Inrikesutskottets betänkande nr 16 år 1974

InU 1974:16

Nr 16

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:77
med förslag till lag om rättegången i arbetstvister, m. m., jämte
motioner.

I betänkandet behandlas propositionen 1974:77, motionerna 1974:1834
och 1974:1836, som väckts i anledning av propositionen, och motionen
1974:1548, som vid riksdagens början remitterades till inrikesutskottet. De
i betänkandet behandlade frågorna har samband med det ärende utskottet
tar upp i betänkandet 15.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974:77 (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslagit riksdagen

all antaga förslagen till

1. lag om rättegången i arbetstvister,

2. lag om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk i
anställningsförhållanden,

3. lag om ändring i lagen (1928:253) om kollektivavtal,

4. lag om ändring i lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt,

5. lag om ändring i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller
avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot uppsägning eller
avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller havandeskap
m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare,

8. lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd,

9. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1),

10. lag om ändring i lagen (1963:114) om semester,

11. lag om ändring i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd

vid arbetskonflikt,

12. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,

13. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274),

14. lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965:275),

15. lag om ändring i lagen (1965:276) om inskränkning i rätten att föra

1 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 16

InU 1974:16

talan mot offentlig arbetsgivares beslut,

16. lag om ändring i lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff,

17. lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre
värden,

sami atl bemyndiga Kungl. Maj:t att föra över stat annan ordinarie domartjänst
än för justitieråd eller regeringsråd som förenas med tjänst som
ordförande i arbetsdomstolen.

InU 1974:16

Lagförslagen
1 Förslag till
Lag om rättegången i arbetstvister

Härigenom förordnas som följer.

I kap. Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag äger tillämpning på rättegången i tvister om kollektivavtal
och andra tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
(arbetstvister).

Gemensamt med arbetstvist får handläggas även annan tvist mellan samma
eller olika parter, om rätten med hänsyn till utredningen och övriga
omständigheter finner sådan handläggning lämplig. När skäl därtill föreligger,
kan rätten åter särskilja målen.

2 § Denna lag tillämpas ej på

1. mål som enligt lag får upptagas endast av viss tingsrätt eller som skall
handläggas av tingsrätt i annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken
eller i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden,

2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen
(1921:225) eller ackordslagen (1970:847),

3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband
med åtal för brottet,

4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals
rätta innebörd.

Om ej annat har särskilt föreskrivits, skall lagen ej heller tillämpas på
mål som gäller arbetstagare hos staten eller hos arbetsgivare som avses i
1 5 kommunaltjänstemannalagen (1965:275), när tvisten rör fråga som ej
(år regleras i avtal eller fråga som får regleras i avtal men är reglerad i
annan författning än lag.

3 § Tvist som skall handläggas enligt denna lag får i stället genom avtal
hänskjutas till avgörande av skiljemän. Detta gäller dock ej tvist rörande
förklaring som avses i 7 $ lagen (1928:253) om kollektivavtal. Ej heller får

1 tvist rörande föreningsrätt göras gällande avtal, som före tvistens uppkomst
träffats om att tvisten skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt
för parterna att klandra skiljedomen.

2 kap. Domstolarna i arbetstvister

1 § Arbetsdomstolen skall som första domstol upptaga och avgöra tvister
om kollektivavtal samt andra arbetstvister mellan arbetsgivare eller förening

1* Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 16

InU 1974:16

av arbetsgivare, å ena sidan, och förening av arbetstagare eller medlem

1 sådan förening, å andra sidan.

Att arbetsdomstolen även i annat fall än som avses i första stycket prövar
arbetstvist som första domstol, därom finns särskilda bestämmelser.

Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får handläggas
även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med
hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning
lämplig. När skäl därtill föreligger, kan domstolen åter särskilja målen.

2 § Annan arbetstvist än som avses i 1 ii skall upptagas och avgöras av
tingsrätt.

I sådan tvist får arbetsgivaren sökas vid rätten i den ort där arbetstagaren
har sitt hemvist.

3 § Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 8 upptagits vid tingsrätt
och därifrån fullföljes.

Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot central förvaltningsmyndighets
beslut föreskrives i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt.

4 § Mot arbetsdomstolens dom eller beslut får talan ej föras.

5 § Har mål, som enligt 1 8 skall upptagas och avgöras av arbetsdomstolen,
väckts vid tingsrätt, skall det på yrkande av part överlämnas till arbetsdomstolen.
Har talan i sådant mål fullföljts till arbetsdomstolen, skall målet
på yrkande av part utan stämning företagas till handläggning där. Talan
skall anses väckt vid arbetsdomstolen, när ansökan om stämning inkom
till tingsrätten.

Finner hovrätt eller högsta domstolen att dit fullföljt mål rätteligen skulle
ha fullföljts till arbetsdomstolen, skall målet överlämnas till denna domstol.

Mot beslut varigenom mål överlämnats till arbetsdomstolen får talan ej
föras. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet, skall arbetsdomstolen,
om den finner sig icke vara behörig, visa målet åter till
den domstol som överlämnat det.

6 § Finner arbetsdomstolen sig icke vara behörig enligt 1 8 att upptaga mål
som väckts där, skall domstolen på yrkande av part hänvisa målet till tingsrätt
som är behörig.

Meddelas i arbetsdomstolen beslut, varigenom viss tingsrätt förklaras icke
vara behörig att upptaga mål som väckts vid tingsrätten, skall arbetsdomstolen
på yrkande av part hänvisa målet till annan tingsrätt som är behörig.

Har skilda domstolar genom beslut som vunnit laga kraft funnits obehöriga,
skall arbetsdomstolen, om den finner någon av dem vara behörig,
på ansökan av part hänvisa målet till den tingsrätt som bort upptaga målet.

InU 1974:16

Sådan ansökan skall göras inom en månad från den dag då det sist meddelade
beslutet vann laga kraft.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej, om domstols bristande behörighet
beror på att målet ej skall handläggas enligt denna lag.

7 § Finner arbetsdomstolen att dit fullföljt mål rätteligen skulle ha fullföljts
till hovrätt, skall arbetsdomstolen överlämna målet till vederbörande hovrätt.

3 kap. Arbetsdomstolens sammansättning m. m.

I § Arbetsdomstolen består av högst tre ordförande, högst tre vice ordförande
samt fjorton andra ledamöter.

Ledamot skall vara svensk medborgare och får ej vara omyndig eller
i konkurstillstånd. Innan ledamot tar säte i arbetsdomstolen, skall han ha
avlagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 ii rättegångsbalken.

För annan ledamot än ordförande skall finnas högst tre ersättare. Vad

1 denna lag sägs om ledamot gäller även ersättare, om ej annat särskilt
anges.

Ledamöter och ersättare förordnas av Kungl. Maj:t för tre år.

2 § Ordförande, vice ordförande och två andra ledamöter utses bland personer
som ej kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.

Ordförande och vice ordförande skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.

De två andra ledamöterna skall ha särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden.

3 § Av övriga tolv ledamöter utses

fyra efter förslag av Svenska arbetsgivareföreningen,

en efter förslag av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet,

en såsom representant för staten som arbetsgivare,

fyra efter förslag av Landsorganisationen i Sverige,

två efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation.

Vad i första stycket sägs om utseende av ledamot äger motsvarande tilllämpning
på utseende av ersättare för sådan ledamot. Av ersättarna för
de ledamöter som utses efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation
skall dock två utses efter förslag av Sveriges akademikers centralorganisation.

Förslag till ledamöter och ersättare skall upptaga minst dubbelt så många
personer som de som skall utses med ledning av förslaget. Har sådant förslag
ej avgetts, förordnar Kungl. Maj:t ändå ledamöter och ersättare till föreskrivet
antal.

4 § Är ordförande hindrad att tjänstgöra, får vice ordförande inträda i ordförandes
ställe. Detta gäller dock ej ersättare för vice ordförande.

InU 1974:16

Är annan ledamot än ordförande hindrad att tjänstgöra i visst mål, inträder
ledamot eller ersättare som utsetts på motsvarande sätt. Därvid anses ledamot
som utsetts efter förslag av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
samt ledamot som representerar staten som arbetsgivare
ha utsetts på samma sätt.

Kan ledamot eller ersättare ej tillkallas enligt andra stycket, får ordföranden
i målet kalla annan lämplig person att tjänstgöra som tillfällig ersättare.

5 § Ledamot har rätt att bli entledigad, om särskilda omständigheter föranleder
det. Avsägelse av uppdraget prövas av Kungl. Maj:t. Avgår ledamot,
förordnar Kungl. Maj:t annan för återstoden av den tid, för vilken ledamoten
varit utsedd. Därvid äger bestämmelserna i 2 och 3 $5 motsvarande tilllämpning.

Ledamot som avgått är skyldig att deltaga i fortsatt behandling av mål,
i vars handläggning han förut har deltagit.

6 § Arbetsdomstolen sammanträder med ordförande samt högst sex och
lägst fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 5 deltager högst
tre och lägst en. Av de ledamöter som avses i 3 5 deltager högst fyra och
lägst två, lika många för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan.

7 § Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt en ledamot för vardera
arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan

vid måls avgörande utan huvudförhandling,

vid syn utom huvudförhandling,

vid prövning av yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande
dom eller beslut föreligger i målet,

vid meddelande av förordnande som sägs i 4 kap. 14 $ tredje stycket
denna lag eller i 50 kap. 8 $ andra stycket eller 52 kap. 7 $ tredje stycket
rättegångsbalken,

vid behandling av fråga om prövningstillstånd som sägs i 22 $ lagen
(1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.

Vill någon ledamot vid handläggning enligt första stycket att mål som
fullföljts till arbetsdomstolen genom vad skall avgöras efter huvudförhandling
eller att eljest viss fråga skall prövas av domstolen i den sammansättning
som föreskrives i 6 5, gäller hans mening som domstolens beslut.

8 § Vid annan handläggning än som avses i 7 5 och som ej sker vid huvudförhandling
eller syn är arbetsdomstolen domför med ordförande. Sådan
handläggning kan enligt ordförandes uppdrag också ombesörjas av annan
lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats därtill av domstolen.

9 § Finner arbetsdomstolen vid överläggning till dom eller beslut den rådande
meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning som den senast

InU 1974:16

antagit, kan domstolen i den sammansättning som föreskrives i 6 S förordna
att målet eller viss i målet uppkommen rättsfråga skall avgöras av domstolen
i dess helhet.

När mål avgöres av arbetsdomstolen i dess helhet, skall alla ledamöter
eller ersättare för dem deltaga i avgörandet. Sådant avgörande kan fattas
utan huvudförhandling.

10 § Närmare bestämmelser om arbetsdomstolens organisation och verksamhet
meddelas av Kungl. Maj:t.

4 kap. Rättegången i arbetsdomstolen

Allmänna bestämmelser

1 § Arbetsdomstolen skall sammanträda på den ort där domstolen har sitt
säte. Sammanträde kan även hållas på annan ort, om det av särskilda skäl
är påkallat. Sammanträde skall hållas så ofta det behövs för arbetet.

2 § Omröstning till dom eller beslut sker i den ordning som arbetsdomstolen
bestämmer.

3 § Dom får grundas endast på vad som förekommit vid huvudförhandling
inför arbetsdomstolen och vad handlingarna i målet innehåller. Avgöres
mål utan huvudförhandling, grundas domen på vad handlingarna innehåller
och vad som eljest har förekommit i målet.

Dom skall meddelas så snart det kan ske. Den skall underskrivas av

dem som deltagit i avgörandet. Avskrift av domen skall utsändas till parterna
samma dag som domen meddelas.

Vad som i första och andra styckena föreskrivits om dom äger mot svarande

tillämpning på slutligt beslut.

4 § I protokoll över huvudförhandling behöver ej antecknas utsaga av part
under sanningsförsäkran eller utsaga av vittne eller sakkunnig.

Rättegången i arbetsdomstolen sorn lörsta domstol

5 § I tvist om kollektivavtal kan förening, som slutit avtalet, väcka och
utföra talan vid arbetsdomstolen för den som är eller har varit medlem
i föreningen. I annan arbetstvist kan förening av arbetsgivare eller arbetstagare,
vilken har till uppgift att tillvarataga sina medlemmars intressen
i sådana tvister, väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för medlem
i föreningen. Den som är eller har varit medlem i förening har rätt att
själv väcka och utföra talan, om han visar att föreningen undandrager sig
att tala på hans vägnar. Vad som finns föreskrivet om part beträffande

InU 1974:16

jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och
andra frågor som rör bevisningen skall även gälla den för vilken föreningen
kärar.

Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen mot medlem eller förutvarande
medlem i förening som avses i första stycket, skall i motsvarande fall som
anges där även föreningen instämmas. Föreningen kan därvid svara på medpartens
vägnar, om denne ej själv utför sin talan.

Vad som i denna paragraf sägs om förening gäller även om förbund av
flera föreningar. Med medlem avses därvid såväl de anslutna föreningarna
som deras medlemmar.

6 § Talan, som ej innefattar yrkande att motparten skall förpliktas att fullgöra
eller underlåta något, skall avvisas om det ej är av avsevärd betydelse för
käranden eller den för vilken förening käraratt sådan fastställelsetalan prövas.

7 § Talan får ej upptagas till prövning av arbetsdomstolen förrän förhandling,
som kan påkallas enligt lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt
eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum rörande tvistefrågan. Detta
gäller dock icke tvist huruvida stridsåtgärd företagits i strid mot kollektivavtal
eller föreskrift i särskild lag eller tvist om påföljd av sådan åtgärd.

Utan hinder av första stycket får talan upptagas till prövning, om i målet
framställes yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande
dom eller beslut föreligger i målet. Sedan sådant yrkande prövats, skall
målet förklaras vilande i avbidan på att förhandling rörande tvistefrågan
enligt första stycket slutförts. Innan sådan förhandling slutförts får målet
icke slutligt prövas.

Har förhandling som avses i första stycket ej ägt rum, får talan ändå
upptagas till prövning, om mot förhandlingen förelegat hinder som icke
berott av käranden.

8 § Den som vill väcka talan vid arbetsdomstolen skall hos domstolen göra
skriftlig ansökan om stämning på motparten.

I stämningsansökan skall käranden uppge vad han yrkar samt de omständigheter
som han åberopar till stöd för yrkandet. Käranden skall även
uppge de skriftliga bevis som han åberopar. Av ansökan skall framgå de
omständigheter som gör domstolen behörig. Ansökan bör åtföljas av de
skriftliga bevis som käranden innehar. Ansökan skall vara undertecknad
av käranden eller hans ombud.

Förekommer ej anledning att avvisa ansökan, skall domstolen utfärda
stämning på svaranden att svara på käromålet.

9 § Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum. Arbetsdomstolen
bestämmer efter omständigheterna i vilken mån förberedelsen skall vara

InU 1974:16

muntlig eller skriftlig.

Till muntlig förberedelse skall part och ställföreträdare för part kallas att
infinna sig personligen, om det kan antagas att förberedelsen därigenom
främjas. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.

Uteblir båda parterna från sammanträde för muntlig förberedelse, skall
målet avskrivas. Uteblir ena parten från sådant sammanträde, skall domstolen
vidtaga åtgärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antagas vara
till gagn för målets utredning. I annat fall skall målet utsättas till huvudförhandling.
Vad som nu sagts om utevaro från muntlig förberedelse äger
motsvarande tillämpning, om svaranden vid skriftlig förberedelse underlåter
att inkomma med svaromål.

10 § Sedan förberedelsen avslutats, skall arbetsdomstolen företaga målet till
avgörande så snart det kan ske.

Mål avgöres efter huvudförhandling. Beslut om avskrivning eller avvisande
av mål samt dom över yrkande, som medgivits eller eftergivits, får
dock meddelas utan huvudförhandling. Domstolen kan också stadfästa förlikning
utan att hålla huvudförhandling.

11 § Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part kallas att
infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för utredningen. Skall personlig
inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.

Uteblir ena parten från sammanträde för huvudförhandling, skall målet
företagas till förhandling och avgörande, om motparten yrkar det. Erinran
härom skall intagas i kallelsen till sammanträdet. Uteblir båda parterna eller
framställes ej sådant yrkande, skall målet avskrivas.

Uppskjutes påbörjad huvudförhandling, skall förhandlingen fortsättas snarast
möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av sådant
uppskov.

Rättegången i arbetsdomstolen sorn fill/Ölidsinstans

12 § Talan mot tingsrätts dom eller beslut fullföljes i arbetsdomstolen genom
vad eller besvär enligt vad som föreskrives i 49 kap. rättegångsbalken. Talan
skall fullföljas på sätt och inom tid som anges i 50 kap. 1 och 2 $>; eller
52 kap. I 5 rättegångsbalken.

13 § I fullföljdsinlagan skall uppges det avgörande mot vilket talan fullföljes,
den ändring häri som yrkas samt grunderna för den fullföljda talan. Uppgift
skall även lämnas om de bevis som åberopas till stöd för denna talan och
vad som skall styrkas med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis som ej tidigare
förebragts skall inges samtidigt med fullföljdsinlagan. Inlagan skall vara
undertecknad av den som fullföljer talan eller av hans ombud.

I mål som fullföljes genom vad skall vadekäranden i inlagan även uppge

InU 1974:16

om han vill att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig eller part skall
äga rum eller att förnyad syn skall hållas.

14 § Avvisas ej den fullföljda talan, förordnar arbetsdomstolen om de åtgärder
som behövs för målets beredande.

I mål som fullföljes genom vad skall vadesvaranden föreläggas att inkomma
med skriftligt genmäle. I mål som fullföljes genom besvär skall motparten,
om anledning finns att höra honom över besvären, föreläggas att
inkomma med skriftlig förklaring. Utan att motparten lämnats tillfälle att
förklara sig får ändring ej göras i tingsrättens beslut, såvitt angår hans rätt.

Har tingsrätten avslagit yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande
dom eller beslut föreligger i målet, kan arbetsdomstolen omedelbart
meddela sådant förordnande att gälla till dess annorlunda förordnas.
Har tingsrätten bifallit yrkande som nu sagts, kan arbetsdomstolen omedelbart
förordna att tingsrättens förordnande ej längre skall gälla.

15 § Sedan målets beredande avslutats, skall arbetsdomstolen företaga målet
till avgörande så snart det kan ske.

Mål som fullföljes genom vad får företagas till avgörande utan huvudförhandling,
om ej muntlig bevisning skall förebringas eller eljest särskilda
skäl föranleder annat.

Mål som fullfoljes genom besvär företages till avgörande utan huvudförhandling.

16 § Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part kallas att
infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för utredningen. Skall personlig
inställelse ske, kan arbetsdomstolen förelägga vite.

Uteblir vadekäranden från sammanträde för huvudförhandling, är hans
vadetalan förfallen. Erinran härom skall intagas i kallelsen till sammanträdet.
Förklaras vadekärandens talan ha förfallit, kan han hos arbetsdomstolen
göra ansökan om målets återupptagande enligt vad som föreskrives i 50
kap. 20 S rättegångsbalken.

Uteblir vadesvaranden från sammanträde för huvudförhandling, företages
målet till förhandling och avgörande utan hinder av hans utevaro, om hans
närvaro ej är av betydelse för målets handläggning eller utredning. Erinran
härom skall intagas i kallelsen till sammanträdet.

Uppskjules påbörjad huvudförhandling, skall förhandlingen fortsättas snarast
möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av sådant
uppskov.

5 kap. Övriga bestämmelser

1 § Förekommer anledning att kollektivavtal, som slutits av andra än parterna
i målet, har betydelse för prövning av tvisten i målet, skall de parter

InU 1974:16

som slutit kollektivavtalet beredas tillfälle att yttra sig i målet.

2 § 1 mål som handlägges enligt denna lag kan förordnas att vardera parten
skall bära sin rättegångskostnad, om den part som förlorat målet hade skälig
anledning att få tvisten prövad. Innehåller annan lag än rättegångsbalken
bestämmelse som avviker från vad nu sagts, tillämpas dock den bestämmelsen.

Ersättning för rättegångens förberedande utgår ej för kostnad för sådan
förhandling som grundas på lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt
eller på kollektivavtal.

Skyldighet för flera medparter att ersätta rättegångskostnad i mål, som
upptagits av arbetsdomstolen som första domstol, skall fördelas mellan dem
efter vad som är skäligt med hänsyn till deras förhållande till saken och
rättegången.

3 § 1 allt varom i denna lag ej är särskilt föreskrivet gäller i tillämpliga
delar vad som i rättegångsbalken eller annan författning är föreskrivet om
rättegången i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten. Därvid skall
beträffande rättegången i arbetsdomstolen som första domstol tillämpas vad
som är föreskrivet om rättegången i tingsrätt. I fråga om rättegången i arbetsdomstolen
som fullföljdsinstans tillämpas vad som är föreskrivet om
rättegången i hovrätt.

Utan hinder av första stycket skall lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål
om mindre värden icke tillämpas i mål som upptagits av arbetsdomstolen
som första domstol.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då lagen (1928:254) om arbetsdomstol
skall upphöra att gälla.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. I fråga om mål som inkommit till tingsrätt eller arbetsdomstolen före
lagens ikraftträdande tillämpas alltjämt äldre bestämmelser. Vad som i denna
lag föreskrives om arbetsdomstolens sammansättning skall dock tillämpas
i sådant mål, om icke huvudförhandling påbörjats i målet före lagens ikraftträdande.

4. Har staten eller arbetsgivare som avses i 1 S kommunaltjänstemannalagen
(1965:275) före lagens ikraftträdande meddelat beslut angående arbetstagares
arbets- eller anställningsvillkor och har arbetstagaren rätt att
anföra besvär mot beslutet, får talan ej föras enligt denna lag med anledning
av beslutet.

1 ** Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 16

InU 1974:16

2 Förslag till
Lag om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk
i anställningsförhållanden

Härigenom förordnas som följer.

1 § Lagsökning eller betalningsföreläggande enligt lagsökningslagen
(1946:808) kan utverkas vid tingsrätt utan hinder av att tvist om anspråket
skall handläggas enligt lagen (1974:000) om rättegången i arbetstvister.

Besvär som avses i 34 $ lagsökningslagen föres i hovrätten, även om
anspråket är sådant som avses i första stycket.

2 § Hänskjutes mål om lagsökning eller betalningsföreläggande såsom tvistigt
till rättegång, skall det överlämnas till arbetsdomstolen, om tvist om
anspråket skall upptagas och avgöras av denna domstol. Talan får ej föras
mot beslut om överlämnande. Har annan domstol än högsta domstolen
överlämnat målet, skall arbetsdomstolen, om den finner sig icke vara behörig
att pröva tvisten, visa målet åter till den domstol som överlämnat det.

Har tingsrätt meddelat utslag i lagsökningsmål eller i mål om betalningsföreläggande
på ansökningen tecknat bevis att utmätning får ske och vill
gäldenären söka återvinning, skall han, om tvist om anspråket skall upptagas
och avgöras av arbetsdomstolen, inom tid som anges i 35 S första stycket
lagsökningslagen göra ansökan om målets upptagande vid denna domstol.
Finner arbetsdomstolen sig icke vara behörig, skall målet överlämnas till
tingsrätten. Ansökan om målets upptagande vid arbetsdomstolen skall därvid
anses som ansökan om återvinning.

Talan i mål som överlämnats till arbetsdomstolen enligt första stycket
eller som upptagits av arbetsdomstolen enligt andra stycket skall anses väckt
där, när ansökningen om lagsökning eller betalningsföreläggande gjordes
vid tingsrätten.

3 S Beträffande förfarandet vid tingsrätt i mål som avses i denna lag gäller
i övrigt i tillämpliga delar lagsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då lagen (1947:638) om betalningsföreläggande
för vissa fordringar på arbetslön m. m. skall upphöra
att gälla.

Beträffande mål där ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande
gjorts före lagens ikraftträdande tillämpas alltjämt äldre bestämmelser.

InU 1974:16

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1928:253) om kollektivavtal

Härigenom förordnas att i lagen (1928:253) om kollektivavtal skall införas
en ny paragraf, 10 S, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 5

Mål om tillämpning av denna lag
prövas av arbetsdomstolen. Sådant
mål handlägges enligt lagen
(1974:000) om rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt Härigenom

förordnas att 29 $ lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

Mål om tillämpning av denna lag
prövas av arbetsdomstolen. Sådant
mål handlägges enligt lagen
(1974:000) om rättegången i arbetstvister.

nisationen.

Mål. som avse tillämpningen av
denna lag. upptagas och avgöras av arbetsdomstolen.

Förening, varom i 2 \v sägs. äge vid
arbetsdomstolen väcka och utföra talan
i mål rörande föreningsrätt för
medlem i föreningen; och må denne
själv ej kära i sådant mål. med mindre
han visar, att föreningen undandrager
sig att tala å hans vägnar. Finnes huvudorganisation.
skall vad här sägs om
förening gälla beträffande huvudorga -

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

InU 1974:16

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller
avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m.

Härigenom forordnas att 7 5 lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning
eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 5

Mål som avse tillämpningen av denna
lag upptagas av allmän domstol;
dock att mål beträffande arbetstagare,
vilkas arbetsavtal regleras av kollektivavtal.
skola anhängiggöras vid arbetsdomstolen.

I fråga om anhängiggörande och utförande
hos arbetsdomstolen av talan
jämlikt denna lag skall gälla vad i 13$
lagen om arbetsdomstol stadgas, ändock
att målet ej är sådant som i sistnämnda
lag sägs.

Mål om tillämpning av denna lag
handläggas enligt lagen (1974:000) om
rättegången i arbetstvister.

I mål som avses i första stycket äga
41$ tredje stycket och 42$ andra
stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt
i fråga om mål där talan väckts före ikraftträdandet.

' Lagens rubrik enligt prop. 1974:88.

InU 1974:16

6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot uppsägning eller
avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller
havandeskap m. m.

Härigenom förordnas att 7 § lagen (1945:844) om förbud mot uppsägning
eller avskedande av arbetstagare med anledning av äktenskap eller havandeskap
m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75*

Mål, som avse tillämpningen av
denna lag. upplagas och avgöras av
allmän domstol; dock att mål beträffande
arbetstagare, vilkas arbetsavtal
regleras av kollektivavtal, skola anhängiggöras
vid arbetsdomstolen.

Ifråga om anhängiggörande och utförande
hos arbetsdomstolen av talan
jämlikt denna lag skall gälla vad i 13 j
lagen om arbetsdomstol stadgas, ändock
att målet ej är sådant som i sistnämnda
lag sägs.

Mål om tillämpning av denna lag
handläggas enligt lagen (1974:000) om
rättegången i arbetstvister.

/ mål som avses i.forsta stycket äga
41 \v tredje stycket och 42 $ andra
stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt
i fråga om mål där talan väckts före ikraftträdandet.

1 Lagens rubrik enligt prop. 1974:88.

3 Paragrafens beteckning enligt prop. 1974:88.

InU 1974:16

7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare

Härigenom förordnas att 9$ lagen (1972:650) om rätt till ledighet och
lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare skall ha nedan an -

givna lydelse.

Nuvarande lydelse

Mål om tillämpning av denna lag
prövas, om ej annat föijer av tredje
stycket, av arbetsdomstolen, om anställningsavtalet
regleras av kollektivavtal,
och i annat fall av allmän domstol.
Sådant mål får dock genom avtal
hänskjutas till avgörande av skiljemän.

I fråga om talans väckande och utförande
hos arbetsdomstolen gäller
13 \v lagen (1928:254) om arbetsdomstol
även om målet ej är sådant som
avses i den lagen.

Fråga som avses i 1 >: andra stycket
1 och 2 prövas i den ordning Konungen
bestämmer.

Föreslagen lydelse

Mål om tillämpning av denna lag
handlägges enligt lagen (1974:000) om
rättegången i arbetstvister.

I mål som avses i första stycket äger
41 \v tredje stycket och 42 sv andra
stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.

Utan hinder av första stycket prövas
fråga, som avses i 1 $ andra stycket
1 och 2, i den ordning Kungl. Maj:t
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt
i fråga om mål där talan väckts före ikraftträdandet.

InU 1974:16

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd

Härigenom forordnas att 42 S lagen (1974:12) om anställningsskydd skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 5

Mål om tillämpning av denna lag

prövas av allmän domstol, om målet
rör oorganiserad arbetstagare. I annat
fall prövas målet av arbetsdomstolen.
Tvist får genom avtal hänskjutas till
avgörande av skiljemän.

I fråga om talans väckande och utförande
hos arbetsdomstolen gäller
13 s' lagen (1928:254) om arbetsdomstol,
även om målet ej är sådant som
avses i den lagen.

Mot beslut som allmän underrätt
meddelat under rättegången enligt
34 S tredje stycket eller 35 S andra
stycket skall talan föras särskilt
genom besvär. Mot hovrättens beslut
får talan ej förås.

Mål om tillämpning av denna lag

eller författning, som avses i 2 f handlägges
enligt lagen (1974:000) om rättegången
i arbetstvister.

Mot beslut som tingsrätt meddelat
under rättegången enligt 34 $ tredje
stycket eller 35 ii andra stycket skall
talan föras särskilt genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

InU 1974:16

9 Förslag till
Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)

Härigenom förordnas att 44 5 arbetarskyddslagen (1949:1) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44 §

Mål, som avse tillämpningen av
42 S, upplagas och avgöras av arbetsdomstolen;
dock skall talan mot arbetstagare
väckas vid allmän domstol.

Fackförening eller annan liknande
förening av arbetstagare äger vid arbetsdomstolen
väcka och utföra talan
för medlem i föreningen; och md denne
ej själv kära, med mindre han visar,
att föreningen undandrager sig alt lala
å hans vägnar. Vad som finnes stadgat
om part med hänsyn lilljävsförhållande,
personlig inställelse, hörande under
sanningsförsäkran och andra frågor
rörande bevisningen skall ock gälla
den för vilken förening kärar.

Mål om tillämpning av 42 5 prövas
av arbetsdomstolen; dock skall talan
mot arbetstagare prövas av allmän
domstol.

Utan hinder av 42 $ lagen (1974:12)
om anställningsskydd prövar arbetsdomstolen
mål som rör uppsägning eller
avskedande av arbetstagare med
anledning av hans uppdrag som
skyddsombud.

Mål som prövas av arbetsdomstolen
handlägges enligt lagen (1974:000) om
rättegången i arbetstvister.

För tiden intilldess lagakraftägande
dom eller beslut föreligger kan domstolen
förordna, att 42 \v fjärde stycket
ej skall äga tillämpning. Yrkande
om sådant förordnande får ej bifallas
utan att motparten har bereus tillfälle
att yttra sig över yrkandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

InU 1974:16

10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:114) om semester

Härigenom förordnasatt 23 8 lagen(1963:114)om semesterskall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 8

Mål, som avse tillämpningen av
denna lag, upptagas och avgöras av
allmän domstol; dock skola mål beträffande
arbetstagare, vilkas arbetsavtal
regleras av kollektivavtal, anhängiggöra
s vid arbetsdomstolen. Alt
betalningsföreläggande för fordran på
semesterlön eller semesterersättning
enligt lag må sökas vid allmän underrätt
jämväl om arbetsavtalet regleras
av kollektivavtal, därom är särskilt
stadgat.

I fråga om anhängiggörande och utförande
hos arbetsdomstolen av talan
jämlikt denna lag skall gälla vad i 13 sv
lagen om arbetsdomstol stadgas, ändock
alt målet ej är sådant som i sistnämnda
lag sägs.

Mål om tillämpning av denna lag
handläggas enligt lagen (1974:OOQ) om
rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser tillämpas
alltjämt i fråga om mål där talan väckts före ikraftträdandet.

InU 1974:16

11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt
dels att 7 och 8 SS skall ha nedan angivna lydelse.

dels att 9—11 SS skall upphöra att
Nuvarande lydelse

Talan mot central förvaltningsmyndighets
beslut i den del beslutet
rör tillämpningen av denna lag föres
genom besvär hos arbetsdomstolen.
Vid arbetsdomstolens prövning av besvären
gäller lagen den 22 juni 1928 (nr
254) om arbetsdomstol i tillämpliga
delar med de ändringar och tillägg som
foijer av 8—11 M.

Angår beslutet medlem i sammanslutning
som avses i 1 S lagen den 22
juni 1928 (nr 253) om kollektivavtal,
fores hans talan av sammanslutningen.
Medlemmen får ej själv föra talan,
om han icke visar att sammanslutningen
undandrager sig att föra hans talan.

gälla.

Föreslagen lydelse

Talan mot central förvaltningsmyndighets
beslut i den del beslutet
rör tillämpningen av denna lag föres
genom besvär hos arbetsdomstolen.

Angår beslutet medlem i förening
som avses i 2 § lagen (1936:506) om
förenings- och förhandlingsrätt, kan
hans talan foras av föreningen. Medlemmen
har dock rätt att själv föra talan,
om han visar att föreningen
undandrager sig att föra hans talan.

I fråga om besvär sorn fores hos arbetsdomstolen
enligt denna lag skall i
övrigt i tillämpliga delar gälla vad som
i lagen (1974:000) om rättegången i
arbetstvister föreskrives om rättegången
i mål sorn fullföljts till arbetsdomstolen
genom besvär. Besvärsmål enligt
denna lag kan dock även företagas
till avgörande efter huvudförhandling.

Har myndighet beviljat eller avslagit
framställning om samhällsstöd, kan
arbetsdomstolen förordna annat för tiden
intill dess lagakraftägande beslut
föreligger i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt
i fråga om mål där besvär förts före ikraftträdandet.

InU 1974:16

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Härigenom forordnas att 9 ii lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
9 §

Mål vari är tvist om arbetsgivares Mål vari är tvist om arbetsgivares
rätt till kvittning mot arbetstagares rätt till kvittning mot arbetstagares

lönefordran prövas av arbetsdomsto- lönefordran handlägges enligt lagen

len, om tjänsteavtalet regleras av kol- (1974:000) om rättegången i arbets lektivavtal,

och i annat fall av allmän tvister,

domstol.

I fråga om talans väckande och utförande
hos arbetsdomstolen gäller
13 ,sv lagen (1928:254) om arbetsdomstol,
även om målet ej är sådant som
avses i den lagen.

Gör arbetsgivare i mål om lönefordran invändning om kvittning eller
väcker han genkäromål om motfordran, får målet om lönefordran avgöras
utan prövning av invändningen eller genkäromålet, om sådan prövning skulle
oskäligt uppehålla prövningen av lönefordran.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt
i fråga om mål där talan väckts före ikraftträdandet.

InU 1974:16

13 Förslag till
Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274)

Härigenom forordnas i fråga om statstjänstemannalagen (1965:274),

dels att 16 S skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall inforas en ny paragraf, 39 a 5j, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 S

Om från statens sida förfares i strid mot 15 S forsta stycket eller om
arbetstagarförening åsidosätter vad som åligger den enligt 15 8 tredje stycket,
skall staten eller föreningen, även om förpliktelse till följd av kollektivavtal
ej åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges
i 8 och 9 SS lagen om kollektivavtal. Detsamma gäller tjänsteman, om han
deltager i sådan av arbetstagarförening anordnad eller föranledd stridsåtgärd
som icke är tillåten enligt 15 S första stycket.

Mål om skadestånd enligt forsta
stycket upptages och avgöres av arbetsdomstolen.
I fråga om anhängiggörande
och utförande av talan gälla bestämmelserna
i 13 \v lagen om arbetsdomstol,
även om målet ej är sådant
som avses där.

39 a S

Mål om skadestånd enligt 16 \v prövas
av arbetsdomstolen. Sådant mål,
liksom mål om tillämpning av 7 \v tredje
stycket eller 30 S eller av föreskrift
som meddelats med stöd av dessa bestämmelser,
handlägges enligt lagen
(1974:000) om rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

InU 1974:16

14 Förslag till
Lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965:275)

Härigenom förordnas att 4 5 kommunaltjänstemannalagen (1965:275) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om kommun förfar i strid mot 3 S första stycket eller om arbetstagarförening
åsidosätter vad som åligger den enligt 3 S tredje stycket, skall kommunen
eller föreningen, även om förpliktelse till följd av kollektivavtal
ej åsidosatts, ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges i 8
och 9 5S lagen om kollektivavtal. Detsamma gäller tjänsteman, om han
deltager i sådan av arbetstagarförening anordnad eller föranledd stridsåtgärd
som icke är tillåten enligt 3 5 första stycket.

Mål om skadestånd enligt första Mål om skadestånd enligt första
stycket upptages och avgöres av ar- stycket prövas av arbetsdomstolen,

betsdomstolen. I fråga om anhängig- Sådant mål handlägges enligt lagen

görande och utförande av talan gälla (1974:000) om rättegången i arbets bestämmelserna

i 13)1 lagen om ar- tvister,

betsdomstol, även om målet ej är sådant
som avses där.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

InU 1974:16

15 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965:276) om inskränkning i rätten att föra
talan mot offentlig arbetsgivares beslut

Härigenom förordnas att lagen (1965:276) om inskränkning i rätten att
föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Arbetstagare må ej föra talan mot
offentlig arbetsgivares beslut rörande
hans arbets- eller anställningsvillkor,
om han eller arbetstagarförening
som han tillhör äger väcka talan i saken
vid arbetsdomstolen eller i dess
ställe inför skiljemän.

Föreslagen lydelse

Arbetstagare får ej anföra besvär
mot offentlig arbetsgivares beslut rörande
hans arbets- eller anställningsvillkor,
om talan i saken enligt lagen
(1974:000) om rättegången i arbetstvister
kan väckas vid arbetsdomstolen
eller tingsrätt eller i deras ställe inför
skiljemän.

Genom första stycket inskränkes
dock ej rätt att anföra besvär mot offentlig
arbetsgivares beslut i fråga som
enligt avtal får avgöras av arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Äldre bestämmelser om rätt
att anföra besvär tillämpas alltjämt i fråga om beslut som meddelats före
lagens ikraftträdande.

InU 1974:16

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff

Härigenom förordnas, att 27 S lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

Vad i denna lag är stadgat om böter
skall även gälla vitén. Förvandling
må dock ej ske av vite som utdömts för
underlåtenhet att fullgöra dom eller
beslut rörande saken i mål som handlagts
enligt lagen (1974:000) om rättegången
i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Vad i denna lag är stadgat om böter
skall även gälla vitén.

InU 1974:16

17 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre
värden

Härigenom förordnas att 1, 3 och 4 SS lagen (1974:8) om rättegången
i tvistemål om mindre värden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 8

Denna lag skall tillämpas på rät- Denna lag skall tillämpas på rättegången
vid allmän domstol i tviste- tegången i tvistemål vari förlikning
mål vari förlikning om saken är till- om saken är tillåten, om värdet av

låten, om värdet av vad som yrkas vad som yrkas uppenbart ej översti uppenbart

ej överstiger hälften av ger hälften av det enligt lagen

det enligt lagen (1962:381) om all- (1962:381) om allmän försäkring be män

försäkring bestämda basbelop- stämda basbeloppet för oktober näst
pet för oktober näst föregående år. föregående år.

Första stycket gäller ej om part första gången han skall föra talan i tvistemålet
yrkar att denna lag ej skall tillämpas och därvid gör sannolikt att
bakomliggande tvist rör högre värde eller att utgången eljest är av synnerlig
betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Har talan
väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, skall part som begär
målets hänskjutande till rättegång senast därvid framställa yrkande som
nyss sagts.

Med värde enligt första stycket avses det värde som vid tiden för talans
väckande kan antagas gälla. Har talan väckts genom ansökan om lagsökning
eller betalningsföreläggande eller om enskilt anspråk i brottmål, avses värdet
vid rättens beslut att tvisten skall handläggas som tvistemål. Vid bedömningen
skall hänsyn ej tagas till rättegångskostnad.

Denna lag skall ej tillämpas i fråga
om mål som av tingsrätt handlägges
i särskild sammansättning eller med
tillämpning av konkurslagen

(1921:225) eller ackordslagen

(1970:847), eller om mål som skall
upptagas omedelbart av högre rätt.

Denna lag skall ej tillämpas i fråga
om mål som av tingsrätt handlägges
i särskild sammansättning eller med
tillämpning av konkurslagen

(1921:225) eller ackordslagen

(1970:847), eller om mål som skall
upptagas omedelbart av högre rätt eller
arbetsdomstolen.

InU 1974:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 S

I stället för bestämmelserna om förberedelse i 42 kap. 6— 22 SS rättegångsbalken
och om huvudförhandling i 43 kap., 50 kap. 15— 18 SS och 21 — 22 SS
samt 55 kap. 12 och 15 SS samma balk, gäller denna lags bestämmelser
om sammanträde och skriftlig handläggning. I övrigt tillämpas rättegångsbalken
i den mån dess bestämmelser ej strider mot denna lag. Därvid jämställes
sammanträde enligt denna lag med huvudförhandling.

Beträffande rättegången i mål som
enligt lagen (1974:000) om rättegången
i arbetstvister skall fullföljas till arbetsdomstolen
i stället för till hovrätt
tillämpas första stycket endast om det
icke strider mot vadsom enligt särskild
föreskrift i den lagen skall gälla om
rättegången i arbetsdomstolen som
fullföljdsinstans.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden

1974:1548 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen som
sin mening framhåller att rättstvister på arbetsmarknaden inte bör lösas
genom skiljedom enligt lagen om skiljemän den 14 juni 1929.

Motioner väckta i anledning av propositionen

1974:1834 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s), vari hemställs
att riksdagen i anledning av propositionen 1974:77 antar Kungl. Maj:ts förslag
till lag om rättegången i arbetstvister, m. m.,med undantag för 4 kap. 3 S
första stycket, som bör ges följande lydelse:

Domen skall i första hand grundas å vad vid huvudförhandlingen förekommit.
Dock må domstolen till grund för domen lägga jämväl andra
i målet förebragta omständigheter.

Dom skall meddelas domen meddelas.

Vad som i första slutligt beslut.

1974:1836 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen
beslutar

1. att proposition 1974:77 avslås.

InU 1974:16

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om att denna snarast framlägger
förslag till lag om ett nytt rättsförfarande på arbetsmarknaden som beaktar
följande:

a) rätt lill kostnadsfri rättegång samt att själv välja ombud för förande
av talan,

b) rätt att kunna överklaga utslag i första instans,

c) rätt att fä tvist behandlad på ort inom det län där käranden är bosatt.

Utskottet

I propositionen läggs fram ett förslag till lag om rättegången i arbetstvister.
Den nya lagen skall främja en enhetligare rättstillämpning i mål
om arbetstvister.

Enligt förslaget skall mål som rör organiserade arbetstagare tas upp direkt
i arbetsdomstolen som blir enda instansen i sådana mål. Innnan mål tas
upp till prövning skall parterna ha förhandlat i frågan. Tvister som rör oorganiserade
arbetstagare skall i första instans handläggas i tingsrätt och i
andra och sista instans i arbetsdomstolen. Om tvisten endast rör mindre
värden (ett halvt basbelopp) och handlagts i den särskilda ordningen härför
i tingsrätt erfordras prövningstillstånd av arbetsdomstolen för att tvisten
skall tas upp till behandling där. Liksom hittills skall parterna kunna komma
överens - med ett pär undantag — att tvister skall avgöras av skiljemän
i stället för domstol.

Begreppet arbetstvist ges i lagen en vid innebörd. Vissa typer av arbetstvister
undantas dock från lagens tillämpning. Det gäller bl. a. tvister på
den offentliga sektorn i vissa frågor som inte får regleras genom avtal samt
tvistiga fordringar i konkurs.

Lagförslaget innehåller regler om förfarandet i arbetstvister. Huvudregeln
är att bestämmelserna i rättegångsbalken eller andra lagar om rättegången
i dispositiva tvistemål (mål i vilka förlikning är tillåten) skall gälla i tillämpliga
delar. Då arbetsdomstolen fungerar som enda instans skall reglerna om rättegång
i tingsrätt i princip vara tillämpliga. Vissa undantag-som i huvudsak
stämmer överens med nu gällande avvikande föreskrifter i lagen om arbetsdomstol
— skall dock gälla. Då arbetsdomstolen är fullföljdsinstans skall
i princip reglerna om rättegång i hovrätt iakttas. Vissa särregler föreslås
dock, däribland bestämmelser om större möjligheter än i hovrätt att avgöra
mål utan huvudförhandling.

De ovan redovisade förändringarna medför ökade arbetsuppgifter för arbetsdomstolen.
Till detta kommer nya mål genom förändringar i och utökning
av den arbetsrättsliga lagstiftningen. I propositionen föreslås därför
en fördubbling av antalet ledamöter i domstolen.

Arbetsdomstolen skall i fortsättningen bestå av två ordförande, två vice
ordförande och 14 andra ledamöter. Ordförandena, vice ordförandena och

InU 1974:16

två ledamöter skall utses bland personer som inte kan sägas representera
parterna på arbetsmarknaden (ämbetsmannaledamöter). Ordförandena och
vice ordförandena skall dessutom vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.
Av de övriga tolv ledamöterna skall SAF och LO föreslå fyra vardera, TCO
två, Kommunförbundet och Landstingsförbundet tillsammans en, varjämte
en representant skall utses för staten som arbetsgivare. Utöver detta antal
medger lagförslagets konstruktion att ytterligare en ordförande och en vice
ordförande tillsätts. För annan ledamot än ordförande skall det finnas högst
tre ersättare, vilka skail utses på samma sätt som ledamöterna, dock skall
två av ersättarna för TCO-ledamöterna föreslås av SACO.

Vid huvudförhandling skall domstolen bestå av fem till sju ledamöter.
Den normala sammansättningen är sju ledamöter varav två representerar
arbetsgivarsidan och två arbetstagarsidan. Vid annan handläggning består
domstolen av tre ledamöter. Därutöver håller ordförandena på egen hand
förberedande sammanträden. Då fråga uppkommer om ändring i tidigare
praxis kan domstolen sammanträda i plenum.

Det är inte närmare reglerat i lagförslaget hur domstolen skall sammansättas,
utan bestämmelser härom föreslås bli intagna i en särskild instruktion.
I propositionen anges emellertid grunderna förden tänkta regleringen. Inom
ramen för sju deltagande ledamöter skall sammansättningen variera mellan
en allmän sammansättning i mål, som har betydelse utöver den sektor av
arbetsmarknaden från vilket det kommer, och olika särskilda sammansättningar
i mål, som huvudsakligen har betydelse endast för det berörda förhandlingsområdet.
I den allmänna sammansättningen bör enligt propositionen
delta ledamöter som utsetts efter förslag av envar av SAF, de offentliga
arbetsgivarna, LO och TCO. När det gäller den senare typen av
mål förordas att sammansättningen bestäms med utgångspunkt från vilka
ledamöter som främst företräder sakkunskap från det förhandlingsområde
som målet rör.

I samband med den nya lagen föreslås en lag om lagsökning och betalningsföreläggande
för fordringsanspråk i anställningsförhållanden, som
ersätter lagen (1947:638) om betalningsföreläggande för vissa fordringar på
arbetslön m. m. Dessutom föreslås vissa följdändringar i annan lagstiftning.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1974, dvs. samtidigt med
lagen om anställningsskydd.

I motionen 1836 av vänsterpartiet kommunisterna yrkas avslag på propositionen
i dess helhet samt förslag till ny lax om rättsförfarandet på arbetsmarknaden.
En ny lagstiftning skall innehålla bestämmelser om bl. a.
rätt till kostnadsfri rättegång, rätt att själv välja ombud, rätt att alltid kunna
överklaga avgörande i första instans samt rätt att få tvist behandlad på
ort i det län där käranden är bosatt.

Motionärerna hävdar att arbetsdomstolen är en ”klassdomstol" och att
en grundlig revidering av domstolen är nödvändig. Det framlagda lagfor -

InU 1974:16

slaget innebär enligt motionärerna endast förändringar av organisatorisk art
och inte någon ändring av arbetsdomstolens karaktär av klassdomstol. Motionärerna
vill ha ett helt nytt rättsförfarande i arbetstvister. Detta skall
bygga på, förutom ovan angivna principer, rätt till förhandlingar i alla frågor,
rätt att strejka när förhandlingar inte ger resultat, rätt att välja löneform,
rätt till möten och agitation på arbetsplatsen m. m.

Motionärerna motiverar sitt avslagsyrkande främst med hänvisning till
de materiella regler arbetsdomstolen har att tillämpa. Viktiga delar av det
regelsystemet behandlas av arbetsrättskommittén som innevarande år skall
avge sitt betänkande. I motionen anförs inte någon bärande kritik mot de
rättegångsregler som är aktuella i den förevarande propositionen. Utskottet
avstyrker sålunda avslagsyrkandet. De i anslutning till avslagsyrkandet framställda
yrkandena som grund för en ny reform är inte närmare motiverade.
I anslutning till vad som anförs om rättegångskostnader vill utskottet erinra
om att huvudregeln i rättegångsbalken är att den förlorande parten skall
ersätta den vinnande parten dennes rättegångskostnader. Denna regel skall
tillämpas även i arbetstvister. I 5 kap. 2 8 första stycket föreslås emellertid
en specialregel. Domstol kan förordna att vardera parten skall bära sin kostnad
om den förlorande parten hade skälig anledning att få tvisten prövad.
En för arbetstagarparten än förmånligare regel gäller dessutom enligt anställningsskyddslagen.
I övrigt kan hänvisas till den vidgade möjligheten
till ekonomiskt bistånd som enskilda personer fått genom den år 1972 antagna
rättshjälpslagen. Beträffande yrkandet om ombud gäller att part i arbetstvist
liksom i annan rättegång har rätt att själv välja ombud. Domstolen
kan avvisa ett ombud som visar oredlighet, oskicklighet, oförstånd eller
eljest befinns olämpligt. I praxis är det mycket ovanligt att domstol avvisar
ett ombud.

Motionärernas övriga förslag förutsätter ett tvåinstanssystem för alla
typer av arbetstvister. Det synes medföra att någon form av regionala arbetsdomstolar
måste inrättas. Utskottet är inte berett att förorda en sådan
lösning och avstyrker sålunda motionen i dess helhet.

I den vid riksdagens början väckta motionen 1548 av herr Hallgren m. fl.
(vpk) aktualiseras frågan om skiljeförfarande i arbetstvister. Såsom tidigare
redovisats kan parterna avtala att arbetstvist skall avgöras av skiljemän.
En bestämmelse härom är intagen i 1 kap. 3 8 i lagförslaget.

I kollektivavtal föreskrivs stundom att tvister i anledning av avtalet
skall hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt 1929 års lag härom.
Skiljeklausul utgör rättegångshinder. Parterna avgör själva hur skiljemännen
skall utses och hur många de skall vara. Har annat inte överenskommits
skall skiljemännen vara tre. Vardera parten utser en skiljeman och dessa
båda skiljemän utser därefter den tredje. Ofta har parterna redan i avtalet
bestämt hur skiljemännen skall utses. Skiljemännen skall i fråga om förfarandet
tillämpa vad parterna föreskrivit och i övrigt handlägga saken opartiskt,
ändamålsenligt och skyndsamt. Vittnen, sakkunniga och parter kan

InU 1974:16

höras, dock ej under ed eller sanningsförsäkran. Skiljedom skall avfattas
skriftligen. Den är bindande för parterna och (är således inte överklagas.
Parterna är skyldiga att betala skiljemännen för deras arbete och omkostnader.
Härtill kommer också vanliga processkostnader såsom ombudsarvoden
o. d.

Parterna på arbetsmarknaden har inrättat vissa fasta skiljenämnder, däribland
arbetsmarknadsnämnden inom LO-S A F-om rådet, för prövning av
olika slags kollektivavtalstvister.

I betänkandet SOU 1972:22 har domstolskommittén lagt fram ett alternativ
till det nuvarande skiljeförfarandet, vilket förslag f. n. är under departementsbehandling.
Enligt förslaget skall avtalstvister genom skriftlig
överenskommelse kunna hänskjutas till särskilda skiljedomstolar, knutna
till de allmänna domstolarna. Avgörandena skall inte fl överklagas. Som
skiljedomstol skall fungera tingsrätt i särskild sammansättning, nämligen
tre lagfarna domare och två av parterna utsedda skiljemän. Statsverket skall
svara för skiljemännens arvoden. För förfarandet skall i princip gälla rättegångsbalkens
regler, dock med vissa modifikationer.

1 motionen 1548 yrkas att rättstvister på arbetsmarknaden inte skall
fl lösas genom skiljedom enligt lagen om skiljemän. Man vänder sig mot
att del i vissa kollektivavtal finns bestämmelser om att, i fall där parterna
inte enas, vissa myndighetsföreträdare skall utse skiljeman, vilket inte anses
gagna arbetstagarsidan. Vidare riktar motionärerna kritik mot skiljeförfarandet
på grund av att en skiljedom inte kan överklagas, att vittnen inte
kan höras under ed inför skiljemännen samt att överexekutor kan vägra
verkställighet av en skiljedom.

Parterna på arbetsmarknaden har genom inrättande av olika skiljenämnder
ett väl utbyggt system för skiljeförfarande på olika arbetsrättsliga
områden. De har under lagstiftningsarbetet inte framställt önskemål
om att det nuvarande systemet skall ändras. Utskottet kan inte finna skäl
att ta ifrån parterna möjligheten att i arbetstvister liksom i andra dispositiva
mål träffa avtal om skiljeförfarande. Med hänsyn härtill och vad ovan sagts
om det pågående arbetet att reformera institutet avstyrker utskottet motionen
1548 och godtar propositionen i motsvarande del.

I motionen 1834 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s) behandlas
frågan om vilket material som får läggas till grund för dom i mål som
handläggs i arbetsdomstolen.

Enligt 17 kap. 2 ii första stycket rättegångsbalken skall dom, om huvudförhandling
hållits i målet, grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen.
Endast det material parterna åberopat vid huvudförhandlingen
får alltså utgöra underlag för domen. Vidare skall allt material läggas
fram muntligen under huvudförhandlingen. Dessa två principer — omedelbarhetsprincipen
och muntlighetsprincipen — är grundläggande för rättegångsförfarandet
i vårt land. Vid måls avgörande utan huvudförhandling

InU 1974:16

skall enligt 17 kap. 2 5 andra stycket rättegångsbalken till grund för domen
läggas vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet.

För arbetsdomstolen gäller en särskild regel i nu aktuellt hänseende (26 8
lagen om arbetsdomstol). Enligt denna skall domstolen i första hand ta
hänsyn till vad som förekommit vid huvudförhandlingen, men domstolen
kan också beakta andra omständigheter som förebragts i målet. Syftet med
undantagsbestämmelsen är bl. a. att arbetsdomstolen skall ha möjlighet att
ta hänsyn även till sådant material som åberopats vid förberedelsen
men av förbiseende inte lagts fram vid huvudförhandlingen. Vidare skall
arbetsdomstolen kunna komplettera utredningen efter huvudförhandlingen.
Ett skäl för undantagsregeln är att utgången i mål i arbetsdomstolen ofta
för verkningar även för andra än parterna och att noggrann utredning därför
är betydelsefull. Ett annat skäl är att domstolen prövar målet fullständigt
även när ena parten uteblivit från huvudförhandlingen.

I propositionen föreslås nu i 4 kap. 3 8 första stycket att arbetsdomstolen,
om huvudförhandling hållits i målet, skall få grunda domen på vad som
förekommit vid huvudförhandlingen och vad handlingarna i målet innehåller.
Om ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen grundas
på vad handlingarna innehåller och vad som eljest förekommit i målet.
Detta föreslås gälla för arbetsdomstolen både när den är första instans och
när den är fullföljdsinstans.

För tingsrätterna föreslås inte någon särskild regel, utan dessa skall även
i arbetstvister tillämpa 17 kap. 2 8 rättegångsbalken.

I motionen 1834 begärs att den nuvarande regeln i 26 8 lagen om arbetsdomstol
bibehålls i den nya lagen. Motionärerna befarar att propositionens
regel kommer att drabba arbetstagarsidan, eftersom motparten
oftast har större resurser att klara det utredningsarbete som föregår domstolsförhandlingarna.
För arbetstagarna har det därför stor betydelse att innehållet
i handlingarna i målet kan kompletteras med upplysningar till
domstolen.

Departementschefen behandlar den aktuella frågan på s. 122-123. Han
anför bl. a.:

I vissa fall kan det vara lämpligt att arbetsdomstolen har möjlighet att
beakta också andra omständigheter än som har förebragts vid huvudförhandlingen.
Bl. a. bör en sådan möjlighet finnas, om det vid överläggning
till dom skulle framkomma att visst material, som åberopats vid förberedelsen.
av förbiseende inte redovisats vid huvudförhandlingen eller att
vissa kompletterande uppgifter behövs för domsskrivningen. I många fall
synes det vara onödigt med en fortsatt huvudförhandling för att arbetsdomstolen
skall kunna beakta även dessa omständigheter. En särskild bestämmelse
som gör detta möjlig: bör därför uppställas för arbetsdomstolens
del. Den bestämmelse som nu gäller i detta hänseende synes emellertid
föra för långt. Det bör inte komma i fråga att arbetsdomstolen tar hänsyn

InU 1974:16

till andra omständigheter än sådana som framgår av ingivna handlingar
eller eljest av akten i målet. Givetvis skall omständigheterna även ha åberopats
av någon av parterna för att kunna läggas till grund för domen.
Enligt min mening bör bestämmelsen ha det innehållet, att domen vid
arbetsdomstolen får grundas endast på vad som har förekommit vid huvudförhandling
och vad handlingarna i målet innehåller.

Med hänsyn till arbetsdomstolens speciella karaktär anser utskottet i likhet
med departementschefen att det även i fortsättningen bör finnas en
särskild regel för arbetsdomstolen om vilket material som får läggas
till grund för domen. Arbetsdomstolen bör således kunna beakta dels omständigheter
som framgår av handlingarna i målet och som tidigare åberopats
men inte lagts fram vid huvudförhandlingen, dels material som tillförts
målet efter huvudförhandlingen. Vidare bör arbetsdomstolen kunna
uppmana parterna att efter huvudförhandlingen komma in med material.
Möjligheten att ta hänsyn till material som tillförts målet efter huvudförhandlingen
bör, såsom departementschefen framhållit (s. 170), användas
endast beträffande material som kan antas vara ostridigt eller inte föranleda
någon vidlyftigare argumentering. Motparten måste alltid beredas tillfälle
att yttra sig över nytillkommet material.

Enligt utskottets uppfattning innebär den föreslagna regeln i praktiken
att nuvarande praxis i arbetsdomstolen blir lagfäst. Med hänsyn härtill finns
det knappast anledning till de farhågor beträffande verkningarna av den
föreslagna regeln som motionärerna uttalat. Utskottet godtar därför propositionens
förslag om utformningen av regeln och avstyrker motionen.

Som framgår av betänkandet har utskottet vid behandlingen av förslaget
till lag om rättegången i arbetstvister främst tagit upp sådana frågor som
aktualiserats genom motioner. I den mån den föreslagna lagen inte behandlats
i det föregående tillstyrker utskottet densamma. Utskottet har inte
heller några erinringar mot övriga föreslagna lagändringar, dock att 39 a §
statstjänstemannalagen bör kompletteras med en hänvisning till 35 $ samma
lag och i övrigt preciseras på sätt utskottet föreslår i sin hemställan.

Utskottet tar slutligen upp frågor som rör anslag och ordförandetjänster
i arbetsdomstolen.

Ordförande i arbetsdomstolen skall som hittills förordnas på arvodestjänst.
Utses justitieråd eller regeringsråd till ordförande, förutsätts vederbörande
lämna sin ordinarie tjänst i högsta domstolen respektive regeringsrätten.
Inte heller detta är någon ändring i nuvarande ordning. Skulle annan
ordinarie domare förordnas till ordförande i arbetsdomstolen, är det möjligt
att förena arvodestjänsten i arbetsdomstolen med den ordinarie domartjänsten.
Därvid uppstår olägenheten att sistnämnda tjänst under avsevärd
tid kommer att uppehållas med vikariat. På grund härav föreslås i propositionen
att Kungl. Maj:t bemyndigas att i sådant fall föra den ordinarie

InU 1974:16

domartjänsten över stat. Utskottet har ingen invändning häremot utan föreslår
att riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet.

Omorganisationen av arbetsdomstolen innebär som tidigare sagts dubblering
av ordförande- och viceordförandeposterna, fördubbling av antalet
ledamöter samt utökning av antalet ersättare. Till detta kommer behov
av ytterligare kanslipersonal. Det för nästa budgetår redan anvisade anslaget
om 752 000 kr. till domstolens löner och omkostnader (prop. 1974:1 bil.
13 p. B 8, InU 1974:2) är inte beräknat för en sådan utbyggnad av organisationen,
utan en merkostnad av ca 434 000 kr. väntas uppstå. Likväl
begärs inte någon uppräkning av anslaget. Det förutsätts i stället att domstolen
skall fä medgivande att överskrida anslaget. Utskottet anser sig för
detta fall kunna acceptera ett anslagstekniskt arrangemang av angivet slag.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag pä propositionen 1974:77 och begäran om nytt
lagforslag att riksdagen avslår motionen 1974:1836,

2. beträffande skiljeförfarande att riksdagen med avslag på motionen
1974:1548 antar 1 kap. 3 5 i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om rättegången i arbetstvister,

3. beträffande /ragar» om vilket material som får läggas till grund,för
dom att riksdagen med avslag på motionen 1974:1834 antar
4 kap. 3 i det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om rättegången i arbetstvister,

4. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om rättegången i arbetstvister i den mån lagförslaget inte
behandlats i det föregående,

5. att riksdagen med förklaring att propositionen bör ändras i fråga
om förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen
(1965:274) antar förslaget med den ändringen att 39 a 8 erhåller
följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

39 a S

Mål om skadestånd enligt 16 5 Mål om skadestånd enligt 16 5

prövas av arbetsdomstolen. Sådant prövas av arbetsdomstolen. Sådant

mål, liksom mål om tillämpning av mål, liksom mål om tillämpning av

7 5 tredje stycket eller 30 5 eller av 7 5 tredje stycket, 30 eller 35 5

föreskrift som meddelats med stöd eller av föreskrift som meddelats

av dessa bestämmelser, handlägges med stöd av 7 \v tredje stycket eller

enligt lagen (1974:000) om rätte- 30 5 andra stycket, handlägges enligt

gången i arbetstvister. lagen (1974:000) om rättegången i

arbetstvister.

InU 1974:16

6. att riksdagen antar övriga i propositionen framlagda lagförslag,

7. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att föra över stat annan
ordinarie domartjänst än för justitieråd eller regeringsråd som
förenas med tjänst som ordförande i arbetsdomstolen.

Stockholm den 21 maj 1974

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund
(c), Nordgren (m), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m),
Nilsson i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c), Jonsson i Mora (fp). Olsson
i Asarum (s), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s), Rämgård (c) och
Hallgren (vpk).

Reservation

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att utskottets yttrande fr. o. m. den del som börjar på s. 30 med
”Motionärerna motiverar” bort ha följande lydelse:

Den s. k. reform som nu föreslås beträffande arbetsdomstolen är ägnad
att bevara det övertag som företagen sedan länge har på grund av utformningen
av det arbetsrättsliga regelsystemet. Den demokratisering av arbetslivet
som det så ofta talas om kan inte uppnås så länge arbetsköparna i
kraft av äganderätten har bestämmanderätt och tolkningsföreträde i alla
väsentliga frågor. Det blir anledning att i annat sammanhang ta upp de
grundläggande frågorna om makten på arbetsplatserna, förhandlings- och
strejkrätten m. m., som berörs i vänsterpartiet kommunisternas motion.

När det gäller det aktuella förslaget om en lag om rättegången i arbetstvister
får utskottet anföra följande. Lagen bygger i allt väsenligt på de principer
som mot arbetarklassens önskemål genomfördes år 1928. Enligt utskottets
mening måste domstolarna omformas så att lönearbetarnas inflytande ökas.
Först genom en sådan maktförskjutning blir det möjligt för domstolarna
att verka på ett rättvist och rimligt sätt. Propositionen tillgodoser inte detta
grundläggande krav och utskottet underkänner därför propositionen i dess
helhet.

Enligt utskottets uppfattning bör en domstolsreform för handläggning
av arbetstvister genomföras som beaktar de i motionen skisserade riktlinjerna.
Den närmare utformningen av en sådan reform bör bli föremål för
skyndsam utredning. Därvid bör beaktas vad i motionen anförs om att
tillförsäkra arbetare rätt att få tvisten behandlad på ort inom det län där

InU 1974:16

arbetaren är bosatt. En tänkbar lösning för att tillgodose detta är en decentralisering
av arbetsdomstolen eller ombildning av densamma till regionala
domstolar för behandling av arbetstvister. En förutsättning bör vidare
vara att käranden skall ha rätt att själv välja ombud för förande av talan
samt att rättegången görs kostnadsfri. Möjligheter bör säkerställas till överklagande
av domstolsutslag till central domstol med säte i Stockholm.

Sammansättningen av dessa domstolar bör vara sådan, att en majoritet
representerande löntagarna säkerställs. Det skisserade domstolssystemet
gör skiljemannaförfarande överflödigt och avgörande av skiljenämnd bör
därför inte tillåtas i arbetstvist.

Med det anförda har utskottet i princip biträtt kraven i motionerna 1548
och 1836. Eftersom utskottet avstyrker propositionen i dess helhet saknas
anledning att gå in på detaljspörsmål av det slag som behandlas i motionen
1834 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s). Den motionen avstyrks
således.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall lill motionerna 1974:1836 och 1974:1548
dels avslår propositionen 1974:77 och motionen 1974:1834,
dels begär att regeringen snarast lägger fram förslag till ny lagstiftning
om rättegången i arbetstvister i enlighet med de riktlinjer
utskottet förordat.

GOTAB 74 7628 S Stockholm 1974