Finansutskottets betänkande nr 25 år 1974

FiU 1974:25

Nr 25

Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1974:100 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken jämte motioner.

Propositionen

1 propositionen 1974:100 har Kungl. Maj.t (finansdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1) godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
förordats i propositionen,

2) till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1974/75
anvisa vissa reservationsanslag,

3) godkänna departementschefens beräkning av förändringarna i
anslagsbehållningarna för budgetåret 1974/75,

4) godkänna departementschefens beräkning av förändringarna i
dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1974/75,

5) besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § 1
mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall för
budgetåret 1974/75 ingå i preliminär skatt med 100 % av grundbeloppet,

6) godkänna departementschefens beräkning av driftbudgetens
inkomster för budgetåret 1974/75 enligt den vid propositionen fogade
specifikationen,

7) godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för
budgetåret 1974/75,

8) på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande
inkomsttiteln Lånemedel till 5 629 501 000 kr.

Till propositionen har fogats som
Bilaga 1: Nationalbudget för år 1974
Bilaga 2: Långtidsbudget för perioden 1974/75 — 1978/79
Bilaga 3: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning av budgetutfallet
för 1973/74

Bilaga 4: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret
1974/75

Bilaga 5: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret
1974/75

Bilaga 6: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till

statsverkspropositionen för budgetåret 1974/75
Bilaga 7: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för

budgetåret 1974/75
Bilaga 8: Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1974/75 sedan
statsverkspropositionen

1 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 25

FiU 1974:25

Propositionen har i vad avser moment 5 i hemställan hänvisats till
skatteutskottet och i övrigt till finansutskottet. Finansutskottet kommer
att behandla moment 2 i hemställan i sitt betänkande i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret 1974/75 till avskrivning av
nya kapitalinvesteringar samt momenten 3, 4 och 6—8 i sitt betänkande
angående statsregleringen för budgetåret 1974/75.

I detta betänkande behandlar utskottet den under 1 gjorda hemställan
om godkännande av de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som förordats i propositionen. Underlaget för denna hemställan redovisas
i propositionen under rubriken Reviderad finansplan 1974 (s. 2—47) med
därtill hörande bilagor.

Den internationella konjunkturutvecklingen förutses bli dämpad
under år 1974. Den samlade produktionen i OECD-länderna beräknas
öka med något över 2% mot ca 6 % under år 1973. Tillväxten i
Västeuropa väntas bli något kraftigare än i USA. Fortfarande råder dock
stor osäkerhet beträffande framför allt andra halvåret. De högre
oljepriserna väntas på kort sikt verka begränsande främst på den privata
konsumtionen, men i vissa länder även på näringslivets investeringar. För
bostadsbyggandet förutses på flera håll en tillbakagång. Man räknar dock
i ett något längre perspektiv med en återhämtning för såväl hushållens
konsumtion som näringslivets investeringar. En mer markerad uppgång
anses dock kunna dröja in på år 1975.

1 konsekvens med konjunkturdämpningen i OECD-länderna beräknas
tillväxten i den internationella handeln mattas, framför allt beträffande
handeln mellan industriländerna. De oljeproducerande ländernas import
förutses dock öka kraftigt och för den samlade världshandeln beräknas
volymökningen bli 6 å 7 % dvs. inte fullt hälften av 1973 års tillväxt på
närmare 15 %.

Utvecklingen på de internationella kapitalmarknaderna kommer i hög
grad att påverkas av oljeprishöjningarna. Knappast något OECD-land
väntas få överskott i bytesbalansen under 1974. Det sammanlagda
underskottet för dessa länder beräknas bli av storleksordningen 40
miljarder dollar.

Beträffande den ekonomiska utvecklingen i Sverige konstateras
sammanfattningsvis på s. 12 i propositionen att år 1973 präglades av en
mycket stark efterfrågan på svenska exportprodukter och en - även om
man bortser från lager — förhållandevis svag inhemsk efterfrågan. Denna
förstärktes emellertid successivt under året, med stöd av insatta
ekonomisk-politiska åtgärder. Efterfrågeförstärkningen under loppet av
året avspeglas på ett tydligt sätt på arbetsmarknaden. Från ungefär
halvårsskiftet ökade efterfrågan på arbetskraft påtagligt samtidigt som
arbetslösheten säsongrensat minskade i ett allt snabbare tempo mot slutet
av året. Näringslivets investeringar ökade kraftigt. Priserna steg mindre än
i de flesta andra länder och utrikesbalansen förstärktes högst avsevärt.
Mot slutet av året inleddes i samband med oljekrisen en period med
osäkerhet om energiförsörjningen i landet.

FiU 1974:25

Fortfarande råder stor osäkerhet om bruttonationalproduktens
tillväxt under 1973. Mätt från produktionssidan tycks den volymmässiga
ökningen ha uppgått till ca 3 % medan beräkningar från efterfrågesidan
indikerar en ökning med endast 1,7%. Med hänsyn till att
produktivitetsökningen bör ha varit 3,5 å 4 % och antalet arbetade
timmar endast minskade med 0,5 % bedömer dock departementschefen
att bruttonationalproduktens ökning bör ha varit åtminstone omkring
3 %. Samtidigt framhålls att orsakerna till den stora differensen i
resultatet av beräkningarna måste kartläggas och att statistiska centralbyrån
fått i uppdrag att utreda härmed sammanhängande problem.

När det gäller utvecklingen under 19 74 finner departmentschefen
starka skäl för optimism. Oljeförsöijningskrisen tycks vara överstånden.
Exportutvecklingen förutses bli fortsatt gynnsam. Samtidigt väntas den
inhemska efterfrågan tillväxa i styrka. Den privata konsumtionen och
näringslivets investeringar beräknas öka kraftigt och såväl den offentliga
konsumtionen som investeringarna förutses accelerera. Däremot beräknas
bostadsbyggandet minska. Sammantaget pekar beräkningarna på att
bruttonationalprodukten kan väntas öka med ca 4,5 %. Den kalkylerade
utvecklingen av försörjningsbalansens olika poster framgår av följande
tabell.

Försörjningsbalans för 1974

	Milj. kr. 1973	Förändring 1973	-1974
	Milj. kr. i 1973 års priser	Procentuell volymförändring
Tillgång
Bru ttonationalprodukt	217 615	9 795	4,5
Import	46 300	4 260	9,0
Summa tillgång	263 915	14 055	5,5
Efterfrågan
Bruttoinvestering	47 020	- 50	0,0
näringsliv	21 020	1 255	6,0
därav: industri	9 690	940	9,5
statliga myndigheter och affärsverk	5 815	330	5,5
kommuner	10 015	- 250	- 2,5
bostäder	10 170	-1 385	-13,5
Lagerförändring	- 2 790	3 490
Privat konsumtion	115 100	5 410	4,5
Offentlig konsumtion	51 990	1 560	3,0
Tjänstenetto	- 425	305	6,5
Export	53 020	3 340
Summa efterfrågan	263 915	14 055	5,5

Anm. Beräkningarna av försörjningsbalansens olika poster 1973 är behäftade med
stor osäkerhet.

FiU 1974:25

Som framgår av tabellen förutses en exportökning i fasta priser med 6
å 7 %. För en sådan ökning talar det goda orderläget inom
exportindustrin som helhet och en fortsatt tillfredsställande orderingång.
Detta återspeglar den ökade konkurrenskraft som svensk industri uppnått
under senare år. Ett huvudmål för den ekonomiska politiken under denna
period har också varit att stärka industrins produktionsförmåga, genom
att stimulera företagsinvesteringarna med olika medel. Investeringsfonderna
har i princip varit fritt tillgängliga, kreditpolitiken lätt och vid
beskattningen har avdrag medgivits för investeringar i byggnader och
maskiner.

Industriinvesteringarna har sedan 1968 kontinuerligt ökat och
beräknas 1973 ha legat en dryg fjärdedel över 1968 års volym. För 1974
förutses en ytterligare ökning med ca 10%. Maskininvesteringarna
beräknas stiga med ca 9 % och byggnadsinvesteringarna med omkring
12%. Den kraftiga uppgången av byggnadsinvesteringarna talar för att
det nu sker en direkt utbyggnad av industrins produktionskapacitet.

Företagens vinster har ökat kraftigt 1973 och väntas stiga ytterligare
1974, vilket också torde ha sin påverkan på investeringarna.
Självfinansieringsgraden har ökat och företagens ställning konsoliderats.
Departementschefen framhåller att det finns anledning beakta de
fördelningspolitiska konsekvenserna av denna utveckling. I propositionen
(s. 37) anförs:

Den speciella vinstkonjunkturen för i första hand våra exportnäringar
kan befaras få den konsekvensen att den markerar och förstärker
förmögenhetsökningen hos en begränsad grupp av medborgare. Detta kan
som en naturlig konsekvens leda till oro på arbetsmarknaden och
svårigheter att för framtiden genomföra en samlad och helheten
omspännande avtalsrörelse. De centrala avtalsuppgörelser som under
senare decennium blivit praxis i vårt land har från samhällets och
arbetsfredens synpunkt haft sina stora fördelar. De nu för främst vissa
exportnäringar snabbt stigande vinsterna bör ifrån här angivna och andra
överväganden komma även de anställda inom berörda näringar till godo.
Detta bör lämpligen ske genom att företagen i det extraordinära
vinstläget får göra avsättningar för investering i bättre arbetsmiljö.

Departementschefen räknar med att till de föreslagna arbetsmiljöfonderna
år 1974 skall avsättas ca 1 miljard kr. av skattepliktiga
inkomster om drygt 4 miljarder kr. Medel som inte används för godkända
investeringar före utgången av år 1980 skall återföras till beskattning.

Hushållens konsumtion förutses öka kraftigt under 1974, eller med

4,5 % i volym. Årets lönerörelse och en beräknad ökning av
sysselsättningen leder till en höjning av lönesumman med ca 12 %. Härtill
kommer effekterna av folkpensionsavgiftens borttagande, höjningen av
barnbidragen, det extra tillskottet till barnbidraget samt ökade
pensionstillskott och extra standardtillägg till folkpensionärerna.
Förbättringarna inom social- och arbetslöshetsförsäkringarna verkar i
samma riktning Vidare påverkas de realt disponibla inkomsterna av de
ökade livsmedelssubventionerna och den temporära sänkningen av

FiU 1974:25

mervärdeskatten. Sammanlagt beräknas hushållens disponibla inkomster
öka med ca 15 %, men då prisstegringarna förutses bli 9 å 10 % stannar
uppgången i de realt disponibla inkomsterna vid drygt 5 %. Sparkvoten
antas öka med ca 1/2 procentenhet till 8 % — den högsta nivån under de
senaste 20 åren. Med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder
hushållssparande! understryks i propositionen vikten av en kontinuerlig
uppföljning av den privata konsumtionens utveckling för att vid behov
snabbt kunna sätta in åtgärder.

Situationen på arbetsmarknaden väntas bli präglad av en kraftigt ökad
efterfrågan på arbetskraft. Under första kvartalet i år var antalet
sysselsatta 66 000 högre än för ett år sedan, främst till följd av ökad
sysselsättning inom industrin. Samtidigt låg antalet lediga platser totalt ca
50% högre än 1973 och inom industrin var antalet ungefär dubbelt så
stort. Till mer än två tredjedelar är den ökade efterfrågan koncentrerad
till Götaland, men i praktiskt taget alla län har en ökning av antalet lediga
platser ägt rum.

Arbetslösheten har fortsatt att minska, men trots detta är antalet
arbetslösa i absoluta tal fortfarande relativt högt. Detta hänger i hög grad
samman med den starka tillströmningen till arbetsmarknaden av nya
grupper, ofta med särskilda begränsningar i sitt arbetskraftsutbud. I
arbetslöshetskassorna däremot har antalet arbetslösa i procent av
medlemmarna inte sedan mitten av 1960-talet legat så lågt som nu.
Ökningen av antalet oförsäkrade arbetslösa kan återföras på åtgärder som
vidtagits för att bygga ut och effektivisera arbetsmarknadspolitiken, bl. a.
uppsökande verksamhet. Vidare inräknas bland de oförsäkrade arbetslösa
ca 13 000 personer som fr. o. m. den 1 januari får ta del av det nya
kontanta stödet vid arbetslöshet.

Bakom förhållandet att antalet lediga platser ökar starkt samtidigt
som antalet arbetssökande fortfarande är högt döljer sig allt större
problem att anpassa efterfrågan och utbud till varandra. I propositionen
understryks, att det från både sociala och samhällsekonomiska
utgångspunkter är angeläget att de ökade ambitionerna i fråga om ökad
kvinnlig förvärvsverksamhet och sysselsättning för äldre och svårplacerade
leder till produktiv sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden
för dessa kategorier arbetssökande.

Eftersom bristen på arbetskraft utgör en allt starkare restriktion för
industrins produktion är det viktigt att arbetsmarknadsmyndigheterna
fortsätter att underlätta den geografiska och yrkesmässiga anpassningen
till existerande arbetskraftsefterfrågan. Samtidigt är det angeläget att
fortsätta den politik som inriktas på en regional utjämning av
sy sselsä 11 ningst ill fällena.

Den starka inhemska efterfrågan kan väntas leda till snabb
importökning. Volymmässigt beräknas ökningen bli 9 % samtidigt som
importpriserna väntas stiga med inemot 30 %. Importvärdet skulle
härigenom uppgå till närmare 65 miljarder kr. år 1974, en ökning från år
1973 med 18 å 19 miljarder kr. Överskottet i handelsbalansen skulle
stanna vid ca 1,7 miljarder kr. och bytesbalansen ge ett underskott på

FiU 1974:25

drygt 800 milj. kr. Bytesbalansen gav 1973 ett överskott på ca 5
miljarder kr. Omsvängningen förklaras till största delen av oljeprisernas
uppgång. Departementschefen anför att vi på längre sikt självklart inte
kan acceptera ett permanent underskott i bytesbalansen, men att med
hänsyn till vårt valutamässigt goda utgångsläge den försämrade bytesbalansen
inte behöver medföra några omedelbara, drastiska åtgärder.
Departementschefen framhåller att läget beträffande bytesbalansen
kräver skärpt vaksamhet. Bytesbalansens utveckling måste hållas under
kontroll.

Någon ytterligare ökning av biståndsanslagen för budgetåret 1974/75

— utöver den 35-procentiga stegring som ingick i statsverkspropositionen

— föreslås inte.

Den kraftiga stegringen av importpriserna beräknas få ett kännbart
genomslag i den inhemska prisutvecklingen. Konsumentpriserna beräknas
stiga med 9 å 10 %, varav omkring hälften skulle vara en följd av de
stegrade importpriserna. Större delen av den inhemskt motiverade
prisstegringen återspeglar skillnaden i produktivitetsutveckling mellan de
skyddade och konkurrensutsatta sektorerna i ekonomin. Även denna
prisstegring måste i stort accepteras som en konsekvens av den solidariska
lönepolitiken. Den påverkbara delen av prisstegringarna har däremot
regeringen sökt begränsa genom olika åtgärder. Sålunda har prisstopp
införts på baslivsmedel, vissa byggnadsmaterial samt trävaror samtidigt
som prisövervakningen förstärkts. Sänkningen av mervärdeskatten ger
också en temporär effekt. Vidare har höjningen av paritetstalen för 1974
senarelagts. Departementschefen pekar särskilt på de insatser som görs för
att stabilisera priserna på livsmedel. Prisstoppet omfattar sålunda nu
närmare 40 % av hushållens livsmedelskonsumtion. Regeringen har nu
framlagt förslag om att jordbruket tillförs ytterligare 325 milj. kr. i
subventioner, varigenom priserna på de nu aktuella baslivsmedlen kan
hållas oförändrade även efter budgetårsskiftet. Utgiften föreslås
finansierad genom en lika stor höjning av spritbeskattningen.
Departementschefen understryker att regeringen även fortsättningsvis
kommer att följa prisutvecklingen uppmärksamt och vidta erforderliga
åtgärder för att förhindra omotiverade prishöjningar.

I propositionen anförs att de risker som ligger framför oss i första
hand synes vara att en alltför stark efterfrågan skall accelerera
prisstegringstakten och ytterligare försämra bytesbalansen. Budgetpolitiken
blir härvid av särskilt intresse. Det är angeläget att staten inte
ökar sin efterfrågan så att den samhällsekonomiska balansen bringas i
fara. Detta skulle i så fall ställa krav på en kraftig åtstramning av
kreditpolitiken på bekostnad av främst näringslivet och kommunerna.
Mot denna bakgrund bör finanspolitiken icke tillåtas att försvagas. Därför
föreslår regeringen att nya utgiftsåtaganden för budgetåret 1974/75 i allt
väsentligt skall kompenseras med motsvarande inkomstförstärkningar.

I finansplanen redovisades ett underskott på statsbudgeten för
budgetåret 1973/74 på ca 8,4 miljarder kr. och för budgetåret 1974/75
på ca 6,6 miljarder kr. Sedan dess har bl. a. uppgörelse träffats om ökade

FiU 1974:25

statstjänarlöner och beslut fattats om ekonomisk-politiska stimulansåtgärder.
Vidare har inkomstantagandet för 1974 justerats upp. Budgetunderskottet
har därför nu beräknats till 8,9 miljarder kr. för innevarande
budgetår och till 9,6 miljarder kr. för budgetåret 1974/75.

I propositionen framhålls, att regeringen, vid nu förutsedd konjunkturutveckling,
inte kan acceptera en ytterligare försämring av budgetsaldot.
Emellertid är vissa kostnadskrävande reformer aktuella, vilka
påverkar budgetåret 1974/75. Propositioner i anledning av skatteutredningens
och pensionsålderskommitténs redovisade förslag avses lämnas
till årets riksdag och den kommunalekonomiska utredningen kommer att
redovisa vissa förslag som medför ökade statsutgifter. Vidare räknar
regeringen med att till höstriksdagen redovisa förslag beträffande den
framtida bostadspolitiken och i propositionen sägs att även andra
utgiftskrävande förslag kan aktualiseras för budgetåret 1974/75.

Beträffande finansieringen av dessa reformer anför departementschefen
(s. 25):

Såväl skatteutredningen som pensionsålderskommittén har föreslagit
att de av utredningarna presenterade reformerna skall finansieras med
ökade avgifter för arbetsgivarna. Finansieringsformen för andra reformer
har ännu inte närmare prövats. Jag utgår emellertid, som sagt, ifrån att
dessa reformer kommer att genomföras på ett sådant sätt att någon
väsentlig merbelastning inte uppstår budgetåret 1974/75. Man bör i detta
sammanhang också beakta de statsfinansiella perspektiven för de
närmaste budgetåren.

Då avsikten är att skatte- och pensionsreformerna skall finansieras
genom arbetsgivaravgifter eller socialavgifter eller en kombination av
dessa är det angeläget att arbetsmarknadens parter får möjligheter att
bedöma dessa konsekvenser inför 1975 års avtalsförhandling.

Med hänsyn till att förberedelserna för avtalsrörelsen påbörjas innan
riksdagen samlas till sin höstsession, är det angeläget att riksdagen redan
nu bereds möjlighet att tillkännage sin inställning i denna finansieringsfråga.
Regeringen har för avsikt att inom kort ta upp överläggningar med
arbetsmarknadens parter om dessa frågor, varefter regeringen avser att
inbjuda de politiska partierna till överläggningar i samma ämne. Jag utgår
således från att riksdagen redan under vårsessionen tar ståndpunkt i fråga
om att finansiera reformerna på främst skattepolitikens och pensioneringens
områden med motsvarande inkomstökningar.

Pensionsålderskommitténs och skatteutredningens förslag beräknas
sammantaget kräva en höjning av olika arbetsgivaravgifter med 3,9 % år
1975 och 1,65 % år 1976.

Som bilaga till den reviderade finansplanen redovisas i den s. k.
långtidsbudgeten vissa beräkningar över de statsfinansiella perspektiven
på längre sikt. I långtidsbudgeten redovisas för perioden
1974/75-1978/79 de konsekvenser på utgiftssidan som följer av statsmakternas
redan fattade beslut och gjorda åtaganden. På inkomstsidan
görs en framskrivning med utgångspunkt i gällande skatteregler och
avskrivningsnormer. Det betonas att långtidsbudgeten således bör uppfattas
varken som en plan för den framtida budgetpolitiken eller som en

FiU 1974:25

prognos över budgetutvecklingen. Syftet är begränsat till att ange de
inteckningar i det framtida resursutrymmet som gjorts genom redan
fattade beslut. Erfarenheterna från de tidigare långtidsbudgetarna har
givit vid handen att man i varje fall för det första året i långtidsbudgeten
brukar kunna göra en relativt säker bedömning av de resursanspråk som
följer av redan gjorda åtaganden. Såsom framgår av följande tabell har
utgiftsöverskottet för budgetåret 1975/76 enligt långtidsbudgeten beräknats
till ca 8,5 miljarder kr. Detta innebär sålunda att även om man skulle
lyckas begränsa utgiftsökningen till att enbart avse ett fullföljande av
redan gjorda åtaganden så kommer budgetsaldot att ligga kvar på en
historiskt sett utomordentligt hög nivå.

Budgetsaldots utveckling 1973/74—1975/76

(Milj. kr. löpande priser)

	1973/74	1974/75	1975/76
Inkomster	62 976	71 992	78 829
Utgifter	71 888	81 584	87 380
Saldo	-8 912	-9 592	-8 551

1 långtidsbudgeten har även gjorts vissa beräkningar över de statliga
budgetunderskotten, mätta som andelar av bruttonationalprodukten.
Under 1960-talets första hälft uppgick denna andel till endast 0,2 å
0,3 %, men den har sedermera stigit kraftigt och beräknas för innevarande
budgetår nå 3,8 %. I själva finansplanen har man (s. 35) ställt det
samlade budgetunderskottet för stat och kommun emot det sparande
som sker inom AP-fonden. Man konstaterar därvid att summan av det
statliga och kommunala budgetsaldot under de senaste åren understigit
AP-fondens tillväxt med 3 å 4 miljarder kr. per år. För år 1974 förutses
dock ske en omsvängning — det samlade budgetunderskottet beräknas
överstiga AP-fondens tillväxt med 0,5 miljarder kr.

Mot bakgrund av att ytterligare reformer, innebärande betydande
åtaganden, aviserats bedömer departementschefen utvecklingen inför
1975/76 som bekymmersam. I propositionen framhålls (s. 38):

Jag har nyss nämnt att regeringen anser att nya utgiftsåtaganden
för budgetåret 1974/75 i allt väsentligt måste balanseras av motsvarande
inkomstförstärkningar. Såvitt nu kan bedömas torde läget för budgetåret
1975/76 ställa minst samma anspråk på finanspolitikens styrka, varför
någon budgetförsvagning knappast kan tolereras. Det innebär att takten i
reformernas genomförande får bli beroende av möjligheterna att göra
besparingar i bestående program eller att skaffa erforderliga inkomstförstärkningar.

En restriktiv finanspolitik erfordras också om ett utrymme skall
kunna skapas på kapitalmarknaden för den nödvändiga kommunala
utgiftsexpansionen. Regeringen anser att den överenskommelse som
träffades mellan kommunförbunden och regeringen om en kontrollerad
kommunal skatteutveckling_åren 1973 och 1974 varit lyckosam. Det är

FiU 1974:25

enligt min mening önskvärt att den kommunala utdebiteringen också
under kommande år utvecklas i dämpad takt. Samtidigt har kommunerna
ett behov att öka sina utgifter om de skall kunna tillgodose angelägna
servicebehov. En viss ökning av den kommunala upplåningen kan under
dessa förutsättningar te sig naturlig. Detta kräver en sådan kreditpolitik
att kommunernas behov på kapitalmarknaden kan tillgodoses.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels följande i anledning av propositionen väckta motioner

1974:1845 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att
riksdagen måtte besluta

1. att hos regeringen hemställa om att tillämpningen av allmänna
prisregleringslagen måtte utvidgas att gälla alla dagligvaror,

2. att från den 1 juli 1974 slopa mervärdeskatten på livsmedel och
täcka inkomstbortfallet för statskassan genom skärpt beskattning av stora
förmögenheter, arv och gåvor,

3. att höja den statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag m. m.
till 50 % av den beskattningsbara inkomsten,

4. att hos regeringen hemställa om förslag till progressiv bolagsvinstbeskattning,

5. att hos regeringen hemställa om omedelbart förslag till sådan
lagstiftning som möjliggör att ytterligare hyreshöjningar icke medges,

6. att lämna regeringen bemyndigande att för tiden till och med den
30 juni 1975 meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift,

7. att uttala sig för en ökad bostadsproduktion innebärande 100 000
lägenheter årligen under den närmaste treårsperioden,

8. att till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1974/75 på
driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag,
utöver tidigare anvisade medel, av 500 000 000 kronor att fördelas på
ytterligare stöd till följande stater och befrielserörelser:

Demokratiska republiken Vietnam	150 000 000 kr.
Republiken Sydvietnams provisoriska
revolutionära regering	150 000 000 kr.
Räthet Lao	50 000 000 kr.
Kambodjas revolutionära nationella
enhetsregering (GRUNK)	50 000 000 kr.
MPLA	25 000 000 kr.
FREL1MO	25 000 000 kr.
Guinea Bissau	25 000 000 kr.
Eritreas befrielsefront	5 000 000 kr.
Chilenska folkfrontens organisationer	20 000 000 kr.

samt

9. att i övrigt som sin mening uttala vad som i motionen anförts om
den ekonomiska politiken,

FiU 1974:25

1974:1846 av fröken Mattson m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen i syfte att uppnå enprocentmålet för biståndspolitiken
under budgetåret 1974/75 beslutar anslå ytterligare 500
miljoner kr. till internationellt utvecklingssamarbete under förutsättning
att motsvarande medel anvisas som inkomstförstärkning samt

2. att riksdagen beslutar höja arbetsgivaravgiften med 0,4 procentenheter
från och med den 1 juli 1974,

1974:1847 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) vari hemställs att
riksdagen

1. hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan uppräkning på
tilläggsstat att u-landsbiståndet under budgetåret 1974/75 når upp till 1
procent av bruttonationalprodukten, samt

2. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att u-landsbiståndet
även efter budgetåret 1974/75 och tills vidare bör ökas hastigare än
bruttonationalproduktens tillväxt,

1974:1852 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen godkänner de i motionen redovisade riktlinjerna för
den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen beslutar förlänga den temporära sänkningen av
mervärdeskatten till längst den 31 december 1974,

3. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om att ett
program mot inflationen utarbetas i samverkan mellan regeringen,
oppositionen, parterna på arbetsmarknaden och näringslivet,

4. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en plan för
skattesänkningar innefattande bl. a. en indexreglering av skatteskalorna,

5. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om tillsättandet
av en parlamentarisk besparingsutredning,

1974:1853 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att som sin mening uttala vad som anförts i motionen beträffande
insatser för att utjämna de regionala skillnaderna i efterfrågan på
arbetskraft,

2. att hos Kungl. Maj:t anhålla om tillsättandet aven parlamentariskt
sammansatt besparingsutredning,

3. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande en differentiering
eller omläggning av den allmänna arbetsgivaravgiften och övriga
avgiftsbetonade skatter på företagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,

4. att som sin mening uttala vad som i motionen anförts ang. Sveriges
deltagande i uppbyggandet av en särskild fond för bistånd till u-länder
som drabbats särskilt hårt av olje-och råvaruprishöjningarna,

5. att hos Kungl. Maj:t anhålla att regeringen inför 1975 års
avtalsrörelse tar initiativ till en stabiliseringspolitisk konferens med
representanter för arbetsmarknadsorganisationerna och de politiska

FiU 1974:25

partierna,

6. att som sin mening uttala vad som i övrigt anförts i motionen
beträffande riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

1974:1854 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen måtte uttala att den ekonomiska politiken bör
inriktas på en effektiv bekämpning av inflationen, i syfte att säkra inte
minst vanliga inkomsttagares standard,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag framlägges om
åtgärder för att skydda småspararna mot inflationen,

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att skatteutredningen i
tilläggsdirektiv ges i uppdrag att framlägga förslag till inflationsskydd i
skattesystemet, samt

4. att riksdagen som sin mening uttalar vad som i övrigt anförts i
motionen beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken,

1974:1855 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen i syfte
att uppnå enprocentmålet och fullfölja Sveriges internationella ansvar
beslutar att anslå ytterligare 500 milj. kr. för internationellt utvecklingssamarbete
under budgetåret 1974/75, varvid förutsättes att medlen
väsentligen används för bidrag till den i FN nyligen beslutade fonden för
stöd till de fattigaste länderna,

1974:1856 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c) vari
hemställs

1. att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:100 beslutar
anslå ytterligare 500 miljoner kr. för internationellt utvecklingssamarbete i
syfte att bistå de av råvaruprisstegringarna m.m. hårdast drabbade
utvecklingsländerna och därmed uppnå enprocentmålet under budgetåret
1974/75 samt

2. att riksdagen begär förslag till höstriksdagen angående finansiering
av utvecklingssamarbetet i enlighet med vad som anförts i motionen,

1974:1857 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen måtte besluta

1. att postverket erhåller rätt att fr. o. m. budgetåret 1973/74 bilda
en portoutjämningsfond,

2. att till denna fond överföres den del av överskottet på postverkets
rörelse, avseende budgetåren 1972/73 och 1973/74, som överstiger det
normala förräntningskravet och

3. att beräkningen av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1974/
75 ändras i enlighet härmed, samt

1974:1858 av herr Nordgren m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
som sin mening måtte ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts
beträffande finansieringen av ökade statliga utgifter,

FiU 1974:25

dels följande vid riksdagens början väckta motioner

1974:599 av herr Löfgren m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen begär att Kungl. Maj:t uppdrar åt en parlamentarisk
utredning att lägga fram förslag till förbättrad och utbyggd statlig
ekonomisk planering,

2. att riksdagen begär att Kungl. Maj :t tar initiativet till en samordnad
verksamhetsplanering, där väsentliga vinster skulle uppstå genom större
satsning på förebyggande åtgärder, bättre hushållning och sparsamhet på
områden med gemensamma uppgifter för stat, landsting och primärkommuner,
samt

4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en parlamentarisk
utredning tillsättes för översyn av statens uppgifter i syfte att främja
kostnadsbesparingar samt studium av behovet av ändrade prioriteringar
på vissa områden,

1974:932 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs

E. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att ett stabiliseringspolitiskt
program utarbetas i samverkan mellan regeringen, oppositionspartierna,
näringslivet och parterna på arbetsmarknaden,

F. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en finanspolitisk
utredning tillsätts med uppgift att enligt i motionen angivna riktlinjer
analysera erfarenheterna av de senaste årens ekonomiska politik, samt

G. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en parlamentarisk
besparingsutredning tillsätts med uppgift att granska den offentliga
sektorns expansion, föreslå besparings- och rationaliseringsåtgärder samt
klarlägga hur den hittillsvarande automatiken av det allmännas utgiftsutveckling
skall kunna brytas,

1974:1193 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

A. att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att den ekonomiska
politiken i större utsträckning än hittills inriktas mot bekämpandet
av inflationen i enlighet med vad som anförts i motionen,

B. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att ett ekonomiskt-socialt råd och ett till detta knutet fristående
ekonomiskt sekretariat inrättas,

2. att stabiliseringspolitiska konferenser anordnas i enlighet med vad
som framhållits i motionen, samt

1974:1197 av herr Löfgren m. fl. (fp, c, m) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om tillsättande av en grupp
fristående ekonomer med uppgift att utarbeta alternativa konjunkturprognoser
i enlighet med vad som anförs i motionen, samt

2. att riksdagen anvisar härför erforderliga medel.

Över yrkanden som framförts i motionerna 1845, 1846, 1852, 1853,
1854 och 1858 har yttrande avgivits av skatteutskottet samt över
yrkanden i motionerna 1845, 1846, 1847, 1853, 1855 och 1856 av
utrikesutskottet. Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

På uppdrag av utskottet har fil. dr Sven Grassman, Institutet för
internationell ekonomi, utarbetat en analys Den svenska betalningsbalansen
vid mitten av 1970-talet, som finns tillgänglig hos utskottets
kansli.

FiU 1974:25

Utskottet

Det ekonomiska läget 1974

När riksdagen i början av mars behandlade finansplanen präglades

fortfarande den ekonomiska situationen såväl i vårt land som ute i

världen av betydande ovisshet som en följd av de problem med

oljeförsörjningen som kännetecknade årets första månader. Det kan nu
konstateras att den konjunkturuppgång som inleddes under 1973

fortsätter och det är en utbredd uppfattning att man för 1974 som
helhet torde kunna påräkna en god tillväxt i den svenska ekonomin.

Den internationella konjunkturbilden är visserligen fortfarande oviss,
speciellt vad avser utvecklingen under andra halvåret. Någon allmän
tendens till lättnader i den ekonomiska politiken för att bekämpa det
efterfrågedämpande inflytandet av de höjda oljepriserna kan ej iakttas.
Sverige utgör här, tillsammans med Norge och Nederländerna, ett
undantag. I Italien har kraftiga importavgifter införts från den 1 maj och
den danska regeringen har infört tillfälliga skattehöjningar på en stor
mängd i huvudsak importerade konsumtionsvaror. Den internationella
konjunkturbilden innehåller emellertid inte enbart negativa inslag. I USA
— som i år sannolikt inte får några nämnvärda betalningsproblem till följd
av ökade oljeimportkostnader — räknar många bedömare nu med en
successiv uppgång under året. Totalt sett torde man dock inte kunna
förvänta någon mer markerad internationell konjunkturuppgång innevarande
år.

Trots detta kan en fortsatt gynnsam exportutveckling förutses för den
svenska industrin. Välfyllda orderböcker och en fortfarande god orderingång
utgör härvid en garanti. Enligt den reviderade finansplanen
beräknas dock den värdemässiga importökningen bli väsentligt större än
exportens tillväxt och överskottet i handelsbalansen stanna vid ca 1,7
miljarder kr. mot närmare 6,6 miljarder under fjolåret. Den nyligen
publicerade statistiken för första kvartalet tyder emellertid på att
försämringen i handelsbalansen kan bli något mindre. Under de tre första
månaderna i år gav nämligen handelsbalansen ett överskott av närmare
1,3 miljarder, och försämringen jämfört med samma period 1973
stannade vid ca 100 miljoner kr. Å andra sidan sjönk den totala
valutareserven med 1,7 miljarder kr. under årets fyra första månader.
Riksbankens egen valutabehållning fortsatte att sjunka även under de
första veckorna i maj — med ca 400 milj. kr.

Utskottet delar departementschefens oro för prisutvecklingen. Sedan i
höstas sköljer en kraftig internationell prisstegringsvåg in över vårt land.
Man får gå tillbaka till den s. k. Korea-inflationen i början av 1950-talet
för att finna dess motsvarighet. Som följd av prisstegringsvågen väntas
våra importpriser stiga med inemot 30 % och exportpriserna med ca 20 %
mellan 1973 och 1974. Konsumentpriserna beräknas samtidigt öka med
ca 10 %. Detta innebär enligt utskottets bedömning en allvarlig upptrappning
av inflationstakten i vårt land.

Läget på arbetsmarknaden har förbättrats betydligt. Antalet lediga
platser uppgick i maj enligt arbetsmarknadsstyrelsens statistik till totalt

FiU 1974:25

ca 69 000. Antalet arbetslösa, som stadigt minskat under senare tid, var
samtidigt 47 000. Detta innebär att vi nu har en bättre relation mellan
efterfrågan och utbud av arbetskraft på den öppna arbetsmarknaden än
på länge. Som framgår av de säsongrensade siffrorna i diagrammet får
man gå tillbaka till högkonjunkturåret 1970 för att finna en motsvarande
situation.

Bakom de nu anförda totalsiffrorna döljer sig i många fall en bristande
jämvikt inom olika delar av arbetsmarknaden. Vissa kategorier av
arbetssökande — äldre, ungdomar, kvinnor — har alltjämt i många fall
svårt att få tillfredsställande arbeten, samtidigt som vissa industrier
rapporterar ökad brist på utbildad arbetskraft. Även regionalt föreligger
betydande skillnader i arbetsmarknadssituationen.

En väsentlig drivkraft bakom den senaste tidens förbättrade konjunkturer
har enligt utskottets bedömning varit det stimulanspaket, som
beslöts av riksdagen i mars månad. Åtgärderna omfattade dels insatser,
som hade en utpräglat fördelningspolitisk profil, dels en 3-procentig,
tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten. Tillsammans har dessa
åtgärder medfört en inte oväsentlig ökning av den privata konsumtionsefterfrågan.
Efterfrågeökningen har i sin tur bidragit till att öka den
ekonomiska aktiviteten och minska arbetslösheten. Den svenska ekonomin
är därmed definitivt på väg ur den dämpade konjunktur som rått
under senare år.

Antal registrerade arbetslösa och antal obesatta platser vid månadens mitt
1970—maj 1974

Tusental. Säsongrensade månadsdata

Arbetslösa

Obesatta platser

JT\/

1970 1971 1972 1973 1974

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

FiU 1974:25

I stort sett torde stimulanspaketet under 1974 ge ett efterfrågetillskott
som ungefär motsvarar den dämpning som de höjda oljepriserna
resulterar i. Ett annat viktigt resultat av de vidtagna åtgärderna är deras
återhållande inverkan på prisutvecklingen. Enligt en undersökning som
pris- och kartellnämnden genomfört har den temporära sänkningen av
mervärdeskatten sänkt den allmänna konsumentprisnivån med ca 2 %. De
ökade statliga subventionerna av vissa viktigare baslivsmedel har sänkt
den allmänna prisnivån med ytterligare ca 0,3 %. Dessa prissänkningar har
visserligen i någon mån motverkats genom dels leverantörsprishöjningar
och höjda vinstmarginaler inom handeln, dels diskontohöjningen i början
av april. Höjningen av den allmänna prisnivån i konsumentledet har enligt
pris- och kartellnämnden genom mervärdeskattens sänkning kunnat
begränsas till ca 1,7 % under årets fyra första månader. Utan sänkning av
den indirekta skatten hade prisstegringen blivit 3,7 %. Av särskild
betydelse för barnfamiljerna är att prisstegringarna i dagligvaruhandeln
inte varit högre än 0,3 % under årets första fyra månader.

Utskottet vill i sammanhanget betona att även andra faktorer än
mervärdeskatten är av betydelse för prisutvecklingen.

Den ekonomiska politiken

Mot bakgrund av sin nu redovisade bedömning av det ekonomiska
läget anser utskottet i likhet med departementschefen att den ekonomiska
politiken i första hand måste inriktas på att bekämpa prisstegringarna
och ytterligare förbättra sysselsättningsmöjligheterna. Betalningsbalansens
utveckling måste följas noga. Med den konjunkturbedömning
som nu kan göras anser utskottet i likhet med departementschefen
att finanspolitiken för budgetåret 1974/75 bör bibehålla samma
inriktning som för närvarande.

I finansplanen beräknas budgetunderskottet till 8,9 miljarder kr. för
innevarande budgetår och till 9,6 miljarder för budgetåret 1974/75.

Som tidigare redovisats är vissa kostnadskrävande reformer, som
påverkar budgetåret 1974/75, aktuella. Det är regeringens avsikt att
förelägga årets riksdag förslag i anledning av betänkanden som framlagts
av skatteutredningen och pensionsålderskommittén. Även andra utgiftskrävande
förslag kan komma att aktualiseras på basis av bl. a. kommunalekonomiska
utredningens och de bostadspolitiska kommittéernas arbete.

I syfte att skapa förutsättningar för en stabil svensk ekonomi under de
närmaste åren har regeringen överlagt med arbetsmarknadens parter och
de politiska partierna. I långa stycken har därvid rått enighet både i
beskrivningen av nuläget och om behovet av att dämpa inflationen och
undvika en överansträngning av ekonomin.

I slutskedet av överläggningarna har företrädare för regeringen och
folkpartiet — trots kvarstående åsiktsskillnader i andra frågor — kunnat
enas om följande:

”Den starka inflationen utgör i dag ett av de dominerande och mest

FiU 1974:25

oroande problemen i samtliga västliga industriländer. Prisstegringarna är
nu starkare än någon gång tidigare sedan Korea-kriget i början av
1950-talet. Genom de kraftiga prisstegringarna på världsmarknaden förs
inflationen vidare från land till land. Erfarenheterna från andra länder
visar att de sociala orättvisor som prisstegringarna för med sig leder till
betydande oro och osäkerhet på såväl arbetsmarknaden som i samhället.
Därmed blir kraven på en kraftfull ekonomisk politik särskilt stora.

Även om prisutvecklingen i Sverige är gynnsammare än i de flesta
andra jämförbara länder är det angeläget att i vårt land söka undvika de
spänningar vi nu kan se i världen omkring oss. Detta kan endast uppnås
genom att skapa en gemensam grund för en fast ekonomisk politik, som
syftar till att begränsa prisstegringarna och deras verkningar.

I inflationsbekämpningen ingår som ett väsentligt led en stark
finanspolitik. Statsutgifterna måste prövas med omsorg och restriktivitet
och möjligheter till besparingar tillvaratas. Reformer som innebär
bestående krav på det allmänna om högre social standard måste täckas
med sociala avgifter och/eller skatter. En stabil finansiering av reformverksamheten
är nödvändig för att undvika att den fortsatta reformpolitiken
föres till priset av ökad inflation och hårda kreditrestriktioner.

Den överenskommelse som socialdemokraterna och folkpartiet träffat
— med särskild inriktning på 1974 och 1975 - präglas av detta ansvar för
samhällsekonomin i en orolig tid.

1974 års riksdag kommer att föreläggas förslag om sänkta marginalskatter
och sänkt inkomstskatt i allt väsentligt enligt skatteutredningens
förslag. Förslaget som är en väsentlig förutsättning för en lugn avtalsrörelse
avses träda i kraft 1 januari 1975.

Förbättrade folkpensionsförmåner, en sänkt pensionsålder till 65 år
och en rörlig pensionsålder är angelägna reformer. Förslag härom läggs till
riksdagen 1974 och 1975. De förbättrade folkpensionsförmånerna träder
i kraft den 1 januari 1975. För att tillmötesgå önskemål från arbetsmarknadens
parter om erforderlig tid för förhandlingar om övergångsbestämmelser
och om den viktiga frågan om en rörlig pensionsålder,
föreslås den 1 juli 1976 som tidpunkt för ikraftträdandet av en sänkt och
rörlig pensionsålder.

Finansieringen av dessa reformer kommer att ske genom en höjning av
socialförsäkringsavgifterna. Sjukförsäkringsavgiften höjs den 1.1.1975 till
7 %. Folkpensionsavgiften höjs den 1.1.1975 till 4,2%, den 1.1.1976 till
4,7 % och beräknas den 1.1.1977 bli 5,3 %. Detta innebär att finansieringen
skattevägen relativt sett kommer att minska. ATP-avgiften höjs
först den 1 januari 1977 till 11,75 %. Den allmänna arbetsgivaravgiften
höjs inte.

Allmän arbetsgivaravgift i form av egenavgift utgår icke på de första
10 000 kronorna av deklarerad inkomst, räknat från inkomståret 1975.

Löntagarorganisationerna h?r vid överläggningar med regeringen anslutit
sig till uppfattningen att dessa reformer bör totalfinansieras.
Löntagarorganisationerna har vidare förklarat sig beredda att i så fall ta
hänsyn till detta i den kommande avtalsrörelsen 1975. En skattejustering

FiU 1974:25

torde bli erforderlig även 1976. Denna bör i så fall vägas in i
avtalsrörelsen.

I samband med övervägandena om en varaktig skattereform bör
företagsskatteberedningen pröva möjligheterna att förskjuta beskattningen
från löneandelen i företagens kostnader till deras förbrukning av
energi och eventuellt även knappa råvaror. Miljöavgifternas utformning
kan prövas i detta sammanhang.

Den fortsatta kampen mot inflationen motiverar också att man prövar
möjligheterna att komplettera de stabiliseringspolitiska åtgärderna med
andra medel.

En anpassning av sparavdraget i beskattningen till prisutvecklingen
sedan det infördes 1961 bör sålunda med förtur övervägas av skatteutredningen.
Enighet råder om att hushållssparandet bör uppmuntras genom
en sådan åtgärd.

Om den genom de kraftigt stegrade exportpriserna höga vinstnivån
inom näringslivet består även under 1975, kan det finnas stabiliseringspolitiska,
rättvisemässiga och fördelningspolitiska motiv för en särskild
behandling av företagens speciella konjunkturvinster.

Inom löntagarorganisationerna pågår överväganden om hur löntagarna
skall få inflytande och del av förmögenhetstillväxten i företagen.
Statsmakterna bör för sin del medverka till en rättvis och rimlig lösning
på denna viktiga fråga. Frågan bör således bli föremål för en statlig
utredning, som bör tillsättas vid årsskiftet 1974/75.

Folkpartiet har understrukit sin bestämda önskan om ett inflationsskydd
i själva skattesystemet.”

I motioner från samtliga borgerliga partier — 932 moment E, 1193
moment B, 1852 moment 3 och 1853 moment 5 — framförs likartade
yrkanden om stabiliseringspolitiska konferenser. Motionärerna menar att
sådana konferenser mellan regeringen, arbetsmarknadens organisationer
och de politiska partierna skulle utgöra ett viktigt led i kampen mot
inflationen. De bör, menar man, bli ett regelbundet inslag i den
ekonomiska politiken och ske i god tid före varje avtalsomgång. I
motionerna 1193 och 1854 föreslås dessutom att dessa konferenser till
sitt förfogande skall ha ett fristående ekonomiskt sekretariat, lett av ett
ekonomiskt-socialt råd. En av uppgifterna för detta sekretariat bör vara
att göra alternativa konjunkturprognoser. Ett separat yrkande om
tillsättande av en grupp fristående ekonomer med uppgift att utarbeta
alternativa konjunkturprognoser framförs i motionen 1197.

Utskottet konstaterar att de överläggningar, som regeringen nu
slutfört med olika parter, ligger i linje med motionärernas önskemål. Det
är enligt utskottets mening värdefullt att denna väg att komma till rätta
med inflationsproblemen nu prövas i praktiken. Resultaten härav får bli
avgörande för om de skall bli ett regelbundet inslag i den ekonomiska
politiken. I avvaktan härpå anser utskottet det varken lämpligt eller
möjligt att nu ta ställning till de organisatoriska formerna för dylika
överläggningar.

Detsamma gäller de olika förslagen till utarbetande av alternativa
konjunkturprognoser. De berörda motionsyrkandena avstyrks.

2 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 25

FiU 1974:25

1 såväl motionen 1854 som 1852 framförs krav på att skattesystemet
inflationsskyddas, så att ej skatteandelen ökar när lönerna höjs för att
kompensera redan inträffade prisstegringar. Utskottet finner att ett
sådant inflationsskydd i skattesystemet skulle lämna ett värdefullt bidrag
i kampen mot inflationen genom att bryta pris-löne-spiralen. Utskottet
anser att skatteutredningen i tilläggsdirektiv bör ges i uppdrag att
framlägga förslag i enlighet med vad utskottet anfört och yrkar bifall till
motionen 1854 moment 3. Med detta har utskottet också tagit ställning
till yrkandet i motionen 1852 moment 4.

I motionen 1854 moment 2 yrkas även att riksdagen skall begära
förslag hos Kungl. Majit om åtgärder för att skydda småspararna mot
inflationen. Bl. a. krävs inflationsskyddade sparkonton och en höjning av
det s. k. sparavdraget från nuvarande 400 kr. för ensamstående och 800
kr. för makar till 800 kr. för varje inkomsttagare.

Utskottet finner det angeläget att sparandet i samhället stimuleras och
att spararna i möjligaste mån bör skyddas mot att realräntan på
sparkapitalet blir negativ. Som framgår av kommunikén skall skatteutredningen
med förtur överväga en anpassning av sparavdraget till
prisutvecklingen sedan 1961. Mot bakgrund härav finner utskottet inte
anledning att yrka bifall till ifrågavarande motionsyrkande.

I motionen 1852 moment 2 yrkas att mervärdeskatten inte, som
riksdagen tidigare beslutat, skall höjas den 15 september. Motionärerna
anser, att en eventuell höjning bör beslutas först sedan höstriksdagen haft
möjlighet att ta ställning till om konjunkturläget i höst kräver en
ytterligare tidsmässig förlängning av mervärdeskattesänkningen. Mot den
bakgrunden yrkas att riksdagen nu skall besluta att mervärdeskatten ej
skall höjas före 1974 års utgång.

Utskottet delar ej denna uppfattning. Riksdagen beslutade med bred
parlamentarisk enighet om en tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten.
Enligt utskottets bedömning har inte något argument tillkommit
som talar för att man nu bör frångå beslutet. Utskottet avstyrker
följaktligen yrkandet i motionen 1852 i förevarande del.

I motionen 1845 ger motionärerna sin syn på den svenska ekonomin,
vilken man i ett längre perspektiv anser präglad av djupnande kristendenser.
Vidare anförs att den senaste tidens utveckling medfört en
inkomstomfördelning till kapitalägarnas förmån. 1 avsikt att ändra dessa
förhållanden föreslås en lång rad åtgärder.

Allmänt prisstopp på dagligvaror. Utskottet finner det angeläget att
pris- och kartellnämnden fortsätter att nära följa utvecklingen på
prisområdet och bevaka handelns vinstmarginaler. Däremot anser utskottet
det ej nödvändigt att riksdagen hemställer hos Kungl. Majit om att
tillämpningen av allmänna prisregleringslagen utvidgas till att gälla alla
dagligvaror och avstyrker bifall till yrkandet.

Slopande av mervärdeskatten på livsmedel. Riksdagen tog senast
ställning till ett likalydande krav i samband med behandlingen av

FiU 1974:25

finansplanen. Utskottet åberopade då att en avveckling av mervärdeskatten
på hela livsmedelsområdet är mycket dyrbar. På vissa viktigare
livsmedel uppnås större prissänkning genom att koncentrera insatserna
till dessa varor. Skatteutskottet har vidare i sitt yttrande (SkU 1974:3 y)
erinrat om de administrativa och kontrolltekniska skäl som talar mot en
isolerad sänkning av mervärdeskatten på livsmedel. Finansutskottet
avstyrker därför bifall till ifrågavarande yrkande.

Skärpt beskattning av bolagsvinster och hemställan hos regeringen om
förslag till progressiv bolagsvinstbeskattning. Skatteutskottet har i sitt
yttrande anfört att företagsbeskattningens höjd och utformning f. n.
prövas av företagsskatteberedningen. Med hänvisning härtill avstyrker
skatteutskottet motionen i denna del. Finansutskottet delar denna
uppfattning.

Hyresstopp. Riksdagen har innevarande session beslutat behandla
motionen 1581 med likalydande krav under höstsessionen (CU 1974:24),
varför yrkandet nu avstyrks.

Införande av prisutjämningsavgift på varor som exporteras. Utskottet
vill i detta sammanhang hänvisa till vad som i kommunikén sagts
angående särskild behandling av företagens speciella konjunkturvinster
och anser därför att frågan får prövas i den ordning där anges. Yrkandet i
motionen avstyrks därför.

Riksdagsuttalande om ökad bostadsproduktion innebärande att
100 000 lägenheter uppförs årligen under den närmaste treårsperioden.
Riksdagen har tidigare i år avslagit motionen 1585 med ett liknande krav
(CU 1974:14). Finansutskottet avstyrker bifall till motionen 1845 i
förevarande del.

I centerpartiets motion 1853 moment 1 framförs krav om att i högre
grad söka avlänka industriexpansionen till områden, där det ännu finns
outnyttjade arbetskraftsresurser. Det framhålls att de regionalpolitiska
medlen därvid måste sättas klart före en ökad geografisk omflyttning av
arbetskraft.

Utskottet vill här endast peka på att ett av de centrala målen för den
ekonomiska politiken är att skapa regional balans. Departementschefen
framhåller också i propositionen att det inom ramen för regionalpolitiken
sker en fortgående utbyggnad av näringslivet i främst skogslänen.
Innevarande budgetår har beslutats om lokaliseringsstöd till projekt om
sammanlagt drygt 1,1 miljard kr. och sysselsättningseffekten beräknas till
minst 3 800 årsarbetstillfällen. Vidare föreligger förslag om byggande av
bl. a. Stålverk 80.

Något särskilt uttalande av det slag som yrkas i motionen är därför
enligt utskottets mening inte erforderligt. Utskottet avstyrker därför
yrkandet härom. Utskottet vill i övrigt hänvisa till inrikesutskottets
betänkande 1974:7.

I en rad motioner yrkas att ytterligare anslag anvisas till internationellt
utvecklingsbistånd. 1 flera av dessa motioner erinras om det beslut som
fattades vid den extra sessionen av FN:s generalförsamling, som under
april månad inkallats för att diskutera råvarufrågor och utveckling. Ett av

FiU 1974:25

de viktigaste resultaten av denna extra session blev det särskilda
programmet med åtgärder till förmån för de hårdast drabbade länderna,
vilket Sverige gett sitt stöd till. FN:s generalsekreterare har inlett en
katastrofaktion i syfte att upprätthålla de drabbade u-ländernas import
av de viktigaste varorna. Bidragsgivare har inbjudits att tillkännage sina
bidrag före den 15 juni. En kommitté skall vidare utarbeta ett förslag om
en särskild fond, och detta förslag skall framläggas för ECOSOC vid dess
nästa sammanträde i juli.

Som svar på en vädjan från FN:s generalsekreterare har regeringen
offentliggjort sin avsikt att, inom ramen för anslag som riksdagen redan
beviljat, med 90 milj. kr. höja länderramarna för sådana programländer
som bedömts särskilt utsatta.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att Sverige — räknat per
invånare — redan är den största bidragsgivaren till FN-systemet. Sverige
kommer vidare att vara ett av de få länder som når det av FN uppsatta
biståndsmålet — utbetalningar av offentligt bistånd motsvarande 0,7 % av
BNP vid mitten av 1970-talet. Detta mål uppnås genom en ökning av
anslagen med 35 % - ca 540 milj. kr. — och har bedömts kunna ske utan
att bytesbalansen blir oroväckande negativ. 1 propositionen anförs att en
ytterligare uppräkning av anslagen till utvecklingsbistånd med ca 500
milj. kr., vilket erfordras för ett uppnående av enprocentmålet, kräver en
kompenserande inkomstförstärkning. Utskottet delar denna åsikt. Av
betydelse i sammanhanget är också de valutamässiga aspekterna. Bl. a.
innebär de ökade oljepriserna en kraftig belastning på vår utrikesbalans.
Bytesbalansen förutses åter komma att ge underskott 1974.

Utrikesutskottet har i sitt yttrande (UU 1974:1 y) påpekat att
upprättandet av den särskilda fonden kan komma att dra ut på tiden.
Man fastslår att en svensk utfästelse på ett tidigt stadium att ge bidrag till
fonden skulle kunna få stor betydelse och påverka andra i-länders
agerande. Från biståndspolitisk synpunkt anser man det angeläget att nå
enprocentmålet. Samtidigt påpekar dock utrikesutskottet att man där ej
har att ta ställning till de statsfinansiella förutsättningarna för en
ytterligare uppräkning av biståndsanslagen.

Enligt propositionen förutsätts att när man inom FN når fram till en
lösning av de problem som uppstår för u-länderna på grund av oljekrisen,
bör också Sverige solidariskt göra sin insats. Finansutskottet förutsätter
att när en sådan samlande lösning uppnås, regeringen fullföljer sin i
propositionen anförda mening och jämväl lämnar förslag till finansieringen
härav. Utskottet biträder vad som sägs i utrikesutskottets yttrande
om att ett ställningstagande om svenskt bidrag till FN-insatser bör göras
på ett tidigt stadium. Detta ligger i linje med strävandena att snabbt
uppnå enprocentmålet.

Mot den bakgrunden finner utskottet ej anledning att nu pröva de
förslag angående inkomstförstärkningar för statskassan som föreslagits i
vissa motioner, där en höjning av biståndsanslagen krävts.

Med vad utskottet anfört kan yrkandena i motionerna 1846, 1847,
1853, 1855 och 1856 anses besvarade i förevarande delar.

FiU 1974:25

Utrikesutskottet har i sitt yttrande avstyrkt motionen 1845 moment 8
med hänvisning till att denna ej baseras på resolutionerna i FN. Yrkandet
lämnas även av finansutskottet utan bifall.

I motionen 1847 moment 2 framförs ett yrkande rörande ökningstakten
för biståndsanslagen efter budgetåret 1974/75. Utrikesutskottet häri
sitt yttrande pekat på att riksdagen tidigare i år tagit ställning i denna
fråga och hänvisar till det uttalande som riksdagen gjorde i detta
sammanhang (UU 1974:3, s. 4—6). Mot denna bakgrund avstyrker
utrikesutskottet yrkandet. Finansutskottet finner ej anledning inta annan
ståndpunkt.

Tämligen likartade krav på tillsättning av en parlamentarisk besparingsutredning
med uppgift att göra en systematisk genomgång av
statsutgifterna och därvid föreslå besparingar framförs i en råd motioner.

I motionen 599 yrkas sålunda att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall
hemställa om en parlamentarisk utredning för översyn av statens
uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar samt studium av behovet
av ändrade prioriteringar på vissa områden.

I motionen 932 yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en
parlamentarisk besparingsutredning tillsätts med uppgift att granska den
offentliga sektorns expansion, föreslå besparings- och rationaliseringsåtgärder
samt klarlägga hur den hittillsvarande automatiken i det allmännas
utgiftsutveckling skall kunna brytas. 1 motionen 1852 framförs ett
liknande krav.

I motionen 1853 slutligen anförs att möjligheterna till besparingar
måste tas tillvara. Utöver den fortlöpande prövningen av olika verksamheter,
som genomförs i samband med budgetarbetet och av statens egna
revisionsorgan, bör en särskild parlamentarisk besparingsutredning tillsättas.

Utskottet delar den i ovanstående motioner framförda uppfattningen.
Den offentliga sektorn har under hela efterkrigstiden expanderat snabbt.
Detta innebär bl. a. att produktivitetsändringarna inom denna del av
ekonomin får allt större betydelse för produktivitetsutvecklingen som
helhet. Inte minst av denna anledning måste den statliga och
kommunala förvaltningen ägnas stor och ökad uppmärksamhet.

Det statsfinansiella läget är för närvarande ansträngt. Det är inte
realistiskt att räkna med att situationen kommer att förbättras under
den närmaste framtiden. Också mot denna bakgrund ter det sig
nödvändigt att ta till vara alla möjligheter till omprioriteringar, rationaliseringar
och besparingar. Det är enligt utskottets uppfattning nödvändigt
att staten också ålägger sig restriktivitet när det gäller nya utgifter.

De olika behoven och resursanspråken måste givetvis i första hand
prövas vid den årliga budgetbehandlingen. Som understryks i motionerna
är det emellertid angeläget att denna prövning vid vissa tillfällen
kombineras med en mera genomgripande översyn av de offentliga
resursernas användning, särskilt i ett längre perspektiv. Det är naturligt
att en sådan uppgift anförtros åt en särskild parlamentarisk utredning.
Det måste anses ha ett stort värde om partierna får möjligheter att

FiU 1974:25

gemensamt angripa detta problem.

Arbetet bör omfatta en kartläggning av möjligheterna till omedelbara
besparingar, en analys av resursanvändningen på längre sikt
samt åtgärder för att få till stånd en snabbare rationalisering och en
förbättrad planering i den offentliga verksamheten. Ett viktigt led i
arbetet bör också vara att försöka skapa effektivare instrument för
statsmakternas planering och styrning av den offentliga verksamheten
och för att mäta effektiviteten inom den offentliga sektorn. En självklar
utgångspunkt för utredningsarbetet måste vara, att den uppnådda
välfärdsnivån bibehålls och att de förslag som arbetet mynnar ut i på sikt
höjer välfärdsnivån. Arbetet bör omfatta hela det statliga utgiftsområdet
och utgå från en helhetssyn på de offentliga utgifterna.

Sådana samhällsekonomiskt angelägna frågor bör prövas, som innebär
väsentliga kostnadsbesparingar för kommuner, företag eller enskilda utan
att det leder till utgiftsökningar för staten. Även transfereringarna och
bidragsgivningen till enskilda, sammanslutningar och företag bör granskas
från motsvarande synpunkter. Omprioriteringar som höjer välfärdsnivån
bör eftersträvas genom att utredningen undersöker om vissa förmåner
kan bytas mot andra av större värde för den enskilde.

Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet yrkandena om en parlamentarisk
besparingsutredning i motionerna 599, 932, 1852 och 1853.

I motionen 599 yrkas även att riksdagen skall begära att Kungl. Majit
dels skall tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga
förslag till förbättrad och utbyggd statlig ekonomisk planering, dels ta
initiativ till en samordnad verksamhetsplanering inom områden med
gemensamma uppgifter för stat, landsting och primärkommuner. Mot
bakgrund av vad som anförts angående en parlamentarisk besparingsutredning
anser sig utskottet ej nu kunna tillstyrka övriga utredningskrav i
motionen 599.

I motionen 932 framförs krav på en finanspolitisk utredning angående
den ekonomiska politikens effektivitet under senare år. Motionärerna
anför bl. a. att regeringen tycks ha varit fången i ett otidsenligt
budgetsaldotänkande, där hänsyn ej tagits till sparandet inom ramen för
ATP-systemet.

Utskottet vill här endast anföra att utformningen av den ekonomiska
politiken kontinuerligt diskuteras i olika fora, inte minst i finansutskottet.
Åsiktsskillnader om den ekonomiska politikens uppläggning torde
normalt spegla skilda politiska uppfattningar snarare än brist på kunskap
som skulle kunna motivera en utredning. Beträffande den offentliga
sektorns efterfrågepåverkande effekter klarläggs dessa - sedan lång tid
tillbaka — i nationalbudgetarna. I årets finansplan görs också vissa
beräkningar över den konsoliderade offentliga sektorn. Utskottet avstyrker
sålunda yrkandet i motionen 932 moment F.

FiU 1974:25

I motionen 1853 moment 3 yrkas utredning av frågan om differentiering
eller omläggning av den allmänna arbetsgivaravgiften och övriga
avgiftsbetonade skatter på företagen i syfte att ge avgifterna en från
sysselsättningssynpunkt eller regionalpolitisk synpunkt lämpligare utformning.

Motionärerna i motionen 1858 vänder sig mot att allt fler reformer i
samhället finansieras med arbetsgivaravgifter. De anför att systemet med
arbetsgivaravgifter får negativa effekter för näringslivet och yrkar att
riksdagen som sin mening ger till känna den kritik motionärerna riktar
mot finansiering av reformer med allt högre avgifter av detta slag.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU 1974:3 y) att utskottet
senast behandlat motionsyrkanden av motsvarande innebörd i sitt
betänkande 1974:17 och avvisat yrkandena bl. a. med hänvisning till att
det ingår i företagsskatteberedningens utredningsuppdrag att undersöka
den allmänna arbetsgivaravgiftens betydelse för företagen. Skatteutskottet
säger sig sakna skäl till ändrad ståndpunkt i denna fråga. Inte
heller finansutskottet finner skäl förorda att riksdagen frångår sitt
tidigare fattade beslut. Utskottet vill i detta sammanhang också hänvisa
till vad som anförts i kommunikén om att företagsskatteberedningen bör
pröva möjligheterna av förskjutning av beskattningen från löner till energi
och knappa råvaror. Utskottet vill vidare erinra om att enligt kommunikén
skall allmän arbetsgivaravgift i form av egenavgift icke utgå på de
första 10 000 kronorna av deklarerad inkomst. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionsyrkandena.

Postverkets överskott. I motionen 1857 tar motionärerna upp ett
förslag, som postverket väckt i en skrivelse till Kungl. Maj:t den 31
augusti 1973. Postverkets framställning gick ut på att en portoutjämningsfond
inrättas. Till denna skulle föras saldot mellan överavkastningen
för budgetåret 1972/73 på 110 milj. kr. och det av staten täckta
underskottet för budgetåret 1971/72 på 60,8 milj. kr., dvs. 49,2 milj. kr.,
genom anslag på driftbudgeten för 1974/75. Vidare skulle överavkastningen
under budgetåret 1973/74 - numera beräknad till 22 milj. kr. —
kunna avsättas till fonden.

I kompletteringspropositionen (s. 44) föreslår departementschefen
efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet en annan
metod för att med hänsyn till de omständigheter som varit rådande under
senare år konsolidera postverkets, televerkets och statens järnvägars
ekonomi. Metoden innebär att verkens överavkastning för budgetåret
1973/74 används för en extra avskrivning. Detta medför att inkomsterna
för postverkets fond i propositionen räknats ned i förhållande till
riksrevisionsverkets inkomstberäkning — med 16,5 milj. kr. för budgetåret
1973/74 och 5,5 milj. kr. för budgetåret 1974/75. Det normala
förräntningskravet för dessa budgetår rör sig om ca 20 resp. 25 milj. kr.
inklusive ränta på statsverkslånet.

Motionärerna anser att den föreslagna extra avskrivningen inte kan
vara till nämnvärd hjälp för postverket i dess vällovliga strävan att

FiU 1974:25

bibehålla oförändrade postavgifter under budgetåret 1974/75. De anser
att statsmakterna har anledning att stödja postverkets bemödanden att
undvika att det genom alltför täta portohöjningar kommer i bakvatten
rörelsemässigt sett och blir ett krympande i stället för ett expanderande
företag. De vill därför att riksdagen skall ansluta sig till postverkets
förslag om en portoutjämningsfond m. m.

Utskottet har förståelse för postverkets strävanden att stärka sin
konkurrensförmåga och så långt möjligt undvika eller begränsa portohöjningar.
Inte minst ur prisstabiliseringssynpunkt är detta värdefullt.

Utskottet vill understryka att departementschefens förslag om en
extra avskrivning på 22 milj. kr. bör innebära ett inte oväsentligt stöd för
postverket i dess strävanden att hålla tillbaka portohöjningar. Såväl för
innevarande som kommande budgetår betyder detta att postverkets
inleverering av medel till statsbudgeten kommer att väsentligt understiga
normal förräntning på det i verket arbetande statskapitalet. Utskottet
ställer sig mot denna bakgrund tveksamt till att i nuvarande situation
inrätta en portoutjämningsfond med den utformning som föreslagits av
motionärerna. Att ge denna fond en retroaktiv konstruktion synes
knappast lämpligt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1845 momenten 1—7 och 9,

b. avslår motionen 1974:1852 moment 1,

c. avslår motionen 1974:1853 moment 6,

d. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna

1974:1193 moment A och 1974:1854 momenten 1 och 4
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört rörande riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

2. beträffande stabiliseringspolitiska konferenser att riksdagen
avslår motionerna 1974:932 moment E, 1974:1193 moment
B, 1974:1852 moment 3 och 1974:1853 moment 5,

3. beträffande alternativa konjunkturprognoser att riksdagen
avslår motionen 1974:1197,

4. beträffande krav på att skattesystemet inflationsskyddas att
riksdagen med bifall till motionen 1974:1854 moment 3 och
i anledning av motionen 1974:1852 moment 4 hos Kungl.
Maj:t begär att skatteutredningen i tilläggsdirektiv ges i
uppdrag att framlägga förslag till inflationsskydd i skattesystemet,

5. beträffande skydd för småspararna mot inflationen att
riksdagen avslår motionen 1974:1854 moment 2,

FiU 1974:25

6. beträffande förlängning av mervärdeskattesänkningen att
riksdagen avslår motionen 1974:1852 moment 2,

7. beträffande de regionalpolitiska medlen att riksdagen avslår
motionen 1974:1853 moment 1,

8. beträffande internationellt utvecklingsbistånd att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1845 moment 8,

b. avslår motionen 1974:1847 moment 2,

c. finner

A. motionen 1974:1846,

B. motionen 1974:1847 moment 1,

C. motionen 1974:1853 moment 4,

D. motionen 1974:1855,

E. motionen 1974:1856

besvarade med vad utskottet anfört i anledning av uttalandet
om utvecklingsbistånd i propositionen 1974:100,

9. beträffande parlamentarisk besparingsutredning att riksdagen
med bifall till motionerna 1974:599 moment 4, 1974:932
moment G, 1974:1852 moment 5 och 1974:1853 moment 2
hos Kungl. Maj:t anhåller att en parlamentarisk besparingsutredning
tillsätts,

10. beträffande statlig ekonomisk planering och samordnad
verksamhetsplanering att riksdagen avslår motionen 1974:
599 momenten 1 och 2,

11. beträffande finanspolitisk utredning att riksdagen avslår
motionen 1974:932 moment F,

12. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1853 moment 3,

b. avslår motionen 1974:1858,

13. beträffande postverkets överskott att riksdagen avslår motionen
1974:1857.

Stockholm den 22 och 23 maj 1974

På finansutskottets vägnar
NILS G. ÅSLING

Närvarande vid beslutet: herrar Åsling (c), Ekström (s), Burenstam Linder
(m), Knut Johansson i Stockholm (s), Kristiansson (c), Franzén (s),
Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo (c), Jansson (s),
Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Hermansson
(vpk) och Wirtén (fp).

Vid beslutet beträffande moment 8 i hemställan ersattes herr Knut
Johansson i Stockholm (s) av herr Gadd (s) och herr Hermansson (vpk)
av herr Werner i Tyresö (vpk).

FilJ 1974:25

Reservationer

Reservation 1) av herr Hermansson (vpk) som anser att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Den svenska ekonomin går nu in i en s. k. högkonjunktur. Denna
måste emellertid betraktas för vad den är: en tillfällig ekonomisk uppgång
som icke bryter den långsiktiga utvecklingen mot djupnande kristendenser,
ökad arbetslöshet och utslagning, förvärrad näringsmässig och
regional obalans, stigande inflationstakt, ökade ekonomiska problem
för den centrala statsapparaten och kommunerna.

Högkonjunkturen innebär att situationen för en del arbetslösa
tillfälligt kan förbättras och att tillgången på arbetstillfällen för en tid
ökar. Men den förjagar därmed inte den kapitalistiska ekonomins
motsättningar och de problem dessa ger upphov till. Högkonjunktur är
inget motsättningslöst jämviktstillstånd i ekonomin. Tvärtom tilltar och
skärps vissa sidor av de allmänna kristendenserna i den kapitalistiska
ekonomin medan andra tillfälligt mildras.

Prisutvecklingen är här mest påtagbar. Inflationstakten, som långsiktigt
stegrats trots att samtidigt arbetslösheten också ökat, drivs ytterligare
upp nu i högkonjunkturperioden. Med den stigande inflationen och en
ökning av produktiviteten, men med löner som inte stiger i takt med
inflation och produktivitet, uppstår förskjutningar i fördelningen mellan
kapital och arbete till kapitalets förmån.

Politiken måste därför inriktas på att bekämpa inflationen och den
omfördelning till kapitalets förmån som kommer ur denna. Politiken
måste således riktas mot kapitalägarnas prishöjningspolitik, mot monopolen,
mot de s. k. multinationella företagen, mot spekulationen.

Varken finansplanen, de borgerliga partiernas motioner eller överenskommelsen
mellan socialdemokraterna och folkpartiet har en sådan
nödvändig grundlinje. Dessutom saknas där överhuvudtaget konkreta
förslag om hur inflationen skall bekämpas. I överenskommelsen mellan
folkpartiet och socialdemokraterna proklameras att dessa partier är för
en ”stark finanspolitik”. Denna ”starka finanspolitik” skall innebära att
reformutgifter måste täckas av avgifter och/eller skatter. Det finns dock
skäl att betvivla att de i överenskommelsen föreslagna inkomststärkande
åtgärderna ger sådan täckning. Man anser sin överenskommelse vara
präglad av ”ansvar för samhällsekonomin i en orolig tid”.

Yrkandena i motionerna 1852 (m) och 1853 (c) innehåller föga mer
av substans. Man vill tillsätta en ”besparingsutredning”. Utskottet kan
inte se något sakligt skäl för en sådan utredning.

Moderaterna vill dessutom se ett gemensamt program för olika partier,
”näringslivet”, parterna på arbetsmarknaden, något som väl regeringen
redan tillgodosett med de förhandlingar om den ekonomiska politiken
den inbjudit till och av vilka överenskommelsen mellan socialdemokraterna
och folkpartiet blev resultatet. I motion 1852 (m) finns dessutom
ett yrkande att den tillfälliga momssänkningen skall förlängas ytterligare

2,5 månader, men detta är knappast inflationsdämpande, utan medför

FiU 1974:25

möjligen bara en viss tidsmässig förskjutning av en stegrad inflationstakt,
som blir följden av en åter förhöjd mervärdeskatt.

Det konkreta som bjuds från regeringen och folkpartiet eller de båda
andra borgerliga partierna är således magert. Dessa partier tycks inte ha
upptäckt en av den ekonomiska politikens självklarheter: Inflationen
bekämpas inte med proklamationer och önskningar utan genom bestämda
åtgärder.

Genomgående i regeringens och de borgerliga partiernas åsikter om
inflationen är att det skulle råda en intressegemenskap mellan olika
klasser om hur inflationen skall bekämpas. Utskottet tillbakavisar en
sådan hållning. Främst de stora monopolen kan göra stora vinster på
inflationen. Inte minst gäller detta exportföretagen, något som regeringen
och folkpartiet åtminstone noterar. Om deras extravinster består även
under nästa år, säger dessa partier, kan det finnas motiv ”för en särskild
behandling av företagens speciella konjunkturvinster”. Eftersom högkonjunkturen
sannolikt inte blir så lång är detta ett sätt att komma ifrån
åtgärder riktade mot kapitalägarna, fastän det skall se ut som om man är
beredd att vidta sådana åtgärder.

Kapitalets vinster naggas således inte. Däremot förväntar man sig ”en
lugn avtalsrörelse”. Detta visar det fördelningspolitiska och klassmässiga
innehållet i regeringens och de borgerliga partiernas politik. Detta måste
betraktas som borgerligt.

De upprepade uppmaningarna om ”lugna avtalsrörelser” som förväntas
eller förutsätts för att den ena eller andra reformen skall genomföras
kan bara tolkas som en allt starkare tendens mot mera direkta statliga
pekpinnar till de organisationer som borde bedriva facklig kamp. Det är
tendenser mot en statlig lönepolitik som utskottet icke kan acceptera.

Det anförda innebär att utskottet yrkar att riksdagen måtte avslå
motionerna 1852, 1853, 1854, 1857, 599,932, 1 193 och 1197 samt det
förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken som socialdemokraterna
och folkpartiet gemensamt presenterat i anledning av kompletteringspropositionen.

Den ekonomisk-politiska linjen i dessa dokument vilar på en grundsyn
som är ägnad att stärka kapitalägarnas makt över ekonomin och som icke
medför en omfördelning av det som produceras till de lönarbetande och
dem med små inkomster. Dessutom innehåller dessa dokument föga
konkret om vilka åtgärder som är nödvändiga för att bryta inflationen.

Motionen 1974:1845 däremot innehåller en rad sådana konkreta
förslag, som dessutom är insatta i ett riktigt fördelningspolitiskt och
klassmässigt sammanhang.

I motionen föreslås att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen
måtte utvidgas till att gälla alla dagligvaror. Utskottet håller före att detta
är en nödvändig åtgärd. Det kan ses som ett första steg i en prispolitik
som syftar till att sänka prisnivån.

Detta prisstopp kombineras i motionen med kravet om ett slopande av
mervärdeskatten på mat. Skatteutskottet har i sitt utlåtande anfört att
motioner med samma innehåll tidigare avslagits bl. a. med hänvisning till

FiU 1974:25

administrativa och kontrolltekniska skäl. Eftersom mervärdeskatt med
olika skattesatser för olika varor förekommer i andra länder — faktiskt i
flera länder än som fallet är med enhetlig mervärdeskatt — måste detta
argument från skatteutskottet betecknas som ohållbart. Att utskottet
upprepar det ökar icke dess halt. Slopandet av mervärdeskatten på
livsmedlen är den viktigaste fördelningspolitiska reformen för närvarande.

För att den fördelningspolitiska effekten av denna reform helt skall bli
den avsedda måste emellertid ett slopande av momsen på mat kombineras
med att skatter på bolagsvinster och stora förmögenheter skärps. Detta är
inte bara fördelningspolitiskt önskvärt, det är dessutom fullt rimligt mot
bakgrund av den för företagen gynnsamma utvecklingen på skatteområdet.

De siffror som föreligger om utvecklingen härvidlag ger vid handen att
den effektiva skattebelastningen i procent av verklig vinst kraftigt
minskat för de svenska företagen. Därtill kommer att de senaste årens
stora överföringar från staten till företagen kraftigt har minskat företagens
nettobetalningar till statskassan. Dessa uppgick 1969 till 1 751
miljoner kronor men kan för 1973 skattas till 943 miljoner kronor.
Kraven om skärpning av beskattningen av stora förmögenheter, arv och
gåvor, liksom en ökning av bolagsskatten till 50 % av den beskattningsbara
inkomsten syns mot denna bakgrund synnerligen väl motiverade.

Regeringen bör enligt utskottet pröva frågan och lägga förslag till
riksdagen om en progressiv bolagsvinstbeskattning, för att något minska
de skattetekniska fördelar genom avskrivningsregler osv. som storföretagen
åtnjuter.

I motion 1845 föreslås vidare att en prisutjämningsavgift skall tas ut
på de extravinster som exportföretagen gör till följd av de starkt stigande
priserna på exportmarknaden. Utskottet finner det vara helt motiverat
att denna avgift redan nu börjar att uttagas. Det skulle vara konkret
handling i stället för det villkorliga vänta och se som ligger i överenskommelsen
mellan socialdemokraterna och folkpartiet. De medel som på
detta sätt inflyter till statskassan bör enligt utskottets mening, i likhet
med motionärernas krav, användas till att bekämpa inflationen på den
svenska marknaden. På det bostadspolitiska området är det nödvändigt
att hyresstegringarna stoppas och att byggandet icke är föremål för den
ryckighet som nu är fallet. Som första led i en bostads- och hyrespolitik,
som syftar till att bryta byggkapitalets makt och garantera en god bostad
som en social rättighet, är det väl motiverade åtgärder dels med en
lagstiftning som omöjliggör vidare hyreshöjningar och dels med en
målsättning för bostadsbyggandet om 100 000 lägenheter årligen under
en tre-årsperiod för att bygga bort den bostadsbrist, som trots allt
existerar.

Utskottet finner således att förslagen i motion 1974:1845 i dessa
stycken vara väl grundade och anser därför att riksdagen bör tillstyrka
yrkandena i denna motion.

Vad slutligen gäller enprocent-målet för det svenska u-landsbiståndet
har flera motioner inlämnats vari yrkas, att detta mål skall uppnås under

FiU 1974:25

stundande budgetår. Det gäller förutom motion 1845 också motionerna
1846, 1847, 1855, 1856. Utskottet finner tidpunkten väl vald för en
uppräkning av biståndet, dels med hänsyn till det ekonomiska läget men
framför allt därför att biståndsbehovet också är synnerligen stort i vissa
länder.

US A-imperialismens brutala krig mot folken i Vietnam, Laos och
Kambodja, liksom Portugals krigföring mot folken i dess afrikanska
kolonier gör stödinsatser för dessa stater och befrielserörelser synnerligen
angelägna. Detsamma gäller om Eritreas befrielsefront och den Chilenska
folkfrontens organisationer.

Utskottet anser således i likhet med motionärerna bakom motionerna
1845, 1846, 1847, 1855 och 1856 att u-landsbiståndet nu bör uppräknas
till en procent av bruttonationalprodukten.

Fördelningen av dessa medel bör ha den inriktning som förordas i
motion 1845, vilket utskottet berört i det föregående. Mot denna
fördelning har utrikesutskottet i yttrande anfört, att det inte skulle
beakta de resolutioner som FN:s extra generalförsamling antagit och vilka
Sverige stöder.

Detta förefaller vara en feltolkning av FN-besluten. Till de stater som
är hårdast drabbade måste här räknas de som utsatts för imperialistisk
krigföring. Ingen kan bestrida det omättliga hjälpbehovet i ett land som
Demokratiska republiken Vietnam över vilket mera bomber fällts, än vad
de allierade fällde under hela det andra världskriget. Detsamma gäller om
andra u-länder som utsatts för imperialisternas krigshandlingar. För övrigt
måste Sverige självständigt kunna avgöra inriktningen av det bilaterala
biståndet.

Finansutskottet kan för sin del således tillstyrka ett godkännande av
motion 1974:1845 även i detta stycke.

Med hänvisning till ovanstående hemställer utskottet

I. att riksdagen i anledning av regeringens förslag med bifall till
motionen 1974:1845 momenten 1—7 och 9 och med avslag
på motionerna 1974:1852, 1853, 1854, 1857, 1858, 599
momenten 1, 2 och 4, 932 momenten E, F och G, 1193 och
1197 måtte besluta

att hos regeringen hemställa om att tillämpningen av allmänna
prisregleringslagen måtte utvidgas att gälla alla dagligvaror,
att från den 1 juli 1974 slopa mervärdeskatten på livsmedel
och täcka inkomstbortfallet för statskassan genom skärpt
beskattning av stora förmögenheter, arv och gåvor,
att höja den statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag
m. m. till 50 % av den beskattningsbara inkomsten,
att hos regeringen hemställa om förslag till progressiv
bolagsvinstbeskattning,

att hos regeringen hemställa om omedelbart förslag till sådan
lagstiftning som möjliggör att ytterligare hyreshöjningar icke
medges,

att lämna regeringen bemyndigande att för tiden till och med

FiU 1974:25

den 30 juni 1975 meddela föreskrifter om uttagande av
prisutjämningsavgift,

att uttala sig för en ökad bostadsproduktion innebärande
100 000 lägenheter årligen under den närmaste treårsperioden,

II. att riksdagen med bifall till motion 1974:1845 moment 8 och
i anledning av motionerna 1846, 1847, 1855 och 1856 måtte
besluta att

till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1974/75
på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag,
utöver tidigare anvisade medel, av 500 000 000
kronor att fördelas på ytterligare stöd till följande stater och
befrielse rörelser:

Demokratiska republiken Vietnam 150 000 000 kr.

Republiken Sydvietnamns provisoriska
revolutionära regering 150 000 000 kr.

Pathet Lao 50 000 000 kr.

Kambodjas revolutionära nationella

enhetsregering (GRUNK) 50 000 000 kr.

MPLA 25 000 000 kr.

FRELIMO 25 000 000 kr.

Guinea Bissau 25 000 000 kr.

Eritreas befrielsefront 5 000 000 kr.

Chilenska folkfrontens organisationer 20 000 000 kr.

III. att riksdagen beträffande den ekonomiska politiken som sin
mening måtte besluta uttala vad utskottet i övrigt anfört.

Följande reservationer under förutsättning av avslag på reservationen 1.

Reservation 2) beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken

A. av herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Fågelsbo (c) och fru Söder (c)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Mot
bakgrund” och på s. 17 slutar med ”själva skattesystemet” bort ha
följande lydelse:

Med den konjunkturbedömning som nu kan göras anser utskottet — i
likhet med vad som anförs i motionen 1974:1853 — att den ekonomiska
politiken måste ges en i huvudsak oförändrad inriktning under resten av
året. Utan ett visst fortsatt stöd åt den privata konsumtionen torde det
bli svårt att upprätthålla det förbättrade sysselsättningsläget, liksom en
hög aktivitet i ekonomin som helhet, i avvaktan på att nästa internationella
konjunkturuppgång gör sig gällande i vårt land.

Samtidigt påkallas effektiva åtgärder för att bekämpa inflationen och
dess verkningar. De internationella prisstegringarna utgör för närvarande

FiU 1974:25

ett dominerande problem i nästan alla industriländer. Världsmarknadspriserna
har stigit snabbare än någon gång sedan böljan av 1950-talet.
Inte minst i ett land med så stor utrikeshandel som Sverige, blir därmed
genomslaget på de inhemska priserna starkt. Kraven skärps därmed på en
fast ekonomisk politik.

Möjligheterna för ett enskilt land att avskärma sig från de internationella
prishöjningarna är i praktiken begränsade. Det gäller därför att i
första hand hindra, att kostnadsinflationen alstrar en inhemsk pris-lönespiral
som späder på de utifrån kommande prisstegringarna. I detta
sammanhang måste bl. a. lönsamhetsskillnaderna mellan olika grupper av
företag, de regionala skillnaderna på arbetsmarknaden och budgetutvecklingen
ägnas uppmärksamhet.

Det har redan tidigare funnits betydande skillnader i lönsamhet bl. a.
mellan vissa grupper av exportföretag och typiska hemmamarknadsföretag
till vilka huvuddelen av de mindre och medelstora företagen hör.
Detta har bl. a. erbjudit problem för den solidariska lönepolitiken. Några
kompenserande åtgärder har trots detta inte vidtagits på det skattepolitiska
området. Problemen har den senaste tiden kraftigt förstärkts genom
att pris- och volymökningen inom exportsektorn inte haft någon
motsvarighet på andra håll inom näringslivet.

Utskottet noterar — i likhet med vad som anförs i motionen
1974:1853 — att regeringens förslag beträffande skyldighet för vissa
företag att avsätta medel av 1974 års vinster till särskilda arbetsmiljöfonder
inte bidrar till att lösa dessa problem. Ett minimikrav måste i det
sammanhanget vara, att åtminstone en del av de resurser som avses
komma till användning för arbetsmiljöförbättringar omfördelas mellan
vinstrika och mindre vinstrika företag. Regeringen har inte heller anvisat
några konkreta åtgärder för att komma till rätta med de regionala
spänningarna på arbetsmarknaden.

Det statliga budgetunderskottet beräknas i den reviderade finansplanen
till 8,9 miljarder kronor under budgetåret 1973/74 och 9,6
miljarder kronor 1974/75. Detta behöver dock inte ge anledning till
någon direkt oro med hänsyn till att underskotten under båda budgetåren
gott och väl motsvaras av överskott inom andra delar av den
offentliga sektorn, inklusive socialförsäkringssystemet, och att näringslivet
åtminstone för tillfället har förhållandevis goda möjligheter att
självfinansiera investeringar. Utskottet delar dock den uppfattning som
kommer till uttryck både i den reviderade finansplanen och i motionen
1974:1853, att ytterligare reformer och nya anspråk på socialförsäkringssystemet
i huvudsak måste finansieras med nya inkomster i den mån de
automatiska intäktsökningarna inte räcker till. Möjligheterna till besparingar
i den befintliga offentliga verksamheten måste också tas till vara.

Nya reformer har aviserats bl. a. på grundval av de betänkanden, som
har lagts fram av pensionsålderskommittén och skatteutredningen.
Departementschefen uttalar i den reviderade finansplanen, att riksdagen
redan under våren bör uttala sig om hur dessa reformer skall finansieras. I
anslutning härtill har regeringen haft överläggningar med arbetsmarknadens
organisationer och de politiska partierna.

FiU 1974:25

Utskottet anser att pensionsreformen bör genomföras i enlighet med
pensionsålderskommitténs förslag, vilket bl. a. innebär att pensionsåldern
sänks till 65 år fr. o. m. den 1 januari 1976. Såväl de politiska partierna
som löntagarorganisationerna var på utredningsstadiet helt ense om att
reformen skulle träda i kraft vid den nämnda tidpunkten. Det skulle
vittna om brist på solidaritet med eftersatta grupper i vårt land, om
denna jämlikhetsreform sköts ytterligare på framtiden. Reformen bör — i
enlighet med vad som har anförts i motionen 1974:1853 — finansieras
genom en höjning av socialförsäkringsavgiften.

När det gäller den föreslagna skatteomläggningen råder det stor
enighet om att överföra den nu utgående egenavgiften till sjukförsäkringen
till arbetsgivaravgifter i likhet med vad som skedde förra året
beträffande folkpensionsavgiften. När det gäller skatteutredningens förslag
i övrigt, vilket i stort sett innebär att den direkta statsskatten återförs
till den nivå som uppnåddes efter 1970 års skattereform, måste
finansieringen delvis bedömas mot bakgrund av konjunkturläget i höst.
Skulle det visa sig erforderligt att då öka statens inkomster, måste man
bl. a. söka undvika att det får ogynnsamma verkningar på sysselsättningen
samtidigt som företagsbeskattningen långsiktigt på ett bättre sätt
bör anpassas till företagens lönsamhetsnivå.

dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1845 momenten 1—7 och 9

b. avslår motionen 1974:1852 moment 1

c. med bifall till motionen 1974:1853 moment 6 samt i
anledning av Kungl. Maj tis förslag och motionerna
1974:1193 moment A och 1974:1854 momenten 1 och 4
som sin mening ger Kungl. Maj ti till känna vad utskottet
anfört rörande riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”När
riksdagen” och på s. 17 slutar med ”själva skattesystemet” bort ha
följande lydelse:

När riksdagen i början av mars behandlade finansplanen präglades
läget såväl i vårt land som ute i världen fortfarande av en viss osäkerhet
som en följd av de problem med oljeförsöijningen som kännetecknade
årets första månader. I dag kan emellertid konstateras att den konjunkturuppgång
som inleddes under 1973 har fortsatt. Det är en utbredd
uppfattning att man för 1974 som helhet torde kunna räkna med en i
förhållande till de senaste åren relativt god tillväxt i den svenska
ekonomin.

Den internationella konjunkturbilden, speciellt vad avser utvecklingen
under andra halvåret, rymmer betydande osäkerhetsmoment. Någon
allmän tendens till lättnad i den ekonomiska politiken för att bekämpa

FiU 1974:25

det efterfrågedämpande inflytandet av de högre oljepriserna kan ej
iakttagas. Sverige utgör här, tillsammans med Norge och Nederländerna,
ett undantag. 1 Italien har kraftiga importavgifter införts från den 1 maj
och den danska regeringen har infört tillfälliga skattehöjningar på en stor
mängd i huvudsak importerade konsumtionsvaror. För Västeuropa räknar
man med en halvering av bruttonationalproduktens tillväxt under 1974
jämfört med 1973 och för hela OECD-området en än mindre gynnsam
utveckling.

Den svenska orderstatistiken pekar, ovannämnda förhållanden till
trots, fortfarande på en gynnsam exportutveckling. Enligt den reviderade
finansplanen beräknas dock den värdemässiga importökningen bli väsentligt
större än exportens tillväxt och överskottet i handelsbalansen stanna
vid ca 1,7 miljarder kronor mot närmare 6,6 miljarder under fjolåret. Den
nyligen publicerade statistiken för första kvartalet tyder emellertid på att
försämringen i handelsbalansen kan bli något mindre. Under alla
omständigheter torde det stå klart, att exportefterfrågan under 1974 inte
kommer att utgöra samma expansiva inslag i den svenska ekonomin som
under de senaste åren.

Vid sidan av risken för en dämpning av exportefterfrågan kan den
privata konsumtionen i Sverige befaras vika under senare hälften av året.
Det av riksdagen fattade beslutet att mervärdeskatten åter skall höjas till
15 procent den 15 september kommer självfallet att medverka härtill. Till
detta kommer ytterligare den minskning av hushållens köpkraft under
senare delen av året som är en automatisk följd av systemet för avtal och
löneförhöjningar. Löneökningarna slår som regel igenom vid ett tillfälle i
början av året medan prisstegringarna sker kontinuerligt. När avtalen blir
klara och de nya lönerna betalas ut innebär detta omedelbart en icke
obetydlig köpkraftsförstärkning i förhållande till tidigare. Under den
därpå följande perioden minskar emellertid fortlöpande den reala
köpkraften till följd av penningvärdeförsämringen. Ju snabbare inflationen
fortskrider, desto större blir också nedgången i den reala köpkraften
under årets senare del i förhållande till den förra.

Utskottet återger med instämmande ovanstående resonemang från
motion 1974:1852 av herr Bohman m. fl., där det också framhålls att den
ökning av bmttonationalprodukten under 1974 med 4,5 procent, som
förutses i den reviderade finansplanen, är lika stor som den sammanlagda
produktionsökningen under de senaste tre åren. Det är sålunda fråga om
en optimistisk prognos jämfört med förhållandena under senare år. Utan
en hög konjunkturberedskap finns det anledning befara, att prognosen
avseende bruttonationalproduktens utveckling inte kommer att realiseras.

Departementschefen uttrycker i den reviderade finansplanen oro över
prisutvecklingen. Utskottet delar självfallet denna oro. Sedan i höstas har
vårt land varit utsatt för kraftiga prisstegringsimpulser från utlandet.
Importpriserna väntas stiga med inemot 30 % och exportpriserna med ca
20% mellan 1973 och 1974. Konsumentpriserna beräknas öka med ca
10%. Detta innebär en allvarlig upptrappning av inflationstakten i vårt
land. Utskottet måste emellertid i detta sammanhang framhålla, att

3 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 25

FiU 1974: 25

prisstegringarna i Sverige inte enbart sammanhänger med den internationella
prisutvecklingen. Den starka progressionen i det svenska skattesystemet
verkar utan tvekan inflationsdrivande. Samma effekt har självfallet
också de upprepade höjningarna av olika former av löneskatter. Med tanke
på den stagnerade efterfrågeutvecklingen i Sverige under senare år, har
inflationstakten varit anmärkningsvärt hög. I genomsnitt under en längre
följd av år har Sverige haft en högre inflationstakt än genomsnittet inom
OECD.

Läget på arbetsmarknaden har förbättrats. Antalet lediga platser synes
nu vara större än antalet arbetslösa. Det totala antalet arbetslösa, inklusive
verksamma i beredskapsarbeten, omskolning osv., är emellertid fortfarande
mycket högt. Enligt finansministern beror det höga arbetslöshetstalet
på den starka tillströmningen till arbetsmarknaden av nya grupper.
Delvis torde detta vara sant. Utskottet vill emellertid understryka att det
långt ifrån endast är dessa nya grupper som drabbats av arbetslösheten.
Tjänstemän och akademiker är nu arbetslösa i en helt annan utsträckning
än tidigare.

Utan tvekan sammanhänger den senaste tidens förbättrade inhemska
konjunkturer med de stimulansåtgärder varom riksdagen fattade beslut i
mars. Tillsammans har dessa åtgärder medfört en icke oväsentlig ökning
av den privata konsumtionsefterfrågan. Redan förväntningarna om
sådana åtgärder torde ha bidragit till att stimulera efterfrågan. Efterfrågeökningen
har i sin tur bidragit till att öka den ekonomiska aktiviteten och
minska arbetslösheten. Utskottet vill därvid särskilt peka på den generella
stimulans, som sänkningen av mervärdeskatten har kommit att medföra.

Den ekonomiska politiken

Mot bakgrund av sin nu redovisade bedömning av det ekonomiska
läget anser utskottet att den ekonomiska politiken i första hand måste
inriktas på att bekämpa prisstegringarna och ytterligare förbättra
sysselsättningsmöjligheterna. Betalningsbalansens utveckling måste följas
noga. Med den konjunkturbedömning som nu kan göras anser utskottet
att finanspolitiken för budgetåret 1974/75 bör bibehålla samma inriktning
som för närvarande.

Under några dagar i mitten på maj fördes förhandlingar om den
ekonomiska politiken mellan regeringen, parterna på arbetsmarknaden
och de politiska partierna. Förhandlingarna resulterade i en överenskommelse
mellan regeringen och folkpartiet.

Förhandlingar av denna karaktär bör inte inledas så sent att riksdagens
arbete väsentligt försvåras så som nu blivit fallet. I finansutskottet skall
behandlas propositioner och motioner och dessa skall återspegla det
resultat som man i god tid kunnat uppnå vid olika stabiliseringspolitiska
konferenser. Finansutskottet bör icke bedriva sitt arbete så att man vad
beträffar riktlinjerna för den ekonomiska politiken ordagrant återger en
kommuniké från förhandlingar som helt förts utanför utskottets ram.

1 den kommuniké som regeringen och folkpartiet utfärdat varnar man

FiU 1974:25

för inflationen. Några förslag till konkreta motåtgärder finns däremot
inte. Med det ansvar för den ekonomiska politiken, som åvilar utskottet,
kan detta särskilt i dagens situation inte nöja sig med allmänna
deklarationer mot inflationen. Konkreta åtgärder är nödvändiga, varom
riksdagen bör fatta beslut.

I såväl den reviderade finansplanen som i motionerna 1974:1852,
1974:1853 och 1974:1854 berörs inflationens problem. Utskottet delar,
som redan framförts, den oro för penningvärdeförsämringen som detta
återspeglar. En snabb inflation kan leda till ökade spänningar i samhället
och till osäkerhet på arbetsmarknaden. Småsparare med banktillgodohavanden
drabbas hårt genom att deras kapital urholkas. Det internationella
betalningssystemet utsätts för hårda påfrestningar.

Det måste enligt utskottets mening slås fast, att det på sikt inte är
möjligt att framgångsrikt komma tillrätta med inflationen med priskontroll,
löneregleringar och andra selektiva ingrepp i ekonomin. Det går inte
heller i längden att subventionera bort prisstegringarna. Prisstopp skapar
ett uppdämt behov av prisstegringar som förr eller senare måste komma
till uttryck. Subventioner leder till ökade skatteutgifter för den enskilde.
Kampen mot inflationen måste föras inom ramen för en fri prisbildning
och en fri marknadsekonomi.

Ett program mot inflationen bör enligt utskottets mening utarbetas.

1. Det är för det första nödvändigt att staten avhåller sig från åtgärder
som direkt eller indirekt leder till högre kostnader och priser. Höjningar
av indirekta skatter eller av pålagor av typen arbetsgivaravgiften är mot
denna bakgrund olämpliga. Allmänt bör gälla, att de nya utgiftsåtaganden
som görs bör rymmas inom det utrymme som skapas genom den
ekonomiska tillväxten eller som kan skapas genom besparingar på andra
områden. En restriktiv utgiftspolitik med sträng prioritering mellan olika
utgiftsåtaganden är en väsentlig del i ett antiinflationsprogram.

2. Skattesystemet måste reformeras så att dess kostnadsdrivande
verkningar begränsas. De orimligt höga marginalskatterna måste sänkas.
För närvarande förutsätter en viss löneökning efter skatt en betydligt
större löneökning före skatt. Det torde vara självklart, att ett skattesystem
där löntagarna för att kompensera sig för t. ex. en 10-procentig
prisstegring måste få sina löner före skatt ökade med upp mot 20 procent
inte går att förena med en verksam antiinflationspolitik. Ett första steg
mot ett rimligare skattesystem är därför att indexreglera skatteskalorna.
För det något längre perspektivet bör en skattesänkningsplan utarbetas.
Den bör syfta till en stegvis nedjustering av marginalskatterna. I normala
inkomstlägen bör denna ej överstiga 50 %.

3. Näringslivets investeringsverksamhet måste stimuleras. Genom investeringar
i bättre och effektivare maskiner m. m. skapas förutsättningar
för att begränsa kostnadsökningarna. Detta måste bl. a. innebära att
företagen ges möjlighet att använda sina vinster för sådana investeringar.
Att i stabiliseringspolitiskt syfte förespråka extra beskattning av företagens
vinster under högkonjunkturer förefaller utskottet utomordentligt
oklokt. Därigenom försvåras en långsiktig investeringsplanering och

FiU 1974:25

möjligheterna att klara lågkonjunkturperioder försämras.

4. En effektiv konkurrens måste uppmuntras. Genom konkurrensen
befrämjas näringslivets effektivitet. Genom konkurrensen skapas också
förutsättningar för en verkningsfull prispress.

5. Som ett led i en antiinflationspolitik bör också en aktiv valutapolitik
ingå. Genom ovan nämnda åtgärder skapas de ekonomiska
förutsättningarna för växelkursförändringar, varigenom utlandets prisstegringar
kan förhindras få fullt genomslag i Sverige.

6. Det privata sparandets betydelse för en verksam antiinflatorisk
politik bör slutligen också understrykas. Åtgärder för att skydda
småspararna mot inflationen, såsom en höjning av ränteavdraget vid
beskattningen, är väl motiverad. Det är i detta sammanhang vidare
angeläget att utreda möjligheterna att åstadkomma ett decentraliserat
ägande, varigenom löntagarna får direkt del i de växande tillgångar som
företagens självfinansiering skapar.

I motioner från samtliga borgerliga partier framförs likartade yrkanden
om stabiliseringspolitiska konferenser. Motionärerna menar att
sådana konferenser mellan regeringen, arbetsmarknadens organisationer
och de politiska partierna skulle utgöra ett viktigt led i kampen mot
inflationen. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet vill i detta
sammanhang understryka, att konferenser av den typ varom här är fråga
inte kan jämföras med de överläggningar mellan regeringen och olika
parter, som ovan nämnts. Dessa har, såvitt utskottet kunnat förstå, mera
haft till syfte att stabilisera regeringens parlamentariska underlag än att
stabilisera sysselsättning och priser.

Under de kommande åren är en råd viktiga reformer aktuella. I första
hand gäller det frågan om en skatteomläggning från den 1 januari 1975
samt en sänkning av pensionsåldern. Frågan om hur dessa reformer skall
finansieras ingick bl. a. i ovannämnda överenskommelse mellan regeringen
och folkpartiet. Därvid har föreslagits att arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift
skall höjas från nuvarande 3,8 % till 7 % den 1 januari
1975. Vidare vill man att arbetsgivarnas folkpensionsavgifter skall höjas
från nuvarande 3,3 % till 4,2 % den 1 januari 1975 samt därefter den 1
januari 1976 till ytterligare 4,7 % och den 1 januari 1977 slutligen till

5.3 %. Ovanpå detta föreslås ATP-avgiften höjd till 11,75 % från den 1
januari 1977. Detta innebär höjningar av de sociala avgifterna som med
1,7 procentenheter överstiger vad som tidigare föreslagits av socialdemokrater
i de två aktuella utredningarna.

Det är inte utan viss förvåning, som utskottet konstaterar, att
folkpartiet ställt sig bakom dessa arbetsgivaravgiftshöjningar. I motionen
1854 sade partiet nej till den höjning av arbetsgivaravgiften från 4 till

5.3 %, som skatteutredningen tidigare föreslagit, liksom man i utredningen
reserverade sig mot detta förslag. Likaledes reserverade sig
folkpartiet i pensionsålderskommittén mot en höjning av ATP-uttaget.
Det kan självfallet varken ur företagens, löntagarnas eller samhällsekonomins
synvinkel ha någon reell betydelse om en höjning av arbetsgivaravgiften
rubriceras som höjd social- eller folkpensionsavgift. Slutligen vill

FiU 1074:25

utskottet påpeka det viktiga i att missvisande terminologi inte används.
Socialförsäkringsavgifter bör vara förknippade med någon form av sociala
förmåner.

Utskottet kan inte acceptera det synsätt, som tidigare regeringen
ensam drivit men som nu också folkpartiet anslutit sig till, att varje
reform som innebär nya utgiftsåtaganden eller minskade statsinkomster
skall motsvaras av ett beslut om inkomstförstärkningar för statskassan av
exakt samma storleksordning. Resonemanget synes utesluta att besparingar
är möjliga och tar heller inte hänsyn till de ökade inkomster som
statskassan tillförs genom den ekonomiska tillväxten.

Det är enligt utskottets uppfattning ett otidsenligt betraktelsesätt att
koncentrera det ekonomisk-politiska intresset till statsbudgetens utveckling
och saldo. Ur ekonomisk-politisk synpunkt är det den konsoliderade
offentliga sektorns finansiella sparande som har relevans. En av orsakerna
till de senaste årens ekonomiska svårigheter i vårt land är enligt utskottets
uppfattning just detta föråldrade budgetsaldotänkande. Den ekonomiska
politiken har inte varit tillräckligt expansiv därför att regeringen, med
hänvisning till underskottet i statsbudgeten, inte velat vidtaga erforderliga
stimulansåtgärder. Som en följd härav har vi haft en utomordentligt
långsam ekonomisk tillväxt och hög arbetslöshet. Utskottet kan inte ta
på sitt ansvar de konsekvenser för ekonomisk tillväxt och sysselsättning
som en fortsättning av denna ekonomiska politik skulle medföra.

I motionen 1852 diskuteras problemen kring det statliga budgetsaldot
och reformutrymmet på ett klargörande sätt. Det visas att på grund av
bl. a. skattesystemets konstruktion det nuvarande budgetunderskottet
inom loppet av några år försvinner. Tages hänsyn till hela den
konsoliderade offentliga sektorn visar det sig, att det kommer att finnas
ett betydande utrymme för bl. a. skattesänkningar. Det är i detta
perspektiv som moderata samlingspartiets krav på en skattesänkningsplan
bör ses. Utskottet ansluter sig till den i motionen framförda uppfattningen
att en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift med 2,6 %
utifrån dagens konjunkturperspektiv måste anses tillräcklig för finansieringen
av skatteomläggningen och en sänkning av pensionsåldern. Särskilt
gäller detta sedan riksdagens flertal nu synes förorda att genomförandet
av sänkningen av pensionsåldern uppskjutes något för att i stället
samordnas med genomförandet av en rörlig pensionsålder.

Som ett led i en resursskapande ekonomisk politik är det väsentligt att
stimulera mindre och medelstora företag och stödja särskilt nyföretagandet.
Enligt utskottets uppfattning bör beräkningsunderlaget för olika
arbetsgivaravgifter göras mer rättvist. Utskottet vill här peka på vad
moderata samlingspartiet i andra sammanhang framfört.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1845 momenten 1—7 och 9,

b. med bifall till motionen 1974:1852 moment 1 samt i

4 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 25

FiU 1974:25

anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1974:1 193 moment A, 1974:1853 moment 6 och 1974:1854
momenten 1 och 4 som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört.

Reservation 3) beträffande stabiliseringspolitiska konferenser

A. av herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Fågelsbo (c) och fru Söder (c)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
”Utskottet konstaterar” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks”
bort ha följande lydelse:

De överläggningar som regeringen har hållit med arbetsmarknadens
parter och med de politiska partierna angående finansieringen av
pensionsreformen och skatteomläggningen har gällt ett begränsat område.
Det skulle enligt utskottets uppfattning vara av stort värde, om parterna
också fick tillfälle att omedelbart före avtalsrörelsens början i höst få
redovisa sin syn på det samhällsekonomiska läget för varandra. Detta bör
ske i form av en regelrätt stabiliseringspolitisk konferens i enlighet med
vad som har förordats i motionen 1974:1853. Yrkandena i motionerna
1974:932, 1974:1193 och 1974:1852 blir därigenom också tillgodosedda.
Frågan om utarbetande av alternativa konjunkturprognoser bör anstå
i avvaktan på att den av utskottet förordade formen för överläggningar
hunnit prövas. Utskottet avstyrker yrkandet i motionen 1974:1197.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande stabiliseringspolitiska konferenser att riksdagen
med bifall till motionen 1974:1853 moment 5 samt i
anledning av motionerna 1974:932 moment E, 1974:1193
moment B och 1974:1852 moment 3 hos Kungl. Maj:t begär
att regeringen inför 1975 års avtalsrörelse tar initiativ till en
stabiliseringspolitisk konferens med representanter för
arbetsmarknadsorganisationerna och de politiska partierna.

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”1
motioner” och slutar med ”dylika överläggningar” bort ha följande
lydelse:

Som ovan nämnts har i motioner från samtliga borgerliga partier —
932 moment E, 1193 moment B, 1852 moment 3 och 1853 —
framförts krav om stabiliseringspolitiska konferenser. Utskottet tillstyrker
i enlighet med vad som ovan anförts kraven på sådana.

I motionerna 1193 och 1854 föreslås att den stabiliseringspolitiska
konferensen till sitt förfogande skall ha ett fristående ekonomiskt
sekretariat, lett av ett ekonomisk-socialt råd. En av uppgifterna för detta
sekretariat skulle vara att utarbeta alternativa konjunkturprognoser.

FiU 1974:25

Enligt utskottets uppfattning behöver man inte nu ta ställning till de
organisatoriska formerna för stabiliseringspolitiska överläggningar av här
förordat slag. Ovannämnda motioner bör därför i ifrågavarande avseende
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande stabiliseringspolitiska konferenser att riksdagen
med bifall till motionerna 1974:932 moment E och
1974:1852 moment 3 samt i anledning av motionerna
1974:1193 moment B och 1974:1853 moment 5 i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om en stabiliseringspolitisk
konferens i enlighet med vad utskottet anfört.

Reservation 4) beträffande alternativa konjunkturprognoser av herrar
Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
”Detsamma gäller” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill däremot förorda att, i enlighet med vad som föreslagits i
motionen 1197, en grupp fristående ekonomer tillsätts med uppgift att
parallellt med arbetet i konjunkturinstitutet utarbeta alternativa konjunkturprognoser.
Därigenom ökar förutsättningarna för en klarläggande
debatt kring dessa frågor, varigenom misstag av det slag som gjorts under
senare år bättre bör kunna undvikas. Utskottet tillstyrker motionen.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande alternativa konjunkturprognoser att riksdagen
i anledning av motion 1974:1197 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Reservation 5) beträffande krav på att skattesystemet inflationsskyddas av
herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson
i Karlskoga (s), Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”1 såväl”
och slutar med ”moment 4” bort ha följande lydelse:

I såväl motionen 1852 som 1854 framförs krav på indexreglerade
skatteskalor. Utskottet vill här erinra om att riksdagen vid upprepade
tillfällen avslagit framställningar om indexreglering av skattesystemet
med hänsyn till att en sådan åtgärd, främst på grund av källskattesystemet,
är förenad med stora praktiska svårigheter och kan skapa stabiliseringspolitiska
problem vid en inflationistisk utveckling. Beskattningen
bör därför, som skett under senare år, omprövas tid efter annan och
avvägas med hänsyn till penningvärdeförsämringen och ändrade förutsättningar
i övrigt. Utskottet avstyrker yrkandena i motionerna 1852
moment 4 och 1854 moment 3.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande krav på att skattesystemet inflationsskyddas att

FiU 1974:25

riksdagen avslår motionerna 1974:1854 moment 3 och
1974:1852 moment 4.

Reservation 6) beträffande skydd för småspararna mot inflationen

A. av herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Fågelsbo (c) och fru Söder (c)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med
”Utskottet finner” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkande” bort
ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att det enskilda
sparandet stimuleras och att småspararna, som huvudsakligen har sina
tillgångar placerade i bank, skyddas mot inflationsförluster. En höjning
av sparavdraget, i första hand motsvarande penningvärdeförsämringen
sedan föregående höjning år 1961, är därför befogad. Kungl. Maj:t bör
enligt utskottets uppfattning lägga fram förslag om en sådan höjning till
årets höstriksdag. I samband härmed bör avdraget läggas om från ett
avdrag i deklarationen till ett avdrag på slutskatten för att möjliggöra
större rättvisa mellan inkomsttagare i olika inkomstlägen. Yrkandet i
motionen 1974:1854, moment 2, blir därigenom tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skydd för småspararna mot inflationen att
riksdagen i anledning av motionen 1974:1854, moment 2,
hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till årets höstriksdag
beträffande en höjning och omläggning av sparavdraget i
enlighet med vad utskottet har anfört.

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”1
motionen 1854” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkande” bort ha
följande lydelse:

1 motionen 1854 moment 2 yrkas även att riksdagen skall begära
förslag hos Kungl. Maj:t om åtgärder för att skydda småspararna mot
inflationen. Bl. a. krävs inflationsskyddade sparkonton och en höjning av
det s. k. sparavdraget från nuvarande 400 kronor för ensamstående och
800 kronor för makar till 800 kronor för varje inkomsttagare.

Utskottet finner det angeläget att sparandet i samhället stimuleras och
att spararna i möjligaste mån bör skyddas mot att realräntan på
sparkapitalet blir negativ. I den tidigare omnämnda överenskommelsen
mellan regeringen och folkpartiet sägs, att frågan om en höjning av
sparavdraget med förtur skall utredas av skatteutredningen. Enligt
utskottets mening är emellertid någon utredning av denna skattetekniskt
sett mycket enkla fråga inte erforderlig. Utskottet anser därför att
motionen i detta hänseende bör tillstyrkas och att det bör uppdragas åt
Kungl. Maj:t att förelägga höstriksdagen förslag om en sådan höjning av
sparavdraget.

FiU 1974:25

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skydd för småspararna mot inflationen att
riksdagen med bifall till motionen 1974:1854 moment 2 i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förslag till sådana
åtgärder.

Reservation 7) beträffande förlängning av mervärdeskattesänkningen av
herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”1
motionen 1852” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande
lydelse:

I motionen 1852 moment 2 yrkas att mervärdeskatten inte, som
riksdagen tidigare beslutat, skall höjas den 15 september. Utskottet häri
det föregående understrukit risken för en nedgång i den svenska
konjunkturen under senare delen av innevarande år och därvid särskilt
pekat på att den privata konsumtionsefterfrågan kan förväntas komma
att stagnera. Det är mot denna bakgrund naturligt att möjligheter skapas
att uppskjuta höjningen av mervärdeskatten till 15 %. Detta förutsätter
att tidpunkten för höjningen ligger så sent, att höstriksdagen har
möjlighet att behandla denna fråga. Utskottet bifaller därför yrkandet
om en förlängning av mervärdeskattesänkningen.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förlängning av mervärdeskattesänkningen att
riksdagen med bifall till motionen 1974:1852 moment 2
beslutar förlänga mervärdeskattesänkningen till den 31 december
1974.

Reservation 8) beträffande de regionalpolitiska medlen

A. av herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Fågelsbo (c) och fru Söder (c)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”betänkande 1974:7” bort ha följande
lydelse:

På samma sätt som vid tidigare konjunkturuppgångar är den ökade
efterfrågan på arbetskraft ojämnt fördelad mellan olika delar av landet.
De regionala skillnaderna är dock den här gången inte lika markerade som
vid motsvarande tidpunkter tidigare. Detta hänger i första hand samman
med att konjunkturrörelserna under senare tid i hög grad har bestämts av
utvecklingen inom skogsnäringen och andra basnäringar. Ändå är 60
procent av den ökade efterfrågan på arbetskraft koncentrerad till
Götaland.

Utskottet anser — i likhet med vad som har anförts i motionen
1974:1853 - det därför nödvändigt att i högre grad söka avlänka
industriexpansionen till områden, där det ännu finns outnyttjade
arbetskraftsresurser. De regionalpolitiska medlen måste därvid sättas klart

FiU 1974:25

före en ökad geografisk omflyttning av arbetskraft. I annat fall kommer
de krafter att förstärkas, som verkar i riktning mot fortsatt koncentration
av näringsliv och bebyggelse. Bestående regionala skillnader på arbetsmarknaden
kommer i nuvarande läge också att verka som en ytterligare
press uppåt på priserna. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen
1974:1853 beträffande ett särskilt uttalande av riksdagen.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande de regionalpolitiska medlen att riksdagen med
bifall till motionen 1974:1853 moment 1 som sin mening
uttalar vad utskottet anfört beträffande insatser för att
utjämna de regionala skillnaderna i efterfrågan på arbetskraft.

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”1
centerpartiets” och slutar med ”betänkande 1974:7” bort ha följande
lydelse:

I centerpartiets motion 1853 moment 1 hemställs om insatser för att
utjämna de regionala skillnaderna i efterfrågan på arbetskraft. Utskottet
delar de i motionen anförda synpunkterna och vill för sin del peka på två
grundläggande principer sorn'bättre borde beaktas i regionalpolitiken. För
det första bör man mera lita till generella metoder som allmänt förbättrar
näringsklimatet i stödområdet, som är enklare att tillämpa och som inte
snedvrider konkurrensförhållandena. För det andra bör det regionalpolitiska
stödet i högre grad än som nu är fallet ge stöd åt sysselsättning i

stället för att förbilliga kapitalanskaffningen. En typ av åtgärder, som

därvid bör komma i fråga, är en avveckling av arbetsgivaravgiften i
stödområdet. Andra möjligheter som bör övervägas är generösare
avskrivningsregler och skattelättnader för nystartade företag. Detta är
desto mer angeläget sedan det nu visat sig, att den konjunkturuppgång vi
haft i år inte lett till motsvarande förbättring av läget inom stödområdet.
Utskottet tillstyrker därför motionen.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande de regionalpolitiska medlen att riksdagen i

anledning av motionen 1974:1853 moment 1 som sin mening

uttalar vad utskottet anfört beträffande insatser för att

utjämna de regionala skillnaderna i efterfrågan på arbetskraft.

Reservation 9) beträffande parlamentarisk besparingsutredning av herrar
Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i
Karlskoga (s), Jansson (s) och Pettersson i Malmö (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Tämligen
likartade” och på s. 22 slutar med ”1852 och 1853” bort ha följande
lydelse:

1 flera motioner framförs krav på tillsättning av en parlamentarisk
besparingsutredning. I motionen 599 yrkas att en parlamentarisk

FiU 1974:25

utredning tillsätts för översyn av statens uppgifter i syfte att bl. a. främja
kostnadsbesparingar. I motionen 932 yrkas att en parlamentarisk

besparingsutredning tillsätts med uppgift att granska den offentliga

sektorns expansion, föreslå besparings- och rationaliseringsåtgärder samt
klarlägga hur den hittillsvarande automatiken av det allmännas utgiftsutveckling
skall kunna brytas och i motionen 1852 framförs ett

liknande krav. I motionen 1853 anförs att möjligheterna till besparingar
måste tas till vara. Utöver den fortlöpande prövningen av olika
verksamheter, som genomförs i samband med budgetarbetet och av
statens egna revisionsorgan, bör en särskild parlamentarisk besparingsutredning
tillsättas.

Riksdagen har under senare år behandlat likartade och identiska
motionsyrkanden och därvid konsekvent intagit en negativ ståndpunkt.
Finansutskottet redovisade i fjol i sitt av riksdagen godkända betänkande
(FiU 1973:18) mycket ingående sina motiv för avstyrkande. Man
framhöll därvid bl. a. att det självfallet finns anledning att inom en så stor
utgiftssektor som den statliga ständigt pröva alla möjligheter till
besparingar och rationaliseringar. Det är därvid angeläget att särskilja de
skilda slag av besparingar och utgiftsbegränsningar som kan komma i
fråga.

Löpande besparingar inom en myndighet synes knappast kunna
komma till stånd i någon mer betydande omfattning, om inte myndigheten
själv tvingas att redovisa möjligheterna till sådana besparingar eller
indragningar samt effekterna av att de genomförs. Generella anvisningar
för myndigheterna att redovisa denna typ av besparingsmöjligheter ingår i
Kungl. Maj:ts budgetanvisningar.

Frågor om större besparingar inom en myndighet samt möjligheterna
att inskränka eller helt upphöra med viss verksamhet torde bäst prövas i
samband med kontinuerliga rationaliserings- och revisionsinsatser av det
slag statskontoret och riksrevisionsverket bedriver. Båda verken har under
den senaste tioårsperioden omorganiserats och tillförts betydande resurser.
Båda verken har parlamentariker i sina styrelser.

Beträffande transfereringarna över statsbudgeten, som i år beräknas
utgöra omkring två tredjedelar av de egentliga statsutgifterna, ansåg
utskottet 1973 att varje mer omfattande sparprogram måste innefatta en
nedskärning av dessa. Samtidigt konstaterades dock att några konkreta
förslag i denna riktning inte framlagts på senare år.

Utskottet finner inte att några förhållanden ändrats på sådant sätt att
det i år finns större anledning tillstyrka yrkanden om en besparingsutredning.
Motionerna 599, 932, 1852 och 1853 avstyrks därför i förevarande
delar.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande parlamentarisk besparingsutredning att riksdagen
avslår motionerna 1974:599 moment 4, 1974:932 moment
G, 1974:1852 moment 5 och 1974:1853 moment 2.

FiU 1974:25

Reservation 10) beträffande finanspolitisk utredning av herrar Burenstam
Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”1
motionen 932” och slutar med ”motionen 932 moment F” bort ha
följande lydelse:

1 motionen 932 framförs krav på en finanspolitisk utredning angående
den ekonomiska politikens effektivitet under senare år. Motionärerna
anför bl. a. att regeringen tycks vara fången i ett otidsenligt budgetsaldotänkande,
där hänsyn ej tagits till sparandet inom ramen för ATP-systemet.
Vidare berörs de problem som uppkommit i fråga om sysselsättning
och ekonomisk tillväxt genom att den ekonomiska politiken nästan helt
arbetat med punktvisa, selektiva medel i stället för allmänt verkande,
generella medel.

Utskottet har redan i det föregående berört denna problematik och
instämmer mot denna bakgrund i motionens beskrivning av den
ekonomiska politiken under senare år. En utredning av det i motionen
förordade slaget är väl motiverad. Utskottet tillstyrker sålunda yrkandet i
motionen 932 moment F.

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande finanspolitisk utredning att riksdagen med bifall
till motionen 1974:932 moment F hos Kungl. Maj:t hemställer
om en utredning i enlighet med vad utskottet anfört,

Reservation 11) beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

A. av herrar Åsling (c), Kristiansson (c), Fågelsbo (c) och fru Söder (c)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
”Skatteutskottet anför” och slutar med ”till motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Såväl den allmänna arbetsgivaravgiften som socialförsäkringsavgifterna
har betydande verkningar på sysselsättning och samhällsekonomi. Genom
att inte bara socialförsäkringsavgifterna utan också löneskatten tas ut i
förhållande till företagens lönesumma verkar den senare som en skatt på
användningen av arbetskraft. Höjningarna av löneskatten har utan tvekan
försvårat möjligheterna att lösa sysselsättningsproblemen både på kort
och lång sikt.

Som anförs i motionen 1974:1853 är det tänkbart att gå fram på flera
principiellt olika vägar för att reducera löneskattens och liknande
avgifters negativa verkningar på sysselsättningen. En möjlighet är att
differentiera uttaget för att skydda mindre och särskilt arbetskraftsintensiva
företag eller utsatta grupper på arbetsmarknaden, t. ex. de äldre.
Differentiering efter geografiska grunder kan på motsvarande sätt
utnyttjas som ett led i regionalpolitiken.

En annan möjlighet är att göra uttaget efter annan beräkningsgrund än

FiU 1974:25

lönesumman. Det kan då på ett bättre sätt anpassas till lönsamhetssituationen
i de enskilda företagen, vilket bl. a. är av stor betydelse i tider med
inflationstendenser. Inom ramen för ett oförändrat totalt skatteuttag
från företagen bör det exempelvis vara möjligt att lätta på beskattningen
av arbetskraften och öka beskattningen av energi, vissa råvaror m. m. i
motsvarande mån.

Egenavgifterna för mindre företagare och fria yrkesutövare utgör ett
särskilt problem. 1 motsats till de flesta andra skatter och avgifter tas
löneskatten och en del av socialförsäkringsavgifterna för företagarnas
egna inkomster ut på hela inkomsten utan något grundavdrag. En viss
reduktion är i det fallet motiverad inte bara av sysselsättningspolitiska
utan också av sociala skäl.

Möjligheterna att vidta förändringar i skatte- och avgiftssystemet av
det här angivna slaget har aldrig utretts. 1 likhet med vad som anförs i
motionen 1974:1853 anser utskottet det naturligt, att man inför de
förestående reformerna, som kommer att medföra nya krav på inkomster
för staten, skyndsamt utreder vilka möjligheter som står till buds för att
ge de avgiftsbetonade uttagen från företagen en ur bl. a. sysselsättningssynpunkt
lämpligare utformning. En viktig målsättning måste därvid vara,
att på ett bättre sätt anpassa skatteuttaget till företagens bärkraft. Därvid
bör det också kunna komma ifråga att öka den rena vinstbeskattningen.
En viss höjning av bolagsskatten ligger därvid närmast till hands.

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften att riksdagen

a. med bifall till motionen 1974:1853 moment 3 hos Kungl.
Maj.t anhåller om utredning beträffande en differentiering av
den allmänna arbetsgivaravgiften och övriga avgiftsbetonade
skatter på företagen i enlighet med vad utskottet anfört,

b. avslår motionen 1974:1858.

B. av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”1
motionen 1853” och slutar med ”till motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

1 motionen 1853 moment 3 yrkas utredning av frågan om differentiering
eller omläggning av den allmänna arbetsgivaravgiften och övriga
avgiftsbetonade skatter på företagen i syfte att ge avgifterna en från
sysselsättningspolitisk synpunkt lämpligare utformning. 1 motionen 1858
vänder man sig emot att allt fler reformer i samhället finansieras med
arbetsgivaravgifter. Det anförs att systemet med arbetsgivaravgifter får
negativa effekter för näringslivet och yrkas att riksdagen som sin mening
ger till känna den kritik motionärerna riktar mot finansiering av reformer
med allt högre avgifter av detta slag.

Utskottet har i det föregående pekat på följderna av höjningar av den
typ av avgifter, varom här är fråga, och vill med hänvisning härtill bifalla
motionen 1858. Mot denna bakgrund anser utskottet också att en

5 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 25

FiU 1974:25

utredning rörande dessa frågor är väl motiverad. Utskottet instämmer
alltså i den avvikande mening som herrar Magnusson i Borås (m) och
Nilsson i Trobro (m) anfört i skatteutskottets yttrande nr 3 år 1974
enligt vilken det är ”angeläget att effekterna av den allmänna arbetsgivaravgiften
görs till föremål för utredning. Därvid bör också möjligheterna
att differentiera arbetsgivaravgiften i syfte att ge avgifterna en från
sysselsättningspolitisk och regionalpolitisk synpunkt lämpligare utformning
undersökas.”

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften att riksdagen

a. med bifall till motionen 1974:1858 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
finanseringen av ökade statliga utgifter,

b. i anledning av motionen 1974:1853 moment 3 hos Kungl.
Majit hemställer om en utredning i enlighet med vad
utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. beträffande stabiliseringspolitiska konferenser m. m. av herrar Löfgren
(fp) och Wirtén (fp) som anför:

Utskottet konstaterar, att de överläggningar om kamp mot inflationen
som förevarit mellan regeringen, partierna och arbetsmarknadens parter
ligger i linje med motionskraven på stabiliseringspolitiska konferenser och
anser det värdefullt att denna väg att komma till rätta med inflationsproblemen
nu prövas i praktiken. Det slutliga resultatet av överläggningarna
— i form av en överenskommelse mellan regeringen och folkpartiet
om krafttag mot inflationen — redovisas också av utskottet.

Utskottet tillstyrker vidare folkpartiets krav på en parlamentarisk
besparingsutredning vars arbete också skall innefatta åtgärder för att få
till stånd en förbättrad planering i den offentliga verksamheten.
Utskottet säger uttryckligen: ”Ett viktigt led i arbetet bör också vara att
försöka skapa effektivare instrument för statsmakternas planering och
styrning av den offentliga verksamheten och för att mäta effektiviteten
inom den offentliga sektorn”.

Mot denna bakgrund har vi avstått från att yrka bifall till de delar i
motionerna 1974:599, 1974:1193 och 1974:1197 som behandlar stabiliseringspolitiska
konferenser, alternativa konjunkturprognoser, statlig
ekonomisk planering och samordnad verksamhetsplanering.

Självfallet vidhåller vi i sak de synpunkter och förslag som förs fram i
dessa motioner. Gemensamma överläggningar mellan regering, partier och
arbetsmarknadens parter bör ske i god tid före avtalsrörelser. Ett
ekonomiskt sekretariat bör inrättas under det ekonomiskt-sociala rådet
med uppgift att ta fram material som underlag för avtalsrörelse och
stabiliseringspolitik. En av uppgifterna bör vidare vara att göra alternativa
konjunkturprognoser, dvs. förutsägelser om den ekonomiska utvecklingen
som ger bredare underlag för beslut. Den statliga ekonomiska

FiU 1974:25

planeringen måste också byggas ut och ge uttryck för en politisk
viljeinriktning.

Vi noterar med tillfredsställelse att utskottet med sin anslutning till
utrikesutskottets yttrande tillgodosett vårt krav i motion 1974:1855 om
uppnående av enprocentmålet genom en tidig utfästelse om svenskt
bidrag till FN:s fond för de hårdast drabbade länderna.

2. beträffande internationellt utvecklingsbistånd av herrar Burenstam
Linder (m) och Söderström (m) som anför:

Utskottet behandlar på sidorna 19—21 i sitt betänkande frågan om det
internationella utvecklingsbiståndet. Vi instämmer i vad som där anförs
om den fortsatta utbyggnaden av det svenska utvecklingsbiståndet. 1
enlighet med vad vi utvecklat i särskilda reservationer är vi emellertid inte
beredda att acceptera uppfattningen att en uppräkning av anslagen till
utvecklingsbistånd med ca 500 miljoner kronor, så att enprocentmålet
uppnäs, nu fordrar någon riksdagens utfästelse att senare besluta om
kompenserande inkomstförstärkningar för statskassan. Finansieringsfrågan
är helt beroende av den fortsatta ekonomiska utvecklingen i vårt
land med särskild hänsyn till bytesbalansen.

FiU 1974:25

Skatteutskottets yttrande nr 3 år 1974

Nr 3 y

Skatteutskottets yttrande över vissa i anledning av propositionen
1974:100 angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret
1974/75, m. m. väckta motioner.

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 16 maj 1974 begärt yttrande från skatteutskottet
över vissa med anledning av propositionen 1974:100 väckta motioner, nämligen 1974:1845

mom. 2, 3 och 4,

1974:1846 mom. 2,

1974:1852 mom. 2 och 4,

1974:1853 mom. 3,

1974:1854 mom. 2 och 3 samt
1974:1858.

Flertalet av de skattefrågor som behandlas i motionerna är av allmän
natur eller har nyligen behandlats av skatteutskottet. Utskottet saknar anledning
att här på nytt ta upp frågorna till en mer ingående behandling.
De olika ståndpunkter, som redovisats i de betänkanden utskottet hänvisar
till i det följande, har utskottet inte funnit anledning frånträda.

Beskattningens höjd, inflationsskydd

1 motionen 1974:1852 yrkas bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
en plan för skattesänkningar. Denna plan bör bl. a. innebära en indexreglering
av skatteskalorna och en stegvis sänkning av marginalskatterna till högst
50% i normala inkomstlägen. Frågan om indexreglering berörs också i motionen
1974:1854, där motionärerna begär tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning
om inflationsskydd i skattesystemet.

Skatteutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet i början av innevarande
riksdag (SkU 1974:1 y) anfört att 1972 års skatteutredning haft tillläggsdirektiv
att utarbeta förslag, som kan läggas till grund för beslut vid
1974 års riksdag, om lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena
och sänkning av skatten för inkomsttagare med lägre inkomster
inom ramen för en kostnad av 4 miljarder kr. Därefter har utredningen
i mars 1974 lagt fram sitt förslag till skatteomläggning m. m.
(SOU 1974:20) och som finansieringsväg föreslagit en höjning av socialförsäkringsavgiften
för sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 % och av den allmänna
arbetsgivaravgiften från 4 till 5,3%.

FiU 1974:25

1 avvaktan på det slutliga ställningstagandet till 1972 års skatteutrednings
förslag anser utskottet sig inte nu ha möjlighet att ta ställning till det
ovannämnda motionsyrkandet om en plan för skattesänkningar.

Beträffande frågan om indexreglering av skattesystemet har utskottet i
yttrande till socialförsäkringsutskottet förra året (SkU 1973:2 y) anfört följande: Under

senare år har riksdagen vid upprepade tillfallen intagit en negativ
ståndpunkt till frågan om indexreglering av skattesystemet med hänsyn
till att en sådan åtgärd, främst på grund av källskattesystemet, är förenad
med stora praktiska svårigheter och kan skapa stabiliseringspolitiska problem
vid en inflationistisk utveckling. Enligt finans- och skatteutskottens av riksdagen
godkända uttalanden bör därför beskattningen som hittills tid efter
annan omprövas och avvägas med hänsyn till penningvärdeförändringen
och ändrade förutsättningar i övrigt. Mot bakgrund härav har departementschefen
i direktiven för skatteutredningen framhållit, att utredningen inte
har anledning att överväga frågan om indexreglering av skattesystemet. Så
sent som den 7 november i år har chefen för finansdepartementet i svar
på en interpellation meddelat att regeringen inte är beredd att ompröva
skatteutredningens direktiv i fråga om indexreglering av skattesystemet.

Sparavdraget

I motionen 1974:1854 begärs förslag från Kungl. Maj:t om inflationsskyddade
sparkonton m. m. och en höjning av det s. k. sparavdraget från nuvarande
400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar till 800 kr. för
varje inkomsttagare.

Liknande yrkanden i fråga om sparavdraget har senast behandlats av utskottet
i betänkandena 1973:23 och 44 och avvisats med hänvisning till
att 1972 års skatteutredning kommer att behandla utformningen av sparavdraget
och därmed sammanhängande frågor vid sin översyn av beskattningen
av fysiska personer. Utskottet vidhåller sin ståndpunkt i denna fråga.

Allmän arbetsgivaravgift

Enligt förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift utgår sådan
avgift från och med 1973 med 4% av utbetalade löner. Fysisk person, som
har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, skall erlägga en häremot
svarande s. k. egenavgift.

I motionen 1974:1853 yrkas utredning av frågan om differentiering eller
omläggning av den allmänna arbetsgivaravgiften och övriga avgiftsbetonade
skatter på företagen i syfte att ge avgifterna en från sysselsättningssynpunkt
eller regionalpolitisk synpunkt lämpligare utformning. Motionärerna i motionen
1974:1858 anför att systemet med arbetsgivaravgifter får negativa
effekter för näringslivet och yrkar att riksdagen som sin mening ger till
känna den kritik motionärerna riktar mot finansiering av reformer med
allt högre avgifter av detta slag.

FiU 1974:25

Utskottet har senast behandlat motionsyrkanden av motsvarande innebörd
i sitt betänkande 1974:17 och avvisat yrkandena bl. a. med hänvisning till
att det ingår i företagsskatteberedningens utredningsuppdrag att undersöka
den allmänna arbetsgivaravgiftens betydelse för företagen. Utskottet saknar
skäl till ändrad ståndpunkt i denna fråga.

I motionen 1974:1846 yrkar motionärerna en höjning av den allmänna
arbetsgivaravgiften med 0,4 procentenheter för att kunna öka anslaget till
internationellt utvecklingsarbete med 500 milj. kr.

Utskottet vill utan att gå in på frågan om u-hjälpen bör prioriteras erinra
om att en betydande höjning av arbetsgivaravgiften övervägs för att tillgodose
andra önskemål och att det uppenbarligen finns gränser för möjligheterna
att utnyttja detta skatteinstrument. Detta leder till att utskottet
inte kan tillstyrka den av motionärerna yrkade tioprocentiga höjningen av
arbetsgivaravgiften. Det bör också påpekas att det är förenat med inte obetydliga
tekniska komplikationer att låta en höjning av denna avgift träda
i kraft vid annan tidpunkt än årsskiftet. Utskottet avstyrker således motionen
1974:1846 i ifrågavarande del.

Mervärdeskatt

Riksdagen har tidigare i år på finansutskottets hemställan (FiU 1974:1)
sänkt mervärdeskatten från 15 till 12% för tiden den 1 april-den 15 september
1974.

I motionen 1974:1852 yrkas att riksdagen förlänger tiden för den sänkta
mervärdeskatten till längst den 31 december 1974.

Det ankommer på finansutskottet att bedöma de samhällsekonomiska
förutsättningarna för förslaget i motionen. Från rent tekniska utgångspunkter
har skatteutskottet inte några invändningar mot att sänkningen får förlängd
giltighet. Ett beslut i denna riktning erfordrar givetvis en författningsändring
under vårriksdagen.

I motionen 1974:1845 framförs åter krav på avveckling av mervärdeskatten
på livsmedel från den 1 juli 1974 och förslag till åtgärder på kapitalbeskattningens
område för att täcka det genom skattelättnaden uppkommande
inkomstbortfallet som finansutskottet behandlat tidigare i år
(FiU 1974:1).

Skatteutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet (SkU 1974:1 y) bl. a.
åberopat administrativa och kontrolltekniska skäl mot en sådan åtgärd samt
hänvisat till jordbruksutredningens överväganden rörande en lågprislinje
för livsmedel. Från principiell synpunkt finns icke något att tillägga till
de synpunkter utskottet tidigare framfört.

Bolagsbeskattningert

1 motionen 1974:1845 yrkas att den statliga inkomstskatten för aktiebolag
höjs från 40 till 50%. Motionärerna begär också förslag från Kungl. Maj:t

FiU 1974:25

om en progressiv bolagsskatt.

Företagsbeskattningens höjd och utformning prövas f. n. av företagsskatteberedningen.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen i denna
del.

Stockholm den 17 maj 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s),
Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner
(s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Olsson i Järvsö (c), Westberg i Hofors
(s), Hallenius (c), Lundgren (s) och Hörberg (fp).

Avvikande meningar

Beskattningens höjd, inflationsskydd

1. av herrar Josefson (c), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c), Hallenius (c)
och Hörberg (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 2
som börjar med ”Beträffande frågan” och slutar med ”av skattesystemet”
bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan om indexreglering av skattesystemet vill utskottet
framhålla, att en inflationistisk utveckling leder till att skattesystemet får
helt andra verkningar än vad som avsetts. Därmed motverkas möjligheterna
att nå den eftersträvade höjningen av levnadsstandarden för stora grupper
av inkomsttagare.

Inflationen måste i första hand bekämpas med målmedvetna ekonomiskpolitiska
åtgärder. Vid sidan härav bör emellertid också frågan om åtgärder
för att hindra att en fortgående inflation skärper skatteuttaget tas upp till
prövning i enlighet med vad som har anförts i motionerna. Detta torde
bäst ske i samband med skatteutredningens fortsatta arbete.

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som anser
att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”1 avvaktan
på” och slutar med ”av skattesystemet” bort ha följande lydelse:

1972 års skatteutredning har enligt sina direktiv inte möjlighet att utarbeta
något förslag till en skattesänkningsplan, som skulle innebära en sänkning
av det totala skattetrycket. Utredningen har inte heller möjlighet att ta upp
till behandling frågan om en indexreglering av skattesystemet. Utskottet
delar de i motionerna 1974:1852 och 1974:1854 framförda synpunkterna
rörande dessa frågor. Utskottet anser sålunda, att skatteutredningens direktiv
skall vidgas, så att den får i uppdrag att också behandla frågan om in -

FiU 1974:25

dexreglering. Vad gäller frågan om utarbetande av en skattesänkningsplan
vill utskottet inte här ta ställning till om också denna uppgift skall läggas
på skatteutredningen. Det torde i stället ankomma på regeringen att välja
de lämpliga formerna för utarbetande av en sådan.

Sparavdraget

3. av herrar Josefson (c), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c), Hallenius (c)
och Hörberg (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 2
som börjar med ”Liknande yrkanden” och slutar med ”denna fråga” bort
ha följande lydelse:

För att upprätthålla det personliga sparandet under tider med stark inflation
är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att på något sätt garantera
sparavdragets värdebeständighet. Utskottet vill erinra om att dessa
frågor skall behandlas av 1972 års skatteut red ning.

Allmän arbetsgivaravgift

4. av herrar Josefson (c), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius
(c), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”denna fråga” bort ha följande lydelse:

Den allmänna arbetsgivaravgiften har betydande samhällsekonomiska och
näringspolitiska verkningar. Inte minst måste man räkna med att den påverkar
förhållandena på arbetsmarknaden och den totala sysselsättningen.

En utredning om den allmänna arbetsgivaravgiftens framtida utformning
är enligt utskottets uppfattning därför påkallad. Därvid bör man både pröva
möjligheterna till difTerentiering och förutsättningarna för en omläggning
till en avgift, som i högre grad drabbar förbrukningen av energi, vissa råvaror
osv. i stället för användningen av arbetskraft.

För att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan lönsamhetssituationen
i det enskilda företaget och skatteuttaget bör också frågan om
en prövning av den rena vinstbeskattningen kunna tas upp i detta sammanhang.

5. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som anser
att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att effekterna av den allmänna
arbetsgivaravgiften görs till föremål för utredning. Därvid bör också
möjligheterna att differentiera arbetsgivaravgiften i syfte att ge avgifterna
en från sysselsättningspolitisk och regionalpolitisk synpunkt lämpligare utformning
undersökas.

I motionen 1974:1846 yrkar motionärerna på en höjning av den allmänna
arbetsgivaravgiften med 0,4 procentenheter för att kunna öka anslaget till

FiU 1974:25

internationellt utvecklingsarbete med 500 milj. kr. Enligt utskottets uppfattning
bör några ytterligare höjningar av arbetsgivaravgiften inte komma
till stånd. Utskottet avstyrker således motionen i ifrågavarande del.

6. av herr Hörberg (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande på
s. 3 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”denna fråga” bort
ha (oljande lydelse:

En utredning om den allmänna arbetsgivaravgiftens framtida utformning
är enligt utskottets uppfattning därför påkallad. Därvid bör man både pröva
möjligheterna till differentiering och förutsättningarna för en omläggning
till en avgift, som i högre grad drabbar förbrukningen av energi, vissa råvaror
osv. i stället för användningen av arbetskraft.

Mervärdeskatt

7. av herrar Magnusson i Borås (m), Josefson (c). Sundkvist (c). Nilsson
i Trobro (m). Olsson i Järvsö (c), Hallenius (c) och Hörberg (fp), som anser
att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Skatteutskottet
har” och slutar med ”tidigare framfört” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om riksdagens beslut hösten 1973 med krav på utredning
och förslag angående ett system för att eliminera mervärdeskattens
fördyrande verkan på viktiga livsmedel. Motionens syfte blir tillgodosett
om en sådan utredning kommer till stånd.

FiU 1974:25

Utrikesutskottets yttrande nr 1 år 1974
Nr 1 y

Utrikesutskottets yttrande över motioner angående det statliga utvecklingsbiståndet,
väckta i anledning av propositionen 1974:100
angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret
1974/75, m. m.

Till finansutskottet

Genom beslut den 16 maj 1974 har finansutskottet hemställt om utrikesutskottets
yttrande över
dets motionen 1974:1845 av herr Hermansson m. fl. (vpk), moment 8;
dels motionen 1974:1846 av fröken Mattson m. fl. (s), moment 1;

dels motionen 1974:1847 av herr Werner i Malmö m. fl. (m);

dels motionen 1974:1853 av herr Fälldin m. fl. (c), moment 4;

dels motionen 1974:1855 av herr Helén m. fl. (fp);

dets motionen 1974:1856 av herr Johansson i Stockholm m. fl. (c), moment

Utskottet får med anledning härav anföra följande.

I motionerna 1845, 1846, 1847, 1855 och 1856 yrkas att för budgetåret
1974/75 skall anslås ytterligare 500 milj. kr. till utvecklingsbistånd, så att
enprocentsmålet uppfylls.

Det av riksdagen år 1968 antagna enprocentsmålet innebär att de samlade
biståndsanslagen budgetåret 1974/75 skulle svara mot en procent av bruttonationalprodukten
till marknadspris.

Av propositionen 1974:100 framgår att ett uppnående av enprocentsmålet
skulle kräva att anslagen till utvecklingsbistånd för budgetåret 1974/75 räknades
upp med ytterligare 500 milj. kr. till ca 2,6 miljarder kronor. I propositionen
anförs att en utgiftsökning av denna storleksordning inte kan
accepteras utan kompenserande inkomstförstärkning. Av betydelse i sammanhanget
är också de valutamässiga aspekterna. De kraftigt ökade oljepriserna
innebären stor belastning på vår utrikesbalans. År 1974 kommer
Sveriges bytesbalans åter att redovisa ett inte obetydligt underskott. Risk
finns för att bytesbalansen ytterligare försvagas om den inhemska efterfrågan
utvecklas starkare. Det kan i sammanhanget erinras om att den redan föreslagna
svenska ökningen av biståndet med 35 procent vid en internationell
jämförelse framstår som mycket betydande. Sverige kommer också, möjligen
tillsammans med ytterligare något land, att vara ensamt om att uppnå det
av Förenta nationerna angivna målet som innebär att biståndsbetalningarna
år 1975 skall motsvara 0,7 procent av BNP. Mot denna bakgrund har re -

FiU 1974:25

geringen stannat för att inte föreslå någon ytterligare ökning av biståndsanslagen
för budgetåret 1974/75.

I propositionen hänvisas till den vid tiden för dess framläggande ännu
pågående extra generalförsamlingen i Förenta nationerna. Därvid diskuterades
råvaruproblemen i stort samt möjligheten att genom särskilda finansiella
insatser stödja de länder som särskilt drabbats av oljekrisen. Sverige
stödjer dessa strävanden. Om man når fram till en lösning får Sverige vara
berett att solidariskt tillsammans med andra länder göra sin insats. Regeringen
kommer, om så är påkallat, att återkomma till riksdagen med
förslag om finansieringen av en sådan insats.

I propositionen anförs vidare att regeringen under alla förhållanden avser
att i 1975 års statsverksproposition föreslå de anslag som erfordras för att
enprocentsmålet skall uppnås budgetåret 1975/76.

Sverige har, sedan FN:s extra generalförsamling nu avslutats, mottagit en
vädjan från FN:s generalsekreterare om insatser inom ramen för det av
den extra generalförsamlingen antagna särskilda programmet till förmån
för de u-länder som drabbats hårdast.

Utskottet anser motiverat att dröja något vid de resolutioner som FN:s
extra generalförsamling antagit den 2 maj 1974.

Vid föredragning inför utskottet har härom framgått följande.

Den extra generalförsamlingen antog två resolutioner utan omröstning
men med en rad uttalade invändningar mot texten.

Den ena resolutionen utgörs av en deklaration om ett nytt internationellt
ekonomiskt system och uppställer en rad allmänna principer för framtida
ekonomiska relationer mellan staterna.

Den andra resolutionen utgörs av ett handlingsprogram för upprättandet
av det nya internationella ekonomiska systemet. Programmet är synnerligen
omfattande och rymmer avsnitt som berör råvaruproblem, livsmedel, allmänna
handelsfrågor, transport och försäkringsfrågor, monetära frågor, uländernas
industrialisering, överföring av teknologi till u-länderna, kontroll
av multinationella företag, samarbete mellan u-länder, förstärkning av FNsystemets
roll m. m.

Handlingsprogrammets avsnitt rörande finansiella utvecklingsfrågor inleds
med en maning till industriländerna att uppfylla utvecklingsstrategins
målsättningar för det finansiella resursflödet till u-länderna, i första hand
genom en ökning av det offentliga biståndets andel av flödet. Det offentliga
biståndet bör även överträffa det internationella 0,7-procentsmålet.

Det finansiella avsnittet innehåller vidare bl. a. uppmaningar till i-länderna
att främja offentliga och privata investeringar som styrs till lämpliga sektorer
av värdländernas regeringar. I-länderna bör vidare överväga snara åtgärder
för att lätta u-ländernas skuldbörda, bl. a. genom skuldkonsolideringar. Utvecklingskrediter
på mjuka villkor bör i ökad utsträckning dirigeras till de
minst utvecklade länderna och de länder som drabbats hårdast.

Handlingsprogrammet innehåller vidare ett särskilt program för de mest

Fill 1974:25

drabbade u-ländema. I ett inledande avsnitt konstateras att en råd u-länder
står inför akuta betalnings- och försörjningsproblem som en följd av de
ökade priserna på livsmedel, konstgödsel, energi och kapitalvaror samt höjda
transportkostnader. Samtidigt betonas dock att detta är resultatet av problem
på handelns samt valuta- och biståndsområdena som förelegat under en
rad år och därmed ackumulerats. Det särskilda programmets efiektivitet
och allmänna värde sägs bli beroende av att steg tas emot en fundamental
omstrukturering av det ekonomiska systemet i enlighet med handlingsprogrammets
övriga avsnitt. Vidare konstateras att de särskilda åtgärderna
måste omfatta inte bara katastrofåtgärder som möjliggör nödvändig import
utan även insatser som ökar de drabbade ländernas produktionskapacitet.

Det särskilda programmet uppställer ingen målsättning för biståndsinsatsernas
omfattning. Däremot anges att alla utvecklade länder och u-länder
skall bidra efter utvecklingsnivå och ekonomisk styrka, l-iändernas bidrag
måste utgå utöver ”nu tillgänglig biståndsnivå”.

Enligt resolutionen skall FN:s generalsekreterare snarast möjligt starta
en räddningsaktion med syfte att göra det möjligt för de hårdast drabbade
u-länderna att upprätthålla nödvändig import under de närmaste 12 månaderna.
Härför uppmanas industriländerna och andra potentiella bidragsgivare
alt senast den 15 juni tillkännage bidrag eller avsikt att lämna bidrag
genom bilaterala eller multilaterala kanaler till de drabbade länderna.

Vidare innehåller det särskilda programmet ett principbeslut att upprätta
en särskild fond inom FN-systemet som skall lämna katastrof- och utvecklingsbistånd
och som skall börja sin verksamhet senast den 1 januari 1975.
Industriländer och "andra potentiella bidragsgivare” förutses bidra till fonden.
Upprättandet av den särskilda fonden kommer att beredas av en s. k.
ad hoc-kommitté med 36 medlemsländer. Kommittén har till uppgift att
föreslå storlek, arbetsformer, administrativ ordning m. m. för fonden.

Av föredragningen inför utskottet har beträffande uppföljningen av FN,
beslutet om det särskilda programmet för de mest drabbade u-länderna framgått
följande.

Frågan om den särskilda fondens verksamhet, omfattning, beslutsformer,
länderfördelning av resurserna, bidragsgivande länder etc. kommer att bli
föremål för ingående behandling i ad hoc-kommittén, när denna påbörjat
sitt arbete, samt vidare inom ECOSOC och vid höstens generalförsamling.
Sverige avser att delta aktivt i detta arbete.

Först efter sommarens ECOSOC-möte och höstens generalförsamling torde
det vara möjligt bedöma frågan om bidrag till den särskilda fonden.

Utskottet vill uttrycka sin tillfredsställelse över att Sverige kommer att
uppnå det i FN:s utvecklingsstrategi angivna målet för överföring av resurser
till de fattiga länderna. Målet innebära» utbetalningarna av offentligt bistånd
vid mitten av 1970-talet skall motsvara 0,7 procent av industriländernas
bruttonationalprodukt. I-ländernas totala utvecklingsbistånd motsvarar hittills
knappt hälften av den volym som är förutsedd i utvecklingsstrategin.

FiU 1974:25

Från svensk sida påtalades detta förhållande i ett inlägg vid FN:s extra
generalförsamling. I det svenska inlägget underströks betydelsen av att iländerna
uppnår 0,7-procentsmålet. Detta skulle leda till en ökning av biståndsflödet
med inemot 12 miljarder dollar under nästa år.

Utskottet instämmer i den uppfattning som uttryckts i motionerna 1846,
1853, 1855 och 1856 beträffande angelägenheten av svenska bidrag till FN:s
särskilda program för de mest drabbade u-länderna. I detta sammanhang
vill utskottet understryka att generalförsamlingens resolutioner inte bara
förutser stöd till den särskilda fond som avser börja sin verksamhet omkring
den 1 januari 1975 utan också andra stödåtgärder, däribland ökat bilateralt
bistånd och bidrag till bestående multilaterala organ.

Utskottet välkomnar det beslut som regeringen, efter generalsekreterarens
vädjan, fattat den 17 maj om en ökning av de direkta insatserna i vissa
u-ländersom drabbats hårt. I svaret till generalsekreteraren meddelas sålunda
att regeringen avser öka biståndet till ifrågavarande mottagarländer med
90 milj. kr. i syfte att lindra deras allvarliga betalnings- och försörjningsproblem.
Regeringen har ännu inte beslutat hur pengarna skall fördelas mellan
länderna. Det totala svenska biståndsanslaget ökas inte genom åtgärden,
eftersom pengarna tas av bl. a. reserverade medel.

Upprättandet av den särskilda fonden inom FN kan, enligt vad utskottet
erfarit, komma att dra ut på tiden. Emellertid skulle en svensk utfästelse
på tidigt stadium att ge bidrag till fonden kunna få stor betydelse och påverka
andra i-länders agerande. Förhoppningsvis skulle därigenom verkställandet
av FN-resolutionen om denna fond kunna påskyndas. Detta skulle, med
hänsyn till de akuta svårigheter som mottagarländerna drabbats av, vara
synnerligen önskvärt.

Utskottet konstaterar att uppnåendet av enprocentsmålet under 1974/75,
i enlighet med de beslut som riksdagen har fattat 1968 och som inte därefter
har ändrats, skulle förutsätta en uppräkning av anslagen till utvecklingsbistånd
för nämnda budgetår med ytterligare ca 500 milj. kr.

Ur biståndspolitisk synpunkt är det självfallet angeläget att enprocentsmålet
uppnås. Av propositionen framgår att detta förutsätter en kompenserande
inkomstförstärkning. Huruvida det är statsfinansiellt möjligt att
företa en ytterligare uppräkning av biståndsanslagen ankommer inte på utrikesutskottet
att bedöma.

Utskottet vill i detta sammahang ta fasta på uttalandet i propositionen
1974:100 att regeringen, när beslut om FN-insatser föreligger, kommer att
återkomma till riksdagen med förslag om en insats avseende de mest drabbade
u-länderna. En dylik insats bör enligt utskottet vara av sådan storleksordning
att den ligger i linje med strävandena att uppnå enprocentsmålet.

Förslag till användning av eventuellt ökade anslag till utvecklingsbistånd
under nästkommande budgetår innehålles även i motionen 1845. Utskottet
noterar att motionens förslag inte beaktar de resolutioner som FN:s extra
generalförsamling antagit och vilka Sverige stödjer.

FiU 1974:25

Motionen 1847 innehåller ett yrkande avseende ökningstakten i utvecklingsbiståndet
efter budgetåret 1974/75. Utskottet vill erinra om att riksdagen
tidigare i år tagit ställning till denna fråga och hänvisar till det uttalande
som riksdagen gjorde i detta sammanhang (UU 1974:3, s. 4—6).

Utskottet vill under åberopande av det anförda för sin del avstyrka motionen
1974:1845, moment 8, liksom motionen 1974:1847, moment 2.

Utskottet vill vidare föreslå att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört med anledning av dels motionen 1974:1846, moment
1, dels motionen 1974:1847, moment 1, dels motionen 1974:1853, moment
4, dels motionen 1974:1855 och dels motionen 1974:1856, moment 1.

Stockholm den 21 maj 1974

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson i Jönköping (c), herr
Lange* (s), fru Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad
(c), herrar Turesson (m), Göransson* (s), Korpås (c), Hellström (s),
Åberg (fp). Ericson i Örebro (s), Andersson i Lycksele (s). Nilsson i Stockholm
(s), Ullsten* (fp), herr andre vice talmannen Virgin (m) och herr Karlsson
i Mariefred* (c).

* Ej närvarande vid slutjusteringen.

GOTAB 74 7672 S Stockholm 1974