Inrikesutskottets betänkande nr 23 år 1974 InU 1974:23

Nr 23

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om upphävande
av lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Motionen

I motionen 1974:1556 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar upphäva lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
den 14 maj 1969 (nr 93) och att erforderliga ändringar görs i förordningen
den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor, studiemedelsförordningen
den 4 juni 1964 (nr 401) och studiehjälpsreglementet den
4 juni 1964 (nr 402) samt i arbetsmarknadskungörelsen den 3 juni 1966
(nr 368), samt hos regeringen hemställer om att förslag härom skyndsamt
utarbetas och förelägges riksdagen.

Nuvarande ordning

En princip inom svensk arbetsrätt är att samhället vid arbetskonflikt skall
uppträda neutralt i förhållande till parterna. Ett utflöde härav är lagstiftningen
om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. Enligt denna
skall samhällsstöd inte utgå till arbetsgivare eller arbetstagare som är indragen
i arbetskonflikt.

Under 1920-talet och början av 1930-talet stod reglerna om samhällsstöd
vid arbetskonflikt, de s. k. konfliktdirektiven, i centrum för den politiska
debatten. De regler som skapades i början av 1930-talet avlöstes år 1969
av en ny lagstiftning. De centrala reglerna återfinns i lagen (1969:93) om
begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. I den lagen anges vad som
avses med arbetskonflikt, kretsen arbetstagare och arbetsgivare som omfattas
av lagen, processuella regler m. m. Lagen anger inte vilka typer av samhällsstöd
som avses. Bestämmelser härom återfinns i stället i de olika författningar
som reglerar resp. stödform. F. n. finns bestämmelser härom i
lagen om arbetslöshetsförsäkring, lagen om kontant arbetsmarknadsstöd,
arbetsmarknadskungörelsen (arbetslöshetshjälp, utbildningsbidrag och flyttningsbidrag)
och studiestödslagen.

Lagstiftningen avser med arbetskonflikt strejk eller lockout eller därmed
jämförlig stridsåtgärd. Den som blir indragen i arbetskonflikt genom att
motparten använder stridsåtgärd som är olovlig enligt lag eller kollektivavtal
utestängs inte från samhällsstöd.

Enligt den lagstiftning som antogs år 1969 är det endast de som är arbetslösa
på grund av att de är direkt indragna i arbetskonflikt som stängs

1 Riksdagen 1974. IS sami. Nr 23

InU 1974:23

2

av från möjlighet att få samhällsstöd vid arbetskonflikt. Detta är en skillnad
från tidigare gällande konfliktdirektiv som innebar att även indirekt arbetslösa

- permitterade eller friställda på annat sätt - kunde förlora sin rätt till stöd
om de hade ekonomiskt intresse av konfliktens utgång. Den gällande huvudregeln
att endast direkt berörda omfattas av lagstiftningen kompletteras
av en särskild regel för oorganiserade arbetstagare eller arbetstagare som
är organiserade men inte är bundna av kollektivavtal. Sådana arbetstagare
på en arbetsplats där det råder konflikt jämställs med direkt konfliktindragna
arbetstagare och avstängs alltså från samhällsstöd under förutsättning dels
att de har i huvudsak samma arbetsuppgifter som de stridande, dels att
de stridande utgör flertalet arbetstagare med sådana arbetsuppgifter på arbetsplatsen.

Som framgår av vad tidigare anförts är företagare och anställda i princip
jämställda enligt lagstiftningen. Med hänsyn till utformningen av vissa stödformer
- lån och bidrag - har det inte ansetts erforderligt med särskilda
neutralitetsbestämmelser för företagsstöd. I förarbetena till lagen utgår man
från att myndigheter som beviljar stöd självmant beaktar neutralitetsaspekten.
Det kan för arbetsgivare som är indragen i arbetskonflikt ge anledning
till att avgörandet i ett stödärende uppskjuts eller att beslutat stöd innehålls.

När det gäller ärenden enligt lagen om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt gäller inte vanliga besvärsregler. I lagen har uppställts en
särskild bestämmelse att beslut av central förvaltningsmyndighet i ett stödärende
skall överklagas till arbetsdomstolen.

Utskottet

En grundsats i den svenska arbetsrätten är att samhället skall förhålla
sig neutralt vid en konflikt på arbetsmarknaden. En följd härav är att stöd
från samhällets sida t. ex. i form av arbetslöshetsersättning inte kan utgå
till den som är direkt indragen i en arbetskonflikt.

I motionen yrkas att den gällande lagstiftningen om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt skall upphävas.

Enligt utskottets uppfattning medför det orimliga konsekvenser om man

- vilket motionsyrkandet innebär - upphäver själva principen att samhället
skall vara neutralt vid arbetskonflikter och inte ekonomiskt stödja någondera
parten. Motionärerna synes f. ö. inte vilja i praktiken acceptera konsekvenserna
av sitt eget förslag, då de i motionen uttalar att det är rimligt "att
arbetare som är berörda av konflikt utestängs från samhällsstöd då de uppbär
konfliktersättning från sin fackliga organisation”. En sådan inställning borde
leda till att i vart fall grunden för lagstiftningen accepteras. En annan sak
är att reglernas innehåll kan kritiseras om de inte ger uttryck för neutralitetsgrundsatsen.

Den kritik som i motionen riktas mot lagstiftningens utformning skjuter
emellertid över målet. Motionärerna angriper lagstiftningen under påstående

InU 1974:23

3

att den innebär att inte enbart direkt konfliktdrabbade avstängs från samhällsstöd
utan även indirekt arbetslösa, dvs. arbetstagare på andra arbetsplatser
än den där konflikten råder, som blir permitterade eller eljest friställda
på grund av arbetsbrist. Motionärernas påstående är felaktigt. Den gällande
regleringen, som tillkom år 1969, innebär till skillnad mot tidigare att enbart
den som är direkt indragen i en arbetsstrid omfattas av neutralitetsbestämmelserna.
Oorganiserade eller andra ej avtalsbundna arbetstagare på en arbetsplats
där det råder konflikt anses därvid som direkt indragna i striden,
om de har samma arbetsuppgifter som de stridande och endast utgör en
minoritet på arbetsplatsen.

Motionärerna kritiserar vidare att bestämmelserna gör skillnad mellan
lovliga och olovliga konflikter. Samhällsstöd kan nämligen utgå till den
som är indragen i arbetskonflikt genom stridsåtgärd från motpartens sida,
som är olovlig. Utskottet har svårt att förstå motionärernas ståndpunkt.
Så länge samhället ställer sig avvisande till stridsåtgärder, som är förbjudna
enligt lag eller avtal, är det inte rimligt att en part skall drabbas om olovlig
stridsåtgärd vidtas av en motpart. Avstängning från samhällsstöd bör alltså
inte drabba den som är indragen i en konflikt genom en från motsidan
företagen olovlig strejk eller lockout.

Slutligen angriper motionärerna bestämmelserna under påstående att det
endast är samhällsstöd till arbetstagare som dras in vid konflikt, medan
motsvarande begränsning inte drabbar arbetsgivare. Inte heller på denna
punkt kan utskottet dela motionärernas uppfattning. Samhällsstöd till företagare
torde till följd av konstruktionen på olika stödformer endast i undantagsfall
förbättra ett företags situation i en konflikt. I förarbetena till lagstiftningen
har dessutom förutsatts att myndigheterna självmant beaktar
neutralitetsaspekten vid företagsstöd. Detta kan medföra uppskov med beslut
i ett stödärende eller innehållande av beslutat stöd. Utskottet har sig
inte bekant något fall där det påståtts att samhällsstöd till företag utgivits
på ett oneutralt sätt.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört avstyrks motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1556.

Stockholm den 5 november 1974

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s), Nordgren (m), Nilsson
i Östersund (s). Stridsman (c), fru Hörnlund (s), fru Ludvigsson (s),
herrar Oskarson (m). Nilsson i Kalmar (s). Granstedt (c), Fransson (c). Ekinge
(fp), Ulander (s), Rämgård (c) och Hallgren (vpk).

InU 1974:23

4

Reservation

av herr Hallgren (vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

Samhället bör iakttaga neutralitet vid arbetskonflikter. Det ter sig naturligt
att arbetare vid arbetskonflikt inte betraktas som arbetslösa i den mening
arbetslöshetsförsäkringen avser. Man kan alltså inte rikta någon invändning
mot att kassaersättning och vissa andra former av samhällsstöd inte utgår
i sådana situationer. Men lika naturligt bör det vara att samhället vid arbetskonflikter
inte subventionerar företagen. Det är signifikativt att de neutralitetsregler
som i dag finns så gott som undantagslöst riktar sig mot de
anställda, medan motsvarande regler saknas för företagare. Denna obalans
i lagstiftningen måste upphävas. Detta krav ter sig särskilt angeläget mot
bakgrund av den mängd stödformer till företagen - av direkt och indirekt
slag - som tillkommit efter det att nu gällande neutralitetsregler stiftades.

Utskottet förordar i anslutning till den aktuella motionen att riksdagen
begär en utredning med uppgift att lägga fram förslag som garanterar en
verklig neutralitet i fråga om samhällets stöd vid arbetskonflikter.
Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1974:1556 begär att regeringen
tillsätter en utredning i enlighet med vad utskottet anfört.

GOTAB 74 8156 Stockholm 1974