Inrikesutskottets betänkande nr 22 år 1974
InU 1974:22
Nr 22
Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om
föreningsrättsskyddet m. m.
Motionerna
1974:1155 av fru Troedsson m. fl. (m)
I motionen kritiseras s. k. organisationsklausuler som innebär att i kollektivavtal
föreskrivs att de anställda skall tillhöra viss facklig organisation.
I motionen yrkas att riksdagen uttalar att avtal inte bör slutas som innebär
att medlemskap i viss arbetstagarorganisation krävs för erhållande av anställning.
1974:1572 av herr Ullsten (fp)
I motionen behandlas olika frågor som rör lagstiftningen om förhandlingsoch
föreningsrätt. Motionärerna tar särskilt upp det s. k. mätningsmonopolet
och frågor om förhandlingsrätten för organisation som endast företräder
ett mindre antal medlemmar av en yrkesgrupp.
1 motionen yrkas att riksdagen beslutar sådan ändring i lagen om föreningsoch
förhandlingsrätt, att fullständigt föreningsrättsskydd tillkommer alla arbetstagare.
Nuvarande ordning
Förhandlingsrätten
I 4 § lagen om förenings- och förhandlingsrätt betecknas förhandlingsrätten
som en ”rätt att påkalla förhandling rörande reglering av anställningsvillkoren
ävensom rörande förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare
och arbetstagare”. Förhandlingsrätt tillkommer å ena sidan arbetsgivare eller
förening av arbetsgivare, vari han är medlem, samt å andra sidan förening
av arbetstagare, vari de ifrågavarande arbetstagarna är medlemmar. Ingen
av parterna får vägra att gå i saklig diskussion av tvistefrågan med motparten.
Förhandlingsrätt föreligger för varje arbetstagarförening, oavsett hur många
arbetstagare de representerar på en arbetsplats.
Syftet med förhandlingar är givetvis att nå en överenskommelse. 5 § i
lagen innehåller allmänna regler om gången av förhandling, hur förhandling
skall påkallas, när sammanträde skall hållas och hur protokollet skall föras.
En part har däremot inte någon förpliktelse att träffa en uppgörelse. Parten
har alltså fullgjort sin förhandlingsskyldighet även om han vägrar att sluta
1 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 22
InU 1974:22
2
kollektivavtal med motparten. Denna ståndpunkt har av arbetsdomstolen
i en dom (1946 nr 46) framhållits som ”en logisk nödvändighet i ett rättssystem
som vårt, vilket icke genombrutit avtalsfrihetens princip genom bestämmelser
om obligatorisk skiljedom i intressetvister”. Arbetsdomstolen
har i två senare utslag, AD 1969 nr 14 och 1972 nr 5, bekräftat denna
ståndpunkt.
Föreningsrätten
Genom lagen om förenings- och förhandlingsrätt tillförsäkras arbetsgivare
och arbetstagare rätt att tillhöra facklig organisation, utnyttja medlemskap
i sådan organisation samt verka för sådan förening eller för bildandet därav.
Föreningsrätten skall lämnas okränkt.
Kränkning av föreningsrätten föreligger, om på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan
åtgärd vidtages mot någon på andra sidan för att förmå honom
att icke inträda i eller att utträda ur förening eller att icke utnyttja medlemskap
i förening eller att icke verka för förening eller för bildandet av
sådan, så ock om på ena sidan, till skada för någon på andra sidan, åtgärd
vidtages på grund av hans medlemskap i förening eller utnyttjande av detta
eller hans verksamhet för förening eller för bildandet av sådan. Kränkning
av föreningsrätten skall anses föreligga, även om åtgärden vidtagits till uppfyllande
av bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal.
Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller annan
dylik rättshandling eller genom bestämmelse i kollektivavtalet eller annat
avtal, är rättshandlingen eller bestämmelsen ogiltig. Kränkning av föreningsrätten
kan medföra skadeståndsskyldighet.
Lagstiftningen om föreningsrättsskyddet reglerar endast rätten att tillhöra
förening (positiva föreningsrätten), ej rätten att stå utanför förening (negativa
föreningsrätten). Lagstiftningen är vidare i princip begränsad till att gälla de
fall där det föreligger ett anställningsförhållande. Lagstiftningen ger alltså
inte skydd för person som söker arbete.
Föreningsrätten brukar betecknas som absolut. Den kan sålunda inte med
laga verkan efterges eller sättas ur spel genom kollektivavtal eller andra
avtal. I kollektivavtal förekommer stundom s. k. organisationsklausuler som
vanligen innebär företrädesrätt till arbete för medlemmar i den arbetstagarorganisation
som slutit avtal. Dylika organisationsklausuler är i och för
sig giltiga. Organisationsklausul innebär i första hand att arbetsgivare enbart
får nyanställa arbetstagare, som tillhör den företrädesberättigade organisationen.
Organisationsklausulernas verkningar begränsas emellertid genom
lagstiftning när det gäller redan anställd personal. En arbetsgivare gör sig
sålunda skyldig till föreningsrättskränkning, om han för att uppfylla en organisationsklausul
avskedar en arbetare, som tillhör en annan organisation
än den vars medlemmar är företrädesberättigade. Inte heller kan en organiserad
med hänvisning till en organisationsklausul sägas upp under åbe
-
InU 1974:22
3
ropande av att han inte tillhör en viss organisation. Ett sådant skäl anses
inte utgöra en saklig grund för uppsägning enligt lagen om anställningstrygghet
som trädde i kraft den 1 juli i år. Även vid tillämpning av turordningsreglerna
vid uppsägning, permittering eller företrädesrätt till ny
anställning enligt lagen om anställningstrygghet har verkningarna av organisationsklausuler
begränsats. Det anses rättsstridigt att tillämpa reglerna
på ett sådant sätt att endast vissa organisationers medlemmar eller oorganiserade
slås ut från en arbetsplats. Organisationsklausuler förekommer
ej inom SAF:s avtalsområde.
Mål som avser tillämpning av förenings- och förhandlingsrättslagen avgörs
av arbetsdomstolen. Detsamma gäller om lagen om anställningstrygghet,
dock att tingsrätt är första instans då mål rör oorganiserad arbetstagare.
Bestämmelser i kollektivavtal om mätningsavgift
Enligt det mellan Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska byggnadsarbetareförbundet
upprättade riksavtalet för byggnadsindustrin skall
uppmätning och uträkning av ackordsarbete i regel utföras gemensamt av
respektive organisationers mätningsmän. Arbetsgivare är på begäran skyldig
att av ackordsöverskott innehålla och till Byggnadsarbetareförbundets lokala
organisation överlämna ett belopp utgörande ersättning för mätningsarbetet,
s. k. mätningsarvode. Såsom mätningsarvode får allenast upptagas belopp,
som svarar mot den lokala organisationens kostnader för mätningen.
Som allmän princip gäller att en arbetsgivare gentemot avtalsslutande
fackorganisation är skyldig tillämpa ingånget kollektivavtal även på arbetstagare
som är oorganiserade eller tillhör annan organisation. En av byggnadsavtalet
bunden arbetsgivare är alltså skyldig att följa reglerna om mätning
även i de fall då samtliga medlemmar i ett ackordslag är oorganiserade
eller tillhör annan organisation än Byggnadsarbetareförbundet. Detta innebär
att mätningsavgift enligt ovanstående avtal utgår exempelvis vid arbete utfört
av arbetare organiserade i den syndikalistiska fackföreningsrörelsen. Systemet
har stundom betecknats som ”mätningsmonopolet”.
Tidigare riksdagsbehandling
De i motionerna upptagna frågorna har behandlats av riksdagen vid åtskilliga
tillfällen. Utskottet hänvisar till InU 1971:13 och 1972:16.
Utskottet
I motionerna behandlas frågor som rör lagstiftningen om förenings- och
förhandlingsrätt.
InU 1974:22
4
Motionen 1155 går ut på att riksdagen skall göra ett uttalande som riktar
sig mot användningen av organisationsklausuler i kollektivavtal. Syftet med
sådana klausuler är att den avtalsslutande organisationen tillförsäkrar sina
medlemmar företrädesrätt till arbete hos en avtalsbunden arbetsgivare.
Genom lagstiftningen om föreningsrätt och anställningstrygghet har klausulernas
verkningar begränsats när det gäller hos en arbetsgivare redan anställd
personal. Däremot kan en organisationsklausul få betydelse vid nyanställning.
Oorganiserade arbetssökande eller sökande som tillhör annan
organisation än den vars medlemmar har företräde till arbete enligt organisationsklausul
kan bli betagna möjligheten att få arbete hos en av en
sådan klausul bunden arbetsgivare.
Andra problem som gäller föreningsrättsskyddet behandlas i motionen
1572. Motionärerna vill ha ett fullständigt föreningsrättsskydd för alla arbetstagare.
Frågor av det slag som tas upp i de båda motionerna tillhör det ämnesområde
arbetsrättskommittén behandlar. Kommittén beräknas slutföra
sitt arbete inom några månader. Mot bakgrund härav bör sakdiskussion
och ställningstagande till de av motionärerna aktualiserade frågorna anstå
till dess resultatet av kommitténs arbete föreligger. Motionerna bör därför
inte leda till någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna 1974:1155 och 1974:1572.
Stockholm den 5 november 1974
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s), Nordgren (m). Nilsson
i Östersund (s). Stridsman (c), fru Hörnlund (s), fru Ludvigsson (s),
herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Granstedt (c), Fransson (c), Ekinge
(fp), Ulander (s), Rämgård (c) och Hallgren (vpk).
GOTAB 74 8155 S Stockholm 1974