Näringsutskottets betänkande nr 16 år 1974

NU 1974:16

Nr 16

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förbud mot
reklam från flygplan.

Ärendet

I motionen 1974:3 av herr Molin (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till lag om förbud mot reklam från
flygplan.

Motionen

Reklam från flygplan — som bl. a. förekommer sommartid i kustområden
där många människor kan nås genom reklamen — är enligt
motionärens mening förenad med flera negativa följder. Den skapar
buller, förbrukar mer energi än annan reklam och är estetiskt föga
tilltalande. Det finns, menar motionären, inget behov som motiverar att
man utöver de traditionella reklamformerna tillåter reklam från flygplan.

Uppgifter i anslutning till motionen

Vissa bestämmelser om luftfart, m. m.

För luftfart i förvärvssyfte inom Sverige erfordras tillstånd som, när
det gäller annan luftfart än linjefart, utom i vissa undantagsfall meddelas
av luftfartsstyrelsen. De grundläggande bestämmelserna i detta hänseende
finns i 7 kap. luftfartslagen (1957:297) och 87 § luftfartskungörelsen
(1961:558; 87 § ändrad 1968:480, 1969:357). Vid meddelande av
tillstånd skall bestämmas de villkor som finns erforderliga. Tillstånd kan
återkallas om innehavaren i väsentlig mån åsidosätter föreskrifter som
gäller för verksamheten. Allmänt föreskrivs i 97 § luftfartskungörelsen
att luftfartsverket äger meddela de föreskrifter i fråga om bedrivande av
luftfartsverksamhet som verket finner påkallade av hänsyn till luftfartens
säkerhet och för att i övrigt förebygga skada eller olägenhet vid luftfärd.

I anslutning till 87 § och med stöd av 97 § luftfartskungörelsen har
luftfartsverket utfärdat driftsbestämmelser m. m. Dessa ingår i serien
Bestämmelser för civil luftfart (BCL). Enligt BCL-D 1.1 gäller följande.
Annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart indelas i luftfart i icke
regelbunden trafik, bruksflyg och skolflyg i förvärvssyfte. Med bruksflyg
förstås all luftfartsverksamhet i förvärvssyfte som bedrivs med luftfartyg
vars högsta tillåtna flygvikt ej överstiger 5 700 kg och som ej utgör
linjefart eller skolflyg. Reklamflyg utgör en kategori av bruksflyg. I övrigt

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 16

NU 1974:16

2

kan bruksflyg utgöras av bl. a. taxiflyg, godsflyg och rundflyg, jordbruksflyg,
mätnings- och inspektionsflyg, bogserflyg, luftfart som innebär
deltagande i räddningstjänst, luftfart som innebär deltagande i civilförsvarsövning,
trafikövervakning från luften, skogsbrandbevakning från
luften och målgång för krigsmaktens räkning.

För att tillstånd skall erhållas fordras att sökanden uppfyller i BCL
givna föreskrifter för den luftfart varom det är fråga och dessutom de
särskilda villkor som kan komma att föreskrivas. Tillstånd meddelas för
viss tid och betingar vissa avgifter. Detaljerade bestämmelser finns om
vissa uppgifter som ansökan om tillstånd till bruksflyg etc. skall
innehålla. Bl. a. skall anges arten och omfattningen av den verksamhet
sorn avses med ansökan. Operatören avkrävs varje år statistik, varur dock
icke kan erhållas separata uppgifter om reklamflyg. De företag som har
tillstånd till bruksflyg har för närvarande totalt ca 225 flygplan. För
reklamflyg erfordras emellertid särskild utrustning.

Reklamflygets omfattning

Under 1960-talet utövades reklamflyg av flera företag. Dessa har
numera i allmänhet nedlagt verksamheten. Enligt uppgift bedrivs reklamflyg
numera i huvudsak av ett enda företag, baserat i Stockholm. Detta
företags reklamflygverksamhet omfattade år 1971 ca 700 flygtimmar och
1972 ca 750 flygtimmar på olika håll i landet. År 1973 var antalet
flygtimmar för reklamflyg — sedan företaget upphört med aktiv
marknadsföring på detta område — endast 60. Företaget disponerar för
ändamålet två flygplan med erforderlig övrig utrustning. Dessa flygplan
kan endast undantagsvis användas för andra ändamål. Företaget syftar nu
till att avyttra sin utrustning för reklamflyg. Bensinåtgången för en
flygtimme beräknas av företaget till 28 1.

Tidigare år men icke 1973 har sommartid förekommit reklamflygningar
utmed kuststräckan Strömstad—Kalmar samt kring Öland och
Gotland. Som exempel på tidsinsatserna kan nämnas att sträckan
Strömstad—Varberg tillryggaläggs på ca 3 timmar. Reklamflyg har tidigare
använts i valrörelse och även på sistone för andra icke-kommersiella
ändamål. I Göteborgs-området utfördes år 1973 en enda reklamflygning,
omfattande två timmar; den avsåg kampanjen ”Håll naturen ren! ”.

Reglering av reklamverksamhet

Skattskyldigheten enligt förordningen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam omfattar även reklamflyg. Beskattningsvärdet utgörs
härvid av vederlaget.

Naturvårdslagen (1964:822) innehåller vissa bestämmelser till skydd
för landskapsbilden. I en av dessa (22 §) stadgas att tavla, skylt, inskrift
eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande
ändamål inte får finnas varaktigt anbringad utomhus utan länsstyrelsens

NU 1974:16

3

tillstånd. Skyltar som hänvisar till affärsrörelse på platsen och vissa
anslagstavlor är undantagna från tillståndstvång. Naturvårdskommittén har
i betänkandet (Ds Jo 1974:1) Naturvård I föreslagit en kompletterande
föreskrift av innebörd att reklamanordning utomhus som inte
omfattas av sistnämnda undantagsregel och som inte är underkastad
tillståndstvång skall avlägsnas inom fyra veckor från dagen för anbringandet.

Väglagen (1971:948) innehåller en liknande bestämmelse om tavlor,
skyltar o. d. (46 §). Sådana får inte utan länsstyrelsens tillstånd förekomma
utmed väg på mindre avstånd än 50 m från vägområdet. Vissa
undantag gäller också här. Väglagens bestämmelser — som med visst
undantag gäller för område som inte har stadsplan eller byggnadsplan —
är motiverade främst av trafiksäkerhetshänsyn.

Byggnadsstadgan (1959:612) innehåller förhållandevis detaljerade regler
om uppsättning av skyltar inom område med fastställd generalplan,
stadsplan eller byggnadsplan eller område med fastställda utomplansbestämmelser.
Stadgans regler är förestavade av såväl miljövårdshänsyn
som trafiksäkerhets- och andra säkerhetshänsyn.

En näringsrättslig reglering av reklamåtgärder åstadkoms genom lagen
(1970:412) om otillbörlig marknadsföring, vars syfte är att ge konsumenter
och näringsidkare skydd mot att näringsidkare i det enskilda
fallet använder icke tillbörliga åtgärder eller metoder i sin marknadsföring.

Vissa utredningar

Reklamutredningen (K 1967:43; ordförande: landshövding Nils
Hörjel) har till uppgift att utreda reklamens verkningar med särskild
hänsyn till reklamsändningar i televisionen. Vid sidan av detta huvudsyfte
är utredningen oförhindrad att ta upp också andra spörsmål som har
samband med reklam verksamhet. I delbetänkandet (SOU 1972:7) ”Reklam
II. Beskrivning och analys” har utredningen redovisat ett omfattande
material om reklamen i Sverige. Reklamflyg behandlas dock inte särskilt.
Bland frågor som utredningen tar upp i detta betänkande märks reklamen
som inslag i miljön och reklamens påverkan på individen. Reklamkostnaderna
i Sverige år 1967 — inklusive icke-kommersiell annonsering
m. m. — har av utredningen beräknats till mellan 1 780 och 1 930
miljoner kronor, motsvarande 2,6—2,8% av den privata konsumtionen
och 1,4—1,6% av bruttonationalprodukten. Utredningen — som senast
avgivit delbetänkandena (SOU 1973:10) ”Reklam III. Tv-reklamfrågan”
och (SOU 1973:1 1) ”Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer”
— beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1974.

Trafikbullerutredningen (K 1970:33; ordförande: riksdagsman Paul
Jansson) har till uppgift att utarbeta förslag till normer för buller från
civila och militära luftfartyg samt från motordrivna vägfordon och
fritidsbåtar. Normerna skall omfatta gränsvärden för såväl emission som

NU 1974:16

4

immission, i det senare fallet på basis av i första hand medicinsk-hygieniska
överväganden men också tekniska, ekonomiska och allmänt sociala
faktorer. De sakkunniga skall även överväga i vad mån föreslagna normer
bör göras rättsligt bindande och redovisa olika sätt att kontrollera den
praktiska tillämpningen av föreslagna normer. Utredningsarbetet beräknas
bli i huvudsak avslutat under första hälften av år 1974.

Utskottet

Reklam från flygplan förekommer i Sverige i ringa utsträckning.
Under de senaste åren har omfattningen av sådan reklamverksamhet
minskat radikalt. Till stöd för sitt yrkande på förbud mot reklam från
flygplan åberopar motionären att denna reklam är bullersam, starkt
energiförbrukande och ful samt att reklambehovet kan tillgodoses med
andra medel.

Det buller som reklamflyget skapar torde på grund av de använda
flygplanens små dimensioner vara tämligen obetydligt. Förslag till normer
i fråga om flygbuller och förslag beträffande dessa normers rättsverkan
och kontrollen av deras tillämpning är inom en nära framtid att vänta
från trafikbullerutredningen. En närmare bedömning av reklamflygets
bullerverkningar bör lämpligen anstå tills trafikbullerutredningens betänkande
föreligger.

Energiförbrukningen för reklamflyg är av redan antydda skäl inte stor.
Så länge inga mera allmänna restriktioner gäller i fråga om förbrukningen
av flygbränsle synes det inte finnas grund för att låta energiåtgången
motivera ett förbud mot reklamflyg.

Av bl. a. miljövårdsskäl har begränsande föreskrifter införts i fråga om
vissa varaktiga reklamanordningar. Ett förbud mot reklamflyg av estetiska
skäl finner utskottet inte motiverat.

Utskottet har här behandlat motionärens argument ett för ett.
Tillsammantagna har de enligt utskottets mening inte nämnvärt större
tyngd. Ett separat ingripande mot det speciella reklammedium —
utnyttjat även för icke-kommersiella ändamål — som det här är fråga om
avstyrks av utskottet.

Utskottet hemställer sålunda

att riksdagen avslår motionen 1974:3.

Stockholm den 2 april 1974

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1974:16

5

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors
(s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar (m),
Wååg (s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Petersson i
Ronneby (c) och fru Radesjö (s).

'

GOTAB 74 7341 S Stockholm 1974