Finansutskottets betänkande nr 33 år 1974

FiU 1974:33

Nr 33

Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om utredning
angående det enskilda sparandet m. m.

Motionerna

I motionen 1974:937 av herr af Ugglas m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om en utredning om det enskilda sparandet i
enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1974:143 av herrar Hörberg (fp) och Carlström (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en parlamentarisk utredning med representanter
för arbetsmarknadens parter, näringslivsorganisationer och fristående
ekonomisk expertis med uppdrag att

A. dels katalogisera olika konjunkturpåverkande åtgärder och de effekter
de kan förväntas ha samt skapa regler för deras tillgripande,

B. dels utarbeta en plan för ett frivilligt konjunktursparsystem, avsett
för fysiska personer enligt tankegångarna i motionen.

I motionen 937 anför motionärerna att hushållssparandet i Sverige är statistiskt
bristfälligt belagt. I nationalräkenskapssystemet beräknas detta sparande
residualt sedan man fastställt storleken av hushållens disponibla inkomster
och privata konsumtion. Eftersom sparandet endast är av storleksordningen
en tjugondel av utgångsposterna kan exempelvis en omläggning
av beräkningsmetodiken för utgångsposterna ge stora utslag i restposten.
Motionärerna påpekar att det i nationalräkenskaperna registrerats
så orimliga svängningar från ett år till ett annat att man kan fastslå att
statistiken ej speglar det verkliga sparandet.

Motionärerna framhåller att det vore av stort samhällsekonomiskt värde
om hushållssparandets struktur samt attityder och motiv bakom detta sparande
kartlades bättre. Man pekar på att direkta sparundersökningar visat
sig svåra att genomföra samtidigt som kreditmarknadsstatistiken hittills inte
varit tillräckligt specificerad för att bilda underlag för statistik över hushållssparandet.
Motionärerna kräver därför att en allsidigt sammansatt utredning
tillsätts med uppgift att utarbeta säkrare metoderatt mäta sparandet.

I motionen 143 gör motionärerna gällande att konjunkturväxlingarna tenderar
att ske snabbare än tidigare samtidigt som konjunkturcyklerna blir
kortare. Härigenom försvåras den långsiktiga planeringen för såväl företag
som organisationer, kommuner och statliga myndigheter. Ovissheten angående
de stabiliseringspolitiska åtgärder som statsmakterna kan väntas tillgripa
förstärker ytterligare svårigheterna i planeringsarbetet.

1 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 33

FiU 1974:33

Motionärerna anser att en utredning bör tillsättas med uppgift att utarbeta
en beredskapsplan för olika konjunkturpåverkande åtgärder och ange regler
för dylika åtgärders insättande. Härigenom skulle möjligheter skapas att
förutse stabiliseringspolitikens utformning och företag, kommuner m. fl.
kunna upprätta egna beredskapsplaner i enlighet med statsmakternas intentioner.

I motionen föreslås också att särskilda konjunktursparkonton inrättas för
fysiska personer. Insättningar på dylika konton skulle ske regelbundet under
högkonjunkturer. Dessa medel skulle sedan låsas under en viss tidsperiod,
alternativt fä utnyttjas under en av statsmakterna fastställd tid. Tanken
är att medlen skall utnyttjas under lågkonjunkturer och därvid öka konsumtion
och sysselsättning. Hushållen skulle stimuleras till dylikt konjunkturanpassat
sparande genom skatteförmåner, vilka kan utformas på olika
sätt.

Utskottet

Hushållssparandets tillväxt, såsom det mäts i nationalräkenskaperna, har
under 1970-talet varit synnerligen kraftig. Sparkvoten, dvs. förhållandet mellan
hushållssparande! och hushållens disponibla inkomster, som kontinuerligt
föll under 1960-talets senare hälft, har under den senaste femårsperioden
visat en i stort sett obruten tillväxt. Enligt konjunkturinstitutets senaste
rapport beräknas denna kvot för år 1974 till 9,7 % -en historiskt hög sparkvot
- vilken kan jämföras med 1969 års kvot på 2,7 96.

Som framhålls i motionen 937 visar emellertid nationalräkenskaperna på
så häftiga svängningar i hushållssparande! mellan enskilda år att förtroendet
för statistikens tillförlitlighet sviktar. Beräkningsmetodiken i detta räkenskapssystem
är också sådan att en rad felkällor kan påverka sparposten,
vilken endast beräknas indirekt som skillnaden mellan hushållens disponibla
inkomster och den privata konsumtionen. Annan statistik styrker också
att nationalräkenskaperna för närvarande är en dålig mätare av hushållssparandet.

Mot bakgrund av den centrala roll som sparandets nivå och utveckling
spelar i samhällsekonomin - i det kortare perspektivet för stabiliseringspolitiken
och i det längre som finansieringskälla för investeringar - bedömer
utskottet det önskvärt att skaffa säkrare informationer på detta område.
I enlighet med vad som föreslås i motionen 937 bör en allsidigt sammansatt
utredning tillsättas med uppgift att utarbeta säkrare metoder att mäta hushållssparandet
och klarlägga dess struktur. Av stor vikt för utredningen
bör också vara att söka förklaringar till den registrerade ökningen i sparbenägenheten.
Nya motiv för sparandet kan ha tillkommit, såsom otrygghet
till följd av ökad arbetslöshetsrisk, ovilja att köpa till följd av kraftiga prisstegringar
o. d.

Sparandets förändringar är som nämnts ett viktigt element i den eko -

FiU 1974:33

nomiska utvecklingen. Enligt utskottets uppfattning börsparandet uppmärksammas
mer än hittills inom stabiliseringspolitiken. Om man kunde skapa
styrmekanismer för sparandet skulle man via sparförändringar kunna påverka
konjunkturen i dämpande eller stimulerande riktning. Åt utredningen
bör därför uppdras att pröva olika metoder att påverka sparandet. Därvid
bör undersökas bl. a. möjligheterna att upprätta frivilliga konjunktursparkonton,
på sätt som föreslås i motionen 143. Av vikt blir därvid att undersöka
i vad mån det är möjligt att inte bara suga upp sparande under högkonjunkturer
utan även förvandla detta i konsumtion i det motsatta konjunkturläget.

När det gäller kravet i motionen 143 att utarbeta en beredskapsplan för
olika konjunkturpåverkande åtgärder vill utskottet påpeka att den ekonomiska
politikens möjligheter och begränsningar har behandlats i en lång
rad vetenskapliga avhandlingar, offentliga utredningar, ekonomisk facklitteratur
m. m. Som exempel från efterkrigstidens Sverige kan nämnas det
betänkande om Finanspolitikens ekonomiska teori av professor Bent Hansen
som utarbetades inom penningvärdeundersökningen (SOU 1955:25) och stabiliseringsutredningens
betänkande, Mål och medel i stabiliseringspolitiken
(SOU 1961:42). Professor Erik Lundberg har i flera verk behandlat den ekonomiska
politiken, bl. a. tillsammans med sju yngre ekonomer i ett arbete
betitlat Svensk finanspolitik i teori och praktik. Vidare behandlas samma
tema inom ramen för budgetutredningen (SOU 1973:45), där statsbudgetens
finanspolitiska effekter beskrivs i bilaga nio och budgeten i stabiliseringspolitiken
i bilaga tio. Mot den bakgrunden anser utskottet det icke påkallat
att tillsätta en utredning för katalogisering av konjunkturpåverkande åtgärder.

Utskottet anser det inte heller lämpligt att, som motionärerna föreslår,
på förhand fastlägga och offentliggöra regler för tillgripandet av stabiliseringspolitiska
åtgärder. Det ekonomiska läget förändras ständigt och varje
konjunkturläge har sina speciella kännetecken. Vilken ekonomisk-politisk
åtgärd eller snarare vilket batteri av åtgärder som skall tillgripas kan därför
inte bestämmas av på förhand fastställda regler.

Mot bakgrund av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till motionen 1974:937 och i anledning
av motionen 1974:143 moment B hos Kungl. Maj:t anhåller
om en utredning om det enskilda sparandet i enlighet med
vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1974:143 moment A.

Stockholm den 12 november 1974

På finansutskottets vägnar
NILS G. ÅSLING

FiU 1974:33

Närvarande vid beslutet: herrar Åsling (c), Ekström (s), Kristiansson (c), Franzén
(s), Löfgren (fp),Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo (c), Jansson (s), Söderström
(m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Wirtén (fp). Gadd
(s), af Ugglas (m) och Werner i Tyresö (vpk).

Reservation

av herrar Ekström (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s),
Pettersson i Malmö (s), Gadd (s) och Werner i Tyresö (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Hushållssparandets
tillväxt” och på s. 3 slutar med ”motsätta konjunkturläget”
bort ha följande lydelse:

Det råder inga delade meningar om önskvärdheten att bättre kartlägga
hushållssparande!, och det har också gjorts försök att statistiskt belysa detta
område närmare. Statistiska centralbyrån (SCB) anvisades år 1971 medel för
att planera och utföra en omfattande sparundersökning baserad på intervjuer.
SCB företog i detta syfte två provundersökningar under våren 1971 resp.
1972. Dessa undersökningar visade emellertid att undersökningsresultatet
kunde förutses bli dåligt, bl. a. till följd av högt svarsbortfall. Med hänsyn
till kostnaderna bedömde Kungl. Maj:t det därför inte vara försvarbart att
genomföra den planerade huvudundersökningen. 1 propositionen 1973:1
bil. 9 anfördes att man på annat sätt fick överväga möjligheten att förbättra
kunskapen om hushållssparandets omfattning och fördelning. Kungl. Maj:ts
beslut mötte ingen invändning i riksdagen.

Det är i sammanhanget viktigt att framhålla att SCB planerade den tidigare
sparundersökningen tillsammans med en grupp statistikkonsumenter, i vilken
ingick representanter för sammanlagt fjorton institutioner. 1 gruppen
återfanns bl. a. representanter för kreditmarknadens organisationer, offentliga
myndigheter och ekonomiska forskningsinstitut.

Utskottet bedömer möjligheterna att nå tillfredsställande resultat genom
en sparundersökning enligt intervjumetoden som små. 1 stället bör man
söka fånga upp hushållssparande! genom kvalitetsförbättringar och kompletteringar
av kreditmarknadsstatistiken och annan institutionell statistik.
Inom SCB pågår ett kontinuerligt arbete på detta område inom ramen för
de s. k. finansräkenskaperna. Med utgångspunkt i bankernas kontoregister
kommer statistik över hushållens in- och utlåning att utarbetas. SCB har
också tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att studera möjligheterna att bl. a.
med hjälp av andra administrativa register komplettera bilden av hushållssparande!.
En första rapport från denna arbetsgrupp beräknas föreligga omkring
årsskiftet. Utskottet finner därför ej anledning att nu tillstyrka motionen
937.

Beträffande förslaget i motionen 143 om inrättande av sparkonton av
investeringsfondskaraktär vill utskottet erinra om att det redan finns en möj -

FiU 1974:33

lighet för statsmakterna att premiera sparande när konjunkturläget så motiverar.
I sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1972:15 tillstyrkte
finansutskottet Kungl. Maj:ts förslag om premiering av frivilligt sparande
av överskjutande preliminär skatt. Konjunkturläget har hittills ej motiverat
prövning av detta sparsystem. Utskottet anser det inte befogat att nu införa
något nytt sparsystem med delvis samma syfte.

Man bör också observera svårigheterna att öka det verkliga nysparandet
enbart genom beskattningslättnader, vilket motionärernas förslag förutsätter.
Utförda undersökningar visar (Sparstimulerande åtgärder, SOU 1961:2) att
sannolikheten är stor för att man i stället endast åstadkommer en omfördelning
av sparandet mellan olika sparformer. Utskottet vill i övrigt hänvisa
till skatteutskottets av riksdagen godkända betänkande SkU 1974:47 i vilket
behandlats ett flertal motioner med yrkande om åtgärder vid beskattningen
i syfte att främja sparandet. Samtliga dessa motionskrav har avslagits, bl. a.
med hänvisning till den anpassning av sparavdraget som skall göras av
skatteutredningen. Skatteutskottet anser dessutom att ytterligare möjligheter
till inkomst- och progressionsutjämning inte bör införas i skattesystemet.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen avslår motionerna 1974:143 och 1974:937.

GOTAB 74 8265 S Stockholm 1974