Inrikesutskottets betänkande nr 19 år 1974 InU 1974:19

Nr 19

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om planmässiga
insatser för invandrade finska zigenares anpassning i Sverige.

Motionen

I motionen 1974:251 av fru Gradin m. fl. (s) hemställs att riksdagen uppdrar
åt Kungl. Maj:t att överväga och föreslå särskilda åtgärder och planmässiga
insatser för de finska zigenarnas anpassning i Sverige.

I motionen påpekas att ca 1 200 finska zigenare f. n. finns i Sverige. De
har givetvis samma rättigheter som andra finska invandrare när det gäller
att söka arbete, bostad och utbildning i Sverige, och några av dem har
också lyckats skapa sig en acceptabel tillvaro i vårt land. De inflyttade finska
zigenarna, ofta stora barnfamiljer, kan inte tala svenska och åtskilliga, såväl
vuxna som yngre, är analfabeter, något som försvårar sociala och nödvändiga
utbildningsinsatser. Många av de invandrade zigenska familjerna
har därför, fortsätter motionärerna, tyvärr blivit socialhjälpsberoende. För
svenska och utomnordiska zigenare har statsmakterna satt in speciella stödåtgärder,
bl. a. på utbildningsområdet. De finska zigenarna betraktas emellertid
som andra nordiska invandrare och står därmed utanför det särskilda
åtgärdssystemet. Detta är, hävdar motionärerna, högst otillfredsställande,
eftersom de finska zigenarnas sociala situation efter invandringen ofta är
minst lika komplicerad som andra invandrade zigenargruppers.

Motionärerna anser att de finska zigenarnas situation snarast möjligt bör
uppmärksammas och åtgärdas. Planmässiga åtgärder i samband med invandring
även av finska zigenare bör således övervägas. Samarbete med
finska myndigheter måste därvid ske liksom tillvaratagande av erfarenheter
som vunnits såväl i Finland som i Sverige. Behovet av undervisning i och
på modersmålet bör också självfallet beaktas. Under alla förhållanden bör
gruppens levnadsvillkor efter invandringen snarast förbättras.

Uppgifter i anslutning till motionen

I Sverige finns uppskattningsvis mellan 3 000 och 3 500 zigenare, varav
ca 1 200 svenska zigenare. Övriga zigenare har invandrat hit under 1960-och 1970-talen. Av dem kommer ca 1 200 från Finland. Återstoden är
utomnordiska zigenare från bl. a. öststaterna.

Zigenarbefolkningen i Finland uppgår till ca 6 000 personer. Därtill kommer
de zigenare som har utvandrat till Sverige. 1 Danmark och Norge finns
endast ett (åtal inhemska zigenarfamiljer. En begränsad invandring av
utomnordiska zigenare har skett till Danmark.

1 Riksdagen 1974. 18 sami Nr 19

InU 1974:19

2

Flertalet av de finska zigenarna är ättlingar till zigenare som utvisats
från Sverige under 1600- och 1700-talen. Under 1960-talet började en successivt
ökande utvandring till Sverige. Utvandringen var särskilt stor under
åren 1971 och 1972. De finska zigenarna har i stor utsträckning slagit sig
ned i Storstockholmsområdet. Det beräknas att 700-800 av de 1 200 finska
zigenarna i Sverige uppehåller sig där.

Vad sedan gäller de åtgärder som satts in i Sverige till särskilt stöd åt
zigenare kan antecknas följande.

Svenska zigenare har sedan början av 1960-talet fått hjälp med att skaffa
bostad så att de successivt kunnat avveckla tidigare nomadiserande tillvaro.
Vuxna zigenare (som fyllt 18 år) har vidare beretts sexårig grundutbildning
med studiesocialt stöd enligt arbetsmarknadskungörelsens grunder för utbildningsbidrag
med visst kommunalt tillägg. År 1969 deltog närmare 500
zigenare i denna undervisning. Utbildningsvolymen har därefter successivt
minskat och ersätts av en mer yrkesinriktad utbildning. Det kommunala
til läggsbidraget har numera avvecklats.

För de utomnordiska zigenare som mottagits i Sverige gäller vissa skillnader
om zigenarna är flyktingar eller ej. Hjälpmöjligheterna är något vidare
för zigenare som är att anse som flyktingar. I båda fallen kan dock utomnordiska
zigenare få genomgå tvåårig praktisk-teoretisk anpassningskurs
med utbildningsbidrag. Zigenare som tas emot i Sverige som led i försöksverksamheten
med organiserad överföring av utomnordiska socialt handikappade
zigenare intar i viss mån en särställning. Redan vid ankomsten
hit bereds de bl. a. intensivundervisning i svenska. Dessutom finns möjlighet
att planera för deras mottagande och anpassning.

De särskilda utbildningsåtgärder som satts in för svenska resp. för
utomnordiska zigenare omfattar inte de finska zigenare som invandrat till
Sverige. De finska zigenarna har visserligen tillträde till arbetsmarknadsutbildning
på samma villkor som andra invandrare. Språksvårigheter och
bristfällig skolunderbyggnad lägger emellertid ofta praktiska hinder i vägen
för sådan utbildning. För icke skriv- och läskunniga zigenare kan resp. skolstyrelse
anordna särskild alfabetiseringsundervisning. Om sådan undervisning
anordnas utgår emellertid ej studiesocialt stöd.

Med anknytning till vad i motionen sägs om inträdande socialhjälpsbehov
kan tilläggas att ersättning av statsmedel utgår endast för obligatorisk hjälp
som lämnas finska zigenare (och utomnordiska zigenare som ej anses som
flyktingar) medan ersättning lämnas även för frivillig socialhjälp till övriga
grupper zigenare.

I slutet av år 1969 tillkallades en särskild expertgrupp för zigenarfrågor.
Gruppen har enligt givna direktiv huvudsakligen ägnat sig åt frågan om
de utomnordiska zigenarna i Sverige och organiserad överföring av sådana
zigenare. Som vidare berörs i det följande har gruppen även haft vissa uppgifter
med anknytning till finska zigenare.

InU 1974:19

3

I Finland har på senare år införts statliga bidrag till kommunerna för
socialhjälp som lämnats zigenare. Vidare har anslagits särskilda statliga medel
för att förbättra zigenarnas bostadssituation. Utnyttjandet av dessa medel
är dock beroende av kommunernas intresse att hjälpa zigenarna. En statlig
zigensk bostadskommitté lade förra året fram förslag till förstärkt bostadsstöd.
Tanken är att den för många zigenare i Finland otillfredsställande
bostadssituationen skall avhjälpas under 1970-talets återstående del.

I Finland tillsattes redan på 1950-talet en särskild delegation för zigenarärenden.
Den har numera ersatts av social- och hälsovårdsministeriets
delegation för zigenarärenden med bl. a. fyra zigenska ledamöter.

I Finland har bildats en finsk zigenarförening. Den har en motsvarighet
i Sverige i Stockholms finska zigenarförening. De båda föreningarna har
i sin tur bildat ett samarbetsorgan, Nordiska zigenarrådet.

Frågans behandling i Nordiska rådet, m. m.

Med anledning av ett medlemsförslag om zigenarnas förhållanden i Finland
och Sverige antog Nordiska rådet vid sin session 1969 följande rekommendation
(nr 23):

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och Sverige att
främja samverkan i syfte att förbättra zigenarnas levnadsförhållanden i dessa
länder och att öka dessas möjligheter till anpassning i samhället.

Finland utsågs till koordinerande land.

Vid överläggning i Helsingfors på hösten 1969 med representanter för
Finland och Sverige överenskoms att de finska zigenarnas förhållanden i
de båda länderna skulle kartläggas. Som resultat av överenskommelsen för
Sveriges del framlades i oktober 1970 en inom dåvarande inrikesdepartementet
gjord undersökning rörande finländska zigenares förhållanden i Sverige.
Till undersökningen fogades en rad förslag till åtgärder. De synes inte
ha lett till något resultat.

Den 21 januari 1972 fick expertgruppen för vissa zigenarfrågor i tilläggsuppdrag
att handha sådana frågor om utbyte med finska myndigheter av
erfarenheter rörande förbättring av zigenarnas levnadsförhållanden i Finland
och Sverige som föranleds av nämnda rekommendation nr 23/1969.

I juni 1972 hemställde Stockholms finska zigenarförening att Nordiska
rådet skulle på nytt ta upp frågan om zigenarnas förhållanden i Finland
och Sverige. Skrivelsen behandlades i rådets socialpolitiska utskott, som
fann att intentionerna i 1969 års rekommendation såvitt gällde kontaktorgan
inte uppfyllts på ett tillfredsställande sätt. Utskottet hemställde att rådets
presidium skulle föreslå regeringarna i Finland och Sverige att tillsätta en
tjänsteman med placering i socialstyrelse eller hos annan ansvarig myndighet
i resp. land med uppgift att svara för de finska zigenarnas förhållanden.
Genomförande av utskottets förslag rekommenderades av rådspresidiet i
skrivelse den 22 januari 1973 till regeringarna i Finland och Sverige.

InU 1974:19

4

Efter ett initiativ från finska social- och hälsovårdsministeriet beslöt statsrådet
A.-G. Leijon den 29 maj 1974 att tillsätta en arbetsgrupp bestående
av en tjänsteman från vartdera av social-, utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen.
Arbetsgruppen har i uppdrag att i mån av behov utreda
levnadsförhållandena m. m. för de finska zigenare som vistas i Sverige samt
mot bakgrund av de insatser som har vidtagits eller planerats i Finland
och Sverige gemensamt med finska representanter utreda förutsättningarna
för och ge förslag till åtgärder som syftar till att förbättra de finska zigenarnas
förhållanden i Finland och Sverige, varvid bör eftersträvas att likartade insatser
företas i de båda länderna. Arbetsgruppen har i september 1974 haft
en överläggning med företrädare för Finland, och en ny överläggning hålls
i början av november. Den svenska arbetsgruppen har tagit upp samarbete
med en av Stockholms finska zigenarförening tillsatt referensgrupp.

Sveriges Socionom förbund anordnade i juni 1974 en konferens om de
finska zigenarnas situation med deltagande av statsrådet Leijon samt företrädare
för finska och svenska myndigheter och de nämnda finska zigenarföreningarna
m. fl.

Utskottet

Av de nordiska länderna har Finland den ojämförligt största inhemska
zigenarbefolkningen. Parallellt med övrig invandring från Finland till Sverige
började under 1960-talet även finska zigenare söka sig över till Sverige.
Invandringen av finska zigenare ökade successivt mot slutet av nämnda
decennium och var särskilt stark under åren 1971 och 1972.

De finska zigenarna har samma rättigheter här i landet som andra nordiska
invandrare. Däremot kommer de inte i fråga för de särskilda stödåtgärder
som gäller för andra zigenargrupper i Sverige. Motionärerna kritiserar detta
förhållande med hänvisning till att de finska zigenarnas situation efter invandringen
ofta är minst lika komplicerad som andra zigenargruppers. Motionärerna
föreslår att Kungl. Maj:t (år i uppdrag att överväga och föreslå
särskilda åtgärder och planmässiga insatser för de finska zigenarnas anpassning
i Sverige. De förutsätter därvid ett samarbete med finska myndigheter.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att man
söker komma till rätta med problemen för den aktuella gruppen zigenare.

Som framgår av den tidigare redovisningen har de invandrade finska zigernas
situation uppmärksammats i olika sammanhang. Efter det motionen
väcktes har det hållits en särskild konferens för att behandla frågan. På
denna konferens meddelade statsrådet Anna-Greta Leijon att en särskild
arbetsgrupp tillsatts på departementsnivå för att ägna sig åt de finska zigenarnas
problem i Sverige. Arbetsgruppen har startat sitt arbete. Det finns
anledning räkna med att den relativt snabbt skall kunna lägga fram förslag
till konkreta åtgärder. Utskottet vill understryka vikten av att så sker. Självfallet
måste arbetet bedrivas i samverkan med de finska myndigheterna

InU 1974:19

5

och de berörda zigenarna.

Motionens yrkande är som framgår av det anförda redan tillgodosett.
Med hänsyn härtill är det inte erforderligt för riksdagen att påkalla någon
åtgärd hos Kungl. Majit.

Utskottet hemställer

att motionen 1974:251 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 oktober 1974

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nordgren (m), Nilsson
i Östersund (s), fru Hörnlund (s), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson
(m), Nilsson i Kalmar (s). Lorentzon (vpk), Granstedt (c), Ulander (s), Rämgård
(c) och Carlström (fp).

GOTAB 74 8124 S Slockholm 1974