Inrikesutskottets betänkande nr 31 år 1974

InU 1974: 31

Nr 31

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974: 148
med förslag till lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning,
jämte motioner.

I betänkandet behandlas propositionen 1974:148, motionen 1974:
1559, som vid riksdagens början remitterades till inrikesutskottet, och
motionerna 1974: 1935—1974: 1939 som väckts i anledning av propositionen.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974: 148 (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till lag om arbetstagares
rätt till ledighet för utbildning.

Förslag till
Lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning

Härigenom förordnas som följer.

1 § Arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, som vill undergå utbildning,
har rätt till behövlig ledighet från sin anställning enligt denna
lag.

Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller
den bestämmelsen. Beträffande förläggningen av ledighet kan avvikande
bestämmelse meddelas även genom annan författning än lag, om den
rör arbetstagare, vars avlöningsförmåner fastställes under medverkan
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, eller arbetstagare
hos riksdagen eller dess verk.

2 § Avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag
inskränkes är ogiltigt i den delen.

Utan hinder av första stycket får avvikelse från 3 §, 4 § tredje stycket,
5 och 7 §§ samt 10 § andra och tredje styckena göras med stöd av
kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av
organisation som är att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:
506) om förenings- och förhandlingsrätt.

Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal som avses i andra
stycket, får tillämpa avtalet även på arbetstagare som ej är medlem av
den avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan, under förutsättning
att arbetstagaren sysselsättes i arbete som avses med avtalet och
ej omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

1 Riksdagen 1974.18 sami. Nr 31

InU 1974: 31

3 § Rätt till ledighet tillkommer arbetstagare som vid ledighetens början
har varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller
sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren.

Arbetstagare som vill deltaga i utbildning, vilken till väsentlig del avser
fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, har
rätt till ledighet även om han ej har uppnått den anställningstid som
har föreskrivits i första stycket.

Vid bestämmande av anställningstid enligt första stycket skall medräknas
tid under vilken arbetstagaren har varit anställd hos annat företag
inom koncern som arbetsgivaren tillhör. Har företag eller del av
företag övergått till ny arbetsgivare, skall vid bestämmande av anställningstid
hos den nye arbetsgivaren medräknas tid under vilken arbetstagaren
har varit anställd hos förutvarande arbetsgivaren eller hos företag
inom koncern som förutvarande arbetsgivaren tillhörde.

4 § Arbetsgivare har rätt att uppskjuta ledighet till senare tid än arbetstagaren
har begärt enligt vad som sägs i 5—7 §§.

Vill arbetsgivaren uppskjuta ledigheten, skall han genast underrätta
arbetstagaren om uppskovet och skälen för detta.

Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal
beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör, skall underrättelse
om uppskovet genast lämnas förutom till arbetstagaren också till berörd
lokal arbetstagarorganisation. Arbetstagarorganisationen har rätt
att inom en vecka efter det att underrättelse lämnades påkalla överläggning
med arbetsgivaren om uppskovet.

5 § Är eller brukar arbetsgivaren vara bunden av kollektivavtal beträffande
den kategori som arbetstagaren tillhör och vill han att ledigheten
skall taga sin början senare än sex månader efter arbetstagarens
framställning, fordras samtycke till uppskovet av den berörda lokala
arbetstagarorganisationen eller, om frågan hänskjutes till centrala överläggningar,
av vederbörande huvudorganisation på arbetstagarsidan.

I fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka
fordras samtycke som avses i första stycket så snart den frist arbetsgivaren
önskar är längre än två veckor. Detsamma gäller beträffande
ledighet som avses i 3 § andra stycket.

Vad som nu har sagts gäller även om företag eller del av företag
har övergått till ny arbetsgivare.

6 § Har arbetstagare ej fått påbörja sin ledighet inom två år efter
det att framställning gjordes, har han rätt att påkalla domstols prövning
av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första stycket får påkallas sedan ett år har
förflutit efter arbetstagarens framställning, om ledigheten sammanlagt
motsvarar högst en arbetsvecka.

Vad som nu har sagts gäller även om företag eller del av företag har
övergått till ny arbetsgivare.

7 § Vid prövning enligt 6 § skall skälig hänsyn tagas såväl till arbetstagarens
önskemål som till intresset av att verksamheten hos arbetsgivaren
kan fortgå utan allvarlig störning.

Kan flera arbetstagare ej samtidigt beredas ledighet, har den företräde
som vill deltaga i utbildning som avses i 3 § andra stycket. I

InU 1974: 31

andra hand skall företräde lämnas arbetstagare som ej har utbildning
motsvarande nioårig grundskola och, vid turordningen dem emellan,
den som har obekväm arbetstid.

Prövning enligt andra stycket sker inom varje kollektivavtalsområde
för sig.

8 § Sker uppsägning eller avskedande enbart av det skälet att arbetstagaren
begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet, skall åtgärden på
yrkande av arbetstagaren förklaras ogiltig. Därvid gäller 34—37 Och
39 §§ samt 41 § första och andra styckena lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

9 § Arbetstagare som har åtnjutit ledighet skall, när han återgår
i arbete, vara tillförsäkrad samma eller likvärdig ställning i fråga om
arbetsförhållanden och anställningsvillkor som om han ej haft ledighet.

Den närmare innebörden av första stycket får regleras genom kollektivavtal
som avses i 2 § andra stycket. Därvid äger 2 § tredje stycket
motsvarande tillämpning.

10 § Arbetstagare som avbryter sin utbildning har rätt att återgå i
arbete.

Vill arbetstagaren utnyttja den rätt som tillkommer honom enligt
första stycket, skall han underrätta arbetsgivaren om att han vill återgå.
Arbetsgivaren är dock ej skyldig att låta arbetstagaren återgå tidigare
än två veckor efter det att han mottog underrättelsen. Vill arbetsgivaren
utnyttja sin rätt att uppskjuta återgången, skall han genast underrätta
arbetstagaren om detta och samtidigt ange när återgången kan ske.

Andra stycket gäller ej i fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar
högst en arbetsvecka.

11 § Är eller brukar arbetsgivaren vara bunden av kollektivavtal beträffande
den kategori som arbetstagaren tillhör och uppkommer tvist
om tillämpning av denna lag eller av kollektivavtalsbestämmelse som
med stöd av 2 § andra stycket har trätt i stället för 3 §, 4 § tredje stycket,
5 §, 7 § eller 10 § andra och tredje styckena eller som avses i 9 §
andra stycket, gäller den berörda lokala arbetstagarorganisationens mening
om lagens eller kollektivtavtalets rätta innebörd intill dess tvisten
har slutligt prövats.

Genom kollektivavtal som nu avses kan föreskrivas att den lokala
arbetstagarorganisationens rätt enligt första stycket i stället skall tillkomma
huvudorganisationen.

12 § Är eller brukar flera arbetstagarorganisationer vara bundna av
kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör och
kan organisationerna ej enas om beslut enligt 5 eller 11 §, gäller den
mening som företrädes av organisation eller organisationer med sammanlagt
mer än fyra femtedelar av antalet kollektivavtalsbundna arbetstagare
på arbetsplatsen inom den berörda kategorin. Uppnås ej sådan
majoritet, förfaller den rätt som tillkommer organisation enligt angivna
lagrum.

Första stycket gäller ej, om arbetstagarorganisationerna genom kollektivavtal
med arbetsgivaren har träffat annan överenskommelse.

tl Riksdagen 1974.18 sami. Nr 31

InU 1974: 31

13 § Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag eller
kollektivavtalsbestämmelser som med stöd av 2 § andra stycket har
trätt i stället för 3 §, 4 § tredje stycket, 5 §, 7 § eller 10 § andra och
tredje styckena eller som avses i 9 § andra stycket skall han utge, förutom
lön och andra anställningsförmåner vartill arbetstagaren kan vara
berättigad, ersättning för uppkommen skada. Vid bedömande om och
i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tagas även till arbetstagarorganisations
intresse av att lagens bestämmelser iakttages i förhållande
till organisationens medlemmar samt till övriga omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse. Ersättning för skada som avser tid
efter anställningens upphörande bestämmes högst till belopp som avses
i 39 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

Arbetstagarorganisation kan åläggas att utge skadestånd om den, vid
utnyttjande av den rätt som enligt 11 § tillkommer arbetstagarorganisationen,
har föranlett felaktig tillämpning av lagen eller kollektivavtal
som avses i första stycket och organisationen har insett eller uppenbarligen
borde ha insett felaktigheten.

Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter
är skäligt, kan skadeståndet jämkas.

14 § Den som vill fordra skadestånd enligt 13 § skall underrätta motparten
om sitt anspråk inom fyra månader efter det att skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt
lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt eller med
stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom fyra månader efter det
att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom åtta
månader efter det att skadan inträffade.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om anspråk på
lön och andra anställningsförmåner som avses i 13 § första stycket.

Iakttages ej vad som föreskrives i första och andra styckena, är talan
förlorad.

15 § Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974:
371) om rättegången i arbetstvister. Detsamma gäller författning som
avses i 1 § andra stycket, såvida författningen ej innehåller regler om
besvärsrätt.

Utan hinder av 11 § kan domstol meddela förordnande i tvistefrågan
för tiden intill dess tvisten har slutligt prövats. Yrkande om sådant
förordnande får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att
yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Lagen gäller ej ledighet, varom ansökan har gjorts före ikraftträdandet.

Kollektivavtal, som avses i 2 § andra stycket, 9 § andra stycket och
12 § andra stycket, kan ingås före ikraftträdandet.

InU 1974: 31

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden
1974:1559 av fröken Hörlén m. fl. (fp), vari — med hänvisning till
motiveringen i motionen 1974: 1378 — yrkas att riksdagen hos Kungl.
Maj:t hemställer att årets riksdag föreläggs förslag om lagstadgad rätt
för arbetstagare till ledighet för studier.

Motioner väckta i anledning av propositionen 1974:148
1974:1935 av herr Ekinge m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974: 148 beslutar

I. att 1 § lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning skall
ha följande lydelse:

Propositionens förslag

Arbetstagare i denna

lag.

Har i lag meddelats bestämmelse
som avviker från denna lag,
gäller den bestämmelsen. Beträffande
förläggningen av ledighet
kan avvikande bestämmelse meddelas
även genom annan författning
än lag, om den rör arbetstagare,
vars avlöningsförmåner fastställes
under medverkan av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer, eller arbetstagare
hos riksdagen eller dess verk.

Motionärernas förslag

Arbetstagare i denna

lag.

Har i lag meddelats bestämmelse
som avviker från denna lag,
gäller den bestämmelsen.

II. att 4 § samma lag skall ha följande lydelse:

Arbetsgivare har i 5—

7§§.

Vill arbetsgivaren för

detta.

Om arbetsgivaren är eller brukar
vara bunden av kollektivavtal
beträffande den kategori som arbetstagaren
tillhör, skall underrättelse
om uppskovet genast lämnas
förutom till arbetstagaren också
till berörd lokal arbetstagarorganisation
. A rbetstagarorganisationen
har rätt att inom en vecka
efter det att underrättelse lämnades
påkalla överläggning med arbetsgivaren
om uppskovet.

Arbetsgivare har i 5—

7 §§•

Vill arbetsgivaren för

detta.

Om arbetsgivaren är eller brukar
vara bunden av kollektivavtal
beträffande den kategori som arbetstagaren
tillhör, skall underrättelse
om uppskovet genast lämnas
förutom till arbetstagaren också
till berörd lokal arbetstagarorganisation.
Den som har rätt till
underrättelse har även rätt att
inom en vecka efter det att underrättelse
lämnades påkalla överläggning
med arbetsgivaren om
uppskovet.

InU 1974: 31

Propositionens förslag

Motionärernas förslag

III. att 6 § samma lag skall ha följande lydelse:

Har arbetstagare ej fått påbörja
sin ledighet inom två år efter det
att framställning gjordes, har han
rätt att påkalla domstols prövning
av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första
stycket får påkallas sedan ett år
har förflutit efter arbetstagarens
framställning, om ledigheten sammanlagt
motsvarar högst en arbetsvecka.

Vad som ny arbets givare.

Har arbetstagare ej fått påbörja
sin ledighet inom tid som anges i
5 § har han rätt att påkalla domstols
prövning av frågan om ledighetens
förläggning. Sådan prövning
får också påkallas av arbetsgivare
som ej fått samtycke som
avses i 5 § första stycket.

Vad som
givare.

ny arbets -

IV. att 15 § samma lag skall ha följande lydelse:

Mål om tillämpning av denna
lag handlägges enligt lagen (1974:
371) om rättegången i arbetstvister.
Detsamma gäller författning
som avses i 1 § andra stycket,
såvida författningen ej innehåller
regler om besvärsrätt.

Utan hinder yttra sig.

Mål om tillämpning av denna
lag handlägges enligt lagen (1974:
371) om rättegången i arbetstvister.
Sådant mål skall handläggas
skyndsamt. Detsamma gäller mål
om kollektivavtal som trätt i lagens
ställe.

Utan hinder yttra sig.

1974:1936 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
med bifall i övrigt till propositionen 1974: 148 beslutar om följande från
förslagen till författningstext avvikande ändringar beträffande paragraferna
5, 6 och 10.

Propositionens förslag

5 § Är eller brukar arbetsgivaren
vara bunden av kollektivavtal beträffande
den kategori som arbetstagaren
tillhör och vill han att
ledigheten skall taga sin början
senare än sex månader efter arbetstagarens
framställning, fordras
samtycke till uppskovet av den
berörda lokala arbetstagarorganisationen
eller, om frågan hänskjutes
till centrala överläggningar,
av vederbörande huvudorganisation
på arbetstagarsidan.

I fråga om ledighet som sammanlagt
motsvarar högst en arbetsvecka
fordras samtycke som
avses i första stycket så snart den

Motionärernas förslag

5 § Är eller brukar arbetsgivaren
vara bunden av kollektivavtal beträffande
den kategori som arbetstagaren
tillhör och vill han att
ledigheten skall taga sin början
senare än tre månader efter arbetstagarens
framställning, fordras
samtycke till uppskovet av den
berörda lokala arbetstagarorganisationen
eller, om frågan hänskjutes
till centrala överläggningar,
av vederbörande huvudorganisation
på arbetstagarsidan.

I fråga om ledighet som sammanlagt
motsvarar högst en arbetsvecka
fordras samtycke som
avses i första stycket så snart den

InU1974: 31

Propositionens förslag

frist arbetsgivaren önskar är längre
än två veckor. Detsamma gäller
beträffande ledighet sorn avses i
3 § andra stycket.

Vad som ny arbets givare.

6 § Har arbetstagare ej fått påbörja
sin ledighet inom två år efter
det att framställning gjordes, har
han rätt att påkalla domstols prövning
av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första
stycket får påkallas sedan ett år
har förflutit efter arbetstagarens
framställning, om ledigheten sammanlagt
motsvarar högst en arbetsvecka.

Vad som ny arbets givare.

10 § Arbetstagare som i

arbete.

Vill arbetstagaren utnyttja den
rätt som tillkommer honom enligt
första stycket, skall han underrätta
arbetsgivaren om att han vill
återgå. Arbetsgivaren är dock ej
skyldig att låta arbetstagaren återgå
tidigare än två veckor efter det
att han mottog underrättelsen.
Vill arbetsgivaren utnyttja sin rätt
att uppskjuta återgången, skall han
genast underrätta arbetstagaren
om detta och samtidigt ange när
återgången kan ske.

Andra stycket en ar betsvecka.

Motionärernas förslag

frist arbetsgivaren önskar är längre
än en vecka. Beträffande ledighet
som avses i 3 § andra stycket
föreligger ingen rätt för arbetsgivare
till uppskov.

Vad som ny arbets givare.

6 § Har arbetstagare ej fått påbörja
sin ledighet inom sex månader
efter det att framställning gjordes,
har han rätt att påkalla domstols
prövning av frågan om ledighetens
förläggning.

Prövning som avses i första
stycket får påkallas sedan två månader
har förflutit efter arbetstagarens
framställning, om ledigheten
sammanlagt motsvarar högst
en arbetsvecka.

Vad som ny arbets givare.

10 § Arbetstagare som i

arbete.

Vill arbetstagaren utnyttja den
rätt som tillkommer honom enligt
första stycket, skall han underrätta
arbetsgivaren om att han vill
återgå. Arbetsgivaren är dock ej
skyldig att låta arbetstagaren återgå
tidigare än två veckor efter det
att han mottog underrättelsen om
att arbetstagaren utan skälig anledning
avbrutit utbildningen. Vill
arbetsgivaren utnyttja sin rätt att
uppskjuta återgången, skall han
genast underrätta arbetstagaren om
detta och samtidigt ange när återgången
kan ske.

Andra stycket en ar betsvecka.

1974:1937 av herr Nordgren (m), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hela lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning skall
vara dispositiv, innebärande att avvikelser från lagens bestämmelser kan
ske genom kollektivavtal,

2. att kvalifikationstiden för rätt till ledighet skall vara 12 månaders
anställning,

3. att arbetstagarorganisationens samtycke till uppskjutande av ledigf2
Riksdagen 1974.18 sami. Nr 31

het skall krävas om arbetsgivaren vill att ledigheten skall taga sin början
senare än 12 månader efter ansökan för utbildning omfattande minst
1 år, 5 veckor för utbildning som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka
och 6 månader för övrig utbildning samt att en obligatorisk
föranmälningstid därutöver skall finnas på 3 respektive 1 och 2 månader,

4. att rätt till ledighet för utbildning skall gälla utbildning i högst 18
månader,

5. att objektsanställd personal, praktikanter, vikarier och liknande endast
i undantagsfall skall ha rätt till ledighet för utbildning,

6. att företrädesrätt till ledighet ej skall gälla för utbildning som avser
fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor,

7. att lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning skall träda
i kraft den 1 juli 1975.

1974:1938 av herr Träff m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riksdagen
för sin del beslutar att tidpunkten för ikraftträdandet av lagen om arbetstagares
rätt till ledighet för utbildning senareläggs till den 1 juli 1975 för
att möjliggöra förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter på såväl
central som lokal nivå om lagens praktiska tillämpning.

1974:1939 av fru Åsbrink (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om sådan komplettering av lagen om arbetstagares rätt
till ledighet för studier att även arbetstagarpartens ansvar fastställs i
fall, där denna part åsidosätter sina förpliktelser.

Utskottet

Allmänt

I propositionen läggs fram ett förslag till lag om rätt för anställd till
ledighet för utbildning. Lagen föreslås i princip omfatta alla anställda.
Någon begränsning i fråga om utbildningens art eller längd föreslås inte.
Däremot finns utförliga regler om hur begärd ledighet skall förläggas.
Lagen föreslås i betydande omfattning bli dispositiv så att den genom
kollektivavtal kan anpassas till förhållandena på olika arbetsplatser. De
grundläggande bestämmelserna om bl. a. rätt till studieledighet och anställningsskydd
under ledighetstiden har dock gjorts tvingande. Vid
tvister om tillämpning av lagen eller kollektivavtal som grundar sig på
lagen föreslås den berörda fackliga organisationen få s. k. tolkningsföreträde.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare uttalat att det är angeläget
att man söker lösa frågan om arbetstagarnas rätt till ledighet för studier.
Då det inte visat sig möjligt att avtalsvägen komma till rätta med pro -

InU 1974: 31

blemet blev det nödvändigt att aktualisera lagstiftning. Utskottet hälsar
med tillfredsställelse att Kungl. Maj:t nu lägger fram ett lagförslag som
tillgodoser det grundläggande kravet från arbetstagarna om rätt till ledighet
för studier. Propositionen står också i överensstämmelse med yrkandet
i den vid riksdagens början väckta motionen 1559 av fröken
Hörlén m. fl. (fp). Den motionen har alltså blivit tillgodosedd.

T illämpningsområde

Som tidigare sagts täcker lagförslaget i princip hela arbetsmarknaden.
Undantag har dock gjorts för sådan utbildning av anställd som regleras i
andra lagar. Det gäller f. n. skyddsombudens rätt till ledighet för utbildning
enligt arbetarskyddslagen, invandrares rätt enligt särskild lag till
undervisning i svenska och fackliga förtroendemäns rätt till ledighet
för utbildning enligt den nya lagstiftningen om fackliga förtroendemän.

Utöver den nämnda särregleringen har i det framlagda lagförslaget
föreskrivits att undantag från studieledighetslagens regler kan ske för
statligt anställda genom författning som inte har karaktär av lag. I motionen
1935 av herr Ekinge m. fl. (fp) kritiseras den sistnämnda regeln.
Den kan enligt motionärerna leda till att Kungl. Maj:t genom en administrativ
författning sätter ett kollektivavtal ur spel. Motionärerna anser
att detta inte står i överensstämmelse med den vidgning av det avtalsbara
området för statstjänstemän som genomförts med verkan från den 1
januari 1974. Motionen mynnar ut i ett yrkande att den aktuella regeln
skall utgå ur lagförslaget.

Den regel som motionärerna angriper måste ses mot bakgrund av de
särskilda krav som i en del avseenden måste ställas på statlig verksamhet.
Visserligen bör den arbetsrättsliga regleringen för de offentligt anställda
så långt möjligt anpassas till vad som gäller för arbetsmarknaden
i övrigt, men därutöver måste beaktas att verksamhet som beslutats av
statsmakterna måste kunna fortgå utan allvarliga störningar. Detta tar
sig uttryck i statstjänstemannalagens förbud för parterna att träffa kollektivavtal
om bl. a. ”myndighets verksamhet”. Den möjlighet som
Kungl. Maj:t föreslås få att på administrativ väg reglera vissa frågor om
studieledighet skall gälla förhållanden som är hänförliga till det avtalsförbjudna
området. Det är som framgår av propositionen (s. 62) inte
meningen att administrativa föreskrifter skall utfärdas i förväg för att
reglera de särskilda förhållandena på den offentliga sektorn. Det finns
heller inte anledning anta att det skulle uppstå några speciella svårigheter
att träffa överenskommelser på den statliga sektorn. Skulle det emellertid
bli aktuellt att utfärda administrativa föreskrifter från statens
sida skall detta enligt propositionen inte ske utan att personalorganisationerna
beretts tillfälle att framföra sina synpunkter i saken.

Som framgår av det anförda är det endast beträffande ledighetsfrågor
på det exklusivt offentligrättsliga området som det kan bli aktuellt med

InU 1974: 31

undantagsregler från lagen. Den aktuella bestämmelsen i lagen får därför
ett begränsat tillämpningsområde. I motsats till vad motionärerna
antar torde det t. ex. inte vara möjligt för regeringen att genom en administrativ
författning rubba innehållet i ett kollektivavtal. Med hänsyn
härtill och det speciella syftet med bestämmelsen tillstyrker utskottet
lagförslaget i denna del och avstyrker således motionsyrkandet.

I motionen 1937 av herr Nordgren (m) aktualiseras en annan fråga
som rör lagens tillämpningsområde. Motionären vill att objektsanställd
personal liksom praktikanter och vikarier endast i undantagsfall skall
ha rätt till ledighet för utbildning.

Som framgår av motionen gör lagen inte undantag för de nämnda
grupperna. Utskottet vill emellertid inte ställa sig bakom kravet på ändring
i lagförslaget på denna punkt. Om de objektsanställda undantas
skulle exempelvis stora grupper anställda i byggnadsfacket ställas utanför
lagfäst rätt till studieledighet. Det kan inte vara rimligt. En annan
sak är att det på detta och andra områden blir nödvändigt att genom
kollektivavtal anpassa lagen till speciella branschförhållanden. När det
gäller vikarier och praktikanter kan utskottet ha en viss förståelse för
motionärens synpunkter. I praktiken torde emellertid problemen i de
flesta fall lösas utan större svårigheter. De i det följande behandlade
bestämmelserna om kvalifikationstid — sex månaders anställning enligt
huvudregeln — och om förläggning av ledighet samt möjligheten att
avtala om andra regler än lagens torde ge tillräckliga garantier för att
korttidsanställda och praktikanter inte på ett otillbörligt sätt gynnas av
lagstiftningen. När det gäller långtidsvikariat o. d. kan utskottet inte se
något skäl för att sådan vikarie inte skall ha rätt till ledighet på samma
premisser som andra anställda. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet det förevarande motionsyrkandet.

Kvalifikationstid

Det har inte ansetts rimligt att arbetstagare med mycket kort anställningstid
hos en arbetsgivare generellt sett skall kunna göra anspråk på
ledighet för utbildning. Efter mönster från lagen om anställningsskydd
föreslås därför en kvalifikationsregel som innebär att förmåner enligt
lagen förutsätter att anställningen varat viss tid. Rätt till ledighet föreslås
tillkomma den som vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren
antingen sex månader i följd eller sammanlagt minst tolv månader
under den senaste tvåårsperioden. Vid beräkning av anställningstid
skall därvid medräknas anställningar inom samma koncern. Likaså
får vid företagsöverlåtelser medräknas anställningstid hos tidigare innehavare
av företaget. Med hänsyn till behovet av utbildning i frågor som
hänger samman med facklig verksamhet, inte minst gäller detta nyanställda,
har det inte ansetts lämpligt med någon kvalifikationstid för rätt till
ledighet för sådan utbildning.

InU 1974: 31

I motionen 1937 av herr Nordgren (m) hävdas att en allmän kvalifikationstid
om sex månader är för kort och att studieledighet bör komma
i fråga först då ett långsiktigt anställningsförhållande föreligger. Motionären
föreslår att kvalifikationstiden bestäms till tolv månader.

Det är naturligt att det finns olika uppfattningar om regler av nu
ifrågavarande slag. Som framgår av propositionen kan det exempelvis
diskuteras om inte kvalifikationstiden bör stå i relation till utbildningens
längd. Enligt utskottets uppfattning bör behovet av specialregler
kunna tillgodoses genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter. Därvid kan man beakta de särskilda krav som kan föreligga
i skilda branscher. Som föreslås i propositionen bör kvalifikationsreglerna
därför vara dispositiva. De i propositionen föreslagna bestämmelserna
är enkla och får för normalfallen sägas innebära en rimlig
avvägning mellan olika intressen. Utskottet biträder alltså propositionen
och hänvisar beträffande motionsyrkandet till vad ovan sagts
om möjligheten till anpassning genom kollektivavtal.

Ledighetens längd

I propositionen föreslås inte någon begränsning av studieledighetens
längd.

Herr Nordgren (m) yrkar i sin motion 1937 att rätten till ledighet
för utbildning skall omfatta högst 18 månader. Motionären uttalar
också att det bör finnas en uttrycklig möjlighet att träffa avtal om en
motsvarande begränsning vid upprepad studieledighet för en arbetstagare
samt om den sammanlagda tid för studieledighet som en arbetsgivare
under en viss tidsperiod har att medgiva för alla anställda.

Ett bifall till herr Nordgrens yrkande skulle kunna leda till att
vissa typer av utbildning i praktiken inte blev tillgängliga för arbetstagarna.
Utskottet är inte berett att biträda ett förslag som får denna
konsekvens. Lagen bör inte innehålla annan reglering än att arbetstagarna
har rätt till behövlig ledighet för att undergå önskad utbildning.
Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet om införande av en
regel som begränsar ledighetstiden.

När det gäller motionärens resonemang om möjligheten att träffa
avtal om den sammanlagda volymen av samtidigt studielediga inom
ett företag hänvisar utskottet till s. 66 i propositionen, där det uttalas
bl. a. att det inte finns något hinder mot att parterna på den
enskilda arbetsplatsen lägger fast ramar för det totala ledighetsuttaget.

Ledighetens förläggning

Regler om ledighetens förläggning är av central betydelse för frågan
hur ett studieledighetssystem skall fungera i praktiken. Propositionens
förslag innebär att en arbetsgivare, som vill att en ledighet
skall börja senare än sex månader efter arbetstagarens begäran, måste

InU 1974: 31

inhämta tillstånd till uppskov från berörd kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation
eller, om frågan hänskjuts till centrala överläggningar,
av vederbörande huvudorganisation på arbetstagarsidan. Ledighet
som avser högst en arbetsvecka eller facklig utbildning skall arbetsgivaren
endast kunna skjuta på i två veckor utan organisationens tillstånd.
För den händelse det finns flera kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer
gäller särskilda bestämmelser som redovisas i ett
följande avsnitt. Om en arbetstagare inte fått börja sin utbildning inom
två år efter det att framställningen gjordes, kan frågan om ledighetens
förläggning underställas domstols prövning. Denna tid minskas till ett år
om ledighetskravet avser högst en arbetsvecka.

De föreslagna reglerna innebär om parterna inte kan komma överens
i en förläggningsfråga att arbetsgivaren bestämmer ensam de första
sex månaderna (14 dagar i vissa fall) och därefter vederbörande arbetstagarorganisation.
Efter väntan i två år eller i vissa fall ett år kan en
enskild arbetstagare påkalla domstols prövning av arbetsgivarens och
därmed indirekt av arbetstagarorganisations ställningstagande i förläggningsfrågan.
Om det inte finns någon kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation
på arbetsplatsen bestämmer arbetsgivaren på egen
hand, dock att som ovan redovisats domstolsprövning kan påkallas
efter viss tid.

Reglerna om ledighetens förläggning behandlas i tre motioner.

Herr Nordgren (m) yrkar i motionen 1937 en utvidgning av den
tidsram inom vilken arbetsgivaren vid tvist får bestämma om ledighetens
förläggning. I motionen yrkas att ramen skall bestämmas till
tolv månader för ledighet som omfattar minst ett år, fem veckor för
ledighet som omfattar högst en arbetsvecka och sex månader för övrig
utbildning. Till detta skall komma en obligatorisk föranmälningstid på
resp. tre, en och två månader.

Motionen 1936 av herr Hallgren m. fl. (vpk) har en annan inriktning.
Motionärerna vill minska den tid under vilken arbetsgivaren har
möjlighet att skjuta på en begärd ledighet till hälften i förhållande till
propositionens förslag. Dessutom vill man utesluta uppskovsmöjligheten
när det gäller facklig utbildning. Slutligen föreslår motionärerna
att domstols prövning skall kunna påkallas redan efter sex månader
i normalfallen och två månader vid korttidsledighet.

Även i motionen 1935 av herr Ekinge m. fl. (fp) behandlas förläggningsreglerna.
I motionen yrkas att domstols prövning skall kunna begäras
redan om ledighet av arbetsgivaren uppskjutits mer än sex
månader i normalfallet och 14 dagar vid korttidsledighet. Motionen
innebär till skillnad från propositionen och övriga motioner att förutom
enskild arbetstagare arbetsgivaren skall kunna få en förläggningsfråga
prövad av domstol. Den bestämmanderätt som arbetstagarorganisation
enligt propositionen skall ha, sedan en ledighet uppskjutits mer än sex

InU 1974: 31

månader, skulle med motionärernas konstruktion övergå till ett tolkningsföreträde
för organisationen.

Det system som föreslås i propositionen har betydande fördelar.
Det ger bestämda regler om vem som har beslutanderätten vid olika
tidpunkter i de fall man inte kan enas om när en ledighet skall läggas
ut. Systemet förutsätter överläggning mellan parterna. Mot bakgrund
av traditionen på svensk arbetsmarknad finns det anledning räkna med
att det skall vara möjligt att därvid sammanjämka uppfattningarna så
att rimliga önskemål om studieledighet kan förenas med intresset att
verksamheten på arbetsplatsen kan fortgå utan allvarliga störningar.
Propositionens förslag får anses utgöra en lämplig avvägning mellan
olika intressen. Utskottet tillstyrker därför detta förslag och erinrar
samtidigt om att förläggningsreglerna i 5 § är dispositiva. Det sagda
innebär att de i detta sammanhang behandlade motionsyrkandena avstyrks.

Överläggningsrätt

Arbetsgivare som vill skjuta upp begärd ledighet skall, som tidigare
sagts, enligt 4 § underrätta arbetstagaren härom. Om arbetsgivaren är
eller brukar vara bunden av kollektivavtal beträffande den kategori
som arbetstagaren tillhör, skall underrättelse även lämnas till den
lokala fackliga organisationen. Organisationen har rätt att inom en
vecka påkalla överläggning med arbetsgivaren om uppskovet.

I motionen 1935 av herr Ekinge m. fl. (fp) vänder man sig mot att
överläggningsrätten endast tillkommer kollektivavtalsbunden organisation.
Motionärerna anser att även enskild arbetstagare borde ha överläggningsrätt.
Vid sådan överläggning skall den enskilde kunna biträdas
av den organisation han tillhör, oavsett om organisationen är kollektivavtalsbunden
gentemot arbetsgivaren eller ej. Till stöd för denna
ståndpunkt åberopar motionärerna bl. a. motsvarande reglering i lagen
om anställningstrygghet.

Att överläggningsrätten tillerkänns endast kollektivavtalsbunden organisation
är naturligt med hänsyn till de uppgifter sådan organisation
i övrigt har enligt lagstiftningen. Som tidigare redovisats bygger reglerna
om ledighetens förläggning på en delad bestämmanderätt mellan arbetsgivaren
och avtalsbunden lokal facklig organisation. Det ifrågasätts
inte heller av motionärerna att andra organisationer än avtalsbundna
skall tillerkännas bestämmanderätt i förläggningsfrågoma. Det behov
som otvivelaktigt kan finnas för icke avtalsbunden organisation att
komma till tals med arbetsgivaren kan tillgodoses med hjälp av de allmänna
lagreglerna om förhandlingsrätt. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionsyrkandet. Utskottet beaktar därvid
vad som anförts i betänkandet InU 1974: 14 om att det kan bli aktuellt
med ytterligare överväganden av regler av nu ifrågavarande typ
i samband med prövningen av arbetsrättskommitténs väntade förslag.

InU 1974: 31

I detta sammanhang bör nämnas den särskilda komplikation som
inträffar om det finns flera arbetstagarorganisationer som är bundna
av kollektivavtal beträffande en kategori arbetstagare på en arbetsplats.
Överläggningsrätt tillkommer i sådana fall självfallet samtliga organisationer,
men utövande av bestämmanderätt i fråga om ledighets förläggning
eller hävdande av tolkningsföreträde i andra frågor, vilket
enligt lagen i princip tillkommer arbetstagarorganisation, förutsätter
enighet mellan organisationer som representerar mer än fyra femtedelar
av kollektivavtalsbundna arbetstagare på arbetsplatser inom den
berörda kategorin. Om en sådan majoritet inte uppnås övergår bestämmanderätten
eller tolkningsföreträdet till arbetsgivaren.

T urordning

När domstol prövar frågan om förläggning av ledighet för utbildning,
skall enligt 7 § hänsyn tas till såväl arbetstagarens önskemål som intresset
att verksamheten kan fortgå utan allvarlig störning. Om flera
arbetstagare inte kan beredas ledighet samtidigt, skall företräde ges till
den som vill delta i facklig utbildning. I andra hand skall företräde lämnas
den som inte har utbildning motsvarande nioårig grundskola. Vid
konkurrens mellan flera arbetstagare som saknar grundskolekompetens
skall den som har obekväm arbetstid prioriteras. Dessa turordningsregler,
som är dispositiva, återfinns i 7 § andra stycket.

Vid remissbehandlingen av det utredningsförslag som ligger till grund
för propositionen kritiserades prioriteringen av den fackliga utbildningen.
Denna kritik återkommer nu i herr Nordgrens (m) motion.
Motionären yrkar avslag på förslaget om prioritet för facklig utbildning.
Han anser att reglerna i lagen om facklig förtroendemans ställning
på arbetsplatsen bör tillgodose fackföreningarnas önskemål om
utbildning.

Departementschefen anser det angeläget att den fackliga utbildningen
ges företräde, eftersom den är nödvändig för att de fackliga organisationerna
skall kunna svara för de uppgifter som lagts på dem. Det är
ett allmänt intresse att organisationerna får det utbildningsutrymme
som ger styrka och stabilitet åt den fackliga verksamheten. Åtskilliga
utbildningsbehov täcks inte heller av förtroendemannalagen. Departementschefen
anser dessutom att det inte föreligger någon risk för att de
fackliga organisationerna kommer att föra fram överdrivna ledighetskrav.

Utskottet har samma uppfattning som departementschefen. Med hänvisning
härtill och till att den aktuella regeln är dispositiv avstyrker utskottet
motionsyrkandet.

InU 1974: 31

Återgång i arbete i förtid

Det har ansetts rimligt att arbetstagare som av någon anledning inte
önskar fullfölja en påbörjad utbildning skall ha möjlighet att före ledighetsperiodens
slut återgå i arbete. För att arbetsgivaren skall ha viss
respit att planera arbetet föreslås en regel att arbetstagaren skall underrätta
arbetsgivaren två veckor i förväg för att ha rätt att återinträda
i arbetet. Vid ledigheter motsvarande högst en arbetsvecka föreslås dock
arbetstagaren få rätt att återinträda utan föregående underrättelse.

I motionen 1936 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas att arbetstagare
skall ha rätt att utan föregående underrättelse till arbetsgivaren i förväg
återgå i arbete om arbetstagaren haft skälig anledning avbryta utbildningen.

Utskottet vill för sin del framhålla att regeln om underrättelse 14
dagar i förväg förutom att ge arbetsgivaren respittid får betydelse för
vikarie som tjänstgör i den studielediges ställe. Det torde nämligen vara
möjligt att konstruera vikariat understigande ett år så att vikarien är
skyldig att omedelbart lämna arbetet då den ordinarie arbetstagaren
återkommer. Ett bifall till motionärernas förslag skulle alltså medföra
osäkrare anställningsförhållanden för vikarier. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet motionsyrkandet.

I detta sammanhang tar utskottet upp en fråga som rör återgång i
arbete i det fall då arbetstagaren avbryter studieledighet, som varat minst
ett år. Av 15 § lagen om anställningsskydd framgår att vikarie som varit
anställd minst ett år skall underrättas minst en månad i förväg om arbetsgivaren
vill att anställningen skall upphöra. Enligt utskottets uppfattning
är det med hänsyn till denna regel rimligt att en arbetstagare,
som i förtid önskar avbryta en så lång studieledighet det här gäller —
mer än ett år — skall vara skyldig underrätta arbetsgivaren en månad
i förväg. Härigenom undviks att den ifrågavarande befattningen kommer
att upprätthållas av två personer. Den föreslagna bestämmelsen
om rätt till återinträde, 10 §, bör kompletteras i enlighet med det sagda.

Det kan tilläggas att motsvarande samordning bör övervägas mellan
lagen om anställningsskydd och lagstiftningen om rätt till ledighet vid
värnpliktstjänstgöring och vid havandeskap m. m. Enligt den lagstiftningen
är anmälningstiden för återgång i arbete 2—3 veckor. Utskottet
utgår från att denna fråga övervägs i det uppföljningsarbete som pågår
i regeringens kansli beträffande lagstiftningen om anställningstrygghet.

Skadestånd

Arbetsgivare, som åsidosätter sina förpliktelser enligt lagen eller kollektivavtal
som trätt i lagens ställe, skall enligt förslaget (13 §) kunna
förpliktas utge skadestånd. Detsamma gäller för arbetstagarorganisa -

InU 1974: 31

tion som utnyttjat sin bestämmanderätt eller sitt tolkningsföreträde på
ett sätt som den insett eller uppenbarligen borde ha insett varit felaktigt.

Någon skadeståndsregel för enskild arbetstagare har inte tagits med
i lagförslaget. Detta kritiserar fru Åsbrink (s) i motionen 1939. Hon
yrkar att lagen skall kompletteras med en bestämmelse som fastställer
arbetstagarens ansvar i det fall han åsidosätter sina förpliktelser. Härmed
torde avses det fall då beviljad ledighet inte används för studier.

Enligt utskottets uppfattning kan det inte komma i fråga att ålägga
enskild arbetstagare skadestånd utom i flagranta fall. En vidsträcktare
skadeståndsregel skulle innebära att domstol fick göra en rättslig
prövning av arbetstagarens studieprestationer, vilket inte kan vara
lämpligt. Såsom departementschefen anför inskränker sig behovet av
sanktionsregler till fall av bedräglig karaktär. Med stöd av allmänna
rättsgrundsatser är det möjligt att i sådana fall utdöma skadestånd för
avtalsbrott i anställningsförhållandet. Vid sidan av skadestånd kan ett
allvarligt kontraktsbrott leda till att arbetsgivaren har rätt att säga upp
eller t. o. m. avskeda arbetstagaren.

De sanktionsmöjligheter som redan föreligger får anses tillräckliga,
och utskottet avstyrker därför motionen.

Rättegångsbestämmelser

Mål om tillämpning av den föreslagna lagen skall enligt 15 § handläggas
enligt lagen om rättegång i arbetstvister. Detta innebär att mål
som rör organiserade arbetstagare tas upp direkt i arbetsdomstolen. Det
gäller även om arbetstagaren tillhör organisation som inte står eller
brukar stå i kollektivavtalsförhållande till arbetsgivaren. Innan talan får
prövas i arbetsdomstolen skall förhandling ha ägt rum. Tvister som rör
oorganiserade arbetstagare prövas i första instans av tingsrätt. Avgörande
av tingsrätt kan överklagas hos arbetsdomstolen.

Lagförslaget innehåller inte några särskilda regler om skyndsam handläggning
vid domstol. Detta påtalas i motionen 1935 av herr Ekinge
m. fl. (fp). Med hänvisning till att regler om skyndsam handläggning
finns i lagen om anställningsskydd och lagen om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen yrkar motionärerna att en motsvarande bestämmelse
skall föras in i det aktuella lagförslaget.

Utskottet vill peka på att part kan begära interimistiskt beslut i tvistefråga
i avvaktan på målets slutliga avgörande. Sådant beslut skall enligt
arbetsdomstolens instruktion meddelas med särskild förtur. Det
ligger i sakens natur att även tingsrätt handlägger frågor om interimistiskt
beslut skyndsamt. Enligt utskottets uppfattning finns det knappast
behov av att härutöver ge särskilda föreskrifter om förtur för mål om
rätt till ledighet för utbildning. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

InU 1974: 31

Dispositiva eller tvingande regler

Sorn tidigare sagts är flertalet regler enligt lagförslaget dispositiva
för att möjliggöra en anpassning genom kollektivavtal till förhållandena
på skilda arbetsplatser. De grundläggande bestämmelserna som bl. a.
tillförsäkrar arbetstagarna rätt till behövlig ledighet för utbildning och
anställningsskydd under ledighetstiden är emellertid tvingande. Detsamma
gäller om regeln som ger arbetstagarorganisation tolkningsföreträde.

I motionen 1937 av herr Nordgren (m) yrkas att hela lagen skall
göras dispositiv. Detta skulle enligt motionären möjliggöra att lagen
kunde anpassas till förhållandena inom olika företag.

Den gräns som dragits mellan dispositiva och tvingande bestämmelser
ger enligt utskottets bedömning utrymme för den anpassning av
lagen till skilda arbetsplatser som kan erfordras. Principen att de grundläggande
rättigheterna för arbetstagarna och deras organisationer slås fast
i tvingande bestämmelser står i överensstämmelse med motsvarande reglering
i lagen om anställningsskydd och lagen om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionsyrkandet.

Ikraftträdande m. m.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

I motionen 1938 av herr Träff m. fl. (m, c, fp) yrkas uppskov med
ikraftträdandet till den 1 juli 1975. Samma yrkande framställer herr
Nordgren (m) i motionen 1937. Motionärerna hänvisar som skäl för
yrkandet till den korta tid som fram till den 1 januari 1975 står till
buds för förhandlingar om det förutsedda behovet av anpassning av lagens
bestämmelser till skilda arbetsplatser.

Utskottet har förståelse för motionärernas uppfattning. Med hänsyn
till lagens regler om förläggning av studieledighet, som ger arbetsgivaren
avgörande inflytande på ledighetsfrågan den första tiden, bör det
dock i praktiken finnas tillräckligt rådrum för förhandlingar. Det finns
inte anledning anta att en facklig organisation, om förhandlingar skulle
dra ut på tiden, utnyttjar sina rättigheter på ett sätt som kan innebära
allvarliga störningar av verksamheten på arbetsplatsen.

Utskottet anser sig sålunda kunna godta den föreslagna dagen för
ikraftträdandet och avstyrker motionsyrkandena.

Utskottet har i betänkandet främst tagit upp frågor som aktualiserats
under riksdagsbehandlingen. I den mån lagförslaget inte behandlats
i det föregående godtar utskottet propositionen.

InU 1974: 31

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande möjligheten att meddela administrativa föreskrifter
på den statliga sektorn att riksdagen med avslag på motionen
1974: 1935, yrkandet I, godkänner vad utskottet anfört,

2. beträffande lagens tillämpning på vikarier, praktikanter och
objektsanställda att riksdagen med avslag på motionen 1974:
1937, yrkandet 5, godkänner vad utskottet anfört,

3. att riksdagen antar 1 § i det i propositionen 1974:148 framlagda
förslaget till lag om arbetstagares rätt till ledighet vid
utbildning,

4. beträffande omfattningen av lagens dispositiva regler att riksdagen
med avslag på motionen 1974: 1937, yrkandet 1, antar
2 § i lagförslaget,

5. beträffande kvalifikationstid att riksdagen med avslag på motionen
1974: 1937, yrkandet 2, antar 3 § i lagförslaget,

6. beträffande ledighetens längd att riksdagen avslår motionen
1974: 1937, yrkandet 4,

7. beträffande överläggningsrätten att riksdagen med avslag på
motionen 1974: 1935, yrkandet II, antar 4 § i lagförslaget,

8. beträffande ledighetens förläggning att riksdagen med avslag
på motionerna 1974: 1935, yrkandet III, 1974: 1936, i motsvarande
del, och 1974: 1937, yrkandet 3, antar 5 och 6 §§ i lagförslaget,

9. beträffande turordningsreglerna att riksdagen med avslag på
motionen 1974:1937, yrkandet 6, antar 7 § i lagförslaget,

10. beträffande rätten att i förtid återgå i arbete att riksdagen —
med avslag på motionen 1974: 1936, i motsvarande del, samt
med förklaring att 10 § i lagförslaget bör ändras — antar paragrafen
i följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: -

Propositionens förslag Utskottets förslag

10 §

Arbetstagare som avbryter sin utbildning har rätt att återgå i arbete.

InU 1974: 31

Propositionens förslag

Vill arbetsgivaren utnyttja sin rätt
att uppskjuta återgången, skall han
genast underrätta arbetstagaren
om detta och samtidigt ange när
återgången kan ske.

Utskottets förslag

en månad efter det att han mottog
underrättelsen. Vill arbetsgivaren
utnyttja sin rätt att uppskjuta
återgången, skall han genast
underrätta arbetstagaren om detta
och samtidigt ange när återgången
kan ske.

Andra stycket gäller ej i fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar
högst en arbetsvecka.

11. beträffande skadeståndsskyldighet för enskild arbetstagare att
riksdagen med avslag på motionen 1974: 1939 antar 13 § i lagförslaget,

12. beträffande skyndsam handläggning i domstol att riksdagen
med avslag på motionen 1974:1935, yrkandet IV, antar 15 §
i lagförslaget,

13. beträffande lagens ikraftträdande att riksdagen med avslag på
motionerna 1937, yrkandet 7, och 1974:1938 antar lagförslagets
ikraftträdandebestämmelser,

14. att riksdagen antar lagförslaget i den mån det inte behandlats
i det föregående,

15. att motionen 1974: 1559 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 3 december 1974

På inrikesutskottets vägnar
BENGT FAGERLUND

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren
(m), Nilsson i Östersund (s), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), fru Jonäng
(c), herrar Nilsson i Kalmar (s), Jonsson i Mora (fp), fru Berglund
(s), herrar Strindberg (m), Ulander (s), Rämgård (c), Hallgren (vpk)
och Carlström (fp).

Reservationer

1. Kvalifikationstid (punkt 5)

av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Det är”
och slutar ”genom kollektivavtal” bort ha följande lydelse:

Det får anses rimligt att en arbetstagare har en relativt fast anknyt -

InU 1974: 31

ning till en arbetsplats innan han får rätt att ta ledigt för utbildning.
En regel om tolv månaders anställning under de senaste två åren får
anses ge ett bättre uttryck för denna princip än sexmånadersregeln i
propositionen. I anslutning till motionen 1937 av herr Nordgren (m)
föreslår därför utskottet den angivna modifieringen av 3 § i lagförslaget.
Denna lösning innebär också att man i praktiken kommer till rätta
med de flesta av de problem som påtalas i samma motion och som rör
ledighetsanspråk från vikarier och vissa andra grupper korttidsanställda.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kvalifikationstid att riksdagen — med bifall till
motionen 1937, yrkandet 2, samt med förklaring att 3 § i
lagförslaget bör ändras — antar paragrafen i följande som utskottets
förslag betecknade lydelse.

Propositionens förslag Utskottets förslag

3 §

Rätt till ledighet tillkommer ar- Rätt till ledighet tillkommer arbetstagare
som vid ledighetens bör- betstagare som vid ledighetens början
har varit anställd hos arbets- jan har varit anställd hos arbetsgivaren
de senaste sex månaderna givaren minst tolv månader under

eller sammanlagt minst tolv må- de senaste två åren.

nader under de senaste två åren.

2. Ledighetens förläggning (punkt 8)

av herrar Nordgren (m), Jonsson i Mora (fp), Strindberg (m) och Carlström
(fp), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”Det
system” och slutar ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse: Praktiska

planeringsskäl talar för att arbetsgivaren i de fall parterna
inte kan komma överens om ledighetens förläggning får möjlighet att
bestämma under de första sex månaderna efter arbetstagarens ansökan
(14 dagar vid korttidsledighet eller facklig utbildning). Så långt biträder
utskottet alltså propositionen. Efter en period av sex månader får det

InU1974: 31

anses rimligt att i de fall det finns kollektivavtalsbunden organisation
på arbetsplatsen organisationen får ett stort inflytande på ledighetens
förläggning. Också detta står i princip i överensstämmelse med propositionen.
I de fall det inte finns någon avtalsslutande organisation
kommer emellertid beslutanderätten enligt propositionens förslag att
exklusivt ligga kvar på arbetsgivaren upp till två år efter ledighetsansökan,
varefter domstolsprövning kan påkallas. Detsamma blir följden
om det finns flera, avtalsslutande organisationer som inte kan ena sig
om en uppfattning eller åtminstone bilda en mycket kvalificerad majoritet
(80 %) för en gemensam ståndpunkt.

Utskottet kan inte godta propositionens förslag på denna punkt.
Väntetider på flera år för arbetstagare som önskar utbilda sig kan befaras
få starkt negativa effekter för utbildningsintresset. Utskottet vill
för sin del i anslutning till motionen av herr Ekinge m. fl. (fp) föreslå
att det blir möjligt för arbetstagare att begära domstols prövning, om
arbetsgivaren vill skjuta upp en begärd studieledighet mer än sex månader
eller, såvitt avser korttidsutbildning eller facklig utbildning, mer
än två veckor.

Som tidigare sagts bör efter sex månaders uppskov arbetstagarorganisation
som är bunden av kollektivavtal på arbetsplatsen ha huvudinflytandet
på frågan när en begärd ledighet skall läggas ut. Organisationens
avgörande bör emellertid på talan av arbetsgivare kunna underkastas
domstols prövning. Organisationen kan på detta sätt sägas få
tolkningsföreträde beträffande förläggningsfrågan sedan viss tid förflutit
från ansökan.

Den lösning utskottet förordar får sägas ge bättre balans mellan olika
intressen än propositionens förslag. Den enskildes rätt till studieledighet
blir inte beroende av om han arbetar på en arbetsplats där det finns
en kollektivavtalsbunden organisation eller ej. Inte heller blir det avgörande
i vilket förhållande han står till en facklig organisation. Organisationerna
tillförsäkras emellertid ett stort inflytande i förläggningsfrågorna
samtidigt som det genom möjligheten till domstolsprövning
finns en garanti för att verksamheten hos arbetsgivaren kan upprätthållas
utan allvarlig störning.

Utskottets förslag innebär att propositionen bör ändras i fråga om
6 §. Genom utskottets ställningstagande tillstyrks motionen 1935 av
herr Ekinge m. fl. (fp) medan övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ledighetens förläggning att riksdagen
dels antar 5 § i lagförslaget,

dels med bifall till motionen 1974:1935, yrkandet III, och
med avslag på motionerna 1974: 1936, i motsvarande del, och

InU 1974: 31

1974: 1937, yrkandet 3, samt med förklaring att 6 § i lagförslaget
bör ändras antar den paragrafen i följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

6 §

Har arbetstagare ej fått påbör- Arbetstagare, som ej har fått
ja sin ledighet inom två år efter påbörja sin ledighet inom sex må det

att framställning gjordes, har nader eller, om ledigheten sam han

rätt att påkalla domstols prov- manlagt motsvarar högst en arning
av frågan om ledighetens för- betsvecka eller gäller utbildning

läggning. som avses i 3 § andra stycket, två

veckor efter det framställningen
gjordes, har rätt att påkalla domstols
prövning av frågan om ledighetens
förläggning.

Prövning som avses i första Prövning som avses i första

stycket får påkallas sedan ett år stycket kan också påkallas av ar har

förflutit efter arbetstagarens betsgivare som ej fått sådant sam framställning,

om ledigheten sam- tycke som anges i 5 § första

manlagt motsvarar högst en ar- stycket,
betsvecka.

Vad som nu har sagts gäller även om företag eller del av företag
har övergått till ny arbetsgivare.

3. Ledighetens förläggning (punkt 8)

av herr Hallgren (vpk), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”Det system”
och slutar ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det är i och för sig rimligt att studieledighet förläggs på ett sådant
sätt att man på arbetsplatsen får möjlighet att överväga den omorganisation
av arbetet som kan bli nödvändig. Normalt sett bör detta tillgodoses
genom intem planering på företagen. För den händelse svårigheter
skulle uppstå kan det vara berättigat att arbetsgivaren får vissa
möjligheter att skjuta upp ledighet som arbetstagaren begär. Den uppskovstid
om sex månader som i propositionen föreslås för normalfallen
är emellertid omotiverat lång. LO anser att fyra månader skulle
vara tillräcklig uppskovstid, och ABF uttalar sig för att tiden bör bestämmas
till två eller tre månader. Utskottet anser för sin del i likhet
med vad som föreslås i motionen 1936 av herr Hallgren m. fl. (vpk)
att den längsta tid arbetsgivaren skall kunna skjuta upp en begärd ledighet
skall bestämmas till tre månader. Om det är fråga om ledighet
som inte överstiger en vecka, bör uppskovstiden maximalt vara en vecka.
Gäller ledigheten facklig utbildning bör det inte finnas någon uppskovsrätt.

När det gäller möjligheterna att påkalla domstols prövning kan de i

InU 1974: 31

propositionen föreslagna fristerna inte accepteras. Att en arbetsgivare
skulle kunna skjuta upp en ledighet så länge som två år ter sig orimligt.
Om en sådan regel utnyttjas måste effekten bli förödande för de
anställdas studieintresse. Visserligen har de fackliga organisationerna
möjligheter att avvärja så långa uppskov, men det bör observeras att
på arbetsplatser, där det inte finns någon avtalsbunden organisation,
blir regeln direkt tillämplig. Likaså kan regeln innebära klara nackdelar
för arbetstagare som är organiserade i andra fackföreningar än den
som är kollektivavtalsbunden på arbetsplatsen. Såsom föreslås i motionen
1936 bör möjlighet att påkalla domstols prövning föreligga efter
en väntetid av sex månader eller vid ledighet, som omfattar högst en
vecka, efter en väntetid av två månader.

Av det ovan anförda framgår att utskottet beträffande reglerna om
ledighetens förläggning biträder motionen 1936 av herr Hallgren m. fl.
(vpk) och avstyrker motsvarande yrkanden i motionerna 1937 av herr
Nordgren (m) och 1935 av herr Ekinge m. fl. (fp). Utskottets ställningstagande
innebär att propositionens förslag till lydelse av 5 och 6 §§
bör ändras.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ledighetens förläggning att riksdagen — med bifall
till motionen 1974: 1936 i motsvarande del samt med avslag
på motionerna 1974: 1935, yrkandet III, och 1974:1937,
yrkandet 3, samt med förklaring att 5 och 6 §§ i lagförslaget
bör ändras — antar paragraferna i följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

5 §

Är eller brukar arbetsgivaren Är eller brukar arbetsgivaren

vara bunden av kollektivavtal be- vara bunden av kollektivavtal beträffande
den kategori som arbets- träffande den kategori som arbetstagaren
tillhör och vill han att tagaren tillhör och vill han att

ledigheten skall taga sin början ledigheten skall taga sin början

senare än sex månader efter ar- senare än tre månader efter arbetstagarens
framställning, fordras betstagarens framställning, fordras

samtycke till uppskovet av den samtycke till uppskovet av den

berörda lokala arbetstagarorgani- berörda lokala arbetstagarorganisationen
eller, om frågan hän- sationen eller, om frågan hän skjutes

till centrala överläggningar, skjutes till centrala överläggningar,

av vederbörande huvudorganisa- av vederbörande huvudorganisation
på arbetstagarsidan. tion på arbetstagarsidan.

I fråga om ledighet som sam- I fråga om ledighet som sammanlagt
motsvarar högst en ar- manlagt motsvarar högst en arbetsvecka
fordras samtycke som betsvecka fordras samtycke som

avses i första stycket så snart den avses i första stycket så snart den

frist arbetsgivaren önskar är längre frist arbetsgivaren önskar är längre

än två veckor. Detsamma gäller än en vecka.

InU 1974: 31

Propositionens förslag

beträffande ledighet som avses i
3 § andra stycket.

Vad som nu har sagts gäller även
övergått till ny arbetsgivare.

Har arbetstagare ej fått påbörja
sin ledighet inom två år efter
det att framställning gjordes, har
han rätt att påkalla domstols prövning
av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första
stycket får påkallas sedan ett år
har förflutit efter arbetstagarens
framställning, om ledigheten sammanlagt
motsvarar högst en arbetsvecka.

Vad som nu har sagts gäller äve
övergått till ny arbetsgivare.

Utskottets förslag

Ledighet som avses i 3 § andra
stycket har arbetsgivaren inte rätt
att skjuta upp.

om företag eller del av företag har
§

Har arbetstagare ej fått påbörja
sin ledighet inom sex månader
efter det att framställning gjordes,
har han rätt att påkalla domstols
prövning av frågan om ledighetens
förläggning.

Prövning som avses i första
stycket får påkallas sedan två månader
har förflutit efter arbetstagarens
framställning, om ledigheten
sammanlagt motsvarar högst
en arbetsvecka.

om företag eller del av företag har

4. Turordning (punkt 9)

av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Departementschefen
anser” och slutar ”utskottet motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar i och för sig uppfattningen att det finns skäl att främja
den fackliga utbildningen. Sådan utbildning är också prioriterad i olika
hänseenden. Här kan hänvisas till förtroendemannalagens regler om rätt
till utbildning av fackliga förtroendemän och till den förevarande propositionens
förslag i olika hänseenden. Propositionen innebär rätt till
ledighet för facklig utbildning för nyanställda, alltså utan det normala
kravet att viss anställningstid hos arbetsgivaren skall föreligga. När det
gäller facklig utbildning föreslås vidare arbetsgivarens möjlighet att
få ledigheten uppskjuten vara inskränkt till 14 dagar mot normalt sex
månader.

Att härutöver fastställa ytterligare förmånsregler för facklig utbildning
förefaller icke motiverat. Propositionens förslag innebär i fråga
om turordning mellan olika anställda, som önskar bli lediga för utbildning,
att exempelvis en välutbildad person som önskar delta i facklig
utbildning skall prioriteras före en lågutbildad som önskar komplettera
sina kunskaper till grundskolenivå. Utskottet kan inte biträda turord -

InU 1974: 31

ningsregler som får sådana konsekvenser och föreslår därför i anslutning
till herr Nordgrens (m) motion ändring i 7 § i lagförslaget.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande turordningsreglerna att riksdagen — med bifall
till motionen 1974: 1937, yrkandet 6, samt med förklaring att
7 § i lagförslaget bör ändras — antar paragrafen i följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

7 §

Vid prövning enligt 6 § skall skälig hänsyn tagas såväl till arbetstagarens
önskemål som till intresset av att verksamheten hos arbetsgivaren
kan fortgå utan allvarlig störning.

Kan flera arbetstagare ej samti- Kan flera arbetstagare ej samtidigt
beredas ledighet, har den fö- digt beredas ledighet, har de före reträde

som vill deltaga i utbild- träde som ej har utbildning mot ning

som avses i 3 § andra stycket, svarande nioårig grundskola och,

I andra hand skall företräde lärn- vid turordningen dem emellan, den

nas arbetstagare som ej har utbild- som har obekväm arbetstid,

ning motsvarande nioårig grundskola
och, vid turordningen dem
emellan, den som har obekväm arbetstid.

Prövning enligt andra stycket sker inom varje kollektivavtalsområde
för sig.

5. Rätten att i förtid återgå i arbete (punkt 10)

av herr Hallgren (vpk), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Utskottet
vill” och slutar ”om anställningstrygghet” bort ha följande lydelse:

Regeln om 14 dagars förvarningstid för rätt att återgå i arbete efter
avbrutna studier kan inte anses berättigad i de fall det finns fullgoda
skäl för studieavbrottet. Avbrottet kan exempelvis bero på att den studieledige
eller någon honom närstående blir sjuk. Den föreslagna regeln
i 10 § bör modifieras så att den studerande har rätt att omedelbart återgå
i arbete, om han haft skälig anledning avbryta utbildningen. En sådan
regel får emellertid inte leda till försämrad anställningstrygghet för vikarier
som ersätter en studieledig. När det gäller vikariat som varat
minst ett år tillgodoses vikariens behov av förvarningstid genom att arbetsgivaren
enligt 15 § lagen om anställningsskydd är skyldig att minst
en månad i förväg meddela om anställningen skall upphöra. Utskottet
förutsätter att regeringen i samband med det löpande uppföljningsarbetet
av trygghetslagstiftningen överväger en motsvarande regel om förslagsvis
14 dagars förvarningstid då vikariat som omfattar mellan en
och tolv månader skall upphöra.

InU 1974: 31

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande rätten att i förtid återgå i arbete att riksdagen —
med bifall till motionen 1974: 1936 i motsvarande del samt
med förklaring att 10 § i lagförslaget bör ändras — antar paragrafen
i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag

Utskottets förslag

10 §

Arbetstagare som avbryter sin utbildning har rätt att återgå i arbete.

Vill arbetstagaren utnyttja den
rätt som tillkommer honom enligt
första stycket, skall han underrätta
arbetsgivaren om att han vill återgå.
Arbetsgivaren är dock ej skyldig
att låta arbetstagaren återgå tidigare
än två veckor efter det att
han mottog underrättelsen. Vill arbetsgivaren
utnyttja sin rätt att
uppskjuta återgången, skall han
genast underrätta arbetstagaren om
detta och samtidigt ange när återgången
kan ske.

Vill arbetstagaren utnyttja den
rätt som tillkommer honom enligt
första stycket, skall han underrätta
arbetsgivaren om att han vill återgå.
Har arbetstagaren utan skälig
anledning avbrutit utbildningen är
arbetsgivaren dock ej skyldig att
låta arbetstagaren återgå tidigare
än två veckor efter det att han
mottog underrättelsen. Vill arbetsgivaren
utnyttja sin rätt att uppskjuta
återgången, skall han genast
underrätta arbetstagaren om detta
och samtidigt ange när återgången
kan ske.

Andra stycket gäller ej i fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar
högst en arbetsvecka.

6. Lagens ikraftträdande (punkt 13)

av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Utskottet
har” och slutar ”avstyrker motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Såsom framgår på åtskilliga ställen i propositionen är den föreslagna
lagen att betrakta som en ramlagstiftning, vilken genom kollektivavtal
bör anpassas till de varierande förhållanden som råder på olika arbetsplatser.
För att möjliggöra detta måste självfallet viss tid stå parterna
till buds att förhandla om kollektivavtal. Mot denna bakgrund ter det
sig orimligt att låta lagen träda i kraft endast ett fåtal dagar efter det
att den antagits av riksdagen.

Erfarenheterna från förhandlingarna om förtroendemannalagen visar
att parterna behöver viss tid för att penetrera problemen. Även andra
skäl talar för att man avvaktar något med ikraftträdandet. Information
om lagstiftning av denna karaktär som berör alla anställda är ytterst
viktig men kräver viss tid att genomföra. Statsmakternas inställning till
förslag från kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) och kommittén
för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) torde vara av

InU 1974: 31

intresse för parterna att beakta i förhandlingsarbetet. Slutligen bör noteras
att den föreslagna lagstiftningen får omedelbara effekter på arbetsplatserna
i fråga om kortare utbildning och facklig utbildning.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet yrkandena i motionerna
1937 av herr Nordgren (m) och 1938 av herr Träff m. fl. (m, c,
fp) att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1975.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande lagens ikraftträdande att riksdagen — med bifall
till motionerna 1974: 1937, yrkandet 7, och 1974: 1938 samt
med förklaring att lagförslagets ikraftträdandebestämmelse bör
ändras — antar bestämmelsen i följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975. juli 1975.

Lagen gäller ej ledighet, varom ansökan har gjorts före ikraftträdandet.
Kollektivavtal, som avses i 2 § andra stycket, 9 § andra stycket och
12 § andra stycket, kan ingås före ikraftträdandet.

Särskilt yttrande

Lagens tillämpning på korttidsanställda

av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m):

Enligt vår uppfattning är det inte rimligt att arbetstagare som av särskilda
skäl är anställda för en begränsad, kortare tid skall ha rätt att under
anställningstiden få ledigt för utbildning. Det gäller i första hand
praktikanter och vikarier. I praktiken bör man kunna komma till rätta
med detta problem genom att höja kvalifikationstiden för rätt till ledighet.
En sådan lösning föreslår vi i reservationen 1. De problem som därutöver
kan kvarstå förutsätter vi kan lösas inom ramen för tillämpningen
av reglerna om förläggning av ledighetstid.

InU 1974: 31

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Lagförslaget 1

Motioner 5

Utskottet 8

Allmänt 8

Tillämpningsområde 9

Kvalifikationstid 10

Ledighetens längd 11

Ledighetens förläggning 11

Överläggningsrätt 13

Turordning 14

Återgång i arbete i förtid 15

Skadestånd 15

Rättegångsbestämmelser 16

Dispositiva eller tvingande regler 17

Ikraftträdande m. m 17

Utskottets hemställan 18

Reservationer 19

1. Kvalifikationstid (m) 19

2. Ledighetens förläggning (m, fp) 20

3. Ledighetens förläggning (vpk) 22

4. Turordning (m) 24

5. Rätten att i förtid återgå i arbete (vpk) 25

6. Lagens ikraftträdande (m) 26

Särskilt yttrande 27

Lagens tillämpning på korttidsanställda (m) 27

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740058