Inrikesutskottets betänkande nr 15 år 1974

InU 1974:15

Nr 15

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:88 med
förslag till lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen m. m.
jämte motioner.

I betänkandet behandlas propositionen 1974:88, motionerna
1974:1809-1974:1811, som väckts i anledning av propositionen, och motionen
1974:558, yrkandet 5, som vid riksdagens början remitterades till
inrikesutskottet. De i betänkandet behandlade frågorna har samband med
det ärende utskottet tar upp i betänkandet 16.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974:88 (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga följande i propositionen framlagda
förslag till

1. lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen,

2. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274),

3. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid
arbetskonflikter,

4. lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt
arbete,

5. lag om ändring i lagen (1939:727) om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares
avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare,

8. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1),

9. lag om ändring i förmånsrättslagen (1 970:979),

10. lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd,

11. lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande
åtgärder.

1 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 15

InU 1974:15

Lagförslagen
1 Förslag till

Lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

Härigenom förordnas som följer.

1 § Denna lag äger tillämpning på arbetstagare som har utsetts av lokal
arbetstagarorganisation att som facklig förtroendeman företräda de
anställda i frågor som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med
facklig verksamhet sammanhängande frågor.

Med lokal arbetstagarorganisation avses i denna lag organisation som
på arbetsplatsen är eller brukar vara bunden av kollektivavtal för de
arbetstagare som beröres av förtroendemannens verksamhet.

Lagen vinner tillämpning på facklig förtroendeman då organisationen
har underrättat arbetsgivaren om det fackliga uppdraget. I förhållande till
förtroendemannen bestämmer organisationen när lagen skall gälla för
honom.

2 § Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller
den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse i annan författning än
lag gäller, om den avser fråga om företrädesrätt till fortsatt arbete eller
förläggning av ledighet för facklig förtroendeman, vars avlöningsförmåner
fastställes under medverkan av Kungl. Majit eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer, eller facklig förtroendeman hos riksdagen eller dess
verk.

Avtal som innebär att facklig förtroendemans rättigheter enligt denna
lag inskränkes är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras från 1 §,
5-7 §§ och 8 § första stycket med stöd av kollektivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är att anse
som huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om förenings- och
förhandlingsrätt.

3 § Facklig förtroendeman får ej av arbetsgivaren hindras att fullgöra sitt
uppdrag. Förtroendemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller
annat utrymme på arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdraget.

4 § Facklig förtroendeman får ej med anledning av sitt uppdrag ges
försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. När uppdraget har
upphört skall arbetstagaren vara tillförsäkrad samma eller likvärdig
ställning i fråga om arbetsförhållanden och anställningsvillkor som om
han ej haft fackligt uppdrag.

5 § Uppkommer fråga om ändring av facklig förtroendemans arbetsförhållanden
eller anställningsvillkor, skall arbetsgivaren minst två veckor i
förväg varsla den lokala arbetstagarorganisationen och underrätta förtroendemannen.
Föreligger hinder härför, skall varsel och underrättelse i

InU 1974:15

stället lämnas så snart det kan ske. Skyldighet att lämna varsel och
underrättelse föreligger ej vid sådan ändring som utgör ett normalt led i
förtroendemannens arbete och icke försämrar hans möjligheter att
fullgöra det fackliga uppdraget.

Den lokala arbetstagarorganisationen och förtroendemannen har rätt
till överläggning med arbetsgivaren om åtgärd som avses i första stycket.
Sådan överläggning skall påkallas senast en vecka efter det att varsel eller
underrättelse lämnades. Har överläggning påkallats, får arbetsgivaren icke
vidtaga den tilltänkta åtgärden förrän tillfälle till överläggning har
lämnats.

6 § Facklig förtroendeman har rätt till den ledighet som fordras för det
fackliga uppdraget.

Ledigheten får dock icke ha större omfattning än som är skäligt med
hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen. Ledigheten får icke förläggas
så, att den medför betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Ledighetens omfattning och förläggning bestämmes efter överläggning
mellan arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen.

7 § Vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på arbetsplatsen
skall facklig förtroendeman ha rätt till bibehållna anställningsförmåner.

Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall
med sådan tid likställas ledighet som avses i första stycket.

8 § Vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering skall
facklig förtroendeman, utan hinder av 22 § lagen (1974:12) om
anställningsskydd, ges företräde till fortsatt arbete, om det är av särskild
betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Kan förtroendemannen
endast efter omplacering beredas fortsatt arbete, gäller som
förutsättning för att han skall ges företräde att han har tillräckliga
kvalifikationer för detta arbete.

Uppsägning som sker i strid med första stycket skall på yrkande av
förtroendemannen förklaras ogiltig. Härvid äger 34 § andra och tredje
styckena, 36, 37, 39 och 41 §§ lagen (1974:12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.

9 § Uppkommer tvist om tillämpning på en facklig förtroendeman av 1,
3, 4, 6 eller 7 § eller 8 § första stycket eller kollektivavtalsbestämmelse
som med stöd av 2 § andra stycket har trätt i stället för 1, 6 eller 7 § eller
8 § första stycket, gäller den lokala arbetstagarorganisationens mening
om lagens eller kollektivavtalets rätta innebörd intill dess tvisten har
slutligt prövats. I kollektivavtal som har trätt i lagens ställe kan
föreskrivas att arbetstagarpartens bestämmanderätt i stället skall tillkomma
huvudorganisationen.

Utan hinder av första stycket kan arbetsgivaren vägra sådan ledighet
som äventyrar säkerheten på arbetsplatsen, viktiga samhällsfunktioner
eller därmed jämförliga intressen.

InU 1974:15

10 § Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag eller
kollektivavtalsbestämmelser som har trätt i lagens ställe skall han utge,
förutom lön och andra anställningsförmåner vartill facklig förtroendeman
är berättigad, ersättning för uppkommen skada. Vid bedömande om och i
vad mån skada har uppstått skall hänsyn tagas även till arbetstagarorganisations
intresse av att lagens bestämmelser iakttages i förhållande till
organisationens förtroendemän samt till övriga omständigheter av annan
än rent ekonomisk betydelse.

Arbetstagarorganisation kan åläggas att utge skadestånd om den
föranlett felaktig tillämpning av lagen eller kollektivavtal som har trätt i
lagens ställe och har insett eller uppenbarligen borde ha insett felaktigheten.
Detsamma gäller om organisationen icke vidtager skäliga åtgärder för
att hindra facklig förtroendeman från ett motsvarande förfarande eller
om organisationen icke söker förebygga skada av ett felaktigt förfaringssätt.
Facklig förtroendeman kan icke åläggas att utge skadestånd eller
återbära erhållen lön för facklig verksamhet som han har bedrivit med
organisationens godkännande.

Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är
skäligt, kan skadeståndet jämkas.

11 § Den som vill fordra skadestånd enligt denna lag skall underrätta
motparten om sitt anspråk inom fyra månader från det skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen
(1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt eller med stöd av
kollektivavtal, skall talan väckas inom fyra månader efter det att
förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom åtta
månader från skadans uppkomst.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om anspråk på lön
och andra anställningsförmåner enligt denna lag eller kollektivavtal som
har trätt i lagens ställe.

Iakttages ej vad som föreskrives i första och andra styckena, är talan
förlorad.

12 § Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974:000)
om rättegången i arbetstvister. Sådant mål skall handläggas skyndsamt.
Detsamma gäller mål om kollektivavtal som har trätt i lagens ställe.

Utan hinder av 9 § kan arbetsdomstolen meddela förordnande i
tvistefrågan för tiden intill dess tvisten har slutligt prövats. Yrkande om
sådant förordnande får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle
att yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Kollektivavtal enligt 2 § andra stycket kan ingås före ikraftträdandet.
Har en arbetstagares fackliga uppdrag upphört före ikraftträdandet
äger 4 § icke tillämpning.

Föreskrifterna i 5 § gäller icke om de leder till att varsel och
underrättelse skall ha lämnats före ikraftträdandet.

InU 1974:15

2 Förslag till

Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274)

Härigenom förordnas att 7, 29, 30 och 35 §§ statstjänstemannalagen
(1965:274) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Ordinarie domartjänst tillsättes med fullmakt. Annan ordinarie tjänst
tillsättes med fullmakt eller konstitutorial eller, om särskilda skäl
föreligga, med förordnande. Övriga tjänster tillsättas med förordnande.

Förordnande meddelas för bestämd tid eller tills vidare. Förordnande
tills vidare må meddelas att gälla längst till viss tidpunkt.

Om ej annat följer av bestämmelser
som Konungen meddelar,
må förordnande meddelas för bestämd
tid eller tills vidare längst
till viss tidpunkt endast om det
föranledes av arbetsuppgifternas
särskilda beskaffenhet eller om
anställningen gäller provtjänstgöring,
praktikarbete eller vikariat.

29 §

Tjänsteman må skiljas från
tjänsten endast av allmän domstol
efter åtal eller av Konungen eller
myndighet med stöd av bestämmelse
i denna lag.

Tjänsteman må skiljas från
tjänsten endast av allmän domstol
efter åtal eller av Konungen eller
myndighet med stöd av bestämmelse
i denna lag eller lagen
(1974:12) om anställningsskydd.

Om skiljande från tjänsten av justitieråd eller regeringsråd på grund av
ämbetsbrott eller efter anmälan av riksdagen föreskrives i regeringsformen.

30 §

Tjänsteman som är förordnad
tills vidare må efter skriftlig uppsägning
skiljas från tjänsten. Den
som är förordnad för tillfällig anställning
må dock med omedelbar
verkan skiljas från tjänsten, om
anställningen ej varat mer än tre
månader i följd.

Uppsägning må ske endast om

Tjänsteman som är förordnad
tills vidare må efter skriftlig uppsägning
skiljas från tjänsten. Uppsägning
i annan form är ogiltig.

Även om tjänstemannen intager
verksledande eller därmed jämförlig
ställning, gälla i fråga om
grund för uppsägning och förfarandet
vid uppsägning samt varsel

1* Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 15

InU1974:15

Nuvarande lydelse

tjänstemannen visat bristande
lämplighet för tjänsten eller det
finnes anledning att draga in denna
eller uppsägningen av annat
skäl är påkallad från allmän synpunkt.

Uppsäges tjänsteman och önskar
arbetstagarförening som tjänstemannen
tillhör överläggning i
saken, skall begäran därom framställas
utan dröjsmål. Sker detta,
må tjänstemannen ej skiljas från
tjänsten förrän överläggningen ägt
rum, även om uppsägningstiden
gått ut.

Tjänsteman som är anställd
med fullmakt, konstitutorial eller
förordnande tills vidare äger lämna
tjänsten efter skriftlig uppsägning.
Den som är förordnad för
tillfällig anställning må dock lämna
tjänsten omedelbart efter anmälan,
om anställningen ej varat
mer än tre månader i följd.

Föreslagen lydelse

och överläggning lagen (1974:12)
om anställningsskydd. I fråga om
förfarandet vid uppsägning samt
om varsel och överläggning får
Konungen dock meddela avvikande
bestämmelser.

Har förordnande meddelats för
bestämd tid eller tills vidare längst
till viss tidpunkt, upphör tjänsten
utan föregående uppsägning vid
förordnandetidens utgång.

Tjänsteman som är anställd
med fullmakt, konstitutorial eller
förordnande tills vidare äger lämna
tjänsten efter skriftlig uppsägning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

I fråga om anställningsförhållande varå denna lag är tillämplig gäller
tills vidare icke reglerna om avskedande, turordning och företrädesrätt till
ny anställning i lagen (1974:12) om anställningsskydd.

Har uppsägning skett före ikraftträdandet, tillämpas 30 § tredje
stycket i dess äldre lydelse.

InU 1974:15

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid
arbetskonflikter

Härigenom förordnas att 2 § lagen (1936:320) om skydd mot
vräkning vid arbetskonflikter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Vad i 1 § sägs skall ej gälla,

a) om arbetstagaren är i arbetsgivarens kost;

b) om arbetsavtalet ingåtts för b) om anställning som avser

bestämd tid utan att viss uppsäg- viss säsong upphört, eller om an ningstid

avtalats eller skall anses ställning som avser viss tid eller

avtalad, samt den i arbetsavtalet visst arbete upphört och arbetsta stadgade

tiden gått till ända; garen, i fall som avses i 15 § första

stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd,
fått underrättelse
som där sägs;

c) om arbetsavtalet upphört på grund av uppsägning som verkställts
före konflikten och som uppenbarligen icke äger samband med denna;

d) om arbetstagaren befunnits skyldig att avflytta från lägenheten på
grund av dröjsmål med erläggande av hyra som utgår i penningar;

e) om lägenheten erfordras till bostad åt annan arbetstagare, med
vilken överenskommelse angående arbete vid arbetsgivarens av konflikten
berörda företag träffats för den tid, konflikten varar, eller för bestämd
tid, ej understigande tre månader;

f) om arbetstagaren, efter det hans rätt att nyttja lägenheten upphört,
vägrat avflytta till annan tjänlig och på skäliga villkor upplåten bostad i
orten som beretts honom genom arbetsgivarens försorg;

g) om arbetstagaren dröjt med erläggande av sådan ersättning som
omförmäles i 3 § utöver sju söckendagar efter förfallodagen, och vad
sålunda ligger honom till last icke finnes vara av ringa betydenhet; eller

h) om arbetstagaren efter konfliktens inträde genom uppenbar
vanvård eller annorledes grovt åsidosatt honom såsom innehavare av
lägenheten åvilande förpliktelser eller ock stört ordningen på arbetsplatsen.

Första stycket b) gäller endast,
om anledning till att fortsatt anställning
icke erbjudes arbetstagaren
uppenbarligen ej har samband
med konflikten.

InU 1974:15

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Har anställning för viss tid
eller visst arbete upphört efter denna tidpunkt utan att skyldighet
förelegat för arbetsgivaren att lämna underrättelse enligt 15 § första
stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd, gäller dock 2 § i dess äldre
lydelse.

InU 1974:15

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970:943) om arbetstid m. m.
i husligt arbete,

dels att 12 och 20 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a och 12 b §§, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är avtalstiden ej bestämd, gäller
avtalet tills vidare och upphör
efter uppsägning från endera sidan.
Uppsägningstiden är 14 dagar,
om ej annat överenskommits.

Arbetsgivaren får dock alltid
säga upp avtalet att upphöra omedelbart,
om arbetstagaren väsentligen
åsidosätter sina skyldigheter
mot arbetsgivaren. Samma rätt
tillkommer arbetstagaren, om arbetsgivaren
eller någon medlem av
arbetsgivarens hushåll väsentligen
åsidosätter sina skyldigheter mot
arbetstagaren.

Uppsägning som avses i andra
stycket får ej ske, om till grund
därför åberopas uteslutande förhållande,
som parten känt till mer
än en vecka före uppsägningen.

Anställning gäller tills vidare,
om ej annat har avtalats. Sådan
anställning kan genom uppsägning
bringas att upphöra vid utgången
av viss uppsägningstid. Uppsägning
från arbetsgivarens sida skall ske
skriftligen.

För såväl arbetsgivare som arbetstagare
gäller en uppsägningstid
av en månad. Arbetstagare, som
vid uppsägningen har varit anställd
hos arbetsgivaren sammanlagt
minst fem år, har dock rätt till en
uppsägningstid av två månader.
Har anställningstiden varat minst
tio år, har arbetstagaren rätt till en
uppsägningstid av tre månader.

Vid bestämmande av anställningstid
enligt andra stycket skall
medräknas tid under vilken arbetstagaren
varit anställd hos förutvarande
arbetsgivare, om arbetet kan
anses utfört i ett och samma
hushåll.

12 a §

Arbetstagare har rätt till lön
och andra anställningsförmåner
under uppsägningstiden även om
arbetsgivaren icke erbjuder honom
arbete. Sådana förmåner får ej
understiga vad som normalt skulle
ha utgått till arbetstagaren, om

InU 1974:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
han hade fått behålla sina arbetsuppgifter.

Om anställningsförmån enligt
lag utgår endast för arbetad tid,
skall med sådan tid likställas tid
under vilken arbetstagaren enligt
första stycket är berättigad till lön
och andra anställningsförmåner.

Från lön som utgår på grund av
första stycket får arbetsgivaren
avräkna inkomst som arbetstagaren
under den tid lönen avser har
förvärvat i annan anställning. Rätt
till avräkning föreligger också beträffande
inkomst som arbetstagaren
under nämnda tid uppenbarligen
kunde ha förvärvat i annan
anställning som han skäligen bort
godtaga. Utbildningsbidrag som
utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning
får avräknas, i
den mån bidraget avser samma tid
som lönen och arbetstagaren har
blivit berättigad till bidraget efter
uppsägningen.

Under uppsägningstiden har arbetstagaren
rätt till ledighet med
bibehållna anställningsförmåner i
den utsträckning som skäligen
fordras för att han skall kunna
besöka arbetsförmedlingen eller
annars söka arbete.

12 b §

A nställning får av arbetstagaren
frånträdas med omedelbar verkan,
om arbetsgivaren eller någon medlem
av dennes hushåll i väsentlig
grad har åsidosatt sina åligganden
mot arbetstagaren.

Anställning kan av arbetsgivaren
genom avskedande bringas att
upphöra omedelbart, om arbetstagaren
grovt har åsidosatt sina åligganden
mot arbetsgivaren.

InU 1974:15

Nuvarande lydelse

Arbetsgivare eller arbetstagare
som åsidosätter sina skyldigheter
enligt avtalet eller denna lag skall
ersätta motparten skada som uppstår
på grund därav.

Föreslagen lydelse

Som grund för anställnings
upphörande enligt första eller andra
stycket får icke åberopas enbart
omständighet som varit känd mer
än en vecka innan anställningen
frånträddes eller avskedandet ägde
rum.

Avskedande skall ske skriftligen.
Arbetsgivaren är skyldig att
på arbetstagarens begäran uppge
de omständigheter som åberopas
som grund för avskedandet. Uppgiften
skall vara skriftlig, om arbetstagaren
begär det.

Åsidosätter arbetsgivare sina
förpliktelser enligt avtalet eller
denna lag skall han utge, förutom
lön och andra anställningsförmåner
vartill arbetstagaren på grund
av avtalet eller lagen kan vara
berättigad, ersättning för uppkommen
skada.

Arbetstagare som åsidosätter sina
skyldigheter enligt avtalet eller
denna lag skall ersätta arbetsgivaren
uppkommen skada.

Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått tages hänsyn
även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
Skadestånd med anledning av person- eller sakskada bestämmes dock
med tillämpning av allmänna skadeståndsregler.

Om det är skäligt med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den
skadelidandes förhållande med avseende på tvistens uppkomst eller
omständigheterna i övrigt, får skadeståndets belopp nedsättas eller
fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Har uppsägning eller avskedande skett före ikraftträdandet, gäller
dock äldre bestämmelser.

InU 1974:15

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939:727) om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1939:727) om förbud mot
arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.,
dels att lagens rubrik samt 1, 2, 5 och 6 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av nedan angivna
lydelse.

Lag om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med

anledning av värnpliktstjänstgöring m.
Nuvarande lydelse

Ej må någon på grund av tjänstgöring,
som åligger honom enligt
värnpliktslagen eller som han eljest
jämlikt stadgande i lag är
skyldig att utföra åt det allmänna,
skiljas från anställning som han
innehar.

Ej heller må den som hör till
krigsmaktens reservpersonal eller
antagits såsom frivillig vid krigsmakten
eller eljest enligt frivilligt
åtagande blivit tjänstgöringsskyldig
inom det totala försvarets
krigsorganisation skiljas från anställning
med anledning av tjänstgöring
som det på sådan grund
åligger honom att fullgöra. Vad nu
sagts skall även gälla beträffande
den som enligt frivilligt åtagande
blivit tjänstgöringsskyldig vid avdelning
organiserad inom krigsmakten
för att ställas till Förenta
Nationernas förfogande och som
ofördröjligen underrättat arbetsgivaren
om sitt åtagande.

Föreslagen lydelse

Ej må någon sägas upp eller
avskedas på grund av tjänstgöring,
som åligger honom enligt värnpliktslagen
(1941:967) eller som
han eljest jämlikt stadgande i lag
är skyldig att utföra åt det allmänna.

Ej heller må den som hör till
krigsmaktens reservpersonal eller
antagits såsom frivillig vid krigsmakten
eller eljest enligt frivilligt
åtagande blivit tjänstgöringsskyldig
inom det totala försvarets
krigsorganisation sägas upp eller
avskedas med anledning av tjänstgöring
som det på sådan grund
åligger honom att fullgöra. Vad nu
sagts skall även gälla beträffande
den som enligt frivilligt åtagande
blivit tjänstgöringsskyldig vid avdelning
organiserad inom krigsmakten
för att ställas till Förenta
Nationernas förfogande och som
ofördröjligen underrättat arbetsgivaren
om sitt åtagande.

1 Senaste lydelse 1964:342

InU 1974:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §2

Avtal om att anställning skall
avse tiden intill dess arbetstagare
påbörjar värnpliktstjänstgöring eller
vapenfri tjänst får träffas om
tjänstgöringen är till tiden i lag
bestämd och skall pågå mer än tre
månader.

Skall arbetstagaren fullgöra
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri
tjänst, som är till tiden i lag
bestämd och skall pågå mer än tre
månader, vare arbetsgivaren utan
hinder av vad i 1 § stadgas berättigad
att på grund därav skilja arbetstagaren
frän hans anställning,
därest vid arbetsavtalets ingående
överenskommits att anställningen
skall upphöra vid tjänstgöringens
början. I övrigt vare förbehåll,
varigenom inskränkning göres i
rätt som enligt denna lag tillkommer
arbetstagaren, icke bindande.

Arbetstagare är skyldig att, därest han önskar återinträda i arbetet
efter tjänstgöring som avses i första stycket, på förfrågan underrätta
arbetsgivaren därom före tjänstgöringens början.

2a §

Avtal som innebär att arbetstagares
rättigheter enligt denna lag
inskränkes är ogiltigt i den delen.

Vägrar arbetsgivaren i strid mot
denna lag att låta arbetstagaren
återinträda i arbetet eller skiljer
han eljest i strid mot vad i lagen är
stadgat arbetstagaren från hans
anställning, vare han pliktig att
ersätta uppkommen skada.

Vid bedömande om och i vad
män skada uppstått skall hänsyn
tagas även till arbetstagarens intresse
av arbetsavtalets upprätthållande
och övriga sådana omständigheter
av annan än rent ekonomisk
betydelse.

Om det med hänsyn till den
skadevållandes ringa skuld, den
skadelidandes förhållande i av -

Sker uppsägning eller avskedande
i strid mot denna lag, skall
åtgärden på yrkande av arbetstagaren
förklaras ogiltig. Beträffande
tvist om giltigheten av uppsägning
eller avskedande gälla 34-37 och
39 §§ samt 41 § första och andra
styckena lagen (1974:12) om anställningsskydd.

2 Senaste lydelse 1966:421

1** Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 15

InU 1974:15

Nuvarande lydelse

seende å tvistens uppkomst, skadans
storlek eller omständigheterna
i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets
belopp nedsättas; fullständig
befrielse från skadeståndsskyldighet
må ock äga rum Den

som vill framställa skadeståndsanspråk
enligt 5 § skall dels
därom underrätta arbetsgivaren
inom två månader från det arbetstagaren
varit berättigad att återinträda
i arbetet eller från det han
därefter skildes från anställningen
dels ock anhängiggöra sin talan
inom två år från samma tidpunkt.
Underlåtes det, vare arbetstagaren
sin rätt förlustig.

Föreslagen lydelse

Åsidosätter arbetsgivare sina
förpliktelser enligt denna lag skall
han utge, förutom lön och andra
anställningsförmåner vartill arbetstagare
på grund av lagen kan vara
berättigad, ersättning för uppkommen
skada. Härvid äga 38 § tredje
och fjärde styckena samt 40 §
lagen (1974:12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Har uppsägning eller avskedande skett före ikraftträdandet, gäller
dock äldre bestämmelser.

InU 1974:15

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares
avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1945:844) om förbud mot
arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap
m. m.,

dels att nuvarande 6 § skall betecknas 7 §,

dels att lagens rubrik och 1—6 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med
anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arbetstagare må ej skiljas från
sin anställning på den grund att
han slutit trolovning eller ingått
äktenskap.

Kvinnlig arbetstagare, som sedan
minst ett år haft stadigvarande
anställning hos arbetsgivaren,
må icke skiljas från anställningen
på den grund att hon blivit havande
eller fött barn.

Arbetsgivare må ej med vetskap
om havandeskapet eller barnets
födelse skilja arbetstagare, som
sedan minst ett år haft stadigvarande
anställning hos honom, från
anställningen på den grund att
arbetstagaren i samband med havandeskap
eller barns födelse avhåller
sig från arbetet under högst
sex månader eller den längre tid
föräldrapenning utgår till honom
enligt 3 kap. 13 § andra stycket
andra punkten lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Vad sålunda
stadgas skall dock ej gälla,
därest arbetstagaren underlåter
att, på förfrågan av arbetsgivaren,

1 Senaste lydelse 1973:474.

Arbetstagare må ej sägas upp
eller avskedas på den grund att
han slutit trolovning eller ingått
äktenskap.

§'

Kvinnlig arbetstagare, som sedan
minst ett år haft stadigvarande
anställning hos arbetsgivaren,
må icke sägas upp eller avskedas
på den grund att hon blivit havande
eller fött barn.

Arbetsgivare må ej med vetskap
om havandeskapet eller barnets
födelse säga upp eller avskeda
arbetstagare, som sedan minst ett
år haft stadigvarande anställning
hos honom, på den grund att
arbetstagaren i samband med havandeskap
eller barns födelse avhåller
sig från arbetet under högst
sju månader eller den längre tid
föräldrapenning utgår till honom
enligt 3 kap. 13 § andra stycket
andra punkten lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Vad sålunda
stadgas skall dock ej gälla,
därest arbetstagaren underlåter
att, på förfrågan av arbetsgivaren,

InU1974:15

Nuvarande lydelse

utan dröjsmål underrätta denne
om att han önskar återinträda i
arbetet efter bortovaron. Arbetsgivaren
är ej pliktig att låta återinträdet
ske tidigare än tre veckor
från det han mottagit meddelande
om den dag, då återinträdet kan
äga rum, eller från det arbetstagaren
utan föregående meddelande
inställt sig hos honom. Förbudet
mot avskedande gäller ej, därest
arbetstagaren avhåller sig från arbetet
i mer än två perioder.

Föreslagen lydelse

utan dröjsmål underrätta denne
om att han önskar återinträda i
arbetet efter bortovaron. Arbetsgivaren
är ej pliktig att låta återinträdet
ske tidigare än tre veckor
från det han mottagit meddelande
om den dag, då återinträdet kan
äga rum, eller från det arbetstagaren
utan föregående meddelande
inställt sig hos honom. Förbudet
mot uppsägning och avskedande
gäller ej, därest arbetstagaren avhåller
sig från arbetet i mer än två
perioder.

Avhåller sig arbetstagare från
arbetet i samband med att han i
sitt hem mottager barn såsom
fosterbarn eller adoptivbarn äga
bestämmelserna i andra stycket
motsvarande tillämpning, dock
längst till den tvåhundrasjuttionde
dagen efter barnets födelse.
Överlåtelse av företag eller fartyg må icke inverka på den rätt som
enligt denna paragraf tillkommer arbetstagare.

Arbetstagare, som ej må skiljas
från sin anställning av anledning
varom i denna lag förmäles, är ej
heller pliktig att av sådan anledning
vidkännas minskning i de
med anställningen förenade förmånerna
i vidare mån än som
följer av sådan bortovaro från
arbetet varom förmäles i 2 § andra
stycket.

Arbetstagare, som ej må sägas
upp eller avskedas av anledning
varom i denna lag förmäles, är ej
heller pliktig att av sådan anledning
vidkännas minskning i de
med anställningen förenade förmånerna
i vidare mån än som
följer av sådan bortovaro från
arbetet varom förmäles i 2 § andra
stycket.

4§

Avtal, varigenom arbetstagare
enligt denna lag tillkommande förmåner
inskränkes, vare ej bindande.

Har arbetsgivare i strid mot

A vtal som innebär att arbetstagares
rättigheter enligt denna lag
inskränkes är ogiltigt i den delen.

InU 1974:15

Nuvarande lydelse

denna lag skilt arbetstagare från
anställningen eller minskat de därmed
förenade förmånerna, är åtgärden
ogill samt arbetsgivaren
skyldig ersätta av densamma uppkommen
skada. Vid bedömande
om och i vad mån skada uppstått
skall hänsyn tagas även till arbetstagarens
intresse av arbetsavtalets
upprätthållande och övriga sådana
omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

Om det med hänsyn till arbetsgivarens
ringa skuld, arbetstagarens
förhållande i avseende å tvistens
uppkomst, skadans storlek
eller omständigheterna i övrigt finnes
skäligt, må skadeståndets belopp
nedsättas; fullständig befrielse
från skadeståndsskyldighet må
ock äga rum.

Arbetstagare, som vill göra gällande
anspråk enligt denna lag,
skall dels därom underrätta arbetsgivaren
inom två månader från det
arbetstagaren, i strid mot denna
lag, skilts från sin anställning eller
fått vidkännas minskning i de därmed
förenade förmånerna, dels
ock anhängiggöra sin talan inom
två år från samma tidpunkt. Underlåtes
det, är arbetstagaren sin
rätt förlustig.

Mål, som avse tillämpningen av
denna lag, upptagas och avgöras av
allmän domstol; dock att mål beträffande
arbetstagare, vilkas arbetsavtal
regleras av kollektivavtal,
skola anhängiggöras vid arbetsdomstolen.

I fråga om anhängiggörande

Föreslagen lydelse

InU1974:15

Nuvarande lydelse

och utförande hos arbetsdomstolen
av talan jämlikt denna lag skall
gälla vad i 13 § lagen om arbetsdomstol
stadgas, ändock att målet
ej är sådant som i sistnämnda lag
sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Har uppsägning eller
avskedande skett före ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser.

Bestämmelserna i 2 § om den tid arbetstagare har rätt att avhålla sig
från arbete i samband med havandeskap eller barns födelse eller i
samband med mottagande av barn såsom fosterbarn eller adoptivbarn
träder dock i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas i fall då barnet fötts
den 1 juli 1974 eller senare. Skulle enligt äldre bestämmelser föräldrapenning
i särskilt fall upphöra före utgången av år 1974, får de nya
bestämmelserna tillämpas utan hinder av att lagen i ifrågavarande del ej
trätt i kraft.

Föreslagen lydelse

lagen (1974:12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.

InU 1974:15

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1972:650) om rätt till ledighet
och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare,
dels att 8 § skall upphöra att gälla,
dels att 6 a § och 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 a §’

Förklaring, varigenom arbetstagare
frånsäger sig sin rätt enligt
denna lag i annat avseende än i 2 §
sägs, samt uppsägning, som sker
enbart av det skälet att arbetstagaren
begär eller utnyttjar sin rätt
enligt denna lag, är ogiltig.

Arbetsgivare, som ej iakttager
vad som föreskrives i denna lag,
skall ersätta arbetstagaren uppkommen
skada.

Vid bedömande om och i vad
mån skada uppstått skall hänsyn
tagas även till omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse.

Om det med hänsyn till skadans
storlek eller andra omständigheter
är skäligt, får skadeståndets
belopp nedsättas. Fullständig
befrielse från skadeståndsskyldighet
kan också äga rum.

Förklaring, varigenom arbetstagare
frånsäger sig sin rätt enligt
denna lag i annat avseende än i 2 §
sägs, är ogiltig.

Sker uppsägning eller avskedande
enbart av det skälet att arbetstagaren
begär eller utnyttjar sin
rätt enligt denna lag, skall åtgärden
på yrkande av arbetstagaren
förklaras ogiltig. Beträffande tvist
om giltigheten av uppsägning eller
avskedande gäller 34-37 och
39 §§ samt 41 § första och andra
styckena lagen (1974:12) om anställningsskydd.

7 §

Åsidosätter arbetsgivare sina
förpliktelser enligt denna lag skall
han utge, förutom lön och andra
anställningsförmåner vartill arbetstagare
på grund av lagen kan vara
berättigad, ersättning för uppkommen
skada. Härvid äger 38 § tredje
och fjärde styckena samt 40 §
lagen (1974:12) om anställningsskydd
motsvarande tillämpning.

1 Senaste lydelse 1973:238.

InU 1974:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Arbetstagare, som vill fordra
skadestånd enligt denna lag, skall
underrätta arbetsgivaren om sitt
anspråk inom fyra månader efter
det att skadan inträffade samt
anhängiggöra sin talan senast två
år efter skadans uppkomst.

Iakttager arbetstagare ej vad
som föreskrives i första stycket är
talan förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Har uppsägning eller avskedande skett före ikraftträdandet, gäller
dock äldre bestämmelser.

InU 1974:15

8 Förslag till

Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)

Härigenom förordnas att 42 § arbetarskyddslagen (1949:1) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

42 §'

Skyddsombud må icke hindras
att fullgöra sina uppgifter. Arbetstagare
må ej på den grund att han
utsetts till skyddsombud eller i
anledning av hans verksamhet som
skyddsombud tillskyndas försämrade
arbetsförhållanden, ej heller
må arbetsgivare av sådan orsak
försämra hans anställningsvillkor.

Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot vad i första stycket stadgats,
är han skyldig ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i
vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till den
skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å
tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skadevållandes tillgångar
eller till omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets
belopp nedsättas; fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet må ock
äga rum. Äro flera ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten dem
emellan fördelas efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den större
eller mindre skuld, som finnes ligga envar till last, samt till omständigheterna
i övrigt.

Av talsuppsägning eller annan
dylik rättshandling, som sker i
strid mot vad i första stycket är
stadgat, är ogill.

Skyddsombud, som gör gällande
att han uppsagts från sin anställning
eller tillskyndats försämrade
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor
med anledning av
uppdraget att vara skyddsombud,
har rätt att kvarstå i anställningen
under oförändrade arbetsförhållan 1

Senaste lydelse 1973:834.

Rättshandling, som sker i strid
mot vad i första stycket är stadgat,
är ogill.

Skyddsombud, som gör gällande
att han tillskyndats försämrade
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor
med anledning av
uppdraget att vara skyddsombud,
har rätt att behålla sina tidigare
arbetsförhållanden och anställningsvillkor
till dess frågan slutligt
prövats.

InU 1974:15

Nuvarande lydelse

den och anställningsvillkor till
dess frågan slutligt prövats. På
yrkande av arbetsgivaren kan
domstol förordna att vad nu sagts
ej skall äga tillämpning.

Har skyddsombud efter det att
anställningen upphört väckt talan
om att anställningsförhållandet
skall bestå med hänsyn till innehållet
i tredje stycket, kan domstol
på yrkande förordna att
skyddsombudet skall äga återgå i
arbetet för tiden intill dess laga
kraft ägande dom eller beslut föreligger.
För den tid förordnande
gäller har skyddsombudet rätt att
åtnjuta sina tidigare arbetsförhållanden
och anställningsvillkor.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Har uppsägning eller avskedande skett före ikraftträdandet, gäller
dock äldre bestämmelser.

InU 1974:15

9 Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom förordnas att 11 § förmånsrättslagen (1970:979) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §'

Allmän förmånsrätt följer därefter
med arbetstagares fordran på
sådan lön eller annan ersättning på
grund av anställningen som ej förfallit
till betalning tidigare än ett
år innan konkursansökningen gjordes
och på sådan lön eller ersättning
under skälig uppsägningstid,
högst sex månader, som överstiger
inkomst vilken arbetstagaren under
tid som lönen eller ersättningen
avser förvärvat eller uppenbarligen
borde ha kunnat förvärva i
annan anställning, genom uppdrag
eller genom egen förvärvsverksamhet.
Har lönefordran som förfallit
tidigare än ett år innan konkursansökningen
gjordes varit föremål
för tvist, gäller förmånsrätten, om
talan väckts eller sådan förhandling
som föreskrives i kollektivavtal
begärts inom sex månader från
förfallodagen och konkursansökningen
följt inom sex månader
från det att tvisten blivit slutligt
avgjord. I fråga om semesterlön
eller semesterersättning som är intjänad
innan konkursansökningen
gjordes, gäller förmånsrätten vad
som står inne för det löpande och
de närmaste föregående två kvalifikationsåren.

Allmän förmånsrätt följer därefter
med arbetstagares fordran på
sådan lön eller annan ersättning på
grund av anställningen som ej förfallit
till betalning tidigare än ett
år innan konkursansökningen gjordes
och på sådan lön eller ersättning
under skälig uppsägningstid,
högst sex månader, som överstiger
inkomst vilken arbetstagaren under
tid som lönen eller ersättningen
avser förvärvat i annan anställning
eller uppenbarligen borde ha
kunnat förvärva i anställning som
han skäligen bort godtaga. Vid
bestämmande enligt vad nyss sagts
i vilken utsträckning fordran på
lön eller ersättning under uppsägningstid
är förenad med förmånsrätt
skall med samtidig inkomst i
annan anställning jämställas utbildningsbidrag
som utgår av statsmedel
vid arbetsmarknadsutbildning,
i den mån bidraget avser
samma tid som lönen eller ersättningen
och arbetstagaren har blivit
berättigad till bidraget efter uppsägningen.
Har lönefordran som
förfallit tidigare än ett år innan
konkursansökningen gjordes varit
föremål för tvist, gäller förmånsrätten,
om talan väckts eller sådan
förhandling som föreskrives i kollektivavtal
begärts inom sex månader
från förfallodagen och konkursansökningen
följt inom sex

1 Senaste lydelse 1971:1043.

InU 1974:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

månader från det att tvisten blivit
slutligt avgjord. 1 fråga om semesterlön
eller semesterersättning
som är intjänad innan konkursansökningen
gjordes, gäller förmånsrätten
vad som står inne för det
löpande och de närmast föregående
två kvalifikationsåren.

Förmånsrätt enligt första stycket följer även med fordran på pension
vilken tillkommer arbetstagare eller dennes efterlevande för högst ett år
innan konkursansökningen gjordes och nästföljande sex månader. Förmånsrätten
gäller även i fråga om pension, som intjänats hos föregående
arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensionen under de
betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.

Om gäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller
jämte närstående ägde väsentlig andel i företaget och som hade väsentligt
inflytande över dess verksamhet, eller hans efterlevande ej ha förmånsrätt
enligt denna paragraf för lön eller pension. Vad som sagts nu gäller även
om gäldenären är juridisk person utan att vara näringsidkare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om förmånsrätt för fordran
på lön eller ersättning under uppsägningstid, om konkursbeslutet
meddelats före ikraftträdandet.

InU 1974:15

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd

Härigenom förordnas att 21 § lagen (1974:12) om anställningsskydd
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §

Arbetstagare, som under anställningstiden har varit permitterad mer
än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma
kalenderår, har rätt till lön och andra anställningsförmåner för överskjutande
permitteringstid, såvida ej permitteringen är en följd av att arbetet
är säsongbetonat eller annars till sin natur icke sammanhängande.

Förmåner som avses i första stycket får ej understiga vad som normalt
skulle ha utgått till arbetstagaren, om han hade fått behålla sina
arbetsuppgifter. Den närmare beräkningen av förmånerna får grundas på
kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation
som är att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om
förenings- och förhandlingsrätt. Därvid äger 3 § tredje stycket motsvarande
tillämpning.

Om anställningsförmån enligt Om anställningsförmån enligt

lag utgår endast för arbetad tid, lag utgår endast för arbetad tid,

skall med sådan tid likställas tid skall med sådan tid likställas tid

under vilken arbetstagaren enligt under vilken arbetstagaren varit

första stycket är berättigad till lön permitterad mer än två veckor i

och andra anställningsförmåner. följd eller sammanlagt mer än 30

dagar under ett kalenderår.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

InU 1974:15

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder

Härigenom förordnas att 15 § lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande
åtgärder skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Beträffande den som företräder
arbetstagarorganisation i frågor
som avses i denna lag äger
42-44 §§ arbetarskyddslagen
motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

Beträffande den som företräder
arbetstagarorganisation i frågor
enligt denna lag och icke omfattas
av lagen (1974:00) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen,
äger 42—44 §§ arbetarskyddslagen
(1949:1) motsvarande
tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

InU1974:15

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden

1974:558 av herr Bohman m. fl. (m), vari i yrkandet 5 hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående
rätt till utsträckt tjänstledighet med bevarad anställningstrygghet för
föräldrarna i samband med barnsbörd och vård av små barn i enlighet
med vad i motionen anförts.

Yrkandet 1 i motionen behandlas i InU 1974:3 och yrkandet 2 i InU
1974:7. Behandlingen av yrkandena 3 och 4 har uppskjutits till
riksdagens höstsession.

Motioner väckta i anledning av propositionen

1974:1809 av herr Blomkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts om en
ytterligare förstärkning av de fackliga förtroendemännens ställning.

1974:1810 av herrar Gustafsson i Stockholm (s) och Sivert Andersson i
Stockholm (s), vari hemställs att riksdagen uttalar att fackliga funktionärer,
som ej är anställda i ett företag men företräder organisation som
har medlemmar anställda där, beviljas tillträde till företaget samt att
finansieringen av den fackliga förtroendemannens arbete i vissa fall bör
ske med särskild arbetsgivaravgift.

1974:1811 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att
riksdagen

1. beslutar att ikraftträdandet av lagen om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen uppskjuts 6 månader och således skall ske den
1 januari 1975,

2. hos Kungl. Maj:t hemställer om initiativ till förhandlingar mellan
arbetsmarknadens parter i syfte att åstadkomma klarare riktlinjer för
lagens tolkning, samt

3. hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till innevarande års riksdag
om inrättande av en tolkningsnämnd i enlighet med vad som i motionen
anförts.

Utskottet

Inledning

Den centrala arbetsrättsliga lagstiftningens reformering ingår som ett
viktigt led i det pågående arbetet att förnya vårt arbetsliv. Moderniseringsarbetet
bedrivs f. n. mycket intensivt. I december 1973 antogs lagar
för att stärka anställningsskyddet. Lagstiftningen följde två huvudlinjer:
Förbättring av de anställdas trygghet genom bl. a. förbud mot obefogade
uppsägningar samt inflytande för de anställdas fackliga organisationer
och arbetsförmedlingen på företagens personalpolitik. Lagstiftningen

InU 1974:15

skall träda i kraft den 1 juli i år. I två propositioner, 88 och 77, lägger
nu Kungl. Maj:t fram förslag som kompletterar den tidigare lagstiftningen.
Samtidigt förbereds ytterligare reformer på det arbetsrättsliga
fältet. Till höstriksdagen har aviserats ett lagförslag som skall ge de
anställda rätt till ledighet för studier. Före nästa årsskifte beräknas
dessutom arbetsrättskommittén presentera sitt betänkande.

De nu aktuella propositionerna, av vilka 88 behandlas i detta
betänkande och 77 i betänkandet 16, bygger på förslag av utredningen
rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen
(den s. k. Åmanska utredningen). Utredningen, som startade sitt
arbete år 1970, har nu slutfört sitt uppdrag.

Facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

De fackliga förtroendemännens anställningstrygghet är en av de frågor
som tagits upp i samband med lagstiftningen om anställningsskydd.
Frågan har emellertid inte behandlats endast från denna utgångspunkt
utan prövats i det större sammanhang som de fackliga organisationernas
allmänna ställning på arbetsplatserna utgör. 1 propositionen 88 läggs nu
fram ett lagförslag vilket har till syfte att stödja fackligt arbete, som i sin
tur är en förutsättning för att intentionerna i det pågående arbetsrättsliga
reformarbetet skall kunna förverkligas.

Enligt förslaget får arbetsgivare inte hindra facklig förtroendeman att
fullgöra sitt uppdrag. I det fackliga uppdraget kan ligga både frågor som
direkt rör de anställdas intressen i förhållande till arbetsgivaren och andra
spörsmål som inte kan sägas röra förhållandet till den enskilde arbetsgivaren
men som har betydelse för de enskilda arbetstagarnas trygghet i
anställningen eller deras anpassning till förändringar i samhället. Som
exempel på sistnämnda typ av facklig verksamhet kan nämnas främjande
av vuxenstudier. Facklig verksamhet kan avse andra arbetsplatser än den
där den facklige förtroendemannen är anställd, men lagens regler är inte
lika förmånliga i sådana fall.

Principen i lagen är att arbetsgivare på olika sätt skall underlätta för
förtroendemän att bedriva facklig verksamhet, främst genom att dessa får
erforderlig ledighet från arbetet för uppdraget, men också genom sådana
praktiska åtgärder som att lokaler ställs till förfogande. Den facklige
förtroendemannen får inte ges försämrade arbetsförhållanden eller
anställningsvillkor i anledning av uppdraget. Arbetsgivare bör verka för
att förtroendemannen placeras på ett sådant arbetsställe att hans fackliga
verksamhet underlättas. Om det blir aktuellt att omplacera eller eljest
förändra anställningsvillkoren för en facklig förtroendeman, skall förändringen
föregås av varsel och överläggningar. Kan enighet inte nås, har
organisationen tolkningsföreträde, dvs. organisationen kan påfordra att
dess uppfattning om innehållet i lag eller avtal skall gälla till dess tvisten
rättsligt prövats. En facklig förtroendeman föreslåsvid driftinskränkning
få företräde till fortsatt arbete under förutsättning att hans fackliga
uppgifter har särskild betydelse på arbetsplatsen.

InU 1974:15

Den mest betydelsefulla rättigheten för förtroendeman är rätten till
ledighet från arbetet under den tid som behövs för fackligt arbete. Om
det fackliga arbetet avser den egna arbetsplatsen har förtroendemannen
dessutom rätt till lön och andra anställningsförmåner under ledigheten.
Ledigheten får inte vara längre än som är rimligt med hänsyn till
förhållandena på den enskilda arbetsplatsen, och den skall förläggas så,
att den inte medför betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Ledigheten skall föregås av överläggning mellan parterna. Är man
oense har organisationen, liksom när det gäller övriga centrala bestämmelser
i lagförslaget, tolkningsföreträde. Om arbetsgivaren anser att den
begärda ledigheten skulle äventyra säkerheten på arbetsplatsen, viktiga
samhällsfunktioner eller därmed jämförliga intressen äger han dock vägra
ledigheten, oavsett vad tidigare sagts om tolkningsföreträdet. Om en
organisation uppsåtligen eller av grov oaktsamhet föranleder felaktig
tillämpning av lagen eller avtal som föranletts av lagen kan organisationen
ådömas skadestånd. Likaså kan en arbetsgivare som bryter mot lag eller
avtal bli skadeståndsskyldig. Däremot går en facklig förtroendeman fri
från påföljd om han handlat med organisationens godkännande.

Utskottet noterar att motsvarighet till arbetsgivarens primära bestämmanderätt,
då säkerhetsintressen e. d. lägger hinder i vägen för ledighet,
inte finns i omplaceringssituationer eller eljest när parterna har olika
uppfattning om vilka arbetsuppgifter en facklig förtroendeman skall ha i
sin anställning och arbetsgivaren motiverar sin ståndpunkt med hänvisning
till säkerhetsaspekten. Även i sådana fall kan det diskuteras om inte
arbetsgivarens uppfattning bör gälla till dess frågan rättsligt prövats.
Utvecklingen får visa om det finns anlednig att ändra lagen på denna
punkt. Det finns anledning räkna med att parterna på arbetsmarknaden
aktualiserar frågan om lagändring om erfarenheterna skulle ge anledning
därtill. Utskottet förutsätter också att arbetsdomstolen med största
skyndsamhet kommer att handlägga frågan om interimistiskt beslut i de
fall en arbetsgivare med hänvisning till tidigare nämnda viktiga intressen
mot en organisations önskemål vill omplacera en facklig förtroendeman.
Detsamma bör gälla om organisationen begär att en förtroendeman skall
omplaceras till viss befattning för att det fackliga arbetet skall främjas,
men arbetsgivaren hävdar att åtgärden är olämplig med hänsyn till
säkerheten på arbetsplatsen eller liknande synpunkter.

Lagen är enligt förslaget tillämplig på arbetstagare som utsetts av lokal
arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal
för de arbetstagare som berörs av förtroendemannens verksamhet.
Denna koppling till kollektivavtalsslutande organisation är
uttryck för en princip som tillämpas i det pågående arbetsrättsliga
reformarbetet. Som utskottet framhållit i andra sammanhang är det
naturligt att organisationer som har det allmänna ansvaret för kollektivavtal
också får svara för de nya uppgifter som tillkommer genom
lagstiftning. När det gäller den aktuella lagstiftningen måste bl. a. med
hänsyn till reglerna om tolkningsföreträdet krävas stabilitet hos de
organisationer som har rätt att utse facklig förtroendeman enligt lagen.

InU 1974:15

Kravet på att organisationen normalt skall vara bunden av kollektivavtal
är en garanti i det hänseendet. Därutöver må framhållas att lagstiftningen
förutsätts bli kompletterad med kollektivavtal där villkoren för den
fackliga verksamheten på arbetsplatserna preciseras.

Som framgår av vad tidigare sagts gäller lagen enligt förslaget endast
fackliga förtroendemän, som har ställning som arbetstagare på arbetsplatsen.
Fackliga funktionärer eller förtroendemän, som har sitt fackliga
uppdrag förlagt även till andra arbetsplatser än den egna, kommer helt
eller delvis att stå utanför lagen. Dessa problem, som särskilt gäller för
mindre arbetsplatser, påtalas i motionerna 1810 av herrar Gustafsson i
Stockholm (s) och Sivert Andersson i Stockholm (s) och 1809 av herr
Blomkvist m. fl. (s). 1 motionen 1 810 yrkas att riksdagen skall uttala att
fackliga funktionärer, som ej är anställda i ett företag men företräder
organisation som har medlemmar anställda där, beviljas tillträde till
företaget samt att finansieringen av sådana fackliga förtroendemäns
verksamhet sker med särskild arbetsgivaravgift. Motionen 1809 har ett
liknande syfte.

De i motionerna upptagna frågorna har behandlats i propositionen i
anledning av ett remissyttrande från LO. Föredragande statsrådet
konstaterar att problemet inte prövats av den Åmanska utredningen och
att det därför saknas underlag för att lösa frågan. I propositionen anförs
vidare att arbetsrättskommittén torde komma att beröra de lokala
fackliga företrädarnas ställning med avseende på exempelvis tillträde till
arbetsplatserna och deras rätt att i likhet med arbetsplatsens förtroendeman
få insyn i arbetsgivarens verksamhet och därmed sammanhängande
frågor. Enligt propositionen kan det i anslutning därtill bli aktuellt att
bygga ut förtroendemannalagen med regler angående de icke anställda
förtroendemännen. Föredraganden hänvisar vidare till möjligheten att
bygga på lagens regler med avtal. Avslutningsvis uppmärksammas
problemet med att föra ut reformer av nu aktuellt slag till mindre
arbetsplatser. Därvid hänvisas till att arbetet med de s. k. anpassningsgrupperna
hittills fått inriktas på arbetsplatser med mer än 50 anställda.
Föredraganden vill inte utesluta att de berörda frågorna får tas upp till
övervägande i ett större sammanhang.

De av motionärerna upptagna problemen har alltså uppmärksammats i
propositionen, och utskottet utgår från att frågorna kommer att utredas i
lämpligt sammanhang. Med hänsyn härtill kan det inte anses påkallat med
någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionerna.

Förutom i de båda behandlade motionerna har frågor som rör
förtroendemannalagen tagits upp i motionen 1811 av herr Olsson i Järvsö
m. fl. (c, m, fp). Motionärerna accepterar lagstiftning på det aktuella
området men anser att avtal om de fackliga förtroendemännens ställning
borde ha träffats efter förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.
För att skapa utrymme för parterna att komplettera lagen med avtal
begär motionärerna att lagens ikraftträdande skall skjutas upp från den 1
juli i år till den 1 januari 1975. I motionen yrkas vidare att Kungl. Maj:t
skall ta initiativ till förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter i

InU 1974:15

frågan. Slutligen föreslår motionärerna att riksdagen hos Kungl. Maj:t
skall begära att en ”tolkningsnämnd” inrättas med uppgift att — i
avvaktan på arbetsdomstolens avgörande av en tvistefråga — ge anvisning
om hur lagstiftningen skall tolkas.

Den föreslagna lagstiftningen avses, som tidigare sagts, bli kompletterad
med kollektivavtal. Man kan utgå från att förhandlingar i denna fråga
tas upp direkt mellan parterna utan ingripande av statsmakterna.
Visserligen kan det hända att avtalen inte hinner bli klara till den 1 juli i
år, vilket hade varit önskvärt, men utskottet vill likväl inte förorda
uppskov med ikraftträdandet med hänsyn till de övriga arbetsrättsliga
lagar, som är avsedda att fungera från denna tidpunkt och som kommer
att medföra väsentligt ökade arbetsuppgifter för de fackliga organisationerna.
Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandena om senare ikraftträdande
och uppmaning till Kungl. Maj:t att ta initiativ till förhandlingar.

I fråga om yrkandet om inrättande av en tolkningsnämnd vill
utskottet anföra följande. Motionärerna motiverar sitt förslag med risken
för att väntetiden i arbetsdomstolen kan bli lång innan ett mål avgörs.
Utskottet vill först peka på att arbetsdomstolen enligt 12 § i lagförslaget
skall handlägga målen skyndsamt. Interimistiskt beslut kan parterna i
brådskande fall påräkna inom loppet av ett par dagar. Med hänsyn till
tidsfaktorn synes det alltså knappast finnas anledning för statsmakterna
att ta initiativ till upprättande av en tolkningsnämnd. I den mån
tolkningsnämndens utslag är avsett att vara bindande för parterna måste
dessutom den föreslagna regeln om tolkningsföreträde ändras. Denna regel
skall nämligen enligt propositionen bli tvingande och alltså inte kunna
sättas ur kraft genom avtal. Utskottet vill inte medverka till en ändring i
lagförslaget på denna punkt. Om parterna vill inrätta en rådgivande
nämnd kan detta ske utan lagreglering eller statsmakternas medverkan i
övrigt. Slutligen kan anmärkas att parterna kan välja att låta tvister om
förtroendemannalagen avgöras av skiljenämnd i stället för av arbetsdomstolen.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet även
motionsyrkandet att riksdagen hos Kungl. Majit skall begära förslag om
inrättande av tolkningsnämnd.

Utöver vad ovan anförts har utskottet inte funnit anledning till
uttalande i anledning av det aktuella lagförslaget, som alltså tillstyrks i sin
helhet.

Övriga lagförslag

I propositionen föreslås ändringar i en rad arbetsrättsliga lagar för att
anpassa dessa till lagen om anställningsskydd.

Då denna lag antogs, slogs det fast att den i princip skulle gälla också
för arbetstagare i offentlig tjänst. Detta föranleder vissa ändringar i
statstjänstemannalagen. Motsvarande ändringar planeras på administrativ
väg för kommunalt anställda på det statligt lönereglerade området. För
de rent kommunalanställda kommer lagen om anställningsskydd att

InU 1974:15

direkt slå igenom. Det har hela tiden stått klart att vissa modifikationer i
regleringen av anställningsskyddet är nödvändiga med hänsyn till de
speciella förhållanden som råder på det statligt lönereglerade området.
Anpassningsarbetet har skett efter två huvudlinjer. Den ena är att
anställningsskyddslagen från den 1 juli 1974 i så stor utsträckning som
möjligt skall gälla även för de offentligt anställda. Den andra linjen
innebär att reformen inte får försämra det befintliga anställningsskyddet
för de offentligt anställda. Reglerna om avskedande, turordning och
företrädesrätt föreslås inte bli genomförda på den offentliga sektorn nu.
Arbetet med att anpassa dessa regler och andra bestämmelser så
fullständigt som möjligt till lagen om anställningsskydd pågår i nära
samarbete med de anställdas organisationer. Den 1 januari 1975 planeras
arbetet vara avslutat. Då beräknas också arbetsrättskommitténs förslag
föreligga liksom en lösning av frågan om ämbetsansvaret.

Det nu föreliggande förslaget om ändring i statstjänstemannalagen
innebär bl. a. att rätten att förordna tjänsteman för viss tid begränsas
samt att uppsägning skall föregås av varsel och överläggning enligt lagen
om anställningsskydd.

1 fråga om överläggningsrätt gäller f. n. enligt 30 § tredje stycket
statstjänstemannalagen att arbetstagarförening, som tjänsteman tillhör,
har rätt till överläggning med arbetsgivaren om tjänstemannen sagts upp.
Någon bestämmelse om varselskyldighet finns inte. Enligt lagen om
anställningsskydd skall arbetsgivare vid uppsägning alltid varsla lokal
arbetstagarorganisation, i förhållande till vilken arbetsgivaren är eller
brukar vara bunden av kollektivavtal i fråga om den arbetstagarkategori
som berörs av åtgärden. Vid uppsägning på grund av personliga
förhållanden skall även arbetstagaren underrättas personligen. Rätt till
överläggning tillkommer den som har rätt till varsel eller underrättelse.

Utskottet har i sitt betänkande 1974:14 (s. 9-11) behandlat frågan
om vilka organisationer som bör ha överläggningsrätt enligt anställningsskyddslagen.
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det sammanhanget
och då enhetliga bestämmelser om varsel och överläggningsrätt bör gälla
för hela arbetsmarknaden biträder utskottet den aktuella ändringen i
statstjänstemannalagen som innebär att anställningsskyddslagens regler i
nu berört hänseende skall gälla även statstjänstemännen.

Utskottet har inte några erinringar mot övriga ändringsförslag beträffande
statstjänstemannalagen. Utskottet vill dock föreslå ett tillägg till
35 §. 1 30 och 35 §§ statstjänstemannalagen finns likalydande regler att
uppsägning skall vara skriftlig. Dessa bestämmelser anses vara en
formföreskrift i motsats till motsvarande regel i anställningsskyddslagen,
som enbart är en ordningsföreskrift. Innebörden av statstjänstemannalagen
föreslås bli oförändrad i detta avseende, och i lagförslaget har detta
kommit till uttryck i 30 § första stycket. Motsvarande föreskrift bör
också föras in i 35 § i lagförslaget Lagtexten bör justeras i enlighet
härmed.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar i lagen om förbud
mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap

InU 1974:15

m m. och i lagen om förbud mot arbetstagares avskedande med
anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. Även om de grunder som enligt
lagarna utgör förbud mot uppsägning inte kan anses vara saklig grund för
uppsägning enligt anställningsskyddslagen, anser föredragande statsrådet
att de särskilda lagarna bör bibehållas. Dessa gäller nämligen, i motsats till
anställningsskyddslagen, för samtliga arbetstagare. Lagförslagen innebär
att nuvarande lagregler omarbetats, så att de så långt som möjligt stämmer
överens med bestämmelserna i anställningsskyddslagen när det gäller
verkningarna av obehörig uppsägning och obehörigt avskedande.

I propositionen föreslås också en ändring i anslutning till en av
riksdagen nyligen beslutad förlängning av ersättningstiden för föräldrapenning
(prop. 1974:15, SfU 1974:5, rskr 1974:37, SFS 1974:87). Från
den 1 januari 1975 förlängs ersättningstiden från sex till sju månader.
Föredragande statsrådet föreslår nu att anställningsskyddet i lagen om
förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller
havandeskap m. m. förlängs på motsvarande sätt.

I motionen 558 yrkar herr Bohman m. fl. (m) utredning och förslag
om rätt till full tjänstledighet med bevarad anställningstrygghet för
förälder tills barnet fyllt ett år och om rätt till partiell tjänstledighet tills
barnet fyllt tre år. Motionärerna framhåller att en lugn och trygg
uppväxtmiljö är viktig under de första levnadsåren och att en sådan miljö
i normala fall bäst tillförsäkras barnet genom vård och tillsyn i det egna
hemmet.

Riksdagen har tidigare uttalat sig för att ersättningstiden för föräldrapenning
och den tid då anställningsskydd åtnjuts bör sammanfalla (SfU
1973:19 och 1974:5). Utskottet har inte anledning att ifrågasätta denna
princip. Det i moderata samlingspartiets partimotion framställda yrkandet
måste alltså bedömas mot bakgrund av de finansiella konsekvenserna
av förslaget. Det kan därvid noteras att kostnaden för en förlängning av
ersättningstiden för föräldrapenning från sju till tolv månader ligger i
storleksordningen 800 milj. kr. Utskottet noterar vidare att det nyligen
tillsatts en utredning med uppgift att bl. a. pröva frågan om ersättningstidens
längd och därvid undersöka möjligheterna att förlänga tiden på ett
sådant sätt, att försäkringen underlättar för förälder att ha anställning
med reducerad arbetstid under en viss period efter det rätt till hel
föräldrapenning upphört. Utredningen skall också pröva möjligheterna
att erhålla deltidsanställning liksom återverkningarna av reducerad
arbetstid på småbarnsföräldrarnas ställning på arbetsmarknaden. Enligt
utskottets uppfattning får motionärernas önskemål om utredning anses
tillgodosett, och anledning saknas därför för riksdagen att ta något
initiativ i anledning av motionen.

Propositionens förslag om ändringar i nu ifrågavarande lagar tillstyrks.

Propositionen innehåller också ett förslag om ändring i lagen om
anställningsskydd. Förslaget går ut på att samordna semesterlagens
bestämmelser och reglerna om anställningsskydd.

Enligt semesterlagen utgår semester för arbetad tid. Som semestergrundande
räknas också tid då arbetstagaren varit borta från arbetet på

InU 1974:15

grund av semester, sjukdom, havandeskap, barnsbörd och viss militär- och
civilförsvarstjänst (privilegierad frånvaro). Om arbetsgivaren uppenbarligen
inte hade kunnat bereda arbetstagaren arbete under frånvaron, anses
denna dock inte jämställd med arbetad tid. Denna inskränkning avser
enligt propositionen permitteringsfall. Enligt lagen om anställningsskydd
har arbetstagaren rätt till lön och andra anställningsförmåner om
permitteringen varat mer än 14 dagar i följd eller mer än sammanlagt 30
dagar under samma kalenderår. Sådan överskjutande permitteringstid
jämställs i lagen med arbetad tid. Inskränkningen i semesterlagen medför
emellertid att en arbetstagare inte kvalificerar sig för semester under
sådan överskjutande permitteringstid, om det föreligger privilegierad
frånvaroorsak för honom.

I propositionen föreslås att detta förhållande rättas till och att en
arbetstagare skall kunna tjäna in semester också vid sjukdom och därmed
jämställt förhållande som inträffar när permittering varat 14 dagar i följd
eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma kalenderår. Detta föreslås
ske genom en ändring i 21 § lagen om anställningsskydd.

Utskottet biträder i princip förslaget, dock att den nu föreslagna regeln
inte bör omfatta sådana fall där permitteringen är en följd av att arbetet
är säsongbetonat eller annars till sin natur icke sammanhängande. I de
fallen föreligger nämligen enligt anställningsskyddslagen inte någon rätt
till lön eller andra anställningsförmåner under överskjutande permitteringstid.
Ett tillägg i lagtexten av denna innebörd bör därför göras.

Övriga i propositionen framlagda lagförslag har inte föranlett något
uttalande från utskottets sida och de tillstyrks därför.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvidgning av lagstiftningen om fackliga förtroendemän
till att gälla icke anställda m. m. att motionerna
1974:1809 och 1974:1810 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

2. beträffande inrättande av tolkningsnämnd m. m. att motionen
1974:181 1, yrkandena 2 och 3, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

3. att riksdagen antar 1 § i det i propositionen 1974:88
framlagda förslaget till lag om facklig förtroendemans ställning
på arbetsplatsen,

4. att riksdagen med avslag på motionen 1974:181 1, yrkandet
1, antar det ovan upptagna lagförslaget i övrigt,

5. att riksdagen med förklaring att propositionen bör ändras i
fråga om förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen
(1965:274) antar förslaget med den ändringen att 35 §
erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

InU 1974:15

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

35 §

Tjänsteman som är anställd Tjänsteman som är anställd

med fullmakt, konstitutorial eller med fullmakt, konstitutorial eller

förordnande tills vidare äger lärn- förordnande tills vidare äger lämna
tjänsten efter skriftlig uppsäg- na tjänsten efter skriftlig uppsägning.
ning. Uppsägning i annan form är

ogiltig.

6. att riksdagen

dels avslår motionen 1974:558, yrkandet 5,
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares
avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.,

7. att riksdagen med förklaring att propositionen bör ändras i
fråga om förslaget till lag om ändring i lagen (1974:12) om
anställningsskydd antar förslaget med den ändringen att 21 §
erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

21 §

Om anställningsförmån enligt Om anställningsförmån enligt

lag utgår endast för arbetad tid, lag utgår endast för arbetad tid,

skall med sådan tid likställas tid skall med sådan tid likställas tid

under vilken arbetstagaren varit under vilken arbetstagaren varit

permitterad mer än två veckor i permitterad mer än två veckor i

följd eller sammanlagt mer än 30 följd eller sammanlagt mer än 30

dagar under ett kalenderår. dagar under ett kalenderår. Detta

gäller dock ej om permitteringen
är en följd av att arbetet är säsongbetonat
eller annars till sin natur
icke sammanhängande.

InU 1974:15 36

8. att riksdagen antar övriga i propositionen framlagda lagförslag.

Stockholm den 21 maj 1974

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: Herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar
Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c), Jonsson i
Mora (fp), Olsson i Asarum (s), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s),
Rämgård (c) och Hallgren (vpk).

Reservationer

1. Inrättande av tolkningsnämnder m. m. (punkt 2)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Den
föreslagna” och slutar med ”av tolkningsnämnd” bort ha följande
lydelse:

Den föreslagna lagen har tillkommit under tidspress. Riksdagen och
parterna på arbetsmarknaden har haft små möjligheter att överväga
alternativa förslag. Tiden fram till det föreslagna ikraftträdandet är knapp
och möjligheten att under denna ingå kompletterande avtal är små. Med
hänsyn till sambandet med annan arbetsrättslig lagstiftning, som träder i
kraft den 1 juli i år, vill utskottet likväl inte motsätta sig att även den nu
ifrågavarande lagen skall gälla från den dagen.

I anslutning till yrkandena i trepartimotionen vill utskottet emellertid
betona vikten av att den förslagna lagen kompletteras och preciseras
genom regler i kollektivavtal. Utskottet anser det också angeläget att
Kungl. Maj:t närmare överväger det i motionen framförda förslaget om
inrättande av tolkningsnämnder för att underlätta en smidig tillämpning
av lagen. Tolkningsnämnder skulle kunna inrättas branschvis och ha till
uppgift att ge lagen en ändamålsenlig anpassning till förhållanden inom
skilda delar av yrkeslivet. Särskilt viktigt är det därvid att beakta de små
och medelstora företagens problem. Beslut av tolkningsnämnd bör gälla
till dess frågan rättsligt prövats.

Tolkningsnämnderna bör vara partssammansatta med en opartisk
ordförande. De bör ha en hög beredskap och snabbt kunna meddela
beslut. Det finns anledning räkna med att arbetstagarparten kommer att
avstå från att använda sitt tolkningsföreträde i de fall tolkningsnämnden
meddelat beslut som är avsett att gälla till dess tvistefrågan prövats av
domstol eller skiljenämnd.

InU 1974:15

Kungl. Majit bör enligt utskottets mening verka för att förtroendemannalagen
kompletteras med avtal och ett icke lagreglerat system med
tolkningsnämnder i enlighet med vad utskottet anfört.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av de aktuella motionsyrkandena
bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande inrättande av tolkningsnämnder m. m. att riksdagen
i anledning av motionen 1974:1811, yrkandena 2 och
3, som sin mening ger Kungl Majit till känna vad utskottet
anfört.

2. Rätt för icke-kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation att utse
facklig förtroendeman (punkt 3)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Lagen
är” och slutar med ”arbetsplatserna preciseras” bort ha följande lydelse:

Lagen är enligt förslaget tillämplig på arbetstagare som utsetts av lokal
arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal
för de arbetstagare som berörs av förtroendemannens verksamhet. Enligt
utskottets mening bör även arbetstagarorganisationer, som inte står i
kollektivavtalsförhållande till arbetsgivaren men som har åtskilliga medlemmar
bland arbetstagarna, kunna utse sådan facklig förtroendeman,
som omfattas av lagen. Det finns arbetsplatser där mer än hälften av
arbetstagarna tillhör organisation som inte har eller brukar ha kollektivavtal
med arbetsgivaren. Att i sådana fall utesluta de fackliga företrädarna
från lagens skydds- och förmånsbestämmelser är orimligt. Utskottet
föreslår att arbetstagarorganisationer, som företräder minst en femtedel
av arbetstagarna på en arbetsplats, alltid skall ha rätt att utse fackliga
förtroendemän. Det får ankomma på organisationen att visa att den
uppfyller lagens krav. Ett tillägg i enlighet med det sagda bör göras i
lagförslagets 1 §.<

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med förklaring att propositionen 1974:88 bör
ändras i fråga om 1 § förslaget till lag om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen antar paragrafen i följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

1 §

Denna lag sammanhängande frågor.

Med lokal arbetstagarorganisa- Med lokal arbetstagarorganisation
avses i denna lag organisation tion avses i denna lag dels orga som

på arbetsplatsen är eller bru- nisation som på arbetsplatsen är

kar vara bunden av kollektivavtal eller brukar vara bunden av kol -

InU 1974:15

Kungl. Maj:ts förslag

för de arbetstagare sorn beröres av
förtroendemannens verksamhet.

Lagen vinner

Utskottets förslag

lektivavtal för de arbetstagare som
beröres av förtroendemannens
verksamhet, dels annan organisation
som företräder minst en femtedel
av arbetstagarna på arbetsplatsen.

- för honom.

3. Rätt till längre ledighet i samband med barnsbörd m. m. (punkt 6)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med
”Riksdagen har” och slutar med ”lagar tillstyrks” bort ha följande
lydelse:

Förälder som stannar hemma från arbetet för att vårda ett nyfött barn
har genom lagen om allmän försäkring rätt till föräldrapenning viss tid,
som i år utsträckts från sex till sju månader. Det i propositionen
framlagda förslaget om förbättrad anställningstrygghet i samband med
barnsbörd m. m. ansluter härtill. Den tid en förälder i samband med
barnsbörd med bibehållen rätt till anställning kan ta ledigt utsträcks
nämligen till sju månader. Utskottet ansluter sig till detta förslag. Enligt
utskottets mening är det emellertid angeläget att ytterligare förbättra
möjligheterna för småbarnsföräldrar att under barnens första levnadsår ta
ledigt från arbetet utan att gå miste om anställningen. Även om det inte
är möjligt att under en utsträckt ledighetstid ge fullständig ekonomisk
kompensation genom den allmänna försäkringen bör det inte hindra att
anställningstryggheten garanteras för den som på grund av barnavårdande
uppgifter önskar avstå från förvärvsarbete under längre tid än sju
månader. En sådan ordning är redan genomförd för statstjänstemännens
del. Dessa har nämligen möjlighet att mot avstående av lönen få
tjänstledighet t. o. m. längre tid än till dess barnet fyllt ett år.

Utskottet ansluter sig därför till kravet i moderata samlingspartiets
partimotion att en förälder alltid bör ha rätt att ha kvar sin anställning
vid full tjänstledighet i samband med barnsbörd under tiden till dess
barnet fyllt ett år. Vidare bör en förälder alltid med bibehållen
anställningstrygghet ha rätt till partiell tjänstledighet under tiden till dess
barnet fyllt tre år.

Utskottet noterar att det nyligen tillsatts en utredning med uppgift att
bl. a. pröva frågan om ersättningstidens längd och därvid undersöka
möjligheterna att förlänga tiden på ett sådant sätt att försäkringen
underlättar för förälder att ha anställning med reducerad arbetstid under
en viss period efter det rätt till hel föräldrapenning upphört. Utredningen
skall också pröva möjligheterna att erhålla deltidsanställning liksom
återverkningarna av reducerad arbetstid för småbarnsföräldrarnas ställ -

InU 1974:15

ning på arbetsmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör utredningsarbetet
inriktas på lösningar som tillgodoser önskemålen i motionen. Vad
utskottet anfört i denna fråga bör ges Kungl. Maj:t till känna.

I övrigt biträder utskottet de föreslagna ändringarna i lagen om förbud
mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap
m. m. och i lagen om förbud mot arbetstagares avskedande med
anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen

dels med bifall till motionen 1974:558, yrkandet 5, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
rätt till längre tids ledighet i samband med barnsbörd m. m.,
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till ändring
i lagen (1945:844) om förbud mot arbetstagares avskedande i
anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.

Särskilt yttrande

Överläggningsrätten enligt statstjänstemannalagen (punkt 5)
av herr Hallgren (vpk):

Jag delar utskottets uppfattning att bestämmelsen om överläggningsrätt
i samband med uppsägning och permittering i statstjänstemannalagen
bör samordnas med regeln i anställningsskyddslagen. Bestämmelsen bör
därvid utformas så att överläggningsrätt tillkommer den organisation som
berörda arbetstagare tillhör. Jag har i reservation 3 till inrikesutskottets
betänkande 14 föreslagit en regel av denna innebörd. Om reservationen
vinner bifall kommer regeln att gälla för hela arbetsmarknaden och alltså
även för statstjänstemän. Om däremot reservationen avslås bör inte den i
förevarande proposition föreslagna ändringen i 30 § tredje stycket
statstjänstemannalagen genomföras, då det skulle innebära att vissa
organisationer skulle fråntas den rätt de i dag har att enligt statstjänstemannalagen
företräda sina medlemmar vid överläggning på grund av
permittering eller uppsägning. Förutom det principiellt felaktiga häri
strider en sådan ordning mot grundsatsen i propositionen att den aktuella
reformen inte skall medföra försämrad anställningstrygghet för någon
grupp. Jag kommer sålunda att rösta för bifall till ändringen av 30 §
tredje stycket statstjänstemannalagen endast under förutsättning att
riksdagen bifallit reservationen 3 till betänkandet InU 1974:14.

GOTAB 74 7565 S Stockholm 1974