Näringsutskottets betänkande nr 10 år 1974

NU 1974:10

Nr 10

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om översyn av
lagstiftningen mot konkurrensbegränsningar.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1974:538 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om en översyn av konkurrenslagstiftningen, särskilt
vad gäller möjligheterna till offentlig insyn och kontroll beträffande
sammanslagningar av större företag, i enlighet med vad som anförts i
motionen 1974:267,

1974:855 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att en utredning tillsätts för att framlägga förslag om
skärpt konkurrenslagstiftning i enlighet med vad som anförts i motionen,

1974:874 av fru af Ugglas m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om att en utredning tillsätts med uppgift att överse
konkurrenslagstiftningen,

1974:1128 av herr Lindahl i Lidingö m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller

1. att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå en modernisering
och skärpning av konkurrenslagstiftningen och i anslutning härtill sådana
organisatoriska åtgärder som kan främja en effektiv bevakning av
koncentrationstendenser inom näringslivet,

2. att den vid punkt 1 nämnda utredningen anmodas att i en första
etapp utarbeta vissa delförslag som kan genomföras utan att reformen i
dess helhet behöver avvaktas.

Motionen 1974:267, som innehåller motiveringen till yrkandet i
motionen 1974:538, avser en översyn av bestämmelserna rörande
realisationsvinstbeskattningen vid aktieöverlåtelser och har hänvisats till
skatteutskottet.

Motionerna

1 motionen 1974:267, som innehåller motiveringen till yrkandet i
motionen 1974:538, framhålls att näringslivsutvecklingen under senare
decennier i alla industriländer har präglats av stark koncentration.
Drivkrafterna bakom denna utveckling diskuteras. Motionärerna anför att
näringspolitiken ibland - inte minst i Sverige sedan början av 1960-talet
— medvetet inriktats på att främja en koncentrationsutveckling. En sådan

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 10

NU 1974:10

har emellertid också, betonas det, negativa verkningar - maktanhopning,
svårigheter att upprätthålla ett differentierat näringsliv i olika delar av
landet, ofördelaktiga sociala konsekvenser och försämrad ekonomisk
beredskap. Som ett exempel åberopas utvecklingen inom cementbranschen.
Vidare hänvisas till statens pris- och kartellnämnds (SPK:s)
senaste undersökning av koncentrationsutvecklingen inom det svenska
näringslivet. Monopoliseringstendenserna i produktionsledet förstärks,
anförs det, genom koncentrationen inom handeln. En ökad horisontell
integration sägs vidare göra sig gällande. Samhällets möjligheter att
ingripa mot en fortsatt utveckling i den angivna riktningen betecknas som
begränsade. Lagstiftningen måste, hävdar motionärerna, vara utformad så
att fusionerna kan bedömas från mer allmän synpunkt. Det borde åvila
de fusionerande företagen att bevisa att fusionen inte medför skadlig
verkan. Vissa exempel på hur utländsk lagstiftning är utformad nämns.

I motionen 1974:855 hänvisas till koncentrationstendenser inom bl. a.
kvarnindustrin, glasstillverkningen och bryggeribranschen. De påtagliga
nackdelarna av koncentrationsutvecklingen får bäras av konsumenterna,
understryker motionärerna. Som möjligheter att upprätthålla konkurrens
nämns konkurrens- och prisövervakning, vidmakthållandet av en stark
och livskraftig sektor av mindre och medelstora företag samt import. Det
viktigaste medlet i kampen mot monopoltendenserna anges vara en
effektiv lagstiftning. Den svenska konkurrenslagstiftningen framstår i
jämförelse med sina motsvarigheter i många andra länder som mild, säger
motionärerna. De hänvisar till att de amerikanska konkurrensbegränsningsreglerna
liksom motsvarande regler i Romfördraget bygger på
förbudsprincipen och att den engelska konkurrensbegränsningslagen
föreskriver s. k. omvänd bevisbörda. Utgångspunkten för en revision av
den svenska lagstiftningen anses böra vara att staten behöver effektiva
instrument för att kunna ingripa. Det bör finnas möjlighet att förbjuda
konkurrensbegränsande avtal, möjlighet att förhindra fusioner som leder
till monopol eller stark fåtalsdominans och möjlighet att bryta upp
existerande monopol. En ny lag bör också, betonas det, utformas med
hänsyn till de multinationella företagen.

1 motionen 1974:874 uttalas att såväl effektivitetsskäl som överväganden
om maktbalans och demokrati talar för att näringslivet även i
framtiden bör bygga på enskilt ägande, fri prisbildning och konkurrens.
Marknadshushållningen är, anförs det, det enda ekonomiska system som
möjliggör en omfattande decentralisering av beslutsfattandet i en
komplex ekonomi. För att marknadsekonomin skall fungera väl krävs
emellertid konkurrens. Den svenska konkurrenslagstiftningen fyller enligt
motionärernas mening inte de krav som kan ställas på en modern
konsumentvänlig lagstiftning. Den borde anpassas efter de riktlinjer som
ligger bakom motsvarande lagstiftning inom EG. Särskild uppmärksamhet
borde ägnas de risker för den fria konkurrensen som statens växande
engagemang i näringslivet medför, säger motionärerna också.

NU 1974:10

Sedan riksdagen senast diskuterade frågor rörande den tilltagande
koncentrationen inom svenskt näringsliv och samhällets möjligheter att
med konkurrenspolitiska åtgärder motverka koncentrationens negativa
verkningar har framkommit ytterligare material som understryker att det
är angeläget att lagstiftningen på området moderniseras, anförs det i
motionen 1974:1128. Även i denna motion hänvisas till de uppgifter som
SPK har publicerat. Motionärerna angriper särskilt koncentrationstendenser
hos de till Lantbrukarnas riksförbund hörande organisationerna och
företagen. Minskningen av antalet beslutsenheter inom parti- och
detaljhandel, framväxten av s. k. konglomerat samt de multinationella
företagens ökande inflytande påtalas. En utveckling som inte i och för sig
behöver betecknas som negativ kan medföra risker från allmän samhällssynpunkt
och särskilt från konsumentsynpunkt, säger motionärerna. En
utvidgad anmälningsplikt i fråga om kartellsamarbete och registrering hos
offentligt organ av aktieförvärv av viss omfattning nämns som önskvärda
reformer. Motionärerna menar att skadlighetskriterierna i den nuvarande
konkurrensbegränsningslagen kan behöva kompletteras och att frågan om
s. k. omvänd bevisbörda kan böra övervägas. De framför tanken på ökad
användning av direkta förbud i stället för förhandlingar. Införande av
möjligheter till interimistiska åtgärder i avvaktan på det slutliga ställningstagandet
rekommenderas. Det föreslagna utredningsarbetet bör enligt
motionärerna bedrivas i etapper och lagskärpningar genomföras i vissa
avseenden utan att den totala genomgången inväntas.

Lagstiftning mot konkurrensbegränsningar

Utskottet lämnade i sitt betänkande NU 1973:41 en tämligen utförlig
redogörelse för svensk och utländsk lagstiftning mot konkurrensbegränsningar.
En sammanfattning av denna redogörelse lämnas här.

Konkurrensbegränsningar uppkommer dels genom själva marknadens
struktur — med faktiskt monopol, ett marknadsdominerande företag och
oligopol (fåtalskonkurrens) som olika varianter — dels genom avtal och
andra överenskommelser mellan företag. Avtalen kan vara horisontella,
dvs. gälla företag i samma led av produktions- och distributionskedjan,
och vertikala. Horisontella avtal kan avse formell eller faktisk företagssammanslagning,
prissamverkan, marknadsdelning, överenskommelse att
inte driva konkurrerande verksamhet, m. m. En mera omfattande och
varaktig samverkan, ofta i föreningsform, mellan flera företag brukar
kallas kartell. Vertikala konkurrensbegränsningar kan få formen av
säljvägran, tillämpning av diskriminerande säljvillkor, vertikal prisbindning,
exklusivavtal mellan leverantör och återförsäljare, m. m.

För utformning av lagstiftning mot konkurrensbegränsningar finns två
huvudprinciper, förbudsprincipen och missbruksprincipen. Förbudsprincipen
innebär att man förbjuder vissa konkurrensbegränsande handlingssätt,
i regel vid straffansvar, och bedömer överträdelser i judiciell ordning.
En lagstiftning byggd på missbruksprincipen öppnar möjlighet för
administrativa organ att ingripa mot enskilda fall av skadlig verkan av

I* Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 10

NU 1974:10

konkurrensbegränsning utan att stadga generella förbud. Som komplement
gäller då vanligen skyldighet att registrera konkurrensbegränsande
åtgärder. Vid den praktiska tillämpningen är skillnaden mellan de båda
principerna inte alltid så stor. Förbudsprincipen kan mildras genom legala
undantag eller frikostig dispensgivning. Missbruksprincipen kan skärpas
genom regler om att vissa konkurrensbegränsningar förutsätts vara
skadliga tills motsatsen bevisats, dvs. genom tillämpning av omvänd
bevisbörda.

Vid sidan av de bestämmelser som riktar sig mot konkurrensbegränsningar
finns i Sverige liksom i åtskilliga andra länder ett system av regler
mot otillbörliga konkurrensmetoder. Dessa regler har från början närmast
uppfattats som ett skydd för näringsidkare mot åtgärder från konkurrenters
sida. På senare år har deras betydelse som skydd för konsumenterna
kommit att betonas.

Konkurrensbegränsningsrätten har sitt ursprung i Förenta staterna.
Lagstiftningen bygger här i första hand på förbudsprincipen. I rättspraxis
finns dock möjlighet till skälighetsprövning i fråga om många konkurrensbegränsningstyper.

Fram till 1950-talet var den amerikanska antitrustpolitiken i första
hand inriktad på att motverka olika slags lösa bindningar mellan företag.
År 1950 företogs en lagändring med syfte att införa ett effektivt förbud
mot alla från konkurrenssynpunkt olämpliga företagssammanslagningar.
Sistnämnda begrepp ges en vidsträckt innebörd. En fortsatt oligopolisering
skall stävjas. Grundläggande vid bedömningen av företagssammanslagningar
är de berörda företagens marknadsandelar. Sammanfattningsvis
kan om amerikansk rättspraxis sägas att det under 1960-talet utbildats en
fast regel om förbud mot omfattande horisontella och vertikala sammanslagningar.
De verkligt stora amerikanska företagen torde numera inte
tillåtas göra några nyförvärv av betydelse av företag i samma eller
närliggande branscher. En huvudfråga i USA är i vad mån även
branschblandade sammanslagningar bör förbjudas.

I Västeuropa har särskild lagstiftning mot konkurrensbegränsning i
allmänhet införts först under 1950- och 1960-talen. Konkurrensbegränsningslagarnas
utformning och räckvidd varierar avsevärt staterna emellan.
I flertalet länder överväger missbruksprincipen; många lagar framträder
dock som kompromisser mellan den och förbudsprincipen. Normsystemet
är mest utbyggt i de stora länderna, såsom Förbundsrepubliken
Tyskland, Storbritannien och Frankrike. Grundsynen på ingripande
konkurrensbegränsningar är inte lika negativ i Västeuropa som i Förenta
staterna. Konkurrensbegränsningar anses i vissa fall kunna bidra till att
förbättra näringslivets produktions- och distributionsförhållanden eller
främja tekniskt och ekonomiskt framåtskridande. Prövningen av konkurrensbegränsningars
tillåtlighet får därigenom ofta en omedelbar inriktning
på samhällsekonomiska lämplighetsbedömningar. En karakteristisk skillnad
mellan flertalet västeuropeiska konkurrensbegränsningslagar och den
amerikanska antitrustlagstiftningen är att de förra innehåller bestämmelser
om registrering som saknar motsvarighet i den senare.

NU 1974:10

I Förbundsrepubliken Tyskland tillämpas i princip kartellförbud. Det
tyska kartellförbudet är dock snävare än det amerikanska och omfattar
bl. a. inte företagssammanslagning. Konkurrensbegränsande avtal av ringa
omfattning faller i allmänhet utanför förbudet. Koncentrationsgraden på
den västtyska marknaden är betydande men genomsnittligt väsentligt
lägre än i Sverige.

Konkurrensbegränsningslagstiftningen i Frankrike har ett nära samband
med det franska planeringssystemet. 1 fråga om horisontella avtal
och marknadsdominerande företag utgår man från förbudsprincipen.
Denna utgör emellertid i realiteten endast den legala utgångspunkten med
hänsyn till att vittgående undantag förekommer. Förbuden gäller inte för
avtal och förfaranden som följer vissa författningsbestämmelser eller som
kan visas medföra ekonomiskt framåtskridande, särskilt genom ökad
produktivitet. Någon formell registrering av konkurrensbegränsande avtal
eller dominerande företag förekommer inte. Undantagen är tillämpliga
utan dispensgivning i det enskilda fallet. Vertikala konkurrensbegränsningar
bedöms strängt i Frankrike.

I Storbritannien har under 1950- och 1960-talen steg för steg byggts
upp ett omfattande normsystem, vilket bedömt som helhet framstår som
mera ingripande än det tyska. Enligt den centrala lagen skall konkurrensbegränsande
avtal registreras och sedan prövas i judiciell ordning med
tillämpning av omvänd bevisbörda, vilket innebär att de företag som
ingått avtalet måste bevisa att överenskommelsen medför en mer nyttig
än skadlig verkan sett från allmän synpunkt. Lagen räknar härvidlag upp
olika kriterier som företagen kan åberopa. I fråga om resultatet bedöms
det inte föreligga någon större skillnad mellan det brittiska systemet med
omvänd bevisbörda och ett rent förbud i förening med en återhållsamt
tillämpad möjlighet att bevilja dispens. Särskilda regler har införts om
motverkan av företagssammanslagningar. När en sammanslagning är
under utredning kan tidsbegränsat förbud mot fullföljande av den
utfärdas. Regeringen har fått vissa befogenheter att uppställa villkor för
sammanslagningar och föreskriva upplösning av marknadsdominerande
företag och sammanslagningar.

EG:s konkurrensbegränsningsregler har till huvudsyfte att säkerställa
att effekten av tullavvecklingen och andra reformer i avsikt att få till
stånd en fri rörlighet för varor och tjänster inte äventyras genom
konkurrensbegränsande förfaranden i näringslivet. Huvudreglerna återfinns
i artiklarna 85 och 86 i Romfördraget. Överenskommelser mellan
företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden
som är ägnade att påverka handeln mellan medlemsstaterna och har till
syfte eller följd att konkurrensen inom marknaden inskränks eller
förvanskas är i princip förbjudna. Dispens kan emellertid meddelas enligt
vissa normer. Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande
ställning inom EG eller inom en väsentlig del därav är förbjudet, dock
endast i den mån missbruket är ägnat att påverka handeln mellan
medlemsstaterna. Vid normsystemets tillblivelse har den amerikanska
antitrustlagstiftningen utgjort en inspirationskälla och även i viss ut -

NU 1974:10

sträckning tjänat som rättsteknisk förebild. Reglerna i Romfördraget är
dock inte lika stränga. Bestämmelser om företagssammanslagningar finns
i CECA-fördraget men saknas i Romfördraget.

1 Sverige har ingreppen från lagstiftarnas sida mot konkurrensbegränsande
åtgärder skett stegvis och till en början med ytterst försiktiga
medel. År 1925 antogs en lag om undersökning angående monopolistiska
företag och sammanslutningar. Denna lag fick knappast någon betydelse.
År 1946 tillkom en lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom
näringslivet. En monopolutredningsbyrå inrättades inom kommerskollegium,
och ett särskilt kartellregister infördes. Byrån hade ingen befogenhet
att ingripa med tvångsåtgärder. Övervakningslagen bibehölls när
lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen) infördes. Denna lag
upptog i sin ursprungliga lydelse dels straffsanktionerade förbud mot
vertikal prisbindning (bruttopriser) och mot anbudskarteller, dels en
föreskrift om ingripande med förhandling till undanröjande av skadlig
konkurrensbegränsning i två särskilt angivna situationer. En betydelsefull
revision av lagen genomfördes 1956. Då upphävdes inskränkningen i fråga
om förhandlingsingripanden. Sådana kan numera i kraft av en generalklausul
ske beträffande all skadlig konkurrensbegränsning. Förbudsfallen
bibehölls i sin förutvarande utformning. Lagen skärptes år 1966 genom
införande av vitessanktion vid leveransvägran och vissa andra former av
diskriminering. 1946 års övervakningslag har ersatts av lagen (1956:245)
om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (uppgiftsskyldighetslagen),
som ger vitessanktionerad möjlighet att inhämta
uppgifter och som innehåller regler om kartellregistrering.

Myndigheter på pris- och konkurrensområdet är marknadsdomstolen,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentombudsmannen (KO) och
statens pris- och kartellnämnd (SPK). Marknadsdomstolen avgör i
första och sista instans ärenden enligt konkurrensbegränsningslagen och
dessutom enligt lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring och
lagen (1971:112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor. NO kan
betraktas som ett slags åklagare i konkurrensbegränsningsärenden. Han
skall särskilt ta upp sådana konkurrensbegränsningar som är av betydelse
för större konsumentintressen eller påverkar konkurrensförhållandena
inom en hel näringsgren. En ytterligare uppgift för NO är att ge
förhandsbesked i frågor huruvida en viss åtgärd kan komma att bedömas
medföra skadlig verkan i konkurrensbegränsningslagens mening. För
frågor om otillbörlig marknadsföring och om otillbörliga marknadsvillkor
fyller KO motsvarande funktioner. SPK fungerar som utredande organ på
pris- och konkurrensområdet. Om skadlig verkan av konkurrensbegränsning
består däri att ett pris uppenbarligen är alltför högt och saken har
allmän betydelse kan Kungl. Maj:t - sedan förhandling inför marknadsdomstolen
har avslutats utan att rättelse har åstadkommits — på
hemställan av marknadsdomstolen förordna om visst högsta pris, som
inte får överskridas utan domstolens samtycke. I fråga om kartellregistrering
gäller att SPK skall registrera skriftlig eller muntlig överenskommelse

NU 1974:10

som är konkurrensbegränsande, så snart uppgift om överenskommelsen
har lämnats eller SPK eljest har fått kännedom om den. Registreringen
bygger på SPK:s initiativ, varför anmälningsplikt föreligger först efter
anmodan. SPK går systematiskt igenom olika branscher och anmodar
företagen att anmäla sina avtal. En stor del av SPK:s undersökningar äger
rum på uppdrag av NO.

Övriga ingripanden enligt konkurrensbegränsningslagen sker på grundval
av generalklausulen med ett förhandlingsförfarande som syftar till att
undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsningen. Härtill kommer en
vitessanktion i vissa fall när rättelse inte har kunnat vinnas genom
förhandling. Förutsättning för att förhandling skall upptas rörande
konkurrensbegränsning är att den anses på visst sätt ha skadlig verkan. Så
kan vara fallet om konkurrensbegränsningen påverkar prisbildningen, dvs.
verkar prisförhöjande, om den hämmar verkningsförmågan inom näringslivet,
dvs. verkar effektivitetsnedsättande, och om den försvårar eller
hindrar annans näringsutövning. För att skadlig verkan skall anses
föreligga måste de nämnda effekterna inträda på ett från allmän
synpunkt otillbörligt sätt. Hänsyn tas alltså till samtliga förhållanden av
samhällelig art som kan inverka motiverande eller ursäktande. Den som
påstår skadlig verkan har bevisbördan för sitt påstående. Flertalet fall
kommer inte under marknadsdomstolens bedömning utan stannar hos
NO, som fattar motiverade beslut.

Det kan noteras att det i Sverige inte anses vara en uppgift för
konkurrensbegränsningslagstiftningen att motverka företagssammanslagningar
och uppkomsten av marknadsdominerande företag. Det uttalas i
förarbetena (prop. 1956:148 s. 41) att förhandling i monopol- och
oligopolfallen inte skall gå ut på att undanröja själva ofullkomligheten i
näringslivets struktur och sålunda exempelvis inte får föras om uppdelning
av ett företag i flera. Ingripanden enligt konkurrensbegränsningslagen
mot företagna eller planerade sammanslagningsåtgärder har följaktligen
inte förekommit. Särskild uppmärksamhet ägnas dock i den
undersökande och övervakande verksamheten åt de dominerande företagen.
Mot missbruk av dominerande ställning kan ingripande ske med stöd
av lagens allmänna bestämmelse.

Konkurrensbegränsningslagarna i Danmark, Finland och Norge bygger
alla liksom den svenska primärt på missbruksprincipen. Storföretagen är i
dessa länder föremål för en övervakning som i första hand är knuten till
ett speciellt registreringsförfarande. I Norge råder lagstadgad anmälningsskyldighet
för företagen, medan registrering i Danmark och Finland sker
först efter föregående anmaning från registreringsmyndigheten. I praktiken
har registrering skett i stor utsträckning i Danmark och Norge men
bara i några få fall i Finland. Registren är offentliga.

På det internationella planet finns ingen allmän konventionsreglering
på konkurrensbegränsningsområdet. Behandlingen av konkurrensbegränsningsfrågor
med generell räckvidd är väsentligen koncentrerad till OECD,
som har en särskild, aktivt arbetande expertkommitté för restriktiva

NU 1974:10

affärsmetoder. Inom ramen för dennas arbete pågår en omfattande
internationell studie- och rapporteringsverksamhet.

Vissa uppgifter om fusioner m. m.

Köp och försäljning av företag eller delar av företag inom det svenska
näringslivet analyseras sedan 1969 fortlöpande av statens pris- och
kartellnämnd (SPK). Syftet är att ge information om ändrade koncernförhållanden
bland större företag och kännedom om koncentrationsutvecklingen
inom olika varu- och tjänsteområden. En redogörelse för en
tidigare undersökning av liknande slag, avseende koncentrationsutvecklingen
inom svensk industri 1963-1977, refererades i näringsutskottets
betänkande 1973:41.

SPK har hösten 1973 givit ut sitt utredningsmaterial för tiden
1969—1972 i en serie med benämningen Marknad och fusioner.
Sammanställningen har kompletterats med en översikt över fusioner och
konkurrensbegränsande avtal i svenskt näringsliv 1972.

De företagsenheter som SPK registrerar är i huvudsak dels fristående
juridiska enheter, dels koncerner i aktiebolagslagens mening (dvs.
företagsgrupper baserade på innehav av mer än 50 procent av aktiekapitalet
eller röstvärdet). Förvärv inom samma koncern har ej medtagits.
Såväl fullständiga som partiella förvärv beaktas. Företagen uppdelas på
20 näringsgrenar enligt standard för svensk näringsgrensindelning.

Totala antalet registrerade förvärv uppgick under åren 1969—1972 till
respektive 309, 328, 269 och 369. Inräknas även de 35 förvärv vilka
inträffat inom bank- och försäkringsrörelse — som tidigare ej medtagits —
uppgick det totala antalet fusioner år 1972 till 404. Antalet anställda i
uppköpta företag var 1972 ca 46 500 eller 2,3 procent av de anställda
inom ifrågavarande delar av näringslivet. Under perioden 1969—1972
berördes sammanlagt 7,9 procent av totala antalet anställda år 1971 av
företagsförvärv, vilka i fyra fall av fem var fullständiga.

Tidigare behandling av frågan

Näringsutskottet behandlade förra året (NU 1973:41) två motioner
om skärpt lagstiftning mot konkurrensbegränsningar. I sitt betänkande
lämnade utskottet en redogörelse för lagstiftning mot konkurrensbegränsningar
som i sammandrag återges ovan. Vidare redogjordes för de
betänkanden som framlagts av koncentrationsutredningen (Fi 1962:37)
och utredningens planerade återstående arbete samt för resultat av en av
SPK utförd undersökning av koncentrationsutvecklingen inom svensk
industri 1963-1967.

I anslutning till motionerna diskuterade utskottet den nu gällande
konkurrensbegränsningslagens innebörd. Utskottet erinrade om att lagen
bygger på missbruksprincipen och att konkurrensbegränsningar sålunda
godtas, förutsatt att de inte bedöms ha skadlig verkan. En inskränkning i
aktionsutrymmet för de myndigheter som har till uppgift att tillämpa

NU 1974:10

lagen är, påpekade utskottet, att förhandlingar enligt lagen inte får syfta
till en uppdelning av företag och företagsgrupper. Utskottet fann inte
skäl att förorda en utvidgning av möjligheterna att ingripa enligt
konkurrensbegränsningslagen till att gälla marknadsstrukturen som sådan.
En primär grund för utskottets ställningstagande angavs vara att
koncentrationsutredningens slutbetänkande ännu inte förelåg. I fråga om
den företagskoncentration som kommer till stånd genom att svenska
företag köps av utländska företag framhöll utskottet att den kan angripas
med andra medel än konkurrensbegränsningslagen. Allmänt underströk
utskottet att koncentrationsutvecklingen måste bedömas på annat sätt i
ett land som Sverige med liten hemmamarknad och omfattande
utrikeshandel än i de stora länder som erbjuder exempel på möjligheter för
samhället att ingripa i företagsstrukturen med tvångsåtgärder. Eftersom
inga förhandlingar enligt konkurrensbegränsningslagen sedan år 1966
blivit resultatlösa fanns det enligt utskottets mening inte grund för att
hävda att lagen behövde utformas annorlunda för att dess syften skulle
kunna uppnås. Utskottet pekade på möjligheten av anmälan till Kungl.
Maj:t om förhandlingar inför marknadsdomstolen inte ledde till resultat
och av att behöriga myndigheter själva föreslog lagändringar om de fann
sådana vara erforderliga.

Utskottet avstyrkte motionerna, och dessa avslogs av riksdagen. Från
folkpartiets företrädare i utskottet förelåg en reservation till förmån för
en hemställan till Kungl. Majit om översyn av konkurrensbegränsningslagstiftningen.

Interpellationssvar

Chefen för handelsdepartementet statsrådet Feldt besvarade den 10
december 1973 (RD 1973:151 s. 145) interpellationer av herr Wirtén (fp)
och fröken Eliasson (c) om åtgärder mot koncentrationsutvecklingen
inom näringslivet. I svaret berördes de grundläggande principerna för den
svenska konkurrensbegränsningslagen. Det framhölls att kravet på ökad
effektivitet i många fall leder till en utveckling mot stordrift och större
företagsenheter men att samhällets näringspolitik samtidigt under senare
år fått inriktas på att med en rad olika medel motverka tendenserna till
företagskoncentration. Intentionerna bakom lagstiftningen på konkurrensområdet
bör vara desamma som målen för näringspolitiken i stort,
sade statsrådet. Han meddelade att sedan någon tid inom handelsdepartementet
övervägdes en översyn av gällande konkurrensbegränsningslagstiftning,
vilken inte blivit översedd på flera år.

Utskottet

En översyn av den gällande lagstiftningen mot konkurrensbegränsningar
begärs i de fyra motioner som behandlas här. Yrkandena är
likartade, men de grundas på resonemang som antyder inte obetydliga
skillnader i uppfattning om vilka företeelser som i första hand påkallar

NU 1974:10

ingripanden i konkurrensbefrämjande syfte. I motionen 1974:267 — som
innehåller motiveringen till yrkandet i motionen 1974:538 — nämns
utvecklingen i cementbranschen som ett särskilt oroande utslag av
koncentration inom näringslivet. Flera andra industribranscher berörs
också, dock inte livsmedelsbranschen, mot vilken motionerna 1974:855
och 1974:1128 riktar uppmärksamheten. Statens växande engagemang i
näringslivet medför enligt motionen 1974:874 risker för den fria
konkurrensen som bör beaktas vid en revision av konkurrenslagstiftningen.
Denna tanke återfinns också i motionen 1974:855, som varnar
för statlig medverkan i monopol och karteller.

I fråga om riktlinjer för den begärda översynen hänvisas i motionen
1974:874 mera allmänt till de förebilder som EG och Förenta staterna
tillhandahåller. Genom klara regler för hur konkurrensbegränsningar skall
kunna motverkas vill motionärerna att stöd skall ges åt marknadshushållningen,
det ekonomiska system som de pläderar för. Yrkandena i
motionerna 1974:538, 1974:855 och 1974:1128 föregås av en liknande
internationell utblick. En sådan utformning av lagstiftningen att fusioner
kan bedömas från mer allmän synpuunkt — med hänsyn till sysselsättningsutveckling,
beredskapskrav osv. — föreslås i motionen 1974:538 och
dessutom förbättrad information till samhället om fusioner och ett
förstärkt sanktionssystem. Bevisbördan när det gäller om en fusion är
skadlig eller inte anses böra åvila de fusionerande företagen. Tanken på
en sådan omkastning av bevisbördan framförs också i motionerna
1974:855 och 1974:1128. 1 den förra av dessa ställs sammanfattningsvis
krav på effektiva instrument som ger staten möjligheter att i vidare mån
än nu ingripa mot olika slags konkurrensbegränsningar. I den senare
förordas särskilt att en skärpning av konkurrenslagstiftningen skall
åtföljas av organisatoriska åtgärder som kan bidra till att den åsyftade
effekten uppnås. En vidgad offentlig registrering av aktieköp rekommenderas
för att de konkurrensvårdande myndigheterna skall förses med
förbättrat beslutsunderlag.

Utskottet behandlade förra året två motioner av i huvudsak samma
innebörd som motionen 1974:855. Inledningsvis slogs därvid fast att
näringslivet i Sverige — liksom i andra industriländer — kännetecknas av
en koncentrationsutveckling som bl. a. leder till att produktionen inom
många varugrupper kommer att domineras av ett eller ett fåtal företag.
Senare publicerade undersökningsresultat bestyrker ytterligare denna
tendens. Utskottet avstyrkte att möjligheterna till ingripande enligt
konkurrensbegränsningslagen skulle utvidgas till att gälla marknadsstrukturen
som sådan och inte blott fall då företag missbrukar sin ställning på
marknaden. Som en primär grund för detta ställningstagande angav
utskottet att koncentrationsutredningens (Fi 1962:37) slutbetänkande
med en sammanfattande bedömning av koncentrationsutvecklingens
verkningar borde avvaktas. Dessutom berörde utskottet bl. a. importens
roll för att begränsa verkningarna av företagskoncentrationen i Sverige
och vissa omständigheter som kan vara att beakta vid val mellan

NU 1974:10

förbudsprincipen och missbruksprincipen som grund för lagstiftningen
mot konkurrensbegränsningar.

När frågan om en översyn av denna lagstiftning nu väcks på nytt har
den ändringen inträffat att planerna på ett sammanfattande slutbetänkande
från koncentrationsutredningen har fått avskrivas. Sedan riksdagen
senast behandlade frågan har också, såsom särskilt framhålls i motionen
1974:1128, kommit fram material som kan anses tala för att konkurrenslagstiftningen
görs effektivare. Chefen för handelsdepartementet meddelade,
som ovan redovisats, i ett interpellationssvar i december 1973 att en
översyn av konkurrenslagstiftningen övervägdes inom departementet.
Utskottet har inhämtat att dessa överväganden fortskrider och räknar
således med att en utredning i ämnet kommer till stånd med det snaraste.
Under sådana omständigheter kan utskottet avstå från att närmare
kommentera de synpunkter och uppslag som förs fram i motionerna. Det
får förutsättas att de i vederbörlig mån beaktas vid utformningen av
utredningsdirektiven och i det arbete som grundas på dessa. En värdering
av de resultat som uppnåtts med tillämpning av den nuvarande
konkurrensbegränsningslagen och en prövning av om ytterligare former
av konkurrensbegränsning bör omfattas av lagstiftningen är självklara
inslag i ett sådant utredningsarbete. Av stort intresse är i vilken
utsträckning utländska normsystem förtjänar att bli mönsterbildande vid
en revision av den svenska lagstiftningen. Det är — som utskottet
framhöll förra året — naturligt att frågan om konkurrenslagstiftningens
utformning ses i samband med frågan om kontroll över de multinationella
företagen, en fråga som utskottet i ett senare betänkande återkommer
till. Eftersom ett utredningsarbete av här skisserad innebörd kan bli
tidskrävande bör — som betonas i motionen 1974:1128 — interimistiska
åtgärder och partiella reformer kunna bli aktuella.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionerna 1974:538, 1974:855,
1974:874 och 1974:1128 som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört om en översyn av lagstiftningen
mot konkurrensbegränsningar.

Stockholm den 19 mars 1974

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c),
Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c), Blomkvist (s), Hovhammar
(m), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk) och Sivert
Andersson i Stockholm (s),

GOTAB 74 7237 S Stockholm 1974