Inrikesutskottets betänkande nr 25 år 1974

InU 1974:25

Nr 25

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om jämställdhet
mellan män och kvinnor, m. m.

I betänkandet behandlas motioner som gäller åtgärder för att öka jämställdheten
mellan män och kvinnor och motverka könsdiskriminering, i
samband därmed behandlas önskemål om kartläggning av den dolda arbetslösheten.
Därutöver tas upp motionsförslag om deltidsarbete samt flexibel
arbetstid inom statsförvaltningen.

Motionerna

1974:72 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om åtgärder för kvinnornas likställdhet
med männen.

1974:253 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om minimiarbetstid för deltidsanställda.

1974:558, yrkandena 3 och 4, av herr Bohman m. fl. (m) om jämställdhet
mellan män och kvinnor.

Motionen har behandlats beträffande yrkandet 1 i betänkandet InU 1974:3,
beträffande yrkandet 2 i betänkandet InU 1974:7 och beträffande yrkandet
5 i betänkandet InU 1974:15.

1974:562, yrkandet 1, av herr Helén m. fl. (fp) om inrättande av deltidstjänster
i statliga företag, m. m.

Motionen har beträffande yrkandet 2 behandlats i betänkandet InU 1974:3.

1974:565, yrkandet C, av fru Hörnlund m. fl. (s) om åtgärder mot könsdiskriminering
på arbetsmarknaden.

Motionen har beträffande yrkandena A och B behandlats i betänkandet
InU 1974:7.

1974:1542, yrkandena 1, 2, 4 och 5, av fru Fredgardh m. fl. (c) om
vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Motionen har beträffande yrkandet 3 behandlats i betänkandet InU 1974:3.

1974:1550 av herr Helén m. fl. (fp) om lagstiftning mot könsdiskriminering.

1974:1560, yrkandet 3, av fru Jonäng (c) angående beredskapsarbeten
för kvinnor.

Motionen har beträffande yrkandena 1 och 2 behandlats i betänkandet
InU 1974:3.

1 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 25

InU 1974:25

Motionernas yrkanden och huvudsakliga innehåll

Utredningsverksamheten i jämstäiidhetsfrågor

I motionen 558, yrkandet 3, av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till åtgärder
för att förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden, främst inom den
offentliga sektorn, i enlighet med vad i motionen anförts.

Motionärerna konstaterar att kvinnorna trots likvärdiga meriter har svårt
att hävda sig på arbetsmarknaden. För en utjämnande politik, inte bara
formellt utan även reellt, vad beträffar löner, arbetsuppgifter, avancemangsmöjligheter
m. m. krävs att attityderna till mannens och kvinnans könsroll
förändras. En utredning, som belyser typiskt manliga och typiskt kvinnliga
arbetsuppgifter, skulle troligen få som följd en högre värdering av de krav
som sammanhänger med de kvinnliga sysselsättningarna och därmed leda
till en jämnare könsfördelning. Med hänsyn till kravet på ökad jämställdhet
mellan könen är det av vikt att möjligheterna till utbildning och avancemang
är goda på de lägst betalda arbetena, på vilka kvinnor ofta hamnar i dag.
Stat och kommun bör i detta avseende vara mönsterbildande.

I motionen 1542, yrkandet 5, av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en parlamentarisk utredning tillsätts
med uppgift att lägga fram ett program för jämlikhet mellan könen.

I motionen anförs bl. a. att hittills vidtagna åtgärder knappast ändrat det
traditionella könsrollsmönstret. Det ekonomiska ansvaret för barnen och
familjen vilar alltjämt i hög grad på mannen i hans försörjarroll, medan
det dagliga ansvaret för barnens tillsyn, vård och uppfostran faller på modern.
På det sättet blir kvinnan ekonomiskt beroende av mannen. För alla parter
i familjen är det viktigt att man bryter den nuvarande uppdelningen och
att modern och fadern delar både försörjar- och fostrarrollen. Motionärerna
framhåller att en förändring i könsrollsmönstret förutsätter medverkan av
många parter, förändringar på många områden och inte minst ett nytänkande
inom familjen, hos arbetsgivare och arbetstagare i samhället i dess helhet.

Åtgärder mot könsdiskriminering

I motionen 72 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen begär snara konkreta åtgärder som bekämpar diskriminering
och säkrar väsentliga framsteg i strävandena till likställighet mellan könen
samt därför uttalar

1. att allas rätt till arbete, oavsett kön, är ett förpliktande samhällspolitiskt
mål,

2. att i hela utbildningsväsendet, från förskolan, alla tendenser till könsrollsinriktat
yrkesval aktivt måste motverkas,

3. att den offentliga sektorn förpliktas att motarbeta all könsdiskriminerande
utformning av arbetsorganisation, rekrytering och lönesättning.

InU 1974:25

4. att åtgärder för utbyggd kollektiv service snabbt måste komma från
utredningsstadiet till praktisk handling,

5. att frågan om en generell arbetstidsförkortning prioriteras,

6. att en undersökning rörande de hemarbetande kvinnornas situation
snarast genomförs.

Utgångspunkten för motionen är ett uttalande i regeringens år 1968 avgivna
rapport till Förenta nationerna över kvinnornas status i Sverige. Det
sägs bl. a. att rätten till arbete är en medborgerlig rättighet, vilket kvinnorna
måste upplysas om, och att det är oförenligt med jämlikheten att betrakta
kvinnorna som en arbetskraftsreserv. Motionärerna finner att det fortfarande
kvarstår en lång rad orättvisor som strider mot det återgivna uttalandet.
De belyser sin uppfattning med statistiskt och annat material i olika avsnitt,
vilkas huvudsakliga innehåll sammanfattas i rubrikform. Rubrikerna lyder:
Kvinnokön ger lägre lön. Ett stort antal kvinnor är deltidsanställda, Det
finns en stor kvinnlig arbetslöshet, Antalet daghemsplatser är för litet, Utbildningen
följer fortfarande i stor utsträckning det gamla könsrollsmönstret,
De hemarbetande kvinnornas situation måste undersökas. Den undersökning
som avses i det sista avsnittet skulle bl. a. utröna behovet av sjukpensioner
och sjukbidrag med hänsyn till förekomsten av dold sjuklighet
och invaliditet bland hemarbetande kvinnor.

I motionen 1550 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen antar en lag mot könsdiskriminering i arbetslivet enligt
de riktlinjer som angivits i motionen,

2. att riksdagen beslutar att gällande lagstiftning mot rasdiskriminering
utvidgas till att gälla även könsdiskriminering.

Enligt motionärerna går utvecklingen i riktning mot rättvisa åt kvinnorna
alltför långsamt. Nya metoder bör därför övervägas. Dit hör lagstiftning
mot könsdiskriminering. Som det mest trängande området för lagskydd
mot könsdiskriminering anses arbetslivet. Den föreslagna lagen skall hindra
arbetsgivare eller förening av arbetsgivare att ställa upp diskriminerande
villkor vid erbjudande av arbete eller vid anställningar. Diskriminerande
åtgärder mot anställda arbetstagare skall också förbjudas. Lagen skall vidare
hindra att diskriminerande villkor tas in i anställningsvillkor eller i kollektivavtal.

Om diskriminerande villkor eller åtgärder ställts resp. företagits, skall,
fortsätter motionärerna, arbetsgivare eller förening av arbetsgivare vid vite
kunna förbjudas att fortsätta med att ställa upp sådana villkor eller vidtaga
sådana åtgärder. Den som lidit skada genom könsdiskriminering bör kunna
tilldömas ersättning.

En särskild instans - en kommission eller ombudsmannainstitution -bör inrättas. Den skall ha till uppgift att dels behandla klagomål av enskilda
och vid behov föra fallet vidare till behörig domstol, dels ta egna initiativ,
t. ex. granska företagares personalpolitik från diskrimineringssynpunkt.

1* Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 25

InU 1974:25

Motionsförslaget har amerikansk lagstiftning (Civil rights act) till förebild.
Utdrag ur denna lagstiftning har fogats som bilaga till motionen. Motionärerna
framhåller att en svensk lag naturligtvis måste anpassas till svenska
förhållanden och annan svensk lagstiftning. I en annan bilaga har motionärerna
- till ledning för utarbetandet av lagtext - dragit upp närmare riktlinjer
för utformningen av den föreslagna lagen mot könsdiskriminering.

I vad slutligen gäller yrkandet om att lagstiftningen mot rasdiskriminering
av serviceinrättningar av skilda slag skall utvidgas att gälla även könsdiskriminering
anser motionärerna att det yrkandet kan tillgodoses genom en
relativt enkel lagändring.

I motionen 565, yrkandet C, av fru Hörnlund m. fl. (s) hemställs att
Kungl. Majit ger delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor
i uppdrag att utreda förekomsten av diskriminerande överenskommelser
mellan företag vid nyanställningar.

Motionärerna hävdar att det förekommer i orter med branscher som har
stor efterfrågan på kvinnlig arbetskraft att andra företag inte anställer kvinnor
för att inte konkurrera med den "etablerade” branschen. Det bör utredas
om sådana överenskommelser är vanliga och om de utgör en ytterligare
broms för utjämningen mellan mäns resp. kvinnors möjligheter i arbetslivet.

Kartläggning av dold arbetslöshet

I motionen 1542, yrkandet 2, av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit begär att den dolda arbetslösheten kartläggs.

Enligt motionärerna är det angeläget att den dolda arbetslösheten kartläggs,
så att erforderliga utbildningsåtgärder kan vidtagas och den arbetskraftsresurs
det här gäller blir föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

I motionen 1560, yrkandet 3, av fru Jonäng (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller om åtgärder för kartläggning av den dolda arbetslösheten.

Även i denna motion anses angeläget att den dolda arbetslösheten kartläggs.
Denna form av arbetslöshet berör i stor utsträckning kvinnorna. Med
tanke på jämställdheten mellan män och kvinnor betecknar motionären
kartläggningen som en grundläggande åtgärd.

Deltidsarbete

I motionen 253 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om utarbetande av förslag till lagstiftning om
minimiarbetstid om 20 timmar i veckan, utom i de fall då annan överenskommelse
nås med den lokala fackliga organisationen.

Att möjligheten till deltidsarbete finns är bra för många som av olika
skäl inte kan ta ett heltidsarbete. Men, fortsätter motionärerna, för de allra

InU 1974:25

flesta innebär deltidsarbetet i dag osäkra inkomstförhållanden, osäkra semestervillkor,
organisationsproblem, låg anställningstrygghet, sämre sjukersättning,
förlorade pensionsförmåner, ingen arbetslöshetsförsäkring. I dag
saknas lag eller avtalskonstruktion som alltid garanterar deltidsanställda sociala
förmåner i förhållande till arbetad tid. En lag med sådant innehåll
skulle hindra arbetsköparna att utnyttja deltidsarbetande och medverka till
att öka kvinnornas jämlikhet på arbetsmarknaden utan att göra deltidssystemet
omöjligt.

I motionen 558, yrkandet 4, av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag till förbättrade
sociala förmåner vid deltidsarbete.

Även i denna motion förespråkas förbättrade sociala förmåner för deltidsanställda
för att man skall nå ökad jämställdhet men även för att männen
skall finna deltidsanställningar attraktiva. Motionärerna anser det också få
stor betydelse från jämställdhetssynpunkt om det öppnades vidgade möjligheter
för småbarnsföräldrar att erhålla kortare arbetstid med bibehållande
av begreppet heltidsanställning. Den föreslagna utredningen bör se över
de sociala förmånerna för deltidsanställda men också undersöka förutsättningarna
för ökat antal deltidsarbeten och s. k. partnerarbeten.

I motionen 562, yrkandet 1, av herr Helén m. fl. (fp) yrkas - med hänvisningtill
vad som anförts i motionen 430-såvitt nu är i fråga,att riksdagen
uttalar att staten i sin egenskap av arbetsgivare tar initiativ till inrättande
av deltidstjänster inom statliga företag och statlig förvaltning där så är möjligt.

Motionärerna anför att uppgiften att skaffa fram fler deltidsarbeten, med
varierad arbetstid, måste lösas på varje arbetsplats. Staten skulle dock kunna
göra en betydelsefull insats. Dels bör det skapas ökade möjligheter till deltid
i statlig verksamhet, dels borde möjligheterna att inrätta deltidsarbeten inom
olika områden kartläggas. I samband därmed borde också utredas hur de
deltidsanställda i fråga om sociala förmåner m. m. skall bli jämställda med
heltidsanställda.

I motionen 1542, yrkandet 4, av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs att
försöksverksamhet med deltidstjänster startas i enlighet med vad som i
motionen anförts.

Motionärerna föreslår att arbetsmarknadsstyrelsen i de fall två makar går
arbetslösa placerar dem på var sin deltidstjänst. Det bör inte vara omöjligt
att intressera arbetsgivare att deltaga i en sådan försöksverksamhet, som
sedan år 1971 bedrivs i Norge.

Flexibel arbetstid

I motionen 562, yrkandet 1, av herr Helén m. fl. (fp) yrkas - med hänvisning
till vad som anförts i motionen 430-såvitt nu är i fråga, att riksdagen

InU 1974:25

uttalar att staten i sin egenskap av arbetsgivare tar initiativ till införande
av flexibel arbetstid inom statliga foretag och statlig förvaltning där så är
möjligt.

Motionärerna anför att undersökningar och erfarenheter tyder på att systemet
med flexibel arbetstid ofta är mycket uppskattat. Krav på försök
med flextid i statliga ämbetsverk har visat sig ha stor resonans bland de
anställda och stöds av berörda personalorganisationer. Flextid bör därför
införas inom den statliga verksamheten där det är möjligt och personalen
önskar det.

1 motionen 1542, yrkandet 1, av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit begär att försöksverksamhet med flexibel arbetstid
genomförs i den statliga förvaltningen på sätt som anges i motionen.

Försöksverksamheten med flexibel arbetstid bör vidgas att omfatta även
mindre arbetsplatser samt arbetsplatser i landsorten. Härigenom skulle man,
tillägger motionärerna, fä ett bredare underlag för bedömning av den flexibla
arbetstidens för- och nackdelar.

Frågan om flexibel arbetstid berörs också i motionen 558 av herr Bohman
m. fl. (m) i anslutning till motiveringen för det tidigare redovisade yrkandet
om utredning av sociala förmåner vid deltidsarbete.

Remissyttrande

Yttrande över samtliga motioner har inhämtats av delegationen för jämställdhet
mellan män och kvinnor. Delegationen anför i sitt den 17 april 1974
dagtecknade yttrande.

I direktiven till delegationen anförs att arbetet för jämställdhet mellan
män och kvinnor måste förenas med en strävan till social utjämning i hela
samhället. Delegationens huvuduppgift är att skapa underlag för regeringens
politik för jämställdhet mellan män och kvinnor och föreslå åtgärder för
att förverkliga denna politik. I direktiven betonas i första hand nödvändigheten
att hävda kvinnans rätt till arbete. Direktiven finns återgivna i
inrikesutskottets betänkande 1973:34.

En viktig del av delegationens arbete är att bevaka och påverka det fortlöpande
reformarbetet inom Kungl. Maj:ts kansli.

Delegationens utåtriktade arbete har främst inriktats på konkreta åtgärder
och initiativ och inte på utredningsverksamhet av mer allmän karaktär.
Arbetet har i enlighet med direktiven i första hand inriktats på åtgärder
för att underlätta för kvinnorna att fä arbete och för att skapa likvärdiga
villkor för kvinnor och män i arbetslivet.

En huvudorsak till den bristande jämställdheten på arbetsmarknaden är
den traditionella uppdelningen på manligt och kvinnligt dominerade yrken
och arbetsuppgifter. Delegationen har under sitt första verksamhetsår lagt
ner mycket arbete på att ta upp till diskussion och själv ta initiativ till
åtgärder för att bryta denna uppdelning på arbetsmarknaden. Frågan om
åtgärder i detta syfte har bl. a. diskuterats i den Stora delegationen och
i delegationens referensgrupp som består av kvinnor från olika verksamhetsgrenar
i olika delar av landet. Frågan har också diskuterats vid över -

InU 1974:25

läggningar mellan delegationen och arbetsmarknadsstyrelsen.

Efter initiativ från delegationen uppmanade arbetsmarknadsstyrelsen i
maj 1973 länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna att ytterligare aktivera
åtgärderna för att förbättra kvinnornas sysselsättningsmöjligheter. Arbetsförmedlingarna
uppmanades stimulera företagen att i samband med varje
nyanställning överväga möjligheterna att anställa kvinnliga arbetssökande
även om man från början inte tänkt sig detta. På motsvarande sätt borde
informationen till kvinnorna som söker arbete medverka till att dessa får
en realistisk uppfattning om vad arbetsmarknaden har att erbjuda. Frågan
om förbättrade sysselsättningsåtgärder för kvinnor borde också ägnas uppmärksamhet
i den interna informationen och i personalutbildningen.

I juni 1973 lade delegationen fram förslag om vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i syfte att bereda kvinnorna ökade möjligheter till förvärvsarbete
och att bredda kvinnornas arbetsmarknad. Vidare tog delegationen
initiativ till en försöksverksamhet i Kristianstads län som inleddes under
hösten 1973. Förslagen och försöksverksamheten har redovisats i inrikesutskottets
nämnda betänkande 1973:34.

Beträffande försöksverksamheten i Kristianstads län för att bereda kvinnor
ökade möjligheter till sysselsättning i traditionellt manlig industri kan följande
ytterligare uppgifter lämnas. Inom ramen för försöksverksamheten
har hittills 7 särskilda informationsdagar anordnats. Ca 210 kvinnor har
deltagit i informationsdagarna. Flertalet av dessa kvinnor hade inte tidigare
varit i kontakt med arbetsförmedlingen. Ca 120 av kvinnorna har sedan
deltagit i den fyraveckors s. k. ALU-kurs som anordnats vid företaget. Några
kurser pågår f. n. Hittills har 102 kvinnor fått eller erbjudits anställning
som direkt följd av försöksverksamheten. Dessutom har ca 400 kvinnor
lått anställning vid andra industrier i Kristianstads län, sannolikt till stor
del som en indirekt följd av försöksverksamheten. Genom verksamhetens
karaktär och massmedias intresse har försöken fått positiva återverkningar
även på andra håll i landet. Länsarbetsnämnden genomför f. n. en första
utvärdering av verksamheten. En bredare utvärdering kommer att göras
när verksamheten pågått ytterligare en tid.

Försöksverksamheten i Kristianstads län har således mötts av stort intresse
och redan gett väsentliga resultat. Delegationen har den 18 mars 1974 i
skrivelse till regeringen hemställt att arbetsmarknadsstyrelsen skall ges möjligheter
att utvidga försöksverksamheten till ytterligare ett antal län, förslagsvis
fem. Regeringen har den 19 april 1974 bifallit delegationens förslag
och beslutat att försöksverksamhet av detta slag även skall kunna bedrivas
i Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Skaraborgs och Kopparbergs län.

Delegationen har vidare påbörjat en undersökning rörande deltidsarbetet.
Som ett led i materialinsamlingen har delegationen uppdragit åt statistiska
centralbyrån att göra en intervjuundersökning som riktar sig till ett urval
på ca 6 000 deltidsarbetande. Undersökningens syfte är att belysa de deltidsarbetandes
familjesituation, yrke, arbetstid, arbetsvillkor m. m. samt deras
möjligheter till vidareutveckling och befordran. Undersökningen är också
avsedd att ge en uppfattning om orsakerna till deltidsarbete och om önskemål
om förändringar beträffande arbetstidens längd och förläggning. Delegationen
har vidare låtit socialforskningsinstitutet göra vissa bearbetningar på
1968 års levnadsnivåundersökning samt beställt en liknande bearbetning
på den nya levnadsnivåundersökningen som görs i år. Delegationens rapport
om deltidsarbetet beräknas bli klar under första halvåret 1975.

En arbetsfördelning byggd på jämställdhet mellan män och kvinnor ställer
stora krav på barnomsorg och annan service i bostadsområdena, vilket också

1** Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 25

InU 1974:25

betonas i direktiven till delegationen. Delegationens uppfattning är att alla
barn - som en komplettering av föräldrarnas egen omvårdnad om barnen
- har behov av de kamratkontakter, den stimulans och det stöd som förskolan
kan ge. Delegationen har därför vidtagit åtgärder för att stimulera
utbyggnaden av en god barnomsorg.

Delegationen har i februari 1974 överlagt med kommunförbundets styrelse
om bl. a. förskoleplaneringen. I en skrivelse till kommunförbundets styrelse
som överlämnades vid överläggningen har delegationen hemställt att kommunförbundet
aktivt medverkar till en snabbare utbyggnad av förskoleverksamheten
i form av företrädesvis daghem samt fritidsverksamhet för
barn i skolåldern. Med anledning härav har kommunförbundet för kommunerna
framhållit att daghemsutbyggnaden av de skäl delegationen åberopar
är en i hög grad angelägen kommunal uppgift. Kommunförbundet
framhåller att det är angeläget att kommunerna noga överväger sina möjligheter
att i ökad utsträckning tillgodose behoven av utbyggd barnstugeverksamhet.
Möjligheten att utnyttja de höjda anordningsbidragen för utbyggnad
som påbörjas under 1974 bör därvid uppmärksammas.

Kommunförbundet framhåller vidare med anledning av delegationens
framställning att det är angeläget att kommunerna redan under våren 1974
förbereder sitt arbete med förskoleplanerna. Förbundet kommer under våren
att informera om de kommande konsekvenserna av riksdagens beslut om
allmän förskola. Kommunförbundet kommer också att genom
länsavdelningarna under hösten 1974 anordna tvådagarskonferenser om förskolan
för förtroendemän, tjänstemän och förskolepersonal.

Delegationen har därefter även haft en överläggning med socialstyrelsen
angående barnomsorgen. Vid överläggningen beslöts att man gemensamt
skall planera en kampanj i höst för att sprida information om barnomsorgen.
Syftet skall bl. a. vara att ge organisationer och enskilda i kommunerna
ett faktaunderlag så att de kan säga sin mening om både utbyggnadstakt
och kvalitet. Vid överläggningen tog delegationen också upp bl. a. förskoleplaneringen,
barnomsorgen för de skiftarbetande och förskolans uppgift
när det gäller att motverka fördomar i fråga om mäns och kvinnors roller
i familjen och samhället.

Den 3 maj 1973 hemställde delegationen till regeringen att den kvinnliga
representationen i statliga utredningar skulle beaktas såväl vid tillsättning av
nya utredningar som vid kompletteringar av ledamöter, experter och sekreterare
i redan pågående utredningar. Statsministern har i brev till departementscheferna
vidarebefordrat delegationens hemställan och förutsatt
att den beaktas. 1 oktober 1973 hade delegationen en genomgång med statssekreterarna
varvid delegationen presenterade en förteckning på utredningar
som borde få kvinnlig representation. En ny framställan till regeringen i
frågan gjordes i januari 1974. I samband härmed har delegationen också
vid flera tillfällen betonat vikten av att även politiska och andra organisationer
nominerar kvinnor till de statliga utredningarna.

Delegationen undersöker f. n. förutsättningarna för en försöksverksamhet
med sex timmars arbetsdag.

I delegationens planer för den fortsatta verksamheten ingår vidare vissa
projekt för opinionsbildning i jämställdhetsfrågor.

Delegationen utreder också frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering.

InU 1974:25

Motionerna 1974:72. 558 (yrkandet 3) och 1542 (yrkandet 5)

Delegationen hänvisar till redogörelsen härovan.

F. n. utreds också kvinnornas situation inom den statligt lönereglerade
offentliga förvaltningen. Denna utredning har till uppgift att föreslå åtgärder
som främjar jämställdhet mellan män och kvinnor inom den statligt lönereglerade
arbetsmarknaden.

Motionerna 1974:253, 558 (yrkandet 4), 562 och 1542 (yrkandena 1 och 4)

Som tidigare redovisats kartlägger delegationen olika problem som sammanhänger
med deltidsarbete. Rapporten väntas bli klar under första halvåret
1975. Syftet med delegationens kartläggning av deltidsarbetet är att ställa
ett faktaunderlag till förfogande för arbetsmarknadens parter, att presentera
ett underlag för diskussion och opinionsbildning kring deltidsarbetet och
att få ett underlag för delegationens egen bedömning av frågor rörande deltidsarbetets
verkningar ur jämställdhetssynpunkt. Delegationen är inte f. n.
beredd att uttala sig om vilka förslag till åtgärder kartläggningen kan ge
anledning till.

Det kan påpekas att även den tidigare nämnda utredningen om den statligt
lönereglerade sektorn enligt direktiven skall pröva bl. a. möjligheterna till
deltidsanställning och andra åtgärder för att underlätta för kvinnor att ta
anställning på olika nivåer inom statlig tjänst.

Motionerna 1974:565 (yrkandet C) och 1550

Som nämnts utreder delegationen f. n. frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering.
Delegationens prövning av frågan innefattar även en analys
av erfarenheterna av sådan lagstiftning i andra länder. Delegationen räknar
med att kunna redovisa utredningsmaterialet för regeringen redan under
hösten 1974. I detta sammanhang aktualiseras även frågan om de rättsliga
möjligheterna att ingripa mot sådana diskriminerande överenskommelser
mellan företag vid nyanställningar som nämns i motion 1974:565 (yrkandet
C) och i övrigt mot en personalpolitik som innebär diskriminering på grund
av kön.

Motionerna 1974:1542 (yrkandet 2) och 1560 (yrkandet 3)

Den nyligen tillsatta parlamentariska utredningen om den långsiktiga sysselsättningspolitiken
skall enligt direktiven skapa överblick över de inhemska
arbetskraftsresurserna och de olika hinder som föreligger för att människor
som nu står utanför arbetskraften skall kunna ta förvärvsarbete. Delegationens
egna initiativ på arbetsmarknadsområdet har som tidigare nämnts
främst inriktats på konkreta åtgärder i syfte att öka möjligheterna för kvinnor
att efterfråga och få förvärvsarbete och att skapa likvärdiga villkor för män
och kvinnor i arbetslivet. Sådana åtgärder får i sin tur till följd att allt fler
kvinnor aktivt söker förvärvsarbete. Delegationen planerar inte f. n. någon
egen kartläggning av den s. k. dolda arbetslösheten.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Kvinnorna på arbetsmarknaden

Följande statistiska redovisning återfinns på s. 190-192 i betänkandet Utbildning
för arbete (SOU 1974:79). Betänkandet är avgivet av kommittén

InU 1974:25

för översyn av arbetsmarknadsutbildning (K AMU). Lämnade uppgifter avser
årsmedeltal av statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU).

Kvinnorna utgör i dag drygt 40 96 av arbetskraften. De är dock bara
ca 30 96 av de heltidsarbetande. Det relativa arbetskraftstalet - dvs. den
andel av hela befolkningen i åldrarna 16-74 år som var sysselsatta eller
sökte arbete - var år 1973 55,2 96 för kvinnorna och 79,5 96 för männen.
År 1970 var motsvarande tal 52,8 96 resp. 80,8 96.

Kvinnornas relativa arbetskraftstal är numera över 50 96 för alla åldersgrupper
mellan 20 och 54 år, och likaså för såväl gifta som ogifta och för
kvinnor med småbarn. De var år 1973 71 96 för kvinnor med ett barn,
58 96 för kvinnor med två barn och 49 96 för dem som hade tre eller flera
barn, vilket innebar en ökning med över 15 96 sedan år 1965 oavsett barnantal.
Om kvinnorna grupperas efter barnens ålder fås relativa arbetskraftstal
överstigande 50 96 för alla grupper utom två- och flerbarnsmödrar mpd
något barn under fyra år. För dem vilkas yngsta barn fyllt sju år är det
relativa arbetskraftstalet högre än ca två tredjedelar oavsett om antalet barn
är ett, två eller däröver.

Den genomsnittliga arbetstiden var år 1973 ca 32 timmar i veckan för
kvinnor och 41 timmar för män. För icke gifta kvinnor var arbetstiden
i genomsnitt 36 timmar och för gifta kvinnor med barn under sju år 27
timmar. Skillnaderna beror delvis på att frånvaron är stor bland kvinnor
med små barn.

Arbetslösheten är större bland kvinnor än bland män. 1973 utgjorde den
enligt arbetskraftsundersökningarna 2,8 96 av kvinnorna och 2,2 96 av männen
i arbetskraften. I genomsnitt för året var 46 000 kvinnor och 52 000
män arbetslösa. Samtidigt var i genomsnitt 76 000 kvinnor och 14 000 män
latent arbetssökande. Totalt var således 122 000 kvinnor arbetslösa eller latent
arbetssökande år 1973. Motsvarande antal var 156000 år 1968 och
131 000 år 1970. Det bör också påpekas att antalet vid arbetsförmedlingen
registrerade arbetslösa kvinnor har ökat starkt under senare år. Kvinnorna
har således i ökad omfattning krävt arbete även i de fall de haft små möjligheter
att få det.

Mer än en tredjedel av kvinnorna i arbetskraften - 20 96 av alla kvinnor
i åldrarna 16-74 år - utgjorde 1973 deltidsarbetskraft, dvs. deltidsarbetande
eller arbetslösa som bara sökte deltidsarbete. Av den kvinnliga arbetskraftsökningen
på 83 000 personer mellan åren 1970 och 1973 var 40 000 deltidsarbetskraft.
Bland männen är deltidsarbete fortfarande relativt ovanligt.
År 1973 var 2,7 96 av alla män i åldrarna 16-74 år deltidsarbetande.

Både det relativa arbetskraftstalet och arbetslösheten för kvinnor varierar
relativt mycket mellan olika delar av landet. År 1973 var arbetskraftstalet
t. ex. 62 96 i Stockholms län men under 50 96 i Kalmar, Blekinge, Värmlands,
Kopparbergs och Gävleborgs län. Arbetslösheten bland kvinnorna var lägst
i Stockholms län, 1,8 96, och över 4 96 i Värmlands, Västernorrlands och
Norrbottens län.

InU 1974:25

Nästan hälften av de sysselsatta kvinnorna (49 96) finns enligt AKU inom
”offentlig förvaltning och andra tjänster”. Därutöver sysselsätts 19 96 av
kvinnorna inom varuhandel m. m.och 17 % i industrin. Av tablå 5.1 framgår
hur kvinnornas sysselsättning har utvecklats under senare år i några olika
näringsgrenar. Den offentliga sektorn har stått för hela sysselsättningsökningen
under senare år. Sysselsättningsökningen har till övervägande delen
gällt yrkesområdena sjukvårdsarbete, undervisning samt husligt arbete (barntillsyn,
hemvård m. m.).

Tablå 5.1 Kvinnornas sysselsättning i olika näringsgrenar. Antal sysselsatta kvinnor
(1 000-tal)

Näringsgren	1965	1970	1973
Jordbruk	93	67	59
Tillverkningsindustri	302	272	262
därav textil och beklädnads	90	60	50
verkstäder m. m.	83	91	88
Detaljhandel	212	210	204
Offentlig förvaltning, undervisning, sjuk-vård, socialvård m. m.	381	572	679
Övrigt	366	389	379
Totalt	1 354	1 510	1 583

Källa: AKU
Deltidsarbete

Utvecklingen av deltidsarbetet under åren 1966-1972 och andelen deltidsarbetande
inom vissa yrkesgrupper åskådliggörs i följande två diagram.

Medeltalet anställda som arbetar mindre än
20 resp 35 tim/vecka 1966-1972

Tusental
100

500-

450-

20-34 tim

400-

350-

300-

1-19 tim

250-

200-

150-

100

1967

1971

1972

1966

1970

1968

1969

Källa: Arbetskraftsundersökningarna 1966-1972. Årsmedeltal

Inll 1974:25

Procentuell andel vanligen deltidsarbetande* kvinnor och män
inom nägra yrkesgrupper

A Verkstads- byggn- o metallarbete F

B Malmngs- o lackeringsarbete G

C Administrativt arbete H

D Livsmedelsai bete I

E Sko- och läderarbete

Bokförings- o kassaarbete
Hälso- o sjukvårdsarbete
Affärsbiträden
Fastighetsskötsel o städning
Genomsnitt för samtliga
yrkesgrupper

Källa: Arbetskraftsundersökningarna 1972

Arbetar mindre än 35 tim/vecka

InU 1974:25

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner med yrkanden om parlamentarisk utredning om åtgärder för jämställdhet
mellan män och kvinnor har behandlats vid 1971-1973 års riksdagar,
se InU 1971:35,1972:24 och 1973:34. Motionerna har avslagits av riksdagen.
Vid utskottsbehandlingen år 1973 reserverade sig centerpartiets och folkpartiets
företrädare för bifall till föreliggande motionsyrkanden.

Motionsyrkanden om lagstiftning mot könsdiskriminering har väckts vid
1970-1973 års riksdagar, se ABU 1970:56 samt InU 1971:35, 1972:24 och
1973:34. Motionerna har avslagits av riksdagen. Vid utskottsbehandlingen
åren 1970 och 1971 reserverade sig företrädarna för moderata samlingspartiet
och folkpartiet och åren 1972 och 1973 folkpartiets företrädare.

Vid 1973 års riksdag avslogs två motionsyrkanden som gällde målsättningen
rätt till arbete oavsett kön, se InU 1973:34. Vid utskottsbehandlingen
reserverade sig vänsterpartiet kommunisternas företrädare.

Åren 1971-1973 framställdes motionsledes yrkanden om kartläggning av
dold arbetslöshet, se InU 1971:23, 1972:22 och 1973:3. Yrkandena avslogs
av riksdagen. Till utskottets betänkande år 1972 fogades reservation av folkpartiets
företrädare och ett särskilt yttrande av företrädarna för centerpartiet
och moderata samlingspartiet. Vid utskottsbehandlingen år 1973 reserverade
sig företrädarna för centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet
för en utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken med uppgift,
bl. a., att kartlägga den dolda arbetslösheten.

Utredning om deltidsarbete har begärts i motioner till 1970-1973 års riksdagar,
se ABU 1970:56 samt InU 1971:24,1972:23 och 1973:35. Motionerna
har avslagits. Vid utskottsbehandlingen åren 1972 och 1973 reserverade sig
företrädarna för centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet.

Motionsyrkanden om utvidgning av den statliga försöksverksamheten med
flexibel arbetstid framställdes vid 1972 och 1973 års riksdagar, se InU 1972:23
och 1973:35, och lämnades då utan bifall. Vid utskottsbehandlingen avgavs
båda åren reservation av företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet.

Utskottet

Jämställdhet mellan män och kvinnor är otvivelaktigt ett av de stora
diskussionsämnena i dagens samhällsdebatt. Problemet är mångfasetterat
och berör många områden inom samhällslivet. Viktiga sådana områden är
arbetslivet, utbildningsväsendet och barnomsorgen. Inom dessa sektorer pågår
ett fortlöpande arbete att skapa mer jämlika förhållanden mellan män
och kvinnor.

Inrikesutskottet, som har att behandla frågor på arbetslivets område, har
tidigare tagit ställning till förslag som har till syfte att stärka kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden och i möjligaste mån undanröja uppdelningen

InU 1974:25

i manliga och kvinnliga yrken. Förslagen har gällt stöd till utbildning av
personer som önskar arbeta i ett yrke, vilket traditionellt dominerats av
det motsatta könet (InU 1974:3 s. 18), och kvotering av arbetstillfällen i
samband med lokaliseringsstöd, så att den nyrekryterade arbetskraften består
av ungefär lika många män som kvinnor (InU 1974:7 s. 24). Utskottet tar
nu upp ett antal motioner som väckts vid riksdagens början och behandlar
jämställdhetsfrågor med anknytning till arbetsmarknaden. Till dessa frågor
har hänförts en grupp motionsyrkanden som behandlar dold arbetslöshet,
deltidsarbete och flexibel arbetstid.

Utredningsverksamhet m. m.

I slutet av år 1972 tillsattes en särskild delegation för jämställdhet mellan
män och kvinnor. Delegationen är knuten till statsrådsberedningen. Ordförande
är statsrådet Anna-Greta Leijon. Delegationens huvuduppgift är
att skapa underlag för regeringens politik för jämställdhet mellan män och
kvinnor och föreslå åtgärder för att förverkliga denna politik. En viktig
del av delegationens arbete är att bevaka och påverka det fortlöpande reformarbetet
inom Kungl. Maj:ts kansli. Delegationen arbetar emellertid också
med mera långsiktiga utredningar. Utskottet skall återkomma härtill i
det följande när det gäller såväl lagstiftning mot könsdiskriminering som
deltidsarbete.

Jämställdhetsdelegationen består av fem ledamöter. Till delegationen har
knutits en större krets experter, i vilken ingår företrädare för arbetsmarknadens
parter, vissa centrala ämbetsverk och kvinnoorganisationerna, däribland
de politiska. Delegationen kan vidare tillsätta arbetsgrupper för särskilda
uppgifter. För att tillgodose behovet av lokala kontakter kan olika
referensgrupper komma i fråga. En sådan grupp tillsattes på ett tidigt stadium
av delegationens verksamhet. Den består av nio förvärvsarbetande kvinnor
från LO-, TCO- och SACO-förbund samt tre hemarbetande kvinnor.

Vid förra årets riksdag fanns en större minoritet, som förordade en parlamentarisk
förankring av utredningsarbetet i jämställdhetsfrågorna. Yrkandet
återkommer nu i motionen 1542 av fru Fredgardh m. fl. (c).

Utredningsarbetet i jämställdhetsfrågor såväl beträffande dagsaktuella problem
som frågor på längre sikt har stort allmänpolitiskt intresse och är
av betydelse för snart sagt hela samhällslivet. Mot denna bakgrund är det
angeläget att utredningsarbetet utförs under parlamentarisk medverkan. En
sådan ordning står i överensstämmelse med traditionen i svensk politik.

Kravet på parlamentarisk medverkan kan tillgodoses genom att jämställdhetsdelegationen
förstärks med ledamöter från de politiska partierna. Om
denna lösning anses mindre lämplig med hänsyn till delegationens uppgifter
i det löpande reformarbetet inom Kungl. Maj:ts kansli, bör Kungl. Maj:t
i stället föra över en del av delegationens arbetsuppgifter till en parlamentarisk
kommitté. Kommittén bör ägna sig åt långsiktiga projekt och förslag

InU 1974:25

av principiellt intresse, medan delegationen i så fall bör kunna fortsätta
sitt arbete att påverka utvecklingen i dagsaktuella frågor.

Med det anförda har utskottet i princip biträtt yrkandet i motionen 1542,
vilket bör ges Kungl. Maj:t till känna.

I detta sammanhang tar utskottet upp moderata samlingspartiets motion
558. Motionärerna vill att regeringen skall lägga fram förslag för att förbättra
kvinnornas ställning på arbetsmarknaden, främst inom den offentliga sektorn.
Kravet på ökad jämställdhet mellan män och kvinnor förutsätter enligt
motionärerna bl. a. att möjligheterna till utbildning och avancemang är goda
på de lägst betalda arbetana, som ofta sysselsätter kvinnor.

Enligt utskottets uppfattning bör synpunkterna i motionen i nu aktuell
del beaktas i det ovan angivna utredningsarbetet. Även vad utskottet anfört
i anslutning till denna motion bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Vänsterpartiet kommunisterna behandlar i en övergripande motion, 72,
jämställdhetsfrågorna. I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen skall
begära snara konkreta åtgärder för att nä likställighet mellan könen. Riksdagen
bör därvid ange målet om allas rätt till arbete oavsett kön. Vidare skulle
riksdagen enligt motionärerna uttala att i hela utbildningsväsendet, från
förskolan, alla tendenser till könsrollsinriktat yrkesval aktivt måste motverkas,
att den offentliga sektorn förpliktas att motarbeta all könsdiskriminerande
utformning av arbetsorganisation, rekrytering och lönesättning,
att åtgärder för utbyggd kollektiv service snabbt måste komma från utredningsstadiet
till praktisk handling, att frågan om en generell arbetstidsförkortning
prioriteras. Slutligen vill motionärerna ha en undersökning av
de hemarbetande kvinnornas situation. I synnerhet betonas bl. a. behovet
av informationsinsatser.

Utskottet konstaterar att de av motionärerna aktualiserade frågorna i allt
väsentligt redan uppmärksammats i det pågående reformarbetet. Målet allas
rätt till arbete är en utgångspunkt för den planering för den framtida sysselsättningspolitiken
som bedrivs av den i början av året tillsatta sysselsättningsutredningen.
Utredningen skall beakta behovet av ökade arbetstillfällen
för kvinnor med hänsyn till det ökade intresset från hemarbetande
kvinnor att få anställning och egna inkomster. För att i skolarbetet motverka
rådande könsrollsmönster i hem, skola, utbildning, yrke, arbetsmarknad
etc. pågår sedan några år tillbaka inom skolöverstyrelsen ett brett upplagt
forsknings- och utredningsarbete, kallat könsrollsprojektet. Det berör även
förskolan. En första etapp av det arbetet väntas bli klart under innevarande
budgetår. I anslutning till projektet har utbildningsministern i årets statsverksproposition
(bil. 10 s. 113) framhållit att önskemålen om att skolan
verkar för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor måste uppmärksammas
i läroplansarbetet och vid granskningen av de centrala läromedlen.
Förbud mot könsdiskriminering gäller sedan länge vid tillsättning av statligt
avlönad tjänst. Dessutom pågår ett utredningsarbete som utgår från att staten
som arbetsgivare bör inom ramen för sin personal- och lönepolitik pröva

InU 1974:25

vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas för att skapa jämställdhet
mellan män och kvinnor. Utbyggnaden av barnomsorgen är en av de åtgärder
som prioriteras av statsmakterna genom höjda bidrag till anordning och
drift av barnstugor. Jämställdhetsdelegationen har ägnat speciell uppmärksamhet
åt denna fråga för att ytterligare påskynda utbyggnadstakten. När
det gäller generell arbetstidsförkortning har löntagarorganisationerna deklarerat
att det långsiktiga målet är 30-timmars arbetsvecka uppnådd genom
förkortning av den dagliga arbetstiden. En särskild delegation för arbetstidsfrågor
har tillkallats i år. Vad slutligen gäller behovet av informationsinsatser
m. m. bland hemarbetande kvinnor kan framhållas att en uppsökande
och informerande verksamhet ingår som led i arbetsförmedlingens
utåtriktade arbete. Särskilda tjänstemän för s. k. aktiveringsuppgifter har
redan tidigare avdelats, och i år har förmedlingen fått 100 nya tjänster som
särskilt skall ägna sig åt kvinnliga arbetssökande. Särskilda kurser anordnas
för att ge de hemarbetande kännedom om arbetsmarknaden. Informationsinsatser
på de av motionärerna berörda områdena görs dessutom av riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna.

Mot bakgrund av den lämnade redovisningen kan utskottet inte finna
skäl för riksdagen att göra något särskilt uttalande eller eljest vidta någon
åtgärd i anledning av motionen.

Lagstiftning mot könsdiskriminering

Den tidigare i riksdagen behandlade frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering
återkommer i folkpartiets partimotion 1550. F motionen yrkas
att riksdagen antar en lag mot könsdiskriminering i arbetslivet enligt i motionen
angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer bygger på motsvarande lagstiftning i USA.
Den föreslagna lagen avses hindra arbetsgivare eller förening av arbetsgivare
att uppställa könsdiskriminerande villkor i samband med anställning eller
vidtaga diskriminerande åtgärder mot redan anställda. Diskriminerande villkor
skall inte heller få tas in i anställningsavtal eller i kollektivavtal. Efterlevnaden
av lagen bör övervakas av ett särskilt inrättat organ.

Den av motionärerna åsyftade lagstiftningen i Förenta staterna riktar
sig mot diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön m. m. Lagen övervakas
av en särskild kommission med fullmakt att bl. a. gå in i företagen och
granska deras personalpolitik. Den kan också ta upp klagomål från enskilda
om diskriminerande behandling.

Även i andra länder är det aktuellt med lagstiftning mot könsdiskriminering.
Den engelska regeringen har tidigare i höst presenterat ett utkast
till lag i ämnet. Lagen har till syfte att främja jämställdhet mellan män
och kvinnor. Den skall ges ett brett tillämpningsområde och gälla inte bara
arbetslivet utan också bostadsmarknad, utbildningsväsendet samt produktion
och distribution av varor och tjänster etc. Liksom i Förenta staterna
förutsätter den föreslagna engelska lagen att ett särskilt övervakningsorgan

InU 1974:25

inrättas. Lagstiftning mot könsdiskriminering förbereds också i Norge.

Jämställdhetsdelegationen har också tagit upp frågan om lagstiftning mot
könsdiskriminering. Inom delegationen är man f. n. i färd med att analysera
ett omfattande material som föreligger om utländsk lagstiftning på området
och erfarenheterna av sådan lagstiftning. Avsikten är att resultatet av detta
kartläggningsarbete skall redovisas för regeringen redan i höst.

Det får anses värdefullt att detta kartläggningsarbete kommit till stånd.
Även om erfarenheter från USA och andra länder inte utan vidare kan
appliceras på svenska förhållanden med hänsyn till olikheter i fråga om
arbetsmarknadspolitik, fackliga organisationers inflytande etc. kan en utvärdering
av utländsk lagstiftning ha sitt intresse. Sedan resultatet av kartläggningen
lagts fram får det övervägas om och i så fall i vilka former
man skall gå vidare.

Med det anförda och då det inte är möjligt att stifta en lag av aktuellt
slag utan ingående utredning avstyrker utskottet folkpartimotionen.

Enligt motionen 565 av fru Hörnlund m. fl. (s) bör jämställdhetsdelegationen
få i uppdrag att utreda förekomsten av diskriminerande överenskommelser
mellan företag vid nyanställningar. Delegationen har upplyst att den
i samband med utredning om lagstiftning mot könsdiskriminering även
kommer att aktualisera rättsliga möjligheter att ingripa mot diskriminerande
överenskommelser av det slag som åsyftas i motionen liksom mot annan
könsdiskriminerande personalpolitik. Motionens syfte torde därmed vara
tillgodosett, och densamma bör inte föranleda någon åtgärd.

Kartläggning av dold arbetslöshet

Utvecklingen på arbetsmarknaden under senare år har kännetecknats av
en ökning av antalet arbetslösa personer samtidigt som antalet latent arbetssökande
har minskat. Begreppet latent arbetssökande används i statistiska
centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersökningar (AKU) och avser
personer som inte aktivt uppträder som arbetssökande därför att de inte
räknar med att kunna få arbete på hemorten. Det föreligger sålunda en
klar tendens att tidigare dolt arbetslösa framträder öppet som arbetssökande.
Trots detta kvarstår det emellertid en dold arbetslöshet.

I motionerna 1542 av fru Fredgardh m. fl. (c) och 1560 av fru Jonäng
(c) begärs kartläggning av den dolda arbetslösheten. Som skäl härför anförs
att en sådan kartläggning behövs för att man skall kunna sätta in lämpliga
arbetsmarknadsåtgärder, bl. a. på utbildningsområdet, och att kartläggningen
är en grundläggande åtgärd i strävandena mot jämställdhet mellan män
och kvinnor, eftersom dold arbetslöshet i stor utsträckning drabbar kvinnorna.

Den ovan antydda tendensen att allt fler personer, i regel kvinnor, uppträder
öppet som arbetssökande har skilda orsaker. Den mest närliggande
förklaringen är att intresset har ökat bland hemarbetande kvinnor att få

InU 1974:25

anställning. Införandet av särbeskattningen spelar därvid en roll. Av betydelse
är också att arbetsförmedlingens informations- och aktiveringsinsatser
bland kvinnorna kunnat stöttas upp med förstärkta resurser och speciella
åtgärder för att underlätta kvinnornas inträde på arbetsmarknaden.
Det gäller särskilt om arbetsmarknadsutbildningen. Genom de s. k. ALUkurserna
(ALU=arbetsliv och utbildning) har tiotusentals kvinnor fått en
första introduktion om arbetsmarknaden och dess villkor. Kurserna har i
många fall lett till antingen direktplacering i arbete eller till fördjupad, yrkesinriktad
utbildning. Kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen
(KAMU) har i sitt förut omnämnda betänkande lagt fram förslag
som syftar till att differentiera och förbättra utbildningsmöjligheterna för
kvinnorna. Man får också räkna med att det sedan årsskiftet införda kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS) leder till att tidigare dolt arbetslösa, inte
bara hemarbetande kvinnor utan även t. ex. nyutbildade ungdomar av båda
könen, vänder sig till arbetsförmedlingarna och därigenom blir registrerade
som arbetssökande. Med det nu anförda har utskottet velat framhålla att
berörda liksom andra s. k. institutionella förhållanden kommer att påverka
övergången från dold till öppen arbetslöshet.

Undersökningar av den dolda arbetslöshetens omfattning och bakomliggande
orsaker har tidigare gjorts av utredningen om kontant stöd vid
arbetslöshet, av låginkomstutredningen och av den interdepartementala arbetsgruppen
för låginkomstfrågor. Beträffande dessa undersökningar hänvisas
till redovisningen i betänkandet InU 1972:22. En ny kartläggning kommer
att ske genom pågående länsplaneringsarbete. I detta skall uppmärksammas
bl. a. kvinnornas möjligheter att få arbete. I det planeringsunderlag
som utarbetas av länsstyrelserna söker man på kommunnivå beräkna utbud
och efterfrågan på arbetstillfällen. Resultatet blir en kalkyl som visar om
det i resp. kommun kommer att föreligga överskott eller underskott på
arbetstillfällen för både kvinnor och män. Länsplaneringens material kommer
att bilda underlag för sysselsättningsutredningens arbete med att skapa
överblick över de inhemska arbetskraftsresurserna och de olika hinder som
föreligger för att de skall kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. När
det gäller outnyttjade arbetskraftstillgångar pekar man i utredningsdirektiven
särskilt på de hemarbetande kvinnorna. Även det problem som ligger i
skillnader i förvärvsintensitet mellan olika delar av landet skall behandlas
av utredningen.

Vid sidan av sysselsättningsutredningens undersökningar kan det väntas
att nytt material om den dolda arbetslösheten kommer fram. Arbetskraftsundersökningarna
innehåller, som nämnts, uppgifter om antalet latent arbetssökande,
och undersökningarna kan sägas vara en månatligen återkommande
indikator på den dolda arbetslösheten. Statistiken beträffande de
latent arbetssökande kommer dessutom att byggas ut från årsskiftet. Vid
1973 års riksdag anslogs medel till SCB för att göra en intermittent undersökning
av befolkningen i arbetsför ålder som ej tillhör arbetskraften.

InU 1974:25

Undersökningen skall belysa frågor om förvärvsbenägenhet och orsaken till
att vissa personer ej förvärvsarbetar m. m. Projekteringen av undersökningen
har försenats. Den är nu avsedd att utföras under februari-mars 1975. Vidare
har institutet för social forskning tidigare i år fått i uppdrag att göra en
ny levnadsnivåundersökning av samma slag som låginkomstutredningen
utförde år 1968.

Av det anförda framgår att ett fortsatt kartläggningsarbete av det slag
motionärerna begär har inletts på bred front. På grund härav är det inte
aktuellt för riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionsyrkandena.

Deltidsarbete

Den tidigare behandlade partimotionen från moderata samlingspartiet,
558, folkpartimotionen 562 samt den likaså tidigare behandlade motionen
1542 av fru Fredgardh m. fl. (c) innehåller yrkanden om deltidsarbete. Motionernas
syfte är dels att stimulera utvecklingen av möjligheterna till deltidsarbete,
särskilt på den statliga sektorn, dels att förbättra de sociala förmånerna
för deltidsarbetande. Den sistnämnda frågan behandlas också i
vänsterpartiet kommunisternas partimotion 253. I den motionen görs gällande
att arbetsgivarna utnyttjar de deltidsarbetande bl. a. genom att ge
dem så kort arbetstid att de går miste om sociala förmåner. För att komma
till rätta med detta problem begär motionärerna att regeringen skall få i
uppdrag att utarbeta en lag om minimiarbetstid på 20 timmar i veckan,
såvida inte lokal facklig organisation medger annat.

Frågor som rör deltidsarbete är uppmärksammade i en rad olika sammanhang.
Jämställdhetsdelegationen kartlägger f. n. olika problem som
hänger samman med deltidsarbete. En rapport i ämnet har aviserats till
första halvåret 1975. Syftet med kartläggningen är att ge underlag för bedömningar
av deltidsarbetets verkningar ur jämställdhetssynpunkt. Även
den tidigare nämnda utredningen om den statligt lönereglerade sektorn skall
ta upp deltidsfrågorna. Utredningen skall bl. a. pröva möjligheterna till deltidsanställning
för att underlätta för kvinnor att ta anställning på olika nivåer
i statlig tjänst. Förutom inom dessa båda utredningar kan deltidsfrågorna
väntas bli behandlade i sysselsättningsutredningen och den i somras tillsatta
arbetstidsdelegationen. Denna delegation skall ägna uppmärksamhet åt bl. a.
frågan hur deltidsarbetet kan komma att utvecklas vid fortsatta arbetstidsförkortningar
med inriktning på 30-timmars arbetsvecka.

När det gäller yrkandena om förbättrade sociala förmåner vid deltidsarbete
måste dessa ses mot bakgrund av att åtskilliga sådana förmåner är villkorade
av att arbetstagaren fullgör en viss minsta arbetstid. Det gäller exempelvis
de avtalsreglerade förmånerna permitteringslön, grupplivförsäkring och särskild
tilläggspension (STP och ITP). I anslutning härtill är det viktigt att
notera att i årets centrala löneuppgörelse mellan LO och SAF ingår en överenskommelse
om bättre villkor för deltidsarbetande. Denna innefattar en

InU 1974:25

rekommendation om att arbetsgivare inte (Hr vägra deltidsarbete om minst
18 timmar i veckan. Rekommendationen är avsedd att följas upp med avtal
på förbundsnivå. Även i lag reglerade sociala förmåner för deltidsarbetande
kan väntas bli förbättrade i framtiden. 1974 års semesterkommitté och pensionsålderskommittén
skall sålunda ta upp frågan om semester och pensionsförmåner
för korttids- och deltidsanställda. Utredningen om en allmän
arbetslöshetsförsäkring kan väntas pröva de deltidsarbetandes ställning inom
den försäkringen.

Det är i och för sig tillfredsställande att vissa frågor rörande deltidsarbete
har uppmärksammats sedan utskottet senast behandlade detta ämne. Det
är emellertid angeläget att man också beaktar behovet av att möta den
ökade efterfrågan som finns på deltidsarbete. Inom pågående utredningar
bör man initiera konkreta åtgärder för att snabbt och systematiskt kartlägga
de områden där ökat deltidsarbete kan komma i fråga. Därvid bör möjligheterna
att ta fram fler deltidsarbeten på den statliga sektorn uppmärksammas.
I sammanhanget bör också prövas uppslaget att starta en försöksverksamhet
som går ut på att två makar delar en befattning. Problemen
med de sociala förmånerna vid deltidsarbete måste lösas snabbt inom pågående
utredningar. Målsättningen bör härvid vara att ett deltidsarbete i
princip ger motsvarande förmåner som ett heltidsarbete. Detta skulle allmänt
påverka deltidsarbetets status och komma det att framstå som attraktivt
för både kvinnor och män.

Vad utskottet anfört i anledning av motionerna 558, 562 och 1542 bör
ges Kungl. Majit till känna. Däremot avstyrker utskottet motionen 253.

I fråga om den motionen vill utskottet särskilt åberopa uppgörelsen mellan
SAF och LO.

Flexibel arbetstid

Försöksverksamhet med flexibel arbetstid pågår f. n. hos de statliga myndigheter
som är inrymda i kvarteret Garnisonen i Stockholm. Det gäller
vissa större centrala ämbetsverk. Försöksverksamheten omfattar ca 5 000
anställda.

Frågor om flexibel arbetstid på den statliga sektorn tas upp i motionerna
562 av herr Helén m. fl. (fp) och 1542 av fru Fredgardh m. fl. (c). I den
sistnämnda motionen förordas att pågående försöksverksamhet vidgas att
omfatta även mindre arbetsplatser samt arbetsplatser i landsorten. Enligt
motionen 562 bör flexibel arbetstid införas i den statliga verksamheten i
den omfattning det är möjligt och personalen önskar det. Synpunkter på
flexibel arbetstid anförs också i motionen 558 av herr Bohman m. fl. (m).
Något yrkande i ämnet framställs dock inte i den motionen.

I september 1973 tillsatte statsrådet Löfberg en arbetsgrupp med uppgift
att studera frågan om vidgad försöksverksamhet med flexibel arbetstid. I
gruppen ingår företrädare för berörda personalorganisationer. Den har i sitt

InU 1974:25

arbete tagit initiativ till viss omläggning av försöksverksamheten i kvarteret
Garnisonen. Vidare har den föreslagit att verksamheten skall omfatta dels
ytterligare en myndighet i Stockholm, nämligen riksrevisionsverket, dels
följande myndigheter utanför Stockholm, nämligen länsstyrelserna i Kalmar
och Västernorrlands län, lokala skattemyndigheten i Göteborg och södra
postdirektionen i Malmö. I anslutning till förslaget har i oktober träffats
överenskommelse mellan statens avtalsverk och personalorganisationerna
om att flexibel arbetstid införs vid de nämnda länsstyrelserna senast den
1 januari 1975. Beträffande övriga föreslagna myndigheter har förutsatts
vissa ytterligare undersökningar.

Genom arbetsgruppens initiativ är syftet med motionen 1542 tillgodosett.
Detsamma gäller i stort sett för motionen 562. Utskottet vill i anslutning
till sistnämnda motion tillägga följande. Utskottet finnér det värdefullt att
en försöksverksamhet har inletts. Därigenom kan man fö en uppfattning
om vilka fördelar och nackdelar som är förenade med flexibel arbetstid
och vilka rent praktiska problem som behöver lösas. Omfattningen av försöksverksamheten
har bestämts i samråd med berörda personalorganisationer.
Erfarenheterna av försöken bör avvaktas innan man tar ställning
till frågan om övergång till flexibel arbetstid.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredningsverksamheten ijämställdhetsfrågor att riksdagen
i anledning av motionerna 1974:558, yrkandet 3, och
1974:1542, yrkandet 5, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,

2. beträffande åtgärder för likställighet mellan könen att riksdagen
avslår motionen 1974:72,

3. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering att riksdagen avslår
motionen 1974:1550,

4. beträffande utredning om förekomsten av diskriminerande överenskommelser
att motionen 1974:565, yrkandet C, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande kartläggning av dold arbetslöshet att motionerna
1974:1542, yrkandet 2, och 1974:1560, yrkandet 3, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande deltidsarbete att riksdagen

dels i anledning av motionerna 1974:558, yrkandet 4,1974:562,
yrkandet 1 i motsvarande del, och 1974:1542, yrkandet 4, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
dels avslår motionen 1974:253,

InU 1974:25

7. beträffande flexibel arbetstid att motionerna 1974:562, yrkandet
1 i motsvarande del, och 1974:1542, yrkandet 1, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 november 1974

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nordgren (m),
Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson
(s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c), Lorentzon
(vpk), Granstedt (c), Ekinge (fp), Andréasson i Falkenberg (s), fru af Ugglas
(m) och herr Rämgård (c).

Reservationer

1. Utredningsverksamheten i jämställdhetsfrågor (punkt 1)

av herr Fagerlund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s),
fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk) och Andréasson
i Falkenberg (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utredningsarbetet
i” och på s. 15 slutar med ”Kungl. Maj:ts kännedom” bort
ha följande lydelse:

Jämställdhetsdelegationens arbete är inriktat pä konkreta åtgärder som
inom rimlig tid skall ge praktiska resultat i strävandena mot jämställdhet
mellan män och kvinnor. I det arbetet har delegationen breda kontaktytor.
Delegationen tar även upp mera långsiktiga frågor. Enligt utskottets uppfattning
finns det inte behov av ytterligare utredningar på området. När
det gäller kravet på parlamentarisk representation i utredningsarbetet vill
utskottet framhålla att företrädare för riksdagspartiernas kvinnoorganisationer
deltar som experter i utredningsarbetet.

Utskottet kan alltså inte biträda kravet på att ytterligare en utredning
skall tillsättas för jämställdhetsfrågor. En sådan åtgärd skulle splittra utredningsarbetet
och knappast vara ägnad att förbättra möjligheterna att lösa
sakfrågorna. Utskottet avstyrker därför motionen i aktuell del.

En annan fråga, som rör utredningsarbetet inom jämställdhetspolitiken,
behandlas i moderata samlingspartiets partimotion 558. Motionärerna vill
att regeringen skall lägga fram förslag för att förbättra kvinnornas ställning
på arbetsmarknaden, främst inom den offentliga sektorn. Kravet på ökad

InU 1974:25

jämställdhet mellan män och kvinnor förutsätter enligt motionärerna bl. a.
att möjligheterna till utbildning och avancemang är goda på de lägst betalda
arbetena, som ofta sysselsätter kvinnor.

Utskottet vill erinra om att samtidigt som jämställdhetsdelegationen inrättades
tillsattes en särskild sakkunnig med uppdrag att utreda kvinnornas
situation inom den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen. Huvuduppgiften
för den sakkunnige - som tillika har funktionen som huvudsekreterare
i jämställdhetsdelegationen - är att kartlägga förhållanden som
motverkar jämställdhet mellan män och kvinnor på denna del av arbetsmarknaden
och överväga åtgärder som undanröjer dessa förhållanden. Ensidigt
manlig resp. kvinnlig rekrytering, utbildnings- och befordringsmöjligheter
för kvinnor är exempel på spörsmål som enligt direktiven skall
belysas av den sakkunnige.

Genom det arbete som bedrivs av den sakkunnige och inom delegationen
får motionsyrkandet anses tillgodosett. Något initiativ i anledning av detsamma
är därför inte erforderligt.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredningsverksamheten ijämställdhetsfrågor att riksdagen
avslår motionerna 1974:558, yrkandet 3, och 1974:1542,
yrkandet 5.

2. Åtgärder för likställighet mellan könen (punkt 2)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 16 slutar med ”av motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det fortfarande kvarstår en
lång rad orättvisor, som hindrar kvinnorna att nå jämställdhet med männen.
Det är mot den bakgrunden angeläget att det utredningsarbete, som berör
en del av de problem som tagits upp i motionen, påskyndas så att snara
och konkreta åtgärder kan sättas in för att råda bot på de brister som föreligger.
I en del fall är åtgärderna inte beroende av fortsatta utredningar.
Det gäller bl. a. om den angelägna utbyggnaden av kollektiv service. Liksom
motionärerna anser utskottet att riksdagen bör fastställa att rätten till arbete
för alla, oavsett kön, skall vara målsättningen för det fortsatta arbetet i
jämställdhetsfrågorna. Därmed avger riksdagen en klar viljeyttring om inriktningen
av det fortsatta arbetet på detta område.

Vad utskottet anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till
känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse

2. beträffande åtgärder för likställighet mellan könen att riksdagen

InU 1974:25

med bifall till motionen 1974:72 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

3. Lagstiftning mot könsdiskriminering (punkt 3)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande pä s. 17 som börjar med ”Det
får” och slutar med ”utskottet folkpartimotionen” bort ha följande lydelse:
Den pågående utvärderingen av utländska erfarenheter och möjligheterna
att tillämpa dem på svenska förhållanden kan väntas bli slutförd inom kort.
Förutsättningar föreligger sålunda att snabbt gå vidare med arbetet på en
lagstiftning mot könsdiskriminering som är anpassad till svenska förhållande.
Riktlinjerna i den föreliggande motionen bör därvid kunna tjäna till
ledning. Förslag till sådan lagstiftning bör föreläggas 1975 års riksdag. Vad
utskottet anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering att riksdagen i anledning
av motionen 1974:1550 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

4. Deltidsarbete (punkt 6)

av herr Fagerlund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s),
fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s) och Andréasson i Falkenberg
(s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Det
är” och slutar med ”och LO” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det redovisade omfattande utredningsarbetet anser sig
utskottet inte böra initiera ytterligare utredningar i frågan. Innan man tar
ställning till konkreta förslag bör i första hand resultatet av jämställdhetsdelegationens
kartläggningsarbete föreligga. Med hänsyn till det anförda bör
de aktuella motionsyrkandena inte föranleda någon åtgärd. I fråga om vänsterpartiet
kommunisternas motion vill utskottet därvid särskilt åberopa uppgörelsen
mellan SAF och LO.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande deltidsarbete att riksdagen avslår motionerna
1974:253, 1974:558, yrkandet 4, 1974:562, yrkandet 1 i motsvarande
del, och 1974:1542, yrkandet 4.

InU 1974:25

5. Deltidsarbete (punkt 6)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Det
är” och slutar med ”och LO” bort ha följande lydelse:

Ovan redovisade åtgärder är i och för sig av värde men kommer inte
att leda till någon avgörande ändring till det bättre. Utskottet delar den
uppfattning som kommer till uttryck i motionen 253 att det är nödvändigt
att hejda det missbruk som består i att arbetsgivarna systematiskt påtvingar
anställda korta arbetstider för att slippa stå för kostnaderna för sociala förmåner.
Detta missbruk kan man bara komma till rätta med genom en lagstiftning
om minimiarbetstid. Den bör, som motionärerna föreslår, fastställas
till 20 timmar i veckan med möjlighet för lokal facklig organisation att
komma överens om annat. Förslag till lagstiftning bör utarbetas och snarast
föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört i anledning av den aktuella motionen
bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Till följd av utskottets ställningstagande saknas anledning att initiera åtgärder
av det slag som behandlas i motionerna 558,562 och 1542. Utskottet
avstyrker därför dessa motioner.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande deltidsarbete att riksdagen

dels med bifall till motionen 1974:253 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
dels avslår motionerna 1974:558, yrkandet 4,1974:562,yrkandet
1 i motsvarande del, och 1974:1542, yrkandet 4.

6. Flexibel arbetstid (punkt 7)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Ekinge (fp) och fru af Ugglas
(m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Genom
arbetsgruppens” och slutar med ”flexibel arbetstid” bort ha följande lydelse:

Flexibel arbetstid är ett instrument som gör arbetslivet mera lättillgängligt
och är särskilt till hjälp för föräldrar i deras problem att anpassa förvärvsarbetet
till arbetet i hemmet. Staten bör driva på utvecklingen i önskad riktning
på arbetsmarknaden i dess helhet genom att införa systemet i stor skala
på den statliga sektorn. Tiden bör vara mogen för en sådan åtgärd sedan
man nu prövat flexibel arbetstid på försök inom vissa myndigheter. En
övergång till flexibel arbetstid skall självfallet ske under medverkan av de
statsanställdas organisationer. Staten bör som arbetsgivare ta initiativ till
överläggningar med organisationerna i denna fråga. I avvaktan på resultatet
av dessa överläggningar kan det vara lämpligt att som en första etapp införa

InU 1974:25

flexibel arbetstid vid de myndigheter varom överenskommelse redan har
träffats i den ovan nämnda arbetsgruppen. Med detta ställningstagande är
syftet med motionerna 562 och 1542 tillgodosett. Vad utskottet anfört bör
ges Kungl. Majit till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande flexibel arbetstid att riksdagen i anledning av motionerna
1974:562, yrkandet 1 i motsvarande del, och
1974:1542, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Majit till
känna vad utskottet anfört.