Inrikesutskottets betänkande nr 3 år 1974

InU 1974:3

Nr 3

Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1974:1 gjorda framställningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte
motioner.

I betänkandet behandlas Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:1 bilaga
13 (arbetsmarknadsdepartementet) gjorda framställningar om anslag
under avsnittet B Arbetsmarknad m. m. punkterna B 1—B 7 och under
avsnittet C Arbetsmiljö m. m. punkten C 4. Propositionens förslag
redovisas i den löpande framställningen under rubriker som anknyter till
propositionens uppställning. Vidare behandlas i nedanstående förteckning
upptagna motioner samt riksdagens revisorers skrivelse 1974:10 om
arbetsmarknadsstyrelsens kursgård Aske i Uppsala län.

Punkterna B 8—B 10 behandlas i utskottets betänkande InU 1974:2.
Punkterna C 1— C 3 har remitterats till socialutskottet och behandlas i
betänkandet SoU 1974:3.

Motionerna

1974:51 av herr Börjesson i Falköping (c), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning rörande handikapprörelsens
möjligheter att komma in i länsarbetsnämnderna.

1974:90 av herr Börjesson i Falköping (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar uttala att maximibeloppet för näringshjälp åt handikappade i
form av bidrag eller räntefritt lån höjs till 20 000 kr.

1974:91 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj :t begär en utredning och utvärdering av arbetsmarknadspolitiken
i syfte att bättre samordna arbetsmarknadspolitikens mål med
regionalpolitikens, sysselsättningspolitikens och övriga övergripande samhälleliga
mål i enlighet med vad som anförts i motionen.

1974:133 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att en parlamentarisk utredning med
representanter för löntagar- och näringslivsorganisationer tillsätts med
uppgift att skyndsamt lägga fram förslag till en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.

1974:136 av herr Wikner m. fl. (s), vari föreslås att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär en sådan ändring i arbetsmarknadskungörelsen 1972
nr 300 att flyttningsbidrag medges även till dem som får anställning i
skyddad verkstad, industriellt beredskapsarbete och arkivarbete.

Behandlas
utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.
23 7

1 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 3

InU 1974:3

Behandlas

utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

1974:182 av herr Werner i Malmö m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av gällande bestämmelser
i vad avser anställning av äldre eller handikappad arbetskraft ihalvskyddad
verksamhet i såväl offentlig som enskild tjänst, syftande till ökad
anställningsstimulans.

1974:252 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen under
1974 i princip beslutar införa en allmän arbetslöshetsförsäkring och hos
Kungl. Majit begär förslag till 1975 års riksdag om en sådan försäkring att
träda i kraft 1976.

1974:256 av herr Wijkman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
beslutar att även nyutexaminerade från postgymnasial utbildning skall
kunna erhålla flyttningsbidrag.

1974:339 av herrar Gustavsson i Eskilstuna (s) och Larfors (s), vari
föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om att sådana direktiv
utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen, att länsarbetsnämnderna får full
delegationsrätt att besluta om beredskapsarbeten inom de av styrelsen
tilldelade länsramarna.

19 74:340 av herrar Johansson i Holmgården (c) och Stridsman (c),
vari hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj :t hemställa att de
i motionen nämnda storarbetsplatserna i Norrbotten ombildas till företag
i bolagsform inom statsföretagskoncernen för att därmed främja en
industriell utveckling i östra Norrbotten.

1974:558 av herr Bohman m. fl. (m), vari i yrkandet 1 hemställs att
riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beträffande antalet
nyinrättade tjänster inom arbetsförmedlingen avslår Kungl. Maj:ts förslag
att 100 arbetsförmedlare särskilt skall ägna sig åt kvinnliga arbetssökande.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 2—5 av utskottet i senare
betänkanden.

1974:561 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att ersättningen till arbetsgivare som anställer
och utbildar ungdom under 25 år och kvinnor utgår med 8 kr.,

2. att riksdagen uttalar att arbetsgivare med fler än 10 anställda bör
åläggas att anmäla alla lediga platser till arbetsförmedlingarna för vilka
man söker befattningshavare på öppna marknaden,

3. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att en plan för arbetsförmedlingarnas
fortsatta utbyggnad snarast föreläggs riksdagen i enlighet med i
motionen angivna riktlinjer,

4. att riksdagen uttalar att arbetsmarknadsverket bör tillförsäkras
erforderliga medel för anskaffande av datautrustning för förmedlingsarbetet,

InU 1974:3

Behandlas

5. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i
motionen anförts beträffande lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingar,
distriktskontor och större lokalkontor,

6. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att grundbidraget vid
arbetsmarknadsutbildning värdesäkras genom anknytning till basbeloppet,

7. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att inkomstprövningen av
utbildningsbidragen mot makes inkomst upphör,

8. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att flyttningsbidragen värdesäkras
genom anknytning till basbeloppet,

9. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att försöksverksamhet med
statsbidrag till företagsutbildning startas,

10. att riksdagen till Arbetsmarknadsservice anvisar ett förslagsanslag
av 1 472 794 000 kr.

1974:562 av herr Helén m. fl. (fp), vari i yrkandet 2 — med hänvisning
till motiveringen i motionen 1974:430 — hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit begär att motionen i vissa delar överlämnas till den aviserade
sysselsättningsutredningen för beaktande.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 av utskottet i ett senare
betänkande.

1974:563 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås

1. att riksdagen uttalar sig för en ny principiell inriktning av
arbetsmarknadspolitiken i syfte att bereda arbetshandikappade en meningsfull
sysselsättning i produktionsföretag enligt i denna motion
skisserad riktning och med löne- och anställningsvillkor i enlighet med
dem som gäller för den öppna marknaden och där de anställda
tillförsäkras inflytande över såväl produktionsinriktning som anställningsoch
arbetsvillkor,

2. att riksdagen uttalar sig för bildandet av ett statligt huvudföretag
jämte på lämpliga platser i skilda delar av landet lokala produktionsföretag
samt att huvudmannaskapet för denna verksamhet blir statligt,
förslagsvis genom AB Statsföretag.

1974:564 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen
vid behandlingen av bilaga 13 till propositionen 1974:1 beslutar

1. att under punkten B 1 Arbetsmarknadsservice grundbidraget vid
arbetsmarknadsutbildning fastställs till 750 kr. per månad lika för gift
och ogift,

2. att barntillägget uppräknas enligt följande:

barn i åldrarna 0— 9 år 145 kr. per månad

barn i åldrarna 10—15 år 245 kr. per månad

barn i åldrarna 16—19 år 310 kr. per månad,

3. att till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1974/75 anvisa ett
förslagsanslag av 1 517 794 000 kr.

utsk.
yttr. s.
22

utsk.
hemst. p.
6

InU 1974:3

Behandlas
utsk. utsk.
yttr. s. hemst. p.

1974:567 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos 52 48

Kungl. Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna om näringshjälp till
handikappade jordbrukare för att undanröja de för jordbrukarna negativa
effekterna.

1974:569 av fru Marklund m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen vid
behandling av punkten C 4 i bilaga 13 till statsverkspropositionen måtte
uttala

1. dels sin anslutning till de av arbetsmarknadsstyrelsen förordade 50 46

inkomstprövningsgränsema, som angivits i denna motion;

2. dels sin anslutning till de i denna motion förordade ändringarna av 50 46

grunderna för arbetshjälpmedel för handikappade; samt

3. att under punkten C 4 anvisas ett förslagsanslag av 28 800 000 kr. 56 57

1974:570 av herr Nilsson i Agnäs (m) och fru Diesen (m), vari 41 29

hemställs att riksdagen måtte besluta att AMS-medel må kunna utgå för
anställning av sysselsättningshandledare.

1974:571 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att 41 30

riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna att AMS-medel med
fördel bör kunna utnyttjas för bidrag till verksamhet syftande till ökad
möjlighet för barn att lära känna och umgås med djur i enlighet med vad i
förevarande motion anförts.

1974:877 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen 15 2

beslutar att hos Kungl. Maj :t begära att en parlamentarisk utredning med
allsidig representation för löntagar- och näringslivsorganisationer tillkallas
med uppgift att skyndsamt lägga fram förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring
i enlighet med i motionen angivna riktlinjer.

1974:881 av herr Fälldin m. fl. (c), vari i yrkandena 2 och 3 — med
hänvisning till motiveringen i motionen 1974:671 — hemställs att
riksdagen

2. beslutar höja det särskilda utbildningsbidraget för utbildning av 31 13

ungdom och kvinnor i företagen från fem till åtta kr.,

3. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen 30 12

anförts beträffande bifall till av arbetsmarknadsstyrelsen i anslagsframställningen
för budgetåret 1974/75 framförda förslag om företagsutbildning.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 av skatteutskottet och
beträffande yrkandet 4 i inrikesutskottets betänkande InU 1974:1.

1974:884 av herr Gustavsson i Alvesta (c), vari föreslås att riksdagen 50 45

vid behandlingen av bilaga 13 till statsverkspropositionen 1974 beslutar

InU 1974:3

Behandlas

utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

under punkt C 4 Särskilda åtgärder för arbetsanpassning att grunderna
för bidrag till arbetsprövning och arbetsträning utformas i enlighet med
vad i motionen anförts.

1974:887 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen 10 1

som grund för den framtida sysselsättningspolitiken beslutar fastslå
följande riktlinjer:

1. Allas rätt till arbete oavsett kön och bosättningsort. Full och
effektiv sysselsättning i betydelsen att antalet arbetstillfällen skall vara
minst lika stort som antalet personer i arbetsför ålder.

2. Full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster bör vara
målet för varje län. Slut på regional obalans — styrning av alla större
investeringar.

3. Heltidsarbeten åt alla kvinnor i arbetsför ålder. Slut på könsrollsbetonad
yrkesrekrytering och anställningspolitik.

4. Statliga industrier i framtidsbetonade produktionsgrenar. AP-fonderna
mobiliseras för långsiktig statlig industripolitik. Majoritet för de
lönearbetande i statsföretagens beslutsorgan.

5. Speciellt utvecklingsprogram för trafiksektorn och de sociala
investeringarna med sikte på att öka kollektivtrafikens kapacitet och
motarbeta sociala brister för att därmed öka sysselsättningen.

6. Planmässig, gradvis övergång till mindre energikrävande industristruktur
och tillverkningsprocesser med sikte bl. a. på att öka sysselsättningen
i förhållande till mängden förbrukad energi.

7. Nationalisering av privata kreditinstitut. Stopp för kapitalexporten
och statlig kontroll över kapitalrörelserna mellan Sverige och utlandet.

8. Upphävande av A- och B-lagstänkandet i arbetsmarknadspolitiken.

Integrering av utslagna och s. k. handikappade i normalt produktionsliv.

9. Förberedande av övergång från produktion och teknik styrd av
profiten till produktion och teknik anpassad till den sociala nyttan och
folkflertalets behov.

1974:889 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m, c, fp), vari 32 14

föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att
arbetsmarknadsstyrelsen ges i uppdrag att verkställa utredning i syfte att
göra det möjligt för de båtlag som anställer nybörjare inom fisket att
erhålla utbildningsbidrag under viss begränsad tid.

1974:892 av herr Lindström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos 36 21

Kungl. Maj :t begär att motionen överlämnas till kommittén för översyn
av arbetsmarknadsutbildningen för beaktande.

1974:895 av herr Nyquist (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. 53 49

Maj:t begär skyndsamma åtgärder i enlighet med de i motionen angivna
riktlinjerna.

Motionen innehåller förslag om handledning åt arkivarbetare.

IftU 1974:3

1974:896 av herr Regnéll m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer om en utredning om arbetsmarknadspolitiken,
syftande till utvärdering av vunna erfarenheter och förslag till den
framtida inriktningen av den av arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna verksamheten.

1974:898 av herr Torwald m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen
som sin mening måtte ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts
beträffande behovet av ökat anslag för den verksamhet som bedrivs av
Frivilliga automobilkåren.

1974:900 av herrar Wictorsson (s) och Palm (s), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj :t begär att arbetsmarknadsstyrelsen får rätt att i
sysselsättningsbefrämjande syfte bevilja samlingslokalägande riksorganisationer
projekteringsbidrag för samlingslokaler.

1974:1137 av herr Andersson i Ljung (m) och fru Sundberg (m), vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit uttalar att var och en som viss
tid — förslagsvis ett år — varit sysselsatt i beredskapsarbete erbjuds
möjlighet till kompletterande eller annan arbetsmarknadsutbildning.

1974:1139 av herr Danell (m), vari — med hänvisning till motiveringen
i motionen 1974:1030 — hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit

1. uttalar att yrkesvägledning i form av uppsökande verksamhet skall
inriktas på att nå alla arbetslösa under 25 år,

2. uttalar att arbetsförmedlingens resurser omfördelas till förmån för
ökade satsningar på aktiv platsackvisition,

3. uttalar att ökad information om utbildningsvägar, AMS :s verksamhet
för arbetslös ungdom m. m. tillställs landets arbetsgivare.

1974:1145 av herr Komstedt (m), vari hemställs att riksdagen uttalar
att miljövårdande åtgärder bör i ökad omfattning ingå i planerna för de
framtida beredskapsarbetena.

1974:1153 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c),
vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna
vad som i motionen anförts rörande anställning av yngre åldersgrupper
vid de industriella storarbetsplatserna i Övertorneå, Pajala och Överkalix.

1974:1542 av fru Fredgardh m. fl. (c), vari i yrkandet 3 hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit begär att arbetsmarknadsstyrelsen ges i
uppdrag att anordna kortare kurser i familjekunskap och hushållsekonomi.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1, 2, 4 och 5 av utskottet
i ett senare betänkande.

Behandlas

utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

1974:1543 av herr Fridolfsson (m), vari hemställs att riksdagen hos 12 1

Kungl. Majit hemställer om en översyn av arbetsmarknadspolitiken i syfte

InU 1974:3

Behandlas

utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

att åstadkomma en bättre anpassning till de krav som ställs på
sysselsättningsfrämjande åtgärder som följd av den förändrade marknadssituationen,
varvid problemet med ungdomsarbetslösheten särskilt beaktas.

1974:154 7 av herr Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj :t begär att en översyn av arbetsförmedlingarnas verksamhet
görs.

1974:1553 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari i yrkandet 1 — med
hänvisning till motiveringen i motionen 1974:1194 — föreslås att
riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till en
sysselsättningspolitisk plan för den närmaste tioårsperioden med syfte att
skapa 750 000 nya arbetstillfällen.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 2 i utskottets betänkande
InU 1974:7.

1974:1555 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari — med hänvisning till
motiveringen i motionen 1974:1299 — föreslås att riksdagen uttalar att
nu gällande maximering till 8 veckor för avgiftsfri undervisning i svenska
för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildning avskaffas och
att nya riktlinjer utfärdas innebärande möjlighet till flexibel kurstid och
differentierade kursmål för olika kursdeltagare.

1974:155 7 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till uppräkning av
kontantstödets storlek i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd § 18, så
att det ej understiger socialhjälpsnormema.

19 74:1560 av fru Jonäng (c), vari i yrkandena 1 och 2 hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för en breddning av beredskapsarbetena till
nya yrkesområden,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om beredskapsarbeten i
form av konsulenttjänster i kvinnoorganisationerna.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 3 av utskottet i ett senare
betänkande.

1974:1561 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen måtte
uttala att byggande av enskilda vägar som statskommunala beredskapsarbeten
måtte komma till utförande i större omfattning än som nu sker.

1974:1566 av herr Strindberg (m), vari hemställs att riksdagen under
B 1 i bilaga 13 till statsverkspropositionen till Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 1 314 394 000 kr.

1974:1567 av herr Strömberg (fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär förslag till utvidgad verksamhet med anpassningsundervisning
för ungdomar med sociala handikapp, mot bakgrund av de

InU 1974:3

erfarenheter som vunnits i Stockholm med den utökade kursen Arbetsliv
och utbildning.

1974:1571 av herr Träff m. fl. (m, c, fp), vari i yrkandet 2 hemställs
att riksdagen beslutar att den i samband härmed erforderliga utvidgningen
av arbetslöshetsförsäkringen genomförs.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 av utskottet i ett senare
betänkande.

1974:1574 av herr Werner i Malmö m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär översyn av bestämmelserna avseende
personliga tjänster för arkivarbetare i syfte att öka rekryteringen till
sådana tjänster i enlighet med vad i motionen anförs.

1974:1576 av herr Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar
att flyttningsbidrag även skall kunna utgå till nyexaminerade från
universitet och högskolor enligt de regler som gäller för övriga grupper
enligt 30 § arbetsmarknadskungörelsen.

Behandlas

utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

15 2

54 50

36 23

InU 1974:3

Sysselsättningsutredning

Propositionen

Under B Arbetsmarknad m. m. behandlas vissa allmänna frågor
däribland sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitikens utveckling på
längre sikt (s. 54—55). Departementschefen anmäler därvid att en
parlamentarisk sysselsättningsutredning skall tillsättas. Som bakgrund
härtill anförs bl. a. att lösningen på dagens problem hänger samman med
möjligheterna att få till stånd en positiv sysselsättningsutveckling. Det
gäller t. ex. möjligheterna att förverkliga målen om jämnare inkomstfördelning
och bättre regional balans. Departementschefen säger vidare att
kraven på samhällets insatser för att trygga sysselsättningen växt sig allt
starkare, sedan de senaste årens svårigheter, som tidigare varit regionalt
begränsade, kommit att framstå som generella sysselsättningsproblem.

En bättre grund än f. n. måste enligt departementschefen skapas för
mer långsiktiga åtgärder i syfte att trygga en fortsatt sysselsättningsökning
under 1970-talet. Förutsättningarna för att ställa samman ett
underlag för statsmakternas planering och utformning av sysselsättningspolitiken
ter sig förhållandevis goda. Genom den regionala utvecklingsplaneringen
(länsplanering 1974), långtidsutredningarna och olika
branschutredningar skapas material som bas för framtidsbedömningar.
Inom länsplanering 1974 har de lokala och regionala redovisningarna och
bedömningarna av sysselsättningsutvecklingen byggts ut, bl. a. har de
lokala fackliga organisationerna kopplats in på arbetet. Dessutom prövas
förutsättningarna att bättre än f. n. samordna länsplaneringen med
långtidsutredningarna.

Motioner

I ett par motioner behandlas de långsiktiga sysselsättningsfrågorna.
Dessutom tas i några motioner upp övergripande
frågor om arbetsmarknadspolitikens mål och medel.

I folkpartiets partimotion 1974:562 begärs att vissa synpunkter skall
beaktas av den aviserade sysselsättningsutredningen. De synpunkter som
avses återfinns i motionen 1974:430. I den motionen förs mot bakgrund
av sysselsättningsutvecklingen de senaste åren en diskussion om hur
många nya arbetstillfällen som måste skapas under 1970-talet. Det anförs
olika siffror som belyser behovet. En av dessa är den totala öppna och
latenta arbetslösheten enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar, f. n. ca
300 000 arbetssökande. Även andra sätt att belysa behovet av arbetskraft
anges: Om kvinnornas förvärvsfrekvens skall kunna höjas till riksgenomsnittet
för männen fordras 525 000 nya arbetstillfällen. Om sysselsättningsgraden
i hela landet skall bli lika hög som i Stockholm fordras
400 000 — 425 000 nya arbeten under 1970-talet. Om man nöjer sig att
höja samtliga län som ligger under riksgenomsnittet till detta fordras
ändock 250 000 nya arbetstillfällen.

I motionen diskuteras vidare var de nya arbetena skall skapas.

InU 1974:3

Motionärerna fäster stor vikt vid att sysselsättning upprätthålls i
tillverkningsindustrin och anför olika faktorer som har betydelse i det
hänseendet: efterfrågeutvecklingen inom landet, handelsrelationer till
utlandet, den allmänna näringspolitiken och skattepolitiken. I motionen
anförs vidare att det trots allt är realistiskt att räkna med att den andel av
arbetskraften som sysselsätts inom industrin kommer att minska och att
större delen av de nya arbetstillfällena måste skapas inom tjänstesektorn.
En betydande ökning kan visserligen motses inom den enskilda servicesektorn
men det måste konstateras att de flesta arbetsuppgifterna inom
tjänstesektorn handhas av stat och kommun. Utgångspunkterna för
expansionen på det området måste vara människornas behov. Som
exempel på områden där meningsfull expansion är möjlig nämns skolan
och vårdsektorn. Motionärerna konstaterar vidare att ett ökat antal
sysselsättningstillfällen inom den offentliga sektorn endast kan skapas
genom ökade resurser och att utvecklingen inom industrisektorn är
avgörande i det hänseendet.

Motionärerna anser att de faktorer som ovan berörts måste ingående
behandlas av sysselsättningsutredningen. Utredningen måste dessutom ta
upp frågor som rör arbetstidens längd och förläggning, behovet av
sammanhängande ledighet samt kravet på studier under arbetstid liksom
önskemål om fler deltidsarbeten samt flextid.

I de båda partimotionerna 1974:887 och 1974:1553 från vänsterpartiet
kommunisterna behandlas också den framtida sysselsättningspolitiken.
I motionen 1974:1553 yrkas att riksdagen skall begära förslag
till en sysselsättningspolitisk plan för den närmaste tioårsperioden med
syfte att skapa 750 000 nya arbetstillfällen. I planen skall klargöras vilka
produktionsgrenar som skall utvecklas. Planen skall syfta till regional
balans och ge möjlighet att väsentligt öka sysselsättningsgraden bland
kvinnor. Syftet med planen sägs vara dels att minska arbetslösheten, dels
att bereda vägen för socialistisk planhushållning. I motionen 1974:887
preciseras vänsterpartiet kommunisternas sysselsättningspolitiska krav i
följande riktlinjer som de vill att riksdagen skall anta:

2. Full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster bör vara
målet för varje län. Slut på regional obalans — styrning av alla större
investeringar.

3. Heltidsarbeten åt alla kvinnor i arbetsför ålder. Slut på könsrollsbetonad
yrkesrekrytering och anställningspolitik.

4. Statliga industrier i framtidsbetonade produktionsgrenar. AP-fonderna
mobiliseras för långsiktig statlig industripolitik. Majoritet för de
lönearbetande i statsföretagens beslutsorgan.

InU 1974:3

7. Nationalisering av privata kreditinstitut. Stopp för kapitalexporten
och statlig kontroll över kapitalrörelserna mellan Sverige och utlandet.

8. Upphävande av A- och B-lagstänkandet i arbetsmarknadspolitiken.
Integrering av utslagna och s. k. handikappade i normalt produktionsliv.

9. Förberedande av övergång från produktion och teknik styrd av
profiten till produktion och teknik anpassad till den sociala nyttan och
folkflertalets behov.

I tre motioner tar man upp frågan om en utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken.

I centerpartiets partimotion 1974:91 yrkas utredning och utvärdering
av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bättre samordna arbetsmarknadspolitikens
mål med regionalpolitikens, sysselsättningspolitikens och
övriga samhälleliga mål i enlighet med vad som anförs i motionen. I
denna motion görs en översikt över arbetsmarknadspolitikens roll, dess
samband med bl. a. näringspolitik, socialpolitik och utbildningspolitik. De
regionalpolitiska aspekterna på arbetsmarknadspolitiken behandlas utförligt.
Det anförs att politiken hittills alltför mycket stimulerat till en
snabb strukturomvandling och koncentrationsprocess i samhället. Motionärerna
kritiserar bl. a. den regionala uppdelningen av arbetsmarknaden
på en råvaruproducerande och en förädlande del. Det bör vara en strävan
att bryta den regionala obalansen genom att ökad förädling av varor skeri
de regioner där de tas fram. I motionen behandlas vidare arbetsmarknadspolitiken
ur jämlikhetssynpunkt. Situationen på arbetsmarknaden för
kvinnor, handikappade, äldre arbetskraft och nyutbildade ungdomar tas
upp. Trygghetslagstiftningen och inflytandefrågor nämns också. Motionärerna
hävdar också att politiken hittills varit för starkt inriktad på att
anpassa arbetskraften till de uppgifter som erbjuds. I framtiden bör man
eftersträva att förändra efterfrågesidan genom insatser på arbetsmiljöns
område, lagstadgat skydd för eftersatta grupper och ökad information
till arbetsgivarna om arbetskraften.

Motionärerna säger att arbetsmarknadspolitiken bedöms väsentligen
med utgångspunkt i arbetslösheten och i mindre utsträckning i enlighet
med övergripande samhälleliga målsättningar, vilket enligt deras mening
vore riktigare. Även förändringarna på arbetsmarknaden de senaste åren
aktualiserar frågan om inte arbetsmarknadspolitiken måste förnyas.
Inriktningen och måluppfyllelsen i den nuvarande politiken bör därför
utvärderas. Man bör studera i vad mån insatserna innebär en förbättrad
livssituation för den enskilde. Styrningseffekterna av politiken bör också
undersökas.

Motionärerna nämner att utvärdering av arbetsmarknadspolitiken f. n.
sker genom AMS:s försorg och genom fristående undersökningar, bl. a.
nämns verksamheten inom expertgruppen för arbetsmarknadsforskning
(EFA). Utredningarna arbetar emellertid på begränsade områden och har

InU 1974:3

inte till uppgift att belysa arbetsmarknadspolitiken med utgångspunkt i
en helhetssyn.

Förutom att bedöma i vad mån arbetsmarknadspolitiken uppfyller de
mål som uppställts skall utredningen pröva de arbetsmarknadspolitiska
medlen och lämna förslag till förändring av dessa. Utredningen, som bör
vara parlamentariskt sammansatt, skall arbeta i nära samband med den
aviserade sysselsättningsutredningen.

Även i motionerna 1974:896 av herr Regnéll m. fl. (m) och
1974:1543 av herr Fridolfsson (m) begärs utredning av arbetsmarknadspolitiken.
I motionen 1974:896 sägs att AMS:s tillväxt varit snabb och att
de nya uppgifterna verket ålagts och påtagit sig på senare tid är så
omfattande att det nu ter sig angeläget att få till stånd en utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken och dess organisation. Utredningsarbetet skall
enligt motionärerna vidare inriktas på att ge förslag till nya arbetsmarknadspolitiska
medel som i kombination med en sysselsättningsskapande
ekonomisk politik och näringspolitik kan bidra till uppfyllandet av målet
om full sysselsättning.

Utskottet

Situationen på arbetsmarknaden ter sig i dag väsentligt annorlunda än
på 1960-talet. Det står alltmera klart att den nya bilden inte enbart är en
följd av konjunkturutvecklingen utan har djupgående strukturella orsaker.
Enligt utskottets uppfattning bör sysselsättningsfrågan nu bli
föremål för en ingående utredning. Utskottet noterar därför med
tillfredsställelse att en parlamentarisk sysselsättningsutredning skall tillsättas
inom kort.

Utredningen kommer att få stora uppgifter och arbeta inom ramen för
hela den ekonomiska politiken. Det är viktigt att utredningen snabbt
skaffar sig en samlad bild av de anspråk som finns på utökning av
sysselsättningen och vilka möjligheter vi har att möta dessa anspråk.
Sysselsättningsproblemen kommer att bli en av de stora samhällsfrågorna
de närmaste åren, och det blir under alla omständigheter nödvändigt att
relativt snart ta ställning till vilka insatser som måste göras på såväl
kortare som längre sikt. Mot den bakgrunden är det värdefullt att, som
antyds i propositionen, utredningsarbetet kommer att samordnas med
länsplaneringen (LP 74) och långtidsutredningen (LU). Med hänsyn till
tidsplaneringen av LP 74 och LU finns det anledning räkna med att
sysselsättningsutredningen kan redovisa vissa resultat redan vid årsskiftet
1975-1976. En sådan redovisning, som om möjligt bör omfatta de
övergripande frågorna och inte enbart vissa delområden, är värdefull även
om redovisningen till en del får bygga på ett mindre fullständigt
utredningsmaterial. Efter en sådan första etapp får utredningen arbeta
vidare och fördjupa sig i frågorna.

Som utskottet tidigare anfört kommer utredningsarbetet att spänna
över stora områden. Såvitt utskottet kan bedöma kommer de i

InU 1974:3

folkpartiets partimotion upptagna frågorna att vara av central betydelse i
utredningsarbetet. Det gäller exempelvis utvecklingen av sysselsättningen
inom industrin och tjänstesektorn samt betalningsbalansproblem och
arbetstidsfrågor. Utskottet utgår från att de av motionärerna behandlade
frågorna tas upp redan i direktiven till utredningen. Motionens syfte blir
därigenom tillgodosett utan att motionen behöver överlämnas till
utredningen, och motionsyrkandet därom synes av den anledningen inte
böra föranleda någon åtgärd.

Även frågor som behandlas i de båda partimotionerna från vänsterpartiet
kommunisterna kommer att finnas med i utredningsarbetet.
Utskottet är emellertid inte berett att förorda att de riktlinjer som anges i
de motionerna skall ligga till grund för utredningsarbetet och avstyrker
därför de båda motionsyrkandena.

De övriga utredningsyrkandena avser arbetsmarknadspolitiken. Centerpartiets
partimotion liksom motionen 1974:896 av herr Regnéll m. fl.
(m) syftar till en övergripande utredning om arbetsmarknadspolitikens
mål och medel.

De arbetsmarknadspolitiska frågorna kommer uppenbarligen att bli en
viktig del av sysselsättningsutredningens arbete. Ett centralt problemområde
i det sammanhanget är arbetets anpassning till individerna.
Endast genom att avlägsna de olika slag av arbetshinder som finns blir det
möjligt att erbjuda arbete till dem som i dag önskar gå ut på
arbetsmarknaden men som av olika skäl nödgas avstå därifrån.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det kan vara påkallat
med en utvärdering av arbetsmarknadspolitiken, inte minst med hänsyn
till dess regionalpolitiska konsekvenser. Enligt utskottets uppfattning bör
det emellertid vara möjligt att tillgodose motionärernas önskemål inom
ramen för sysselsättningsutredningens verksamhet och utan att ytterligare
en omfattande utredning tillsätts. För närvarande pågår eller planeras
omfattande utrednings- och utvärderingsarbeten som berör arbetsförmedlingens
framtida uppgifter, anpassningsgruppernas verksamhet, arbetsmarknadsutbildningen
och åtgärder för svårplacerade. Vissa aspekter på
beredskapsarbeten och industribeställningar har utretts av budgetutredningen
i dess år 1973 lämnade betänkande. Effekterna av vissa delar av
arbetsmarknadspolitiken undersöks dessutom av EFA, som inom kort
beräknas lämna en sammanfattande redovisning av vissa vetenskapliga
projekt. Slutligen kan nämnas att riksdagens revisorer är sysselsatta med
en utvärdering av effekten av vissa arbetsmarknadspolitiska medel.

Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att sysselsättningsutredningen
nära följer det pågående utredningsarbetet inom arbetsmarknadspolitikens
olika delar och sätter in resultaten i det större sammanhang
som är sysselsättningsutredningens verksamhetsfält. Mycket betydelsefulla
är därvid de regionalpolitiska aspekterna. Utredningen bör också
initiera kompletterande undersökningar och vid behov begära att Kungl.
Maj:t låter närmare utreda hur man konkret skall utforma olika
arbetsmarknadspolitiska instrument.

Inom ramen för sysselsättningsutredningens verksamhet bör det alltså

InU 1974:3

vara möjligt att få till stånd den utvärdering och framtidsbedömning av
arbetsmarknadspolitiken som motionärerna åsyftar. Redan vid årsskiftet
1975-1976 bör det i enlighet med vad utskottet tidigare anfört föreligga
vissa utredningsresultat som innefattar bl. a. arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet har anledning utgå från att vad här anförts kommer att beaktas
av Kungl. Maj:t. Någon åtgärd i anledning av de aktuella motionerna
synes därför inte erforderlig.

Allmän arbetslöshetsförsäkring

Nuvarande ordning

Arbetslöshetsförsäkringen reviderades vid 1973 års riksdag och ny
lagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1974. Försäkringen är frivillig och
administreras av erkända arbetslöshetskassor som är knutna till olika
yrkesområden. Arbetslöshetskassorna är f. n. 45 till antalet och har
sammanlagt ca 2,5 miljoner medlemmar. Den högsta tillåtna dagpenningen
är 130 kr. Dagpenning utgör skattepliktig inkomst och utgår
under högst fem dagar per vecka. Ersättningstiden är längst 300 dagar
eller, för arbetstagare som uppnått 55 års ålder, 450 dagar. Försäkringen
finansieras genom avgifter från de försäkrade och arbetsgivarna samt
statsbidrag. De försäkrades avgifter varierar i betydande grad de olika
kassorna emellan. 1 kassor med medlemmar som genomsnittligt har låg
arbetslöshetsrisk kan avgiften uppgå till några kronor i månaden medan i
kassor, som är verksamma på områden där det är relativt stor risk för
arbetslöshet, avgiften kan överstiga 20 kr. per månad.

För arbetslösa arbetssökande som inte har rätt till ersättning från de
erkända arbetslöshetskassorna infördes från det senaste årsskiftet ett
kontant arbetsmarknadsstöd med 35 kr./dag i skattepliktig inkomst.
Ersättning utgår under högst 150 dagar för varje ersättningsperiod. För
arbetstagare som uppnått 55 års ålder gäller längre ersättningstid. Som
villkor för stödet gäller liksom inom försäkringen att vederbörande har
anknytning till arbetsmarknaden genom tidigare förvärvsarbete. I princip
fordras att förvärvsarbete utförts under minst fem månader under de
närmaste tolv månaderna före arbetslöshetens inträde. Kontant arbetsmarknadsstöd
kan emellertid dessutom utgå till arbetssökande som
genomgått ungdomsutbildning eller viss vuxenutbildning och som varit
anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen under minst tre
månader utan att kunna få lämpligt arbete.

Motioner

I folkpartiets partimotion 1974:252 yrkas att riksdagen i år skall fatta
principbeslut om införande av allmän arbetslöshetsförsäkring samt begära
att Kungl. Maj:t lägger fram förslag i ämnet till nästa års riksdag så att
försäkringen kan träda i kraft år 1976.

Även centerpartiets och moderata samlingspartiets partimotioner

InU 1974:3

1974:133 resp. 1974:877 liksom motionen 1974:1571 av herr Träff
m. fl. (m, c, fp) syftar till att en allmän arbetslöshetsförsäkring skall
införas. I de båda partimotionerna yrkas att en parlamentarisk utredning
med representation för löntagar- och näringslivsorganisationer skall
tillsättas med uppgift att skyndsamt lägga fram förslag till en allmän
arbetslöshetsförsäkring.

I folkpartimotionen betonas arbetslöshetsförsäkringens samband med
övriga socialförsäkringsgrenar och att största möjliga enhetlighet bör
eftersträvas i socialförsäkringssystemet. En obligatorisk försäkring bör
enligt motionärerna definitionsmässigt omfatta hela arbetskraften, och
ersättning bör utgå till alla som inte har arbete men som står till
arbetsmarknadens förfogande. Vissa villkor måste vara förenade med
ersättningsrätten. Dessa villkor kan bestämmas i stort sett efter samma
normer som gäller inom den nuvarande frivilliga försäkringen. Försäkringen
bör administreras genom de allmänna försäkringskassorna i fråga
om utbetalning och genom arbetsförmedlingen när det gäller prövning av
ersättningsrätten. De fackliga organisationernas medverkan i försäkringen
har visat sig mycket värdefull. För att bevara detta inflytande bör till
arbetsförmedlingarnas distriktskontor knytas lekmannastyrelser med
företrädare för de anställdas organisationer. I fall där tjänsteman på
förmedlingen ifrågasätter ersättningsrätt bör den lokala distriktsstyrelsen
kopplas in. Man kan också ge de fackliga organisationerna inflytande
genom att de får rätt att yttra sig i ärenden om ifrågasatt ersättning.

Motionärerna anser att det bör vara möjligt att hålla deras tidsschema
för att genomföra den av dem skisserade reformen. De hänvisar därvid till
att man vid konstruktion av systemet kan bygga på erfarenheterna av
sjukförsäkringen liksom på de erfarenheter man kommer att få av det
nyligen införda kontanta arbetsmarknadsstödet.

I motionen från centerpartiet betonas att cirka en tredjedel av de
förvärvsarbetande står utanför de nuvarande arbetslöshetskassorna.
Många har i praktiken inte heller möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd.
I sammanhanget pekas bl. a. på företagarna. Motionärerna
framhåller att de nuvarande kassorna innebär många fördelar som bör tas
till vara i ett framtida försäkringssystem. De försäkrade och deras
organisationer måste få ett stort inflytande. När det gäller försäkringssystemets
organisatoriska utformning framhålls att utredningen bör ha
möjlighet att pröva olika lösningar men att arbetslöshetsförsäkringen
självfallet måste samordnas med den allmänna försäkringen.

Moderata samlingspartiets motion innehåller liknande synpunkter som
de båda andra partimotionerna. Parallellen med sjukförsäkringen tas fram
och vikten av att ta till vara de fackliga organisationernas erfarenheter
och resurser betonas. I finansieringsfrågan uttalas att försäkringen bör
vara avgiftsfinansierad när det gäller att täcka utgifter för arbetslöshet
som är betingad av strukturomvandling och liknande orsaker. Om
arbetslösheten på grund av konjunkturen stiger över en viss i förväg
bestämd nivå bör staten däremot träda in och finansiera överkostnaden.

InU 1974:3

Utredningskrav från fackliga organisationer

Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) har den 18 februari i år i en framställning till
arbetsmarknadsministern begärt att en utredning omedelbart skall tillsättas
med uppdrag att dels följa och utvärdera verksamheten med
kontant stöd vid arbetslöshet, dels föreslå utvidgning och förstärkning av
det nuvarande försäkringssystemet. I framställningen görs en jämförelse,
som framgår av nedanstående tabell, mellan ersättningsnivåerna inom
sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

Månads- inkomst kr.	Ersättning från sjuk-försäkring kr.	Ersättning från a-kassa1 om dagpenningen är 100 kr. 110 kr.	120 kr.
2 000	1 800	1 834	1 834	1 834
2 500	2 250	2 200	2 292	2 292
3 000	2 700	2 200	2 420	2 640
3 500	3 150	2 200	2 420	2 640
4 000	3 600	2 200	2 420	2 640
4 500	4 050	2 200	2 420	2 640

1 Beräknad på 22 ersättningsdagar per månad och en kompensationsnivå på högst
91 2/3%.

Organisationerna anser att det är lika angeläget att kompensera
inkomstbortfall oberoende av om orsaken är sjukdom eller arbetslöshet.
Detta innebär emellertid inte utan vidare att arbetslöshetsförsäkringen
måste administreras på samma sätt som sjukförsäkringen. Starka skäl
talar för att arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen skall skötas av
de fackliga organisationerna. I det sammanhanget betonas de känsliga
avgöranden som ofta måste träffas i fråga om ett arbete skall anses
lämpligt eller om arbetslösheten skall anses självförvållad. Genom de
nuvarande kassornas långa och förtjänstfulla verksamhet har en praxis
kunnat utvecklas som är väl anpassad till de skiftande förhållandena på
arbetsmarknaden. Organisationerna uttalar att en fortsatt utbyggnad av
arbetslöshetsförsäkringen bör ske under medverkan av arbetslöshetskassorna.

I framställningen framhålls vidare det otillfredsställande i att anställda
inom branscher med större sysselsättningssvårigheter skall betala högre
avgifter än andra för sitt arbetslöshetsskydd. Det bör därför undersökas
om det är möjligt att uppnå en fullständig kostnadsutjämning. När det
gäller finansieringsfrågan uttalar organisationerna att det borde vara
självklart att arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter.
Detta leder i sin tur till att försäkringen skall omfatta alla
löntagare inom försäkringens verksamhetsområde.

Framställningen mynnar ut i en begäran att en utredning skall
tillsättas med uppgift

att utvärdera nuvarande system för kontantstöd vid arbetslöshet,
att snarast möjligt lägga fram förslag till utformning av en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring enligt de riktlinjer som angivits, dvs.

InU 1974:3

a) ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen,

b) finansiering genom arbetsgivaravgift samt

c) prövning av ersättningsrätt och annan administration genom de
erkända arbetslöshetskassorna.

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) har i en skrivelse till
inrikesutskottet den 20 februari i år instämt i de synpunkter LO och
TCO fört fram i skrivelsen till arbetsmarknadsministern. SACO har
därutöver tagit upp en del problem som organisationen anser att
utskottet bör beakta vid sina överväganden om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

SACO behandlar effekterna av att dagpenning från arbetslöshetskassa
från årsskiftet gjorts till skattepliktig inkomst. Även om bruttoersättningarna
räknats upp medför de nya reglerna ofta en lägre behållen
inkomst än tidigare för de försäkrade. Reglerna innebär också enligt
SACO att kassorna kan få skjuta till betydligt större belopp än tidigare
för att finansiera försäkringen. Även det kontanta arbetsmarknadsstödet
med 35 kr./dag i skattepliktigt belopp blir ofta i realiteten oförmånligare
än det tidigare systemet med kommunalt kontantunderstöd som var
obeskattat och utgjorde 24 eller 28 kr./dag jämte barntillägg. Beträffande
det kontanta arbetsmarknadsstödet anmärker SACO vidare på reduceringsreglema
med hänsyn till makes inkomst och på den väntetid, tre
månader, som gäller för nyutbildad arbetskraft innan stödet kan utgå.

Utskottet

Den reform av det kontanta arbetsmarknadsstödet som fjolårets
riksdag genomförde innebar ett steg mot en allmän arbetslöshetsförsäkring.
I samband med den reformen uttalades från många håll att man
borde gå vidare och införa en obligatorisk försäkring som täckte hela
arbetsmarknaden. Krav i den riktningen återkommer i de nu aktuella
motionerna. Dessutom har LO, TCO och SACO nu begärt att en
utredning skall tillsättas med sikte på att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
skall införas.

Det svenska socialförsäkringssystemet ger ett gott ekonomiskt skydd
för dem som lämnar förvärvsarbetet till följd av sjukdom, invaliditet eller
uppnådd pensionsålder. Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens och det
kontanta arbetsmarknadsstödets motsvarande skydd ligger generellt sett
på en avgjort lägre nivå. En tredjedel av de förvärvsarbetande står av olika
skäl utanför arbetslöshetskassorna och har inte möjlighet att vid
arbetslöshet få högre ersättning än 35 kr./dag. Ersättningsnivån för dem
som tillhör kassorna är för stora grupper klart under vad sjukförsäkringen
erbjuder vid frånvaro från arbetet. Till detta kommer att försäkringens
finansieringssystem innebär att de som har de största arbetslöshetsriskerna
har betydligt högre avgifter än de som arbetar i branscher där
arbetslösheten i allmänhet är låg.

Utskottet delar den uppfattning som förts fram i motionerna och som
också kommit till uttryck i de ovan refererade kraven från de fackliga

2 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 3

InU 1974:3

organisationerna, nämligen att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör
införas. Riksdagen bör nu fatta principbeslut om införande av en allmän
försäkring och begära att Kungl. Maj:t låter utreda den närmare
utformningen av försäkringssystemet.

En allmän arbetslöshetsförsäkring bör sålunda vara obligatorisk och
definitionsmässigt omfatta hela arbetskraften. Ersättning skall i princip
utgå till arbetslösa som är villiga att ta arbete men som inte kan erbjudas
lämpligt sådant. Ersättningens storlek bör konstrueras med utgångspunkt
i den inkomst den arbetslöse hade före arbetslöshetens inträde. För
nytillträdande på arbetsmarknaden får uppställas särskilda regler som ger
dessa arbetssökande en grundtrygghet på rimlig nivå i avvaktan på att
arbete kan erbjudas.

När det gäller att finna organisatoriska lösningar bör utredningen vara
obunden, men en viktig utgångspunkt skall vara att de förvärvsarbetande
och deras organisationer även i framtiden skall ha ett stort inflytande
över försäkringens handhavande. Man bör ta till vara erfarenheterna av
det nuvarande systemet och sträva efter att bevara de fördelar detta
inneburit. Den arbetslöse bör ha garantier för att hans fall prövas av
personer som väl känner hans yrke och att största möjliga hänsyn tas till
hans personliga förhållanden. Utredningen bör därför, oavsett vilken
organisatorisk lösning man slutligen väljer, pröva på vilket sätt de fackliga
organisationerna skall ges möjlighet att utöva inflytande över beslut i
enskilda försäkringsfall. En ökad samordning med den allmänna försäkringen
bör övervägas. Särskilt gäller detta på utbetalningssidan. Självfallet
måste också sambandet med arbetsmarknadspolitikens övriga medel
beaktas. Erfarenheterna av det nyligen införda kontanta arbetsmarknadsstödets
sätt att fungera bör kunna ge vägledning i utredningsarbetet.

I fråga om finansieringen av en allmän arbetslöshetsförsäkring anser
utskottet att arbetslöshetsförsäkringen inte skall betraktas som en
fristående anordning. Finansieringsfrågorna bör ses i ett vidare perspektiv
med beaktande av övriga socialförsäkringar och skattesystemet i dess
helhet.

Det är angeläget att man snabbt kommer fram till en lösning av den
aktuella frågan, och utskottet vill därför betona att utredningen bör
arbeta skyndamt så att förslag om en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
snarast kan föreläggas riksdagen. Utredningen bör vara
parlamentariskt förankrad och dessutom bör ingå representanter för de
stora näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationerna. Med det anförda
har utskottet i allt väsentligt biträtt de förevarande motionsyrkandena.

Jämställdhet mellan män och kvinnor

Propositionen

I propositionen (s. 65) föreslås att riksdagen skall godkänna de
riktlinjer som föredragande departementschefen förordat om dels anställande
av särskild personal vid arbetsförmedlingen med huvuduppgift att
ägna sig åt arbetsplacering av kvinnor, dels särskilt utbildningsbidrag.

InU 1974:3

I propositionen framhålls att det framdeles finns all anledning att
stödja den utveckling som har lett till att allt fler kvinnor har kunnat få
arbete utanför hemmet. Det sägs vidare att problemen för kvinnorna på
arbetsmarknaden är av skiftande karaktär och därför måste angripas från
flera utgångspunkter, bl. a. genom åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens
ram.

I enlighet med förslag som lagts fram av delegationen för jämställdhet
mellan män och kvinnor föreslås i propositionen att arbetsmarknadsverket
skall få resurser att försöksvis anställa 100 arbetsförmedlare för att
särskilt ägna sig åt kvinnliga arbetssökande. Försöksverksamhet föreslås
ta sin böljan snarast, om möjligt redan den 1 april i år.

Propositionen innehåller dessutom ett annat förslag som även det
initierats av jämställdhetsdelegationen. Förslaget innebär att ett särskilt
utbildningsbidrag skall kunna utgå till arbetsgivare som utbildar män
resp. kvinnor för arbetsuppgifter som nu i dominerande omfattning
utförs av arbetstagare av motsatt kön. Bidraget skall kunna utgå med
högst 5 kr. per timme under längst sex månader. De närmare föreskrifterna
skall meddelas av Kungl. Maj:t, som därvid bl. a. skall fastställa inom
vilka yrkesområden bidrag skall utgå. Vidare skall gälla att personer för
vilka bidrag beviljas skall vara anställda i företaget redan från den
tidpunkt då bidrag skall utgå. Utbildningen skall utformas i nära
samarbete med de fackliga organisationerna. Verksamheten föreslås få
karaktär av ett försök som skall påbörjas den 1 juli 1974.

Motion

I moderata samlingspartiets partimotion 1974:558 vänder man sig mot
förslaget att 100 arbetsförmedlare särskilt skall ägna sig åt kvinnliga
arbetssökande. Motionärerna anser att om förslaget genomförs finns det
risk att man konserverar och utbreder uppfattningen att kvinnor är
”särfall” och sämre arbetskraft.

Utskottet

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att konkreta åtgärder
vidtas för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor inte minst på
arbetsmarknaden. Utskottet ser därför positivt på de förslag som läggs
fram i propositionen och som bygger på vad jämställdhetsdelegationen
fört fram. Utskottet delar inte de i motionen framförda betänkligheterna
mot att avdela vissa arbetsförmedlare för att särskilt ägna sig åt kvinnliga
arbetssökande. Om en kategori arbetssökande har speciella problem på
arbetsmarknaden, är det naturligt att särskilda resurser sätts in för att
komma till rätta med svårigheterna. Såsom påpekas i propositionen finns
redan inom arbetsmarknadsverket tjänstemän som har till uppgift att
bevaka kvinnornas sysselsättningsfrågor. Förslaget innebär inte heller en
uppdelning av förmedlingen, utan tjänsterna skall integreras i den
reguljära förmedlingsorganisationen och användas i den av AMS redan
bedrivna försöksverksamheten för kvinnors sysselsättning.

InU 1974:3

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet
och godkänner vad i propositionen anförts såväl beträffande anställande
av personal vid arbetsförmedlingen som beträffande förslaget till särskilt
utbildningsbidrag.

Arbetsförmedlingsarbetets inriktning m. m.

Propositionen

I propositionen ges riksdagen till känna vad departementschefen
anfört om arbetsförmedlingens uppgifter och förmedlingsarbetets inriktning.

Departementschefen anmäler (s. 57—62) att han med anledning aven
riksdagsskrivelse som grundade sig på uttalanden i inrikesutskottets
betänkande 1971:33 låtit utreda vissa frågor som röt förmedlingsarbetets
principiella inriktning. Den nuvarande inriktningen anges i 4 § arbetsmarknadskungörelsen
där det stadgas att vid arbetsförmedling skall
eftersträvas att varje arbetsgivare får bästa möjliga arbetskraft och vaije
arbetssökande det arbete som är lämpligast för honom.

Departementschefen utvecklar olika aspekter på förmedlingsarbetet.
Han betonar bl. a. att enbart saklig information skall lämnas om
arbetssökande och lediga platser samt att utgångspunkten för förmedlingsarbetet
skall vara att den arbetssökande erbjuds lediga platser.
Departementschefen sammanfattar sin syn på förmedlingsarbetet på
följande sätt: I arbetsförmedlingsarbetet skall eftersträvas att sökandens
önskemål och arbetsförutsättningar klarläggs, att arbetsmarknadspolitikens
medel utnyttjas för att ge sökanden möjlighet att ta arbete som
nära ansluter till hans önskemål och förutsättningar samt att samråd
etableras i syfte att anpassa arbetsuppgifter och arbetsförhållanden till de
sökandes förutsättningar. Mot bakgrund av dessa förmedlingsinsatser bör
arbetssökande erbjudas lediganmälda anställningar, i vilka arbetsuppgifterna
är sådana som sökanden bedöms kunna fullgöra.

Departementschefen tar också upp en annan fråga, nämligen rätten för
arbetsmarknadsverket att begränsa arbetsförmedlingens service. AMS har
velat ha en sådan rätt när det gäller företag med onormalt hög
personalomsättning.

Departementschefen anser att det skulle strida mot det nya synsätt
som tränger igenom alltmer inom arbetsmarknadspolitiken att införa en
bestämmelse som ger arbetsmarknadsverket rätt att som en påföljd för
hög personalomsättning avstänga företag från arbetsförmedlingens service.
Om servicen minskar till ett företag går det också ut över de
arbetssökande. Departementschefen anser att man i stället bör söka lösa
problemen genom att företag med hög personalomsättning blir föremål
för särskilda åtgärder från arbetsmarknadsmyndigheternas sida, bl. a. med
stöd av lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder, i syfte att
undanröja orsakerna till den höga personalomsättningen.

InU 1974:3

Utskottet

Utskottet har inte något att erinra mot vad departementschefen anfört
om arbetsförmedlingens uppgifter och förmédlingsarbetets inriktning.
Utskottet godtar också vad departementschefen anfört om åtgärder mot
företag med hög personalomsättning. Skulle den i propositionen föreslagna
ordningen inte fungera effektivt får frågan tas upp på nytt.
Utskottet förutsätter därför att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet
riktad på hur systemet med ingripande av arbetsmarknadsmyndigheterna
utfaller i praktiken.

I detta sammanhang tar utskottet upp några motioner som handlar om
uppläggningen av förmedlingsarbetet och organisatoriska frågor.

I motionen 1974:1547 av herr Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen
skall begära en översyn av arbetsförmedlingarnas verksamhet. Motionärerna
anser att en organisatorisk översyn är behövlig, bl. a. med hänsyn till
de nya arbetsuppgifter som tillförts förmedlingen på senare år. Utredningen
skall ha till uppgift att förebygga att vissa sektorer inom
förmedlingen blir eftersatta. Personalbehovet bör utredas med förslag om
bl. a. aspirantutbildning.

Folkpartiets partimotion 1974:561 innehåller ett yrkande av liknande
slag, nämligen att en plan för arbetsförmedlingarnas verksamhet skall
föreläggas riksdagen. Detta yrkande skall ses i samband med andra frågor
som motionärerna tar upp, däribland kraven på utbyggd interlokal
förmedling och obligatorisk skyldighet för arbetsgivare att anmäla lediga
platser. I den sistnämnda frågan yrkas att riksdagen skall uttala att
arbetsgivare med fler än tio anställda skall åläggas att anmäla lediga
platser till arbetsförmedlingarna då man söker befattningshavare på
öppna arbetsmarknaden.

I propositionen (s. 56) uppges att Kungl. Majit gett AMS i uppdrag att
utreda förutsättningarna att öka informationen till arbetsförmedlingen
om lediga platser och till Kungl. Majit lägga fram förslag. Det centrala i
utredningsuppdraget är prövning av möjligheterna att införa ett system
med obligatorisk platsanmälan. Utredningsarbetet har satts i gång i
enlighet med önskemål som riksdagen framförde förra året (InU 1973:3
s. 19). Utskottet uttalade då som sin förhoppning att användningen av
ADB-teknik i förmedlingsarbetet skulle ge möjligheter att tekniskt
realisera ett system med obligatorisk platsanmälan. Det påbörjade
utredningsarbetet får anses tillgodose syftet med yrkandet om obligatorisk
platsanmälan i folkpartiets partimotion.

Under det senaste året har en stor satsning skett på arbetsförmedlingens
platsförmedlande verksamhet. Man har strävat efter att effektivisera
förmedlingsarbetet och göra organisationen mera inriktad på att
tillgodose kundernas önskemål. Under 1970-talet har en genomgripande
omorganisation skett av arbetsförmedlingen samtidigt som man infört det
system som kallas modifierad öppen förmedling. Som ovan redovisats
fortsätter arbetet på att bygga ut förmedlingens verksamhetsområde och
aktiviteter. Utbyggnadsarbetet får självfallet konsekvenser av tekniskt
och organisatoriskt slag. Detta kan i sin tur leda till behov av

InU 1974:3

organisatoriska omprövningar. Det ingår i AMS:s uppgifter att bedöma
frågor av detta slag. Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av
vad tidigare anförts om den aviserade sysselsättningsutredningen kan
utskottet inte tillstyrka att man nu sätter i gång en utredning om
arbetsförmedlingens organisation och utbyggnad. De aktuella yrkandena i
motionerna 1974:1547 och 1974:561 är därmed besvarade.

I folkpartiets partimotion 1974:561 tas även upp en annan aspekt på
arbetsförmedlingens organisation. Motionärerna vill att lekmannastyrelser
skall inrättas vid arbetsförmedlingens distrikt skontor och större lokalkontor.
Sammansättningen av styrelserna skall bygga på samma principer
som gäller för länsarbetsnämndernas styrelser. I motionen anförs att de
regionala arbetsförmedlingskontoren har ett betydande ansvar för den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten inom sitt område och att vidgade
kontaktytor skulle få stor betydelse för det löpande förmedlingsarbetet.
Den föreslagna reformen skulle också enligt motionärernas uppfattning
möjliggöra en ökad decentralisering av arbetsuppgifter till lokal nivå.

Utskottet prövade ingående liknande motionsyrkanden förra året (InU
1973:3 s. 17-18). Utskottet framhöll därvid bl. a. betydelsen av lokalt
samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och kommunerna. Detta
samarbete är författningsmässigt reglerat men sker dessutom i stor
omfattning i informella former. Utöver vad som anfördes härom förra
året kan tilläggas att det enligt 32 § instruktionen för arbetsmarknadsstyrelsen
och länsarbetsnämnderna finns möjligheter att om särskilda
förhållanden påkallar det i anknytning till ett arbetsförmedlingskontor
inrätta en rådgivande nämnd för viss del av länsarbetsnämnds verksamhetsområde.

Utskottet erinrade förra året i fråga om lokala nämnders möjligheter
att skapa ökad sysselsättning åt vissa grupper arbetslösa om de till
länsarbetsnämnderna knutna arbetsvårdsdelegationerna, där olika handikappgrupper
är företrädda, och att försök gjorts på det lokala planet med
s. k. sysselsättningsnämnder som forum för överläggningar om den äldre
arbetskraftens problem. Sistnämnda verksamhet har haft blygsam omfattning.
Efter tillkomsten av de s. k. äldrelagarna växer nu fram en
omfattande verksamhet med anpassningsgrupper. Tack vare detta nya
arbetsmarknadspolitiska instrument får arbetsförmedlingen ökade möjligheter
att i nära samverkan med företagen och de fackliga organisationerna
ingripa och medverka till att lösa arbetsvårdsproblem inom
företagen men också att kartlägga funktioner inom företagen som är
lämpliga för handikappade och äldre arbetstagare. Anpassningsgruppernas
verksamhet har också allmänt sett förbättrat arbetsförmedlingens kontakter
med företagen, vilket bl. a. lett till att förmedlingarna har bättre
kännedom om arbetsplatser och företagens personalbehov.

Utskottet sade vidare att ett lokalt inflytande i förmedlingsarbetet var
viktigt men att det föreligger goda möjligheter att inom ramen för
nuvarande system utveckla ett tillfredsställande samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheter
och kommuner. Det ligger vidare i förmedlingsarbetets
natur att ständiga och nära kontakter hålls med offentliga och
enskilda arbetsgivare för att å ena sidan få information om lediga platser

InU 1974:3

och å andra sidan informera om ledig arbetskraft. Särskilt på mindre
orter har man på arbetsförmedlingskontoren en god bild av förhållandena
pä den lokala arbetsmarknaden och upparbetade kontakter med arbetsgivarna.

När det gäller arbetsuppgifterna för en lokal styrelse konstaterade
utskottet att det ankommer på AMS och länsarbetsnämnderna att göra
de avvägningar som kan vara nödvändiga i fråga om sysselsättningsskapande
åtgärder inom olika regioner och orter. Vidare framhölls att
beslut om bidrag av olika slag som regel skall fattas av länsarbetsnämnd
eller arbetsmarknadsstyrelsen. Ett viktigt undantag härifrån är flyttningsbidragen,
som kan beviljas på distrikts- och lokalkontoren. Beslut om
sådana bidrag måste emellertid ofta fattas snabbt, och ärenden av det
slaget lämpar sig därför mindre väl för prövning i en lokal nämnd. Även
placering i arbetsmarknadsutbildning kan i viss omfattning beslutas av
chef för distriktskontor. Anses utbildning inte böra komma i fråga, skall
ärendet dock hänskjutas till länsarbetsnämnden.

Utskottet anser sig inte ha anledning att gå ifrån sin förra året uttalade
uppfattning och avstyrker alltså yrkandet om lokala lekmannastyrelser
vid arbetsförmedlingskontoren.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 1974:51 av herr
Börjesson i Falköping (c), i vilken begärs utredning av frågan om
representation för handikapprörelsen i länsarbetsnämndernas styrelser.

Länsarbetsnämndernas styrelser utses av Kungl. Maj:t. I styrelserna
ingår representanter för organisationerna på arbetsmarknaden. Enligt
instruktionen för nämnderna skall dessa samarbeta med bl. a. enskilda
organisationer på de områden som berörs av nämndernas verksamhet.
Bland dessa organisationer ingår de handikappades föreningar. Samarbetet
har bedömts som så viktigt att det givits så fasta former att särskilda
arbetsvårdsdelegationer med representation för handikapprörelsen knutits
till länsarbetsnämnderna för att behandla de handikappades problem.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionen. Utskottet
vill emellertid tillägga att arbetsmarknadspolitiken alltmer inriktats på att
lösa den svårplacerade arbetskraftens problem och att man nu söker
angripa problemen direkt ute på arbetsplatserna genom anpassningsgruppernas
verksamhet. Även i det sammanhanget har länsarbetsnämnden
viktiga uppgifter enligt lagstiftningen om sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Slutligen i detta avsnitt tar utskottet upp motionen 1974:1139 av herr
Danell (m). I motionen läggs fram förslag till åtgärder för att förbättra de
ungas situation på arbetsmarknaden. Motionären vill att uppsökande
verksamhet skall bedrivas för att ge yrkesvägledning åt arbetslösa som är
under 25 års ålder. Han vill vidare att förmedlingsarbetet i ökad
omfattning skall inriktas på platsackvisition samt att arbetsgivarna skall
få mera information i frågor som rör den arbetslösa ungdomen.

Motionären tar upp det allvarliga problemet om vad som kan göras för
att bekämpa ungdomsarbetslösheten. De åtgärder som föreslås ligger i
linje med arbetsmarknadsmyndigheternas strävanden på detta område.
Speciella insatser har gjorts inom såväl platsförmedlingen som arbets -

InU 1974:3

marknadsutbildningen och beredskapsarbetena. En del av dessa frågor
kommer att behandlas längre fram i betänkandet. Utskottet vill i nu
förevarande sammanhang erinra om de 200 specialrekryterade tjänstemän
som riksdagen beslöt om för några månader sedan. Dessa skall söka skaffa
arbete åt bl. a. arbetslös ungdom. Vidare bör nämnas det samarbete
arbetsmarknadsmyndigheterna bedriver med ungdomsorganisationerna
för att bl. a. nå de grupper motionären tänker på och som är i behov av
vägledning i fråga om yrkesval m. m. I det syftet drivs också de s. k.
ALU-kurserna (Arbetsliv och utbildning, arbetsmarknadsinformation
med praktik). I dagarna har dessutom beslutats om särskilda ekonomiska
förmåner för arbetslösa ungdomar som deltar i yrkesutbildning. Slutligen
må nämnas den s. k. femkronan som har till syfte att gynna rekrytering
av arbetslös ungdom. Den verksamheten har på senare tid ökat väsentligt
i omfattning, vilket i och för sig tyder på att informationen nått ut till
arbetsgivarna. När det gäller de särskilda insatser som motionären
efterlyser för akademiskt utbildad arbetskraft är det utskottets uppfattning
att denna arbetskraft inte skall särbehandlas. Arbetsgivarna bör i
dessa liksom i andra fall ges en effektiv information om de arbetssökande
och deras förutsättningar på arbetsmarknaden. Det är därvid viktigt att
både arbetsgivare och de arbetssökande påverkas att välja arbeten även
utanför de sektorer som traditionellt valts av de långtidsutbildade.

Med det anförda har utskottet besvarat motionen 1974:1139, som inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m.

Fr. o. m. budgetåret 1972/73 presenteras arbetsmarknadsverkets budget
försöksvis i programtermer. Det innebär för verkets del att dess
verksamhet delas in i tio program. Av programmen gäller ett åtgärder för
flyktingar och ett annat regionalpolitiska stödåtgärder. De programmen
behandlas i utskottets betänkanden InU 1974:6 resp. 1974:7.

Jämfört med innevarande budgetår vidtas i den nya budgeten vissa
ändringar beträffande delprogrammen. Den viktigaste ändringen är att
delprogrammet Särskilda beredskapsåtgärder flyttas från programmet
Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade till programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa, vilket i fortsättningen får
den kortare benämningen Sysselsättningsskapande åtgärder. En anslagsmässig
konsekvens av arrangemanget blir att beredskapsarbetena hädanefter
bekostas från ett i stället för två anslag.

I en konventionell budget redovisas förvaltningskostnaderna under ett
avlönings- och omkostnadsanslag. En programbudget förutsätter att
förvaltningskostnaderna belastar varje program. Av tekniska skäl särredovisas
liksom tidigare år arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader i ett
sammanhang vid sidan av andra yrkanden under programmen. Kostnaderna
fördelas sedan på de olika programmen med hjälp av s. k.
fördelningsnycklar.

Förvaltningskostnaderna beräknas för nästa budgetår till 342 milj. kr.
I propositionen specificeras kostnaderna på s. 69 och deras fördelning på

InU 1974:3

program på s. 77.

Drygt 80 % av förvaltningskostnaderna belastar programmet Arbetsmarknadsinformation.
Programmet återfinns under anslaget Arbetsmarknadsservice
och avser i huvudsak den verksamhet som bedrivs vid
arbetsförmedlingskontoren i form av allmän förmedling, yrkesvägledning
och arbetsvärd.

I propositionen erinras om att arbetsmarknadsverket hittills under
1970-talet har tillförts sammanlagt 470 tjänster för handläggande
personal. Härtill kommer att för kalenderåret 1974 anställes upp till 200
förmedlare mot arvode för en tidsbegränsad och i fria former bedriven
kampanj för att ackvirera lediga platser (jfr InU 1973:2 y, s. 3—4). En
fortsatt förstärkning av arbetsförmedlingen är en av de åtgärder som
prioriteras i årets budgetförslag.

Förstärkningarna av arbetsmarknadsverkets personalsida för nästa
budgetår föreslås få formen av en medelsram om 29 150 000 kr., vartill
kommer följdkostnader om i runt tal 1,5 milj. kr. Av medelsramens
belopp faller ca 6,2 milj. kr. på utgiftsökningar av automatisk karaktär. I
övrigt avses ramen inrymma medel för 5 handläggande tjänstemän på
AMS samt för 50 handläggande tjänstemän och 35 kvalificerade biträden
på länsarbetsnämndernas kanslier. Huvuddelen av de nya personalresurser
som ryms inom ramen skall, som redan nämnts, tilldelas arbetsförmedlingen.
Den avses få ett tillskott av 200 handläggande tjänstemän, varav
100 i enlighet med vad som tidigare behandlats i betänkandet rekryteras
om möjligt redan fr. o. m. den 1 april i år för utvidgade insatser till
förmån för kvinnornas sysselsättning. Därtill kommer medel för ytterligare
60 arbetsförmedlingsaspiranter. Slutligen räknas in i ramen ökade
belopp för tillfällig personal, expertis m. m. samt medel för arvoden
under andra halvåret 1974 åt de 200 tillfälligt anställda förmedlare som
berörts ovan.

Med hänvisning bl. a. till de förväntningar som ställs på insatser från
arbetsförmedlingens sida för att förverkliga intentionerna i den i höstas
antagna lagstiftningen om trygghet i anställningen och till de nya
arbetsuppgifter som föranleds av införandet av det nya kontanta
arbetsmarknadsstödet vill utskottet uttala sin tillfredsställelse över den
föreslagna ökade satsningen på platsförmedlingen. Utskottet tillstyrker
sålunda att arbetsmarknadsverket tilldelas personalförstärkningar i enlighet
med propositionens förslag.

På omkostnadssidan föreslås medelsuppräkningar för lokaler m. m.
Utskottet har ingen erinran mot vad härvid anförts och föreslagits. Till
frågan om visst belopp för ökade kapitalkostnader vid AMS:s kursgård
Aske återkommer utskottet i framställningen under nästföljande rubrik.

För försöksvis användning av ADB i förmedlingsarbetet har för
innevarande budgetår beräknats ett belopp av 1,5 milj. kr. Beloppet
medger en begränsad försöksverksamhet med datorassisterad framställning
av platslistor vid länsarbetsnämnden i Stockholms län. För nästa
budgetår räknas i propositionen beloppet upp till 6,5 milj. kr. Höjningen
medger en utvidgad verksamhet i Stockholms län men även försök med

InU 1974:3

datorassisterad listframställning vid länsarbetsnämnderna i Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län. Slutligen skall beloppet göra det möjligt
att förbereda användning av databaserat söksystem i förmedlingsarbetet.

Enligt folkpartiets partimotion 1974:561 är det tveksamt om angiven
medelsförstärkning är till fyllest för de behov som föreligger. På grund av
svårigheten att exakt ange behövliga anslag föreslås i motionen att AMS
genom ett riksdagsuttalande får en garanti för att erforderliga medel för
anskaffning av datautrustning ställs till förfogande om anslagna medel
inte räcker till.

En effektivering av förmedlingsarbetet, vari utveckling av försöken
med ADB ingår som ett viktigt led, är liksom förstärkningarna på
personalsidan åtgärder som prioriterats i föreliggande budgetförslag.
Propositionens förslag om medel till ADB i förmedlingsarbetet tillgodoser
praktiskt taget helt vad AMS begärt i sin anslagsframställning för nästa
budgetår. Skulle det visa sig erforderligt att ställa ytterligare medel till
förfogande, kan Kungl. Maj:t medge att anslaget får överskridas. Den i
motionen behandlade långsiktiga utbyggnaden av ADB-verksamheten bör
ske med ledning av erfarenheterna av den inledda försöksverksamheten.
Som påpekats i det föregående har påbörjats ett utredningsarbete med
sikte på att förbättra arbetsförmedlingens information om utbudet av
lediga platser. Om utredningsarbetet resulterar i att väsentligt fler lediga
platser anmäls till arbetsförmedlingen, blir användningen av ADB-teknik
förmodligen en nödvändig förutsättning för att hantera det utvidgade
platsmaterialet på ett rationellt sätt. Det medelsbehov för anskaffning
och drift av ADB-utrustning som då kan bli aktuellt får prövas i vanlig
ordning.

I likhet med motionärerna har utskottet en positiv syn på utvecklingen
av ADB-verksamheten inom arbetsförmedlingen. Med hänvisning
till vad ovan anförts bör det i praktiken vara möjligt att tillgodose
motionärernas önskemål utan att riksdagen ställer någon formlig
garanti. Med det anförda har utskottet besvarat det aktuella motionsyrkandet.

Skrivelse av riksdagens revisorer

Sedan åtskilliga år upplåts inom arbetsmarknadspolitikens ram
bostäder i särskilda förläggningsbyggnader av flyttbar typ. Förläggningsbyggnaderna
används i samband med beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning,
utbildning av vapenfria värnpliktiga samt för tillfällig förläggning
av till en ort nyinflyttad arbetskraft eller till landet nyinkomna
flyktingar. Uthyrningen av bostäder för flyttande arbetskraft är nu under
snabb avveckling på grund av ändrade förhållanden på bostadsmarknaden.

Förläggningsverksamheten är alltså ett led i AMS:s sysselsättningsfrämjande
arbete. Inkomster och utgifter för verksamheten bokfördes
tidigare på anslaget Förläggningsbyggnader m. m. Vid övergången till
programbudget inordnades verksamheten i ett särskilt delprogram.

InU 1974:3

Förutom till tidigare nämnda ändamål används anslaget för att anskaffa
familjebostäder åt zigenare.

I regleringsbrev för budgetåret 1967/68 medgav Kungl. Maj:t att AMS
fick hyra Aske gård i numera Uppsala län för att där anordna en egen
kursgård för personalutbildning och konferensverksamhet. Kungl. Maj:t
föreskrev att kostnaderna för hyra och drift skulle rymmas inom ramen
för de medel som anvisades för personalutbildning. Sedan AMS träffat
avtal med Stockholms kommun om förhyrning av Aske gård på 20 år, lät
styrelsen företa om- och tillbyggnadsarbeten till en kostnad av ca 10
milj. kr. För finansiering av arbetena tog styrelsen i anspråk medel från
anslaget Förläggningsbyggnader m. m. och — under budgetåret 1972/73
— motsvarande programanslag.

De gjorda investeringarna i kursgården har undersökts av riksdagens
revisorer. På revisorernas uppdrag har inom deras kansli upprättats en
granskningspromemoria. I promemorian uttalas att AMS genom att anlita
medel för förläggningsbyggnader på sätt som skett synes ha överskridit
sina befogenheter. Även i övrigt riktas kritik mot investeringarna. Bl. a.
påtalas att kostnaderna för avskrivning och förräntning av investeringarna
inte inkluderats i driftkostnaderna.

Yttranden över promemorian har avgivits av AMS, byggnadsstyrelsen
och riksrevisionsverket. Beträffande innehållet i yttrandena hänvisas till
revisorernas skrivelse.

AMS har i sitt yttrande hävdat att huvuddelen av investeringsutgifterna
— ca 7 milj. kr. — hör hemma under anslagna medel till
förläggningsbyggnader m. m. Som skäl härför åberopas bl. a. att de
uppförda byggnaderna är flyttbara och följaktligen användbara på annat
håll och för annat ändamål. Av övriga investeringar hade 0,3 milj. kr.
avsett arbeten som utförts som beredskapsarbeten. Även återstoden ca

2,4 milj. kr. som avsåg ombyggnads- och reparationsarbeten kunde ha
bedrivits som beredskapsarbete, och styrelsen medger att så borde skett
för att undvika en felaktig anslagsbelastning. AMS ansåg sig emellertid
inte ha överskridit sina befogenheter.

I anslutning till vad styrelsen anfört om möjligheten att bedriva vissa
arbeten som beredskapsarbeten vill utskottet erinra om att det på grund
av årligen meddelade föreskrifter i regleringsbrev i så fall hade ålegat
styrelsen att underställa byggnadsprojektet Kungl. Maj:ts prövning.

Riksdagens revisorer anser sig för sin del inte kunna dela arbetsmarknadsstyrelsens
mening att medel, vilka anvisats för styrelsens sysselsättningsbefrämjande
verksamhet, bort kunna anlitas för investeringar i en
kursgård av den permanenta karaktär som kännetecknar styrelsens
anläggning på Aske. Revisorerna kan inte heller finna att anslagsanvändningen
kan motiveras av den omständigheten, att vissa delar av arbetena
hade kunnat drivas som beredskapsarbete. Revisorerna har därför anslutit
sig till den i granskningspromemorian och av riksrevisionsverket uttalade
meningen, att arbetsmarknadsstyrelsen överskridit sina befogenheter
genom att frångå de givna förutsättningarna för kursgårdens anskaffning
och drift samt genom att till denna investering utnyttja för andra

InU 1974:3

ändamål avsedda anslag.

De angivna förhållandena har revisorerna ansett sig böra bringa till
riksdagens kännedom.

Till den av revisorerna gjorda utredningen kan fogas följande
ytterligare upplysningar.

I skrivelse den 29 juni 1973 har AMS hos Kungl. Maj:t anmält de
gjorda investeringarna i kursgården samt anhållit att desamma måtte
avskrivas med visst belopp. Med anledning härav har Kungl. Maj:t genom
beslut den 18 januari i år meddelat föreskrifter som innebär bl. a. dels att
gjorda investeringar skall invärderas i arbetsmarknadsverkets utrustningskapital
på sätt närmare framgår av beslutet, dels att posten för
personalutbildning under budgetåret 1973/74 skall ökas med 836 000 kr.
för att täcka ökade kapitalkostnader för kursgården. Utskottet noterar
vidare att Kungl. Maj:t meddelat detaljerade föreskrifter om bokföringen
av nyttigheter, som AMS tillgodogör sig i sin egen verksamhet och som
tillkommit genom beredskapsarbeten eller industribeställningar.

För nästa budgetår beräknas i propositionen ett belopp om 0,8
milj. kr. för kapitalkostnader vid kursgården.

Med anledning av vad sålunda redovisats vill utskottet anföra följande.
Det ankommer inte på utskottet att pröva ansvarsfrågan och därmed
sammanhängande aspekter på det av revisorerna redovisade ärendet. Vissa
av de problem som sammanhänger med de gjorda investeringarna vid
kursgården har numera prövats av Kungl. Maj:t som vidtagit härav
föranledda åtgärder. Mot propositionens förslag att medel beräknas för
kapitalkostnader avseende redan utförda investeringar har utskottet ingen
erinran. I övrigt konstaterar utskottet att delprogrammet Förläggningsbyggnader
m. m. är avsett att utgöra ett led i AMS:s sysselsättningsfrämjande
verksamhet. Någon ändring i den inriktningen har inte aktualiserats
tidigare hos statsmakterna och är heller inte aktuell f. n.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen för sin
del lägger revisorernas skrivelse till handlingarna.

Arbetsmarknadsservice

Som framgår av följande sammanställning finansierar anslaget programmen
Arbetsmarknadsinformation samt Yrkesmässig och geografisk
rörlighet.

Kungl. Maj:t har i punkten B 1 (s. 77—94) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de ändringar av grunderna för utbildnings- och flyttningsbidrag
som har förordats, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1974,

2. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1974/75 anvisa ett
förslagsanslag av 1 467 794 000 kr.

InU 1974:3

1972/73

Utgift

Programmet Arbetsmarknadsinformation 1.

Förmedling, arbetsvärd och
yrkesvägledning1

244 723 000

Programmet Yrkesmässig
och geografisk rörlighet

2. Arbetsmarknadsutbildning lil 954 000

3. Flyttningsbidrag 55 356 000

4. Inlösen av egnahem m. m. 380 000

5. Bostäder för flyttande

arbetskraft1 31 144 000

6. Förvaltningskostnader 20 115 000

Summa 1128 912 000

1973/74

Anslag

264 274 000

882 750 000
72 000 000
1 500 000

1 300 000
24176 000

1 246 000 000

1974/75

Beräknar

AMS

352 295 000

1 080 500 000
76 700 000
1 000 000

19 700 000
1 530 195 000

Departe mentschefen -

321 438 000

1 053 400 000
73 500 000
1 000 000

18 456 000
1 467 794 000

Inberäknat förvaltningskostnader.

Delprogrammet avvecklas helt vid utgången av budgetåret 1973/74.

Arbetsmarknadsinformation

Huvuddelen av utgifterna under programmet avser löner och omkostnader
för arbetsförmedling, yrkesvägledning och arbetsvärd, dvs. förvaltningskostnader.
Frågor om förmedlingsarbetets organisation och inriktning
liksom aktuella förvaltningskostnader har behandlats tidigare i
betänkandet. Till frågan om telefonanmälan av arbetslösa kassamedlemmar
m. fl. återkommer utskottet vid behandlingen av anslaget
Kontant stöd vid arbetslöshet.

De utgifter under programmet, som inte är att hänföra till förvaltningskostnader,
gäller psykotekniska undersökningar, framställning av
platslistor och arbetsmarknadsinformation till allmänheten m. m. Utgifterna
beräknas till 43 (+ 1,5) milj. kr. Utskottet har ingen erinran mot
beräkningen.

Yrkesmässig och geografisk rörlighet

Under budgetåret 1972/73 deltog totalt ca 125 000 personer i
arbetsmarknadsutbildning (exkl. lokaliseringsutbildning, utbildning i företag
med stöd av den s. k. femkronan och anpassningskurser för svårt
handikappade). Utbildningen bedrivs vid särskilda av skolöverstyrelsen
(SÖ) anordnade kurser men kan också meddelas i andra former. Av de
personer som började utbildning nämnda budgetår var 56,9 % placerade i
Sö-kurser, 8,5 % i företagsutbildning (för äldre och handikappade),

23,4 % i det reguljära utbildningsväsendet och 11,2 % i övriga kurser

InU 1974:3

(bl. a. kurser i bildningsförbundens regi). Jämfört med budgetåret
1971/72 innebär detta en fortsatt ökning av andelen elever i SÖ-kurserna
och en motsvarande minskning av elever i övriga kurser.

Utbildningen är inriktad på huvudsakligen arbetslösa eller personer
som löper risk att bli arbetslösa. För icke arbetslösa bedrivs sedan
budgetåret 1966/67 försöksvis s. k. bristyrkesutbildning. 1 den deltog
budgetåret 1972/73 2 750 personer (1971/72 1 900). Det angivna antalet
för budgetåret 1972/73 inkluderar inte den särskilda bristyrkesutbildning
som anordnas för anställda inom vårdsektorn. Sistnämnda utbildning har
omfattat sammanlagt 4 800 personer. Den skall fortsätta till utgången av
mars 1975.

Innevarande budgetår beräknas enligt propositionen arbetsmarknadsutbildningen
omfatta 125 000 personer. Den för utbildningen antagna
planen är baserad på en volym av 125 000—130 000 elever.

För nästa budgetår beräknas utbildningsvolymen till 130 000 personer,
varav 100 000 väntas börja utbildning. Följande preliminära plan
läggs fram för utbildningen.

Kursanordnare	Antal elever	Procen- tuell fördel- ning	Utbildning-ens genom-snittliga längd i veckor	Antal elev-veckor
Sö:s särskilt anordnade kurser (exkl. anpassnings-kurser)	60 000	60	21	1 260 000
Företagsutbildning (exkl. lokaliseringsutbild-ning och ”femkronan”)	10 000	10	16	160 000
Det reguljära utbildnings-väsendet	20 000	20	32	640 000
övriga kurser ( korrespon-denskurser, kurser i studie-förbundens regi m. fl.)	10 000	10	14	140 000
Summa	100 000	100		2 200 000

Planen innebär en fortsatt ökning av SÖ-kurserna och motsvarande
minskning av övriga kurser.

I sammanhanget bör erinras om att arbetsmarknadsutbildningens
framtida inriktning utreds sedan hösten 1972 av kommittén för översyn
av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU). Kommittén beräknas bli färdig
med sitt arbete i höst.

Frågor om arbetsmarknadsutbildningen tas upp i sju motioner.

Arbetsmarknadsutbildning i form av företagsutbildning behandlas med
anledning av förslag av AMS i propositionen och i två motioner.
Styrelsens förslag, som inte godtagits i propositionen (s. 92), innebär att
stöd till företag för utbildning av arbetslösa försöksvis skall kunna utgå
på vissa villkor med 6 kr. per elev och timme inom ramen av ett belopp
om 5 milj. kr.

I centerpartiets och folkpartiets partimotioner, 1974:881 resp. 1974:

InU 1974:3

561, förordas att en företagsutbildning av den typ AMS föreslagit skall
komma till stånd. I centerpartimotionen begärs ingen anslagsuppräkning
med anledning av yrkandet, medan i folkpartimotionen föreslås att
anslaget höjs med 5 milj. kr.

Stöd till företagsutbildning har sedan länge utgått inom ramen för det
regionalpolitiska stödet samt vid utbildning av äldre och handikappade.
Sedan budgetåret 1971/72 har prövats olika former av temporärt stöd till
utbildning i företag. I det föregående har utskottet biträtt propositionens
förslag om särskilt utbildningsbidrag till företag för att motverka
könsbunden rekrytering av arbetskraft.

Enligt utskottets mening bör en vidgad användning av företagsutbildning
prövas. Principiella invändningar kan inte riktas häremot med
hänsyn till att stöd till sådan utbildning som nämnts redan utgår i inte
ringa omfattning. Praktiska och ekonomiska synpunkter bör vara
avgörande om utbildning bör stödjas i de enskilda fallen. Särskilt bör det
utvidgade utbildningsstödet sättas in om man därigenom undviker
driftinskränkningar och permitteringar.

Utskottet förordar alltså i anslutning till motionerna att en försöksverksamhet
med företagsutbildning påbörjas. Verksamheten bör ges en
uppläggning och inriktning i huvudsaklig överensstämmelse med vad AMS
föreslagit i sin anslagsframställning. Utbildningen bör i första hand gälla
redan anställda som på grund av nödvändig omstrukturering av företagets
verksamhet eller av andra skäl hotas av arbetslöshet. Med en sådan
inriktning av verksamheten kan också dras en klar gräns mot redan
etablerade former av företagsutbildning som i allmänhet avser att
stimulera anställning av icke yrkesvan arbetskraft. För försöksverksamheten
bör gälla en bidragsram för nästa budgetår om 5 milj. kr. Inom
denna ram bör bidrag medges med 6 kr. per undervisningstimme och
anställd. Vid utformningen av utbildningsplaner etc. bör arbetstagarnas
och arbetsgivarnas organisationer inom branschen få ett betydande
inflytande.

En försöksverksamhet av slag som nu förordats hindrar självfallet inte
att KAMU i det större sammanhang som är kommitténs ämnesområde tar
upp frågan om företagsutbildningens framtida roll inom arbetsmarknadsutbildningen.

Vad utskottet anfört och föreslagit bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet har tidigare berört den s. k. femkronan, dvs. det särskilda
utbildningsbidraget som utgår med 5 kr. per timme till arbetsgivare för
utbildning och anställning av främst ungdomar och kvinnor. Bidraget har
begränsad giltighetstid. Det är avsett att upphöra med utgången av år
1974.

I de nyssnämnda partimotionerna av centerpartiet och folkpartiet
föreslås en höjning av det särskilda utbildningsbidraget till åtta kr. Enligt
motionärerna är femkronorsbidraget för lågt i förhållande till totalkostnaden
per arbetstimme. En uppräkning av bidraget skulle innebära att
flera fick möjlighet att tillgodogöra sig denna form av introduktion och
inskolning i arbetslivet.

InU 1974:3

Samma motionsyrkande framställdes förra året och avslogs då av
riksdagen (se InU 1973:1).

Enligt vad utskottet inhämtat har fram till mitten av februari i år
9 600 personer påbörjat utbildning med stöd av femkronan. Verksamheten
har numera en betydligt större omfattning än vad motionärerna har
utgått från. En höjning av timbeloppet till åtta kr. för tiden 1 juli—31
december i år skulle enligt utskottets bedömning leda till väsentligt höjda
utgifter för utbildningsbidraget utan att man kan vara förvissad om att
höjningen får den effekt som motionärerna räknar med. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Frågan om stöd till utbildning av yrkesfiskare tas upp i motionen
1974:889 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m, c, fp). För att
stimulera till nyrekrytering av ungdom till det svenska yrkesfisket med
hänsyn till ogynnsam åldersfördelning inom yrket och för att göra det
lättare för båtlagen att ta med nybörjare anser motionärerna det
värdefullt om ett tidsbegränsat utbildningsstöd av samma typ som
femkronan kunde utgå. Av praktiska skäl bör dock bidraget inte utgå per
timme utan per arbetsdag med (8 x 5) 40 kr. Motionärerna hemställer att
AMS får i uppdrag att göra en utredning i syfte att göra det möjligt för
båtlag att få bidrag för anställning av nybörjare inom fisket.

Utskottet har förståelse för det problem som motionärerna har tagit
upp. Såvitt framgår av uppgifter som utskottet låtit inhämta finns
emellertid inte någon registrerad efterfrågan på arbetskraft. Utskottet vill
peka på den komplikation som ligger i att yrkesfisket som regel bedrivs
som partfiske, dvs. de som deltar i fisket får ersättning i form av andel i
fångsten. Det föreligger sålunda ofta inte samma arbetsgivar-/arbetstagarförhållande
som det särskilda utbildningsbidraget förutsätter. Utskottet
vill emellertid inte motsätta sig att bidrag får utgå till yrkesfiskare för
utbildning och anställning av nybörjare i yrket om villkoren för stödet i
övrigt är uppfyllda. Samtidigt vill utskottet ånyo erinra om att stödet
enligt vad som nu kan förutsättas upphör med utgången av år 1974. På
grund härav framstår det inte som meningsfullt att som motionärerna
begär initiera ett utredningsarbete som skulle komma att påbörjas först
efter halvårsskiftet och vilket, om det utfaller positivt, förutsätter att
stödet förlängs enbart för yrkesfiskets del. Med det anförda anser sig
utskottet ha besvarat motionen. Densamma bör inte föranleda någon
åtgärd.

Som del i ett program för jämlikhet mellan könen, vilket läggs fram i
motionen 1974:1542 av fru Fredgardh m. fl. (c), förordas att kortare
kurser i familjekunskap och hushållsekonomi försöksvis anordnas inom
arbetsmarknadsutbildningen för i första hand arbetslös ungdom. Kurserna
är närmast tänkta för pojkar men bör vara öppna även för flickor.
Syftet anges vara att få männen intresserade av att ta sin del av arbetet i
hemmet. Härför krävs enligt motionärerna utbildning utöver den som
f. n. ges i den obligatoriska skolan.

Ett liknande motionsyrkande framställdes i fjol utan att vinna bifall
(se InU 1973:3, s. 22—23). Utskottet har i och för sig den inställningen
att man på olika sätt måste angripa gängse attityder till arbetsfördel -

InU 1974:3

ningen mellan män och kvinnor i hem och yrkesliv som ett led i
strävandena mot jämställdhet mellan könen. Kurser med det allmänna
innehåll som motionärerna föreslår stämmer emellertid inte med den
markerade yrkesinriktning som arbetsmarknadsutbildningen skall ha. På
grund härav avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motionen 1974:1567 av herr Strömberg (fp) begärs förslag till
utvidgad anpassningsundervisning för ungdomar med sociala handikapp.
Motionären erinrar om att särskilda anpassningskurser anordnas för
personer med olika fysiska eller psykiska handikapp. För personer med
sociala handikapp finns inte anpassningsundervisning i egentlig mening i
annan mån än att i Stockholm drivs en variant av kursen Arbetsliv och
utbildning (ALU) för ungdomar med sociala problem. Denna kurs har
emellertid bara åtta elevplatser och kapaciteten 64 elever per år.
Erfarenheterna från denna kurs bör kunna ge ledning vid bedömning av
frågan hur en utvidgad undervisning för ungdomar med sociala handikapp
bör komma till stånd.

Några finansiella restriktioner gäller inte för vare sig de jämförelsevis
korta ALU-kurserna, som bekostas från förevarande anslag, eller de
längre anpassningskurserna för handikappade, som finansieras från
anslaget C 4 Särskilda åtgärder för arbetsanpassning. I båda fallen kan
verksamheten byggas ut i den omfattning som AMS och SÖ anser vara
påkallad. Utskottet utgår från att de båda myndigheterna, som i sin
verksamhet ständigt har att möta föreliggande utbildningsbehov, också i
detta fall vidtar de åtgärder som kan vara behövliga. Samtidigt vill
utskottet påpeka att strävandena att så långt möjligt undvika säranordningar
för handikappade (normaliseringsprincipen) också bör äga tillämpning
på ungdomar med sociala handikapp. Dessa strävanden kommer till
uttryck även inom arbetsmarknadsutbildningen. Av de ca 100 000
personer som påbörjade sådan utbildning under år 1972 hade 5 000
sociala handikapp av olika slag.

Med hänvisning till att berörda myndigheter redan har möjlighet att
inom ramen för sin verksamhet tillgodose det speciella utbildningsbehov
det här gäller och till vad i övrigt anförts kan det inte anses påkallat att
riksdagen tar något initiativ i anledning av motionen.

Inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen kan AMS och SÖ
anordna avgiftsfri svenskundervisning för invandrare i samband med
yrkesutbildning. Invandrarna får ges svenskundervisning under högst två
månader. I propositionen avstyrks ett förslag av SÖ att nämnda
begränsning slopas och möjlighet ges att anpassa undervisningen efter
individuella behov.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:1555 förordas i
anslutning till SÖ:s förslag att maximeringen av undervisningstiden
avskaffas och att i stället sådana riktlinjer utfärdas som ger möjlighet till
flexibel kurstid och differentierade kursmål för olika kursdeltagare.

Utskottet vill liksom föredragande statsrådet erinra om att den
ledighet med lön som enligt lag skall beviljas invandrare för språkundervisning
gäller undervisning i högst 240 timmar. Språkundervisningen

3 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 3

InU 1974:3

inom arbetsmarknadsutbildningen fungerar som en påbyggnad på denna
lagreglerade utbildning. Utskottet är inte berett att biträda den utvidgning
av språkundervisningen som föreslås i motionen.

Slutligen behandlas i motionen 1974:1566 av herr Strindberg (m)
arbetsmarknadsutbildningens volym under budgetåret 1974/75. Motionären
medger att utbildningsverksamheten har stor betydelse som
komplement till de generellt verkande stimulansåtgärder samhället måste
sätta in för att komma till rätta med sysselsättningsläget. Samtidigt pekar
han på att en årlig ökning med 5 000 personer i utbildningen innebär att
150 000 personer kommer att vara i utbildning budgetåret 1978/79 att
jämföra med 46 000 budgetåret 1965/66. Detta måste enligt motionären
vara en helt felinriktad ambition. Strävan måste i stället vara att i största
möjliga utsträckning sysselsätta människorna i produktionen. Mot angivna
bakgrund föreslår motionären att för arbetsmarknadsutbildningen
beräknas 900 milj. kr. i stället för 1 053 milj. kr. enligt propositionen.
Motionären tillägger att tilläggsanslag kan anvisas om ett starkt försämrat
sysselsättningsläge skulle uppstå.

Utskottet har en annan uppfattning än motionären. De senaste åren
har karakteriserats av god efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft
samtidigt som det varit en kraftig tillströmning till arbetsmarknaden av
icke yrkesutbildade arbetssökande som det delvis varit svårt att finna
sysselsättning åt. Det förhållandet torde komma att råda även under de
närmaste åren, något som ställer krav på en väl utbyggd arbetsmarknadsutbildning.
Mot den bakgrunden och då det samtidigt kan noteras att
propositionens förslag innebär en reell nedskärning av AMS:s och SÖ:s
anslagskrav med närmare 100 milj. kr. avstyrker utskottet motionen.
Utskottet ansluter sig sålunda till propositionens förslag om arbetsmarknadsutbildningens
omfattning och allmänna inriktning under budgetåret
1974/75 och avstyrker motionen.

Utskottet går härefter över till de ekonomiska förmånerna vid
arbetsmarknadsutbildning.

Till kursdeltagare utgår utbildningsbidrag, som består av grundbidrag,
hyresbidrag, traktamente vid utbildning utom hemorten och särskilt
bidrag.

I propositionen föreslås att grundbidraget räknas upp på grund av
kostnadsutvecklingen. Grundbidrag utgår sedan den 1 juli 1973 med 665
kr. per månad för gift och med 615 kr. per månad för ogift person.
Beloppen föreslås höjda med 40 kr. till 705 resp. 655 kr. per månad
(exkl. skatt). Barntillägg utgår sedan den 1 juli 1972 med 120 kr. per
månad för barn under 16 år. I särskilda fall kan det höjas till 150 kr.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i partimotionen 1974:564 ytterligare
uppräkning av bidragen. Motionärerna hävdar liksom de gjort
tidigare att bidragen är låga jämfört med socialhjälpsnormerna i Stockholm.
De anser det därför vara ett minimikrav att, såsom AMS föreslagit i
sin anslagsframställning, fastställa grundbidraget till 750 kr. per månad
lika för gift och ogift. Nuvarande barntillägg är enligt motionärerna klart
för lågt jämfört med socialhjälpsnormerna och bör omkonstrueras enligt

InU 1974:3

det system som finns inom socialhjälpen, så att bidraget åldersdifferentieras
och utgår per månad med 145 kr. för barn under 10 år, 245 kr. för
barn mellan 10 och 15 år och 310 kr. för barn mellan 16 och 19 år.

Den i propositionen föreslagna förbättringen av grundbidraget beräknas
kosta 15 milj. kr. Motionärernas förslag skulle enligt deras egen
beräkning kosta ytterligare 50 milj. kr. Utskottet anser sig inte kunna
biträda en sådan ytterligare utgiftsökning och avstyrker därför motionen.

Folkpartiet återkommer i partimotionen 1974:561 till tidigare år
framfört krav på värdesäkring av grundbidraget genom att bidraget
anknyts till basbeloppet i den allmänna försäkringen. Härigenom skulle
bidraget vinna inflationsskydd. Motsvarande yrkande framställs i motionen
beträffande de i det följande behandlade flyttningsbidragen.

Samma motionsyrkanden framställdes senast i fjol. Utskottet anser sig
inte ha anledning att frångå sin då intagna ståndpunkt att bidragen
liksom hittills bör fastställas av statsmakterna från fall till fall efter
avvägning mot andra reformbehov. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.
Det kan f. ö. noteras att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning
höjts successivt från 450 kr. för ensamstående i juli 1966 till
nu föreslagna 665 kr. Det motsvarar precis förändringarna i basbeloppet
som i dag är 8 100 kr. mot 5 500 kr. i juli 1966. Flyttningsbidragen
täcker i vad avser bidrag till resor och flyttning av bohag de faktiska
kostnaderna och följer därmed automatiskt kostnadsutvecklingen. Bidrag
i form av starthjälp — det jämte resebidragen vanligast förekommande
flyttningsbidraget — har de senaste åren räknats upp betydligt mer än vad
förändringarna i basbeloppet skulle ge anledning till.

I samma motion begärs också att inkomstprövningen av grundbidraget
mot makes inkomst skall avskaffas med hänvisning bl. a. till att
prövningen strider mot tanken på mäns och kvinnors lika roller i familj
och arbetsliv.

Nuvarande regler för reduktion av utbildningsbidraget på grund av
makes inkomst innebär att grundbidrag och hyresbidrag — men inte
traktamente, barntillägg och särskilt bidrag - minskas med viss del av
makes månatliga nettoinkomst. I första hand reduceras hyresbidraget och
i andra hand grundbidraget, som dock får reduceras till högst hälften.
Sammanfattningsvis kan sägas att den som deltar i arbetsmarknadsutbildning
har oavsett makes inkomst rätt till dels halvt grundbidrag, dels
utan reduktion traktamente, barntillägg och särskilt bidrag.

Yrkanden om slopande av inkomstprövningen har motionsledes
framställts de två senaste åren. Med anledning av det nu aktuella
yrkandet erinras om att 1973 års riksdag på förslag av utskottet (InU
1973:23, s. 53—54) begärt att en parlamentariskt sammansatt utredning
tillsätts för att allsidigt pröva de på olika områden gällande reglerna om
reduktion av statligt bidrag med hänsyn till makes inkomst. I propositionen
anmäls att den begärda utredningen kommer att tillsättas inom
kort. Mot den bakgrunden föreslås att motionen inte föranleder någon
åtgärd.

Med hänvisning till det ovan anförda biträder utskottet Kungl. Maj:ts
förslag om ändrade grunder för utbildningsbidraget.

InU 1974:3

I motionen 1974:892 av herr Lindström m. fl. (s) kritiseras den
nuvarande ordningen med utbildningsbidrag som karakteriseras som ett
oerhört komplicerat och svårtolkat system. Motionärerna vill för sin del
förorda någon form av utbildningslön inom arbetsmarknadsutbildningen,
så att man uppnår största möjliga likhet med ersättningen till arbetstagare
i öppna marknaden. Härigenom skulle vinnas bl. a. mjukare övergång
mellan arbete och utbildning, rättvisare beskattning och förenklad
administration. Motionärerna hemställer att motionen överlämnas till
KAMU för beaktande.

Det kan inte bestridas att bidragssystemet är komplicerat till följd av
att det i hög grad hygger på individuell behovstäckning. På begäran av
1970 års riksdag gjordes en översyn av bidragsbestämmelserna med sikte
på administrativa förenklingar. Resultatet av översynen förelädes 1972
års riksdag (prop. 1972:1 bil. 13 s. 93, InU 1972:3 s. 18). I det
sammanhanget gjordes vissa förenklingar, men bidragssystemet kvarstod
dock oförändrat i sina grunddrag. Som redan nämnts har KAMU att göra
en bred översyn av olika frågor sammanhängande med arbetsmarknadsutbildningen.
Frågorna om förmånerna vid utbildningen hör hit. KAMU
beräknas slutföra sitt arbete i år. Med hänvisning till det anförda anser sig
utskottet inte böra föreslå att riksdagen vidtar den åtgärd som föreslås i
motionen. Motionen avstyrks således.

Vad i övrigt anförts i propositionen i avsnittet om arbetsmarknadsutbildning
om bl. a. överföring till förevarande anslag av fjärde huvudtitelns
utgifter för omskolning av skadade föranleder ingen erinran från
utskottets sida.

Beträffande flyttningsbidragen . föreslås i propositionen inga andra
ändringar än att det särskilda familjebidraget vid säsongarbetslöshet
räknas upp. Detta bidrag kan sedan budgetåret 1966/67 försöksvis utgå
till familjeförsörjare bosatta på vissa orter för att underlätta för dem att
under säsongnedgång ta anställning på annan ort. Verksamheten har
minskat successivt — under budgetåret 1972/73 beviljades bidrag till
endast 18 personer. Bidraget har sedan sin tillkomst utgått med
oförändrat 300 kr. per månad. Det föreslås nu höjt till 450 kr. Utskottet
tillstyrker förslaget.

1 motionerna 1974:256 av herr Wijkman m. fl. (m) och 1974:1576 av
herr Ångström (fp) föreslås att flyttningsbidrag skall kunna medges
nyexaminerade från universitet och annan eftergymnasial utbildning. 1
båda motionerna erinras om att den i propositionen (s. 45—46)
refererade framställningen av SACO i bl. a. förevarande fråga vid
remissbehandlingen fått stöd av AMS, LO, TCO och SAF.

Flyttningsbidrag till den som avslutat en utbildning på eftergymnasial
nivå ges mer restriktivt än till dem som slutfört utbildning på lägre nivåer.
1 anslutning till vad som föreskrivs i 31 § arbetsmarknadskungörelsen och
med ledning av vad föredragande departementschefen anförde i prop.
1973:1, bil. 13 s. 96, vilket godtogs av riksdagen, har AMS utfärdat
föreskrifter om flyttningsbidrag till nyutbildade från universitet, högskolor
och motsvarande utbildningsanstalter. Som villkor för bidrag gäller att
utbildningen avser yrke inom vilket det generellt sett råder påtaglig

InU 1974:3

arbetslöshet i större delen av landet och att arbetslösheten beräknas bestå
någon tid efter utbildningens slut. Det förutsätts att den nyutbildade inte
kan få arbete vare sig i hemorten eller i utbildningsorten. Med arbete
avses inte enbart arbete inom utbildningsyrket utan även inom andra
yrken, vilket överensstämmer med förutsättningarna för flyttningsbidrag
för andra kategorier arbetstagare. För att bidrag skall utgå behöver den
nyutbildade inte avvakta viss arbetslöshetstid.

Av de återgivna föreskrifterna framgår att möjligheter att få flyttningsbidrag
sedan förra året har öppnats för dem som gått igenom universitet
eller liknande utbildning. Utskottet är inte berett att förorda att dessa
möjligheter vidgas och anser således att de båda aktuella motionerna inte
bör föranleda någon åtgärd.

Flyttningsbidrag utgår till den som fått anställning utom hemorten på
den öppna marknaden. Bidrag vid placering i skyddad sysselsättning utgår
endast i form av bidrag till dagliga resor mellan arbetsplats och hemort
(pendelresor). Det bidraget utgår under högst tolv månader. Endast
sistnämnda bidrag har hittills kunnat utgå även vid halvskyddad
sysselsättning. Under anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
föreslås i propositionen att flyttningsbidrag skall kunna utgå vid
anställning i halvskyddad sysselsättning i samma utsträckning som för
andra grupper arbetssökande.

I motionen 1974:136 av herr Wikner m. fl. (s) pekar man på att
pendelresorna, till vilka bidrag kan utgå, särskilt i skogslänen ofta blir
långa och tröttsamma. För att slippa resorna och då arbete inte kan
påräknas i framtiden på hemorten flyttar arbetstagarna till den ort där de
beretts sysselsättning. Eftersom de inte fått anställning på öppna
arbetsmarknaden, kan de inte få flyttningsbidrag. Motionärerna anser att
detta rimmar illa med arbetsmarknadspolitiken i övrigt och föreslår att
flyttningsbidrag skall kunna ges även vid placering i skyddad verkstad,
industriellt beredskapsarbete och arkivarbete.

Ett motionsyrkande av samma slag framställdes vid fjolårets riksdag
och behandlades då utförligt av utskottet (InU 1973:3, s. 27-28).
Utskottet ansåg sig i princip kunna instämma med motionärerna och
konstaterade att motionärernas argument har särskild styrka när det
gäller placering i skyddad verkstad, som i motsats till de båda andra
nämnda formerna av skyddad sysselsättning inte ens formellt är att
betrakta som en temporär form av sysselsättning. I praktiken blir även
placering i industriellt beredskapsarbete och arkivarbete i många fall av
bestående karaktär. Samtidigt konstaterade utskottet att de allmänna
villkoren för flyttningsbidrag inte utan vidare kan anpassas till de fall det
nu gäller. Detsamma gäller vid placering i halvskyddad sysselsättning.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att förslag lagts fram i
propositionen om att bidrag skall medges vid placering i halvskyddad
sysselsättning på samma sätt som gäller vid placering i andra anställningar
på den öppna marknaden. Utskottet tillstyrker alltså propositionens
förslag på denna punkt. Utskottet anser emellertid att man bör gå vidare
på den inslagna vägen. Handikappade med lång resväg mellan hemmet

InU 1974:3

och den ort där de bereds sysselsättning i skyddad verkstad, industriellt
beredskapsarbete eller arkivarbete bör få möjlighet till bidrag om man
inte rimligen kan tänka sig att de inom överskådlig tid kan beredas
motsvarande sysselsättning på hemorten eller i dess närhet. Vad utskottet
anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Vad i propositionen anförts och föreslagits beträffande inlösen av egna
hem m. m. och bostäder för flyttande arbetskraft tillstyrks av utskottet.

Medelsberäkning

Anslaget Arbetsmarknadsservice beräknas i propositionen till
1 467 794 000 kr.

I motionen 1974:1566 av herr Strindberg (m) föreslås att anslaget
sänks med 153,4 milj. kr. Motionen som avser arbetsmarknadsutbildningen
har avstyrkts i det föregående.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:564 begärs att det
föreslagna anslaget skall räknas upp med 50 milj. kr. som en följd av
förslaget i samma motion om högre utbildningsbidrag. Utskottet har
avstyrkt sistnämnda förslag, och en anslagshöjning på den grund motionärerna
anför är därför inte aktuell.

I folkpartiets partimotion 1974:561 begärs att det föreslagna anslaget
räknas upp med 5 milj. kr. på grund av motionärernas av utskottet
tillstyrkta förslag om bidrag till företagsutbildning. I konsekvens härmed
tillstyrker utskottet att utöver Kungl. Maj:ts förslag 5 milj. kr. beräknas
under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet.

Utskottet har i övrigt inte haft något att erinra mot beräkningen av
medelsanvisningen under anslaget Arbetsmarknadsservice. Detta bör
alltså bestämmas till 1 472 794 000 kr.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Från anslaget bestrids utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder utom delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad (se s. 45).
Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning. Som

		1972/73 Utgift	1973/74 Anslag	AMS	1974/75 Beräknar Departe- mentschefen
1. Allmänna beredskaps-arbeten	1 105 670 000	331 200 000	350 000 000	320 000 000
2.	Särskilda beredskaps-arbeten	635 161 000	367 780 000	385 000 000	373 000 000
3.	Industri beställningar	49 393 000	10 000 000	10 000 000	10 000 000
4.	Detaljplaneringsbidrag	8 024 000	8 000 000	20 000 000	20 000 000
5.	Förvaltningskostnader	17 773 000	18 376 000	18 800 000	16 431 000
	Summa	1 816 021 000	735 356 000	783 800 000	739 431 000

InU 1974:3

tidigare nämnts har delprogrammet Särskilda beredskapsarbeten flyttats
till förevarande program. Det har tidigare varit delprogram under
programmet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning.

Kungl. Maj:t har under punkten B 2 (s. 95—105) föreslagit riksdagen
att till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1974/75 anvisa
ett reservationsanslag av 739 431 000 kr., varav förslagsvis 200 000 000
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Beredskapsarbeten

En redovisning för beredskapsarbetenas omfattning och inriktning
under de närmast föregående budgetåren lämnas i propositionen på s.
96—100. För innevarande budgetår har riksdagen på tilläggsstat anvisat
700 milj. kr. för allmänna och särskilda beredskapsarbeten. Inberäknat de
på riksstaten upptagna beloppen har sålunda hittills anvisats (699 + 700)
1 399 milj. kr. för sådana arbeten.

För budgetåret 1974/75 uppskattas beredskapsarbetenas volym till
1,1 milj. dagsverken i allmänna och 2,2 milj. dagsverken i särskilda
beredskapsarbeten. Kostnaderna härför beräknas till 320 resp. 373 eller
sammanlagt 693 milj. kr. Utskottet godtar beräkningen. Som framhålls i
propositionen kan behovet av beredskapsarbeten under kommande år
inte bedömas med någon större säkerhet. Satsningen på beredskapsarbeten
bör, om så behövs, genom tilläggsanslag anpassas till konjunkturutvecklingen.

Beredskapsarbetena bör enligt propositionen tills vidare ha i stort sett
oförändrad inriktning, dock att andelen vägarbeten bör kunna minskas
väsentligt. För nästa budgetår uppskattas medelsförbrukningen för
arbeten av detta slag till 150 milj. kr. när det gäller allmänna och 50
milj. kr. när det gäller särskilda beredskapsarbeten. Samtidigt noteras att
liksom innevarande budgetår ett särskilt anslag om 200 milj. kr. tas upp
under sjätte huvudtiteln för vägarbeten som utförs av sysselsättningsskäl.
Dessa arbeten avses bli utförda av statens vägverk i samråd med AMS så
att de åsyftade sysselsättningseffekterna uppnås.

I propositionen föreslås ändrade grunder för bidrag till enskilda
beredskapsarbeten. För dem gäller liksom för andra typer av beredskapsarbeten
att om statsbidrag enligt särskild författning kan utgå till arbetet
så utgår bidrag till beredskapsarbete efter de grunder som anges i
författningen. Är det däremot fråga om arbete, till vilket statsbidrag inte
kan utgå i annan ordning, gäller för de enskilda beredskapsarbetena en
särskild regel. Den innebär att bidrag till beredskapsarbetet skall utgå
med belopp som motsvarar godkända kostnader med avdrag för vad som
motsvarar arbetets värde för huvudmannen. Det på detta sätt framräknade
bidraget kan — liksom beträffande andra beredskapsarbeten —
jämkas uppåt eller nedåt.

Den nu behandlade särskilda regeln för beräkning av statsbidrag till
enskilda beredskapsarbeten har medfört svårigheter vid tillämpningen. På

InU 1974:3

grund härav föreslås i propositionen som kompletterande regel att
bidraget i princip inte får sättas högre än vad som skulle ha utgått till ett
motsvarande kommunalt beredskapsarbete, dvs. högst 33 procent av
godkända kostnader. Höjning därutöver av bidragsandelen bör förekomma
endast i rena undantagsfall.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag.

Frågor rörande beredskapsarbeten tas upp i ett antal motioner.
Motionsyrkandena gäller arbetenas inriktning på vissa grupper arbetslösa
resp. på vissa objekt.

Frågan om beredskapsarbetenas allmänna inriktning tas upp i motionen
1974:1560 av fru Jonäng (c). I den motionen understryks vikten av
en gemensam arbetsmarknad för män och kvinnor. I nuvarande läge anses
dock att det behövs speciella åtgärder för att stärka kvinnornas ställning
på arbetsmarknaden. En sådan åtgärd är fler beredskapsarbeten för
kvinnor. Motionären pekar på att i december 1973 fanns 7 646 män och
2 895 kvinnor i allmänna samt 16 331 män och 1 650 kvinnor i särskilda
beredskapsarbeten. Hon anser siffrorna högst otillfredsställande och
föreslår att riksdagen uttalar sig för en breddning av beredskapsarbetena
till nya yrkesområden. Härvid bör man kunna gå in på de flesta sektorer i
samhällslivet, såsom naturvård, landskaps- och skogsvård, hembygds- och
fornvård.

Liksom i den nyssnämnda motionen 1974:1560 anses i motionen
1974:1145 av herr Komstedt (m) att olika former av miljövårdsarbeten i
ökad omfattning bör ingå i planerna för framtida beredskapsarbeten.
Motionären pekar särskilt på att mekaniseringen av skogsbruket liksom
nedläggningen av mindre jordbruksfastigheter medför betydande miljöproblem.
Hyggesavverkning, gallring och tillvaratagande av rotfällda träd
nämns som exempel på önskvärda miljövårdande åtgärder.

I vad först gäller motionen 1974:1560 vill utskottet erinra om att
utskottet i anslutning till tidigare framställda yrkanden av liknande
innebörd uttalat som sin principiella inställning att beredskapsarbetena
bör breddas till nya yrkesområden och att det i ökad utsträckning bör
anordnas arbeten som ger sysselsättning åt både män och kvinnor så att
arbetena inte bidrar till att konservera en uppdelning i specifikt manliga
resp. kvinnliga arbetsuppgifter. Mot denna bakgrund noterar utskottet
med tillfredsställelse att det skett en snabb utbyggnad av beredskapsarbeten
på tjänstesektorn. Det kan nämnas att andelen kvinnor i
allmänna beredskapsarbeten i maj 1971 var mindre än en procent.
Därefter har skett en snabb ökning. I maj 1973 hade andelen stigit till 25
procent och i december samma år till 38 procent. Det skall samtidigt inte
döljas att andelen kvinnor i särskilda beredskapsarbeten inte förändras
särskilt mycket utan pendlar omkring 10 procent. Däremot är det lika
många män och kvinnor som sysselsätts i arkivarbete. 1 sammanhanget
bör understrykas att för många kvinnor som vid inträdet på arbetsmarknaden
har svårt att få arbete på grund av bristande yrkeserfarenhet och
otillräcklig utbildning kan arbetsmarknadsutbildning vara att föredra
framför beredskapsarbete. 1 den utbildningen deltar ungefär lika många

InU 1974:3

kvinnor som män. Man får slutligen inte heller förbise de i det föregående
redovisade särskilda åtgärderna på förmedlingsområdet m. m. för att
förbättra kvinnornas möjligheter att få arbete på den öppna marknaden.

Med understrykande av den principiella inställning till beredskapsarbetenas
allmänna inriktning som ovan redovisats och med hänvisning
till att åtgärder vidtas för att nå en bättre balans i inriktningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på män och kvinnor anser sig
utskottet inte böra föreslå riksdagen att ta något initiativ i anledning av
motionen. Den bör alltså inte föranleda någon åtgärd.

När det sedan gäller det i motionen 1974:1145 framställda önskemålet
om fler miljövårdsarbeten, särskilt på det skogliga området, kan påpekas
att skogsvårdsarbeten har en betydande volym — under vart och ett av de
tre senaste budgetåren har antalet dagsverken varierat mellan 750 000
och 1 000 000 dagsverken till en statsbidragskostnad av mellan 85 och
140 milj. kr. Inom sektorn natur- och landskapsvård var antalet dagsverken
budgetåret 1970/71 175 000. Det steg de båda följande budgetåren
till ca 350 000. Statsbidragskostnaden de budgetåren var 21, 54
resp. 59 milj. kr. För jämförelses skull kan nämnas att det anslag för vård
av naturvårdsområden m. m., som står till naturvårdsverkets förfogande,
för nästa budgetår föreslås höjt till 10,6 milj. kr.

Utskottet konstaterar att de i motionen berörda arbetena redan spelar
en stor roll som objekt för beredskapsarbeten. Särskilda medel till
inventering och projektering av naturvårdsobjekt lämpliga som beredskapsarbeten
står dessutom till förfogande. Något initiativ i anledning av
motionen kan därför inte anses påkallat och densamma avstyrks därför.

I motionen 1974:1561 av fru Jonäng m. fl. (c) begärs att riksdagen
uttalar sig för byggande av enskilda vägar som kommunala beredskapsarbeten
i större omfattning än f. n. Motionärerna hänvisar till att den
ökning av ordinarie vägmedel som föreslås i årets statsverksproposition är
otillräcklig för att möta kostnadsstegringama och råda bot på den
eftersläpning som råder i fråga om det enskilda vägnätet.

Ett motsvarande motionsyrkande framställdes vid 1973 års riksdag.
Liksom föregående år vill utskottet framhålla att hinder inte föreligger
mot att bygga enskilda vägar som enskilda eller kommunala beredskapsarbeten.
Angelägenheten av sådana projekt får i de enskilda fallen vägas
mot andra tillgängliga objekt för beredskapsarbeten. Med hänsyn härtill
anser sig utskottet inte kunna rekommendera riksdagen att göra ett
uttalande av det slag som begärts i motionen och avstyrker därför
densamma.

Tre motioner har det gemensamt att man i dem vill att medel för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall sättas in som stöd till mer speciella
aktiviteter. Motionen 1974:570 av herr Nilsson i Agnäs (m) och fru
Diesen (m) gäller bidrag till kommunala sysselsättningshandledare för
pensionärer, handikappade m. fl. Den sysselsättning som särskilt anges är
vävning. Motionärerna framhåller att kommunernas anslag inte räcker till
för att möta den stora efterfrågan på sysselsättningshandledare. Enligt
motionen 1974:571 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c, fp) bör riksdagen

InU 1974:3

ge till känna att AMS-medel med fördel bör kunna utnyttjas till
verksamhet för att lära barn umgås med djur. Motionärerna anför bl. a.
att i synnerhet tätorternas barn saknar möjlighet att lära känna djur och
umgås med dem. Sådant umgänge kan ha stor betydelse för barnens
trivsel och sociala utveckling. Bidrag bör kunna utgå till för verksamheten
intresserade ungdomar till täckande av hyreskostnader för lämpliga
lokaler. På samma sätt som bidrag redan utgår till ungdomsorganisationer
tänker man sig i motionen 1974:1560 av fru Jonäng (c) att stöd bör
kunna lämnas till konsulenttjänster i kvinnoorganisationerna. Anordningen
ses av motionären som ett led i strävandena att bredda
beredskapsarbetena till nya områden, och den skulle ge möjlighet att gå
ut med ökad information till kvinnorna i arbetsmarknads- och utbildningsfrågor.

Utskottet vill understryka att beredskapsarbetenas primära syfte är
sysselsättningspolitiskt. En första förutsättning för att beredskapsarbete
skall komma till stånd är att det på orten finns behov att sysselsätta
arbetslösa samt att arbetena lämpar sig för de aktuella arbetssökandena
med hänsyn till deras yrkeserfarenhet och andra förutsättningar. Vid val
mellan lämpliga objekt måste också beaktas vilket av objekten som från
angivna utgångspunkt ger den bästa sysselsättningseffekten. Om uppkommande
sysselsättningsbehov bör tillgodoses på det sätt som föreslagits
i motionerna får sålunda prövas i varje särskilt fall med hänsynstagande
till nu angivna principer. Samtidigt bör erinras om att beredskapsarbetenas
temporära karaktär kan göra dem mindre attraktiva för
vissa typer av verksamheter. Med det anförda har utskottet besvarat de
aktuella motionerna, som inte bör föranleda någon åtgärd.

En form av särskilda beredskapsarbeten som använts sedan senare
delen av 1960-talet är de industriella beredskapsarbetena. Normalt skall
till sådana arbeten anvisas s. k. svårplacerad arbetskraft, dvs. handikappade
eller äldre, ortsbunden arbetskraft.

Motionen 1974:340 av herrar Johansson i Holmgården (c) och
Stridsman (c) behandlar tre industriella beredskapsarbeten i Norrbotten.
Motionärerna avser de arbeten som anordnats i Övertorneå, Överkalix
och Pajala. De erinrar om att var och en av arbetsplatserna planerats för
sysselsättning av 100 personer. På grund av sysselsättningsproblemen i
nämnda områden bör verksamheten i en första etapp byggas ut till att
omfatta 600 arbetsplatser. För att en sådan utveckling skall bli möjlig bör
de nuvarande arbetsplatserna ombildas till företag i bolagsform under
Statsföretag AB. Motionärerna pekar på en rad fördelar som skulle
uppnås med ett arrangemang av detta slag, och de föreslår att riksdagen
hemställer att föreslagen ombildning av arbetsplatserna kommer till
stånd. Samma motionärer konstaterar i motionen 1974:1153 att ifrågavarande
arbetsplatser hittills i endast ringa utsträckning gett sysselsättning
åt yngre arbetskraft. Det föreslås därför att riksdagen skall uttala sig för
att även yngre arbetstagare skall kunna placeras på dessa arbetsplatser.

Motioner med samma innehåll prövades föregående år (InU 1973:3, s.
41—42 och 1973:7, s. 29). Utskottet uttalade då förståelse för de

InU 1974:3

bakomliggande problemen. Bakgrunden till motionerna är det trängda
sysselsättningsläget i Norrbottens län.

Av de ca 60 industriella beredskapsarbeten som hittills startats i landet
har fyra överlåtits till privata företag, och beträffande ytterligare tre
arbetsplatser pågår förhandlingar om överlåtelse av där bedriven tillverkning.
Fyra arbetsplatser har ombildats till skyddade verkstäder. Det
anförda visar att det i och för sig finns möjligheter att låta verksamheten
vid de i motionerna berörda arbetsplatserna övergå i andra former. Men
viktigare i sammanhanget torde vara att i propositionen (s. 148) aviseras
att en utredning inom kort kommer att tillsättas med uppgift att utreda
behovet av åtgärder för att bättre samordna verksamheten vid de
skyddade verkstäderna med de likartade verksamheter som bedrivs vid
bl. a. industriella beredskapsarbeten. De sakkunniga skall bl. a. överväga
möjligheterna att bedriva tillverkningen inom en sammanhållen
organisation. Problem av det slag som tas upp i motionen 1974:340
kommer alltså att utredas, och med hänsyn härtill bör motionen inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Även om de industriella beredskapsarbetena, som nyss framhållits, i
princip är avsedda för svårplacerad arbetskraft, kan det i vissa fall — och
det kan gälla de tre angivna beredskapsarbetena — med hänsyn till
storleken och den specialiserade inriktningen på arbetena vara driftsekonomiskt
motiverat att anlita även yngre yrkesutbildad arbetskraft.
Detta framhölls av utskottet förra året. Utskottet vill på nytt understryka
detta uttalande och förutsätter att angivna möjligheter att anställa även
yngre arbetsgatare tillvaratas i den praktiska tillämpningen. Med det anförda
har utskottet besvarat motionen 1974:1 153.

I motionen 1974:1137 av herr Andersson i Ljung (m) och fru
Sundberg (m) efterlyses ökade utbildningsinsatser för sysselsatta i
beredskapsarbete. Motionärerna föreslår att riksdagen uttalar sig för att
den som under förslagsvis ett år varit sysselsatt i beredskapsarbete skall
erbjudas lämplig form av arbetsmarknadsutbildning för att underlätta
övergång till den öppna arbetsmarknaden. Det påtalas i motionen att
alltför lång tid i beredskapsarbete ofta får en mindre god inverkan på den
arbetssökande.

Utskottet instämmer med motionärerna så till vida att det är viktigt
med en väl utbyggd arbetsmarknadsutbildning för att förbättra de
arbetssökandes möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Motionärernas
syfte kan emellertid tillgodoses inom ramen för den nuvarande
ordningen. Det åligger arbetsförmedlingen att innan en arbetslös anvisas
beredskapsarbete och under den tid arbetet pågår liksom efter arbetets
avslutning bevaka den arbetslöses möjligheter att få anställning. 1 de
sammanhangen skall även prövas behovet av att genom lämplig utbildning
förbättra den arbetslöses möjligheter till anställning på öppna marknaden.
Med hänvisning till det anförda bör motionen inte föranleda någon
åtgärd.

Fråga om länsarbetsnämndernas beslutanderätt när det gäller bered -

InU 1974:3

skapsarbeten tas upp i motionen 1974:339 av herrar Gustavsson i
Eskilstuna (s) och Larfors (s). Inom ramen för tilldelade medel får
länsarbetsnämnderna på egen hand besluta om igångsättning av statliga
och kommunala arbeten som kostar högst 300 000 kr. Dyrare arbeten
beslutas centralt av styrelsen. Motionärerna anser den gjorda begränsningen
av nämndernas beslutanderätt vara irrationell och föreslår att
nämnderna utan inskränkning får besluta om arbetena inom de länsvis
tilldelade medelsramarna.

Medel som anslås till beredskapsarbeten står till AMS:s förfogande.
Styrelsen tilldelar årligen länsarbetsnämnderna vissa rambelopp för
sådana arbeten. Inom ramen för tilldelade belopp får nämnderna själva
besluta om igångsättning av beredskapsarbeten. Dock får nämnderna,
som påpekas i motionen, i princip inte besluta om arbeten som beräknas
dra en kostnad överstigande 300 000 kr. Beloppsgränsen är inte absolut.
Även dyrare arbeten kan beslutas av nämnderna, nämligen om det gäller
mindre omläggnings- och förbättringsarbeten på vägar, skogliga arbeten
samt arbeten inom tjänstesektorn, m. m. Å andra sidan finns vissa typer
av arbeten som skall prövas centralt, även om kostnaden är lägre än
300 000 kr.

Utskottet anser i motsats till motionärerna att det är naturligt att en
beloppsgräns finns. På vilken nivå den gränsen skall fastställas är en
avvägningsfråga. Det har hittills ankommit på AMS att pröva den frågan,
och det kan inte anses aktuellt att ändra på den ordningen. Utskottet
förutsätter att AMS har sin uppmärksamhet fäst på problemet och vid
behov gör erforderliga justeringar. Det kan påpekas att AMS för
innevarande budgetår höjt beloppsgränsen från 200 000 till 300 000 kr.
Av det anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna biträda
motionen.

Industribeställningar

Medelsbehovet beräknas till oförändrat 10 milj. kr. Utskottet har
ingen erinran mot beräkningen.

Detaljplaneringsbidrag

I propositionen redovisas vissa förslag av dels saneringsutredningen,
dels av AMS i en rapport om sysselsättningen inom byggkonsultbranschen.
I dessa frågor hänvisas till propositionen (s. 101 och 105).

Under innevarande budgetår har den ram om 8 milj. kr., inom vilken
AMS får bevilja projekteringsbidrag, vidgats till 20 milj. kr. Även för
nästa budgetår föreslås en beslutsram om 20 milj. kr. Förslaget tillstyrks.
Liksom under de båda senaste budgetåren bör det vara Kungl. Maj:t
obetaget att vid behov vidga ramen ytterligare. Behovet av medel under
nästa budgetår för utbetalning av beviljade bidrag beräknas till 20
milj. kr. Utskottet har ingen invändning mot beräkningen.

I motionen 1974:900 av herrar Wictorsson (s) och Palm (s) påvisas att

InU 1974:3

det föreligger ett stort eftersläpande behov av samlingslokaler i de större
orterna och därmed en betydande investeringsreserv. Projekteringsbidrag
från AMS kan f. n. inte utgå till de samlingslokalägande folkrörelserna —
bidrag förutsätter att kommunen tar över projekteringen. Motionärerna
föreslår att AMS får rätt att i sysselsättningsfrämjande syfte bevilja även
samlingslokalägande riksorganisation projekteringsbidrag för samlingslokaler.

Det projekteringsbidrag det här gäller är främst avsett att stimulera
kommunerna att tidigarelägga projekteringen av objekt som kan komma
till utförande som beredskapsarbeten. Utskottet är inte berett tillstyrka
att bidragsverksamheten utsträcks att omfatta även enskilda huvudmän
och avstyrker därför motionen.

Det totala medelsbehovet under anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder uppgår till 739 431 000 kr. Utskottet har tillstyrkt medelsanvisningen
under de fyra delprogrammen. Riksdagen bör alltså bevilja
det begärda anslaget.

Stöd till lageruppbyggnad

Från anslaget bestrids utgifterna för det i programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder ingående delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad.

Kungl. Maj:t har under punkten B 3 (s. 106) föreslagit riksdagen att
till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1974/75 anvisa ett
förslagsanslag av 1 000 kr.

Anslaget finansierar det på hösten 1971 beslutade temporära stödet
till lageruppbyggnad. Stödformen begränsades till räkenskapsår som
utgick senast den 28 februari 1973. Stödets totala omfattning kan nu
beräknas till 145 milj. kr., motsvarande lagerökningar på sammanlagt ca
730 milj. kr. Enligt propositionen kan enstaka kvarstående ansökningar
inte hinna avgöras före den 1 juli 1974, varför anslag med formellt
belopp om 1 000 kr. bör föras upp på riksstaten för nästa budgetår.

Utskottet har ej någon erinran mot propositionens förslag.

Kontant stöd till arbetslöshet

Från anslaget bestrids utgifterna för programmet Kontant stöd vid
arbetslöshet. Det tidigare delprogrammet Kommunalt kontantunderstöd
avvecklas under innevarande budgetår och ersätts med delprogrammet
Kontant arbetsmarknadsstöd. Indelningen i delprogram framgår av
följande sammanställning över propositionens medelsberäkning.

Kungl. Maj:t har under punkten B 4 (s. 106—111) föreslagit riksdagen
att till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1974/75 anvisa ett
förslagsanslag av 975 000 000 kr.

Den huvudsakliga innebörden av den reform av det kontanta stödet
vid arbetslöshet som beslöts av 1973 års riksdag har redovisats tidigare i
betänkandet. De kostnadsmässiga konsekvenserna framgår av beräkningarna
i den följande sammanställningen. Beräkningarna överensstäm -

InU 1974:3

1972/73 1973/74 1974/75

Utgift Anslag Beräknar

AMS Departe mentschefen -

1. Ersättning till

arbetslöshetskassor 388 523 000 613 850 000 968 600 000 895 557 000

2. Kommunalt

kontantunderstöd 11 491 000 3 000 000 — —

3. Omställningsbidrag 30 903 000 36 000 000 30 000 000 30 000 000

4. Kontant

arbetsmarknadsstöd — 23 000 000 50 000 000 45 000 000

5. Förvaltningskostnader 4 237 000 4150 000 4 800 000 4 443 000

Summa 435 154 000 680 000 000 1 053 400 000 975 000 000

mer i huvudsak med dem som gjordes i samband med reformbeslutet. Det
kan anmärkas att i medelsberäkningen för delprogrammet Ersättning till
arbetslöshetskassor ingår ett belopp om 20 milj. kr. för särskilt stöd till
vissa kassor.

I propositionen redovisas en ändrad ordning för de försäkrades
skyldighet att anmäla arbetslöshet till arbetsförmedlingen. Skyldigheten
för arbetslösa kassamedlemmar att varje vecka besöka arbetsförmedlingen
ersattes i slutet av 1960-talet försöksvis med ett system med telefonanmälan.
Försöksverksamheten har numera utvärderats inom AMS av en
särskild ledningsgrupp med representantion för huvudorganisationerna på
arbetsmarknaden. På grundval av gruppens överväganden återinförs
personlig anmälan vid inträffande arbetslöshet för alla försäkrade.
Telefonanmälan slopas. Obligatoriskt återbesök skall i princip göras
senast inom fyra veckor för dem som då fortfarande är arbetslösa. Tätare
återbesök kan föreskrivas. Den nya ordningen får konsekvenser för
arbetsmarknadsverkets månadsvisa arbetslöshetsräkningar.

Enligt den nya lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkringen ankommer
det på AMS att bestämma den ordning som skall gälla för anmälan till
arbetsförmedlingen.

Det nya kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) utgår normalt med 35
kr. per dag. Bestämmelserna om KAS trädde i kraft den 1 januari 1974.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:1557 hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av det kontanta
arbetsmarknadsstödet. Ett stöd om 35 kr. om dagen är enligt motionärerna
så blygsamt, att den som är försöijare måste anlita socialhjälpen.
Motionärerna anser att stödet inte bör understiga socialhjälpsnormerna. I
vart fall bör det ökas till minst 60 kr. om dagen.

I det föregående har utskottet föreslagit riksdagen att hos Kungl. Maj:t
begära en utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, innefattande
bl. a. en utvärdering av fjolårets reform av det kontanta
arbetslöshetsstödet. I en sådan utredning kommer frågan om ersättningsnivåerna
in som ett naturligt inslag. Med hänsyn till det anförda och med
erinran om att KAS nyligen trätt i tillämpning avstyrker utskottet
motionen.

InU 1974:3

Totalförsvarsverksamhet

Från anslaget bestrids utgifter för programmet Totalförsvarsverksamhet.
Programmet består av delprogrammen Försvars- och beredskapsplanering
och Vapenfria tjänstepliktiga.

	1972/73	1973/74	1974/75
	Utgift	Anslag	Beräknar
			AMS Departe-
			mentschefen
1. Försvars- och beredskaps-
planering	1 585 000	1 750 000	3 360 000 1 850 000
2. Vapenfria tjänstepliktiga	9 481 000	16 820 000	17 400 000 14 920 000
3. Förvaltningskostnader	6 291 000	7 890 000	7 240 000 6 836 000
Summa	17 357 000	26 460 000	28 000 000 23 606 000

Kungl. Majit har under punkten B 5 (s. 111 — 114) föreslagit riksdagen
att till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1974/75 anvisa ett
förslagsanslag av 23 606 000 kr.

De medel som anvisas för delprogrammet Försvars- och beredskapsplanering
används för att bekosta bidrag till de frivilliga försvarsorganisationerna.
De största bidragstagarna är Blå stjärnan, Sveriges kvinnliga
bilkårer och Frivilliga automobilkåren.

I motionen 1974:898 av herr Torwald m. fl. (c, m, fp) är man oroad
över att bidraget till Frivilliga automobilkåren inte är tillräckligt för att
tillgodose föreliggande behov av utbildning av förare av tunga lastbilar
och det intresse som finns att genomgå sådan utbildning. Det gäller
utbildning av personer som vid krig eller krigsfara skall ersätta lastbilsförare
som inkallas till krigsmakten. Av trafiksäkerhetsskäl har utbildningstiden
förlängts från 45 till 135 timmar, vilket gör det svårt att med
oförändrat bidrag hålla elevantalet uppe. Motionärerna anser att organisationen
bör få ett med 200 000 kr. höjt bidrag och hemställer att
riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad i motionen anförts om behovet
av ökat anslag till Frivilliga automobilkårens verksamhet.

Motionärerna har inte begärt någon uppräkning av anslaget i anledning
av förslaget utan har förutsatt att den begärda höjningen av bidraget till
Frivilliga automobilkåren skall kunna tillgodoses inom ramen för det i
propositionen beräknade anslaget. Förslaget förutsätter sålunda en
omfördelning av medlen under anslaget. Utskottet anser sig inte kunna
förorda en sådan omfördelning som i första hand skulle få konsekvenser
för andra frivilliga försvarsorganisationer. Utskottet avstyrker sålunda
motionen.

Mot vad i propositionen anförts och föreslagits under förevarande
punkt har utskottet inte någon erinran.

InU 1974:3

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

Från anslaget bestrids alla utgifter för anskaffning av utrustning med
värde över 10 000 kr. och livslängd över tre år. Annan utrustning
anskaffas med anlitande av resp. programanslag.

Kungl. Maj:t har under punkten B 6 (s. 114—116) föreslagit riksdagen
att till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret
1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och
föreslagits under denna punkt.

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för programmet
Förvaltning av utrustning, vilket utgör ett serviceprogram för försörjning
av övriga program med mer kapitalkrävande utrustning. Sådan utrustning
får hyras ut inom eller utom arbetsmarknadsverket, varvid hyran skall
beräknas så att samtliga uppkommande kostnader täcks. Programmet
består av delprogrammen Förläggningsbyggnader samt Maskiner och
fordon m. m.

Kungl. Maj:t har under punkten B 7 (s. 117—120) föreslagit riksdagen
att till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret
1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och
föreslagits.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

Från anslaget bestrids utgifterna för programmen Rehabiliterings- och
stödåtgärder för svårplacerade och Sysselsättningsskapande åtgärder för
svårplacerade. Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning
över propositionens medelsberäkning.

För nästa budgetår vidtas de förändringarna i indelningen i delprogram
att delprogrammen Arbetsprövning och Arbetsträning slås samman till ett
delprogram och att delprogrammet Särskilda beredskapsarbeten flyttas
till programmet Sysselsättningsskapande åtgärder.

Kungl. Maj:t har under punkten C 4 (s. 134—150) föreslagit riksdagen

att

1. medge att Kungl. Maj:t får bemyndiga AMS att under budgetåret
1974/75 besluta om avskrivning av lånefordran, uppkommen inom
arbetsmarknadsverket, beträffande vilken antingen omständigheterna ger
vid handen att vederbörande inte kan betala sin skuld och enligt
styrelsens bedömande ingen eller ringa möjlighet föreligger att i framtiden
ta ut betalning eller också åtgärder för att bevaka och driva in
fordringen bedöms förenade med arbete och kostnader i sådan utsträckning
att åtgärderna inte är ekonomiskt lönande, allt under förutsättning
att sådana åtgärder ändå inte anses påkallade av andra än ekonomiska
förhållanden,

InU 1974:3

1972/73

Utgift

1973/74

Anslag

1973/74

Beräknar

Programmet Rehabiliterings- och
stödåtgärder för svärplacerade

1. Arbetsprövning

2. Arbetsträning

3. Utbildning av svårplacerade 4.

Förvaltningskostnader

Programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder för svdrplacerade 5.

Arbetshjälpmedel åt
handikappade

6. Näringshjälp

7. Arkivarbete

8. Halvskyddad sysselsättning 9.

Skyddad sysselsättning

10. Hemarbete

11. Förvaltningskostnader

Summa

5 679 000
15 529 000

24 497 000
2 503 000

14 748 000
9 949 000

241 383 000

15 631 000
78 014 000

1 667 000
7 477 000

417 077 000

9 200 000
24 100 000

43 000 000
2 215 000

26 845 000
15 500 000
274 400 000

50 000 000
102 300 000
2 100 000
7 120 000

556 780 000

AMS

13 305 000
26 700 000

40 000 000
2 995 000

44 000 000
18 000 000
293 000 000

86 000 000
126 980 000
2 400 000
7 820 000

661 200 000

Departe mentschefen -

40 400 000

41 700 000
2 734 000

30 845 000
15 500 000
344 677 000

60 000 000
129 500 000
2 100 000
8 544 000

676 000 000

2. godkänna de ändringar av grunderna för dels bidrag till arbetsprövning,
arbetsträning, arbetshjälpmedel åt handikappade, näringshjälp och
skyddad sysselsättning, dels flyttningsbidrag vid tillträde av plats i
halvskyddad sysselsättning som förordats i propositionen, att tillämpas
fr. o. m. den 1 juli 1974,

3. medge att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för
handikappade under budgetåret 1974/75 meddelas intill ett belopp av 25
milj. kr.,

4. bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om ökning av den under 3
upptagna ramen för budgetåret 1974/75,

5. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1974/75
anvisa ett reservationsanslag av 676 000 000 kr.

Rehabiliterings— och stödåtgärder för svårplacerade Arbetsprövning

bedrivs centralt vid statens arbetsklinik i Solna.
Arbetsprövning samt arbetsträning bedrivs vidare ute i landet vid
verkstäder i kommunal regi. Men därjämte har en med arbetsprövning
och arbetsträning likartad verksamhet vuxit fram genom anpassningskurserna
för svårt handikappade vid SÖ:s centra för arbetsmarknadsutbildning.
Även på annat sätt bedrivs verksamhet för att kartlägga
handikappades förutsättningar och träna upp deras arbetsförmåga. Med
hänvisning bl. a. till att nämnda yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder har

4 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 3

InU 1974:3

byggts ut utan någon övergripande samordning aviserar föredragande
statsrådet en översyn av verksamhetsområdet.

Till de kommunala arbetsprövnings- och arbetsträningsavdelningarna
utgår anläggnings- och driftbidrag. Driftbidraget är till den del som nu är i
fråga så konstruerat att det utgår för vaije fullt antal av 1 200
arbetstimmar per år vid arbetsprövning med 8 000 kr. och vid arbetsträning
med 5 000 kr. Beloppen föreslås höjda till 10 000 resp. 7 000 kr.

Under åberopande av fortgående integrering av arbetsprövning och
arbetsträning föreslås i motionen 1974:884 av herr Gustavsson i Alvesta
(c) att driftbidraget vid prövning och träning fastställs till ett enhetligt
belopp om 10 000 kr.

Med hänvisning till den i propositionen aviserade översynen av
prövnings- och träningsverksamheten bör motionen inte föranleda någon
åtgärd.

Vad i övrigt anförts i propositionen i samband med medelsberäkningen
under programmet lämnas av utskottet utan erinran.

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplac
e r a d e

I avsnittet om arbetshjälpmedel för handikappade föreslås dels en
uppräkning av medlen för ändamålet med 3 milj. kr., dels en höjning av
bidraget för arbetsbiträde åt handikappade från 3 000 till 4 200 kr. per
halvår. Utskottet tillstyrker förslagen.

Till handikappade kan enligt arbetsmarknadskungörelsen utgå bidrag
och lån för anskaffning av motorfordon.

För bidrag och lån gäller ett tak om 15 000 kr. Vid bilbyte utgår
bidrag'med skillnaden mellan detta maximibelopp och den gamla bilens
inbytesvärde. Nämnda bidrag är inkomstprövade. Oreducerat bidrag utgår
vid en bruttoinkomst för gift person som understiger 21 000 kr. och för
ogift person 18 000 kr. Med stigande inkomst avtrappas bidraget. I
bruttoinkomsten inräknas utgående invaliditetsersättning eller liknande
förmån. För gift person skall även makes inkomst medräknas sedan
därifrån dragits ett belopp om 3 000 kr. För vaije barn under 18 år
reduceras bruttoinkomsten med ytterligare 1 000 kr. Utöver vad nu sagts
kan utgå ett icke inkomstprövat tilläggsbidrag om högst 4 000 kr. för
kostnader för invalidaggregat.

I motionen 1974:569 av fru Marklund m. fl. (vpk) föreslås att
bidragstaket höjs till 17 000 kr. Motionärerna hänvisar till att nuvarande
tak fastställts år 1970. Taket för tilläggsbidraget till aggregatkostnader
bör slopas. Vidare förordar motionärerna att inkomstgränsen för oreducerat
bidrag höjs till 25 000 resp. 22 000 kr. I bruttoinkomsten bör inte
längre räknas in invaliditetsersättning m. m. Makeavdraget föreslås höjt
till 5 000 kr. och barnavdraget fastställas till samma nivå som bidragsförskott.
När det gäller inkomstprövningen anförs att nuvarande regler
speglar inkomstsituationen i slutet av 1960-talet.

Motionärernas förslag anknyter till vad AMS förordat i sin anslags -

InU 1974:3

framställning. Merkostnaderna för förslagen beräknas inte överstiga 7,7
milj. kr.

Vid sidan av det aktuella anskaffningsbidraget kan handikappade
bilförare få vissa skatteförmåner, såsom befrielse från automobilskatt
m. m. samt invaliditetsersättning. Denna ersättning är avsedd att täcka
inte bara driftutgifter för bilen utan även avskrivningskostnader. Det är
av det skälet invaliditetsersättningen räknas in i sökandens bruttoinkomst
vid den inkomstprövning som företas vid beviljande av bidrag och lån
enligt arbetsmarknadskungörelsen. De nämnda förmånerna, som handläggs
av olika myndigheter, är inte samordnade. Bristen på samordning
har påtalats av riksförsäkringsverket (RFV) i nyligen avgiven utredning
om förbättrade vårdbidrag och invaliditetsersättningar från folkpensioneringen
(Stencil So 1974:1). I det sammanhanget har RFV uttalat att
bestämmelserna om anskaffningsbidraget kan behöva ses över.

Det kan tilläggas att samtliga ovan berörda förmåner är knutna till att
den handikappade har förvärvsarbete eller bedriver yrkesutbildning.
Andra handikappade kan endast få ett mindre kontantbelopp till
anskaffning av bil enligt den s. k. hjälpmedelskungörelsen.

Med åberopande av det ovan anförda och då fråga om bidragens
storlek genom den angivna utredningen aktualiserats hos Kungl. Maj:t
avstyrker utskottet motionen.

Näringshjälp för att börja verksamhet som egen företagare kan utgå till
handikappade samt medelålders eller äldre arbetstagare, som inte kunnat
få lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden. Sådan hjälp kan också
i undantagsfall ges till fortsatt verksamhet som egen företagare.

Näringshjälpen gäller i princip ensamföretagare. Försöksvis kan dock
denna hjälp utgå till envar av två eller flera handikappade m. fl. som
gemensamt börjar verksamhet som egna företagare. 1 propositionen
förordas att försöksverksamheten vidgas till att gälla även fortsatt
verksamhet som företagare. Utskottet biträder förslaget.

Näringshjälpens maximibelopp tas upp i motionen 1974:90 av herr
Börjesson i Falköping (c). Med hänvisning till att stödet på grund av
inflationsutvecklingen är otillräckligt föreslås att högsta bidragsbelopp
höjs från 15 000 till 20 000 kr.

Vid näringshjälpens tillkomst i slutet på 1940-talet fastställdes
maximibeloppet till 5 000 kr. Beloppet höjdes år 1963 till 10 000 kr. och
år 1966 till 12 000 kr. Sistnämnda år infördes möjlighet att bevilja
kompletterande räntebärande lån med 12 000 kr., som från budgetåret
1968/69 höjdes till 15 000 kr. År 1970 höjdes maximibidraget till nu
gällande belopp 15 000 kr., samtidigt som lånemöjligheten vidgades till
30 000 kr. I stället för nämnda lånemöjligheter kan näringshjälp
kompletteras med lån enligt kungörelsen om statligt kreditstöd till
hemslöjd, hantverk och småindustri om det tillämnade företaget är
sådant som avses i den författningen.

Med hänvisning till den ovan lämnade redogörelsen och då utskottet
inte är berett att tillstyrka en höjning av näringshjälpens maximibelopp

InU 1974:3

avstyrker utskottet motionen.

Som ovan nämnts kan näringshjälp till handikappade m. fl. utgå även
till fortsatt drift som företagare. Villkoren härför är att synnerliga skäl
föreligger och att den fortsatta verksamheten med sådan hjälp kan antas
bli lönsam och ge sökanden goda försörjningsmöjligheter. Sedan juli 1972
gäller den begränsningen att näringshjälp för fortsatt verksamhet inte får
beviljas för jordbruksrörelse. Däremot kan bidrag till särskild anordning
på arbetsplats med högst 20 000 kr. utgå även till jordbrukare, om
anordningen är nödvändig med hänsyn till sökandens handikapp. I det
senare fallet förutsätts dock att någon av de former för rationaliseringsstöd
som finns på jordbrukets område inte är tillämplig på anordningen.

Den redovisade samordningen av näringshjälp m. m. och rationaliseringsstöd
kritiseras i motionen 1974:567 av fru Jonäng m. fl. (c).
Näringshjälpen bör enligt motionärerna underlätta situationen för enskilda
människor oavsett deras yrkestillhörighet. Beträffande de synnerliga
skäl som skall föreligga för att näringshjälp skall kunna utgå anförs som
exempel personligt handikapp, svårplacering på arbetsmarknaden, låga
inkomster etc. I vad gäller bidrag till särskild anordning på arbetsplats
anmärker motionärerna att gällande ordning innebär att hjälpanordningen
för jordbrukare i första hand skall finansieras lånevägen via
rationaliseringsstödet, medan andra företagargrupper får bidrag till
motsvarande anordningar. Med hänvisning till det anförda hemställer
motionärerna om en översyn av bestämmelserna om näringshjälp med
syfte att undanröja påtalade, för jordbrukarna negativa effekter.

Utskottet vill liksom i fjol, då ett motsvarande motionsyrkande
framställdes, erinra om att de tilläggsföreskrifter motionärerna kritiserar
får ses mot bakgrunden av det år 1971 av bl. a. sociala skäl införda
rationaliseringsstödet till jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter
i Norrland, Dalarna, Värmland och Dalsland samt det för övriga
delar av landet år 1972 införda rationaliseringsstödet till vissa jordbruk
med mjölkproduktion. I båda fallen är det fråga om att hjälpa äldre
jordbrukare att fortsätta jordbruksdriften under deras återstående yrkesverksamma
tid. Syftet är emellertid också när det gäller den sistnämnda
stödformen att minska takten i nedgången av produktionen av mjölk.

Rationaliseringsstödet ges som hjälp till bl. a. mindre investeringar.
Det tillgodoser därmed samma ändamål som näringshjälp. Ansökan om
rationaliseringsstöd prövas av lantbruksnämnd efter hörande av länsarbetsnämnd.

I viss omfattning har närliggande stödändamål på senare tid kommit
att tillgodoses genom en tredje väg, nämligen genom försöksverksamheten
i glesbygder med intensifierad kommunal sysselsättning (IKS). Av
en rapport om verksamheten under år 1973 i Dorotea, Åsele, Fredrika
och Sorsele kommuner framgår att bidrag den vägen ofta lämnas för bl. a.
yttre arbeten på ladugårdar och uthus.

Som framgått av den tidigare redogörelsen innebär den nuvarande
samordningen av näringshjälp m. m. och rationaliseringsstöd att hjälp till
arbetsunderlättande anordningar för jordbrukare i första hand skall

InU 19743

lämnas via rationaliseringsstöd, som beviljas av lantbruksnämnd. Hjälp i
form av rationaliseringsstöd medför att anordningen till större delen får
finansieras med lån. Andra företagargrupper har möjlighet att få upp till
hela kostnaden för motsvarande anordningar täckt genom bidrag, som
beviljas av länsarbetsnämnd. De aktuella samordningsföreskrifterna har
tillämpats i snart två år. Det råder delade meningar om hur reglerna
utfallit i praktiken, och enligt utskottets mening är det motiverat att göra
en utvärdering av verkningarna av bestämmelserna. Principen bör vara att
jordbrukare skall vara jämställda med övriga företagare, varvid båda
regelsystemen skall beaktas. Vid utvärderingen bör undersökas i vilken
utsträckning handikappkompenserande anordningar för jordbrukare har
kommit att finansieras genom bidrag/lån via lantbruksnämnd och genom
bidrag via länsarbetsnämnd och i vad mån föreliggande hjälpbehov har
kunnat tillgodoses på ett adekvat sätt. En undersökning på det
begränsade område det här gäller bör kunna genomföras utan större
tidsutdräkt. Utskottet utgår därför från att en redovisning för undersökningens
resultat och de åtgärder som vidtagits för att komma till rätta
med påträffade komplikationer i åtgärdssystemet skall kunna lämnas
senast till nästa års riksdag. Vad utskottet anfört i anledning av motionen
borges Kungl. Maj:t till känna.

Till arkivarbete beräknas för nästa budgetår 344,7 milj. kr. Beloppet
avses göra det möjligt att sysselsätta ca 15 000 personer. Med erinran om
att 50 milj. kr. för ändamålet anvisats på tilläggsstat för innevarande
budgetår godtar utskottet propositionens medelsberäkning.

I motionen 1974:895 av herr Nyquist (fp) efterlyses bättre handledning
åt arkivarbetare. Motionären påpekar bl. a. att arbetsplatser som tar
emot arkivarbetare med fysiska eller psykiska handikapp ofta saknar
personella resurser för att kunna följa anvisningar som meddelats av
arbetsvårdsavdelningar och anvisningsläkare beträffande anpassning av
arbetsförhållandena till arkivarbetarens förutsättningar. Motionären tänker
sig att arbetsplacering kommer till stånd efter rådslag mellan läkare,
arbetsledare och representant för arbetsvärden och att samråd inom
gruppen regelbundet fortsätter under arkivarbetarens anställning. Arbetsmarknadsverket
bör få i uppdrag att utveckla ett system av detta slag,
gärna i form av en brett upplagd försöksverksamhet.

Vid större arbetsplatser som sysselsätter ett flertal arkivarbetare
avdelas i regel en särskild arbetsledare. Av betydelse när det gäller att
bedöma motionen är utbyggnaden av verksamheten med anpassningsgrupper,
vilka har att ta befattning med problem av den art som
aktualiserats. Även den offentliga sektorn, där flertalet arkivarbetare är
placerade, ingår i denna verksamhet. Man får dock samtidigt räkna med
att många arbetsplatser är för små för att anpassningsgrupper skall bildas
där, i varje fall under verksamhetens första uppbyggnadsskede. Med
erinran om att varje placering i arkivarbete föregås av en noggrann
arbetsvårdsundersökning förutsätter utskottet att synpunkter av det slag
som anförts i motionen i sådana fall beaktas av länsarbetsnämnderna
såväl vid anvisningen av arkivarbete som under den tid arkivarbetarna

InU 1974:3

fullgör sitt arbete. Med hänvisning till det anförda kan det inte anses
påkallat med något initiativ i anledning av motionen, som alltså inte bör
föranleda någon åtgärd.

Arkivarbetare som under minst fem år med stor duglighet tjänstgjort
vid statlig myndighet eller institution kan där, efter medgivande av
Kungl. Maj:t, erhålla personlig tjänst. I syfte att bereda personlig tjänst åt
fler arkivarbetare som gjort en kvalificerad insats föreslås i motionen
1974:1574 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) en översyn av bestämmelserna
i ämnet. Motionärerna tänker sig bl. a. att kvalifikationstiden för
att få personlig tjänst sänks från fem till tre år.

Möjlighet för arkivarbetare med flerårig väl vitsordad tjänstgöring att
erhålla personlig statlig tjänst infördes år 1969. Hittills har denna
möjlighet utnyttjats sparsamt. Genom beslut i januari i år har Kungl.
Maj:t dock medgivit att 150 tjänster får inrättas vid olika statliga
myndigheter och institutioner. Samtidigt kan konstateras att arkivarbetarnas
situation efter år 1969 har förbättrats, framför allt genom det
på hösten 1972 träffade avtalet mellan AMS och TCO-S om anställningsvillkoren
för arkivarbetare, innefattande bl. a. avtalsreglerade och bättre
löneförmåner. Det nu sagda får inte undanskymma att utskottet ser det
som önskvärt att fler personliga tjänster tillkommer för arkivarbetare som
uppfyller villkoren härför. Det bör beaktas inte minst när vissa
funktioner hos berörda myndigheter och institutioner är i väsentlig mån
beroende av insatser av arkivarbetare. Därtill kommer att anordningen i
princip inte medför någon merutgift för statsverket utan endast en
omfördelning av kostnader mellan arbetsmarknadsverkets och den
berörda myndighetens anslag. Med hänsyn till det anförda föreslås att
motionen lämnas utan åtgärd.

När det gäller halvskyddad sysselsättning beräknas i propositionen
medelsbehovet härför komma att uppgå till 60 (+10) milj. kr. Beloppet
anses medge en successiv ökning av antalet platser för denna sysselsättningsform
till 10 000 — 12 000. Utskottet godtar beräkningen, samtidigt
som det bör påpekas att den bygger på en mycket snabb ökning av
antalet sysselsatta. I februari i år uppgick antalet till 5 500.

Under samma avsnitt i propositionen föreslås vidare att flyttningsbidrag
skall kunna utgå till dem som bereds plats i halvskyddad
sysselsättning. Utskottet har i det föregående redovisat sitt ställningstagande
till förslaget i samband med behandlingen av övriga frågor
rörande flyttningsbidrag.

Bidraget till halvskyddad sysselsättning utgör 40 % av den lön
arbetstagaren får i anställningen. För att stimulera till en snabbare ökning
av den halvskyddade verksamheten föreslås i motionen 1974:182 av herr
Werner i Malmö m. fl. (m) att även de sociala kostnaderna får räknas in i
bidragsunderlaget. Av det sammanlagda antalet platser för halvskyddad
sysselsättning får högst hälften vara belagda med personer som vid
placeringen i sådan sysselsättning redan var anställda inom företaget.
Motionärerna anser att dispens från den regeln bör kunna ges beträffande
arbetstagare som omfattas av de förlängda uppsägningstiderna enligt
lagen om anställningsskydd.

InU 1974:3

När verksamheten med halvskyddad sysselsättning reformerades år
1967, sattes bidraget till 5 000 kr. per plats och år. Det ersattes år 1972
med nuvarande bidrag om 40 % av lönekostnaden. Förändring av denna
bidragsnivå kan inte tillstyrkas av utskottet. I samband med 1972 års
omläggning av bidraget betonade utskottet att verksamheten inte får
resultera i ett minskat ansvar hos företagen för arbetstagare som är
anställda hos dem. De möjligheter som finns för företag att överföra
redan anställda till halvskyddad verksamhet borde enligt utskottets
mening användas restriktivt. Mot den bakgrunden vill utskottet inte
heller biträda motionen i vad den gäller utökade bidragsmöjligheter för
redan anställda arbetstagare. Utskottet avstyrker alltså motionen.

Bidrag för halvskyddad sysselsättning kan beviljas inte enbart företag
utan även kommunal och landstingskommunal myndighet och inrättning
liksom statliga affärsdrivande verk. Hittills har utbyggnaden av verksamheten
huvudsakligen kommit till stånd på företagssidan, medan sysselsättning
i denna form i endast begränsad utsträckning beretts hos kommuner
och landsting. Samtidigt som utskottet understryker angelägenheten av
en snabb utbyggnad av den halvskyddade sysselsättningen vill utskottet
betona vikten av att ansträngningar för att tillvarata möjliga sysselsättningstillfällen
betraktas som en angelägenhet i lika hög grad för den
offentliga som för den enskilda sektorn.

Verksamheten vid de skyddade verkstäderna har utretts av särskilt
tillkallade sakkunniga som avgett betänkandet Skyddat arbete (SOU
1972:54). Vid remissbehandlingen har meningarna i huvudmannaskapsfrågan
gått starkt isär. 1 propositionen anmäls — som redan antytts i det
föregående — att bl. a. av det skälet skall inom kort tillsättas en ny
utredning om den skyddade verksamheten. Utredningen skall också
undersöka behovet av åtgärder för att bättre samordna verksamheten vid
de skyddade verkstäderna med likartad verksamhet vid industriella
beredskapsarbeten, kontorsarbetscentraler för arkivarbetare och hemarbeten.
Hit hör också frågan om det kan vara lämpligt att bedriva alla
dessa verksamheter inom en sammanhållen organisation.

Till driften av skyddade verkstäder utgår ett bidrag som är konstruerat
på samma sätt som bidragen till arbetsprövning och arbetsträning.
Bidraget utgår sålunda med 5 000 eller i vissa fall 3 000 kr. för varje fullt
antal av 1 200 arbetstimmar. I propositionen föreslås höjning till ett
enhetligt belopp av 7 000 kr. Reformkostnaden beräknas till 30 milj. kr.
Utskottet har ingen erinran mot det förslaget eller mot vad i övrigt
anförts och föreslagits i propositionens avsnitt om skyddad sysselsättning.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:563 föreslås med
utförlig motivering att riksdagen uttalar sig för en ny principiell
inriktning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bereda handikappade
meningsfull sysselsättning i produktionsföretag av det slag som skisseras i
motionen. 1 dessa företag förutsätts löne- och anställningsvillkor överensstämma
med vad som gäller på den öppna marknaden. De anställda skall
tillförsäkras inflytande över både produktionsinriktning och löne- och

InU 1974:3

anställningsvillkor. Vidare föreslår motionärerna en skyndsam utredning
som skulle gå ut på att staten tar över huvudmannaskapet för den
skyddade sektorn och — exempelvis genom Statsföretag AB — startar ett
statligt huvudföretag och på lämpliga platser i skilda delar av landet
lokala produktionsföretag.

Som ovan redovisats kommer inom kort att tillsättas en utredning som
skall ta upp den skyddade verksamhetens organisation och inriktning.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Liksom tidigare år begärs i propositionen bemyndigande för AMS att
på vissa villkor avskriva vissa lånefordringar inom arbetsmarknadsverket.
Utskottet tillstyrker att det begärda bemyndigandet lämnas.

1 vad slutligen gäller medelsanvisningen under anslaget, i propositionen
angiven till 676 milj. kr., föreligger i motionen 1974:569 av fru Marklund
m. fl. (vpk) yrkande om uppräkning med ytterligare 7,7 milj. kr.
Yrkandet hänger samman med de i samma motion förordade ändrade
grunderna för bidrag och lån till motorfordon för handikappade.
Motionen har i de delarna avstyrkts av utskottet. Den föreslagna
medelsförstärkningen är sålunda inte aktuell, varför yrkandet härom
avstyrks. Utskottet har i det föregående lämnat medelsberäkningen under
programmet Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade utan
erinran. Medelsberäkningen under programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder för svårplacerade föranleder i de delar utskottet inte redan
uttalat sig härom inte heller någon invändning från utskottets sida. Medel
bör följaktligen anvisas under anslaget i enlighet med propositionens
förslag.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillsättande av en sysselsättningsutredning att
motionerna 1974:91, 1974:562, yrkandet 2, 1974:887,
1974:896, 1974:1543 och 1974:1553, yrkandet 1, inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande en allmän arbetslöshetsförsäkring att riksdagen
med bifall till motionerna 1974:133, 1974:252, 1974:877
samt 1974:1571, yrkandet 2,

A. fattar principbeslut om införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring
samt

B. hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag till en allmän
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen med avslag på motionen 1974:558, yrkandet 1,
godkänner de riktlinjer departementschefen förordat i fråga
om dels anställande av särskild personal vid arbetsförmedlingen
med huvuduppgift att ägna sig åt arbetsplacering av
kvinnor, dels särskilt utbildningsbidrag,

4. beträffande obligatorisk platsanmälan att motionen 1974:
561, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

InU 19743

5. beträffande översyn av arbetsförmedlingens verksamhet
m. m. att motionerna 1974:561, yrkandet 3, och 1974:1547
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingskontoren
att riksdagen avslår motionen 1974:561, yrkandet 5,

7. beträffande representation för handikapprörelsen i länsarbetsnämnderna
att riksdagen avslår motionen 1974:51,

8. beträffande åtgärder mot ungdomsarbetslösheten m. m. att
motionen 1974:1139 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

9. att riksdagen lägger till handlingarna vad departementschefen
anfört om arbetsförmedlingens uppgifter och förmedlingsarbetets
inriktning,

10. beträffande ADB i förmedlingsarbetet att motionen 1974:
561, yrkandet 4, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

11. att riksdagen lägger till handlingarna riksdagens revisorers
skrivelse 1974:10,

12. beträffande företagsutbildning att riksdagen med bifall till
motionerna 1974:561, yrkandet 9, och 1974:881, yrkandet
3, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

13. beträffande höjning av det särskilda utbildningsbidraget att
riksdagen avslår motionerna 1974:561, yrkandet 1, och
1974:881, yrkandet 2,

14. beträffande utbildning av yrkesfiskare att motionen 1974:
889 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

15. beträffande kurser i familjekunskap och hushållsekonomi att
motionen 1974:1542, yrkandet 3, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

16. beträffande anpassningsundervisning för ungdomar med sociala
handikapp att motionen 1974:1567 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

17. beträffande svenskundervisning för invandrare i samband med
arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionen
1974:1555,

18. beträffande värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag
att riksdagen avslår motionen 1974:561, yrkandena 6 och 8,

19. beträffande inkomstprövning av grundbidrag mot makes
inkomst att motionen 1974:561, yrkandet 7, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

20. beträffande uppräkning av utbildningsbidraget att riksdagen
med avslag på motionen 1974:564, yrkandena 1 och 2,
godkänner i propositionen förordade ändring av grunderna
för utbildningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1974,

21. beträffande utbildningslön inom arbetsmarknadsutbildningen
att riksdagen avslår motionen 1974:892,

22. beträffande det särskilda familjebidraget vid säsongarbetslös -

InU 1974:3

het att riksdagen godkänner i propositionen förordade
ändring av grunderna för flyttningsbidrag, att tillämpas
fr. o. m. den 1 juli 1974,

23. beträffande flyttningsbidrag till nyutbildade vid eftergymnasial
utbildning att motionerna 1974:256 och 1974:1576 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

24. beträffande flyttningsbidrag vid placering i skyddad sysselsättning
att riksdagen i anledning av motionen 1974:136 som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

25. att riksdagen med bifall till motionen 1974:561, yrkandet 10,
samt med avslag på motionerna 1974:564, yrkandet 3, och
1974:1566 till Arbetsmark nadsservice för budgetåret
1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 1 472 794 000 kr.,

26. beträffande beredskapsarbeten för kvinnor att motionen
1974:1560, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

27. beträffande miljövårdande åtgärder som beredskapsarbeten
att motionen 1974:1145 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

28. beträffande enskilda vägar som beredskapsarbeten att motionen
1974:1561 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

29. beträffande bidrag till kommunala sysselsättningshandledare
att motionen 1974:570 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

30. beträffande stöd till verksamhet för att lära barn umgås med
djur att motionen 1974:571 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

31. beträffande bidrag till konsulenttjänster hos kvinnoorganisationerna
att motionen 1974:1560, yrkandet 2, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

32. beträffande ombildning av vissa industriella beredskapsarbeten
i Norrbotten till statliga bolag att motionen 1974:340
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

33. beträffande sysselsättning åt yngre arbetslösa vid vissa industriella
beredskapsarbeten i Norrbotten att motionen
1974:1 153 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

34. beträffande arbetsmarknadsutbildning åt sysselsatta i beredskapsarbete
att riksdagen avslår motionen 1974:1137,

35. beträffande länsarbetsnämndernas beslutanderätt i fråga om
beredskapsarbeten att motionen 1974:339 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

36. beträffande bidrag till projektering av samlingslokaler att
riksdagen avslår motionen 1974:900,

37. att riksdagen till Sy sselsättningsskapande åtgärder förbudgetåret
1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 739 431 000
kr., varav förslagsvis 200 000 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen,

InU 1974:3

38. att riksdagen till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret
1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

39. beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet
att riksdagen avslår motionen 1974:1557,

40. att riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret
1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 975 000 000 kr.,

41. beträffande bidrag till Frivilliga automobilkären att riksdagen
avslår motionen 1974:898,

42. att riksdagen till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret
1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 23 606 000 kr.,

43. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av
utrustning för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 000 kr.,

44. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning
för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

45. beträffande arbetsprövning och arbetsträning att riksdagen
med avslag på motionen 1974:884 godkänner i propositionen
förordad ändring av grunderna för bidrag till arbetsprövning
och arbetsträning, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1974,

46. beträffande bidrag och län till anskaffning av motorfordon
för handikappade att motionen 1974:569, yrkandena 1 och
2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

47. beträffande näringshjälpens maximibelopp att riksdagen avslår
motionen 1974:90,

48. beträffande näringshjälp till jordbrukare att riksdagen i
anledning av motionen 1974:567 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

49. beträffande handledning åt arkivarbetare att motionen 1974:
895 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

50. beträffande översyn av bestämmelserna om personlig tjänst
för arkivarbetare att motionen 1974:1574 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

51. beträffande översyn av bestämmelserna om bidrag till halvskyddad
sysselsättning att riksdagen avslår motionen 1974:
182,

52. beträffande huvudmannaskapet för och verksamheten vid
skyddade verkstäder m. m. att riksdagen avslår motionen
1974:563,

53. att riksdagen medger att Kungl. Maj:t får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen
att under budgetåret 1974/75 besluta om
avskrivning av vissa lånefordringar enligt Kungl. Maj:ts
förslag,

54. att riksdagen godkänner i propositionen förordade ändringar
av grunderna för dels bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade,
näringshjälp och skyddad sysselsättning, dels flyttningsbidrag
vid tillträde av plats i halvskyddad sysselsättning,
att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1974,

InU 19743

55. att riksdagen medger att beslut om bidrag till anordnande av
verkstäder för handikappade under budgetåret 1974/75
meddelas intill ett belopp av 25 milj. kr.,

56. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om ökning
av den under 55 upptagna ramen för budgetåret 1974/75,

57. att riksdagen med avslag på motionen 1974:569, yrkandet 3,
till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret
1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 676 000 000 kr.

Stockholm den 7 mars 1974

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Stridsman (c),
Johansson i Simrishamn (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar
Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c), fru
Berglund (s) och herr Ekinge (fp).

Reservationer

1. Sysselsättningsutredning (punkt 1)
av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att utskottets yttrande på s. 12—14 bort ha följande lydelse:

Det framstår som klart att det inom ramen för det kapitalistiska
systemet inte går att helt lösa sysselsättningsfrågorna. I stället skapar
systemet arbetslöshet. Bakom de officiella arbetslöshetssiffrorna finns en
väldig brist på arbetstillfällen. För att skaffa nya arbeten fordras en
radikalt annorlunda politik. I vänsterpartiet kommunisternas motioner
1974:887 och 1974:1553 har dragits upp riktlinjerna för hur en
kommande sysselsättningsutredning bör arbeta. Utskottet biträder motionerna
vilkas krav sammanfattas i följande punkter:

1. Allas rätt till arbete oavsett kön och bosättningsort. Full och
effektiv sysselsättning i betydelse att antalet arbetstillfällen skall vara
minst lika stort som antalet personer i arbetsför ålder.

2. Full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster bör vara
målet för varje län. Slut på regional obalans — styrning av alla större
investeringar.

3. Heltidsarbeten åt alla kvinnor i arbetsför ålder. Slut på könsrollsbetonad
yrkesrekrytering och anställningspolitik.

4. Statliga industrier i framtidsbetonade produktionsgrenar. AP-fonderna
mobiliseras för långsiktig statlig industripolitik. Majoritet för de
lönearbetande i statsföretagens beslutsorgan.

InU 19743

7. Nationalisering av privata kreditinstitut. Stopp för kapitalexporten
och statlig kontroll över kapitalrörelserna mellan Sverige och utlandet.

8. Upphävande av A- och B-lagstänkandet i arbetsmarknadspolitiken.
Integrering av utslagna och s. k. handikappade i normalt produktionsliv.

9. Förberedande av övergång från produktion och teknik styrd av
profiten till produktion och teknik anpassad till den sociala nyttan och
folkflertalets behov.

Med en sådan uppläggning av utredningsarbetet saknas anledning att
biträda de övriga under detta avsnitt upptagna yrkandena.

dels att utskottets hemställan under 1 bort har följande lydelse:

1. beträffande tillsättande av en sysselsättningsutredning att
riksdagen dels med bifall till motionerna 1974:887 och
1974:1553, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört, dels avslår motionerna 1974:91,
1974:562, yrkandet 2, 1974:896 och 1974:1543.

2. Allmän arbetslöshetsförsäkring (punkt 2)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn
(s), fru Ludvigsson (s), herr Nilsson i Kalmar (s) och fru Berglund (s) som
anser

dels att avsnittet på s. 17—18 under rubriken Utskottet bort ha
följande lydelse:

Den reform fjolårets riksdag genomförde i fråga om kontant stöd vid
arbetslöshet innebar förbättringar för både de förvärvsarbetande som
tillhör den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och de som av någon
anledning står utanför den försäkringen.

Det har hela tiden stått klart att reformen inte innebar den slutliga
lösningen på problemet att skapa ett tillfredsställande kontant skydd vid
arbetslöshet. Att frågan om ett utökat skydd kommer igen är därför inte
överraskande. Det kan visserligen hävdas att man någon tid borde avvakta
erfarenheterna av de nya reglerna, innan man börjar arbetet med att
reformera dessa, men, å andra sidan, kan det med hänsyn till bl. a. att
utredningsarbetet kan bli tidskrävande finnas skäl att redan nu starta
detta. Med hänsyn till det anförda och då de stora fackliga organisationerna
begärt att en utredning skall sättas i gång biträder utskottet
motionsyrkandena att en utredning skall tillsättas.

Utredningsarbetet bör bedrivas efter de riktlinjer som LO och TCO
dragit upp i sin framställning till arbetsmarknadsministern och i vilken
även SACO instämt. Utredningen bör utvärdera den reform av arbetslös -

InU 1974:3

hetsskyddet som genomfördes förra året. Särskild uppmärksamhet bör
ägnas verkningarna av det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Utredningen
bör undersöka om KAS i olika avseenden bör byggas ut så att det
ger ett tillfredsställande skydd för de grupper som saknar annat
arbetslöshetsskydd. Det kan gälla företagare och fria yrkesutövare samt
nytillträdande på arbetsmarknaden.

Utredningen bör vidare ha till uppgift att lägga fram förslag om
utveckling av den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen till att omfatta
alla anställda. Ersättningsrätten inom försäkringen bör bygga på inkomstbortfallsprincipen.
De erkända arbetslöshetskassorna har handhaft den
nuvarande försäkringen på ett utomordentligt sätt, och det finns enligt
utskottets mening goda skäl att även i fortsättningen bygga på kassornas
medverkan i försäkringssystemet. Arbetslöshetskassorna bör alltså i
princip administrera försäkringen. Finansieringen av kostnaderna för
försäkringen bör ske genom arbetsgivaravgifter. Med ett sådant finansieringssystem
bör den nuvarande skillnaden mellan belastningen i olika
branscher kunna avvecklas.

Utredningen bör vara parlamentariskt förankrad. Dessutom bör
representanter för löntagar- och näringslivsorganisationer ingå.

Med det anförda har utskottet besvarat motionsyrkandena med krav
på utredning av arbetslöshetsförsäkringen. När det gäller yrkandet att
riksdagen nu skall fatta principbeslut om införande av en allmän
obligatorisk försäkring hänvisar utskottet till vad ovan anförts om
utredningsarbetets inriktning. Att därutöver fatta ett principbeslut är inte
lämpligt. Verkningarna av den skisserade reformen både i finansiella och
andra hänseenden kan inte överblickas, och innebörden av ett sådant
beslut blir därför oklar. Riksdagsbeslut av den typen bör inte fattas, och
utskottet avstyrker därför yrkandet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring A.

i anledning av motionerna 1974:133, 1974:252, 1974:
877 samt 1974:1571, yrkandet 2, hos Kungl. Maj:t begär
utredning av frågan om införande av ett allmänt arbetslös hetsförsäkringssystem

i enlighet med vad utskottet anfört,

samt

B. avslår motionerna i den mån de inte behandlats under A,

3. Allmän arbetslöshetsförsäkring (punkt 2)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att avsnittet på s. 17—18 under rubriken Utskottet bort ha
följande lydelse:

En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som gäller alla som söker
arbete men inte erhåller sysselsättning är en del i ett allmänt trygghetssystem.
I tidigare motioner liksom i den i år väckta partimotionen

InU 19743

1974:409, som handläggs av socialförsäkringsutskottet, har vänsterpartiet
kommunisterna yrkat att en parlamentarisk utredning tillsätts i syfte att
införa en allmän social försäkring, där även kontant ersättning vid
arbetslöshet ingår som en del. Detta krav täcker alltså hela fältet då det
gäller trygghetssystemet. En utredning om allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring är i linje med detta förslag.

Utredningsarbetet bör bedrivas efter de riktlinjer som de fackliga
huvudorganisationerna dragit upp i sin framställning till arbetsmarknadsministern.
Finansieringen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör
ske genom arbetsgivaravgifter. Starka skäl talar för att arbetslöshetsförsäkringen
även i fortsättningen skall skötas av de fackliga organisationerna.
Utredningen bör sammansättas av representanter för samtliga
riksdagspartier och för de fackliga huvudorganisationerna.

Utredningen bör även utvärdera den reform av arbetslöshetsskyddet,
som genomfördes förra året — det s. k. kontanta arbetsmarknadsstödet.
Detta får dock inte innebära att nödvändiga förbättringar av det kontanta
arbetsmarknadsstödet uppskjuts. En omedelbar höjning av ersättningsbeloppen
är nödvändig såsom yrkas i en annan partimotion av vänsterpartiet
kommunisterna, 1974:1557.

Med det anförda har utskottet besvarat motionsyrkandena med krav
på utredning av arbetslöshetsförsäkringen. Ett principuttalande i detta
sammanhang synes vara till intet förpliktande. Innebörden i ett sådant
beslut skulle vara helt oklar. Utskottet avstyrker därför detta yrkande.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring A.

i anledning av motionerna 1974:133, 1974:252, 1974:
877 samt 1974:1571, yrkandet 2, hos Kungl. Maj:t begär
utredning av frågan om införande av ett allmänt arbetslöshetsförsäkringssystern
i enlighet med vad utskottet anfört,
samt

B. avslår motionerna i den mån de inte behandlats under A,

4. Särskild personal vid arbetsförmedlingen med huvuduppgift att ägna
sig åt kvinnlig arbetskraft (punkt 3)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att utskottets yttrande på s. 19—20 bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att konkreta åtgärder
vidtas för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor inte minst på
arbetsmarknaden. Utskottet har inte något att erinra mot att arbetsförmedlingen
tillförs ytterligare personal till det antal som föreslås i
propositionen eller till förslaget om utbildningsstöd. Utskottet vill
emellertid inte biträda förslaget att 100 arbetsförmedlare skall ägna sig
speciellt åt kvinnliga arbetssökande. Det bör vara en självklar angelägenhet
för arbetsförmedlingen att på olika sätt särskilt stödja arbetssökande

InU 1974:3

sorn har svårigheter att få arbete. De kvinnliga arbetssökande sorn har
sådana svårigheter bör alltså i likhet med andra arbetssökande med
liknande problem ägnas särskild uppmärksamhet. Detta bör emellertid
ske inom ramen för arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet och utan
ett sådant specialarrangemang som förordas i propositionen. Utskottet
biträder alltså det aktuella yrkandet i motionen 1974:558 och avstyrker
propositionen i motsvarande del. I övriga frågor i sammanhanget biträder
utskottet propositionens förslag.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1974:558, yrkandet 1, godkänner de
riktlinjer utskottet förordat i fråga om dels anställande av
särskild personal vid arbetsförmedlingen med huvuduppgift
att ägna sig åt arbetsplacering av kvinnor, dels särskilt
u t b ild n ingsb idrag,

5. Lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingskontoren (punkt 6)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge
(fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med
”Utskottet prövade” och slutar på s. 23 med ”vid arbetsförmedlingskontoren”
bort ha följande lydelse:

Som nämnts är arbetsmarknadens parter och representanter för
allmänna intressen företrädda i arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i
motionen 1974:561 att det vore av värde att få en liknande representation
i styrelser knutna till arbetsförmedlingskontoren. Den år 1971
införda distriktsindelningen har inneburit en decentralisering av uppgifter
från länsarbetsnämnderna till den lokala förmedlingsorganisationen. Det
kan påpekas att vissa arbetsförmedlingskontor redan på grund av sin
storlek har ett betydande ansvar för den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten inom resp. län. Vidgade kontaktytor för distrikts- och
lokalkontoren får stor betydelse för det löpande förmedlingsarbetet. Med
ökad tyngd skulle kontoren kunna initiera behövliga stödåtgärder inom
sina verksamhetsområden. En fortsatt decentralisering av uppgifter och
befogenheter till lokal nivå skulle bli möjlig. Distriktsstyrelserna bör
också kunna få uppgifter i samband med övergång till en allmän
arbetslöshetsförsäkring.

Utskottet anser alltså att distriktskontoren och de större lokalkontoren
bör förses med styrelser med en sammansättning i huvudsak
motsvarande den som redan finns vid länsarbetsnämnderna. Det bör
ankomma på Kungl. Maj:t att efter hörande av arbetsmarknadens parter
vidta lämpliga organisatoriska åtgärder.

InU 19743

Med det anförda har utskottet biträtt det aktuella motionsyrkandet.
Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande lek mannastyr elser vid arbetsförmedlingskontoren
att riksdagen med bifall till motionen 1974:561, yrkandet 5,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

6. Företagsutbildning (punkt 12)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn
(s), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk) och
fru Berglund (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Stöd
till” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Frågan om företagsutbildningens roll inom arbetsmarknadsutbildningen
utreds inom kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen
m. m. (KAMU). Härutöver pågår en utvärdering av det särskilda
utbildningsstöd till företagen som infördes i anledning av energikrisen.

Resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas innan man överväger om
nya former av utbildningsstöd till företagen bör införas. Utskottet vill
härutöver peka på att det inte kan vara lämpligt med en sådan flora av
olika bidrag som införts eller föreslagits och som innebär att stöd till
företagsutbildning kan utgå med 5, 6, 8 och 10 kr. beroende på
ändamålet med utbildningen. Enligt utskottets mening bör hela frågan
om stöd till företagsutbildning övervägas i ett större sammanhang, och
det blir naturligt att göra denna bedömning vid prövning av KAMU:s
förslag.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande företagsutbildning att riksdagen avslår motionerna
1974:561, yrkandet 9, och 1974:881, yrkandet 3,

7. Höjning av det särskilda utbildningsbidraget (punkt 13)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c),
fru Jonäng (c), herrar Granstedt (c) och Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Enligt
vad” och slutar med ”utskottet motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Enligt vad utskottet inhämtat har sedan hösten 1972 fram till mitten
av februari i år 9 600 personer påbörjat utbildning med stöd av
femkronan. Trots denna och andra vidtagna åtgärder har sysselsättningsläget
för just kvinnor över 25 år och ungdomar inte förbättrats. Enligt
arbetskraftsundersökningarna för januari i år har antalet arbetslösa
sjunkit med totalt 13 000 jämfört med samma månad förra året.

5 Riksdagen 1974, 18 sami. Nr 3

InU 19743

Minskningen gäller emellertid enbart vuxna män. För kvinnorna redovisas
i stället en mindre ökning av förra årets redan då höga nivå, och
ungdomsarbetslösheten är oförändrat hög. Arbetsmarknadsverkets februariräkning
av arbetslösa bekräftar dessa tendenser. Mot den bakgrunden
är det enligt utskottets uppfattning angeläget att förstärka insatserna för
att förbättra ungdomarnas och de vuxna kvinnornas sysselsättning. En
sådan åtgärd är att som motionärerna föreslår höja det särskilda
utbildningsbidraget från fem till åtta kr. Genom en sysselsättningsstimulans
av detta slag skulle ökad möjlighet vinnas till utbildning och
anställning på den öppna marknaden. Utskottet biträder motionsyrkandena
och föreslår att vad utskottet anfört ges Kungl. Majit till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande höjning av det särskilda utbildningsbidraget att
riksdagen med bifall till motionerna 1974:561, yrkandet 1,
och 1974:881, yrkandet 2, som sin mening ger Kungl. Majit
till känna vad utskottet anfört,

8. Svenskundervisning för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildning
(punkt 17)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 34 med ”i motionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att nuvarande maximering
av kurstiden utgör en för stel gräns med hänsyn till föreliggande
utbildningsbehov. Det kan hävdas att den undervisning det här är fråga
om är en påbyggnad på den svenskundervisning som invandrare skall få
enligt lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
för invandrare. Då lagstiftningen nyligen trätt i kraft är det
emellertid osäkert vilken effekt den hunnit få. Det bör erinras om att för
flertalet invandrare gäller att den lagreglerade undervisningen skall delas
upp på en så lång tid framöver som fem år. Viktigare i sammanhanget är
dock att se till syftet med den svenskundervisning som meddelas på
centra för arbetsmarknadsutbildning, nämligen att utgöra en bas för
yrkesutbildning. Otillräckliga kunskaper i svenska språket bör inte få
snävt begränsa invandrarens möjligheter till en behövlig yrkesutbildning.
Utskottet anser därför i likhet med motionärerna att maximeringen av
tiden för kurser i svenska bör avskaffas och ersättas med ett flexiblare
system som gör det möjligt att anpassa undervisningens omfattning till
kursdeltagarnas individuella behov. Vad utskottet anfört bör ges Kungl.
Majit till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande svenskundervisning för invandrare i samband med
arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med bifall till motio -

InU 19743

nen 1974:1555 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

9. Värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag (punkt 18)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med
”Samma motionsyrkanden” och slutar med ”anledning till” bort ha
följande lydelse:

Grundbidraget är avsett att täcka nödvändiga kostnader för uppehället
under utbildningen, och flyttningsbidraget skall bl. a. täcka arbetstagarens
omkostnader under den första tiden på inflyttningsorten. Dessa
bidrag är därför känsliga för höjningar i prisnivån och riskerar att
urholkas genom fortgående penningvärdeförändring. Utskottet tillstyrker
därför motionärernas försiag om att nämnda bidrag värdesäkras genom
att anknytas till basbeloppet i den allmänna försäkringen. För att vinna
en administrativ förenkling bör anpassningen till basbeloppet göras en
gång om året före budgetårsskiftet. Kungl. Maj:t bör erhålla erforderligt
bemyndigande att företa nu avsedda bidragsjusteringar.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag
att riksdagen i anledning av motionen 1974:561, yrkandena 6
och 8, bemyndigar Kungl. Maj:t att justera grund bidragets
och flyttningsbidragens belopp i enlighet med vad utskottet
föreslagit,

10. Uppräkning av utbildningsbidraget (punkt 20)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Den
i” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna uppräkningen av grundbidraget med 40
kr. i månaden är klart otillräcklig för att kompensera redan inträffade
kostnadsfördyringar och de prisökningar som kan väntas. Man måste
också ta hänsyn till att bidragsnivån allmänt sett är låg jämfört med
socialhjälpsnormerna. Anledning saknas att behålla nuvarande differentiering
av bidraget i olika belopp för gifta och ogifta. Utskottet biträder
därför motionärernas förslag om ett enhetligt grundbidrag av 750 kr. per
månad. Det nuvarande barntillägget har fram till år 1972 förbättrats men
tar det oaktat inte rimlig hänsyn till de reella kostnaderna för barn.
Barntillägget bör därför som motionärerna föreslår konstrueras om och
utformas efter samma principer som socialhjälpsnormerna. Tillägget bör
sålunda utgå per månad med 145 kr. för barn under 10 år, med 245 kr.
för barn mellan 10 och 15 år och 310 kr. för barn mellan 16 och 19 år.

Kostnaderna för de förordade förbättringarna av utbildningsbidraget

InU 19743

kan beräknas till 50 milj. kr. utöver propositionens förslag. Statsfinansiella
skäl kan inte åberopas mot den av utskottet föreslagna förbättringen
av kursdeltagarnas situation. Även med den förbättringen kommer
utbildningsbidraget totalt sett att fortfarande ligga under socialhjälpsnivån.

Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1974:564 bör ges
Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande uppräkning av utbildningsbidraget att riksdagen i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till
motionen 1974:564, yrkandena 1 och 2, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

11. Anslag till Arbetsmarknadsservice (punkt 25)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn
(s), fru Ludvigsson (s), herr Nilsson i Kalmar (s) och fru Berglund (s) som
— vid bifall till reservationen 6 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”1
folkpartiets” och slutar med ”till 1 472 794 000 kr.” bort ha följande
lydelse:

I folkpartiets partimotion 1974:561 begärs att det föreslagna anslaget
räknas upp med 5 milj. kr. på grund av motionärernas förslag om bidrag
till företagsutbildning. Även det förslaget har avstyrkts av utskottet. Som
följd av detta ställningstagande avstyrks den i motionen förordade
ytterligare medelsuppräkningen.

På grund av det ovan anförda och då utskottet inte haft något att
erinra mot propositionens medelsberäkning bör anslaget bestämmas till
1 467 794 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. att riksdagen med avslag på motionerna 1974:561, yrkandet
10, 1974:564, yrkandet 3, och 1974:1566 till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag
av 1 467 794 000 kr.,

12. Anslag till Arbetsmarknadsservice (punkt 25)

av herr Lorentzon (vpk) som — vid bifall till reservationen 10 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”1
vänsterpartiet” och slutar med ”till 1 472 794 000 kr.” bort ha följande
lydelse:

I folkpartiets partimotion 1974:561 begärs att det föreslagna anslaget
räknas upp med 5 milj. kr. som följd av förslaget i samma motion om
bidrag till företagsutbildning. Utskottet har avstyrkt sistnämnda förslag,

InU 19743

och en anslagshöjning på den grund motionärerna anför är därför inte
aktuell.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:564 begärs att det
föreslagna anslaget räknas upp med 50 milj. kr. på grund av motionärernas
av utskottet tillstyrkta förslag om högre utbildningsbidrag. I
konsekvens härmed tillstyrker utskottet att utöver Kungl. Maj:ts förslag
50 milj. kr. beräknas under programmet Yrkesmässig och geografisk
rörlighet.

Utskottet har i övrigt inte haft något att erinra mot beräkningen av
medelsanvisningen under anslaget Arbetsmarknadsservice. Detta bör
alltså bestämmas till 1 517 794 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. att riksdagen med bifall till motionen 1974:564, yrkandet 3,
samt med avslag på motionerna 1974:561, yrkandet 10, och
1974:1566 till Arbetsmarknadsservice för budgetåret
1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 1 517 794 000 kr.,

13. Höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet (punkt 39)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”1 det”
och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet begärt att arbetslöshetsförsäkringen
m. m. blir föremål för en ny utredning. Detta utredningsarbete får inte
hindra en omedelbar förbättring av det nuvarande kontanta arbetsmarknadsstödet,
som enligt utskottets mening inte ger en rimlig täckning av
föreliggande hjälpbehov. Utskottet anser att Kungl. Maj:t snarast bör
arbeta fram och förelägga riksdagen förslag om en provisorisk förbättring
av kontantstödet på grundval av de principer som angetts i motionen.
Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet
att riksdagen med bifall till motionen 1974:1557 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

14. Bidrag och lån till anskaffning av motorfordon för handikappade
(punkt 46)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Vid
sidan” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker den föreslagna höjningen av bidraget från högst
15 000 till högst 17 000 kr. på grund av prisförändringarna efter år 1970
då det nuvarande högstbeloppet fastställdes. Maximeringen av tilläggsbidraget
för aggregatkostnader till 4 000 kr. bör slopas med hänvisning

6 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 3

InU 19743

till att den drabbar de svårast handikappade som är de som kan behöva
dyrare extra anordningar på bilen. Reglerna om inkomstprövningen bör
ändras på det sätt motionärerna föreslagit. Utskottet hänvisar till vad
motionärerna anfört på denna punkt och vill tillägga att beloppen för
avdrag för makes inkomst resp. för barn motsvarar de belopp som i
mitten av 1960-talet användes vid fastställande av s. k. existensminimum.
I likhet med motionärerna beräknar utskottet kostnaden för reformeringen
av det aktuella stödet till handikappade till 7,7 milj. kr. Vad
utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under punkt 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande bidrag och lån till anskaffning av motorfordon
för handikappade att riksdagen med bifall till motionen
1974:569, yrkandena 1 och 2, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

15. Huvudmannaskapet för och verksamheten vid skyddade verkstäder
m. m. (punkt 52)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”1
vänsterpartiet” och på s. 56 slutar med ”utskottet motionen” bort ha
följande lydelse:

Utskottet noterar med tillfredsställelse att den ovan redovisade
utredningen om den skyddade verksamhetens organisation och inriktning
kommer till stånd. Utredningsarbetet bör emellertid breddas väsentligt
och läggas upp med utgångspunkt i de principer som motionärerna
uttalat sig för. Målsättningen skall vara att på sikt ersätta nuvarande
former av s. k. skyddat arbete med en meningsfull sysselsättning i
produktionsföretag av det slag som skisserats i motionen. Vid dessa
företag skall gälla samma löne- och anställningsvillkor som finns på den
öppna marknaden. De anställda skall tillförsäkras inflytande över såväl
produktionsinriktning som anställnings- och arbetsvillkor.

För det praktiska genomförandet av denna principiellt nya inriktning
av arbetsmarknadspolitiken på det område det här gäller bör bildas ett
statligt huvudföretag som på lämpliga platser i skilda delar av landet
anlägger och driver lokala produktionsföretag. Huvudmannaskapet för
verksamheten förutsätts vara statligt. Det ligger nära till hands att tänka
sig att huvudmannaskapet anförtros Statsföretag AB. Det sagda innebär
att i takt med att de statliga företagen byggs upp kommer motsvarande
av kommuner och landsting bedrivna verksamhet att kunna avvecklas.

Vad utskottet anfört om utredningsarbetets uppläggning bör ges
Kungl. Maj:t till känna.

InU 1974:3

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande huvudmannaskapet för och verksamheten vid
skyddade verkstäder m. m. att riksdagen med bifall till
motionen 1974:563 som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,

16. Anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning (punkt 57)
av herr Lorentzon (vpk) som — vid bifall till reservationen 14 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”1
vad” och slutar med ”propositionens förslag” bort ha följande lydelse:

Medelsanvisningen anges i propositionen till 676 milj. kr. Utskottet
har i det föregående lämnat medelsanvisningen under programmet
Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade utan erinran. Under
programmet Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade har utskottet
tillstyrkt i motionen 1974:569 av fru Marklund m. fl. (vpk)
föreslagna förbättringar av bidrag och lån till motorfordon för handikappade.
Kostnaden härför har beräknats till 7,7 milj. kr. Med beaktande
härav och då utskottet i övrigt inte haft något att erinra mot
medelsberäkningen under programmet bör den totala medelsanvisningen
under anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning bestämmas till
683 700 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. att riksdagen i anledning av motionen 1974:569, yrkandet 3,
till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret
1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 683 700 000 kr.

Särskilt yttrande

Anslag till arbetsmarknadsutbildning (punkt 25)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m):

Målsättningen för den ekonomiska politiken och näringspolitiken
måste vara att möjliggöra en full sysselsättning inom produktionen. Den
pågående strukturomvandlingen i samhället medför dock ett behov av
aktiv arbetsmarknadspolitik i form av t. ex. beredskapsarbeten och
arbetsmarknadsutbildning. Enligt vår uppfattning har emellertid arbetsmarknadspolitiken
under de senare åren fått alltför stor omfattning på
grund av regeringens ovilja att stimulera ekonomin genom generellt
verkande medel.

Efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft inom näringslivet är stor,
varför behovet av utbildning måste tillgodoses. Detta är emellertid enligt
vår uppfattning en uppgift i första hand för det reguljära skolväsendet.
Den av AMS bedrivna arbetsmarknadsutbildningen leder tyvärr inte i
önskvärd omfattning till att de som utbildas på det sättet erhåller
anställning. En ökad satsning på en målinriktad yrkesutbildning inom

InU 19743

skola och näringsliv skulle på sikt minska anspråken på den av AMS
bedrivna verksamheten. 1 den sysselsättningsutredning som utskottet
föreslagit förutsätter vi att detta problem kommer att beaktas i samband
med den utvärdering av arbetsmarknadspolitiken som utskottet förordat.
Med hänsyn härtill har vi avstått från att yrka bifall till motionen
1974:1566.

InU 19743

Innehållsförteckning

Inledning 1

Motionsförteckning 1

Sysselsättningsutredning 9

Allmän arbetslöshetsförsäkring 14

Jämställdhet mellan män och kvinnor 18

Arbetsförmedlingsarbetets inriktning m. m 20

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m 24

Skrivelse av riksdagens revisorer 26

Arbetsmarknadsservice 28

Arbetsmarknadsinformation 29

Yrkesmässig och geografisk rörlighet 29

Medelsberäkning 38

Sysselsättningsskapande åtgärder 38

Beredskapsarbeten 39

Industribeställningar 44

Detaljplaneringsbidrag 44

Stöd till lageruppbyggnad 45

Kontant stöd vid arbetslöshet 45

Totalförsvarsverksamhet 47

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 48

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning 48

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning 48

Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade 49

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade 50

Utskottets hemställan 56

Reservationer

1. Sysselsättningsutredning (vpk) 60

2. Allmän arbetslöshetsförsäkring (s) 61

3. Allmän arbetslöshetsförsäkring (vpk) 62

4. Särskild personal vid arbetsförmedlingen med huvuduppgift

att ägna sig åt kvinnlig arbetskraft (m) 63

5. Lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingskontoren (m, fp) . 64

6. Företagsutbildning (s, vpk) 65

7. Höjning av det särskilda utbildningsbidraget (c, fp) 65

8. Svenskundervisning för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildning
(vpk) 66

9. Värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag (fp) . . 67

10. Uppräkning av utbildningsbidraget (vpk) 67

11. Anslag till Arbetsmarknadsservice (s) 68

12. Anslag till Arbetsmarknadsservice (vpk) 68

13. Höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet (vpk) .... 69

14. Bidrag och lån till anskaffning av motorfordon för handikappade
(vpk) 69

InU 1974:3 74

15. Huvudmannaskapet för och verksamheten vid skyddade
verkstäder m. m. (vpk) 70

16. Anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning (vpk) ... 71

Särskilt yttrande

Anslag till arbetsmarknadsutbildning (m) 71

GOTAB 74 7115 S Stockholm 1974