bingospel
skall upphöra att gälla. Yrkandet i motionen 1974:1637 går ut på att i
lotteriförordningen skall göras ett tillägg av den innebörden att ett
lönsamhetskrav av 15 procent skall ställas vid anordnande av bingolotterier.
Av motiveringen i den sistnämnda motionen framgår att motionärerna
inte önskar att en behållning av 15 procent av lotteriets totala
omslutning skall vara ett absolut krav för tillståndsgivning. De anför att
spel som normalt ger över 1 5 procent men som av speciella skäl kommer
under gränsvärdet även i fortsättningen bör erhålla tillstånd.
Det är ett välbekant faktum att bingospel hittills till större delen
bedrivits av idrottsföreningar. Inkomsterna från spelen kan sägas vara
nödvändiga för verksamheten i många små föreningar. I många fall är
behållningen i förhållande till omslutningen låg. Den promemoria
(Ds H 1973:4) med förslag till reglering av bingospel m. m. som torde
avses i motionen 1974:1537 och som ligger till grund för förslagen i
propositionen behandlar bingospelens ekonomi relativt ingående.
Det framhålls i promemorian att en högre lönsamhet bör eftersträvas
och att tillstånd bör meddelas endast då den beräknade behållningen i
lotteriet bedöms som tillfredsställande. Krav på viss minsta nettobehållning
bör, enligt promemorian, kunna sättas vid 15 procent av total
omslutning. Htt sådant krav skulle, anförs det, sannolikt även medföra att
den förödande konkurrens som många små bingoarrangörer nu utsätts för
NU 1974:21
5
av arrangörer med stora spel och höga vinster skulle mjukas upp
betydligt. Promemorians förslag i detta avseende tillstyrks av flertalet
remissinstanser. Departementschefen framhåller att det är av vikt att
lönsamheten för tillståndshavama förbättras. Utskottet delar denna
uppfattning men anser det inte lämpligt att uppställa krav på minsta
nettobehållning uttryckt i en bestämd procentsats av spelens omslutning.
Det krav på lönsamhet som bör ställas skall kunna anpassas till rådande
förhållanden på lotterimarknaden. Närmare tillämpningsföreskrifter bör
därför meddelas av Kungl. Maj:t och inte inordnas i själva lagtexten
genom tillägg till lotteriförordningen.
I propositionen behandlas även frågan om automatspel i samband med
bingo. Departementschefen anför att sådant spel även fortsättningsvis bör
få bedrivas i samband med bingospel med undantag för automatbingospel
och därmed jämförligt bingospel. Två motioner tar upp frågan om
tillståndsgivning för automatspel. I motionen 1974:841 önskas förbud
mot s. k. enarmade banditer, och i motionen 1974:1637 yrkas att
lotteriutredningen skall få i uppdrag att utreda frågan om förstatligande
av automatspelen eller ett helt upphörande av dessa spel.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att 1972 års riksdag på
förslag av skatteutskottet (SkU 1972:66) uttalade att mot bakgrund av
de invändningar som kan resas mot det enskilda vinstintressets roll på
spelområdet och med hänsyn till de statsmonopol som sedan länge
fungerat på området tanken på en monopoliserad spelverksamhet
lämpligen bör kunna övervägas i samband med det fortsatta utredningsarbetet
beträffande spel och lotterier. Utskottet anser sig kunna förutsätta
att frågan om automatspelens framtid liksom andra frågor rörande
spelverksamhet kommer att allsidigt belysas av lotteriutredningen och
anser därför inte att det finns skäl för riksdagen att påkalla särskilda
direktiv för utredningen rörande denna fråga.
1 propositionen föreslås också inrättande av en lotterinämnd såsom
provisoriskt centralt organ för lotterifrågor. Utskottet har ingenting att
erinra mot vad departementschefen uttalar beträffande denna nämnd.
Under åberopande av vad ovan anförts hemställer utskottet
1. att riksdagen med godkännande av vad chefen för handelsdepartementet
i propositionen 1974:51 anfört angående lotteritillstånd
för partipolitisk verksamhet avslår motionen
1974:1638,
2. att riksdagen med avslag på motionen 1974:1537 och
motionen 1974:1637 punkten 1 antager det i propositionen
1974:51 framlagda förslaget till lag om ändring i lotteriförordningen
(1939:207),
3. att riksdagen med bifall till propositionen 1974:51 punkten 2
godkänner att det provisoriskt inrättas ett centralt organ för
lotterifrågor med i propositionen angivna uppgifter,
4. att riksdagen avslår motionen 1974:841 om förbud mot vissa
spelautomater,
NU 1974:21
6
5. att riksdagen avslår motionen 1974:1637 såvitt den avser
visst uppdrag åt 1972 års lotteriutredning (punkten 2).
Stockholm den 16 april 1974
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask
(s), Hovhammar (m), Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), Petersson i
Ronneby (c), Sivert Andersson i Stockholm (s), fru Oskarsson (c) och
herr Wirtén (fp).
Reservation
beträffande lotteritillstånd för partipolitisk verksamhet (utskottets hemställan
under 1) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”motionen 1974:1638” bort utbytas mot ett
avsnitt av följande lydelse:
Utskottet finner de i motionen 1974:1638 framförda synpunkterna
beaktansvärda. Ur rättslig synvinkel är det otillfredsställande att man gör
klar skillnad mellan olika slags föreningar, då det gäller möjlighet att
få lotteritillstånd, och detta till politiska föreningars nackdel.
Det är likaledes otillfredsställande att man rättsligt särbehandlar
organisationer med utgångspunkt i deras storlek och representation i
riksdagen. Sådan särbehandling kan vara nödvändig i speciella fall, t. ex.
då det gäller att dra praktiska gränser för vem som skall få statligt
partistöd eller vem som skall åtnjuta förmåner som har anknytning just
till den parlamentariska positionen. Men den bör definitivt inte tillämpas
så, att den för vissa organisationer innebär sämre möjligheter att utöva
allmänna verksamheter av skilda slag.
Anordnande av lotteri är en form av kommersiell verksamhet, riktad
till allmänheten. Rätten att anordna lotteri bör därför inte påverkas av i
vad mån en politisk organisation har viss representation i riksdagen eller
ej. Restriktiva attityder av den typ propositionen föreslår gynnar indirekt
organisationer som redan är gynnade. Organisationer, vilka i kraft av sin
parlamentariska position t. ex. åtnjuter omfattande statligt partistöd, bör
inte ytterligare gynnas genom att andra organisationer ges sämre
möjligheter att begagna andra typer av inkomstkällor.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
l.att riksdagen i anledning av motionen 1974:1638 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
angående lotteritillstånd för partipolitisk verksamhet.
GOTAB 74 7448 S Stockholm 1974