Näringsutskottets betänkande nr 13 år 1974

NU 1974:13

Nr 13

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om ökad kreditgivning
från allmänna pensionsfonden till näringslivet.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1974:551 av herrar Sjönell (c) och Nyquist (fp), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring av
reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning

1. att arbetsgivare med mindre än 500 anställda får möjlighet att för
återlån utnyttja de ATP-avgifter som inbetalats under loppet av de fem
senast förflutna åren, samt

2. att återlån för arbetsgivare med mindre än 500 anställda får ske upp
till 75 % av inbetalda avgifter,

1974:1120 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (3) att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder syftande till möjlighet
för mellanhandsinstitut att i ökad utsträckning förmedla krediter från
allmänna pensionsfonden till näringslivet.

Motionen 1974:1120 innehåller ytterligare fyra yrkanden, vilka
utskottet behandlar i andra sammanhang. Motiveringen för dessa yrkanden
finns i motionen 1974:932 angående riktlinjer för den ekonomiska
politiken, m. m., vilken hänvisats till finansutskottet och delvis behandlats
i dess betänkande 1974:1.

Motionerna

I motionen 1973:551 anförs att statistiken över allmänna pensionsfondens
placeringar visar att fördelningen av återlånen mellan företag av
olika storlek är utomordentligt skev. De minsta företagen, som har det
särskilt besvärligt på kapital- och kreditmarknaderna, diskrimineras också
genom de regler som gäller för återlånen, säger motionärerna. Återlånen
har inte fått den betydelse i fondens totala utlåning som man föreställde
sig vid systemets införande, hävdas det vidare, och det påpekas att
återlånens andel i utlåningen har minskat på senare år. 1968 års
kapitalmarknadsutrednings pågående arbete bör, hävdar motionärerna
slutligen, inte få blockera marginella förbättringar av återlånesystemet,
utan de föreslagna ändringarna bör genomföras omedelbart.

I motiveringen (i motionen 1974:932) till det här behandlade
yrkandet i motionen 1974:1120 uttalas som en allmän princip att
riskbedömningar och beslut i samband med kreditgivningen från all -

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 13

NU 1974:13

männa pensionsfonden bör fördelas på så många händer som möjligt för
att konsekvenserna av gjorda felbedömningar skall bli mindre allvarliga.
En ökad decentralisering vid fördelningen av medel ur fonden sägs kunna
åstadkommas genom ”en spridning av återlånerätten via bankväsendet”.
Det betecknas vidare som angeläget att kreditinstitut av typen AB
Industrikredit, AB Företagskredit och AB Exportkredit får förmedla
krediter till de mindre och medelstora företagen.

Gällande bestämmelser angående allmänna pensionsfondens förvaltning

Enligt 11 § reglementet (1959:293, ändrat senast 1973:503) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning skall fonden av de fyra fondstyrelser,
som svarar för skilda delar av fonden, förvaltas på sådant sätt att
den blir till största möjliga gagn för försäkringen för allmän tilläggspension.
Därvid skall iakttagas att placeringen av fondmedlen tillgodoser
kraven på betryggande säkerhet, god avkastning och tillfredsställande
betalningsberedskap. Fondens medel får enligt 12 § reglementet av
första, andra och tredje fondstyrelserna placeras i obligationer och vissa
andra skuldförbindelser, huvudsakligen sådana som utfärdats eller garanterats
av staten, av kommun eller därmed jämförlig samfällighet eller av
vissa hypoteks- och kreditinstitut eller som - såvitt gäller obligationer
och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar — offentligen
utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank AB,
samt i fordran hos kreditinrättning i enlighet med vad som stadgas om
återlån. Reglerna för fjärde fondstyrelsen, vilka avser placering i aktier
m. m., lämnas här åsido.

Bestämmelserna om återlån finns i första hand i 14—16 §§ reglementet.
De kreditinrättningar som äger bevilja återlån är riksbanken,
affärsbankerna, postbanken, sparbankerna, centralkassorna för jordbrukskredit,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan
och andra kreditinrättningar som Kungl. Maj:t godkänner. Återlån kan
medges den som har erlagt tilläggspensionsavgift under föregående år och
får uppgå till högst hälften av det erlagda avgiftsbeloppet, under
förutsättning att detta utgjort lägst 1 000 kronor. Kreditinrättning som
har lämnat återlån får i sin tur mot fastställd räntesats låna motsvarande
belopp från den fondstyrelse som har att förvalta de avgifter för vilka
återlånet beviljats. Rätten till återlån är icke ovillkorlig, utan kreditinrättningen,
som under alla omständigheter svarar för återbetalning av det
refinansieringslån den erhållit från fondstyrelsen, prövar efter vanliga
grunder den lånesökandes kreditvärdighet och kan även fordra säkerhet
som vid annan utlåning. Kreditinrättningen har att amortera refinansieringslånet
med minst 10 % årligen och under en tid av högst tio år. I
den mån kreditinrättningen för sin del medger låntagare mindre
amortering eller längre löptid för lånet, övergår dennes återlån således till
att bli ett lån av ordinär typ.

Av första, andra och tredje fondstyrelserna förvaltar den första
avgifter erlagda för statens och kommunernas anställda, den andra
avgifter erlagda för anställda i enskilda företag med minst tjugo

NU 1974:13

arbetstagare och den tredje avgifter för anställda i övriga enskilda företag
samt egenavgifter erlagda för inkomst av annat arbete än anställning.

Statistiska uppgifter

	1970		1971		1972		1973
	Mkr	%	Mkr	%	Mkr	%	Mkr	%
Staten	3 320	8,7	4 256	9,0	6 135	11,0	8 003	12,2
Bostadssektorn	18 403	48,1	23 037	48,4	26 041	46,6	30 039	45,8
Kommunerna	4 075	10,6	4 863	10,2	5 591	10,0	6 261	9,5
Näringslivet	12 325	32,2	15 270	32,1	18 020	32,2	21 088	32,2
Industriföretag m. fl.	9 030	23,6	11 607	24,4	13 886	24,8	16 387	25,0
Jordbruk	856	2,2	947	2,0	1 065	1,9	1 178	1,8
Återlån	2 439	6,4	2 716	5,7	3 069	5,5	3 523	5,4
Utländska obligationer	136	0,4	132	0,3	131	0,2	171	0,3
Banktillgodo- havanden	1	-	1	-	1	-	1	-
Summa	38 260	100	47559	100	55 919	100	65 563	100

Källa: Allmänna pensionsfondens ärsredogörelser 1970-1973.

Den andra fondstyrelsen svarar för den alldeles övervägande delen av
återlånen. Av dess placeringar åren 1970-1973 utgjorde återlånen resp.
12,0%, 10,8%, 10,3% och 10,0%. Motsvarande andel för den tredje
fondstyrelsen var resp. 0,2 %, 0,2 %, 0,2 % och 0,3 %.

1968 års kapitalmarknadsutredning

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59; ordförande: riksbankschefen
Krister Wickman) har till uppgift att verkställa en översyn av
kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. En central fråga för
utredningen att behandla är enligt direktiven hur reglerna för allmänna
pensionsfondens förvaltning bör vara utformade. En av utredningens
huvuduppgifter är att överväga vilken inriktning som skall ges fondens
framtida utlåningsverksamhet, en annan att överväga formerna för
kreditgivningen. Med hänsyn till möjligheten av en ökad andel för
näringslivet i den totala kreditefterfrågan skall utredningen pröva om
nuvarande former kan anses tillräckliga för att kanalisera fondens medel
till näringslivet. I detta sammanhang skall bl. a. övervägas om en
utbyggnad av de särskilda mellanhandsinstituten bör ske.

Utredningen skall också granska återlåneinstitutet. Härom anförs:

Redan 1957 års pensionskommitté framförde betänkligheter mot
återlånen. Den starkaste invändningen torde vara att återlånerätten
medför risk för en irrationell kreditfördelning. Bl. a. missgynnas kapitalintensiva
företag jämfört med personalintensiva. Pensionskommittén
rekommenderade återlån närmast som ett medel att övervinna vissa

NU 1974:13

problem under en övergångsperiod. Utredningen bör förutsättningslöst
pröva huruvida återlåneinstitutet skall bibehållas. Om utredningen
stannar för att återlånen bör behållas även i framtiden, bör utredningen
pröva, vilka villkor som bör gälla för denna utlåningsform.

Tidigare behandling av frågorna

Systemet med återlån infördes enligt beslut av 1959 års riksdag (prop.
1959:100, SäU 1959:1). Vart och ett av åren 1960-1968 och
1970—1973 väcktes motioner vari hemställdes om ändringar i återlånereglerna
i syfte att ge företagen vidgade möjligheter att med underlag i
allmänna pensionsfonden få bidrag till sin kapitalförsöijning. Motionerna
avslogs genomgående av riksdagen. Centerpartiets, folkpartiets och
moderata samlingspartiets (högerpartiets) representanter i vederbörande
utskott föreslog dock reservationsvis eller i majoritetsställning att
riksdagen skulle tillgodose vissa önskemål som framförts i motionerna
(2LU 1960:6, 1961:56, 1962:13, 1963:2, 1964:18, 1965:64; BaU
1966:15, 1967:49, 1968:25, 1970:24; NU 1971:5, 1972:12, 1973:13).
Åren 1972 och 1973 stödde centerpartiets och folkpartiets företrädare
ett förslag av samma innebörd som det som nu framförs i motionen
1974:551. Av moderata samlingspartiets företrädare påyrkades år 1972
att reglementsändringarna skulle avse även företag med 500 eller fler
anställda och innefatta även en förlängning av amorteringstiden för
återlån, år 1973 att riksdagen skulle anhålla hos Kungl. Maj:t om förslag
syftande till att särskilt de mindre och medelstora företagen skulle få
ökad tillgång till lånemedel ur allmänna pensionsfonden.

När frågan om återlån behandlades åren 1970-1973 framhöll vederbörande
utskott att en granskning av återlånesystemet pågick genom
1968 års kapitalmarknadsutrednings försorg. Utskotten sade sig inte
kunna tillstyrka att riksdagen utan att avvakta utredningens resultat
skulle föranstalta om vittgående ändringar i återlånereglerna.

En motion i ämnet väcktes också hösten 1971 i anledning av
propositionen 1971:140 angående konjunkturstimulerande åtgärder.
Motionen avslogs av riksdagen sedan den avstyrkts av näringsutskottet
(NU 1971:2 y) och finansutskottet (FiU 1971:47) under hänvisning till
att den föreslagna åtgärden inte kunde få någon omedelbar konjunkturstimulerande
effekt.

1 motioner vid 1973 års riksdag framfördes flera olika förslag som
syftade till ökad förmedling till näringslivet av medel ur allmänna
pensionsfonden, bl. a. genom mellanhandsinstitut. De avstyrktes av
näringsutskottet (NU 1973:58) med hänvisning bl. a. till 1968 års
kapitalmarknadsutrednings uppdrag. Centerpartiets, folkpartiets och
moderata samlingspartiets företrädare i utskottet begärde i en reservation
att kapitalmarknadsutredningen skulle anmodas att särskilt överväga de
förslag rörande decentraliserade former för utnyttjande av fondmedlen
som kom till uttryck i motionerna. Riksdagen avslog ifrågavarande
motionsyrkanden.

NU 1974: 13

Utskottet har tidigare i år i yttrande till finansutskottet (NU
1974:1 y) behandlat ett snarlikt yrkande i motionen 1974:932, innebärande
att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder syftande
till att i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden
till näringslivet. Motiveringen för detta yrkande är densamma som
motiveringen för det nu aktuella yrkandet i motionen 1974:1120.
Utskottet underströk mellanhandsinstitutens betydelse för de mindre och
medelstora företagen men avstyrkte motionsyrkandet under hänvisning
till att kapitalmarknadsutredningens resultat borde avvaktas. Moderata
samlingspartiets företrädare i utskottet ville att motionen skulle tillstyrkas.
Efter motsvarande ställningstaganden inom finansutskottet (FiU
1974:1, punkten 21 i hemställan) avslogs motionsyrkandet av riksdagen.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Sträng besvarade den 7 maj
1973 en interpellation av herr Sjönell (c), vilken hade frågat om
statsrådet ville medverka till att de mindre och medelstora företagen
bereddes möjligheter att öka sin upplåning ur allmänna pensionsfonden. 1
interpellationen påtalades bl. a. en eftersläpning i utbetalningen av lån
som beviljats av AB Industrikredit och AB Företagskredit.

I svaret anfördes att Industrikredit och Företagskredit inte avvisar
någon seriös låntagare, vilkens investeringsobjekt fyller gängse företagsekonomiska
räntabilitetskrav. Vidare framhölls att dessa institut fungerar
som ett slags hypoteksinstitut, dvs. att de när investeringar blivit färdiga
lyfter av de lån som de investerande företagen som regel tagit upp i
banker. Institutens kö av låneobjekt som var färdiga för avlyft var när
svaret avgavs ca 250 milj. kronor och den genomsnittliga väntetiden för
avlyft omkring fyra månader. Statsrådet betecknade det som angeläget
att söka minska denna väntetid men ansåg att väntetiden var mycket kort
jämfört med motsvarande tid för väntan på avlyft i andra institut. Han
framhöll att den svenska ekonomin kännetecknades av en markerad brist
på långt kapital och att det därför inte var möjligt att helt tillgodose
kapitalefterfrågan från alla sektorer. De mindre och medelstora företagen
befann sig enligt statsrådets mening inte i någon särskilt missgynnad
kategori.

Under debatten hävdades av interpellanten att bankerna i flertalet fall
avvaktar underhandsbesked från Industrikredit innan de fattar slutligt
beslut om ett lån som detta institut skall lyfta av.

Utskottet

Systemet med återlån från allmänna pensionsfonden infördes enligt
beslut av 1959 års riksdag. I motioner vid fjorton riksdagar därefter har
väckts förslag, identiska med eller liknande det som nu framläggs i
motionen 1974:551, om att rätten för företag att erhålla återlån skall
utvidgas. Vad som nu begärs är att lånemöjligheterna under fem år skall
få ackumuleras och att återlån skall erhållas upp till 75 procent i stället
för 50 procent av avgiftsbeloppet, allt såvitt gäller företag med mindre än
500 anställda.

NU 1974:13

En annan form av kreditgivning till näringslivet på basis av medel ur
allmänna pensionsfonden tas upp i motionen 1974:1120. Där begärs
åtgärder syftande till att ge s. k. mellanhandsinstitut — en kategori dit
bl. a. AB Industrikredit och AB Företagskredit hör - möjligheter att i
ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till
näringslivet.

Båda de här berörda frågorna hör till 1968 års kapitalmarknadsutrednings
arbetsområde. Utredningen har som en av sina huvuduppgifter att
pröva om nuvarande former för kanalisering av medel från allmänna
pensionsfonden till näringslivet är till fyllest. I det sammanhanget skall
utredningen överväga om organisationen med särskilda mellanhandsinstitut
bör byggas ut och även förutsättningslöst granska återlånesystemet.
Utredningsarbetet har nu pågått under en följd av år. Motionärernas
tanke att riksdagen skall anhålla om åtgärder i fråga om allmänna
pensionsfondens kreditgivning till näringslivet utan att avvakta utredningens
förslag är mot bakgrund härav inte invändningsfri.

Utskottet har tidigare i år — i ett yttrande (NU 1974:1 y) till
finansutskottet — understrukit mellanhandsinstitutens särskilda betydelse
för de mindre och medelstora företagen, vilka inte i likhet med stora
företag kan emittera obligationer eller andra skuldbevis som direkt kan
förvärvas av allmänna pensionsfonden. Med denna grundinställning finner
utskottet det värdefullt att kapitalmarknadsutredningens uppmärksamhet
är inriktad på detta problem. Utskottet förutsätter att utredningen
strävar efter att utan dröjsmål kunna framlägga resultat av sina
överväganden i fråga om mellanhandsinstituten och återlånesystemet.
Med hänvisning till vad nu sagts avstyrker utskottet de här aktuella
motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:551,

b) motionen 1974:1120 punkten 3.

Stockholm den 2 april 1974

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors
(s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar (m),
Wååg (s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Petersson i
Ronneby (c) och fru Radesjö (s).

GOTAB 74 7338 S Stockholm 1974