Näringsutskottets betänkande nr 15 år 1974
NU 1974:15
Nr 15
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om auktorisation för
hemförsäljning.
Ärendet
I motionen 1974:248 av fru Mogård (m) och fru Troedsson (m)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning om att
handel genom direkt hemförsäljning endast skall tillkomma företag som
erhållit auktorisation.
Motionen
Direktföisäljningen till hushållen har liten omfattning — den motsvarar
enligt en beräkning cirka 2 % av den egentliga detaljhandelns
omslutning — men får inte nonchaleras, säger motionärerna. Direktleveranserna
till hushållen har under de senaste åren ökat markant, även när
det gäller produkter av dagligvarukaraktär. I glesbygden torde det finnas
ett visst behov av denna försäljningsform, menar motionärerna, och den
kan komma att utvecklas alltmer, särskilt i tätorternas ytterområden. Det
finns emellertid, anförs det, anledning att känna tveksamhet inför den
typ av service som hemförsäljningen utgör. Tveksamheten gäller främst
vissa försäljningsmetoder som innebär att konsumentens varuokunnighet
och tvångssituation utnyttjas.
Pågående utredning
Hemföisäljningskommittén (Ju 1973:10; ordförande: generaldirektör
Lars Ag) har till uppdrag att verkställa översyn av reglerna om
hemförsäljning m. m.
I direktiven erinras först om innebörden av lagen (1971:238) om
hemförsäljning m. m., vilken ger konsument möjlighet att frånträda vissa
köp- eller s. k. abonnemangsavtal som har ingätts vid säljarens besök i
konsumentens bostad eller under andra likartade förhållanden genom att
inom en vecka — ”ångerveckan” — skriftligen meddela säljaren att han
frånträder avtalet. Lagen är inte tillämplig på avtal som ingås per telefon
och inte heller på rena kontantköp. Frågor om lämpligheten av dessa
undantag diskuterades utförligt vid lagens tillkomst. Konsumentombudsmannen
(KO) har i skrivelse till justitiedepartementet i december 1972
redovisat erfarenheter av lagens tillämpning och föreslagit ytterligare
åtgärder till skydd för konsumenterna. Av KOs skrivelse framgår, sägs
det i direktiven, att kunskapen om hem försäljningslagen inom näringslivet
och bland allmänheten numera är tämligen god och att lagen lojalt
1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 15
NU 1974:15
2
tillämpas av de flesta företag som bedriver hemförsäljning. Det finns dock
enligt KO företag som medvetet underlåter att korrekt tillämpa lagen. De
exempel som KO har dragit fram ger enligt KO vid handen att
hemförsäljningslagens civilrättsliga ogiltighetssanktion ibland är otillräcklig
från skyddssynpunkt. De sakkunniga skall överväga vilka ytterligare
åtgärder som kan behöva vidtas. En möjlighet anges vara att göra
hemförsäljningslagens regler om formerna för ingående av avtal straffsanktionerade.
Ett alternativ härtill är att skapa möjlighet att förbjuda
näringsidkare som missbrukat hemförsäljningen att i fortsättningen
bedriva sin verksamhet i den formen. Detta alternativ har enligt
direktiven påtagliga fördelar, men det betecknas samtidigt som angeläget
att se till att ingreppen i näringsfriheten inte blir större än vad
konsumentintresset kräver. KO har förklarat sig hysa den bestämda
uppfattningen att telefonförsäljningen har ökat i omfattning på senare tid
som en följd av det skärpta konsumentskyddet vid hemförsäljning.
Erfarenheterna i KO:s verksamhet tyder på att försäljningsformen inte
sällan missbrukas. De sakkunniga skall undersöka om svårigheterna att
anpassa hemförsäljningslagens system till försäljning per telefon kan
övervinnas. Som alternativ eller komplement till en civilrättslig reglering
bör enligt direktiven även övervägas en reglering av näringsrättslig art. En
möjlighet är att en näringsidkare kan förbjudas att ägna sig åt
telefonförsäljning, om han vid bedrivande av sådan verksamhet systematiskt
åsidosätter vissa normer som kan anges gälla för verksamheten.
Enligt KO har det inte kommit fram något som tyder på att
hemförsäljning mot kontant betalning i nämnvärd utsträckning har skett i
former som är till konsumenternas nackdel. Vid översynen av hemförsäljningslagen
skall emellertid även frågan om kontantköp tas upp till
omprövning. Det står de sakkunniga fritt att även ta upp andra
lagstiftningsfrågor med anknytning till hemförsäljningslagen än de som
särskilt nämnts i direktiven.
Utskottet
Genom lagen (1971:238) om hemförsäljning m. m. har konsumenterna
fått ett avsevärt skydd mot missbruk av hemföisäljningsformen.
Såsom belysts av konsumentombudsmannen och nu anförs i motionen
lämnar förhållandena på detta område dock fortfarande en del övrigt att
önska. Förra året tillsattes en särskild utredning, hemförsäljningskommittén
(Ju 1973:10), för att göra en översyn av reglerna om hemförsäljning.
Motionärerna framför tanken på ett auktorisationskrav för företag
som vill ägna sig åt hemförsäljning. Hemförsäljningskommittén skall
överväga inte bara skärpta civilrättsliga regler utan också en näringsrättslig
reglering på området. Även om inte möjligheten att införa ett
auktorisationssystem — ett från näringsfrihetssynpunkt långtgående
ingrepp — nämns i kommitténs direktiv får det anses att motionärernas
NU 1974:15
3
önskemål i det väsentliga tillgodoses genom det utredningsuppdrag som
redan har lämnats.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1974:248.
Stockholm den 2 april 1974
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors
(s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar (m),
Wååg (s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Petersson i
Ronneby (c) och fru Radesjö (s).
GOTAB 74 7340 S Stockholm 1974