Socialutskottets betänkande nr 5 år 1973

SoU 1973: 5

Nr 5

Socialutskottets betänkande i anledning av dels propositionen 1973:1
i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 inom socialdepartementets
verksamhetsområde jämte motioner, dels propositionen 1973: 29 med
förslag till lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,
m. m., jämte motioner.

I propositionen 1973: 1 bilaga 7 har Kungl. Maj:t (socialdepartementet)
föreslagit riksdagen att besluta om anslag m. m. för budgetåret
1973/74 inom socialdepartementets verksamhetsområde.

I betänkandet behandlas under punkterna 1—57 Kungl. Maj:ts förslag
i nämnda bilaga utom förslagen under B. Allmän försäkring m m.,
vilka förslag behandlats av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU
1973: 7.

I propositionen 1973: 29 har Kungl. Maj:t (socialdepartementet)
dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1. lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

3. lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott,

dels föreslagit riksdagen att godkänna i statsrådsprotokollet förordad
ändring i grunderna för bostadstillägg att tillämpas fr. o. m. den 1 januari
1974.

Lagförslagen fogas vid betänkandet som bilaga.

Lagförslagen under 1 och 2 behandlas under punkten 5 Allmänna
barnbidrag. Lagförslaget under 3 behandlas under punkten 8 Ersättning
för bidragsförskott. Förslaget om ändring i grunderna för bostadstillägg
behandlas under punkten 7 Bostadstillägg m. m.

I ärendet redovisas väckta motioner vid de punkter under vilka motionsyrkandena
behandlas.

Socialdepartementet m. m.

1. Socialdepartementet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i propositionen
1973:1 bilaga 7 under punkten A 1 (s. 21—22) framlagda förslag
och hemställer

att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret 1973/74 anvisar
ett förslagsanslag av 7 808 000 kr.

1 Riksdagen 1973.12 sami. Nr 5

SoU1973: 5

2. Kommittéer m. m. Kungl. Maj:t har under punkten A 2 (s. 22)
föreslagit riksdagen att till Kommittéer m. m. för budgetåret 1973/74
anvisa ett reservationsanslag av 10 800 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs,
såvitt här är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj.ts proposition nr 1 bilaga 7 beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla
att i den nya socialkatalogen införes information om narkotikan i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Socialdepartementet gav våren 1970 ut en social informationsbroschyr,
den s. k. socialkatalogen, som distribuerades till samtliga hushåll
i landet. I statsverkspropositionen framhålls att viktiga förändringar sedan
dess genomförts på det sociala området och att därför en ny upplaga
av socialkatalogen bör utarbetas och distribueras till alla hushåll.
Under förevarande anslag beräknas medel för ändamålet.

I motionen 1973:1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. anförs
bl. a. att ett sätt att sprida information om narkotika, dess symtom
och verkningar kunde vara att i socialkatalogen sätta in ett par sidor där
man förklarar hur man kan upptäcka att ett barn börjat använda narkotika
och vart man kan vända sig för att få hjälp i en sådan situation.
Motionärerna yrkar att i enlighet härmed riksdagen skall anhålla att i
den nya upplagan av socialkatalogen information om narkotika införs.

En information av den karaktär som föreslås i motionen måste uppenbarligen
vara förhållandevis utförlig för att få någon effekt. Att införa
information i socialkatalogen skulle därför bryta ramen för denna.
Katalogen är nämligen alfabetiskt uppställd och innehåller på ett begränsat
sidantal ett stort antal uppslagsord. Utskottet kan på grund av
det anförda inte biträda motionsyrkandet. Utskottet — som anser det
betydelsefullt att alla möjligheter tillvaratas att få en omfattande spridning
av information till bl. a. föräldrar om fakta som kan vara av betydelse
i kampen mot narkotikamissbruket — förutsätter emellertid att
Kungl. Maj:t beaktar möjligheterna att genom exempelvis en bifogad
folder eller på annat liknande sätt ge föräldrar och andra narkotikainformation
i samband med distributionen av den nya socialkatalogen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar
ett reservationsanslag av 10 800 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande viss narkotikainformation avslår motionen
1973: 1175, såvitt här är i fråga.

SoU 1973: 5

3. Försöksverksamhet m. m. Kungl. Maj:t har under punkten A 3
(s. 22—23) föreslagit riksdagen att till Försöksverksamhet m. m. för
budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 428 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är
i fråga, att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
som i motionen anförts angående sociala distriktscentraler och samhällsarbete.

Utskottet

Från förevarande anslag utgår bidrag till undersökningar, utvecklingsarbete
och försöksverksamhet inom socialdepartementets verksamhetsområde.
Från anslaget har bidrag hittills beviljats för projekt med anknytning
dels till verksamheten inom barnstugor m. m., dels till olika
frågor som är aktuella inom socialvården i allmänhet, såsom till försöksverksamhet
som syftar till att med befintliga resurser finna lämpliga
samarbetsformer inom det sociala området mellan olika myndigheter
och organ på det lokala planet. Från anslaget har också anvisats medel
för ett planerings- och utvecklingsarbete för en socialcentral i Tierp.

I motionen 1973: 428 av herr Helén m. fl. framhålls angelägenheten
av att sociala distriktscentraler kommer till stånd. Vid dessa distriktscentraler
skall kunna ges social och juridisk rådgivning samt psykologisk
och psykiatrisk hjälp. Vidare skall andlig vård kunna förmedlas. Det
framhålls att det är önskvärt att servicecentralerna samordnas med den
öppna sjukvården. Motionärerna erinrar om att socialstyrelsens riktlinjer
för den öppna sjukvården syftar till att skapa vårdcentra i varje
kommunblock och att socialutredningen arbetar med frågan om samordning
av socialvårdens olika hjälpverksamheter inom socialcentra. Motionärerna
anför att det är i hög grad angeläget att den försöksverksamhet
som socialstyrelsen planerar i vissa kommunblock med samordning
av social och medicinsk öppen vård i socialcentra snarast kommer i gång
och att den försöksverksamhet som redan pågår utvärderas och leder
till rekommendationer för landstingens och kommunernas organisation
av en integrerad och decentraliserad social service.

I motionen tas även fråga upp om s. k. samhällsarbete, dvs. en uppsökande
verksamhet som går ut på att stimulera människor att tillsammans
med andra påverka sina egna livsvillkor. Motionärerna framhåller
att det är angeläget att samhällsarbetets metoder tas upp i socialvårdens
fältarbete och beaktas vid utbildningen av socialarbetare och i socialutredningens
arbete. I detta sammanhang framhålls att de frivilliga folkrörelserna
bör ha en självklar plats i samhällsarbetet och att deras arbete
bör stödjas.

SoU 1973: 5

Socialutredningen har i uppdrag att förutom en lagteknisk samordning
av de tre sociala vårdlagarna behandla frågor rörande vårdens innehåll
och anordningar för att tillgodose vård och hjälpbehov. Bl. a.
skall möjligheterna att göra den förebyggande vården effektivare beaktas.
Vidare skall vård- och behandlingsmetoder, samordning av åtgärder
och samarbete mellan olika samhällsorgan och institutioner granskas.
Socialutredningen kommer i år att framlägga ett principbetänkande
om den kommunala socialvårdens framtida målsättning och organisation.

För att bl. a. ge underlag för socialutredningens arbete tillsatte socialstyrelsen
en utredning om den icke institutionsbundna socialvårdens
målsättning och organisation. På grundval av tankegångar som presenterats
i en inom ramen för detta utredningsarbete utarbetad rapport
Integrerat samhälle har socialstyrelsen i samarbete med kommunerna
i Tierps kommunblock, Uppsala läns landsting, universitetet i Uppsala,
socialhögskolan i Stockholm samt sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut (Spri) påbörjat försök med att bygga
upp en modell för samordning (integrering) av socialvård, skolans elevvård
samt hälsovård och öppen sjukvård. Viss anknytning skall ske bl. a.
till arbetsförmedlingens, arbetsvärdens och de allmänna försäkringskassornas
verksamhet. I verksamheten skall delta socialarbetare, beteendevetare
och medicinsk personal.

En planering för samlokalisering av den sociala och medicinska verksamheten
på kommunnivå är för närvarande aktuell i flera landsting.
Längst har planerna hunnit i Skaraborgs län, där landstinget år 1968
fastställde ett öppenvårdsprogram som innebär att den öppna sjukvården
i länet skall baseras på vårdcentraler i varje kommun. Under år
1972 har vårdcentraler tagits i bruk i Töreboda, Karlsborg och Skara.

Vid läkarstationen i Dalby läkardistrikt bedrivs sedan flera år tillbaka
utbildnings- och forskningsverksamhet avseende den öppna vården.
I årets statsverksproposition har medel beräknats för en forskningsassistent
med uppgift att utreda formerna för en integrering av socialvård
och sjukvård vid Dalby stationen.

Svenska landstingsförbundet tillsatte år 1970 en arbetsgrupp med representanter
för bl. a. den kommunala socialvården för att utreda dels
problem rörande samordningen mellan landstingsanställda kuratorer och
primärkommunalt anställda socialassistenter, dels kuratorsorganisationen
inom landstingen. Arbetsgruppen har år 1972 framlagt ett betänkande
Samordning av sociala insatser inom landsting och kommuner,
”KOS-rapporten”.

Av det anförda framgår att på det område som berörs i motionen pågår
ett omfattande utredningsarbete och att även försöksverksamhet organiseras.
Mot bakgrund av att socialutredningen i år kommer med ett
principbetänkande och då en fortlöpande rapportering kan väntas från

SoU 1973: 5

den försöksverksamhet som organiseras i Tierp bör motionen 1973: 428
i här behandlad del inte föranleda något initiativ av riksdagen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Försöksverksamhet m. m. för budgetåret 1973/
74 anvisar ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande sociala distriktscentraler och samhällsarbete
avslår motionen 1973: 428, såvitt här är i fråga.

4. Extra utgifter. Kungl. Maj:t har under punkten A 4 (s. 23) föreslagit
riksdagen att till Extra utgifter för budgetåret 1973/74 anvisa ett
reservationsanslag av 450 000 kr.

Motion

I motionen 1973:1209 av fröken Pehrsson (c) och herr Eriksson i
Ulvsbyn (c) hemställs att riksdagen för sin del medger att Kungl. Maj:t
ur socialdepartementets anslag för Extra utgifter (bil. 7, A 4) utger anslag
även till andra pensionärsorganisationer än Pensionärernas riksorganisation.

Utskottet

Kungl. Maj:t har föreslagit att anslaget för nästa budgetår räknas upp
med 150 000 kr. till 450 000 kr. Fördragande statsrådet har räknat med
att bidrag från anslaget skall kunna utgå till Pensionärernas riksorganisation.

I motionen 1973:1209 av fröken Pehrsson och herr Eriksson i Ulvsbyn
yrkas att riksdagen medger att Kungl. Maj:t får utge anslag även
till andra pensionärsorganisationer än den nämnda.

Utskottet, som inhämtat att Pensionärernas riksorganisation bedriver
en mycket omfattande studieverksamhet och att detta utgör ett av
skälen till att medel beräknats för bidrag till organisationen, har inte
något att erinra mot att denna erhåller statligt stöd. Även andra pensionärsorganisationer
bör — i den mån tillgängliga medel ger utrymme
därför — kunna komma i fråga för bidrag från anslaget. Eftersom prövningen
i detta avseende bör göras av Kungl. Maj:t, avstyrker utskottet
motionen 1973:1209.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1973/74 anvisar
ett reservationsanslag av 450 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande dispositionen av anslaget avslår motionen
1973:1209.

SoU 1973: 5

Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer m. m.

5. Allmänna barnbidrag. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973:1
bilaga 7 under punkten C 1 (s. 45—48) föreslagit riksdagen att till Allmänna
barnbidrag för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av
2 395 000 000 kr.

I propositionen 1973: 29 har — som anges i inledningen till betänkandet
— Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bl. a. antaga vid propositionen
fogade förslag till lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna
barnbidrag samt lag om ändring i bamavårdslagen (1960: 97).

Lagförslagen fogas vid betänkandet som bilaga.

Motioner (väckta vid riksdagens början)

1. I motionen 1973: 77 av herr Börjesson i Falköping (c) och fröken
Andersson i Stockholm (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t
snarast anhåller om sådan ändring av gällande bestämmelser att allmänt
barnbidrag till föräldrar till barn som vistas på specialskola på
grund av syn- och hörselskador skall utgå enligt samma grunder som
gäller för föräldrar till friska hemmavarande barn.

2. I motionen 1973: 163 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till en plan
för familjepolitikens utbyggnad innehållande bl. a. värdesäkring av barnbidragen
och införande av vårdnadsbidrag i enlighet med vad i motionen
anförts.

3. I motionen 1973: 1167 av herrar Carlshamre (m) och Wijkman
(m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och
förslag rörande vårdnadsbidrag till barnfamiljer enligt de riktlinjer som
angivits i motionen.

4. I motionen 1973: 1186 av herrar Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen måtte besluta om indexreglering av de allmänna barnbidragen
att gälla från och med nästa budgetår.

Utskottet

I propositionen 1973: 29 läggs bl. a. fram förslag till ändringar i
reglerna om allmänna barnbidrag i överensstämmelse med vad som
förutskickats i statsverkspropositionen. Ändringarna innebär att administrationen
av de allmänna barnbidragen förs över från kommunerna
till de allmänna försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket blir tillsynsmyndighet
i stället för socialstyrelsen. Vidare föreslås sådan ändring
i lagen om allmänna barnbidrag att det blir möjligt att genom konvention
ändra bestämmelserna om rätt till barnbidrag för utländska medborgare.
Härigenom möjliggörs en svensk anslutning till förslag av
nordiska socialförsäkringsutskottet om sådan ändring i bambidragsbestämmelsema
i den nordiska konventionen om social trygghet att

SoU 1973: 5

barnbidrag vid flyttning mellan de nordiska länderna skall utgå från
ankomsten till det nya vistelselandet. Ändringen av administrationen
innebär bl. a. att barnbidrag kommer att utgå utan särskild ansökan.
I propositionen redovisas att utbetalningsreglerna kommer att ändras
så att barnbidragsanvisningarna kan lösas in på posten samma dag som
de delas ut.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del och tillstyrker
att riksdagen antager de vid propositionen fogade förslagen till
lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag samt lag
om ändring i bamavårdslagen (1960: 97).

I motionen 1973: 77 av herr Börjesson i Falköping och fröken Andersson
i Stockholm hemställs att riksdagen snarast skall anhålla om
sådan ändring av gällande bestämmelser att allmänt barnbidrag till föräldrar
till barn som vistas på specialskola skall utgå enligt samma
grunder som gäller för föräldrar till friska hemmavarande barn.

Enligt barnbidragslagen utgår inte barnbidraget för kvartal vid vars
ingång kostnaderna för ett barns vård på anstalt eller för kost och bostad
åt barnet helt bestrids av statsmedel. Från denna regel gäller det
undantaget, att bidrag utbetalas för tid då barnet är inackorderat vid
nomadskola. Socialstyrelsen har år 1967 utfärdat råd och anvisningar
rörande allmänna barnbidrag. Enligt dessa råd och anvisningar skall
för tid då barn på grund av permission eller annan tillfällig orsak är
borta från anstalt av angivet slag barnbidrag ej utgå. I den mån barnet
däremot under längre ferier vistas exempelvis i föräldrahemmet, skall
barnbidrag utgå i vanlig ordning. Med ferier avses dock inte jul- eller
påskferier utan mera långvariga ferier, t. ex. under sommarmånaderna.

Utskottet har inhämtat att det under senare år blivit möjligt för
eleverna vid specialskolorna att i större utsträckning än tidigare besöka
sina hem. Vid vissa skolor reser eleverna hem varje vecka medan vid
andra skolor, där eleverna har mycket långt till sina hemorter, förlängda
ferier har införts. Det är uppenbart att den förändring som sålunda
skett måste påverka bedömningen av rätten till barnbidrag för
eleverna. Enligt utskottets mening framstår det som motiverat att för
elev vid specialskola i allmänhet utgår barnbidrag inte bara för det
tredje kvartalet utan även för det första kvartalet, vid vars ingång eleven
normalt vistas i sitt hem under pågående julferier. Det ankommer
emellertid inte på riksdagen att ge anvisningar för tillämpningen av
den aktuella bestämmelsen i barnbidragslagen. Utskottet är inte heller
berett att förorda en lagändring i enlighet med motionärernas förslag
Genom det förslag till ändring av barnbidragslagen, som utskottet ovan
tillstyrkt, blir riksförsäkringsverket fr. o. m. den 1 januari 1974 tillsynsmyndighet
och besvärsinstans i fråga om ärenden angående allmänt
barnbidrag. Därigenom aktualiseras frågan om tillämpningen av bl. a.
den här aktuella bestämmelsen i bambidragslagen. Mot nu angivna

SoU 1973: 5

bakgrund anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av
motionen inte är påkallad. Utskottet vill tillägga att, därest en ändring
beträffande tillämpningen av bambidragslagen skulle komma till stånd
i det här aktuella avseendet, detta aktualiserar frågan om storleken av
de klädanslag som nu utgår för eleverna vid specialskolorna och som
anvisas som delpost under åttonde huvudtitelns anslag Specialskolan
m. m.: Utbildningskostnader. Denna fråga får prövas i sedvanlig ordning.

I flera motioner tas upp frågor som hänger samman med familjepolitiska
kommitténs arbete. I motionen 1973: 163 av herrar Fälldin
och Helén yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om förslag
till en plan för familjepolitikens utbyggnad, innehållande bl. a.
värdesäkring av barnbidragen och införande av vårdnadsbidrag. Sådant
bidrag bör utgå för barn upp till tre års ålder. Motionärerna
framhåller att vårdnadsbidraget bör vara så utformat att det ger ökade
valmöjligheter mellan yrkesarbete utanför hemmet och bamavårdande
insatser i hemmet. I motionen 1973: 1167 av herrar Carlshamre och
Wijkman begärs utredning om vårdnadsbidrag till barnfamiljer. Även
i denna motion framhålls att föräldrarna själva bör få avgöra om de
skall vårda barnen i hemmet eller om de skall förvärvsarbeta och anlita
hjälp för barntillsynen. Motionärerna menar att vårdnadsbidraget
bör vara så stort, att det någorlunda motsvarar den subventionering
som det innebär att ett barn vistas på daghem. I motionen 1973: 1186
av herr Hermansson m. fl. yrkas att riksdagen skall besluta om indexreglering
av de allmänna barnbidragen från och med nästa budgetår.

Familjepolitiska kommittén, som framlade sitt slutbetänkande förra
sommaren, har haft i uppdrag att göra en översyn av hela det direkta
ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Kommittén har lagt fram ett
omfattande program för utbyggnad av familjestödet. Bland kommitténs
förslag märks att moderskapsförsäkringen föreslås ändrad till en föräldraförsäkring
med viss garantinivå. Föräldraförsäkringen föreslås
även innefatta rätt till sjukpenning visst antal dagar för förälder som
stannar hemma för att ta hand om sjukt barn samt ett förstärkt och
beskattat vårdbidrag till föräldrar med svårt handikappade barn. Barnpensionerna
från folkpensioneringen föreslås höjda. Åldersgränsen föreslås
höjd från 16 år till 18 år. I det av kommittén redovisade utbyggnadsprogrammet
ingår också en höjning av de inkomstprövade statliga
bostadstilläggen från 75 kr. till 100 kr. per barn och månad liksom en
höjning av åldersgränsen för bostadstilläggen till 18 år. Vidare föreslår
kommittén ändrade inkomstprövningsregler för bostadstillägg samt enhetliga
daghemsavgifter. Kommittén understryker också angelägenheten
av en fortsatt snabb utbyggnad av barnstugeverksamheten. Genom en
särskild arbetsgrupp har kommittén redovisat den närmare utform -

SoU 1973: 5

ningen av en utvidgning av de hyresanknutna bostadstilläggen till att
även omfatta låginkomsttagare utan barn.

Som ovan redovisats innefattar familjepolitiska kommitténs förslag
ett omfattande program för utbyggnad av familjestödet. Flera av förslagen
har redan förelagts riksdagen, nämligen dels genom statsverkspropositionen,
dels genom propositionen 1973: 47 angående förbättrade
familj eförmåner inom den allmänna försäkringen m. m. I vissa avseenden
har ett kompletterande utredningsarbete igångsatts. Enligt utskottets
mening bör de förslag som sålunda framlagts av kommittén
och som är avsedda att genomföras under en period av tre år bilda utgångspunkt
för de fortsatta övervägandena på det familjepolitiska området.
I sammanhanget bör också nämnas att bamstugeutredningens
betänkande om förskolan övervägs inom Kungl. Maj:ts kansli och att
förslag kommer att föreläggas årets riksdag. Under hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motionen 1973: 163.

Familjepolitiska kommittén har övervägt frågan om införande av ett
vårdnadsbidrag. Kommittén har emellertid kommit till slutsatsen att
något sådant bidrag inte bör införas (SOU 1972: 34, s. 238). Kommittén
har i stället funnit att det stöd bör förstärkas som är större ju mindre
familjeinkomsten är. Härigenom kan stödet förbehållas de barnfamiljer
som har ett mera framträdande behov därav, även där orsaken
är att ena föräldern avstår från en förvärvsinkomst för att ta hand om
småbarn. På denna väg kan också familjer med barn i tonåren få ett
behövligt tillskott till familjeinkomsten. Utskottet ansluter sig till kommitténs
ställningstagande. Med hänsyn härtill avstyrks motionen 1973:
1167.

Frågan om värdesäkring av familjestödet diskuteras utförligt av familjepolitiska
kommittén. Kommittén kan inte förorda en indexreglering
av de allmänna barnbidragen och bostadstilläggen, ännu mindre
en sådan reglering separat för barnbidragens del. Kommittén anför som
stöd för sitt ställningstagande följande.

Om man indexreglerade barnbidragen men inte bostadstilläggen
skulle barnstödet värdesäkras för familjer i högre inkomstlägen medan
familjer i lägre inkomstlägen endast skulle få en del — i många fall
den mindre delen — av sitt stöd skyddat mot prisutvecklingen på detta
sätt. Det skulle innebära en prioritering av barnbidragen som automatiskt
skulle minska utrymmet för förskjutningar av stödet t. ex. till förmån
för barnfamiljer med lägre inkomster.

Under hänvisning till de synpunkter som sålunda anförts av familjepolitiska
kommittén avstyrker utskottet motionen 1973: 1186 om indexreglering
av de allmänna barnbidragen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande indexreglering av de allmänna
barnbidragen avslår motionen 1973: 1186,

SoU 1973: 5

2. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 2 395 000 000 kr.,

3. att riksdagen antager följande vid propositionen 1973: 29 fogade
lagförslag, nämligen

a) lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,

b) lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

4. att riksdagen beträffande allmänt barnbidrag för elev i specialskola
avslår motionen 1973: 77,

5. att riksdagen beträffande en plan för familj epolitikens utbyggnad
avslår motionen 1973: 163,

6. att riksdagen beträffande vårdnadsbidrag till barnfamiljer avslår
motionen 1973: 1167.

6. Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna barnbidrag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten C 2 (s. 48—
49) och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna
barnbidrag för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 7 800 000 kr.

7. Bostadstillägg ni. m. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973:1 bilaga
7 under punkten C 3 (s. 49—59) föreslagit riksdagen att godkänna
i statsrådsprotokollet förordade ändringar i grunderna för bostadstillägg
att gälla fr. o. m. den 1 januari 1974 samt till Bostadstillägg m. m.
för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 965 000 000 kr.

I propositionen 1973: 29 har — som anges i inledningen till betänkandet
— Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att — utöver vad som föreslås
i propositionen 1973: 1 — godkänna i statsrådsprotokollet förordad
ändring i grunderna för bostadstillägg att tillämpas fr. o. m. den 1
januari 1974.

Motioner

A. Väckta vid riksdagens början

1. I motionen 1973: 285 av herr Claeson m. fl. (vpk) hemställs

att riksdagen avslår förslaget om att det statskommunala bostadstillägget
utbetalas till hyresvärden, samt

att riksdagen uttalar sig för en omläggning av det individuella bostadsstödet
till att bli en helt statlig angelägenhet och hos regeringen
hemställer om skyndsamt utarbetande av förslag härom.

2. I motionen 1973: 430 av herrar Henmark (fp) och Westberg i Ljusdal
(fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam
utredning samt förslag till bestämmelser för bostadstillägg för folkpen -

SoU 1973: 5

sionärer och låginkomsttagare med beaktande av i motionen anförda
synpunkter.

3. I motionen 1973: 432 av fru Hörnlund m. fl. (s) hemställs att riksdagen
måtte besluta

a) att frågan om utbetalningen av bostadstilläggen görs till föremål
för ny utredning,

b) att i avvaktan på utredning, de statskommunala bostadstilläggen
utbetalas direkt till familjerna,

c) att förmedlingsorganet i samråd med socialnämnd och länsbostadsnämnd
i fall av utebliven hyresinbetalning kan förordna om annan betalningsmottagare
av statskommunala bostadstillägg,

d) att de statliga bostadstilläggen från den 1 januari 1974 benämns
barntillägg.

4. I motionen 1973: 659 av herr Carlshamre m. fl. (m) hemställs att
riksdagen

a) med avslag på proposition 1973: 1 i motsvarande del beslutar att
statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer även framdeles utbetalas
till de bidragsberättigade familjerna, dock att utbetalning till hyresvärden
skall kunna ske i de fall hyresbetalningar uteblivit två månader
eller mer,

b) avslår förslagen i propositionen 1973: 1 rörande

1. statskommunala bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn,

2. ändrad nedre hyresgräns för statskommunala bostadstillägg för

ensamstående med barn,

c) till Bostadstillägg m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 915 000 000 kr.

5. I motionen 1973: 667 av fru Swartz (fp) och herr Jonsson i Alingsås
(fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om åtgärder
för att underlätta anskaffandet av kostnads- och arbetsbesparande
hemutrustning i enlighet med vad som framgår av motionen.

6. I motionen 1973: 1176 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs
att riksdagen

a) hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning syftande till att minska
de marginaleffekter som uppstår genom lägre bostadstillägg och ökad
skatt i samband med ökad inkomst,

b) hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring av gällande
bestämmelser att vid inkomstprövning för bostadstillägg till den
fastställda beskattningsbara inkomsten endast skall läggas 10 procent av
den behållna förmögenheten som överstiger 50 000 kr.,

c) beslutar

1. att inkomstprövningen för bostadstillägg skall bygga på uppgifterna
i självdeklarationen,

2. om ansökningsförfarande och bidragsår i enlighet med vad i motionen
anförts,

SoU 1973: 5

d) beslutar om sådan utformning av bidragen till låginkomsttagare
utan barn att stödet tillkommer dem som har det största behovet i enlighet
med vad i motionen anförts,

e) beslutar om utbetalning av bostadstillägg till familjer i enlighet med
vad i motionen anförts.

7. I motionen 1973: 1184 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär förslag till årets riksdag om åtgärder för
att minska den samlade marginaleffekten vid inkomstökning,

a) dels i form av sänkning av avtrappningsprocenten för bostadstillägg,
både för barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn, att genomföras
fr. o. m. den 1 januari 1974,

b) dels i form av enhetliga — icke inkomstgraderade — avgifter för
barntillsyn, med kompensation till kommunerna för inkomstbortfall.

8. I motionen 1973: 1188 av herr Hyltander (fp) hemställs att riksdagen
måtte besluta att uppdraga åt Kungl. Maj:t att i nästkommande
statsbudgetförslag komma med förslag till ett enhetligt statligt bostadstillägg
för folkpensionärer i linje med vad som anförts i motionen.

9. I motionen 1973: 1193 av herr Lindkvist (s) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär en översyn av de skilda bestämmelser, i vad
avser hemmvarande, icke förvärvsarbetande barn, som ligger till grund
för prövning av kommunalt bostadstillägg, i syfte att undvika bidragsreduceringar
vid oförändrade reella inkomster enligt vad i motionen
anförts.

10. I motionen 1973: 1194 av herr Lindkvist (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att reglerna för inkomstprövning
och beräkning av bostadskostnad vid beviljande av bostadstillägg
snarast bör omprövas och att förslag om regler som bättre
anknyter till bidragsbehovet därefter bör föreläggas riksdagen.

11. I motionen 1973: 1203 av herr Mundebo m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att bostadstillägget — såväl den statliga som den statskommunala
delen — normalt skall utbetalas till den sökande.

12. I motionen 1973: 1219 av fru Sundberg (m) och herr Wijkman
(m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj-.t anhåller om att hyresbidraget
till studerande bosatta i studentbostäder måtte utformas så
att bidrag utgår med 40 % av den del av hyran som överstiger 250 kr.
i månaden.

B. Väckta i anledning av propositionen 1973:29

13. I motionen 1973: 1590 av herr Andersson i Knäred m. fl. (c)
hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 29
godkänner den i motionen förordade ändringen i grunderna för bostadstillägg.

14. I motionen 1973: 1594 av herr Carlshamre m. fl. (m) hemställs

SoU 1973: 5

att riksdagen avslår propositionen 1973: 29 såvitt avser ändring av
grunderna för bostadstillägg för barnfamiljer.

15. I motionen 1973: 1595 av herrar Lindkvist (s) och Östrand (s)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär sådana anvisningar till
de föreslagna nya bestämmelserna om inkomstprövningsreglerna för
bostadstillägg att skälig hänsyn kan tas till personer i låg- och medelinkomstskikten
i enlighet med vad i motionen anförts.

16. I motionen 1973:1596 av herr Mundebo m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen i anledning av propositionen 1973: 29 beslutar i enlighet med
den i motionen föreslagna ändringen av inkomstprövningsreglerna för
bostadstillägg att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1974.

Utskottet

Från anslaget bekostas statliga bostadstillägg för barnfamiljer och
statsbidrag till kommunala bostadstillägg för barnfamiljer. Bostadstillläggen,
som är inkomstprövade, syftar till att ge barnfamiljer med låga
inkomster och familjer med flera barn ett förbättrat ekonomiskt stöd.
De statsbidragsberättigande kommunala bostadstilläggen är anknutna till
bostadskostnaderna.

Familjepolitiska kommittén har i sitt slutbetänkande, såvitt avser
bostadstilläggen, redovisat en översyn av inkomstprövningsreglerna,
föreslagit viss ändring i utbetalningsreglerna samt — genom en särskild
arbetsgrupp — redovisat förslag till hur en utvidgning av bostadstillläggen
till att även omfatta låginkomsttagare utan barn kan genomföras.

Såväl i statsverkspropositionen som i propositionen 1973: 29 föreslås
vissa ändringar i inkomstprövningsreglerna. I statsverkspropositionen
föreslås vidare ändringar i utbetalningsbestämmelserna samt utvidgning
av bostadstilläggen till att även omfatta låginkomsttagare utan barn.

Inkomstprövningsreglerna. Rätten till bostadstillägg prövas
f. n. efter den taxerade inkomsten. Familjepolitiska kommittén föreslår
att den s. k. sammanräknade inkomsten — sådan den framgår av
inkomstuppgiftema i självdeklarationen — skall ligga till grund för
den bidragsgrundande inkomsten. Bidragsrätten skall kunna omprövas
om inkomstökningen vid taxeringen avviker från självdeklarationen med
mer än 1 000 kr. Syftet med kommitténs förslag är att rätten till bostadstillägg
skall bedömas efter en så aktuell inkomst som möjligt och att det
inkomstbegrepp som används vid bidragsprövningen skall ge ett så
långt möjligt rättvisande uttryck för familjens behov av stöd.

Föredragande statsrådet anför i statsverkspropositionen att det med
hänsyn till vad vissa remissinstanser anfört är nödvändigt att närmare
undersöka andra möjligheter än de av kommittén anvisade för att nå det

SoU 1973: 5

av denna angivna syftet. Även den framtida utformningen av administrationen
av bostadstillägget bör undersökas.

I propositionen 1973: 29 upplyses att den sålunda aviserade utredningen
tillsatts och börjat sitt arbete. Utredningen bör i första hand
undersöka möjligheten att efter en övergång till beskattad sjukpenning
— förslag härom har framlagts i propositionen 1973: 46 — använda den
sjukpenninggrundande inkomsten som underlag för inkomstprövningen
av bostadstilläggen. Det anges att en omläggning, om det vid närmare
utredning befinnes lämpligt, kan genomföras tidigast från bidragsåret
1975.

I statsverkspropositionen förordas att — i avvaktan på resultatet av
utredningsarbetet — bidragsrätten fortsättningsvis liksom för innevarande
år bör prövas efter den taxerade inkomsten. Kungl. Maj:t föreslår
att inkomstgränsen för oreducerade bostadstillägg för bidragsåret
1974 höjs med 2 000 kr. till 23 000 kr.

I propositionen 1973: 29 anförs att en av fördelarna med att använda
den sjukpenninggrundande inkomsten som huvudsakligt inkomstprövningsunderlag
är att underskottsavdragen vid taxeringen inte inverkar
på rätten till bostadstillägg. Kungl. Maj:t föreslår att redan för bidragsåret
1974 genomförs en begränsning av möjligheterna att utnyttja underskottsavdragen
vid ansökan om bostadstillägg. En sådan regel bör genomföras
övergångsvis i avvaktan på resultatet av utredningens arbete.
Syftet med regeln bör vara, enligt vad föredragande statsrådet anför,
att förhindra att stora underskottsavdrag vid taxeringen leder till förmåner
när det gäller möjligheterna att få bostadstillägg. Kungl. Maj:ts
förslag innebär att regeln utformas så att den taxerade inkomsten vid
inkomstprövningen av bostadstillägg skall räknas upp med belopp motsvarande
sådant avdrag för underskott i förvärvskälla vid taxeringen som
överstiger 3 000 kr.

Såväl i anledning av statsverkspropositionen som i anledning av propositionen
1973: 29 i här aktuell del har väckts motionsyrkanden.

Det råder inte några delade meningar om att prövningen av rätten
till bostadstillägg bör grundas på ett mer aktuellt och rättvisande inkomstunderlag
än vad uppgifterna om den taxerade inkomsten utgör.
Som påpekas i motionen 1973: 1176 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.
uppstår normalt en tvåårig eftersläpning innan en förändring av årsinkomsten
slår igenom i bostadstilläggets belopp. Familjepolitiska kommitténs
förslag om att uppgifterna i självdeklarationen skulle läggas till
grund för inkomstberäkningen på området tillgodoser visserligen i princip
önskemålen om en aktuell och rättvisande inkomst men med hänsyn
till den kritik som ur teknisk synpunkt framställs mot kommitténs lösning
framstår det som välbetänkt att ytterligare överväganden görs
innan slutlig ställning tas till frågan om på vilket grundmaterial inkomstprövningen
skall grundas. Sådana överväganden kommer — med den

SoU 1973: 5

inriktning som angetts ovan — att göras av den nyligen tillsatta utredningen.
Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker
motionen 1973: 1176, såvitt däri yrkas att riksdagen skall besluta att
inkomstprövningen för bostadstillägg skall bygga på uppgifterna i självdeklarationen
och att, som följd därav, ansökningsförfarandet och bidragsåret
skall ändras.

Utskottet biträder Kungl. Maj ris förslag i statsverkspropositionen
om — i avvaktan på den pågående utredningen — en viss höjning av
inkomstgränsen för rätt till oreducerat bostadstillägg.

Inkomstprövningsreglerna innehåller — i likhet med vad som är fallet
med motsvarande regler för inkomstprövat tillägg enligt studiehjälpsreglementet
— en bestämmelse om att den inkomst, som skall läggas till
grund för reduktionen av bostadstillägget, skall ökas med 20 % av den
behållna förmögenhet som överstiger 50 000 kr. Mot bakgrund av de
höjda fastighetstaxeringsvärdena vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
höjde 1970 års riksdag förmögenhetsgränsen när det gäller bostadstillägg
från 30 000 kr. till det nuvarande beloppet, 50 000 kr. Utskottet
— som flera gånger tidigare avstyrkt yrkanden om att sänkning
av reduktionsfaktorn skall tillämpas beträffande förmögenheter som
överstiger 50 000 kr. — är inte berett att frångå sin tidigare ståndpunkt
i denna fråga. Utskottet avstyrker därför förslaget i motionen 1973:
1176 om sänkning av nämnda faktor från 20 % till 10 %.

Med hänsyn till det nyligen påbörjade utredningsarbetet påkallar
motionen 1973: 1193 av herr Lindkvist — i vilken motion tas upp
frågan om konsekvenserna av att det finns olika åldersgränser beträffande
det s. k. förvärvsavdraget och beträffande bostadstillägget —
inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet redovisar härefter de motioner som väckts i anledning av
propositionen 1973:29. I motionen 1973: 1594 av herr Carlshamre
m. fl. yrkas att riksdagen avslår propositionen 1973: 29, såvitt avser
ändring i grunderna för bostadstillägg. Motionärerna menar att ett genomförande
av Kungl. Maj ris förslag skulle drabba familjer med låga
eller måttliga inkomster. Den föreslagna regeln skulle däremot — på
anförda skäl — inte alls eller i varje fall inte i större utsträckning
drabba höginkomsttagare med lyxvillor. I de tre andra motionerna
biträder motionärerna förslaget att begränsa underskottsavdraget men
riktar kritik mot utformningen av förslaget. I motionen 1973: 1596 av
herr Mundebo m. fl. yrkas att underskottsavdraget skall maximeras till
6 000 kr. i stället för, som Kungl. Majri föreslagit, 3 000 kr. I motionen
1973: 1590 av herr Andersson i Knäred m. fl. föreslås att beloppet 3 000
kr. skall ökas med 1 000 kr. för varje barn i familjen utöver två. I motionen
1973: 1595 av herrar Lindkvist och Östrand yrkas under hänvisning
till beräkningar om effekterna av förslaget i propositionen att riksdagen
hos Kungl. Majri skall begära sådana anvisningar till inkomstpröv -

SoU 1973: 5

ningsreglema att skälig hänsyn kan tas till personer i låg- och medelinkomstskikten.

Reglerna om rätt till underskottsavdrag vid taxeringen får bl. a. den
konsekvensen att villaägare, främst i högre inkomstlägen, ofta får betydligt
högre bostadstillägg än hyresgäster med samma inkomst och bostadskostnad.
Som ovan redovisats har en undersökning satts i gång
av möjligheterna att efter en övergång till beskattad sjukpenning använda
den sjukpenninggrundande inkomsten som underlag för inkomstprövningen
av bostadstilläggen. Härigenom skulle rätten till bostadstillägg
komma att bedömas efter en aktuell inkomst utan inverkan av
underskottsavdragen vid taxeringen. Detta skulle således innebära att
— om man bortser från den tekniska lösningen — samma inkomstprövningsprinciper
som föreslagits av familjepolitiska kommittén skulle införas
beträffande bostadstilläggen. Efter studium av det siffermaterial
som presenterats inom utskottet av vilka effekter rätten till underskottsavdrag
får i olika fall har utskottet blivit övertygat om att, som Kungl.
Maj:t föreslagit, en begränsning av nämnda rätt vid ansökan om bostadstillägg
bör införas redan från bidragsåret 1974. Utskottet avstyrker
därför motionen 1973: 1594.

Då det gäller den närmare utformningen av den föreslagna begränsningsregeln
har utskottet konstaterat att ett genomförande av förslagen
i motionen 1973: 1590 eller motionen 1973: 1596 uppenbarligen skulle
medföra att villaägare i många fall även i fortsättningen fick rätt till
avsevärt högre bostadstillägg än en person som förhyr bostad och som
befinner sig i samma inkomst- och familjesituation och har samma
bostadsstandard. Utskottet kan därför inte biträda dessa motionsförslag.
Även Kungl. Maj:ts förslag innebär att villaägare i vanliga inkomstlägen
i regel skulle få något högre bostadsbidrag än en hyresgäst med
motsvarande inkomster. Med beaktande av de svårigheter som skulle
kunna uppstå för småhusägare med relativt låga inkomster, som kalkylerat
med ett bibehållande av nuvarande regler för bostadstillägg,
anser sig emellertid utskottet kunna förorda en mindre jämkning i
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förordar att den taxerade inkomsten
vid inkomstprövningen av bostadstillägg skall räknas upp med belopp
motsvarande sådant avdrag för underskott i förvärvskälla vid taxeringen
som överstiger 4 000 kr. Genom detta ställningstagande tillgodoses i
viss mån dels motionen 1973:1595, dels de båda ovan berörda motionerna
1973: 1590 och 1973: 1596.

Genom Kungl. Maj:ts förslag i propositionen och genom utskottets
ställningstagande till detta får en vid riksdagens början väckt motion
1973: 1194 av herr Lindkvist anses besvarad. I motionen behandlas
nämligen i huvudsak den problematik som tagits upp i propositionen
1973: 29 i förevarande del.

SoU 1973: 5

Utbetalningsreglerna. Beträffande utbetalningen av bostadstilläggen
gäller att dessa i princip skall utbetalas till familjen.
Beslut om annan betalningsmottagare förutsätter att familjen missköter
sin ekonomi. Familjepolitiska kommittén har — bl. a. mot bakgrunden
av motioner som överlämnats till kommittén och i vilka framhålls att
ekonomiska förluster uppstår för bostadsföretag och kommuner vid
uteblivna hyresinbetalningar — noggrant övervägt frågan om utbetalningsreglema.
Kommittén har därvid inte funnit några bärande
skäl för att ha en allmän regel av innehåll att bostadstillägg skall
betalas direkt till fastighetsägaren. Kommittén har föreslagit att det
kommunala bostadstillägget skall kunna betalas ut till hyresvärden i de
fall familjens hyresbetalningar uteblivit två månader eller mer. Beslutet
om ändrad utbetalning bör kunna fattas efter ansökan av hyresvärden
och sedan familjen fått yttra sig däröver. Någon ytterligare utredning
bör normalt inte krävas. Beslutet om utbetalning till hyresvärden bör
gälla tolv månader framåt och bör även avse ev. retroaktiva utbetalningar
av kommunalt bostadstillägg under denna tid.

I statsverkspropositionen (bil. 7 s. 55) förordar föredragande statsrådet
att huvudregeln skall vara att det statskommunala bostadstillägget
— enligt hittillsvarande terminologi det statsbidragsberättigande kommunala
bostadstillägget — betalas ut till hyresvärden för avräkning
på hyran, varvid både bruttohyran och den nettohyra som skall betalas
bör anges på hyresavin. I fråga om det statliga bostadstillägget
föreslås inte någon ändring. Som grund för ställningstagandet beträffande
det statskommunala bostadstillägget anförs i statsverkspropositionen
att en betydande remissopinion förespråkar en mer genomgripande ändring
av utbetalningsreglerna än den möjlighet till utbetalning till hyresvärden
i vissa undantagsfall som familjepolitiska kommittén föreslagit.
Att kraven på utbetalning till hyresvärden av framför allt det hyresanknutna
tillägget förs fram i ökad utsträckning får ses mot bakgrunden
av att omfattningen av denna bidragsgivning mångdubblats sedan
systemet infördes. Denna utveckling, anförs det, har medfört att
detta tillägg har en helt annan betydelse för den faktiska hyresnivån än
bidragen. Det framhålls också att stödet är knutet till hyrans storlek
och att bidraget är direkt avsett att nedbringa höga boendekostnader.
Slutligen erinras om att det hyresanknutna tillägget delvis finansieras
av kommunerna, vilka också genom allmännyttiga företag förvaltar en
betydande del av lägenhetsbeståndet.

I motionen 1973: 285 av herr Claeson m. fl. yrkas avslag på Kungl.
Maj:ts förslag att det statskommunala bostadstillägget skall utbetalas
till hyresvärden. I flera andra motioner — motionen 1973: 659 av herr
Carlshamre m. fl., motionen 1973: 1176 av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl. och motionen 1973: 1203 av herr Mundebo m. fl. — framställs
yrkanden av samma innebörd, vilket sker genom att motionärerna

2 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 5

SoU 1973: 5

föreslår att de av familjepolitiska kommittén utarbetade reglerna skall
gälla. I motionen 1973: 432 av fru Hörnlund m. fl. yrkas att frågan
om utbetalningen av bostadstilläggen skall göras till föremål för ny
utredning och att i avvaktan på sådan utredning de statskommunala
bostadstilläggen skall utbetalas direkt till familjerna. Motionärerna vill
också att förmedlingsorganet i samråd med socialnämnd och länsbostadsnämnd
i fall av utebliven hyresinbetalning skall kunna förordna
om annan betalningsmottagare än familjen. Detta yrkande ansluter
således nära till familjepolitiska kommitténs förslag.

Med hänsyn till bl. a. de noggranna överväganden rörande utbetalningen
av bostadstilläggen som gjorts av familjepolitiska kommittén
anser utskottet det inte motiverat att uppskjuta ställningstagandet till
kommitténs förslag i denna del. Utskottet avstyrker därför motionen
1973: 432 i motsvarande del.

Kommittén har i sitt betänkande redovisat enkäten som visar att
bostadsföretagens ekonomiska förluster på grund av bristande hyresinbetalningar
utgör endast en mycket liten del av företagens hyresintäkter.
På grund härav och med beaktande av den kostnadsökning
som måste bli följden av att statliga och statskommunala bostadstillägg
för en och samma familj skall utbetalas till olika mottagare kan utskottet
inte biträda Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förordar att även
i fortsättningen de statskommunala bostadstilläggen — såväl som de
statliga — i princip skall betalas ut till familjen. Enligt utskottets mening
kan det emellertid vara motiverat att, som familjepolitiska kommittén
föreslagit, vid utebliven hyresbetalning under två månader eller mer
beslut om utbetalning till hyresvärden av det statskommunala bostadstillägget
skall kunna fattas. Vad utskottet i anledning av motionerna
1973:285, 1973:432, 1973:659, 1973:1176 och 1973:1203 sålunda
anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn,
m. m. Kungl. Maj:t föreslår i statsverkspropositionen också den ändringen
i grunderna för bostadstillägg att reglerna om statsbidrag till statskommunala
bostadstillägg ändras fr. o. m. den 1 januari 1974 så att bidragssystemet
genom kommunala beslut kan utvidgas till att även omfatta
låginkomsttagare utan barn. I enlighet med förslag av den arbetsgrupp
inom familjepolitiska kommittén, som utarbetat alternativ till
bostadsstöd för nämnda grupp, förordas i propositionen att bostadstillägg
skall utgå med 80 % av bostadskostnaden mellan 300 kr. och
550 kr. i månaden för ensamstående utan barn och mellan 400 kr.
och 650 kr. i månaden för gifta utan barn. Maximalt bidragsbelopp
blir således 200 kr. i månaden. Bidragsbeloppet bör reduceras vid inkomstgränser
som är genomgående 5 000 kr. lägre än vad sorn gäller
för bostadstillägg för barnfamiljer; reduktionen av bidragsbeloppet

SoU 1973:5

föreslås således börja vid 18 000 kr., eftersom motsvarande belopp för
barnfamiljer fr. o. m. den 1 januari nästa år enligt det tidigare sagda
föreslås bli 23 000 kr. Stödsystemet har utformats som ett individstöd,
dock att för gifta bidrag bör utgå för makarna gemensamt efter gemensam
inkomstprövning. När det gäller fördelningen av hyran mellan
boende som delar lägenhet föreslår Kungl. Maj:t att man i första hand
utgår från de faktiska förhållandena med möjlighet för den bidragsbeviljande
myndigheten att göra en skälighetsbedömning. För att nå bättre
överensstämmelse mellan de nya bidragsreglerna och reglerna för
bostadstillägg till barnfamiljer bör vidare, såsom arbetsgruppen förordat,
den nedre hyresgränsen för ensamstående med barn sänkas med
100 kr., så att bidrag kan börja utgå redan vid en hyra överstigande
300 kr. i månaden. På motsvarande sätt bör den övre hyresgränsen för
ensamstående med barn förskjutas nedåt med 100 kr. Maximalt bidrag
kommer härigenom — liksom nu — att uppgå till samma belopp för
enförälderf amil jer och tvåförälderfamiljer.

I motionen 1973: 659 av herr Carlshamre m. fl. yrkas avslag på förslaget
om statskommunala bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn.
Motionärerna föreslår också avslag på yrkandet om sänkning av den
nedre hyresgränsen för bostadstillägg till ensamstående med barn. Som
en följd av de sålunda redovisade yrkandena bör anslaget förås upp
med 50 milj. kr. lägre belopp än det av Kungl. Maj:t föreslagna. Som
grund för avslagsyrkandet anför motionärerna att de låginkomsttagare
som skulle få bostadsbidrag genom den utvidgning av bidragsbestämmelserna
som föreslås av Kungl. Maj:t ingalunda är de mest behövande.
Man får nämligen räkna med att endast de som ligger vid eller
ovanför den övre inkomstgränsen för oreducerat bidrag skall få bostadstillägg
av någon betydelse. Hushåll i ännu lägre inkomstklasser kan inte
ens med den hjälp bostadstillägget skulle ge ha råd att efterfråga bostäder
med så hög hyra att nämnvärt bostadstillägg skulle kunna utgå.
Motionärerna menar också att de föreslagna bidragsreglerna är oklara
och lämnar stort utrymme för godtycke och i många fall kräver skälighetsprövning.
Äktenskapet diskrimineras också genom reglerna.

I motionen 1973: 1176 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. menar motionärerna
att Kungl. Maj:ts förslag inte utformats på ett sådant sätt
att stödet kommer att gå till de grupper låginkomsttagare utan barn
som har det största behovet av bostadsstöd. Motionärerna förordar att
reglerna utformas i enlighet med ett alternativ nr 2, som redovisas i
familjepolitiska kommitténs slutbetänkande. Enligt detta alternativ skulle
stödet utgå med 40 % av hyran mellan 250 kr. och 450 kr. i månaden
för ensamstående och mellan 350 kr. och 550 kr. per månad för två samboende.
Genom detta alternativ skulle en större krets få bidrag samtidigt
som totalkostnaden blev något lägre än vid det alternativ som
enligt propositionen föreslås bli genomfört. I motionen 1973: 1219

SoU 1973: 5

av fru Sundberg och herr Wijkman anförs att för de flesta studerande
hyreskostnaden ligger mellan 250 och 300 kr. i månaden och att ett
genomförande av Kungl. Maj:ts förslag därför skulle innebära att den
stora delen studerande inte skulle få del av reformen. Motionärerna vill
att hyresbidraget till studerande bosatta i studentbostäder skall utgå
med 40 % av den del av hyran som överstiger 250 kr. i månaden.
Yrkandet synes således, såvitt avser en viss grupp låginkomsttagare, ha
samma innehåll som motionen 1973: 1176 i denna del.

En god bostad är ett av de väsentligaste inslagen i en tillfredsställande
livsmiljö. Inte bara bland barnfamiljerna utan även bland andra familjer
med låga inkomster finns det behov av hyresstöd. En utvidgning
av det individuella bostadsstödet till att omfatta även låginkomsttagare
utan barn skulle också göra det möjligt för många i denna grupp att
förhyra lägenheter i nyproduktion och därigenom förbättra sin bostadssituation.
En effekt av en sådan utveckling skulle också bli att man
kunde undvika en alltför ensidig hushållssammansättning i nybyggda
bostadsområden. Av nu anförda skäl — som i huvudsak anförs av föredragande
statsrådet — biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag att bostadstillägg
skall kunna utgå även till låginkomsttagare utan barn. Motionen
1973: 659 avstyrks i motsvarande del.

Då det gäller utformningen av bidragssystemet biträder utskottet
Kungl. Maj:ts förslag, som överensstämmer med det förslag som förordats
av flertalet remissinstanser och som till sin konstruktion i högre
grad ansluter till motsvarande system för barnfamiljer än det alternativ
som föreslås i motionen 1973: 1176. Motionen avstyrks således i denna
del.

Utskottet avstyrker förslaget i motionen 1973: 1219 om att viss grupp
med låga inkomster eller utan inkomster skulle beredas särskilda förmåner
inom systemet med bostadstillägg till personer utan barn.

För att ytterligare anpassa de båda systemen till varandra bör såväl
övre som nedre hyresgränsen för ensamstående med barn förskjutas nedåt
med 100 kr. Detta innebär att motionen 1973: 659 avstyrks även i
denna del.

Utskottet tillstyrker att — i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag —
folkpensionärer inte skall omfattas av de här behandlade bestämmelserna
för låginkomsttagare utan barn. Liksom hitintills bör folkpensionärer
i fortsättningen erhålla bostadsstöd genom de särskilda lagregler som
gäller för kommunalt bostadstillägg till folkpensionärer. Detta innebär
också att utskottet avstyrker motionen 1973: 430 av herrar Henmark
och Westberg i Ljusdal och motionen 1973: 1188 av herr Hyltander, i
vilka framställs yrkanden som i korthet kan sägas innefatta frågorna om
samordning av de båda regelsystemen.

Utskottet biträder även i övrigt Kungl. Maj:ts förslag om ändrade
grunder för bostadstillägg i den mån yrkandena inte behandlats ovan.

SoU1973: 5

Som en följd av utskottets ställningstagande till förslaget om bostadstillägg
till låginkomsttagare utan barn avstyrker utskottet motionen 1973:
659, såvitt avser medelsanvisningen. Utskottet har inte heller i övrigt något
att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning.

I motionen 1973: 432 yrkas att de statliga bostadstilläggen — med
hänsyn till att de är avsedda att utgöra ett allmänt konsumtionsstöd —
från och med den 1 januari 1974 skall benämnas barntillägg.

Utskottet anser det inte motiverat att i detta sammanhang ta upp motionsförslaget
till närmare överväganden. Yrkandet avstyrks därför.

Vissa utredningsfrågor. I motionen 1973:285 av herr
Claeson m. fl. föreslås att riksdagen skall uttala sig för en omläggning av
det individuella bostadsstödet till att bli en helt statlig angelägenhet och
hos Kungl. Maj:t hemställa om att förslag härom skyndsamt skall utarbetas.

Med hänsyn till kommunalekonomiska utredningens uppdrag påkallar
motionen i denna del inte någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker således yrkandet.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motionen 1973: 667 av
fru Swartz och herr Jonsson i Alingsås. Motionärerna vill att riksdagen
skall begära förslag om åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att
anskaffa kostnads- och arbetsbesparande hemutrustning. Med beaktande
av det omfattande stödsystem som finns för barnfamiljer och mot bakgrund
av att familjepolitiska kommittén för kort tid sedan slutfört ett
djupgående utredningsarbete, som haft till syfte att överväga barnfamiljens
totala stödbehov, avstyrker utskottet motionen.

I motionen 1973: 1176 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. och motionen
1973:1184 av herr Helén m. fl. påtalas de olägenheter som marginaleffekterna
inom bostadstilläggssystemet för med sig. I sistnämnda
motion tas också upp frågan om införande av enhetliga avgifter för
barntillsynen, något som också skulle vara ägnat att begränsa marginaleffekterna
för barnfamiljerna.

I direktiven för 1972 års skatteutredning har framhållits att utredningen
vid sina överväganden om beskattningens marginaleffekter bör beakta
även de konsekvenser som blir följden av att inkomstprövade bidrag,
i första hand bostadstilläggen, reduceras vid stigande inkomst. Utredningen
bör därvid uppmärksamma såväl konstruktionen av statliga bidragssystem
som frågan om beskattning i stället för inkomstprövning av
bidragen. Med hänsyn till innehållet i utredningsdirektiven är enligt utskottets
mening någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen i här
aktuella delar inte erforderlig. Utskottet avstyrker därför yrkandena.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande den i prop. 1973: 29 behandlade
frågan om införande av en begränsningsregel för utnyttjande

SoU 1973: 5

av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg avslår
motionen 1973: 1594,

2. att riksdagen beträffande utformningen av en begränsningsregel
för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan om
bostadstillägg — i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag i
prop. 1973: 29, dels motionen 1973: 1590, motionen 1973:
1595 och motionen 1973: 1596 — godkänner att i enlighet
med vad utskottet anfört underskottsavdraget maximeras till
4 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande inverkan av förmögenhet vid beräkning
av bostadstillägg avslår motionen 1973: 1176 i motsvarande
del,

4. att riksdagen beträffande inkomstprövningsreglerna i övrigt
samt ansökningsförfarande och bidragsår avslår motionen 1973:
1176 i motsvarande del, motionen 1973: 1193 och motionen
1973: 1194,

5. att riksdagen beträffande fortsatt utredning rörande utbetalningen
av bostadstillägg avslår motionen 1973: 432 i motsvarande
del,

6. att riksdagen beträffande utbetalningen av statskommunala
bostadstillägg — med avslag på Kungl. Maj:ts förslag i prop.
1973: 1 bil. 7 och i anledning av motionen 1973: 1203, motionen
1973: 285, motionen 1973: 432, motionen 1973: 659 och
motionen 1973: 1176, de fyra sistnämnda motionerna i motsvarande
del — ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

7. att riksdagen beträffande frågan om införande av bostadstilllägg
till låginkomsttagare utan barn avslår motionen 1973: 659
i motsvarande del,

8. att riksdagen beträffande utformningen av systemet för bostadstillägg
till låginkomsttagare utan barn med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 1 bil. 7 och med avslag på
motionen 1973: 1176 i motsvarande del och motionen 1973:
1219 godkänner vad i statsrådsprotokollet förordas,

9. att riksdagen beträffande sänkning av hyresgränserna för bostadstillägg
till ensamstående med barn med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag i prop. 1973: 1 bil. 7 och med avslag på motionen
1973: 659 i motsvarande del godkänner vad i statsrådsprotokollet
förordas,

10. att riksdagen beträffande samordning mellan bostadstillägg för
låginkomsttagare utan barn och kommunalt bostadstillägg för
pensionärer avslår motionen 1973: 430 och motionen 1973:
1188,

11. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i prop.
1973: 1 bil. 7 godkänner de i statsrådsprotokollet förordade

SoU 1973: 5

ändringarna i grunderna för bostadstillägg i den min grunder
na inte behandlats under 6, 8 eller 9,

12. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i prop
1973: 1 bil. 7 och med avslag på motionen 1973: 659 i motsva*
rande del till Bostadstillägg m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar
ett förslagsanslag av 965 000 000 kr.,

13. att riksdagen beträffande ändring av benämningen på statliga
bostadstillägg avslår motionen 1973: 432 i motsvarande del,

14. att riksdagen beträffande frågan om finansieringen av bostadstillägg
avslår motionen 1973: 285 i motsvarande del,

15. att riksdagen beträffande frågan om åtgärder mot vissa marginaleffekter
för barnfamiljer avslår motionen 1973: 1176 i motsvarande
del och motionen 1973: 1184,

16. att riksdagen beträffande stöd åt barnfamiljer för anskaffande
av hemutrustning avslår motionen 1973: 667.

8. Ersättning för bidragsförskott. Kungl. Maj:t har i propositionen
1973: 1 bilaga 7 under punkten C 4 (s. 59—60) föreslagit riksdagen att
till Ersättning för bidragsförskott för budgetåret 1973/74 anvisa ett
förslagsanslag av 194 000 000 kr.

I propositionen 1973: 29 har — som anges i inledningen till betänkandet
— Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bl. a. antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott.

Lagförslaget fogas vid betänkandet som bilaga.

Utskottet

I propositionen 1973: 29 tas bl. a. upp en fråga av administrativ natur
rörande bidragsförskotten, nämligen fördelningen av belopp som influtit
genom införsel för underhållsbidrag som inte erlagts.

Vid fördelning av influtet belopp som överstiger fordran för löpande
månad skall enligt införsellagen den äldsta fordringen ha företräde, medan
enligt bidragsförskottslagen barnets fordran på underhållsbidrag
alltid äger företräde. Den bristande överensstämmelsen mellan lagarna
förorsakar avsevärda administrativa problem för kronofogdemyndigheterna
och framför allt för barnavårdsnämnderna. Frågan har uppmärksammats
av riksdagen, som begärt en översyn av reglerna (2LU
1970:53). Familjepolitiska kommittén har gjort den begärda översynen.
Kommittén har stannat för att föreslå att de särskilda fördelningsreglerna
i bidragsförskottslagen upphävs. Därmed kommer införsellagens
fördelningsregler att i sin helhet gälla även för bidragsförskott,
vilket innebär att influtna medel som överstiger det löpande bidraget
går till den som har den äldsta fordringen. Kommittén har framhållit

SoU 1973: 5

att de svårigheter sorn gett anledning till riksdagens begäran om en översyn
av de ifrågavarande reglerna härigenom i huvudsak undanröjs. Kommittén
har också pekat på att bidragsförskottet genom de förbättringar
som genomförts numera utgör ett väsentligt ekonomiskt grundskydd
för ensamstående med barn och att frågan om fördelning av belopp
överstigande bidragsförskottsnivån därför numera är aktuell endast
vid relativt höga underhållsbidrag.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen godtagits av samtliga
remissinstanser. Kungl. Maj:t förordar att de särskilda fördelningsreglerna
i bidragsförskottslagen nu upphävs. Förslag till ändring i lagen
(1964: 143) om bidragsförskott föreläggs i enlighet härmed riksdagen.

Utskottet tillstyrker den föreslagna lagändringen, som innebär att den
bristande samstämmigheten mellan införsellagen och bidragsförskottslagen,
som uppmärksammats av riksdagen, undanröjs.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen under
förevarande anslag.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Ersättning för bidragsförskott för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 194 000 000 kr.,

2. att riksdagen antager det vid propositionen 1973:29 fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott.

9. Omkostnader för statens bosättningslån. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag under punkten C 5 (s. 60) och hemställer

att riksdagen till Omkostnader för statens bosättningslån för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 534 000 kr.

Sociala serviceåtgärder

10. Bidrag till social hemhjälp. Kungl. Maj:t har under punkten D 1
(s. 65—66) föreslagit riksdagen att till Bidrag till social hemhjälp för
budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 275 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 435 av fru Mogård (m) hemställs, såvitt här är
i fråga, att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en översyn av bestämmelser
och anvisningar för social hemhjälp.

2. I motionen 1973: 1169 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl.
(c) hemställs att riksdagen beslutar höja statsbidraget för social hemhjälp
i utpräglade glesbygdskommuner från 35 % till 50 % av kostnaderna.

3. I motionen 1973: 1185 (motivering i motionen 1973: 1525) av herr

SoU 1973: 5

Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i fråga, att arbetet med
att utreda frågan om den kollektiva servicen påskyndas.

4. I motionen 1973:1198 av fröken Mattson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att denna motion om ökade samhälleliga
insatser för barntillsyn överlämnas till kommunalekonomiska utredningen.

5. I motionen 1973: 1217 av herr Sellgren m. fl. (fp, c, m) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning och
förslag om kontaktverksamhet med sjuka och ensamma medelst kommunikationsradio.

Utskottet

Statsbidrag utgår till kommuns nettokostnader för hemvårdare, hemsamariter
och barnvårdare som har till huvudsaklig uppgift att i enskilt
hem hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer. Statsbidraget
uppgår till 35 % av nämnda kostnader för den sociala hemhjälpen.

I motionen 1973:1198 av fröken Mattson m. fl. tas upp frågan om
tillgången på bamvårdare i kommunerna. Motionärerna anför under
hänvisning till undersökningar som gjorts av 1968 års barnstugeutredning
att daghemsbamens frånvaro på grund av tillfällig sjukdom är av
betydande omfattning. Om barnens föräldrar skall ha en möjlighet att
kontinuerligt sköta arbete eller studier, måste enligt motionärerna daghemmen
därför kompletteras med verksamhet, som ger garanti för god
omvårdnad om barnen även när dessa är sjuka. Eftersom barnvårdarservicen
i de flesta kommuner är klart otillfredsställande och inte tillnärmelsevis
motsvarar behovet måste den byggas ut. Detta bör ske i
takt med att platsantalet på daghemmen okar. I motionen utvecklar
motionärerna utförligt sin syn på barnvårdarverksamheten. Motionärerna
hävdar att om nödvändiga förbättringar skall kunna genomföras
inom sektorn måste kommunerna få huvudparten av kostnaderna täckta
av statsmedel. Motionärerna yrkar att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall
begära att motionen överlämnas till kommunalekonomiska utredningen.

Utskottet kan helt ansluta sig till motionärernas uppfattning att det är
av väsentlig betydelse att även den del av barntillsynen som tas upp i motionen
byggs ut ytterligare. Att utbyggnadstakten hittills på många håll
kan ha varit otillfredsställande måste ses i samband med att även många
andra angelägna krav ställs på kommunerna i fråga om utbyggnaden av
samhällsservicen. Genom de direktiv som utfärdats för kommunalekonomiska
utredningen får enligt utskottets mening motionärernas önskemål
anses tillgodosett att de ökade kraven på samhällelig barntillsyn
— såväl då det gäller tillsynen genom barndagvårdare som tillsyn som
utövas i annan form — skall uppmärksammas av utredningen. Med
hänsyn härtill är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1973:
1198 inte erforderlig.

SoU 1973:5

Glesbygdsutredningen har bl. a. föreslagit att statsbidraget för social
hemhjälp i glesbygdskommuner skall höjas från 35 % till 50 % av kostnaderna.
I motionen 1973: 1169 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl.
yrkas att då det gäller utpräglade glesbygdskommuner statsbidraget
skall höjas i enlighet med utredningens förslag.

Utskottet vill beträffande detta yrkande erinra om att skatteutjämningsrevisionen
förra året föreslagit ett nytt system för skatteutjämningsbidrag
till kommunerna, som berör glesbygdskommunernas ekonomi,
och att riksdagen i dagarna föreläggs en proposition i anledning
av förslaget. Med hänsyn härtill kan utskottet inte biträda yrkandet i
motionen 1973: 1169. Yrkandet avstyrks således av utskottet.

En statsunderstödd försöksverksamhet med bl. a. särskilda insatser
för vård och service åt åldringar och handikappade i glesbygd har pågått
i flera år. Medel har ställts till socialstyrelsens förfogande för uppföljning
och utvärdering av försöksverksamheten. Enligt utskottets mening
är det värdefullt att — som också föreslagits av Kungl. Maj:t —
verksamheten kan fortsätta. Utskottet kan emellertid inte ställa sig
bakom ett i motionen 1973: 1217 framfört förslag, som i likhet med
vad som utgör ett av skälen för försöksverksamheten, har till syfte att
bryta isoleringen för vissa grupper. Motionärerna vill att socialstyrelsen
skall få i uppdrag att utreda möjligheterna att få till stånd en kontaktverksamhet
med sjuka och gamla, därvid kommunikationsradio skulle
användas. För den händelse det skulle bedömas realistiskt att använda
kommunikationsradio för sådan kontaktverksamhet som motionärerna
nämner — konfirmandundervisning, pensionsträffar och skolundervisning
— bör önskemålen på området tillgodoses efter lokala initiativ.
I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen 1973: 1217.

I motionen 1973: 435 av fru Mogård tas upp frågan om social hemhjälp
till ensamstående. Som framgår av den föregående framställningen
utgår statsbidrag för kostnaderna för hemhjälpspersonal som har till
huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade
och barnfamiljer. I råd och anvisningar rörande den sociala hemhjälpen,
som socialstyrelsen utfärdat år 1965, behandlas i skilda avsnitt
hemhjälpen åt barnfamiljer och hemhjälpen åt åldringar och handikappade.
I sistnämnda avsnitt anförs att även ensamstående i yngre åldrar,
som på grund av tillfällig sjukdom inte kan sköta sitt husliga arbete,
kan om arbetskraftstillgången tillåter få viss hjälp. Motionärerna anför
att ensamstående i aktiv ålder, som drabbas av sjukdom eller tillfälligt
handikapp, i praktiken är utestängda från möjligheten att få social hemhjälp.
Motionären hävdar att en person, som bor ensam, vid sjukdom
är mer hjälplös och utlämnad än en familjmedlem. Det vore därför sakligt
sett berättigat med en prioritering till förmån för den ensamstående.
Mot angivna bakgrund yrkar motionären att riksdagen skall anhålla om
en översyn av bestämmelser och anvisningar för social hemhjälp.

SoU 1973: 5

Utskottet kan helt ställa sig bakom åsikten att vid sjukdom en person,
som bor ensam, ofta har betydligt större behov av hjälp i hemmet
än den, som bor tillsammans med annan vuxen person. Då motionsyrkandet
skall bedömas måste emellertid beaktas att den sociala
hemhjälp som kommunerna bedriver fortfarande befinner sig under utbyggnad
och att en prioritering av de ensamstående därför skulle gå ut
över barnfamiljer, åldringar eller handikappade. Med hänsyn härtill kan
utskottet inte biträda motionsyrkandet. Utskottet vill emellertid understryka
vikten av att de svårigheter som uppstår för ensamstående att
sköta hemmet även vid kortvarig sjukdom beaktas av kommunerna.
Även en till omfattningen mycket begränsad hjälp — exempelvis med
inköp — kan vara av största betydelse för den ensamstående. Då sådan
hjälp ofta torde kunna ges utan att andra angelägna hjälpinsatser behöver
nämnvärt ersättas, framstår det som befogat att kommunerna
noga överväger möjligheten att lämna hjälpen.

I detta sammanhang behandlar utskottet även ett i motionen 1973:
1185 av herr Hermansson m. fl. framställt yrkande som syftar till att
arbetet inom servicekommittén skall påskyndas.

Enligt vad som framgår av årets riksdagsberättelse beräknar kommittén
slutföra sitt arbete under innevarande halvår. Med hänsyn härtill
påkallar motionsyrkandet inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemsäller

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1973: 1169 till Bidrag till social hemhjälp
för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
275 000 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande social hemhjälp till ensamstående avslår
motionen 1973: 435, såvitt här är i fråga,

3. att riksdagen beträffande serviceutredningens arbete avslår motionen
1973: 1185, såvitt här är i fråga,

4. att riksdagen beträffande ökade samhälleliga insatser för viss
barntillsyn avslår motionen 1973:1198,

5. att riksdagen beträffande viss kontaktverksamhet med kommunikationsradio
avslår motionen 1973:1217.

11. Bidrag till anordnande av barnstugor. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag under punkten D 2 (s. 67) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner i statsrådsprotokollet förordade ändringar av grunderna
för anordningsbidrag till barnstugor,

2. till Bidrag till anordnande av barnstugor för budgetåret 1973/
74 anvisar ett reservationsanslag av 70 000 000 kr.

SoU 1973: 5

12. Bidrag lill driften av barnstugor. Kungl. Maj:t har under punkten
D 3 (s. 68—69) föreslagit riksdagen att godkänna i statsrådsprotokollet
förordade ändringar i grunderna för Bidrag till driften av barnstugor
samt till Bidrag till driften av barnstugor för budgetåret 1973/74
anvisa ett förslagsanslag av 303 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 1185 (motivering i motionen 1973: 1525) av
herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i fråga, att staten
successivt övertar kostnaderna för barntillsynen, i första hand genom
att ta över kostnaderna för personalen.

2. I motionen 1973: 1207 av fru Nordlander m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar sig för att en mot arbetets
art svarande ersättning måtte utgå till praktikanter på daghem och
förskolor och att statsbidrag utgår med 50 procent.

3. I motionen 1973: 1212 av fröken Pehrsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar om införande av statsbidrag för skolskjutsar i samband
med förskoleverksamhet.

Utskottet

Statens bidrag till driften av barnstugor har höjts i flera omgångar
under senare år. Den senaste bidragshöjningen trädde i kraft den 1
januari förra året.

I statsverkspropositionen förordas nu ytterligare en höjning av det
statliga driftbidraget fr. o. m. den 1 juli 1973. Det förordas att driftbidraget
höjs med 1 000 kr. till 5 000 kr. per plats och år för daghem och
gemensam barnstugeavdelning samt med 500 kr. till 2 500 kr. per plats
och år för fritidshem.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag. Höjningen av driftbidraget
ger, som föredragande statsrådet framhåller, ökade möjligheter för kommunerna
till en fortsatt snabb utbyggnad av bamstugeverksamheten och
stöd i deras strävanden att bereda plats åt handikappade barn.

I motionen 1973: 1185 av herr Hermansson m. fl. yrkas att staten
successivt skall överta kostnaderna för barntillsynen, i första hand genom
att ta över kostnaderna för personalen. I motionen 1973: 1212
av fröken Pehrsson m. fl. yrkas att riksdagen beslutar om införande av
statsbidrag för skolskjutsar i samband med förskoleverksamhet. Utskottet
vill i anledning av motionsyrkandena erinra om att 1968 års
bamstugeutredning förra året avlämnade ett betänkande med förslag
beträffande förskoleverksamhetens framtida innehåll och organisation
och att betänkandet efter remissbehandling är föremål för prövning
inom Kungl. Maj ris kansli. Som tidigare framhållits av riksdagen bör
riksdagen få tillfälle att samtidigt ta ställning till utredningens förslag
och till de därmed förenade finansieringsfrågorna. Under hänvisning

SoU1973: 5

härtill och med beaktande av det arbete som pågår inom kommunalekonomiska
utredningen är utskottet inte berett att nu förorda en
ökning av stimulansbidragen till kommunerna för deras barnstugeverksamhet
utöver den höjning av driftbidraget som ovan tillstyrkts.
Utskottet avstyrker därför motionen 1973: 1212 samt motionen 1973:
1185 i den del som här behandlas.

I motionen 1973:1207 yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall
uttala sig för att ersättning till praktikanter vid daghem och förskolor
skall utgå med belopp som svarar mot det utförda arbetet samt att statsbidrag
till kostnaderna skall utgå med 50 procent. Motionärerna framhåller
att praktikanterna för närvarande får ersättning som inte tillnärmelsevis
svarar mot den värdefulla arbetsinsats som de utför.

För att vinna tillträde till förskollärarutbildning krävs praktik från
bl. a. barnstuga. Som motionärerna framhåller befinner sig förpraktikanten
ofta i en otillfredsställande ekonomisk situation. Enligt utskottets
mening bör — i enlighet med riksdagens tidigare ställningstagande
(SfU 1972: 39) — frågan i princip lösas genom att förpraktiken integreras
i studiegången och fullgörs under den tid eleven är inskriven
vid sådan anstalt, vilket medför att eleven får studiesocialt stöd även
under praktiktiden. Socialutskottet avstyrker således även motionen
1973: 1207.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande frågan om statens övertagande av
kostnaderna för barntillsynen avslår motionen 1973: 1185, såvitt
här är i fråga,

2. att riksdagen beträffande frågan om ersättning till vissa
praktikanter avslår motionen 1973: 1207,

3. att riksdagen beträffande frågan om statsbidrag för skolskjutsar
i samband med förskoleverksamhet avslår motionen
1973:1212,

4. att riksdagen godkänner i statsrådsprotokollet förordade ändringar
i grunderna för bidrag till driften av barnstugor,

5. att riksdagen till Bidrag till driften av barnstugor för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 303 000 000 kr.

13. Bidrag till kommunala familjedaghem. Kungl. Maj:t har under
punkten D 4 (s. 69—70) föreslagit riksdagen att till Bidrag till kommunala
familjedaghem för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av
52 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 104 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs
att riksdagen beslutar

a) att statsbidrag för kommunala familjedaghem fr. o. m. den 1 ja -

SoU 1973:5

nuari 1974 skall utgå med 50 procent av kommunens kostnader för lön
och sociala förmåner åt dagbarnvårdare efter avdrag för influtna föräldraavgifter,

b) om ändrade bestämmelser för statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet,
innebärande att nu gällande kvotregel slopas i syfte
att stimulera tillkomsten av barntillsynsplatser.

2. I motionen 1973: 438 av herr Åkerlind m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär slopande av kvotregeln vid utgivande
av statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet.

Utskottet

För att statsbidrag till kostnaden för kommunala familjedaghem skall
utgå, krävs att den organiserade barntillsynen i kommuner — genom
både barnstugor och familjedaghem — nått en viss omfattning. För det
första 10 000-talet invånare krävs minst en plats per 200 invånare och
för invånarantalet över 10 000 minst en plats per 100 invånare. Enligt
den s. k. kvotregeln utgår bidrag för de familjedaghemsplatser, som tillsammans
med antalet barnstugeplatser överstiger en på nämnda sätt beräknad
gräns. Statsbidrag utgår med 35 % av kommunens nettokostnader
för dagbarnvårdare.

I motionerna 1973: 104 av herrar Fälldin och Helén och 1973: 438
av herr Åkerlind m. fl. yrkas att kvotregeln skall slopas. I den förstnämnda
motionen yrkas även att statsbidragsprocenten skall höjas från
35 % till 50 %.

Enligt utskottets mening är kvotregeln ägnad att stimulera kommunerna
att åstadkomma en väl utbyggd barntillsyn. Utskottet avstyrker därför
yrkandena i motionerna 1973: 104 och 1973: 438 om att regeln skall
slopas.

Med hänsyn till de kostnader som en höjning av statsbidraget till familjedaghemmen
skulle innebära avstyrks motionen 1973: 104 även i
denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande grunderna för bidrag till kommunala
familjedaghem, såvitt avser kvotregeln, avslår motionen 1973:
104 i motsvarande del samt motionen 1973: 438,

2. att riksdagen beträffande grunderna för bidrag till kommunala
familjedaghem, såvitt avser bidragsprocenten, avslår motionen
1973:104 i motsvarande del,

3. att riksdagen till Bidrag till kommunala familjedaghem för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 52 000 000 kr.

14. Bidrag till ferievistelse för barn. Bidrag till semesterhem m. m.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna D 5 och D 6
(s. 70—72) och hemställer

SoU 1973: 5

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till ferievistelse för barn ett förslagsanslag av
4 000 000 kr.,

2. till Bidrag till semesterhem m. m. ett förslagsanslag av
1 800 000 kr.

Myndigheter inom hälso- och sjukvård, socialvård m. m.

15. Socialstyrelsen. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under
punkten E 1 (s. 74—78) och hemställer

att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1973/74 anvisar
ett förslagsanslag av 46 922 000 kr.

16. Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna E 3—E 15
(s. 78—100) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader ett förslagsanslag
av 346 000 kr.,

2. till Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut ett förslagsanslag av 6 350 000 kr.,

3. till Länsläkarväsendet m. m. ett förslagsanslag av 9 332 000 kr.,

4. till Socialvårdskonsulenter och länsnykterhetsnämnder ett förslagsanslag
av 8 966 000 kr.,

5. till Statens strålskyddsinstitut ett förslagsanslag av 6 073 000
kr.,

6. till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

7. till Statens bakteriologiska laboratorium: Driftbidrag ett reservationsanslag
av 1 000 000 kr.,

8. till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
ett förslagsanslag av 4 800 000 kr.,

9. till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet ett förslagsanslag av 1 275 000 kr.,

10. till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning ett reservationsanslag
av 1 280 000 kr.,

11. till Statlig läkemedelskontroll ett förslagsanslag av 12 297 000
kr.,

12. till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag av
7 567 000 kr.,

13. till Statens rättsläkarstationer ett förslagsanslag av 6 492 000
kr.

SoU 1973:5

Öppen hälso- och sjukvård

17. Läkemedel åt vissa kvinnor och barn. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag under punkten F 1 (s. 103) och hemställer

att riksdagen till Läkemedel åt vissa kvinnor och barn för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 3 200 000 kr.

18. Abortförebyggande åtgärder. Utskottet behandlar i det följande
under punkten 22 Hälsovårdsupplysning vissa motioner om abortfrågan.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten F 2 (s. 103—
105) och hemställer

att riksdagen till Abortförebyggande åtgärder för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 100 000 kr.

19. Bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna F 3—F 5
(s. 105—107) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning ett förslagsanslag
av 430 000 kr.,

2. till Bidrag till psykisk barna- och ungdomsvård ett förslagsanslag
av 1 750 000 kr.,

3. till Bidrag till S:t Lukasstiftelsen ett anslag av 90 000 kr.

20. Allmän hälsokontroll. Kungl. Majit har under punkten F 6 (s.
107—108) föreslagit riksdagen att till Allmän hälsokontroll för budgetåret
1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 310 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 437 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit uttalar sig för skapandet av sådana rutiner
inom den allmänna dispensär- och skärmbildsundersökningen att invandrare
tillförsäkras sådan undersökning snarast efter invandringen.

2. I motionen 1973: 653 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c)
hemställs att riksdagen

a) fattar principbeslut om att hälsokontrollen för fyraåringar skall
vara obligatorisk,

b) hos Kungl. Majit anhåller att bestämmelser utarbetas för en sådan
obligatorisk hälsokontroll.

Utskottet

I motionen 1973: 437 av herr Åkerfeldt m. fl. framställs ett yrkande
som syftar till att alla invandrare skall tillförsäkras skärmbildsundersökning
snarast efter invandringen.

SoU 1973: 5

Utskottet vill inledningsvis framhålla att vissa grupper invandrare
får genomgå skärmbilds- eller lungröntgenundersökning redan i samband
med invandringen.

För sådana flyktingar, som genom beslut av statsmakterna kollektivt
överförs till Sverige från flyktingläger i Europa och till en början inkvarteras
i särskilda av arbetsmarknadsstyrelsen anordnade mottagningsförläggningar,
sker skärmbildsundersökning och i förekommande fall
lungröntgenundersökning redan vid uttagningen i flyktinglägren. Då
så erfordras sker ytterligare skärmbildsundersökning eller lungröntgenundersökning
under vistelsen i mottagningsförläggningen. Sedan år
1950 har sammanlagt omkring 22 000 flyktingar kollektivt överförts
till Sverige. Sådana enskilt inresta utlänningar, som jämställs med
flyktingar och som under den första tiden här omhändertas vid arbetsmarknadsstyrelsens
mottagningsförläggningar, får genomgå skärmbildsundersökning
eller lungröntgenundersökning under vistelsen i mottagningsförläggningen,
om sjukdom misstänks. Antalet sådana flyktingar
uppgår till 300—400 per år. Vid sådan kollektiv överföring hit av
arbetskraft, vari arbetsmarknadsstyrelsen medverkar, görs läkarundersökning
och, om läkaren anser det erforderligt, skärmbilds- eller lungröntgenundersökning
redan i samband med uttagningen. Antalet sådana
invandrare uppgick under den senaste högkonjunkturen till 2 000—3 000
per år.

I övrigt har invandrarna — i den mån vederbörande arbetsgivare
inte föranstaltat om skärmbildsundersökning — varit hänvisade till
den allmänna skärmbildsverksamheten. Denna har bedrivits av staten
fram till år 1970, då landstingskommunerna tog hand om den.

I rekommendationer som socialstyrelsen år 1969 utfärdat till sjukvårdshuvudmännen
om den fortsatta skärmbildsverksamheten har behovet
av skärmbildskontroll för invandrare snarast efter invandringen
uppmärksammats.

Frågan om hälsokontroll för invandrare uppmärksammades av 1967
års riksdag, som förordade att möjligheterna till en förbättrad hälsokontroll
och ett inlemmande av invandrarna i det förebyggande hälsovårdssystemet
skulle utredas i syfte att främja hälsa och arbetsanpassning
och att motverka eventuella smittorisker (ABU 1967: 27). Detta
utredningsuppdrag har anförtrotts invandrarutredningen. Vid 1972 års
riksdag behandlade utskottet ett motionsyrkande av i princip samma
innehåll som det nu aktuella. Utskottet ansåg med hänsyn till nämnda
rekommendationer av socialstyrelsen och utredningsuppdraget för invandrarutredningen
samt med hänsyn till att frågor om hälsokontroll av
invandrare kan bli uppmärksammade även i pågående utredning hos
socialstyrelsen om hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård
att någon riksdagens åtgärd i fråga om skärmbildsundersökningar

3 Riksdagen 1973.12 sami. Nr 5

SoU 1973:5

för invandrare inte var erforderlig (SoU 1972: 5 s. 19). Enligt utskottets
mening har inte någon omständighet inträffat som bör föranleda
ett ändrat ställningstagande till motionsfrågan. Utskottet avstyrker
därför motionen 1973: 437.

I motionen 1973: 653 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. tas
upp frågan om hälsokontrollen för fyraåringar.

År 1967 uppdrog Kungl. Majit åt dåvarande medicinalstyrelsen att
i samråd med berörda myndigheter samt Svenska landstingsförbundet
och dåvarande Svenska stadsförbundet utarbeta normer för en allmän
hälsokontroll av fyraåringar grundad på frivilligt deltagande. Medicinalstyrelsen
skulle på allt sätt främja anordnandet av sådan hälsokontroll
inom den förebyggande barnavårdens organ. Socialstyrelsen presenterade
påföljande år i skriftserien ”Socialstyrelsen redovisar” ett förslag till
allmän hälsokontroll av fyraåringar som styrelsen överlämnade till
huvudmännen för den förebyggande barnavården. Styrelsen underströk
angelägenheten av att hälsokontrollen av fyraåringar så långt möjligt påbörjades
mera allmänt från och med år 1969.

Den särskilda fyraåringskontrollen har trots en viss ökning år från
år hittills fått en tämligen begränsad omfattning. Av ca 122 960 fyraåringar
år 1971 kallades ca 34 880 till den särskilda fyraåringskontrollen.
Av de kallade undergick ca 27 500 barn fullständig undersökning. Antalet
fyraåringar som år 1971 blev föremål för någon form av läkarundersökning
inom barnhälsovården uppgick emellertid till ca 101 750.

I detta sammanhang finns skäl att ange följande åtgärder, som vidtagits
i syfte att främja en fortlöpande kontakt mellan den förebyggande
barnavården vid barnavårdscentraler å ena och barn och föräldrar å
den andra sidan från det barnet föds till dess det inskrivs vid skola
och skolhälsovården tar vid. För tillämpning från och med år 1973
har socialstyrelsen utfärdat ett cirkulär om anmälan av förlossningar
till barnavårdscentral samt riksskatteverket föreskrivit om att aviseringar
från folkbokföringsorgan till barnavårdscentral skall göras beträffande
förändringar i personregistret (t. ex. flyttningar) avseende barn
upp till en ålder av sju år. I samband härmed har socialstyrelsen fastställt
en journal för barnhälsovård som jämte anvisningar innebär
att barnet från födelsen fram till sju års ålder skall med fastställda tidsintervall
genomgå vissa preciserade kontroller hos bl. a. sjuksköterska,
läkare, tandläkare.

I sitt år 1972 angivna betänkande Förskolan (SOU 1972: 26—27)
har 1968 års barnstugeutredning framhållit att barnavårdscentralerna
bör följa utvecklingen hos alla barn från födelsen till i första hand
skolstarten i samarbete med de primärkommunala sociala organen —
barnavårdsnämnd eller social centralnämnd — och förskolan. Utredningen
har därvid refererat till förslag till den ordning för uppföljande
kontroll inom barnhälsovården som i enlighet med det ovan anförda in -

SoU 1973: 5

förts i år. Utredningen har ansett att inom ramen för en dylik uppföljande
kontroll den särskilda fyraåringskontrollen inte torde behöva användas
utan att en undersökning inom barnavårdscentralens ram med
framför allt psykologförstärkning torde vara till fyllest (SOU 1972: 27
s. 289). Barnstugeutredningens förslag bereds för närvarande inom
Kungl. Maj:ts kansli.

I motionen 1973: 653 anförs att man på goda grunder kan anta
att en stor del av de barn som inte kommer till hälsokontrollen för
fyraåringar är de som verkligen behöver få sin fysiska och psykiska
status kontrollerad för att kunna få det stöd och den hjälp som kan
förhindra eller lindra men för framtiden. Mot denna bakgrund vill
motionärerna att hälsokontrollen av fyraåringar skall göras obligatorisk
och att bestämmelser skall utarbetas för en sådan kontroll.

Motionsyrkanden om att fyraåringskontrollen skulle bli obligatorisk
har på förslag av utskottet avslagits av de båda senaste årens riksdagar
(SoU 1971: 5 s. 26 och SoU 1972: 5 s. 19). Som utskottet också
framhöll vid behandlingen av frågan förra året kan utskottet med hänsyn
till bristen på läkare inte förorda att hälsokontrollen för fyraåringar
görs obligatorisk för huvudmännen och inte heller biträda motionsförslaget
i den mån ett obligatorium är avsett att riktas mot barnens
vårdnadshavare, eftersom ett obligatorium av denna karaktär skulle
innebära att tvångsåtgärder kunde vidtas mot vårdnadshavare som inte
efterkom anmaning att inställa barnet till hälsokontrollen, och det
kan knappast komma i fråga att närmare överväga sådana åtgärder så
länge hälsokontrollen inte är utbyggd i hela landet. Med hänsyn till
det nu anförda och då det finns anledning räkna med att det från och
med i år införda systemet för uppföljande kontroll inom barnhälsovården
kommer att medföra att den särskilda fyraåringskontrollen i
viss mån förlorar sin betydelse avstyrker utskottet motionen 1973: 653.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets
sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 1 310 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande skärmbildsundersökning av invandrare
avslår motionen 1973: 437,

3. att riksdagen beträffande obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar
avslår motionen 1973: 653.

21. Skyddsympningar. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under
punkten F 7 (s. 109—110) och hemställer

att riksdagen till Skyddsympningar för budgetåret 1973/74 anvisar
ett förslagsanslag av 7 600 000 kr.

SoU 1973: 5

22. Hälsovårdsupplysning. Kungl. Maj:t har under punkten F 8 (s.
lil—112) föreslagit riksdagen att till Hälsovårdsupplysning för budgetåret
1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 4 600 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 26 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om bestämmelser i syfte att förbjuda
rökning i taxibilar.

2. I motionen 1973: 28 av herr Sjöholm (fp) hemställs att riksdagen
måtte besluta att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts. I
motionen framhålls angelägenheten av att ny abortlagstiftning kommer
till stånd utan dröjsmål.

3. I motionen 1973: 810 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till lagstiftning om upplysningsplikt
om tobakens skadeverknigar.

4. I motionen 1973: 1180 av herr Hamrin m. fl. (fp) hemställs, såvitt
här är i fråga, att riksdagen till Hälsovårdsupplysning för budgetåret
1973/74 beslutar anvisa ett reservationsanslag av 4 800 000 kr., varvid
höjningen med 200 000 kr. i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag särskilt
avses för ökade insatser mot tobakens skadeverkningar.

5. I motionen 1973: 1185 (motivering i motionen 1973: 1525) av
herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i fråga, att den
utredningsgrupp som tillsatts för att komplettera abortutredningens resultat
påskyndar sitt arbete.

6. I motionen 1973: 1197 av fröken Mattson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening uttalar att anslaget till en bred informationskampanj
i stället utnyttjas för en starkt koncentrerad insats inom
ett begränsat område, där samtliga kvinnor i fertil ålder kan nås i enlighet
med de riktlinjer som anges i motionen.

7. I motionen 1973:1205 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs att
riksdagen beslutar att endast abort betingad av medicinsk indikation av
grav karaktär må ske på allmänt sjukhus.

8. I motionen 1973:1206 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c) hemställs a)

att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar sig för en effektiv information
om tobaksrökningens och alkoholbrukets skadliga verkningar,
särskilt för ungdom,

b) att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om bestämmelser om noggranna
varudeklarationer på tobaks- och alkoholförpackningar, samt

c) att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om initiativ i Förenta nationernas
generalförsamling om internationellt förbud mot tobaks- och
alkoholreklam.

9. I motionen 1973:1216 av herr Sellgren m. fl. (fp) hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t beträffande tobaksrökningens skade -

SoU 1973:5

verkningar begär åtgärder för kraftigt ökad informationsverksamhet,
särskilt i de yngre åldrama,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att socialstyrelsen ges i
uppdrag att utreda förutsättningarna för uppställande av maximigränser
för i tobaksröken ingående giftiga ämnen i enlighet med vad som
anförs i motionen.

Utskottet

Från anslaget bekostas viss upplysningsverksamhet i syfte att ge allmänheten
information om förebyggande hälsovård. Avsevärda höjningar
av medelsanvisningen under anslaget har skett under de senaste
åren. Anslaget har sålunda höjts från 1 100 000 kr. budgetåret 1968/69
till 3 800 000 kr. innevarande budgetår. För nästa budgetår föreslår
Kungl. Majit en ytterligare höjning med 800 000 kr. För en brett upplagd
information om preventivmedel och andra abortförebyggande åtgärder
beräknas under anslaget ca 400 000 kr.

I motionen 1973: 1180 av herr Hamrin m. fl. yrkas att anslaget skall
höjas med 200 000 kr. utöver vad Kungl. Majit föreslagit. Motionärerna
vill att beloppet skall användas för ökade insatser mot tobakens
skadeverkningar.

Utskottet vill här nämna att av anslaget för innevarande budgetår
Kungl. Majit har medgivit socialstyrelsen att disponera 875 000 kr. för
upplysning om beroendeframkallande medel. Av beloppet utgår 375 000
kr. till NTS, 105 250 kr. för information om tobak, 268 000 kr. för information
om alkohol och narkotika, 86 250 kr. för information om
sömnmedel och lugnande medel och 40 500 kr. för tvärprojekt.

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen anfört
om att upplysningsarbetet bör inriktas på särskilt angelägna områden.
Åtgärder för att förbättra allmänhetens kost- och motionsvanor
samt för att begränsa konsumtionen av beroendeframkallande medel
bör i enlighet härmed tillmätas stor vikt. Den av Kungl. Majit föreslagna
medelsanvisningen ger också utrymme för betydande insatser på
dessa områden. En viss uppräkning av bidraget till NTS ryms inom
det begärda anslaget. I detta sammanhang bör också nämnas att frågan
om effektiv upplysning om tobaken och dess skadeverkningar ånyo
aktualiseras när socialstyrelsen inom kort lägger fram en utredning med
förslag till åtgärder inom styrelsens verksamhetsområde för att nedbringa
tobakskonsumtionen. Med hänsyn till det anförda bör motionsyrkandet
inte föranleda uppräkning av det av Kungl. Majit föreslagna
anslagsbeloppet. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot
medelsberäkningen.

I flera motioner tas ur olika aspekter upp informationsfrågan rörande
tobakens och alkoholens skadeverkningar. I motionen 1973:1206 av
fru Nilsson i Kristianstad m. fl. yrkas att riksdagen hos Kungl. Majit

SoU 1973: 5

skall uttala sig för en effektiv information om tobaksrökningens och
alkoholbrukets skadliga verkningar, särskilt för ungdom. Ett likartat yrkande,
som dock begränsats till tobakens skadeverkningar, framställs i
motionen 1973: 1216 av herr Sellgren m. fl. I förstnämnda motion vill
motionärerna också att bestämmelser om noggranna varudeklarationer
på tobaks- och alkoholförpackningar skall utfärdas. Kungl. Maj:t bör
enligt motionärerna i motionen 1973: 810 av herr Björk i Gävle m. fl.
framlägga förslag till ändring av marknadsföringslagen så att av denna
klart framgår att upplysningsplikt om tobakens skadeverkningar föreligger.
I ett tredje yrkande i motionen 1973: 1206 vill motionärerna —
som i en motion som hänvisats till KU yrkar lagstiftning om förbud
mot tobaks- och alkoholreklam — att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om initiativ i Förenta nationernas generalförsamling om internationellt
förbud mot sådan reklam. Slutligen yrkas i ovannämnda motion
1973: 1216 att socialstyrelsen skall få i uppdrag att utreda förutsättningarna
för uppställande av maximigränser för giftiga ämnen som
ingår i tobaksröken samt i motionen 1973: 26 av herr Nilsson i Agnäs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om bestämmelser i syfte att
förbjuda rökning i taxibilar.

I avsnittet rörande medelsanvisningen anges att socialstyrelsen inom
kort lägger fram en utredning med förslag till åtgärder inom styrelsens
verksamhetsområde för att nedbringa tobakskonsumtionen. Utskottet
vill i anslutning härtill erinra om att utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1971: 21 uttalade att det förutsätts att styrelsen ger
utredningsdirektiven en mycket vid tolkning och beaktar möjligheterna
till samarbete med andra myndigheter. Utskottet nämnde särskilt skolöverstyrelsen.
Utskottet uttalade vidare bl. a. att frågan om obligatorisk
hälsovaming och varudeklaration på alla tobakspaket avser frågor
som måste anses ingå i socialstyrelsens uppdrag. Den lämnade redovisningen
av tobaksutredningens arbete och riksdagens uttalande rörande
utredningens arbete innefattar ett besvarande av flertalet motionsyrkanden.
Enligt utskottets mening finns det nämligen inte anledning att
omedelbart innan en utredning framlägger sitt utredningsresultat gå in
i en detaljdiskussion rörande frågor som omfattas av eller har nära
samband med utredningens arbete. Rörande vissa av motionsyrkandena
finns det skäl att tillägga följande. Frågan om förbud för företag mot
marknadsföring av cigarretter utan att samtidigt på förpackningen till
cigarretterna lämna tydlig upplysning om cigarrettrökningens hälsorisker
är på yrkande av konsumentombudsmannen föremål för marknadsdomstolens
prövning. Utslag i målet kan väntas inom kort. Vidare
har den förra året tillsatta varudeklarationsutredningen bl. a. i uppdrag
att pröva under vilka förutsättningar och i vilka fall det från konsumentsynpunkt
kan vara påkallat att föreskriva skyldighet att låta varor
och tjänster åtföljas av varudeklarationer. Det framhålls i direktiven att

SoU 1973:5

vid denna prövning bör särskilt uppmärksammas behovet av skydd mot
risker för liv eller hälsa som kan vara förenade med varans användning.
Som anges i motionen 1973: 810 har också varudeklarationsnämnden
— vars verksamhet övertagits av statens konsumentverk — uppmärksammat
varudeklarationsfrågan. Då det gäller frågan om åtgärder
mot tobaksreklam på det internationella planet får utskottet hänvisa till
att WHO:s generalförsamling år 1971 utfärdat rekommendationer till
medlemsländerna av innehåll bl. a. att åtgärder bör vidtas för att begränsa,
eventuellt avskaffa cigarrettreklamen. Här kan nämnas att vårriksdagen
kommer att få ta ställning till förslag från Kungl. Maj:t i anledning
av massmedieutredningens betänkande Tryckfriheten och reklamen
(SOU 1972: 49), i vilket betänkande föreslås att tryckfrihetsförordningen
ändras så att det blir möjligt att genom annan lagstiftning förbjuda
reklam för tobak och alkohol. Under hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden avseende åtgärder mot
tobakens skadeverkningar.

Beträffande de i motionen 1973: 1206 upptagna frågorna rörande alkohol
får utskottet anföra följande. Alkoholpolitiska utredningen (APU)
skall enligt sina direktiv behandla alla spörsmål som är av betydelse för
alkohol- och nykterhetspolitiken. Bland de utredningsfrågor som därutöver
särskilt anges i direktiven är frågan om undervisnings- och upplysningsverksamhet.
Sedan APU förra året framlagt ett delförslag i mellanölsfrågan,
anslog riksdagen efter förslag av Kungl. Maj:t 5 milj. kr. för
en upplysningsverksamhet rörande alkohol och narkotika m. m. under
en tid av två år. APU beräknas slutföra sitt arbete i år. Med hänsyn till
det anförda och under hänvisning till direktiven för den tidigare nämnda
varudeklarationsutredningen avstyrker utskottet motionsyrkandena om
ökad information och om varudeklaration av alkoholhaltiga drycker. Då
det gäller frågan om internationella åtgärder för att förbjuda alkoholreklam
får utskottet framhålla, att så länge vi i vårt land inte tagit ställning
till spörsmålet det inte kan komma i fråga att Sverige skulle ställa
krav på att andra länder skulle förbjuda sådan reklam. Utskottet, som
vill erinra om att det ingår i APU:s uppgifter att även pröva frågan om
alkoholreklamen avstyrker därför motionen även i denna del.

Frågor om abortlagstiftningen och om abortförebyggande åtgärder
tas upp i flera motioner. Som bakgrund till dessa må lämnas följande
redovisning.

Sedan abortkommittén framlagt betänkandet Rätten till abort (SOU
1971: 58) och betänkandet remissbehandlats — remissvaren har publicerats
i skriften Abortfrågan (SOU 1972: 39) — tillsatte chefen för justitiedepartementet
hösten 1972 en arbetsgrupp som skall komplettera det
utredningsmaterial som behövs för att ta ställning i frågan om en ny
abortlagstiftning. I arbetsgruppen ingår företrädare för justitie-, social-,
finans- och utbildningsdepartementen, socialstyrelsen, socialstyrelsens

SoU 1973: 5

socialpsykiatriska nämnd, Svenska landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund.
Huvuduppgiften för arbetsgruppen är att kartlägga olika
resursfrågor som är av betydelse i sammanhanget. Detta gäller särskilt
en råd abortförebyggande åtgärder, bl. a. preventivmedelsrådgivningen
och andra upplysningsfrågor. Arbetsgruppen skall även kartlägga de
gynekologiska vårdmöjligheterna.

Utskottet har inhämtat att arbetsgruppen beräknas slutföra sitt arbete
under innevarande år.

I motionen 1973: 1197 av fröken Mattson m. fl. tas upp frågan om användningen
av det belopp om ca 400 000 kr., som för nästa budgetår
beräknats för en brett upplagd information om preventivmedel och
andra abortförebyggande åtgärder. Motionärerna anser att beloppet är
för litet för att en brett upplagd informationskampanj skall få erforderlig
effekt. De framhåller att det skulle vara värdefullare att utnyttja
medlen för en informationsinsats, varigenom man skulle nå samtliga
kvinnor i fertil ålder inom ett begränsat geografiskt område. Samtidigt
skulle man genom samarbete med vederbörande landsting söka få till
stånd ökade rådgivningsresurser och därmed väsentligt förkortade väntetider.
Motionärerna vill att riksdagen skall uttala att medlen skall användas
för en sådan kombination av informations- och rådgivningsinsatser
inom ett begränsat område. De vill att en noggrann utvärdering
skall göras så att erfarenheter för framtiden kan vinnas.

Utskottet anser att en sådan informationsinsats som föreslås i motionen
skulle kunna vara värdefull. Å andra sidan skulle ett bifall till förslaget
leda till att befolkningen i andra delar av landet inte fick någon
information. Enligt upplysningar, som utskottet inhämtat från socialstyrelsen,
torde det vidare inte vara möjligt att genomföra motionsförslaget
på den korta tid som står till förfogande. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet att medlen bör disponeras i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag. Utskottet vill tillägga att frågan om utformningen av
samhällets abortförebyggande åtgärder på sikt självfallet blir en av de
huvudfrågor som aktualiseras när den ovan angivna arbetsgruppen slutfört
sitt arbete.

I motionen 1973: 28 av herr Sjöholm och motionen 1973: 1185 av
herr Hermansson m. fl. framställs yrkanden som båda har till syfte att
förslag till ny abortlagstiftning snarast möjligt skall föreläggas riksdagen.
Även i den ovan behandlade motionen 1973: 1197 framförs samma synpunkter.

Med hänsyn till det arbete som pågår inom den arbetsgrupp som skall
kartlägga resursfrågorna av betydelse för abortlagstiftningen och till att
arbetsgruppen kan beräknas slutföra sitt arbete inom en nära framtid
är enligt utskottets mening någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen
1973: 28 och motionen 1973: 1185 i denna del inte erforderlig.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

SoU 1973: 5

I motionen 1973:1205 av herr Nilsson i Agnäs påpekas att antalet
aborter är skrämmande högt och betonas vikten av abortförebyggande
åtgärder. Motionären framhåller att vårdresurserna bör ställas helt till
läkandets och hälsovårdens förfogande och föreslår att endast abort betingad
av medicinsk indikation av grav karaktär skall få ske på allmänt
sjukhus.

Hösten 1972 behandlade utskottet en motion, vari med likartad motivering
föreslogs att speciella kliniker för aborter skulle inrättas. På utskottets
hemställan avslogs motionen (SoU 1972: 35). Utskottet påpekade
att utredningsarbete inom socialstyrelsen om möjligheterna till tidiga
abortingrepp lett till att socialstyrelsen år 1972 utfärdat råd och anvisningar
om polikliniska aborter i syfte att minska belastningen på sjukhusens
vårdresurser samt att utredningsarbetet fortsätter. Vidare framhöll
utskottet att i samband med beredningen av frågan om en ny abortlagstiftning
inom Kungl. Maj:ts kansli tillsatts den förutnämnda arbetsgruppen
med uppgift att behandla frågor om abortförebyggande åtgärder
och att kartlägga de gynekologiska vårdmöjligheterna. Utskottet
framhöll att så länge utredningsarbete pågår det inte finns skäl att gå in
på frågan om vilka förutsättningar som skall föreligga för att kvinna
skall ha rätt att få abortoperation utförd samt att, sedan en kvinna
med stöd av gällande lag fått rätt till sådan operation, hon måste ha rätt
att få operationen utförd med anlitande av samhällets vårdresurser.

Utskottet avstyrker med samma motivering motionen 1973:1205.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1973: 1180, såvitt här är i fråga, till Hälsovårdsupplysning
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 4 600 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande vissa frågor om tobakens och alkoholens
skadeverkningar avslår motionen 1973: 26, motionen
1973: 810, motionen 1973: 1206 och motionen 1973: 1216,

3. att riksdagen beträffande abortlagstiftningen m. m. avslår motionen
1973: 28 och motionen 1973: 1185, såvitt här är i fråga,

4. att riksdagen beträffande abort på allmänt sjukhus avslår motionen
1973: 1205,

5. att riksdagen beträffande informationen i preventivmedelsfrågor
avslår motionen 1973: 1197.

23. Bidrag till driften av folktandvården. Bidrag till utrustning av
polikliniker för folktandvård. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
under punkterna F 9 och F 10 (s. 113—114) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till driften av folktandvården ett förslagsanslag av
15 900 000 kr.,

SoU 1973: 5

2. till Bidrag till utrustning av polikliniker för folktandvård ett
reservationsanslag av 300 000 kr.

24. Bidrag till nordiskt institut för odontologisk materialprovning.

Kungl. Maj:t har under punkten F 11 (s. 115) föreslagit riksdagen att
till Bidrag till nordiskt institut för odontologisk materialprovning för
budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 1 200 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 292 av herr Lidgård (m) yrkas att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag om målinriktad
forskning rörande de hjälpmedel som kommer till användning vid den
personliga egen-tandvården ävensom om lämpliga metoder för information
härom.

Utskottet

I motionen 1973: 292 av herr Lidgård begärs utredning om en målinriktad
forskning rörande tandborstar, tandkrämer och andra hjälpmedel
som används vid den personliga egen-tandvården samt om lämpliga
metoder för information härom.

Motionären anför att ett alternativ genom vilket motionens syfte kan
tillgodoses är att det nordiska institutet för odontologisk materialprovning
ges sådana resurser att institutet omedelbart kan sätta i gång med
utrednings- och forskningsverksamhet på området och att ett annat alternativ
för att nå syftet är att en svensk institution knuten till någon
odontologisk fakultet inrättas för ändamålet. Man bör enligt motionären
inte heller underlåta att pröva om statens konsumentverk i samarbete
med för odontologisk forskning ansvariga skulle kunna ägna
frågorna uppmärksamhet.

Det nordiska institutet för odontologisk materialprovning skall ha till
uppgift att genom provning, forskning, upplysningsverksamhet och på
annat sätt arbeta för att odontologiskt material som används i Norden
fyller de krav som står i överensstämmelse med utvecklingen. Institutet
har förlagts till Oslo och beräknas vara i verksamhet i planerad omfattning
under år 1973. Institutets verksamhet har avsetts skola omfatta
bl. a. munhygieniska medel såsom tandkrämer och tandborstar.

Här bör också nämnas följande. Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut (Spri) har bl. a. att fastställa svensk
sjukhusstandard. I denna uppgift ingår standardiseringsfrågor beträffande
material och utrustning för tandvård. En viktig uppgift för Spri är
att sprida information om resultaten av Spris verksamhet. När det gäller
standardiseringsarbetet beträffande tandvårdsmedel avvaktar Spri resultatet
av arbetet inom en arbetsgrupp som tillsatts av den internationella
standardiseringsorganisationen (ISO) och den internationella tand -

SoU 1973:5

läkarorganisationen (FDI) för att utarbeta en metod att mäta nötningen
av tandkräm.

Beträffande informationsfrågan på området finns skäl tillägga följande.
Varudeklarationsutredningen utreder för närvarande vissa principfrågor
i samband med varudeklarationer. Bl. a. skall utredningen
pröva under vilka förutsättningar och i vilka fall det från konsumentsynpunkt
kan vara påkallat att föreskriva skyldighet att låta varor och
tjänster åtföljas av varudeklarationer. I anslutning härtill kan nämnas
att Kemisk-tekniska leverantörförbundet har utfärdat en rekommendation
beträffande innehållsförteckning för tandkräm. En särskild arbetsgrupp,
som har anknytning till förbundet, har tillsatts för mätning av
slipeffekt av tandkräm.

Slutligen kan här upplysas att socialstyrelsen under innevarande år
kommer att utfärda Råd och anvisningar rörande mynhygien och att
därvid kommer att anföras synpunkter på bl. a. tandborstens och tandkrämens
egenskaper.

Med hänsyn till det utredningsarbete m. m. som sålunda pågår eller
förestår beträffande tandvårdsmedel påkallar motionen 1973: 292 inte
någon riksdagen åtgärd.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag till nordiskt institut för odontologisk
materialprovning för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 1 200 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande forskning rörande egen-tandvården
avslår motionen 1973: 292.

25. Epidemiberedskap m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
under punkten F 12 (s. 115—116) och hemställer

att riksdagen till Epidemiberedskap m. m. för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 4 525 000 kr.

Universitetssjukhus m. m.

26. Karolinska sjukhuset: Driftkostnader. Utrustning. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkterna G 1 och G 2 (s. 118—
131) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Karolinska sjukhuset: Driftkostnader ett förslagsanslag av
378 183 000 kr.,

2. till Karolinska sjukhuset: Utrustning ett reservationsanslag av
4 600 000 kr.

SoU 1973: 5

27. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare m. fl.
anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna
G 3—G 5 (s. 131—141) och hemställer

1. att riksdagen till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar
till läkare för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
43 258 000 kr.,

2. att riksdagen

a) bemyndigar Kungl. Majit att vid akademiska sjukhuset i
Uppsala inrätta en ordinarie tjänst om sjukhusdirektör med
beteckningen p,

b) till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Driftkostnader för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 29 880 000 kr.,

3. att riksdagen till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Utrustning
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
2 540 000 kr.

28. Bidrag till kommunala undervisningssjukhus m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna G 6—G 8 (s. 141—
146) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till kommunala undervisningssjukhus ett förslagsanslag
av 190 000 000 kr.,

2. till Utbildnings- och forskningsverksamhet vid läkarstationen
i Dalby läkardistrikt ett reservationsanslag av 1 942 000 kr.,

3. till Vidareutbildning av läkare ett förslagsanslag av 8 382 000
kr.

29. Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. Kungl. Majit har
under punkten G 9 (s. 146—150) föreslagit riksdagen att till Efterutbildning
av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa
ett förslagsanslag av 625 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 161 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m)
hemställs att riksdagen under socialdepartementets huvudtitel G 9 Efterutbildning
av viss sjukvårdspersonal m. m. anvisar 200 000 kr. utöver
Kungl. Majits förslag att ställas till SIFUis förfogande budgetåret
1973/74 för anordnande av två kurser, vardera om sammanlagt
tolv veckors längd, för legitimation av glasögonoptiker.

Utskottet

Legitimation såsom glasögonoptiker meddelas av socialstyrelsen. I
princip krävs att en optiker skall ha gått genom en särskild kurs, s. k.
legitimationskurs, för att han skall kunna få legitimation.

Sedan mitten av 1960-talet har statens institut för hantverk och in -

SoU 1973: 5

dustri — sedermera statens institut för företagsutveckling (SIFU) —
anordnat legitimationskurser. Kurserna har pågått i sex veckor, fördelade
på två treveckorsperioder.

För innevarande budgetår har under anslaget anvisats medel att ställas
till SIFU:s förfogande för genomförande av två legitimationskurser.

På grundval av utredningsarbete inom socialstyrelsen har styrelsen i
anslagsäskandena för budgetåret 1973/74 föreslagit att legitimationskursen
utvidgas till att omfatta sammanlagt tolv veckor samt att medel —
260 000 kr. — anvisas under anslaget för två dylika förlängda kurser.
Kungl. Maj:t har beräknat medel — 60 000 kr. — för två kurser på
vardera sex veckor. Föredragande departementschefen har anfört att
medel för kursverksamheten tills vidare bör utgå från förevarande anslag
i avvaktan på att utbildningen kan anordnas på annat sätt.

I motionen 1973: 161 av herr Andersson i örebro m. fl. framställs
ett yrkande som överensstämmer med socialstyrelsens anslagsbegäran
i denna del. Motionärerna framhåller att det är synnerligen angeläget
att så snart som möjligt en förbättrad utbildning av glasögonoptiker
kommer till stånd.

Stockholms skoldirektion anordnar fr. o. m. läsåret 1971/72 inom
ramen för gymnasieskolan en tvåårig utbildning för optiker. Utskottet
har inhämtat att skolöverstyrelsen i samråd med socialstyrelsen och
Stockholms skoldirektion planerar en ettårig påbyggnadskurs för legitimering
av glasögonoptiker, vilken skall anordnas av Stockholms skoldirektion
och stå öppen för elever från hela riket. Utskottet har vidare
inhämtat att en sådan kurs kan komma att anordnas redan under läsåret
1973/74.

Med hänsyn till att en utbyggnad av utbildning som leder till legitimation
som glasögonoptiker i enlighet med det anförda kan förutses
komma till stånd inom en nära framtid bör motionen 1973: 161 inte
föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker således motionen.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets
sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1973: 161 till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal
m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 625 000 kr.

30. Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare m. m. Nordiska
hälsovårdshögskolan. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under
punkterna G 10 och G 11 (s. 150—155) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

SoU 1973: 5

1. till Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare m. m.
ett förslagsanslag av 1 820 000 kr.,

2. till Nordiska hälsovårdshögskolan ett förslagsanslag av
1 814 000 kr.

Övrig sjukhusvård m. m.

31. Rättspsykiatriska stationer och kliniker m. fl, anslag. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna H 1—H 3 (s. 156—
159) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Rättspsykiatriska stationer och kliniker ett förslagsanslag
av 19 650 000 kr.,

2. till Utrustning av vissa kliniker för psykiskt sjuka m. m. ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

3. till Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka m. m.
ett reservationsanslag av 110 000 000 kr.

32. Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. Kungl.
Maj:t har under punkten H 4 (s. 159—160) föreslagit riksdagen att till
Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. för budgetåret
1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 376 000 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 434 av herr Mellqvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning om att den
dövpsykiatriska avdelningen vid Långbro sjukhus får staten som huvudman
och hela landet som upptagningsområde.

Utskottet

I motionen 1973:434 av herr Mellqvist m. fl. anförs att vid en avdelning
vid Långbro sjukhus i Stockholm sedan ett år tillbaka en dövpsykiatrisk
försöksverksamhet pågår under ledning av en teckenspråkkunnig
psykiater. I viss mån omfattar verksamheten även döva utanför
sjukhusets ordinarie upptagningsområde. Enligt motionärerna bör avdelningen
förses med viss personalförstärkning och bli en självständig
enhet med hela landet som upptagningsområde och staten som huvudman.
Motionärerna hemställer om utredning i frågan.

Sedan huvudmannaskapsreformen beträffande den statliga mentalsjukvården
trädde i kraft den 1 januari 1967, åligger det landstingen
och kommunerna utanför landsting att ombesörja vård för psykisk
sjukdom. Vårdskyldigheten fullgörs på huvudmännens egna sjukhus
men kan även fullgöras på andra sjukhus vid vilka vederbörande hu -

SoU 1973: 5

vudman genom särskild överenskommelse — i förekommande fall regionsjukvårdsavtal
— disponerar vårdplatser.

Det förekommer även i andra fall att vårdskyldigheten fullgörs på
sjukhus som tillhör annan huvudman. Exempel på sådana fall är då
en person vid vistelse utanför det egna sjukvårdsområdet drabbas av
sjukdom, som kräver omedelbar vård, och då en patient remitteras till
annan huvudmans sjukhus för specialistvård som inte finns inom det
egna sjukvårdsområdet. Huvudmännen har genom s. k. utomlänsavtal
reglerat frågorna om ersättning för vård av dylika ”utomlänspatienter”.

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har ett
samarbetsorgan, benämnt regionvårdskommittén, som utreder frågor
om regionsjukvård inom mentalsjukvården. Kommittén har preciserat
sitt arbetsområde till att omfatta den del av mentalsjukvården som av
medicinska och sjukvårdsorganisatoriska skäl bör organiseras för större
geografiska enheter än de olika sjukvårdsområdena. Enligt vad utskottet
inhämtat har några överväganden om regionsjukvård för psykiskt
sjuka som därjämte är döva ännu inte upptagits i regionsjukvårdskommittén.

Utskottet vill betona angelägenheten av att i möjlig mån behoven av
anordningar för kommunikation med patienter inom mentalsjukvården
som är döva tillgodoses. Då emellertid landstingen och kommunerna
utanför landsting har vårdskyldigheten för denna patientkategori, ankommer
det också på dessa huvudmän att bestämma hur vårdorganisationen
för dessa patienter skall utformas. Motionen 1973: 434 bör därför
inte föranleda något initiativ av riksdagen.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets
sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag till driften av kliniker för psykiskt
sjuka m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 1 376 000 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande dövpsykiatriska avdelningen vid
Långbro sjukhus avslår motionen 1973: 434.

33. Bidrag till anordnande av radioterapevtiska kliniker m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna H 5—H 9
(s. 161—166) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till anordnande av radioterapevtiska kliniker ett
förslagsanslag av 100 000 kr.,

2. till Förvaring och underhåll av viss sjukvårdsmateriel m. m.
ett förslagsanslag av 2 469 000 kr.,

SoU 1973: 5

3. till Utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara
ett reservationsanslag av 1 781 000 kr.,

4. till Viss krigssjukvårdsutbildning m. m. ett förslagsanslag av
2 280 000 kr.,

5. till Bidrag till pensioner för vissa provinsialläkare ett förslagsanslag
av 20 700 000 kr.

Ungdomsvård m. m.

34. Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna I 1—I 5 (s. 170—
179) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader ett förslagsanslag
av 98 358 000 kr.,

2. till Ungdomsvårdsskolorna: Engångsanskaffning av inventarier
m. m. ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

3. till Ungdomsvårdsskolorna: Personalutbildning ett reservationsanslag
av 608 000 kr.,

4. till Ersättning för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. ett
förslagsanslag av 600 000 kr.,

5. till Ersättningar till kommunerna enligt socialhjälps- och
barnavårdslagarna m. m. ett förslagsanslag av 32 000 000 kr.

Nykterhetsvård m. m.

35. Vissa narkotikafrågor

Motioner

1. I motionen 1973: 658 (motivering i motionen 1973: 241) av herr
Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller att inom det centrala rådet för brottsbekämpning
bildas en särskild arbetsgrupp av parlamentariker och experter med
uppgift att utreda och framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket
i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen 1973:
241.

2.1 motionen 1973:1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs,
såvitt här är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 1 bilaga 7 beslutar

a) att hos Kungl. Maj:t anhålla om viss samordning av undervisning
och praktik för polis och socialvårdspersonal i syfte att skapa förutsättningar
för ett positivt samarbete mellan dessa båda personalkategorier,

b) att hos Kungl. Maj:t anhålla om uppdrag till socialstyrelsen att

SoU 1973: 5

göra en inventering av enskilda hem lämpade för rehabilitering av narkotikamissbrukare
och att utarbeta riktlinjer för denna verksamhet.

3. I motionen 1973: 1182 av herr Hamrin m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär tillsättande av en parlamentarisk utredning
med uppgift att sammanställa de erfarenheter av vårdaltemativ
som gjorts på olika håll i landet, ytterligare bedöma och konkretisera
de åtgärder som narkomanvårdskommittén och andra föreslagit samt
framlägga en samordnad plan för den svenska narkomanvårdspolitiken.

Utskottet

I januari i år tillkallade chefen för justitiedepartementet efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande en sakkunnig som fick i uppdrag att lägga fram
förslag till uppgifter för och organisation av ett centralt råd för samordning
av samhällets insatser mot brott. Samtidigt tillkallade justitieministern
efter bemyndigande en särskild kommission med uppgift att
dra upp riktlinjer för och lägga fram förslag till konkreta åtgärder för
att minska brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen. I kommissionen,
som antagit namnet brottskommissionen, ingår företrädare
för de fyra stora politiska partierna. Kommissionen bör enligt direktiven
arbeta med sådan skyndsamhet att resultatet därav kan redovisas under
loppet av några månader.

Utskottet tar här upp till behandling vissa frågor rörande narkotikaproblemet,
som har samband med arbetet inom det centrala rådet för
brottsbekämpning och inom brottskommissionen. I motionen 1973: 658
av herr Bohman m. fl. yrkas att inom centralrådet en särskild arbetsgrupp
av parlamentariker och experter bildas med uppgift att utreda och
framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket enligt i huvudsak
följande riktlinjer. Vårdinsatserna måste utformas som en behandlingskedja,
nämligen genom en organisation för uppsökande verksamhet,
vårdplatser för akut avgiftning, behandlingshem och familjevårdsenheter.
Statsbidragsbestämmelserna bör ses över i syfte att alla seriösa
behandlingsåtgärder skall uppmuntras. Åtgärder bör övervägas för att
åstadkomma samordning och kontakt mellan sjukvårdande, socialvårdande
och kriminalvårdande organ. Arbetsgruppen bör också särskilt
undersöka vilka åtgärder i form av anvisningar eller lagändringar som
erfordras för att narkomaner tillhörande olika klientelkategorier skall få
den mest adekvata vården. Även i motionen 1973: 1182 av herr Hamrin
m. fl. framställs ett yrkande som avser mera övergripande frågor på
narkomanvårdsområdet. Motionärerna yrkar att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift
att sammanställa de erfarenheter av vårdalternativ som gjorts på olika
håll i landet, ytterligare bedöma och konkretisera de åtgärder som narkomanvårdskommittén
och andra föreslagit samt framlägga en samordnad
plan för den svenska narkomanvårdspolitiken.

4 Riksdagen 1973.12 sami. Nr 5

SoU 1973: 5

Som närmare redovisas i statsverkspropositionen fortsätter olika samhällsorgan
verksamheten att bekämpa den illegala narkotikahanteringen
(bil. 7 s. 183). Under år 1972 sattes åtgärder mot narkotikamissbruket
in både inom landet och i internationella sammanhang. I enlighet
med narkomanvårdskommitténs ställningstagande spelar socialstyrelsen
en särskilt betydelsefull roll på narkotikaområdet. Kommittén ansåg
det naturligt att styrelsen inom landet får utöva den centrala ledningen
i arbetet mot missbruk av narkotika och andra droger i fråga om bl. a.
planering av vården, insamlande och bearbetning av fakta om missbrukets
utveckling, behandlingsformer och vårdresultat samt information.
Sedan år 1969 har styrelsen en särskild sektion som är avdelad för handläggning
av narkotikafrågor. Genom resursförstärkningar har arbetet
efter hand kunnat intensifieras och breddas. Till styrelsen är numera
knuten en expertgrupp på nio personer som rådgivande organ i narkotikafrågor.
I samband med behandlingen av prop. 1972: 67 med förslag
till vissa åtgärder mot narkotikamissbruket, m. m. framhöll utskottet
betydelsen av att en vägledande information för huvudmännen
beträffande narkomanvården utges (SoU 1972: 21). Socialutskottet ser
med tillfredsställelse att styrelsen nu lagt fram en sådan information i
skriften Behandling av narkotikamissbrukare. Skriften har utarbetats på
grundval av en omfattande inventering av erfarenheter och resultatet av
det praktiska vårdarbetet. Socialstyrelsens skrift innehåller inte några revolutionerande
råd rörande narkomanvården. 1 överensstämmelse med
vad utskottet uttalade i samband med ovannämnda proposition skall
man inte heller räkna med att informationen kommer att leda till en
lösning av narkotikaproblemet. Skriften torde emellertid kunna bli av
betydelse inte minst genom att de för narkomanvården ansvariga huvudmännen
genom skriften kan få belägg för att praktiska resultat kan
ernås på området och kännedom om att de vårdinsatser som erfordras,
sedan narkotikamissbrukaren passerat avgiftningsskedet, ofta inte i något
väsentligt avseende skiljer sig från de insatser som krävs vid vård av
människor som företer andra symtom men som har problem med likartad
grund som narkotikamissbrukaren.

Myndigheter som vid sidan av socialstyrelsen har ansvar för åtgärder
mot narkotikamissbrukare är i främsta rummet riksåklagaren, kriminalvårdsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen, universitetskanslersämbetet
och skolöverstyrelsen. Huvudansvaret för vården av
missbrukarna har kommunerna och landstingen. Det ankommer f. n.
på samarbetsorganet för bekämpande av narkotikamissbruk (SBN) att
samordna myndigheternas åtgärder i kampen mot narkotikamissbruket.
Det kan emellertid förutsättas att SBN:s uppgifter inom en nära framtid
kommer att tas över av det inledningsvis nämnda centrala rådet för
samordning av samhällets insatser mot brott. I direktiven för den utredningsman,
som skall lägga fram förslag till uppgifter för och organisa -

SoU 1973: 5

tion av centralrådet, anges nämligen att det förutsätts att verksamhet
som pågår inom bl. a. SBN kan upphöra när centralrådet är upprättat.
Centralrådet skall få tillgång till en basorganisation som ger möjlighet
att vidta konkreta åtgärder och framlägga förslag till reformer. Rådet
bör bestå av en beslutande grupp, som utgöres av ordförande och representanter
för de fyra stora politiska partierna samt för näringslivets
organisationer och de fackliga organisationerna. Till sitt förfogande
skall denna grupp ha arbetsgrupper med expertis från olika berörda
samhällsområden; i direktiven nämns bl. a. polis, åklagare, kriminalvård,
skola, barna- och ungdomsvård, sjukvård, arbetsmarknadsmyndigheter
och ungdomsorganisationer.

Enligt utskottets mening måste socialstyrelsen även i fortsättningen
bära en betydande del av ansvaret för åtgärder mot narkotikamissbruket.
Då det gäller samordnade åtgärder och inte minst förslag till reformer
bör det nya centralrådet bl. a. med hänsyn till att detta skall tillföras en
stark basorganisation kunna spela en mera aktiv roll än vad SBN haft
möjlighet att göra. Med hänsyn till den betydelse narkotikamissbruket
har både för narkotikabrottslighet och för annan brottslighet är det
också uppenbart att centralrådet måste ägna betydande uppmärksamhet
åt narkotikafrågan. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1973: 658 inte är påkallad.
Beträffande den i motionen upptagna frågan om statsbidrag till
narkomanvården delar utskottet uppfattningen att det är motiverat att
göra en översyn av bidragsreglerna på området. Utskottet har emellertid
inhämtat att brottskommissionen prövar frågan om förbättrade statsbidragsmöjligheter
till narkomanvården.

Flera gånger tidigare har riksdagen på hemställan av utskottet avslagit
motioner om en parlamentarisk utredning med i huvudsak de
uppgifter som nu anges i motionen 1973: 1182. Utskottet har därvid hänvisat
till SBN:s verksamhet och till den roll de myndigheter som är företrädda
i SBN spelar i sammanhanget och då framför allt socialstyrelsen.
Förra året hänvisade utskottet även till att socialutredningen kommer
att avge ett principbetänkande i vilket en rad komplicerade frågor som
även rör behandlingen av narkotikamissbrukare kommer att övervägas.
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande rörande tillsättande av
en särskild parlamentarisk utredning om narkomanvårdspolitiken. Utskottet
vill här tillägga att genom tillkomsten av det centrala rådet för
samordning av samhällets insatser mot brott motionärernas önskemål i
viss utsträckning kommer att tillgodoses, eftersom i rådet skall ingå företrädare
för de fyra stora politiska partierna. I enlighet med det anförda
avstyrker utskottet motionen 1973:1182.

I detta sammanhang tar utskottet också upp två yrkanden som framställs
i motionen 1973:1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. Motionärerna
vill att riksdagen hos Kungl. Majit skall anhålla om viss

SoU 1973: 5

samordning av undervisning och praktik för polis och socialvårdspersonal
i syfte att skapa förutsättningar för ett positivt samarbete mellan
de båda personalkategorierna. Vidare vill motionärerna att socialstyrelsen
skall få i uppdrag att göra en inventering av enskilda hem lämpade
för rehabilitering av narkotikamissbrukare och att utarbeta riktlinjer
för denna verksamhet.

Det råder inte några delade meningar om att det är mycket betydelsefullt
att upprätthålla och vidareutveckla ett gott samarbete mellan polis
och socialvårdspersonal. Frågan har ägnats uppmärksamhet i direktiven
till brottskommissionen. Det framhålls däri, att bl. a. frågan om ett
effektivt och förtroendefullt samarbete mellan polisen och de sociala
myndigheterna i ett mera långsiktigt perspektiv skall behandlas av det
centrala rådet för samhällets insatser mot brott men att kommissionen
bör överväga vilka åtgärder som redan nu kan vidtas från samhällets
sida när det gäller samarbetet mellan polisen, de sociala myndigheterna
och allmänheten. Av det anförda framgår således att den i motionen
1973: 1175 behandlade samarbetsfrågan är föremål för övervägande
och kommer att ytterligare prövas av centralrådet för samhällets
insatser mot brott. Med hänsyn härtill och då centralrådet skall få sådana
basresurser att rådet kan framlägga förslag till reformer är någon
riksdagens åtgärd i anledning av motionsyrkandet ej erforderlig.

Enligt utskottets bedömning skulle det vara mindre rationellt att göra
en sådan central inventering för att finna enskilda hem lämpade för
rehabilitering av narkotikamissbrukare som motionärerna åsyftar. Sådana
inventeringar bör, i den mån de erfordras, lämpligen ske på det
lokala planet. Något riksdagens initiativ för att få till stånd särskilda
riktlinjer för denna verksamhet är inte heller erforderligt. Utskottet avstyrker
därför även detta yrkande i motionen 1973: 1175.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande frågan om en parlamentarisk kommitté
för narkomanvården m. m. avslår motionen 1973: 658,
såvitt här är i fråga, och motionen 1973: 1182,

2. att riksdagen beträffande frågan om samarbete mellan polis
och socialvårdspersonal avslår motionen 1973: 1175 i motsvarande
del,

3. att riksdagen beträffande frågan om vissa åtgärder för rehabilitering
av narkotikamissbrukare avslår motionen 1973: 1175
i motsvarande del.

36. Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Driftkostnader. Kungl.
Maj:t har under punkten J 1 (s. 185—186) föreslagit riksdagen att till
Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Driftkostnader för budgetåret
1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 24 235 000 kr.

SoU 1973:5

Motion

I motionen 1973: 1173 av herr Gadd m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar

att huvudmannaskapet för den statliga nykterhetsvården vid våra
alkoholistanstalter bör övergå till landstingen, samt

att de kostnader som då överflyttas på landstingen på lämpligt sätt
betalas av staten.

Utskottet

För närvarande finns omkring 2 600 platser på vårdanstalter för alkoholmissbrukare.
Endast en mindre del av platserna eller ca 350 finns
på statliga anstalter. Platserna är fördelade på fyra anstalter. De övriga
platserna finns på erkända och enskilda vårdanstalter, för vilka kommuner,
landstingskommuner, ideella organisationer och stiftelser är
huvudmän. Statliga driftbidrag utgår till dessa anstalter.

I motionen 1973:1173 av herr Gadd m. fl. yrkas att riksdagen uttalar
att huvudmannaskapet för den ”statliga nykterhetsvården” vid
våra alkoholistanstalter bör övergå till landstingen samt att de kostnader
som därigenom överflyttas till landstingen skall ersättas av staten.
Som skäl för yrkandet åberopas att nykterhetsvården har ett mycket
stort behov av kontinuerliga kontakter med medicinsk och psykiatrisk
sakkunskap och att en tillämpning av den s. k. närhetsprincipen — att
patienterna skall beredas vård så nära hemmen som möjligt — skulle
underlättas vid ett landstingskommunalt huvudmannaskap. Det framhålls
också att ett närmare samarbete mellan de primärkommunala organ
som har hand om den lokala nykterhetsvården och landstingen
borde ge goda möjligheter att tillämpa en ”helhetsprincip” för rehabiliteringen
av alkoholister.

Som framgår av en utförlig redovisning i statsverkspropositionen
(bil. 7 s. 180) har nykterhetsvårdens anstaltsutredning nyligen lämnat
ett betänkande angående platsbehovet vid allmänna vårdanstalter. Enligt
utredningen bör man i fortsättningen sträva efter att tillämpa närhetsprincipen,
låt vara att det med nuvarande anstaltsbesånd inte är
möjligt att konsekvent göra detta. För att bättre kunna tillämpa principen
föreslår emellertid utredningen att landet indelas i sju regionala
upptagningsområden.

Utredningens förslag, vars genomförande är ägnat att i viss utsträckning
tillgodose syftet med motionen, är f. n. föremål för remissbehandling.
Vad som emellertid främst är av betydelse vid prövningen av yrkandet
i denna är att det ingår i socialutredningens uppdrag att i fråga
om de allmänna vårdanstalterna för alkoholmissbrukare förutsättningslöst
pröva huvudmannaskapet. I utredningsdirektiven framhålls också
bl. a. att utredningen bör överväga i vad mån nykterhetsvården kan
knytas närmare till sjukvården. Med hänsyn till det anförda är enligt

SoU 1973: 5

utskottets mening någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen inte
erforderlig. Utskottet avstyrker således motionen 1973: 1173.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:
Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 24 235 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande frågan om landstingskommunalt
huvudmannaskap för vissa alkoholistanstalter m. m. avslår
motionen 1973: 1173.

37. Statens vårdanstalter för alkoholinissbrukare: Utrustning m. m.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkten J 2 (s. 186—187)
framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:
Utrustning m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 350 000 kr.

38. Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. Kungl. Maj:t har under punkten J 3 (s. 187—188) föreslagit
riksdagen att till Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter
för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag
av 100 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs,
såvitt här är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 1 bilaga 7 beslutar

a) att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam översyn av reglerna
för statsbidrag till anordnande av behandlingshem och inackorderingshem
för narkomaner i enlighet med vad som i motionen anförts,

b) att under punkten J 3 för budgetåret 1973/74 anvisa ett i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag med 2 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag
av 2 600 000 kr.

Utskottet

Från förevarande anslag utgår bl. a. bidrag för att anordna behandlingshem
och inackorderingshem för narkotikamissbrukare. Bidrag,
som utgår med högst 18 000 kr. per plats, får som regel inte överstiga
vad som tillskjuts från annat håll.

I motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. vill motionärerna
ha en översyn av bidragsbestämmelsema i sådan tid att de
nya reglerna kan ge utslag redan under budgetåret 1973/74. I första
hand bör genomföras förslag av socialstyrelsen om höjning av anord -

SoU 1973: 5

ningsbidraget till 20 000 kr. eller, om särskilda skäl föreligger, med
högst 30 000 kr. per plats. Motionärerna framställer också ett följdyrkande
om höjning av anslaget.

Under hänvisning till vad under punkten 35 Vissa narkotikafrågor
anförts om att brottskommissionen kommer att pröva frågan om
statsbidrag till narkomanvården avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande statsbidrag till narkomanvården avslår
motionen 1973: 1175, såvitt här är i fråga,

2. att riksdagen till Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter
för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1973/74
anvisar ett reservationsanslag av 100 000 kr.

39. Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. Kungl. Maj:t har under punkten J 4 (s. 188—190)
föreslagit riksdagen att godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändrade
grunder för bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för
alkoholmissbrukare m. m. samt att till Bidrag till driftkostnader vid erkända
vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1973/
74 anvisa ett förslagsanslag av 98 900 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs,
såvitt här är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 1 bilaga 7 beslutar att under punkten J 4 för
budgetåret 1973/74 anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag
med 1 500 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 100 400 000 kr.

Utskottet

Statsbidrag till bl. a. driftkostnader vid erkända och enskilda vårdanstalter
för alkoholmissbrukare utgår med vissa belopp i form av dels
garantibidrag — per dag och vårdplats — dels beläggningsbidrag —
per dag och vårdad person. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att
godkänna ändrade grunder för bl. a. nämnda bidrag. Driftbidragens
sammanlagda maximibelopp föreslås bli höjt från 86 kr. till 94 kr. per
dag. För anstalt, som på grund av utgifter för särskilda vårdanordningar
prövas vara i behov därav, bör garantibidraget liksom nu kunna utgå
med ytterligare 1 kr.

Från anslaget utgår också statsbidrag till driften av behandlingshem
och inackorderingshem för narkotikamissbrukare. Bidrag utgår med
belopp motsvarande 75 % av de styrkta kostnaderna för hemmets drift.
Bidrag får dock inte överstiga 21 000 kr. per plats och år. Kungl. Maj:t
har föreslagit en uppräkning av detta bidrag till högst 23 000 kr. per
plats och år.

SoU 1973:5

Utskottet har inte något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag om
ändring av statsbidragsgrunderna för bidrag till vårdanstalter samt
behandlingshem och inackorderingshem. Ändringarna bör, som Kungl.
Maj:t föreslagit, gälla fr. o. m. nästa budgetår. Utskottet vill här tilllägga
att de ändrade bidragsgrunderna för behandlingshem och inackorderingshem
för narkotikamissbrukare självfallet inte bör hindra
att brottskommissionen förutsättningslöst tar upp även frågan om storleken
av statsbidraget till driften av sådana hem.

I motionen 1973:1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. framställs
ett yrkande om uppräkning av anslaget utöver vad Kungl. Maj-.t
föreslagit. Yrkandet bygger på förutsättningen att anordningsbidraget
under punkten 38 höjs, något som enligt motionärerna bör stimulera utbyggnaden
av behandlingshem och inackorderingshem och därför föranleda
ett ökat medelsbehov även för bidrag till driftkostnaderna av sådana
hem. Med hänsyn till att utskottet avstyrkt en höjning av anordningsbidraget
avstyrker utskottet även kravet på en uppräkning av
anslaget till driftbidrag. Tilläggas bör att anslaget är ett förslagsanslag.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner i statsrådsprotokollet förordade ändrade
grunder för bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter
för alkoholmissbrukare m. m.,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1973: 1175, såvitt här är i fråga, till Bidrag
till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 98 900 000 kr.

40. Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m. Kungl. Maj:t har
under punkten J 5 (s. 190—191) föreslagit riksdagen att till Bidrag till
kommunala nykterhetsnämnder m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa
ett förslagsanslag av 105 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 658 (motivering i motionen 1973: 241) av herr
Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådana statsbidragsbestämmelser
att statsbidrag skall utgå till kommunalt anställda fältarbetare för deras
uppsökande verksamhet och för eftervård av narkomaner.

2. I motionen 1973: 1168 (motivering i motionen 1973: 1011) av herr
Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om utvärdering av erfarenheterna av de kommunala alkoholpoliklinikernas
verksamhet samt därefter om utformande av statsbidragsregler
som är ägnade att ytterligare effektivisera denna vårdform.

3. I motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c)

SoU 1973: 5

hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 bilaga 7 beslutar att gällande statsbidragsbestämmelser
i vad avser punkten J 5 ändras i enlighet med socialstyrelsens
förslag.

4. I motionen 1973: 1220 av herr Svensson i Kungälv m. fl. (s) hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam
behandling av den pågående översynen av statsbidraget till kommunala
nykterhetsnämnder i syfte att förenkla statsbidragsgivningen och med
den målsättning som angivits i motionen.

Utskottet

Statsbidrag utgår till kostnaderna för sådan verksamhet, som enligt
gällande författningar ankommer på nykterhetsnämnderna. Bidraget utgör
i princip 75 % av de godkända kostnaderna för sådan verksamhet.

Den ökade samverkan och integrationen mellan de olika socialvårdsgrenarna
har medfört svårigheter att särskilja kostnader för nykterhetsvård.
Sedan ansöknings- och prövningsförfarandet för statsbidrag till
dessa kostnader bl. a. till följd härav blivit alltmer komplicerat och betungande,
beslöt riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t att under budgetåret
1970/71 pröva ett schablonmässigt förfarande för statsbidragsgivningen
i avvaktan på en pågående översyn inom socialdepartementet
som syftar till en förenklad och till utvecklingen anpassad bidragsgivning.
Även för budgetåret 1971/72 beslöts att det schablonmässiga förfarandet,
som avsåg nämndens administrativa kostnader, skulle tilllämpas.
Beträffande nykterhetsnämndernas övriga kostnader skall socialstyrelsen
fr. o. m. nämnda budgetår fördela tillgängliga statsbidragsmedel
mellan nämnderna efter en samlad bedömning av samtliga ansökningar.
För budgetåret 1972/73 tillämpas samma regler för statsbidragsgivningen.
Kungl. Maj:t föreslår oförändrade regler för nästa
budgetår.

I motionen 1973: 1220 av herr Svensson i Kungälv m. fl. yrkas att
riksdagen skall anhålla att översynen av statsbidragsreglerna sker med
skyndsamhet. Syftet med översynen bör utöver en förenkling av reglerna
vara att främja en ökad satsning på den öppna nykterhetsvården. I
motionen 1973: 1168 av herr Carlshamre m. fl. framställs ett yrkande
som avser den del av den öppna nykterhetsvården som bedrivs vid alkoholpoliklinikerna.
Motionärerna vill att riksdagen skall begära att erfarenheterna
av poliklinikernas verksamhet utvärderas och att på grundval
av den gjorda utvärderingen statsbidragsreglerna skall utformas på ett
sätt som är ägnat att ytterligare effektivisera vårdformen.

I samband med att Kungl. Maj:t år 1970 föreslog riksdagen att ett
schablonmässigt förfarande skulle tillämpas vid beräkningen av statsbidraget
till den kommunala nykterhetsvården anförde chefen för socialdepartementet
att utvecklingen av nykterhetsnämndernas verksamhet

SoU 1973: 5

under 1960-talet bl. a. inneburit att nämndernas möjligheter till behandling
av alkoholskadade inom öppna och frivilliga vårdformer ökat väsentligt.
Han anförde vidare bl. a. att utvecklingen borde fortsätta och
att det var särskilt angeläget att främja anordningar och åtgärder som är
direkt inriktade på vård och behandling, exempelvis alkoholpolikliniker,
rådgivningsbyråer samt förebyggande och eftervårdande åtgärder.

Utskottet delar uppfattningen att en fortsatt satsning på öppna och
frivilliga vårdformer inom nykterhetsvården bör göras. Denna uppfattning
står också i överensstämmelse med det synsätt som kommer till uttryck
i de båda motionerna. Som framhålls av Svenska kommunförbundet
i en skrivelse i januari i år till socialministern har förverkligandet av
de nämnda intentionerna medfört ökade kostnader för kommunerna
samtidigt som de ändrade statsbidragsgrunderna medfört att statsbidrag
inte utgår enligt grundprinciperna om bidrag med 75 % av kostnaderna,
något som förorsakat inkomstbortfall för kommunerna. Denna skrivelse
har liksom vissa andra framställningar från Kommunförbundet angående
statsbidragsfrågor överlämnats till kommunalekonomiska utredningen.
Utskottet vill understryka angelägenheten av att frågan om en
mera definitiv utformning av statsbidraget till de kommunala nykterhetsnämnderna
underställs riksdagen så snart som omständigheterna
medger.

Då det gäller den del av nykterhetsnämndernas verksamhet som består
i driften av alkoholpolikliniker finns det skäl understryka den mycket
positiva syn på verksamheten som kommer till uttryck i motiveringen
till motionen 1973: 1168. Vårdformen är generellt sett effektiv
och billig uttalar motionärerna. Utskottet anser att fog torde finnas för
denna bedömning. Samtidigt är det, som i motionen också framhålls,
angeläget peka på att effektiviteten sannolikt skiftar starkt från kommun
till kommun. Med hänsyn härtill — och till den långa tids erfarenhet
av alkoholpoliklinikernas verksamhet som nu finns — är det enligt
utskottets mening motiverat att i lämpligt sammanhang en kartläggning
görs av alkoholpoliklinikernas verksamhet och att de faktorer som är
av betydelse för klinikernas effektivitet utvärderas. Därvid bör särskilt
uppmärksammas frågan om betydelsen av jourtjänst. En kartläggning
och utvärdering av alkoholpoliklinikernas verksamhet kan självfallet
bli av den största betydelse för att bestämma grunden för statsbidrag till
denna del av nykterhetsnämndernas verksamhet.

Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1973: 1168 och motionen
1973: 1220 bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Från förevarande anslag utgår också statsbidrag till vård av narkotikamissbrukare
på alkoholpoliklinik och till vårdcentraler för unga
narkotikamissbrukare.

I två motioner, nämligen motionen 1973: 658 av herr Bohman m. fl.
och motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. tas upp

SoU 1973: 5

frågan om vidgade möjligheter för kommunerna att få statsbidrag för
narkomanvård. I motionen 1973: 658 vill motionärerna att statsbidrag
skall utgå till kommunalt anställda fältarbetare för deras uppsökande
verksamhet och för eftervård av narkomaner. I motionen 1973: 1175
yrkas att — i enlighet med förslag av socialstyrelsen — reglerna för
bidrag till vårdcentral skall uppmjukas på så sätt att såväl kravet på
att vårdcentral skall vara huvudsakligen avsedd för narkotikamissbrukare
under 25 år som kravet på jourverksamhet och tillgång till akutvårdplatser
anordnade speciellt för den aktuella missbruksgruppen tas
bort.

Under hänvisning till vad under punkten 35 Vissa narkotikafrågor
anförts om att brottskommissionen kommer att pröva frågan om statsbidrag
till narkomanvården avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag lill kommunala nykterhet snämnder
m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
105 000 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande bestämmelserna om statsbidrag till
kommunala nykterhetsnämnder och beträffande alkoholpoliklinikemas
verksamhet i anledning av motionen 1973: 1168 och
motionen 1973: 1220 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

3. att riksdagen beträffande statsbidrag till narkomanvården avslår
motionen 1973: 658 och motionen 1973: 1175, båda motionerna
såvitt här är i fråga.

41. Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkten J 6 (s. 192) och hemställer

att riksdagen till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
350 000 kr.

42. Bidrag till Länkrörelsen m. m. Kungl. Maj:t har under punkten
J 7 (s. 193) föreslagit riksdagen att till Bidrag till Länkrörelsen m. fl.
organisationer för budgetåret 1973/74 anvisa ett anslag av 3 200 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973:428 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt
här är i fråga, att riksdagen under socialdepartementets huvudtitel J 7
Bidrag till Länkrörelsen m. fl. organisationer anvisar ett i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag med 400 000 kr. förhöjt anslag av 3 600 000
kr.

SoU 1973: 5

2. I motionen 1973: 429 av herrar Henmark (fp) och Nelander (fp)
hemställs att riksdagen av det utökade anslaget, som statsrådet benämner
Bidrag till Länkrörelsen med flera organisationer, ställer
500 000 kr. till socialstyrelsens förfogande för alkoholist- och narkomanvård
bedriven av kristna och ideella organisationer.

3. I motionen 1973: 1191 av herr Källstad (fp) hemställs att riksdagen
till anslaget Bidrag till Länkrörelsen m. fl. organisationer för
budgetåret 1973/74 anvisar 3 250 000 kr.

Utskottet

Från anslaget Bidrag till Länkrörelsen m. m. utgår f. n. bidrag till
sammanslutningar av förutvarande alkoholmissbrukare och till organisationer
för stöd och hjälp åt läkemedelsmissbrukare.

Kungl. Maj:t förordar i statsverkspropositionen att möjlighet skall
öppnas att ge bidrag även till andra organisationer som sysslar med rehabilitering
av narkotika- och alkolholskadade personer. Bakgrunden
härtill är följande.

Såväl år 1971 som år 1972 har socialutskottet i betänkanden som
godkänts av riksdagen uttalat sig för att frivilliga insatser för rehabilitering
av alkohol- och narkotikamissbrukare bör komma i fråga för
samhällets stöd inte minst då de tar sig uttryck i experiment med nya
behandlingsformer (SoU 1971: 5 och 1972: 5). Förra året förordade
riksdagen på hemställan av utskottet att ett nytt anslag skulle ställas
till förfogande för ändamålet. Kort tid därefter avlämnade Kungl.
Maj:t proposition 1972: 67 med förslag till vissa åtgärder mot narkotikamissbruket,
m. m. I propositionen förordades bl. a. att ett belopp av
högst 300 000 kr. från femte huvudtitelns reservationsanslag Försöksverksamhet
m. m. skulle ställas till socialstyrelsens förfogande för stöd
av olika försök med nya vård- och behandlingsformer för narkotikamissbrukare.
Avsikten var att även kommuner skulle kunna få stöd för
sådana försök. Riksdagen biträdde förslaget (SOU 1972: 21). Enligt
beslut den 30 juni 1972 ställdes medlen till socialstyrelsens förfogande.
Kungl. Maj:ts förslag under det här behandlade anslaget är, enligt vad
föredragande departementschefen anför, avsett att tillgodose riksdagens
beslut föregående år. En uppräkning av anslaget med 600 000 kr. till
3 200 000 kr. föreslås. Vidare föreslås att anslagsbeteckningen ändras
till Bidrag till Länkrörelsen m. fl. organisationer.

I flera motioner framställs yrkanden beträffande anslaget. I motionen
1973: 428 av herr Helén m. fl. uttalas att riksdagens beslut från
föregående år visserligen tillgodoses genom anslagsuppräkningen men
att den föreslagna höjningen är alltför begränsad. Motionärerna yrkar
därför att anslaget skall höjas till 3 600 000 kr. Även i motionen 1973:
1191 av herr Källstad hemställs om en höjning av anslaget utöver den
av Kungl. Maj:t föreslagna. Motionärerna begränsar dock sitt krav till

SoU 1973: 5

att avse en höjning med 50 000 kr. I motionsyrkandena anförs att Riksförbundet
narkotikafritt samhälle bör kunna erhålla bidrag från anslaget
med nämnda belopp. I motionen 1973: 429 av herrar Henmark och
Nelander yrkas att riksdagen skall reservera 500 000 kr. av anslaget för
alkoholist- och narkomanvård som bedrivs av kristna och ideella organisationer.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag att från anslaget skall kunna
lämnas bidrag även till andra organisationer som sysslar med rehabilitering
av narkotika- och alkoholskadade personer än sådana organisationer
som hitintills erhållit bidrag därifrån. Enligt utskottets mening
bör även kommuner kunna få stöd från anslaget för behandlingsförsök.
Med hänsyn härtill kan den av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeteckningen
icke godtagas. Utskottet föreslår att den nuvarande beteckningen
behålls.

Eftersom en viss del av det belopp, med vilket anslaget räknats upp
i propositionen, bör gå till Länkrörelsen och den typ av övriga organisationer
som hitintills fått bidrag från anslaget, ger Kungl. Maj:ts
förslag endast ett begränsat utrymme för bidrag till andra organisationer
och till kommuner. Med beaktande av att, enligt vad utskottet inhämtat,
ännu vid tiden för utskottets sakprövning av anslaget det belopp
om högst 300 000 kr. som förra året ställdes till socialstyrelsens
förfogande för försök med nya vård- och behandlingsformer inte disponerats
anser sig emellertid utskottet inte kunna förorda en höjning av
anslaget utöver Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet avstyrker således motionen
1973: 428 i förevarande del och motionen 1973: 1191. Beträffande
sistnämnda motion får utskottet tillägga att det ankommer på
socialstyrelsen att pröva vilka organisationer som skall erhålla bidrag
från anslaget. Utskottet vill dock erinra att anslaget inte är avsett för
bidrag till allmän information om alkohol och narkotika. Bidrag för informationsverksamhet
utgår i annan ordning.

Med hänsyn till de betydelsefulla insatser Länkrörelsen och organisationer
för hjälp åt läkemedelsmissbrukare utför kan utskottet inte biträda
förslaget i motionen 1973: 429, som innebär att nämnda organisationer
skulle få sina bidrag uppräknade med endast 100 000 kr. Utskottet
avstyrker därför motionen.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1973:428, såvitt här är i fråga, samt
motionen 1973: 1191 till Bidrag till Länkrörelsen m. m. för
budgetåret 1973/74 anvisar ett anslag av 3 200 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande medelsdispositionen avslår motionen
1973: 429.

SoU 1973: 5

Viss rehabiliteringsverksamhet

43. Statens arbetsklinik. Bidrag till handikappinstitutet. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkterna K 1 och K 2 (s. 196—
198) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Statens arbetsklinik ett förslagsanslag av 2 375 000 kr.,

2. till Bidrag till handikappinstitutet ett anslag av 5 080 000 kr.

44. Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade. Kungl. Maj:t har
under punkten K 3 (s. 198—200) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till vissa hjälpmedel för handikappade för budgetåret 1973/74 anvisa
ett förslagsanslag av 120 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 155 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om att den pågående utredningen
om bidrag till s. k. starrglasögon m. m. erhåller kompletterande direktiv
om att även förutsättningslöst pröva frågan om att glasögonkostnaden
generellt infogas i sjukförsäkringssystemet eventuellt enligt regler om
viss maximering av bidraget härför.

2. I motionen 1973: 160 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson
i Röstånga (fp) hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl.
Maj:t hemställa om ändring av hjälpsmedelsförteckningen så att denna
även omfattar luftrenare och luftfuktare.

3. I motionen 1973: 660 av herr Elmstedt m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t uttalar sig för

a) statsbidrag för synhjälpmedel som behövs i anledning av ögonsjukdomar,
såsom t. ex. keratokonus, samt

b) statsbidrag för synhjälpmedel för barn och ungdom.

4. I motionen 1973: 1170 av herrar Ekinge (fp) och Olsson i Kil
(fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag angående
statsbidrag till glasögon för i första hand barn t. o. m. grundskoleåldern.

5. I motionen 1973:1210 av fröken Pehrsson m. fl. (c, fp) hemställs
att riksdagen beslutar att bidrag till starrglasögon skall utgå med den
faktiska kostnaden, dock högst 300 kr., att utgå från förslagsanslaget
Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade.

Utskottet

Statsbidrag utgår till bl. a. sjukvårdshuvudmännen för vissa hjälpmedel
som på ordination tillhandahålls handikappade. De statsbidragsberättigande
hjälpmedlen tas upp i den s. k. hjälpmedelsförteckningen som
förs av socialstyrelsen.

SoU 1973: 5

I fyra motioner tas upp frågan om vidgade möjligheter till statsbidrag
till hjälpmedel för synskadade. För närvarande utgår bidrag till bl. a.
kikarglasögon, luppglasögon och vissa kontaktlinser för synskadade som
har höggradig synnedsättning. Vad som i detta avseende krävs för rätt
till bidrag preciseras närmare i hjälpmedelsförteckningen. Som redovisas
i statsverkspropositionen (bil. 7 s. 200) har Kungl. Majit beslutat att
statsbidragsgivningen den 1 juli 1973 skall utvidgas till att omfatta också
sådana speciella glasögon eller linser som personer som opererats för
grå starr behöver. Starrglasögon skall därför föras upp på hjälpmedelsförteckningen.
Statsbidrag skall utgå med hälften av kostnaden för ordinerade
hjälpmedel, dock med högst, vid operation av första ögat, 200
kr., vid operation av andra ögat 75 kr. och vid samtidig operation av
båda ögonen 275 kr. Kungl. Maj:ts beslut bygger på förslag av den
s. k. hjälpmedelsgruppen.

Det mest långtgående motionsyrkandet framställs i motionen 1973:
155 av herr Hallgren m. fl. Motionärerna vill att hjälpmedelsgruppen
skall få i uppdrag att förutsättningslöst pröva frågan om att låta kostnaden
för glasögon — eventuellt med begränsning till visst belopp —
ersättas genom sjukförsäkringssystemet. I motionen 1973: 1170 av herrar
Ekinge och Olsson i Kil yrkas att riksdagen skall begära förslag
angående statsbidrag till glasögon för i första hand barn t. o. m. grundskoleåldern.
I motionen 1973:660 av herr Elmstedt m. fl. framställs
ett likartat yrkande, nämligen att statsbidrag skall utgå för synhjälpmedel
för barn och ungdom. I motionen yrkas vidare att statsbidrag
skall utgå för synhjälpmedel som behövs i anledning av ögonsjukdomar,
såsom t. ex. keratokonus. Beträffande sistnämnda ögonsjukdom framhåller
motionärerna att sjukdomen i allmänhet åsamkar mycket höga
kostnader till följd av att kontaktlinser måste användas och att dessa
måste bytas med jämna mellanrum. I motionen 1973: 1210 av fröken
Pehrsson m. fl. kritiseras beslutet om bidrag till starrglasögon. Motionärerna
menar att principen bör vara att patienten får full kostnadstäckning
och att en maximigräns för bidraget bör sättas. Flertalet patienter
skulle få bidrag till hela glasögonkostnaden om maximibeloppet
bestäms till 300 kr. Motionärerna vill att riksdagen skall besluta i enlighet
med det sagda.

Som framhålls i flera av motionerna kan särskilt för familjer, i vilka
finns barn med synnedsättning eller synskada, utgifterna för glasögon
vara betungande. Synen undergår ofta snabba förändringar under uppväxtåren,
vilket medför behov av täta glasögonbyten. Mot denna bakgrund
kan utskottet ansluta sig till den bedömning, på vilken flera av
motionsyrkandena grundar sig, nämligen att då det gäller att vidga samhällets
insatser på området den mest angelägna uppgiften är att bidra
till synhjälpmedel för barn och ungdom. De motionsyrkanden — i motionerna
1973: 660 och 1973: 1170 — som har denna inriktning på -

SoU 1973: 5

kallar emellertid enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd
med hänsyn till det arbete som pågår inom hjälpmedelsgruppen. Gruppen
fick nämligen förra året i uppdrag att pröva frågan om behovet av
bidrag till glasögon för barn och ungdomar i skolåldern. Gruppen skall
kartlägga glasögonbehovet i de olika åldersgrupperna samt familjernas
kostnader för glasögon, beräknade med utgångspunkt i kostnaden för
glas med enkla och ändamålsenliga bågar. Utskottet avstyrker således
motionen 1973: 660 i denna del samt motionen 1973: 1170.

Vad härefter angår yrkandet i motionen 1973: 155 om bidrag till
glasögon inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen och yrkandena
i motionen 1973: 660 om statsbidrag för synhjälpmedel vid ögonsjukdomar
får utskottet framhålla att hjälpmedelsgruppens uppdrag i viss
utsträckning är ägnad att tillgodose motionärernas önskemål, nämligen
såvitt avser den betydelsefulla grupp som barn och ungdomar utgör.
Då utskottet, i enlighet med det ovan sagda, anser den prioritering vara
riktig som gjorts genom att hjälpmedelsgruppens uppdrag inriktas på
behovet av bidrag till glasögon för denna grupp, är utskottet inte berett
att förorda en utvidgning av uppdraget. Motionsyrkandena bör inte
heller i övrigt föranleda någon riksdagens åtgärd.

Kungl. Maj:ts beslut om bidrag till starrglasögon bygger på förslag
av hjälpmedelsgruppen. Denna pekade på den tendens till prisökning
som förekomsten av bidrag kan innebära och fann det angeläget att ge
bidraget en sådan konstruktion att effekter av detta slag motverkas.
I detta syfte utformades bidraget så att det ger den enskilde ett ekonomiskt
stöd samtidigt som han alltid har att bära en viss del av kostnaden.
Hjälpmedelsgruppen underströk att den enskildes andel inte bör
vara så ringa att han bortser från den vid glasögonköpet.

Utskottet, som vill erinra om att riksdagen vid behandlingen av hjälpmedelsreformen
förra året (SoU 1972:14) godtog principen om egenavgift
för viss typ av hjälpmedel, ansluter sig till den bedömning som
ligger till grund för Kungl. Maj:ts beslut. Utskottet kan därför inte
biträda motionsförslaget. Motionen 1973: 1210 bör således inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1973: 160 av herrar Andersson i Örebro och Petersson i
Röstånga yrkas att luftrenare och luftfuktare skall föras upp på hjälpmedelsförteckningen.
Nämnda hjälpmedel är av betydelse för personer
som lider av allergiska sjukdomar.

Hjälpmedelsgruppen har i mars förra året fått i uppdrag att i anslutning
till dess fortsatta utredningsarbete närmare pröva frågan om dels
bestämningen av begreppet hjälpmedel enligt kungörelsen (1968: 238)
om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade, dels avgränsningen
av dessa hjälpmedel gentemot sådana som har till ändamål att
tillgodose ett sjukvårdsbehov. Då frågan huruvida de olika hjälpmedel
som nämns i motionen skall föras upp på hjälpmedelsförteckningen är

SoU 1973: 5

beroende av hjälpmedelsgruppens utredningsarbete i angivna hänseende,
avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande bidragsreglerna för starrglasögon avslår
motionen 1973: 1210,

2. att riksdagen beträffande frågan om uppförande av luftrenare
och luftfuktare på hjälpmedelsförteckningen avslår motionen
1973: 160,

3. att riksdagen till Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade
för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
120 000 000 kr.,

4. att riksdagen beträffande bidrag till synhjälpmedel för barn
och ungdom avslår motionen 1973: 660 i motsvarande del och
motionen 1973: 1170,

5. att riksdagen beträffande vidgade möjligheter till bidrag för
synhjälpmedel för även andra synskadade än barn och ungdom
avslår motionen 1973: 155 och motionen 1973: 660 i
motsvarande del.

45. Kostnader för viss utbildning av handikappade. Bidrag till anordnande
av vissa institutioner för psykiskt utvecklingsstörda. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna K 4 och K 5 (s. 200—
204) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Kostnader för viss utbildning av handikappade ett förslagsanslag
av 8 300 000 kr.,

2. till Bidrag till anordnande av vissa institutioner för psykiskt
utvecklingsstörda ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.

46. Bidrag till driften av särskolor m. m. Kungl. Maj:t har under
punkten K 6 (s. 204—205) föreslagit riksdagen att till Bidrag till driften
av särskolor m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag
av lil 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 1171 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. (s, c,
fp, m) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att lekoteket
på Blockhusudden övertages av karolinska sjukhuset eller att lekotekets
verksamhet på annat sätt ekonomiskt tryggas genom statliga driftbidrag
och forskningsbidrag.

2. I motionen 1973: 1199 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c)
och Mattsson i Skee (c) hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring
av reglerna för statsbidrag till driften av särskolor att statsbidrag
också skall utgå till kostnader för personell elevassistans.

5 Riksdagen 1973.12 sami. Nr 5

SoU 1973: 5

Utskottet

Från anslaget utgår statsbidrag till i främsta rummet lönekostnader
vid särskolor. Riksdagen beslöt förra året att utvidga kretsen av de
tjänster beträffande vilka statsbidrag skall utgå. De nuvarande bestämmelserna
innebär bl. a. att statsbidrag utgår med 95 % av lönekostnaderna
för särskolchefer, rektorer, studierektorer och lärare vid särskolan.

I motionen 1973: 1199 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad och
Mattsson i Skee yrkas att bidragsreglerna skall ändras så att statsbidrag
också utgår till kostnader för personell elevassistans.

Sedan skolöverstyrelsen i sin anslagsframställning för budgetåret
1971/72 föreslagit att statsbidrag skulle utgå för personell elevassistans,
anförde föredragande departementschefen i 1971 års statsverksproposition
(bil. 7 s. 200), att då sådan assistans åt elever inom särskolan får
anses utgöra en del av det vårdansvar som åvilar huvudmännen, han
inte kunde biträda förslaget. Utskottet fann inte anledning till annat
ställningstagande till frågan (SoU 1971: 5). Någon omständighet har
därefter inte inträffat som ger anledning till en annan bedömning. Utskottet
avstyrker därför motionen 1973:1199.

I motionen 1973:1171 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. tas upp
frågan om ekonomiskt stöd till lekoteket på Blockhusudden i Stockholm.

Huvudman för lekoteket är Svenska scoutförbundets stiftelse för psykiskt
utvecklingsstörda barn. Verksamheten har hittills finansierats i
huvudsak genom bidrag från stiftelser och fonder samt genom insamlingar.
Stockholms läns landsting lämnar för innevarande år bidrag med
120 000 kr. År 1971 beviljades bidrag från anslaget Försöksverksamhet
m. m. under femte huvudtiteln med 100 000 kr. för utvecklingsarbete
m. m. rörande det s. k. BOEL-testet, som utarbetats på lekoteket i
nära samarbete med karolinska sjukhusets barnklinik och barnaudiologiska
avdelning. Testet, som fått sitt namn från begreppet Blicken
Orienterar Efter Ljud, är avsett att användas vid barnavårdscentralerna
som en rutinkontroll av mentala funktioner och allmän utveckling
för att man så snabbt som möjligt skall kunna spåra upp de barn
som är kontaktstörda och uppmärksamhetssvaga och därför i behov
av pedagogisk stimulans. Även hörselskador för barnets talutveckling
upptäcks vid åldern 7—9 månader genom BOEL-testet och kan härigenom
omhändertagas för behandling långt tidigare än förr. Utbildning
i testet sker på lekoteket i samarbete med karolinska sjukhuset.
Lekoteket arbetar enligt redovisning i motionen efter följande fem
huvudlinjer.

1. Individuell rådgivning i lekträning, varvid lekmateriel kostnadsfritt
lånas ut och även hembesök görs när så är lämpligt.

2. Information om lekträningens och tidigdiagnosens betydelse för yr -

SoU 1973: 5

kesverksamma, t. ex. inom barnmedicin och pedagogik i form av studiedagar
och demonstrationer.

3. Kurser för bamavårdscentralsköterskor och distriktssköterskor i
BOEL-testets teori och praktik samt kontaktträning av spädbarn.

4. Produktutveckling genom att på konstruktivt sätt söka i olika former
påverka och samarbeta med företag som tillverkar, distribuerar
och säljer lekmateriel, avsett att även kunna användas av barn med
handikapp.

5. Forskning för utveckling av hjälpmedel som kan bidraga till att
diagnostisera tidiga störningar hos barn och kommunikativa svårigheter.

Motionärerna framhåller att lekoteket måste få ett bättre ekonomiskt
stöd för att säkerställa den modell för samarbete mellan barnhälsovård,
lekotek och barnkliniker som utvecklats på Blockhusudden.
De vill att lekoteket skall övertas av karolinska sjukhuset eller att lekotekets
verksamhet på annat sätt tryggas genom statliga driftbidrag och
forskningsbidrag.

Som 1968 års bamstugeutredning framhåller kan lekoteken vara ett
viktigt komplement till förskolan. De har sin största betydelse för barn
med fysiska eller psykiska handikapp. Det är inte en statlig uppgift att
anordna och driva lekotek. Utskottet har emellertid blivit övertygat om
att den särskilda verksamhet på Blockhusudden som bedrivs i samarbete
med karolinska sjukhuset och som består i utbildning av såväl barnhälsovårdsläkare
som barnavårdscentralsköterskor och distriktssköterskor
i BOEL-testets teori och praktik samt pedagogiska principer för
kontaktträning av spädbarn är så värdefull att det bör utredas på
vad sätt garantier kan skapas för att denna utbildningsverksamhet kan
fortsätta. BOEL-testningen ger möjlighet till en mycket tidig diagnostik
av olika störningar i barnets utveckling. Härigenom är det möjligt att
redan innan ett barn fyllt ett år konstatera om barnet är i behov av
särskilda pedagogiska stimulansåtgärder. Att sådana åtgärder sätts in
så tidigt som möjligt är av utomordentligt stor betydelse för barnets
fortsatta utveckling.

I enlighet med det anförda bör frågan om lekotekets fortsatta utbildningsverksamhet
utredas.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande frågan om statsbidrag till kostnader
för personell elevassistans avslår motionen 1973: 1199,

2. att riksdagen till Bidrag till driften av särskolor m. m. för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 111000 000
kr.,

3. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1171 hos Kungl.
Maj:t hemställer om utredning rörande utbildningsverksamheten
vid lekoteket på Blockhusudden i Stockholm.

SoU 1973: 5

47. Bidrag till handikapporganisationer. Kungl. Maj:t har under
punkten K 7 (s. 206) föreslagit riksdagen att till Bidrag till handikapporganisationer
för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av

2 500 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 427 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt här
är i fråga, att riksdagen beslutar att

a) till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1973/74 anvisa
ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 500 000 kr. till

3 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag,

b) beträffande frågan om specialdestination av viss del av anslaget
under a) ge Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen.

2. I motionen 1973: 1200 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.
(c) hemställs att riksdagen till Bidrag till Handikappförbundens centralkommitté
(HCK) för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 100 000 kr.

Utskottet

Från och med innevarande budgetår tas under ett gemensamt anslag
upp statens bidrag över socialhuvudtiteln till handikapporganisationernas
allmänna verksamhet.

Kungl. Maj:t har föreslagit en ökning av anslaget med 500 000 kr.
till 2 500 000 kr. I motionen 1973: 427 av herr Helén m. fl. yrkas att
anslaget skall ökas med ytterligare 500 000 kr. till 3 000 000 kr. I motionen
förordas också att anslaget skall renodlas till att avse bidrag för
samarbete med samhällets organ och för inre och yttre informationstjänst.
Enligt motionärerna bör alla bidrag avseende praktiska aktiviteter
för handikappade redovisas i annan ordning.

Med hänsyn till handikapporganisationernas stora insatser för de
handikappade är det enligt utskottets mening motiverat med en kraftig
uppräkning av anslaget till organisationerna. Höjningen bör bestämmas
till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet avstyrker således
motionen 1973: 427 i denna del. Utskottet kan inte heller biträda
motionen såvitt däri yrkas en uppdelning av anslaget.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motionen 1973: 1200
av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. om att riksdagen under ett
nytt anslag skall anvisa medel — 100 000 kr. — till Handikappförbundens
centralkommitté (HCK). Motionärerna hävdar att det skulle vara
lämpligare att detta samarbetsorgan för handikapprörelsen fick bidrag
från ett särskilt anslag. Härigenom skulle en konkurrens mellan HCK
och specialorganisationerna undvikas.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att efter förslag av statens handikappråd
— vari både HCK och dess medlemsorganisationer är företräd -

SoU 1973: 5

da — mellan handikapporganisationerna fördela det under anslaget Bidrag
till handikapporganisationer upptagna beloppet. Utskottet tillstyrker,
som framgår av det föregående, Kungl. Maj:ts förslag om en väsentlig
höjning av nämnda anslag. HCK har för innevarande budgetår
från anslaget tillerkänts ett belopp om 40 000 kr. HCK har därjämte
under de senaste två åren för särskilda ändamål från allmänna arvsfonden
erhållit mer än 600 000 kr. Utskottet finner inte skäl föreslå
någon ändring i den från och med innevarande budgetår tillämpade
ordningen, enligt vilken HCK — vid sidan av de medlemsavgifter
som dess medlemsorganisationer anser sig böra utge till sitt samarbetsorgan
— kan få del av det för handikapporganisationernas allmänna
verksamhet avsedda stödet. Utskottet avstyrker således motionen 1973:
1200.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1973: 427 i motsvarande del till Bidrag
till handikapporganisationer för budgetåret 1973/74 anvisar ett
reservationsanslag av 2 500 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande frågan om uppdelning av anslaget
avslår motionen 1973: 427 i motsvarande del,

3. att riksdagen beträffande frågan om ett nytt anslag betecknat
Bidrag till Handikappförbundens centralkommitté (HCK) avslår
motionen 1973: 1200.

48. Kostnader för viss verksamhet för blinda. Kungl. Maj:t har under
punkten K 8 (s. 207) föreslagit riksdagen att till Kostnader för viss
verksamhet för blinda för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag
av 2 510 000 kr.

Motion

I motionen 1973:1211 av fröken Pehrsson m. fl. (c, fp) hemställs att
riksdagen beslutar om ett anslag för budgetåret 1973/74 till De blindas
förenings verksamhet för dövblinda med 75 000 kr. att utgå från anslaget
K 8, Kostnader för viss verksamhet för blinda, vilket anslag bör
ökas till 2 585 000 kr.

Utskottet

Anslaget till De blindas förening avser kostnaderna för dels den genom
De blindas förenings försäljningsaktiebolag bedrivna depåverksamheten
för försäljning av arbetsmaterial till blinda hantverkare samt försäljning
av deras hantverksprodukter, dels utbildning vid försvarets
hundskola i Sollefteå av ledarhundar för blinda och därmed sammanhängande
åtgärder.

I motionen 1973:1211 av fröken Pehrsson m. fl. föreslås att anslaget
skall räknas upp med 75 000 kr. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit och

SoU 1973: 5

att nämnda belopp skall utgå som bidrag till De blindas förenings verksamhet
för dövblinda.

Utskottet avstyrker förslaget i motionen att anslaget skall utvidgas till
att avse annat än De blindas förenings depåverksamhet och utbildning
av ledarhundar för blinda och därmed sammanhängande åtgärder. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet också en uppräkning av anslaget
utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet vill samtidigt erinra om
att De blindas förening för innevarande budgetår beviljats ett belopp av
655 000 kr. från anslaget Bidrag till handikapporganisationer och att utskottet
under punkten 47 tillstyrkt en betydande uppräkning av nämnda
anslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1973: 1211 till Kostnader för viss verksamhet för
blinda för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
2 510 000 kr.

49. Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten K 9 (s. 208)
och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 2 515 000 kr.

50. Färdtjänst för handikappade

Motioner

1. I motionen 1973: 29 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg
(c) hemställs

att riksdagen måtte besluta om ändring i bestämmelserna rörande
statligt bidrag till bilanskaffning m. m. på sätt i motionen antytts samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagext.

2. I motionen 1973: 427 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt
här är i fråga, att riksdagen beslutar att det — i avvaktan på förslag
från utredningen om den kommunala ekonomin — övervägs om provisoriskt
förslag kan läggas fram om statsbidrag till den kommunala
färdtjänsten.

3. I motionen 1973: 436 av herrar Ringaby (m) och Andersson i
Ljung (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till
1973 års riksdag, syftande till statligt stöd till kommunernas färdtjänst
för handikappade i enlighet med handikapputredningens i förevarande
motion nämnda intentioner.

SoU 1973: 5

4. I motion 1973: 651 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna
om bidrag till egen bil för rörelsehindrade i syfte att göra
det möjligt för föräldrar till rörelsehindrade barn att erhålla sådant bidrag.

5. I motionen 1973: 652 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c;
hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att — i avvaktan
på förslag från utredningen om kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun — förslag skyndsamt läggs fram om statsbidrag till den
kommunala färdtjänsten.

Utskottet

I detta avsnitt behandlar utskottet motioner beträffande kommunernas
färdtjänst m. m. för handikappade.

Utskottet vill som bakgrund till motionsyrkandena erinra om att
handikapputredningen i sitt betänkande Bättre socialtjänst för handikappade
(SOU 1970: 64) föreslagit bl. a. att varje kommun bör tillhandahålla
förflyttningshandikappade effektiv färdtjänst, att färdtjänsten
överallt bör få anlitas oberoende av målet och tidpunkten för samt avsikten
med resan, att färdtjänstresenären bör erlägga en avgift för
resan sorn ansluter sig till priset för motsvarande färd med allmänna
kommunikationer, att varje kommun bör upprätta och socialstyrelsen
godkänna en plan för färdtjänsten samt att kommunerna bör få statsbidrag
till kostnaden för färdtjänsten med 35 % av nettokostnaden för
denna. Utredningen har vidare föreslagit bl. a. att i vissa fall en möjlighet
bör öppnas att som ett komplement till färdtjänsten tillhandahålla
handikappade egen bil, att kommunerna bör vara huvudmän för verksamheten
att som komplement till färdtjänsten tillhandahålla handikappade
egen bil, att anskaffningskostnaden för bil åt handikappad som
komplement till färdtjänsten bör fördelas mellan den handikappade,
kommunen och staten, att den handikappade bör betala 10 % av denna
kostnad, kommunen 30 % och staten 60 % samt att den som erhåller
bil som komplement till färdtjänsten bör från staten få ett årligt driftbidrag
om 500 kr.

Eftersom frågan om statliga stimulansbidrag som berör kommunernas
ekonomiska engagemang tas upp till behandling av kommunalekonomiska
utredningen, har betänkandet lämnats till nämnda utredning för
prövning i samband med behandlingen av hithörande frågor.

I motionen 1973: 427 av herr Helén m. fl., motionen 1973: 436 av
herrar Ringaby och Andersson i Ljung samt motionen 1973: 652 av
fröken Andersson i Stockholm m. fl. framställs yrkanden som syftar
till att statsbidrag till den kommunala färdtjänsten skall införas snarast
möjligt och utan att resultatet av kommunalekonomiska utredningens
arbete avvaktas.

SoU 1973: 5

I motionen 1973: 29 av herrar Torwald och Bengtsson i Göteborg
yrkas att de nuvarande bestämmelserna om statliga bidrag till bilanskaffning
för handikappade som förvärvsarbetar eller genomgår utbildning
med yrkesinriktning skall utvidgas till att avse även handikappade
som bedriver frivilligt oavlönat ideellt arbete i bl. a. ungdoms- och
idrottsorganisationer. Även i motionen 1973: 651 av fröken Andersson
i Stockholm m. fl. framställs ett yrkande om vidgning av samma bestämmelser.
Där förordas att föräldrar till rörelsehindrade barn skall kunna
få statsbidrag till inköp av bil.

Utskottet får i anledning av motionsyrkandena om den kommunala
färdtjänsten och om vidgade statsbidragsmöjligheter för inköp av bil i
syfte att förbättra rörelsehindrades förflyttningsmöjligheter anföra följande.
Handikapputredningen har framhållit att möjligheten till trygg
och bekväm förflyttning genom en väl utbyggd färdtjänst har stor betydelse
för handikappade som inte kan utnyttja de allmänna kommunikationerna.
Utskottet vill understryka detta. En väl fungerande färdtjänst
är en viktig förutsättning för de handikappades integration i
samhället. Det är alltså angeläget att färdtjänsten byggs ut. Det ansvar
för de handikappade och deras omvårdnad som åvilar kommunerna
innebär att färdtjänsten är en uppgift för dessa. Enligt vad
som framgår av en av Svenska kommunförbundet gjord kartläggning,
som avser förhållandena den 1 december 1971, har kommunerna
också i betydande utsträckning inrättat färdtjänst för handikappade.
Kartläggnnigen visar att vid nämnda tidpunkt färdtjänst fanns i
260 av de 447 kommuner som kartläggningen omfattade — 17 kommuner
hade inte besvarat enkäten i ämnet. Utskottet vill starkt understryka
vikten av att den utbyggnad som igångsatts på området fortsätter.
Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har handikapputredningens
förslag om statliga stimulansbidrag till kommunerna för
att påskynda utbyggnaden av färdtjänsten överlämnats till kommunalekonomiska
utredningen. Utskottet anser att utredningens arbete inte
bör föregripas. Motionen 1973: 436 och motionen 1973: 652 samt motionen
1973: 427 i motsvarande del avstyrks därför. Av samma skäl avstyrker
utskottet motionerna 1973: 29 och 1973: 651.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande statsbidrag till färdtjänst för handikappade
avslår motionen 1973:427, såvitt här är i fråga,
motionen 1973: 436 och motionen 1973: 652,

2. att riksdagen beträffande bidrag till inköp av bil då handikapp
föreligger avslår motionen 1973: 29 och motionen 1973: 651.

SoU 1973:5

Arbetarskydd m. m.

51. Arbetarskyddsstyrelsen. Yrkesinspektionen. Kungl. Maj:t har under
punkterna L 1 och L 2 (s. 212—227) föreslagit riksdagen

(L 1) att besluta att en arbetsmedicinsk filial skall inrättas i
Umeå den 1 januari 1974, att bemyndiga Kungl. Maj:t att hos
arbetarskyddsstyrelsen inrätta tre tjänster för avdelningschef
i Ce 2 och två tjänster för professor i Ce 1 samt att till Arbetarskyddsstyrelsen
för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag
av 28 095 000 kr., varav 189 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen, samt
(L 2) att till Yrkesinspektionen för budgetåret 1973/74 anvisa
ett förslagsanslag av 27 525 000 kr., varav 1 354 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Motioner

1. I motionen 1973: 1189 av herrar Jonsson i Husum (s) och Olsson
i Timrå (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär initiativ i
syfte att i samverkan med arbetarskyddsstyrelsen utarbeta anvisningar
för arbete vid maskiner för upptagning av pappersmassa samt vid maskiner
för tillverkning av rullning av papper.

2. I motionen 1973: 1195 av herr Lothigius (m) hemställs att riksdagen
till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 29 095 000 kr.

Utskottet

I syfte att skapa en bättre arbetsmiljö och att ge de anställda ökad
trygghet och ett ökat inflytande på den egna arbetsplatsen pågår för närvarande
ett omfattande reformarbete. Arbetsmiljöutredningen har nyligen
avlämnat ett delbetänkande (SOU 1972: 86) med förslag till ändringar
inom vissa viktiga områden av arbetarskyddslagstiftningen och
till en kraftigt förstärkt organisation för arbetarskyddet. Lagstiftningsfrågorna
skall föreläggas riksdagen i en proposition, som kommer att
behandlas senare under riksdagen. I statsverkspropositionen framläggs
förslag rörande den offentliga tillsynsorganisationen.

Kungl. Maj:ts förslag innefattar en väsentlig förstärkning av den offentliga
tillsynsorganisationen för arbetarskyddet. För arbetarskyddsstyrelsens
del föreslås en fortsatt utbyggnad av befintliga resurser bl. a.
för att snarast möjligt öka kapaciteten för utarbetande av arbetarskyddsanvisningar
och för att leda och samordna yrkesinspektionens verksamhet.
Vidare föreslås att en arbetsmedicinsk filial i Umeå inrättas i enlighet
med riksdagens principbeslut angående omlokalisering av viss statlig
verksamhet (InU 1971: 15). För upplysning m. m. på arbetarskyddets
område begärs ökade resurser. Totalt omspänner de av Kungl. Maj:t

SoU 1973: 5

föreslagna förstärkningarna av arbetarskyddsstyrelsen ca 4 milj. kr.,
innefattande medel för 40 nya tjänster.

I fråga om yrkesinspektionen innebär Kungl. Maj:ts förslag en integrering
av vissa specialinspektioner i den allmänna yrkesinspektionen,
nämligen den del av bergsstatens verksamhet som avser arbetarskydd
samt skogsyrkesinspektionen och yrkesinspektionen för landtrafiken. För
en utbyggnad av yrkesinspektionens resurser beräknas medel för sammanlagt
44 nya tjänster vid allmänna yrkesinspektionen utöver vissa
tjänster som förs över från bergsstaten.

Utskottet anser det angeläget att som ett led i reformarbetet den offentliga
tillsynsorganisationen utan dröjsmål förstärks och effektiviseras.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse att arbetarskyddsstyrelsens och
yrkesinspektionens resurser nu föreslås bli kraftigt utbyggda.

I motionen 1973: 1195 av herr Lothigius föreslås en anslagsökning
till arbetarskyddsstyrelsen med 1 000 000 kr. utöver Kungl. Maj:ts förslag.
Motionären förordar att erforderliga medel för anslagsuppräkningen
skall erhållas genom motsvarande minskning av anslaget till Arbetsmarknadsservice
under elfte huvudtiteln. Denna motion har avslagits
av riksdagen (InU 1973: 3). Motionären framhåller att informationsverksamhet
bör bedrivas jämsides med det ökade anvisningsarbetet för
att detta skall få full effekt. Enligt motionären måste som komplettering
till anvisningarna framställas enkla och översiktliga foldrar om de risker
som finns inom olika branscher och hur man skyddar sig mot dem. Det
påpekas att detta sedan flera år är ett starkt krav från fackföreningsrörelsen
samt ett effektivt sätt att i förebyggande syfte nå arbetstagarna direkt.
För detta ändamål kan enligt motionären den i statsverkspropositionen
föreslagna anslagsposten ej anses tillräcklig.

Förbättrade förutsättningar för informationsverksamheten på arbetarskyddsområdet
har skapats under senare år. Arbetarskyddsfonden, som
genom den vid 1971 års riksdag beslutade arbetarskyddsavgiften, årligen
tillförs ca 24 milj. kr., har till syfte att stödja forskning, utbildning och
upplysning, som kan motverka yrkesskador eller som kan förbättra arbetsmiljön.
Bidrag till upplysning skall främst avse brett upplagd information
till stora persongrupper inom arbetslivet. Inom fonden pågår
sedan hösten 1972 planering för en brett upplagd informationskampanj
om arbetsmiljön. Kampanjen har kostnadsberäknats till ca 10 milj. kr.
och skall innefatta allmän information om arbetsmiljöfrågor och bl. a.
redovisning i populär form av forskningsresultat inom arbetarskyddets
område. Kampanjen beräknas starta samtidigt med ikraftträdandet av arbetsmiljöutredningens
förslag till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen.
Här kan också nämnas att arbetarskyddsnämnden, som är ett samarbetsorgan
mellan LO och SAF, bedriver informationsverksamhet i
arbetarskyddsfrågor.

SoU 1973: 5

Kungl. Maj:t beräknar att av det begärda anslaget till arbetarskyddsstyrelsen
för nästa budgetår 520 000 kr. skall användas till upplysningsverksamhet,
vilket innebär en uppräkning med 100 000 kr. i förhållande
till innevarande budgetår. Upplysningsverksamheten avser bl. a. information
genom press, radio och TV om nya eller ändrade anvisningar
samt meddelanden och andra aktuella frågor inom arbetarskyddets område
ävensom medverkan i arbetarskyddsverkets allmänna upplysningsverksamhet.
Enligt vad utskottet erfarit pågår för närvarande inom styrelsen
försök att omarbeta vissa anvisningar till en mer populär och lätttillgänglig
form för spridning bland arbetstagarna.

Den lämnade redovisningen visar att betydande uppmärksamhet ägnas
åt att sprida kännedom om arbetarskyddsanvisningar och ge annan information
till berörda personalgrupper. Utskottet vill i likhet med motionärerna
särskilt betona vikten av att den information arbetstagarna
erhåller är lättillgänglig. Det är därför av värde att arbetarskyddsstyrelsen
påbörjat det utvecklingsarbete som ovan nämnts. Det är emellertid
uppenbart att kravet på enkel framställning kan vara svårt att förena
med kravet på precisa och tillräckligt utförliga beskrivningar om vad
som bör iakttagas till förekommande av olycksfall. Med hänsyn härtill
måste erfarenheter vinnas innan det kan vara lämpligt att göra en alltför
bred satsning på denna sektor. Mot angivna bakgrund anser utskottet
att anslaget till arbetarskyddsstyrelsens upplysningsverksamhet bör
beräknas till det av Kungl. Maj:t föreslagna. Motionen 1973: 1195 bör
således avslås.

Kungl. Maj ris förslag till medelsanvisning föranleder inte heller i övrigt
någon erinran från utskottets sida. Begärt bemyndigande om inrättande
av vissa tjänster bör lämnas. Utskottet biträder också förslaget att
en arbetsmedicinsk filial inrättas i Umeå den 1 januari 1974.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motionen 1973: 1189
av herrar Jonsson i Husum och Olsson i Timrå, i vilken hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majri begär initiativ i syfte att i samverkan med
arbetarSkyddsstyrelsen utarbeta anvisningar för arbete vid maskiner för
upptagning av pappersmassa samt vid maskiner för tillverkning och rullning
av papper. Motionärerna pekar på att det årligen inträffar något
hundratal olycksfall i arbete vid sådana maskiner. Enligt motionärerna
skulle olycksfallen kunna reduceras om erforderliga anvisningar kom till
stånd.

Utskottets ställningstagande till Kungl. Majris förslag till medelsanvisning
till arbetarskyddsstyrelsen innebär bl. a. att utskottet förordar en
väsentlig utbyggnad av styrelsens resurser för utarbetande av anvisningar
till förebyggande av olycksfall och ohälsa i arbetet. I fråga om
anvisningar på det område, som behandlas i motionen, får utskottet hänvisa
till det samarbete som bedrivs på området av de nordiska ländernas

SoU 1973: 5

arbetarskyddsmyndigheter i nordiska maskinkommittén. Enligt vad utskottet
inhämtat har i Finland tillsatts en arbetsgrupp för att utarbeta
ett förslag till anvisningar inom pappersindustrin. Sedan förslaget framlagts
kommer arbetarskyddsstyrelsen att bearbeta det för användning i
Sverige.

Med hänsyn till det anförda kan man räkna med att motionärernas
önskemål kommer att bli tillgodosedda utan något riksdagens initiativ.
Motionen 1973: 1189 påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beslutar att en arbetsmedicinsk filial skall inrättas
i Umeå den 1 januari 1974,

2. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att hos arbetarskyddsstyrelsen
inrätta tre tjänster för avdelningschef i Ce 2 och två
tjänster för professor i Ce 1,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1973: 1195 till Arbetarskyddsstyrelsen för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 28 095 000
kr., varav 189 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

4. att riksdagen till Yrkesinspektionen för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 27 525 000 kr., varav 1 354 000
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

5. att riksdagen beträffande arbetarskyddsanvisningar inom pappersmasseindustrin
avslår motionen 1973: 1189.

52. Särskilda arbetarskyddsprojekt. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag under punkten L 3 (s. 228) och hemställer

att riksdagen till Särskilda arbetarskyddsprojekt för budgetåret
1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 2 200 000 kr.

Internationell samverkan

53. Socialattachéer. Kungl. Maj:t har under punkten M 1 (s. 229—230)
föreslagit riksdagen att till Socialattachéer för budgetåret 1973/74 anvisa
ett förslagsanslag av 950 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 1165 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) hemställs
att riksdagen som sin mening uttalar att Kungl. Maj:t snarast bör överföra
en av de tre socialattachétjänstema inom EEC-området till något
östeuropeiskt land.

SoU 1973: 5

Utskottet

Sverige har för närvarande fyra socialattachéer. De är stationerade i
Washington, London, Bryssel och Bonn. För attachén i Bryssel är verksamhetsområdet
medlemsländerna i de europeiska gemenskaperna. I
motionen 1973: 1165 av herr Andersson i Nybro m. fl. förordas att en
av de tre socialattachétjänsterna inom EG-området snarast skall överföras
till något östeuropeiskt land.

Socialattachéerna har som huvuduppgift att förse myndigheter och
arbetsmarknadens parter med upplysningar i socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska
frågor. Som socialutskottet flera gånger tidigare uttalat,
talar skäl för en ökning av antalet socialattachéer efter hand som
resurserna medger. Frågan om placering och verksamhetsområde får
därvid avgöras från fall till fall.

Utskottet kan inte tillstyrka att någon ändring vidtages beträffande
de nuvarande stationeringsorterna för socialattachéerna. Utskottet avstyrker
således motionen 1973: 1165.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande stationeringsorterna för socialattachéerna
avslår motionen 1973: 1165,

2. att riksdagen till Socialattachéer för budgetåret 1973/74 anvisar
ett förslagsanslag av 950 000 kr.

54. Internationellt socialpolitiskt samarbete m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj ris förslag under punkterna M 2—M 5 (s. 230—232)
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Internationellt socialpolitiskt samarbete ett förslagsanslag
av 3 090 000 kr.,

2. till Bidrag till världshälsovårdsorganisationen m. m. ett förslagsanslag
av 5 700 000 kr.,

3. till Vissa internationella resor ett reservationsanslag av 90 000
kr.,

4. till Vissa internationella kongresser i Sverige ett reservationsanslag
av 150 000 kr.

Statens allmänna fastighetsfond

55. Utbyggande av karolinska sjukhuset m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj ris förslag under punkterna II 8—II 10 (s. 233—255)
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Utbyggande av karolinska sjukhuset ett investeringsanslag
av 1 000 kr.,

SoU 1973:5

2. till Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala ett investeringsanslag
av 7 684 000 kr.,

3. till Vissa byggnadsarbeten m. m. inom socialdepartementets
verksamhetsområde ett investeringsanslag av 9 000 000 kr.

Statens utlåningsfonder

56. Statens bosättningslånefond. Kungl. Maj:t har under punkten IV: 3
(s. 256—257) föreslagit riksdagen att till Statens bosättningslånefond
för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 435 av fru Mogård (m) hemställs, såvitt här är i
fråga, att riksdagen beslutar utvidga rätten till statliga bosättningslån
till alla medborgare.

2. I motionen 1973: 1218 av herr Strömberg (fp) och fru Fraenkel
(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
att bestämmelserna om statliga bosättningslån överses i enlighet med
vad i motionen anförts.

3. I motionen 1973: 1222 av herr Wictorsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa om en översyn av verksamheten
med statliga bosättningslån, med beaktande av behovet av en
ökad information om låneverksamheten och låneverksamhetens effekter
från familjepolitiska och konsumentpolitiska synpunkter.

Utskottet

Bosättningslån kan utgå till trolovade eller äkta makar, ensamstående
föräldrar samt till personer som stadigvarande sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden. Bosättningslån utgår med högst 6 000 kr.
De lämnas ur statens bosättningslånefond genom riksbanken. Information
till allmänheten om lån ges av de s. k. ortsombuden som också mottar
ansökningar och yttrar sig över dessa.

Såsom villkor för lån gäller bl. a. att lånet är tillrådligt med hänsyn
till de lånesökandes egna villkor och intressen samt att de lånesökande
gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet ävensom,
i den mån betingelser härför förelegat, ådagalagt sparvilja.

Fördelen med bosättningslån ur låntagarens synpunkt är att lånen
lämnas utan säkerhet och att räntan — som är lika med statens normallåneränta
— är förhållandevis låg.

I tre motioner riktas kritik mot de regler som gäller för bosättningslånen.
I motionen 1973: 1222 av herr Wictorsson m. fl. framhålls att en
fortsatt omfattande bostadsproduktion i allt större utsträckning kommer
att tas i anspråk av familjer som har relativt låga inkomster. Om utvecklingen
får fortsätta utan åtgärder kommer detta att resultera i ett

SoU 1973: 5

stigande socialhjälpsbehov. Det är enligt motionärerna därför nödvändigt
att vidtaga motåtgärder bl. a. genom ändringar i fråga om bosättningslånen.
Dessa måste anpassas till utvecklingen och kunna ställas
till förfogande för större grupper än f. n. Vidare måste bl. a. administrationen
av lånen omprövas. I motionen utvecklas utförlig kritik mot de
nuvarande reglerna för bosättningslån och tillämpningen av dessa. Motionärerna
yrkar att riksdagen skall hemställa om en översyn av verksamheten
med statliga bosättningslån med beaktande av dels behovet av
en ökad information om låneverksamheten, dels låneverksamhetens
effekter ur familjepolitiska och konsumentpolitiska synpunkter. I motionen
1973: 435 av fru Mogård och motionen 1973: 1218 av herr
Strömberg och fru Fraenkel tas upp vissa avgränsade frågor rörande
reglerna för bosättningslån. I förstnämnda motion yrkas att lån skali
kunna utgå även till ensamstående. 1 motionen 1973: 1218 vill motionä
rema att bosättningslån skall kunna utgå även under hemskillnadsåret
För att i sådana fall en person inte skall behöva vara ansvarig för tvä
bosättningslån bör riksbanken få möjlighet att acceptera att den andre
maken blir ensam gäldenär i fråga om lån som tagits vid bosättning i
samband med äktenskapet.

Sedan riksdagen år 1970 begärt en översyn i vissa avseenden av bosättningslånereglema,
har familjepolitiska kommittén på uppdrag av
Kungl. Maj:t gjort en begränsad översyn av reglerna (SOU 1972: 34).
Kommittén har i huvudsak förordat att sociala skäl skall beaktas vid
långivningen i större utsträckning än vad som f. n. sker och att ortsombudens
uppgift skall läggas över till kommunalt organ.

Enligt utskottets mening är det motiverat att göra en mera allsidig
översyn av bosättningslåneverksamheten än den, som ankommit på familjepolitiska
kommittén. Den genomgång av reglerna och deras tillämpning
som görs i motionen 1973: 1222 visar att det är önskvärt med en
översyn, vid vilken även de grundläggande principerna för verksamheten
tas upp till övervägande. Det bör härvidlag beaktas att den främsta
fördelen med lånen inte är en påfallande låg ränta — den reella fördelen
i detta avseende är begränsad — utan möjligheten att få lånet
borgensfritt. Genom den utveckling som under senare år skett då det
gäller banklån åt enskilda för kapitalvaruanskaffning kan det ifrågasättas
om inte reglerna för bosättningslånen bör ges en annan inriktning.
Vid den av utskottet förordade översynen bör även övervägas de i
motionerna 1973: 435 och 1973: 1218 behandlade frågorna. I detta sammanhang
bör nämnas att ungdomsbostadsutredningen i sitt betänkande
”Ungdom och bostad” (SOU 1970: 43) förordat att även ensamstående
skulle kunna få bosättningslån, låt vara att familjepolitiska kommittén
från sina utgångspunkter inte funnit det påkallat med en utvidgning av
låntagarkretsen till nämnda grupp. Utskottet vill slutligen understryka
att vid översynen även frågan om information till allmänheten om möj -

SoU 1973:5

ligheterna att få bosättningslån bör uppmärksammas. Den av utskottet
förordade utredningen torde kunna utföras inom Kungl. Maj:ts kansli.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Statens bosättningslånefond för budgetåret
1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

2. att riksdagen i anledning av motionen 1973: 435, såvitt här är
i fråga, motionen 1973: 1218 och motionen 1973: 1222 hos
Kungl. Maj:t hemställer om översyn av verksamheten med statliga
bosättningslån.

Fonden för låneunderstöd

57. Lån till anordnande av barnstugor m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkterna V 1—V 3 (s. 258—260) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Lån till anordnande av barnstugor ett investeringsanslag av
27 000 000 kr.,

2. till Lån till nybyggnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. ett investeringsanslag av 1 000 000 kr.,

3. till Lån till utländska läkare för viss efterutbildning ett investeringsanslag
av 1 000 kr.

Stockholm den 21 mars 1973

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit: herrar Karlsson
i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s),
Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s), fru Sigurdsen
(s), herrar Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson
(c), Nordberg (s), Åkerlind (m), fru Marklund (vpk) och herr Bengtsson
i Göteborg (c).

Herr Nilsson i Växjö (s) har ersatt fru Skantz (s) vid behandlingen av
punkterna 5—9 och herr Nordberg (s) vid behandlingen av punkterna
1—4 och 10—57.

Herr Romanus (fp) har ersatt herr Hyltander (fp) vid behandlingen
av punkterna 5—14.

Fröken Andersson i Stockholm (c) har ersatt herr Andreasson (c)
vid behandlingen av punkterna 43—57.

SoU 1973: 5

Reservationer

Vid 5. Allmänna barnbidrag

1. beträffande indexreglering av de allmänna barnbidragen av fru Marklund
(vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Frågan
om” och slutar med ”allmänna barnbidragen” bort ha följande lydelse:

De senaste årens penningvärdeförsämring har inneburit att det reella
värdet av de allmänna barnbidragen vid flera tidpunkter har urholkats.
Barnbidraget har, sedan det infördes, ansetts bilda stommen i konsumtionsstödet
åt barnfamiljerna. I motsats till andra delar av det familjepolitiska
stödet är denna del inte skyddad mot penningvärdeförsämring.
För att barnbidragen även i fortsättningen skall behålla sin betydelse i
förhållande till andra stödformer bör barnbidragen värdesäkras. Utskottet
ansluter sig därför till förslaget i motionen 1973: 1186 om indexreglering
av de allmänna barnbidragen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande indexreglering av de allmänna barnbidragen
i anledning av motionen 1973: 1186 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande en plan för familjepolitikens utbyggnad av herrar Gustavsson
i Alvesta (c), Hamrin (fp), Andreasson (c), Bengtsson i Göteborg
(c) och Romanus (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Sorn
ovan” och slutar med ”motionen 1973: 163” bort ha följande lydelse:

Trots att familjepolitiska kommittén hade i uppdrag att se över hela
det familjepolitiska fältet utredde kommittén inte närmare frågan om
vårdnadsbidrag eller frågan om värdesäkring av barnbidragen. Om dessa
frågor varit tillfredsställande utredda skulle det funnits bättre förutsättningar
för riksdagen att ta ett samlat grepp om de familjepolitiska frågorna.
Någon plan eller något program för familjepolitikens utformning
har inte framlagts från regeringens sida, trots att frågan om en samlad
familjepolitisk reform varit aktuell under lång tid.

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i motionen 1973: 163
att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om en plan för familjepolitikens
utformning. I denna plan bör ingå åtgärder för att värdesäkra
barnbidragen. Vidare bör i denna plan ingå förslag om införande av
vårdnadsbidrag. Som framhålls i motionen är det motiverat att samhället
bidrager till kostnaderna för vård och tillsyn av små barn. Stödet
bör vara så utformat att det ger ökade valmöjligheter mellan yrkesarbete

6 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 5

SoU 1973: 5

utanför hemmet och barnavårdande insatser i hemmet. Vårdnadsbidraget
bör kunna utnyttjas som ekonomisk ersättning till den av föräldrarna
som gör en barnavårdande insats i hemmet, som bidrag till avlöning av
anställda barnavårdare i hemmet eller till avgift för daghems- eller familjedaghemsplats.
Bidraget bör utgå med samma belopp för varje barn
upp till en viss ålder. Det bör börja utgå då ersättningen från föräldraförsäkringen
upphör. Helst borde vårdnadsbidraget därefter utgå fram
till den tidpunkt då den obligatoriska skolan börjar. Eftersom de ekonomiska
resurserna är begränsade bör den övre åldersgränsen emellertid
i vart fall tills vidare sättas till tre år.

Som framgår av motionen återstår flera frågor att belysa i fråga om
vårdnadsbidragens konstruktion. Därför bör snarast en utredning komma
till stånd.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motionen
1973: 163 innebärande att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om förslag till en plan för familjepolitikens framtida utbyggnad, innehållande
bl. a. värdesäkring av barnbidragen och införande av vårdnadsbidrag.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande en plan för familjepolitikens utbyggnad
med bifall till motionen 1973: 163 hos Kungl. Maj:t hemställer
om förslag till en sådan plan i enlighet med vad utskottet
anfört,

3. beträffande vårdnadsbidrag till barnfamiljer av herrar Carlshamre (m)
och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Familjepolitiska
kommittén” och slutar med ”motionen 1973: 1167” bort ha
följande lydelse:

Familjepolitiska kommittén presenterade i sitt slutbetänkande (SOU
1972: 34) ett program för utbyggnad av det ekonomiska stödet till barnfamiljer,
kostnadsberäknat till 935 milj. kr. och avsett att genomföras under
loppet av tre år. Någon inbördes prioritering av de olika delförslagen
gjorde kommittén inte, vilket heller knappast kunde anses påkallat i fråga
om ett program som var tänkt att i sin helhet genomföras på så kort
tid som tre år.

I olika propositioner till årets riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit förverkligande
av så stora delar av kommitténs förslag som kostnadsmässigt
motsvarar ungefär en tredjedel av hela utbyggnadsprogrammet. Det hade
emellertid varit önskvärt att Kungl. Maj:t i anslutning till någon av de
aktuella propositionerna i princip tagit ställning till kommittéförslaget i
dess helhet och därmed angett ett samlat familjepolitiskt utbyggnadspro -

SoU 1973: 5

gram för de närmaste åren. Särskilt angeläget ter sig ett sådant program
i fråga om de förslag och prioriteringar om vilka familjepolitiska kommittén
inte var enig samt i frågor som kommittén enligt sina direktiv hade
att pröva men i vilka den valde att inte framlägga förslag. Till den senare
gruppen frågor hör främst den i motionen 1973: 1167 aktualiserade
frågan om vårdnadsbidrag till småbarnsfamiljer.

Kontantstödet till barnfamiljer bör utformas så, att det får främst följande
effekter:

1) En viss standardutjämning mellan barnfamiljer och andra grupper
genom att en del av bamkostnadema avlyfts från barnfamiljerna. I denna
riktning verkar främst de allmänna barnbidragen.

2) Ett särskilt stöd där behovet är störst, dvs. till familjer med låga inkomster
och/eller många barn samt till ensamstående barnförsörjare.

3) Ett särskilt stöd vid de tillfällen i familjens liv då de ekonomiska
påfrestningarna är störst, särskilt tiden närmast omkring ett barns
födelse. Den föreslagna nya föräldraförsäkringen täcker till en del detta
behov.

4) Största möjliga valfrihet för familjerna. De bör få välja mellan
att själva vårda barnen i hemmet eller att förvärvsarbeta och anlita hjälp
med barntillsynen. Väljer de det senare bör de också ha rätt och verklig
möjlighet att själva välja form för barntillsynen. Denna huvuduppgift
för familjepolitiken löses inte alls med nu fungerande system. Tvärtom
samverkar bidragsreglerna med reglerna för familjebeskattning till att
hårt styra familjernas liv och motverka det mått av valfrihet som annars
borde vara möjligt att förverkliga.

I motionen 1973: 1167 påvisas den breda klyfta i fråga om förmåner
och utgifter som går mellan de familjer som kan och vill utnyttja den
kraftigt subventionerade samhälleliga barntillsynen och familjer som
måste ordna barntillsynen på annat sätt. Den i och för sig välmotiverade
och nödvändiga men alltför ensidiga satsningen på barndaghem
innebär en mycket hård styrning av det som borde vara familjernas fria
val.

Som framhålls i motionen 1973: 1167 skulle valfriheten kunna väsentligt
ökas med hjälp av rättvisare skatteregler, främst realistiska förvärvsavdrag
samt rätt till särskilt avdrag för eninkomstfamiljer med
små barn. Något helt rättvist och rationellt system för ekonomiskt
familj estöd kan aldrig byggas upp annat än på grunden av ett rättvist
och rationellt system för familjebeskattning.

Emellertid finns det många familjer vilkas krav på rättvisa och
valfrihet inte kan tillgodoses skattevägen. Därför behövs som komplettering
ett vårdnadsbidrag för småbarnsfamiljer som inte kan få eller
inte efterfrågar plats på daghem eller i familjedaghem och alltså inte
får del av det i särklass största bidrag som utgår i hela det familjepolitiska
systemet — daghemssubventionen. I motionen 1973: 1167 har

SoU 1973: 5

skisserats hur ett sådant vårdnadsbidrag skulle kunna utformas. Utskottet
finner förslaget intressant och värt att närmare prövas.

Utskottet anser att riksdagen hos Kungl. Maj:t bör hemställa om
att, då förslag rörande nästa etapp i utbyggandet av familjestödet
framläggs, riksdagen också föreläggs ett samlat utbyggnadsprogram för
de närmaste åren. Därvid bör särskilt beaktas att familjernas valfrihet,
med hjälp av skattereformer och vårdnadsbidrag, tillgodoses bättre än
nu. Vad utskottet sålunda med anledning av motionen 1973: 1167 anfört
bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande vårdnadsbidrag till barnfamiljer i
anledning av motionen 1973: 1167 ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört.

Vid 7. Bostadstillägg m. m.

4. beträffande den i prop. 1973: 29 behandlade frågan om införande
av en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan
om bostadstillägg av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Reglerna
om” och slutar med ”motionen 1973: 1594” bort ha följande lydelse: Reglerna

om rätt till olika slags avdrag vid taxeringen, bl. a. underskottsavdrag,
är avsedda att ge en taxerad inkomst som bättre än den nominella
bruttoinkomsten avspeglar den skattskyldiges verkliga ekonomiska
bärkraft. Samma krav bör ställas på det inkomstbegrepp som
ligger till grund för inkomstprövningen av bostadstillägg. Ett syfte med
samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljer är att tillförsäkra alla
barn, oberoende av föräldrarnas inkomst, en viss lägsta konsumtionsstandard.
Om detta mål skall nås måste behovet av inkomstgraderat
stöd prövas mot den för konsumtion disponibla inkomsten. Den del av
bruttoinkomsten som får avdragas vid taxeringen därför att den inte
anses ha någon skattekraft har heller ingen konsumtionskraft och bör
därför inte medräknas i den inkomst som avgör bostadstilläggets storlek.

Utskottet är medvetet om att nu gällande inkomstprövningsregler,
liksom svårigheten i vissa fall att effektivt kontrollera de bidragssökandes
inkomst- och förmögenhetsuppgifter, ibland leder till att villaägare
kan tillgodogöra sig bostadstillägg vid en faktisk inkomst som är avsevärt
högre än den där avsikten varit att bostadstillägg skulle utgå. Detta
missbruk kan emellertid knappast stävjas med den i propositionen 1973:
29 föreslagna metoden att vid inkomstprövningen bortse från förlustavdrag
överstigande 3 000 kr. I den mån höginkomsttagare med s. k. lyx -

SoU 1973: 5

villor kan tillgodogöra sig bostadstillägg sker det huvudsakligen på ett av
två möjliga sätt. Det kan vara fråga om rent bedrägeri, som givetvis förekommer
även hos andra än villaägare och som ofta möjliggörs av att
förmögenhetsinnehav under gränsen för skatteplikt, 150 000 kr., icke
antecknas i taxeringslängden och därför är svårt att kontrollera. För
att komma till rätta med dessa missförhållanden krävs inte ändrade
regler utan effektivare kontroll. Det andra fallet då i förhållande till
den verkliga ekonomiska situationen otillbörligt stora bostadstillägg
kan utgå är då villaägaren också är rörelseidkare. För sådana tillämpas
näringspolitiskt motiverade beskattningsregler som kan ge i förhållande
till verklig inkomst och standard mycket låg taxerad inkomst.
Men denna låga inkomst framkommer då oftast redan på rörelsebilagan
till självdeklarationen och skulle inte påverkas av den nu föreslagna
metoden att delvis bortse från förlustavdrag på deklarationens
huvudblankett.

De i den allmänna debatten uppmärksammade fallen av missbruk av
bostadstillägg skulle alltså inte i nämnvärd utsträckning påverkas av
den i propositionen föreslagna regeländringen. Däremot skulle egnahemsägande
löntagare med måttliga inkomster drabbas, i många fall
drabbas hårt. Särskilt gäller detta familjer som skaffat sig egnahem
de senaste åren och därvid kalkylerat med bostadstillägg enligt gällande
regler. En trebarnsfamilj med en årsinkomst av 40 000 kr. och egnahemslån
på 150 000 kr. skulle jämfört med nu förlora 900 kr. om
året. Vid 50 000 kronors inkomst stiger förlusten till 1 260 kr. för att
vid 60 000 kronors inkomst åter sjunka till 780 kr.

Sådana effekter kan, enligt utskottets mening, inte accepteras, i
synnerhet som egnahemmet är en från allmän familjepolitisk synpunkt
önskvärd boendeform som bör göras tillgänglig för så många familjer
som möjligt. Utskottet vill särskilt understryka det olämpliga i att med
plötsliga regeländringar ändra grunden för kalkyler, uppgjorda med
hänsyn till nu gällande regler som införts så sent som 1969 och som familjerna
haft anledning tro skulle bli bestående längre tid än fyra år.
Familjebudgeten för relativt nyblivna egnahemsägare är oftast räknad
med ytterst knappa marginaler. För många familjer skulle ett bidragsbortfall
av den storleksordning som här är aktuell medföra avsevärda
svårigheter.

Den föreslagna nya regeln för inkomstprövning är avsedd att gälla
endast något år i avvaktan på att en omprövning skall kunna ske av
hela systemet för inkomstgradering sedan den nyligen tillsatta tekniska
utredningen avslutat sitt arbete. Utskottet kan inte finna behovet av en
provisorisk ändring så starkt att olägenheter av här påtalat slag bör
accepteras. Med tillstyrkande av motionen 1973: 1594 avstyrker därför
utskottet prop. 1973: 29 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

SoU 1973: 5

1. att riksdagen beträffande den i prop. 1973: 29 behandlade frågan
om införande av en begränsningsregel för utnyttjande av
underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg med bifall till
motionen 1973: 1594 avslår propositionen 1973: 29, såvitt här
är i fråga,

5. beträffande den i prop. 1973: 29 behandlade frågan om införande av
en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan
om bostadstillägg av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Andreasson
(c), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som anser att
den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Reglerna om”
och slutar med ”motionen 1973: 1594” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till tanken att, som föreslås i propositionen, en
begränsning av rätten till underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg
bör införas för att förebygga att villaägare med höga inkomster på
ett icke avsett sätt kommer i åtnjutande av bostadstillägg. Detta bör ske
fr. o. m. bidragsåret 1974 i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete
om övergång till ett nytt inkomstbegrepp som underlag för
prövningen av rätten till bostadstillägg.

6. beträffande utformningen av en begränsningsregel för utnyttjande av
underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg av herrar Gustavsson
i Alvesta (c), Hamrin (fp), Andreasson (c), Bengtsson i Göteborg (c)
och Romanus (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Då
det” och slutar med ”och 1973: 1596” bort ha följande lydelse:

Av det siffermaterial som presenterats inom utskottet framgår, att
Kungl. Maj:ts förslag innebär kännbara kostnadsökningar för småhusägare
i vanliga inkomstlägen. Med hänsyn härtill förordar utskottet en
höjning av gränsen för medgivet avdrag från i propositionen föreslagna
3 000 kr. till 6 000 kr. Härmed tillgodoses yrkandena i motionerna
1973: 1590, 1973: 1595 och 1973: 1596.

dels att utskottets yttrande under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande utformningen av en begränsningsregel
för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg
— i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag i
prop. 1973: 29, dels motionen 1973: 1590, motionen 1973:
1595 och motionen 1973: 1596 — godkänner att i enlighet
med vad utskottet anfört underskottsavdraget maximeras till
6 000 kr.,

7. beträffande inverkan av förmögenhet vid beräkning av bostadstillägg
av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m),
Andreasson (c), Åkerlind (m), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus
(fp) som anser

SoU 1973: 5

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Inkomstprövningsreglema
innehåller” och slutar med ”till 10 %” bort ha
följande lydelse:

Inkomstprövningsreglema innehåller — (= utskottet)

beloppet, 50 000 kr. För makar med låg inkomst och med förmögenhet
som är bunden i en rörelse verkar bestämmelserna oförmånligt. Redan
en mindre rörelse kräver nämligen tillgångar på inte obetydliga belopp,
som utgör en behållen förmögenhet vid inkomstberäkningen trots att
familjens ekonomiska standard är låg. Det är därför enligt utskottets
mening skäligt att den andel av den behållna förmögenheten överstigande
50 000 kr., som skall läggas till den fastställda inkomsten, ändras
till 10 %. Denna procentsats överensstämmer med den som används
bl. a. vid inkomstberäkningen inom folkpensioneringen vid bestämmande
av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg. I enlighet med det
anförda tillstyrker utskottet motionen 1973: 1176 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande inverkan av förmögenhet vid beräkning
av bostadstillägg med bifall till motionen 1973: 1176 i
motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande utbetalningen av statskommunala bostadstillägg av herrar
Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s), fru
Sigurdsen (s), herrar Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s) och Nilsson i
Växjö (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Kommittén
har” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Av de skäl som anförs i statsverkspropositionen och som i sammanfattning
redovisats i det föregående tillstyrker utskottet att som huvudregel
skall gälla att det statskommunala bostadstillägget betalas ut till
hyresvärden för avräkning på hyran, varvid både bruttohyran och den
nettohyra som skall betalas bör anges på hyresavin. Utskottet tillstyrker
också att, som föreslås i propositionen, det bör finnas en möjlighet för
förmedlingsorganet att på framställning medge utbetalning till familjen
när särskilda skäl talar mot att bidraget betalas till hyresvärden. Denna
regel aktualiseras bl. a. i fråga om tvåfamilj shus, där hänsyn till familjens
integritet kan tala mot en tillämpning av huvudregeln. I enlighet
med det anförda avstyrker utskottet de yrkanden rörande innehållet i
utbetalningsreglerna som framställts i motionerna 1973: 285, 1973: 1203,
1973: 432, 1973: 659 och 1973: 1176.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande utbetalningen av statskommunala
bostadstillägg — med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i prop.

SoU 1973: 5

1973: 1 bil. 7 och med avslag på motionen 1973: 1203, motionen
1973: 285, motionen 1973: 432, motionen 1973: 659 och
motionen 1973: 1176, de fyra sistnämnda motionerna i motsvarande
del — godkänner vad i statsrådsprotokollet förordas,

9. beträffande frågan om införande av bostadstillägg till låginkomsttagare
utan barn av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”En
god” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att ett särskilt ekonomiskt stöd även till
låginkomsttagare utan barn är motiverat. Utredningar de senaste åren
har visat att inte bara barnfamiljer utan också många ensamstående och
barnlösa med låga inkomster måste leva på en ekonomisk nivå som inte
kan anses acceptabel i det moderna svenska samhället. Utskottet har
emellertid också blivit övertygat om att ett sådant stöd inte lämpligen
bör knytas till bostaden eller bostadskostnaden. Om ett särskilt låginkomsttagarstöd,
utöver socialhjälp och andra redan tillgängliga hjälpformer,
skall införas måste det ställas i relation till inkomsten, inte till någon
särskild del av den nödvändiga konsumtionen.

Då familjepolitiska kommittén i sitt 1972 framlagda slutbetänkande
redovisade en teknisk utredning av frågan om bostadsstöd till barnlösa,
presenterade kommittén två tekniskt tänkbara modeller men utan att föreslå
någon av dem till förverkligande. Orsaken härtill var givetvis att
kommittén inte fann någon av modellerna värd att förverkliga. Nu föreslås
ändå i statsverkspropositionen att det ena av dessa ”förslag” — som
alltså inte var några förslag — skall läggas till grund för beslut.

Svårigheten att i form av bostadsbidrag ge ett effektivt stöd till låginkomsttagare
utan barn beror främst på nödvändigheten av att samordna
systemet med bostadsstödet till barnfamiljer; stödet kan ju inte få utformas
så, att det minskar om bidragsmottagaren gifter sig och/eller får
barn. Men om en sådan effekt skall undvikas måste antingen bidragsbeloppen
göras så små, att de knappast har någon betydelse ens vid mycket
låga inkomster, eller också blir kretsen av bidragsmottagare så liten att
det ojämförligt största antalet låginkomsttagare — däribland alla de mest
behövande —• lämnas utanför.

I detta dilemma väljer Kungl. Maj:t utvägen att begränsa förmånstagarkretsen.
Endast 70 000 av säkerligen flera hundra tusen med lika låga
eller lägre inkomster beräknas få del av det nya bostadsstödet. En så snäv
avgränsning skulle ha kunnat accepteras om de utvalda 70 000 hade varit
de mest behövande inom gruppen låginkomsttagare. Men som systemet
föreslås utformat blir motsatsen fallet. Endast de som ligger vid eller
över inkomstgränsen för oreducerat bidrag — 18 000 kr. taxerad inkomst
— kan få del av stödet. Förutsättningen för bostadstillägg är

SoU 1973: 5

nämligen att bidragsmottagaren själv, utöver vad bostadstillägget ger, kan
betala en bostadskostnad av minst 300 kr. i månaden, vilket lär vara
omöjligt för dem med de verkligt låga inkomsterna. Enligt de föreslagna
reglerna skulle en ensamstående med en inkomst av 1 500 kr. per månad
och en hyra av 550 kr. få bidrag med 200 kr. i månaden, medan den som
bara tjänar 1 000 kr. och betalar 290 kr. i hyra skulle bli helt utan.

Förutom att de individuella effekterna av de föreslagna bostadstilläggen
alltså snarast skulle bli de motsatta mot vad som rimligen kan begäras
av ett låginkomsttagarstöd, är systemet även i övrigt, som påvisas i
motionen 1973: 659, behäftat med mycket stora brister. De föreslagna bidragsreglerna
lämnar stort utrymme för godtycke och kräver i många fall
s. k. skälighetsprövning. Därtill kommer att i vissa fall äktenskapet som
samlevnadsform skulle missgynnas i jämförelse med samboende utan äktenskap.

Behovet av ett ekonomiskt stöd till låginkomsttagare kan enligt utskottets
mening inte tillgodoses med ett bidragssystem som måste få de här
påtalade effekterna och som även i övrigt är behäftat med mycket stora
brister. Med tillstyrkande av motionen 1973: 659 i denna del avstyrker
därför utskottet propositionens förslag om bostadstillägg till låginkomsttagare
utan barn.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen beträffande frågan om införande av bostadstillägg
till låginkomsttagare utan barn med bifall till motionen
1973: 659 i motsvarande del avslår Kungl. Maj:ts förslag i prop.
1973: 1 bil. 7,

10. beträffande utformningen av systemet för bostadstillägg till låginkomsttagare
utan barn av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Andreasson (c)
och Bengtsson i Göteborg (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Då
det” och slutar med ”utan barn” bort ha följande lydelse:

Då det gäller utformningen av bidragssystemet biträder utskottet det
förslag som framläggs i motionen 1973: 1176. Förslaget överensstämmer
med det alternativ som i familjepolitiska kommitténs betänkande (SOU
1972: 34) betecknas som alternativ 2. Detta alternativ innebär att stödet i
större utsträckning än enligt propositionens förslag kommer dem till godo
som har det största behovet. Motionens förslag tar sikte även på låginkomsttagare
som inte erhållit en bostad med hög boendekostnad. Detta
alternativ innebär att stödet skall utgå med 40 % av hyran mellan 250
och 450 kr. per månad för en boende och mellan 350 och 550 kr. per
månad för två boende. En större bidragskrets får del av stödet än enligt
propositionens förslag. Utskottet anser att motionens förslag är att före -

SoU 1973:5

dra framför propositionens genom att det på ett effektivare sätt når dem
som har låga inkomster och tillstyrker därför motion 1973: 1176 i denna
del. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionen 1973:
1219 tillgodoses.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen beträffande utformningen av systemet för bostadstillägg
till låginkomsttagare utan barn i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 1 bil. 7 och med bifall till
motionen 1973: 1176 i motsvarande del samt i anledning av
motionen 1973: 1219 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

11. beträffande sänkning av hyresgränserna för bostadstillägg till ensamstående
med barn — under förutsättning av bifall till reservationen 9 —
av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”För
att” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Den av Kungl. Maj:t föreslagna sänkningen av hyresgränserna för
statskommunalt bostadstillägg till ensamstående med barn är uteslutande
motiverad av behovet av samordning med det av utskottet avstyrkta förslaget
om bostadsstöd till barnlösa. Utskottet avstyrker därför propositionen
även i vad gäller ändring i hyresgränserna för bostadstillägg till
ensamstående med barn.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen beträffande sänkning av hyresgränserna för bostadstillägg
till ensamstående med barn i anledning av motionen
1973: 659 i motsvarande del avslår Kungl. Maj:ts förslag
i prop. 1973: 1 bil. 7,

12. beträffande medelsanvisningen — under förutsättning av bifall till
reservationen 9 — av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Sorn
en” och slutar med ”till medelsanvisning” bort ha följande lydelse:

Som en följd av att utskottet avstyrkt förslaget om bostadstillägg till
låginkomsttagare utan barn tillstyrker utskottet motionen 1973: 659,
såvitt avser medelsanvisningen.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1973: 659 i motsvarande del till Bostadstilllägg
m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
915 000 000 kr.,

SoU 1973: 5

13. beträffande frågan om finansieringen av bostadstillägg av fru Marklund
(vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”således yrkandet” bort ha följande lydelse:

Den summa som årligen utbetalas i bostadstillägg beräknas till ca
1125 milj. kr., varav 965 milj. kr. eller över 85 procent utgörs av statliga
bidrag.

Den kommunalekonomiska utredningen har enligt direktiven som
uppgift att utreda kommunernas ekonomiska situation och kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun. Kommittén bör enligt direktiven
undersöka fördelar och nackdelar av en övergång till mera generella
former för statsbidragsgivningen men har inte uppdrag att pröva frågan
om en omläggning av det individuella bostadsstödet till en helt statlig
angelägenhet. Utskottet, som delar motionärernas uppfattning i frågan,
anser att riksdagen bör uttala sig för att kommunalekonomiska utredningen
får i uppdrag att i enlighet med vad som föreslås i motionen
1973: 285 i denna del utarbeta förslag till en sådan omläggning.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. att riksdagen beträffande frågan om finansieringen av bostadstillägg
i anledning av motionen 1973: 285 i motsvarande del ger
Kungl. Maj.t till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande frågan om åtgärder mot vissa marginaleffekter för barnfamiljer
av herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”1 direktiven”
och slutar med ”därför yrkandena” bort ha följande lydelse:

Som visas i motionen 1973: 1184 innebär de samlade marginaleffekterna
av skatter, bidrag och avgifter ett allvarligt problem. Realistiska antaganden
beträffande inkomstutveckling och prisökningar leder till att
familjer med vanliga inkomster får räkna med en sänkning av den privata
köpkraften. Många upplever det som praktiskt taget omöjligt att
genom en egen arbetsinsats nämnvärt förbättra familjens ekonomiska
situation.

I familjepolitiska kommitténs betänkande finns två förslag som skulle
göra det mer lönande för barnfamiljerna att arbeta, nämligen en mjukare
avtrappning av bostadstilläggen och övergång till icke inkomstgraderade
avgifter inom den kommunala barntillsynen. Dessa förslag finns
inte med bland de utredningsförslag som regeringen fört fram till årets
riksdag. Mot bakgrund av de allvarliga marginalbelastningsproblemen
för barnfamiljerna bör riksdagen hos Kungl. Maj:t begära att förslag

SoU 1973:5

framläggs till årets riksdag till åtgärder i de två avseenden som aktualiseras
i motionen 1973: 1184. Därmed tillgodoses också syftet med motionen
1973: 1176 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen beträffande frågan om åtgärder mot vissa marginaleffekter
för barnfamiljer i anledning av motionen 1973:
1176 i motsvarande del och med bifall till motionen 1973:
1184 hos Kungl. Maj:t begär förslag till årets riksdag om
åtgärder för att minska den samlade marginaleffekten vid inkomstökning,
a) dels i form av sänkning av avtrappningsprocenten
för bostadstillägg, både för barnfamiljer och låginkomsttagare
utan barn, att genomföras fr. o. m. den 1 januari
1974, b) dels i form av enhetliga, icke inkomstgraderade avgifter
för barntillsyn, med kompensation till kommunerna för
inkomstbortfall.

Vid 12. Bidrag till driften av barnstugor

15. beträffande frågan om statens övertagande av kostnaderna för barntillsynen
av fru Marklund (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”1
motionen 1973: 1185” och slutar på s. 29 med ”här behandlas” bort ha
följande lydelse:

I motionen 1973: 1185 (= utskottet) förskoleverk samhet.

1968 års bamstugeutredning avlämnade förra året ett betänkande
med förslag beträffande förskoleverksamhetens framtida innehåll och
organisation. Efter remissbehandling är betänkandet nu föremål för
prövning i Kungl. Maj:ts kansli. Förslagen i betänkandet ger emellertid
inte tillräckligt klara anvisningar om på vilket sätt finansieringsfrågorna
i samband med barnstugeverksamhetens utbyggnad skall lösas. Även med
beaktande av det arbete som pågår inom kommunalekonomiska utredningen
torde det vara nödvändigt att redan nu inleda ett successivt
statligt övertagande av kostnaderna för barntillsynen. Detta kan ske
genom att staten i första hand tar över kostnaderna för personalen.
Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1973: 1185 i den del
som här behandlas. Utskottet avstyrker motionen 1973: 1212.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande frågan om statens övertagande av
kostnaderna för barntillsynen med bifall till motionen 1973:
1185, såvitt här är i fråga, ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

SoU 1973: 5

16. beträffande frågan om ersättning till vissa praktikanter av fru Marklund
(vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”För
att” och slutar med ”motionen 1973: 1207” bort ha följande lydelse:

För att vinna tillträde till förskollärarutbildning krävs praktik från
bl. a. barnstuga. Som motionärerna framhåller befinner sig förpraktikanten
ofta i en otillfredsställande ekonomisk situation. Ett sätt att lösa
detta vore att en godtagbar ersättning för det arbete praktikanterna utför
fastställdes till ett belopp som är lika stort i alla kommuner och
att dessa stimulerades att betala ersättning med det fastställda beloppet
genom att statsbidrag i sådana fall utgick med 50 %. Utskottet tillstyrker
således motionen 1973: 1207.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande frågan om ersättning till vissa praktikanter
med bifall till motionen 1973: 1207 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

Vid 13. Bidrag till kommunala familjedaghem

17. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem,
såvitt avser kvotregeln, av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp),
Carlshamre (m), Andreasson (c), Åkerlind (m), Bengtsson i Göteborg
(c) och Romanus (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”skall slopas” bort ha följande lydelse:

Sedan balansregeln genom beslut av förra årets riksdag slopats, utgör
kvotregeln den faktor som främst begränsar utbyggnaden av den del av
barntillsynen som familjedaghemsverksamheten utgör. Kvotregeln medför
att ett stort antal kommuner inte kan få statsbidrag till sin familjedaghemsverksamhet.
Den stimulans till ökade insatser på området som
statsbidraget är avsett att utgöra uteblir i många av dessa kommuner.
Lika litet som i fråga om balansregeln finns det skäl anta att utbyggnaden
av barnstugeverksamheten skulle hämmas av att kommunerna
stimulerades att ytterligare bygga ut familjedaghemsverksamheten genom
ett slopande av kvotregeln. Denna bör därför slopas. Utskottet tillstyrker
således yrkandena därom i motionerna 1973: 104 och 1973: 438.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande grunderna för bidrag till kommunala
familjedaghem, såvitt avser kvotregeln, med bifall till
motionen 1973: 104 i motsvarande del samt motionen 1973:
438 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

SoU 1973: 5

18. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem,
såvitt avser bidragsprocenten, av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin
(fp), Andreasson (c), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med
”Med hänsyn” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Statens bidrag till driften av barnstugor har höjts i flera omgångar
under senare år. Utskottet har under punkten 12. Bidrag till driften
av barnstugor förordat en ytterligare höjning av bidraget. Mot denna
bakgrund är det enligt utskottets mening ytterst angeläget att även
statsbidraget till kommunala familjedaghem höjs. Utskottet biträder
i enlighet härmed förslaget i motionen 1973: 104 att statsbidraget skall
höjas från 35 % till 50 % av kommunens nettokostnader för dagbarnvårdare.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande grunderna för bidrag till kommunala
familjedaghem, såvitt avser bidragsprocenten, med bifall
till motionen 1973: 104 i motsvarande del ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

Vid 20. Allmän hälsokontroll

19. beträffande skärmbildsundersökning av invandrare av herrar Gustavsson
i Alvesta (c), Andreasson (c) och Bengtsson i Göteborg (c)
som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med
”Frågan om” och slutar på s. 34 med ”motionen 1973: 437” bort ha följande
lydelse:

Frågan om (= utskottet) (SoU 1972: 5 s. 19).

Eftersom invandrarna inte varit inlemmade i vårt system för tuberkuloskontroll
bör de — för att få samma möjligheter som den övriga befolkningen
att undgå lungtuberkulos — erbjudas möjlighet till skärmbildsundersökning
snarast efter invandringen. Utskottet vill understryka det
angelägna i detta. För att en tidig skärmbildsundersökning skall komma
till stånd bör inom dispensärverksamheten och den allmänna
skärmbildsverksamheten finnas sådana rutiner att invandrarna i detta
hänseende selekteras ur den övriga befolkningen och blir föremål för
undersökning tidigare än vad som med nu tillämpade rutiner blir fallet.
Mot bakgrund av att frågan om skärmbildsundersökning för invandrare
är föremål för behandling bör motionen 1973: 437 inte föranleda något
riksdagens initiativ för närvarande.

SoU 1973: 5

20. beträffande obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar av herrar Gustavsson
i Alvesta (c), Andreasson (c) och Bengtsson i Göteborg (c) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Motionsyrkanden
om” och slutar med ”utskottet motionen 1973: 653” bort
ha följande lydelse:

Hälsokontroll vid fyraårsåldern enligt det i år införda systemet för
uppföljande kontroll inom barnhälsovården är i stort likartad med kontrollen
enligt den särskilda hälsokontrollen för fyraåringar. Uppgifterna,
som skall införskaffas i samband med den senare, är dock mer detaljerade.
I det nya systemet förutsätts att vissa av dessa uppgifter har införskaffats
vid tidigare regelbundna kontroller. Med hänsyn till barnets
utveckling är det mycket angeläget att en hälsokontroll sker vid fyraårsåldern
antingen den sker enligt den tidigare eller enligt den nya
ordningen. Hälsokontrollen vid fyraårsåldem bör vara obligatorisk.
Med hänsyn till bristen på läkare vill dock utskottet inte förorda att
hälsokontrollen vid fyraårsåldem redan nu görs obligatorisk. Den
snabba utbyggnaden av läkarutbildningen som pågår medför emellertid
att tillgången på läkare under de närmaste åren ökar betydligt. Riksdagen
bör mot denna bakgrund nu uttala sig för en obligatorisk hälsokontroll
för fyraåringar. Förslag till bestämmelser om en sådan hälsokontroll
bör utarbetas av Kungl. Maj:t och föreläggas riksdagen jämte
förslag om tidpunkt för ikraftträdande.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar
i anledning av motionen 1973: 653 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört.

Vid 22. Hälsovårdsupplysning

21. beträffande medelsanvisningen (ökade insatser mot tobakens skadeverkningar)
av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med
”Utskottet ansluter” och slutar med ”mot medelsberäkningen” bort
ha följande lydelse:

SoU 1973: 5

täcker i stort sett automatiska kostnadsökningar. Anslaget medger således
inte någon mer väsentlig utökning av insatserna på något delområde utöver
den nämnda preventivmedelsrådgivningen.

Den av riksdagen vid flera tillfällen begärda utredningen om åtgärder
för att begränsa tobakens skadeverkningar, som utförs inom
socialstyrelsen, kommer inom kort att redovisa sitt arbete. Det är angeläget
att vissa åtgärder med anledning av utredningens förslag kan
vidtagas redan under budgetåret 1973/74. Härför fordras uppenbarligen
en höjning av anslaget till hälsovårdsupplysning utöver Kungl. Maj:ts
förslag. Utskottet tillstyrker den i motionen 1973: 1180 föreslagna anslagsökningen
med 200 000 kr. men förutsätter att Kungl. Maj:t begär
tilläggsanslag, om ytterligare ökning av anslaget för nästa budgetår visar
sig erforderlig med anledning av utredningsförslaget.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1973: 1180, såvitt här är i fråga, till Hälsovårdsupplysning
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 4 800 000 kr.,

22. beträffande abortlagstiftningen m. m. av fru Marklund (vpk) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”därför motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

En reformering av abortlagen och en i lag skyddad rätt till abort är
angelägna åtgärder som snarast måste genomföras. Abortutredningen
och de remissyttranden som avgetts till denna utgör ett material, som i
och för sig borde varit tillräckligt som underlag för en proposition i
ämnet. När det ändå ansetts nödvändigt att komplettera detta material,
bör den arbetsgrupp som tillsatts för detta ändamål snabbt lägga fram
resultatet. Arbetsgruppens uppgift att närmare granska vilka åtgärder
som kan vidtas i abortförebyggande syfte får inte fördröja en reformering
av abortlagstiftningen. Utskottet, som inhämtat att utredningen
skall föreligga under året, ansluter sig till motionärernas mening att
arbetet bör kunna påskyndas ytterligare. Utskottet tillstyrker således yrkandet
i motionen 1973: 1185 i denna del. Därigenom tillgodoses också
syftet i motionen 1973: 28. Denna motion bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande abortlagstiftningen m. m.

a) med bifall till motionen 1973: 1185 såvitt här är i fråga ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1973: 28,

SoU 1973:5

Vid 29. Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m.

23. beträffande medelsanvisningen (ökad utbildning av glasögonoptiker)
av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Hyltander (fp), Andreasson
(c) och Bengtsson i Göteborg (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:

Socialstyrelsen har i råd och anvisningar för utnyttjande av personalresurser
inom ögonsjukvård, vilka utfärdats år 1971, tilldelat legitimerade
glasögonoptiker en betydelsefull uppgift i ögonsjukvården. Det är
mot denna bakgrund synnerligen angeläget att en förbättrad utbildning
snarast möjliggörs. Med hänsyn bl. a. till att arbetet med läroplan är
tidskrävande kan man inte med säkerhet räkna med att planeringsarbetet
för en ettårig utbildning i Stockholm kan slutföras så att denna utbildning
kan komma till stånd under läsåret 1973/74. Den av socialstyrelsen
föreslagna förlängda utbildningen kan däremot bedrivas under nästa
läsår. Medel för två från sex till tolv veckor förlängda legitimationskurser
för glasögonoptiker bör därför anvisas under anslaget. Utskottet
tillstyrker således motionen 1973: 161.

Medelsberäkningen i övrigt föranleder inte någon erinran från utskottets
sida.

dels att utskottens hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1973: 161 till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal
m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 825 000 kr.

Vid 35. Vissa narkotikafrågor

24. beträffande frågan om en parlamentarisk utredning rörande narkomanvården
m. m. av herrar Hamrin (fp), Carlshamre (m), Hyltander (fp)
och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motionen 1973: 1182” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets mening har utvecklingen på narkotikaområdet under
den tid som gått, sedan narkomanvårdskommitténs slutbetänkande framlades,
visat att de åtgärder som från samhällets sida vidtagits i kampen
mot narkotikamissbruket inte är tillräckliga. Socialstyrelsen måste naturligtvis
även i fortsättningen bära huvudansvaret för åtgärder mot
narkotikamissbruket. Som utskottet ovan framhållit är det värdefullt att
styrelsen nu lagt fram en vägledande information om narkomanvården.
Om väsentliga konkreta förbättringar skall kunna åstadkommas är det

7 Riksdagen 1973.12 sami. Nr5

SoU 1973: 5

emellertid nödvändigt med en klarare politisk viljeyttring. Det framstår
nu som helt nödvändigt att en kommission med företrädare för de
politiska partierna tillsätts. Kommissionen bör få till uppgift att på
grundval av det material som narkomanvårdskommittén och socialstyrelsen
framlagt skyndsamt föreslå åtgärder för att få till stånd en effektivare
och bättre utbyggd narkomanvård. Med hänsyn till att socialutredningen
arbetar med ett principbetänkande om socialvårdens målfrågor
bör kommissionen samråda med denna utredning.

Det nya centrala rådet för samordning av samhällets insatser mot
brott bör kunna spela en mera aktiv roll än vad SBN haft möjlighet att
göra. Med tanke på den sociala bakgrund narkotikamissbruket har är
det emellertid minst lika angeläget att uppmärksamhet ägnas åt narkotikamissbruket
från sociala utgångspunkter. Åtgärder som påverkar de
sociala bakgrundsfaktorerna och en förbättrad vård är dessutom nödvändiga
för att de brottsbekämpande åtgärderna skall ge önskat resultat.
Centralrådet kommer sannolikt, när det har inrättats, att arbeta på
lång sikt. Inom narkomanvården erfordras emellertid omedelbara förbättringar
av vården, innebärande bl. a. starkare engagemang i den enskilda
människans situation, bättre samordning och kontinuitet samt
ökad satsning på eftervård.

Det borde vara självklart att de samlade insatser som erfordras i en
så viktig fråga som narkotikafrågan i ett sammanhang redovisades för
riksdagen, så att en plan för samordnade insatser kan antas. Med tanke
på de delade meningar som fortfarande råder om narkomanvårdens inriktning,
och för att ge underlag för den prioritering av resurser som är
nödvändig också på detta område, bör en eftervård av helt annan omfattning
och stringens än för närvarande komma till stånd. Varje patient
som kommit i kontakt med narkomanvården bör såvitt möjligt
följas och behandlingsresultatet sättas i relation till de åtgärder som
vidtagits. Om detta icke sker i systematiserad form kommer det att vara
omöjligt att vinna ökad klarhet i väsentliga metodfrågor. Den av utskottet
förordade kommissionen bör också ta upp de här angivna frågorna.

Beträffande den i motionerna upptagna frågan om statsbidrag till
narkomanvården delar utskottet uppfattningen att det är motiverat att
göra en översyn av bidragsreglerna på området. Utskottet har emellertid
inhämtat att brottskommissionen prövar frågan.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen beträffande frågan om en parlamentarisk kommitté
för narkomanvården m. m. i anledning av motionen 1973:
658, såvitt här är i fråga, och motionen 1973: 1182 hos Kungl.
Maj:t hemställer att en kommission för narkomanvården tillsätts
i enlighet med vad utskottet förordat,

SoU 1973: 5

25. beträffande frågan om vissa åtgärder för rehabilitering åv narkotikamissbrukare
av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Andreasson (c) och
Bengtsson i Göteborg (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motionen 1973: 1175” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser det betydelsefullt att en kartläggning kommer till
stånd av enskilda hem som är lämpade för rehabilitering av narkotikamissbrukare.
En sådan kartläggning bör lämpligen göras av landstingen
i samråd med socialstyrelsen. Utskottet anser också att riktlinjer bör utarbetas
för nämnda rehabiliteringsverksamhet. Uppgiften bör anförtros
socialstyrelsen. I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionen
1973: 1175 i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande frågan om vissa åtgärder för rehabilitering
av narkotikamissbrukare i anledning av motionen 1973:
1175 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört.

Vid 42. Bidrag lill Länkrörelsen m. m.

26. beträffande medelsanvisningen m. m. av herrar Hamrin (fp) och
Hyltander (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
biträder” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse: Utskottet

biträder (= utskottet) bidrag därifrån.

Med hänsyn härtill bör den av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeteckningen
godtagas.

Eftersom en viss del av det belopp, med vilket anslaget räknats upp i
propositionen, bör gå till Länkrörelsen och den typ av övriga organisationer
som hitintills fått bidrag från anslaget, ger Kungl. Maj:ts förslag
endast ett begränsat utrymme för bidrag till övriga ideella och kristna
organisationer. Enligt utskottets mening bör anslaget därför i enlighet
med vad som föreslås i motionen 1973: 428 räknas upp med 1 000 000
kr. i förhållande till anslaget för innevarande år. Härigenom tillgodoses
samtidigt syftet med motionen 1973: 429. Utskottet vill beträffande motionen
1973: 1191 erinra om att anslaget inte är avsett för bidrag till allmän
information om alkohol och narkotika. Bidrag till sådan informationsverksamhet
utgår i annan ordning, varför motionen avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bi -

SoU 1973: 5

100

fall till motionen 1973: 428, såvitt här är i fråga, samt med avslag
på motionen 1973: 1191 till Bidrag till Länkrörelsen m. fl.
organisationer för budgetåret 1973/74 anvisar ett anslag av
3 600 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande medelsdispositionen anser motionen
1973: 429 besvarad genom vad utskottet under 1 hemställt.

Vid 44. Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

27. beträffande vidgade möjligheter till bidrag för synhjälpmedel för
även andra synskadade än barn och ungdom av fru Marklund (vpk) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Vad
härefter” och slutar med ”övrigt föranleda någon riksdagens åtgärd”
bort ha följande lydelse:

I motionen 1973: 155 av herr Hallgren m. fl. yrkas att hjälpmedelsgruppen
skall få i uppdrag att förutsättningslöst pröva frågan om att låta
kostnaden för glasögon — eventuellt med begränsning till visst belopp
— ersättas genom sjukförsäkringssystemet. Även i denna motion framhålls
att utgifterna för glasögon kan vara betungande särskilt för familjer
i vilka finns barn med synnedsättning eller synskada. I detta avseende
kan hjälpmedelsgruppens uppdrag i viss utsträckning anses tillgodose
motionärernas önskemål. Men motionsyrkandet är mer långtgående, och
utskottet finner det angeläget att det görs en sådan förutsättningslös
prövning som föreslås i motionen. Denna kunde göras av den pågående
utredningen om olika hjälpmedelsfrågor och syfta till en utvidgning av
berörda reform till att gälla infogandet i sjukförsäkringssystemet av helt
fria glasögon för alla behövande eller en viss maximering av bidraget
för detta ändamål enligt regler som utredningen bör utarbeta förslag om.
Utskottet tillstyrker alltså motionen 1973: 155. Härigenom tillgodoses i
viss utsträckning motionen 1973: 660 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande vidgade möjligheter till bidrag för
synhjälpmedel för även andra synskadade än barn och ungdom
med bifall till motionen 1973: 155 och i anledning av motionen
1973: 660 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört.

28. beträffande vidgade möjligheter till bidrag för synhjälpmedel för
även andra synskadade än barn och ungdom av herrar Gustavsson i Alvesta
(c), Hamrin (fp), Hyltander (fp), Bengtsson i Göteborg (c) och fröken
Andersson i Stockholm (c) som anser

SoU1973: 5

101

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Vad
härefter” och slutar med ”i övrigt föranleda någon riksdagens åtgärd”
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara värdefullt att den nuvarande statsbidragsgivningen
för synhjälpmedel vid halvårsskiftet vidgas till att omfatta även
sådana speciella glasögon eller linser som starropererade personer behöver.
Som framhålls i motionen 1973: 660 finns det emellertid ytterligare
grupper som på grund av ögonsjukdomar är i behov av olika slag av
glasögon eller kontaktlinser. Kostnaderna för den enskilde kan bli mycket
betungande. Som exempel kan nämnas att den som har sjukdomen
keratokonus i allmänhet åsamkas mycket dryga kostnader. Det är angeläget
att ingen av kostnadsskäl drar sig för att anskaffa de hjälpmedel
som erfordras. Om åtgärder vidtas på ett tidigt stadium och om rätt
hjälpmedel används, kan personer med keratokonus fortsätta att vara
fullt arbetsföra även i ett stadium då sjukdomen framskridit långt. Utskottet
biträder på grund av det anförda förslaget i motionen att statsbidragsgivningen
till synhjälpmedel vidgas till att gälla även hjälpmedel
som behövs i anledning av ögonsjukdomar såsom t. ex. keratokonus.
Självfallet bör reglerna utformas så att den enskildes kostnader i princip
helt täcks av bidraget. En sådan vidgning av statsbidragsgivningen bör
kunna komma till stånd utan att utredningsarbetet beträffande statsbidrag
till glasögon för barn och ungdom skall behöva fördröjas. Eftersom
utskottet anser den prioritering vara riktig som gjorts genom att hjälpmedelsgruppens
uppdrag inriktas på behovet av bidrag till glasögon för
denna grupp, bör däremot uppdraget inte få en så vid omfattning som
föreslås i motionen 1973: 155. I viss utsträckning tillgodoses emellertid
syftet med motionen genom utskottets ställningstagande till motionen
1973: 660.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande vidgade möjligheter till bidrag för
synhjälpmedel för även andra synskadade än bara och ungdom
med bifall till motionen 1973: 660 i motsvarande del och i anledning
av motionen 1973: 155 ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört.

29. beträffande bidragsreglerna för starrglasögon av herrar Gustavsson
i Alvesta (c), Hamrin (fp), Hyltander (fp), Bengtsson i Göteborg (c) och
fröken Andersson i Stockholm (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med
”Kungl. Maj:ts” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

En starroperation innebär att linsen borttages ur ögat, som därigenom
förlorar en avsevärd del av sin ljusbrytande förmåga. För att patienten
över huvud taget skall kunna fungera efter en gråstarrsoperation måste

8 Riksdagen 1973.12 sami. NrS

SoU 1973: 5

102

han bära glasögon med mycket stark förstoring. Från denna synpunkt
kan således starrglasögon helt jämföras med andra typer av proteser,
exempelvis arm- och benproteser. I dessa fall utgår bidrag med belopp
som täcker hela kostnaden för protesen. Utskottet kan med hänsyn härtill
inte acceptera det avsteg från principen om full kostnadstäckning
som beslutet om bidrag till starrglasögon innebär. Beslutet grundar sig
bl. a. på farhågor för att införandet av bidrag till starrglasögon kan föra
med sig prisstegringar. Sådana bör motverkas på annat sätt än genom
egenavgifter. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla, att utskottet
visserligen i samband med 1972 års hjälpmedelsreform godtagit principen
om egenavgift i ett särskilt fall — beträffande ortopediska skor —
men att detta har sin sakliga motivering i att egenavgiften får anses motsvara
en kostnad som alla människor har för skoanskaffning. Således utgår
full kostnadstäckning för den merkostnad som handikappet medför.
I enlighet med det anförda förordar utskottet att bidrag till starrglasögon
skall utgå med den faktiska kostnaden. En maximigräns på 300
kr. bör dock sättas. Härigenom får flertalet patienter full kostnadstäckning.
Kostnaden för den av utskottet förordade ändringen i reglerna om
bidrag till starrglasögon kan uppskattas till 400 000 kr. Med hänsyn till
den relativa osäkerhet som råder om medelsåtgången under anslaget och
till att detta är ett förslagsanslag bör utskottets ställningstagande inte
förändra den av Kungl. Maj:t gjorda medelsberäkningen. Det sagda innebär
att utskottet tillstyrker motionen 1973: 1210.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande bidragsreglerna för starrglasögon
med bifall till motionen 1973: 1210 ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

Vid 46. Bidrag till driften av särskolor m. m.

30. beträffande frågan om statsbidrag till kostnader för personell elevassistans
av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre
(m), Hyltander (fp), Åkerlind (m), Bengtsson i Göteborg (c) och fröken
Andersson i Stockholm (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Sedan
skolöverstyrelsen” och slutar med ”motionen 1973: 1199” bort ha följande
lydelse:

Då det gäller skolundervisning av rörelsehindrade barn som inte är utvecklingsstörda
utgår statsbidrag till elevassistent för praktiska uppgifter.
I särskolan däremot utgår inte sådana statsbidrag ens för rörelsehindrade
utvecklingsstörda. Det finns åtskilliga sådana särskilt i träningsskolan.

SoU 1973: 5

103

En konsekvens av att statsbidrag inte utgår till personell elevassistans
vid särskolan är att huvudmännen endast i begränsad utsträckning ansett
sig ha möjlighet anställa elevassistenter. Som en följd härav förekommer
det att vårdpersonal får följa barn till skolan och får tjänstgöra som
elevassistenter, något som försämrar institutionernas möjligheter att klara
sina uppgifter. I andra fall skickas barn från träningsskolan hem, då
de uppträder oroligt och inte kan vara med i klassens undervisning.
Detta skulle kunna undvikas om elevassistent fanns tillgänglig. Enligt utskottets
mening visar det sagda att det är starkt motiverat att statsbidrag
också utgår till kostnader för personell elevassistans vid särskolor. Kravet
i detta avseende — vilket tidigare framförts av skolöverstyrelsen — bör
därför bifallas. Utskottet tillstyrker således motionen 1973: 1199.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande frågan om statsbidrag till kostnader
för personell elevassistans med bifall till motionen 1973: 1199
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

Vid 47. Bidrag till handikapporganisationer

31. beträffande medelsanvisningen samt frågan om uppdelning av anslaget
av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”av anslaget” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till handikapporganisationernas stora insatser för de
handikappade är det enligt utskottets mening motiverat med en kraftig
uppräkning av anslaget till organisationerna. En höjning till det av
Kungl. Maj:t föreslagna beloppet är otillräcklig. Handikapprörelsen har
över en kvarts miljon medlemmar i mer än 1 100 föreningar. Statens
organisationsstöd för handikapprörelsens allmänna verksamhet bör inte
vara lägre än det stöd som utgår till ungdomsorganisationerna. Med hänsyn
till handikapprörelsens betydelsefulla uppgifter finner utskottet det
motiverat med avsevärt förstärkta anslag. Den höjning som föreslås i
motionen 1973: 427 är enligt utskottets mening väl avvägd. Utskottet biträder
således motionen i denna del. Utskottet anser vidare att en renodling
av anslagen till allmän verksamhet bör ske, så att alla anslag
avseende praktiska aktiviteter för handikappade redovisas för sig. Denna
uppfattning bör ges Kungl. Maj:t till känna för beaktande.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973: 427 i motsvarande del till Bidrag till handikapporganisationer
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 3 000 000 kr.,

SoU 1973: 5

104

2. att riksdagen beträffande frågan om uppdelning av anslaget i
anledning av motionen 1973: 427 i motsvarande del ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

Vid 48. Kostnader för viss verksamhet för blinda

32. beträffande medelsanvisningen (bidrag till verksamhet för dövblinda)
av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Hyltander (fp),
Bengtsson i Göteborg (c) och fröken Andersson i Stockholm (c) som anser dels

att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”nämnda anslag” bort ha följande lydelse: Den

verksamhet som De blindas förening bedriver för dövblinda sedan
år 1967 har gett goda resultat. Det är obestridligt att de dövblinda utgör
en av de allra mest eftersatta grupperna i vårt samhälle, och det är
därför angeläget att åtgärder som kan ge denna grupp bättre förhållanden
vidtas. Kostnaderna för den enskilde dövblinde täcks i huvudsak av
vederbörande landsting. De blindas förening har emellertid administrationskostnader
som hittills täckts av insamlade medel. Utskottet finner
det rimligt att staten påtar sig ett visst ekonomiskt ansvar för riksverksamheten.
Med hänsyn härtill biträder utskottet förslaget i motionen
1973: 1211.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1973: 1211 till Kostnader för viss verksamhet
för blinda för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
2 585 000 kr.

Vid 50. Färdtjänst för handikappade

33. beträffande statsbidrag till färdtjänst för handikappade av herrar
Hamrin (fp), Hyltander (fp), Bengtsson i Göteborg (c) och fröken Andersson
i Stockholm (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”och 1973: 651” bort ha följande lydelse:

Utskottet får (= utskottet) allmänna kommunika tionerna.

De kommuner som ännu inte har infört färdtjänst är främst
glesbygdskommuner. 1 dessa saknar många handikappade färdmöjligheter.
I de kommuner som erbjuder färdtjänst är utformningen av denna
starkt varierande. Utskottet vill starkt understryka vikten av att utbyggnaden
av färdtjänsten fortsätter. Som framgår av den ovan lämnade re -

SoU 1973: 5

105

dovisningen har handikapputredningens förslag om statliga stimulansbidrag
till kommunerna för att påskynda utbyggnaden av färdtjänsten
överlämnats till kommunalekonomiska utredningen. Utbyggnaden av
färdtjänsten kan komma att fördröjas med anledning härav. Överenskommelsen
om skattestopp i kommunerna har dessutom i en del kommuner
gått ut över färdtjänsten. Det är enligt utskottets mening angeläget
att statsbidrag till den kommunala färdtjänsten snarast införs. Detta
kan ske i avvaktan på resultatet av kommunalekonomiska utredningens
överväganden. Utskottet tillstyrker således motionen 1973: 427, såvitt
här är i fråga, och motionen 1973: 652. Härigenom tillgodoses i huvudsak
även yrkandet i motionen 1973: 436. Utskottet anser vidare i likhet
med handikapputredningen att bilen kan vara ett bra komplement till
färdtjänsten och att rätten till stöd vid inköp av bil för handikappade
bör vidgas. I detta avseende anser utskottet emellertid att utredningens
arbete nu inte bör föregripas. Utskottet avstyrker därför motionerna
1973: 29 och 1973: 651.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande statsbidrag till färdtjänst för handikappade
i anledning av motionen 1973: 427, såvitt här är i
fråga, motionen 1973: 436 och motionen 1973: 652 hos Kungl.
Maj:t hemställer att — i avvaktan på förslag från den kommunalekonomiskt
utredningen — förslag skyndsamt läggs fram
om statsbidrag till den kommunala färdtjänsten,

Särskilda yttranden

Vid 7. Bostadstillägg m. m.

1. beträffande bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn av herrar
Hamrin (fp) och Romanus (fp) som anfört:

Kritik har riktats mot förslaget angående bostadstillägg till låginkomsttagare
utan barn, bl. a. i följande avseenden. Man har ifrågasatt om ett
stöd till låginkomsttagare utan barn bör knytas till bostaden. När det gäller
barnlösa finns inte samma skäl som i fråga om barnfamiljer att försöka
påverka konsumtionen. Man har vidare framhållit att stödet utformats
så att de allra mest behövande får svårt att komma i åtnjutande
av det, eftersom de inte ens med bostadstilläggen får råd att hyra
en tillräckligt dyr bostad. I fråga om ogifta samboende riskeras oklarheter
och godtycke vid tillämpningen av reglerna. Genom den föreslagna
inkomstprövningen införs för ytterligare en grupp marginaleffekter av
samma negativa innebörd som nu gäller för barnfamiljer. Vi kan i långa
stycken instämma med denna kritik. Vi beklagar att utskottets majoritet

SoU 1973: 5

106

inte velat ansluta sig till det förslag om mildring av marginaleffekterna
hos bostadstilläggen, som framförts i en partimotion från folkpartiet
och i vår reservation nr 14 till föreliggande utskottsbetänkande. Vi beklagar
också att man inte lyckats finna en form för stöd till låginkomsttagare
utan ovan refererade nackdelar och förutsätter att det nu införda
systemet betraktas som en tillfällig lösning i avvaktan på att man,
genom fortsatt utredningsarbete på bl. a. skatteområdet, utformar ett
mer definitivt stöd till låginkomsttagarna.

Vid 22. Hälsovårdsupplysning

2. beträffande abort på allmänt sjukhus av herr Åkerlind (m) som anfört: Den

fråga som behandlas i motionen 1973: 1205 är av stor betydelse
då beslut skall fattas angående den framtida abortlagstiftningen. Det är
upprörande att så stor del av abortansökningarna nu beviljas. Det utredningsarbete
som pågår inför framläggandet av en ny abortlagstiftning bör
därför påskyndas, så att en ny lagstiftning med skärpta och klara lagregler
kan genomföras. Nuvarande förhållanden framkallar givetvis
olust och i många fall svår samvetskonflikt bland läkare och annan sjukvårdspersonal,
som ser som sin främsta uppgift att skydda och rädda liv.

Jag förutsätter emellertid att motionens förslag tas upp till övervägande
i samband med att beslut fattas om en ny abortlagstiftning, eftersom
förslaget också hänger samman med vilken utformning denna lagstiftning
skall ha.

SoU 1973: 5

107

Bilaga

I propositionen 1973: 29 framlagda lagförslag, vilka tillstyrkts av utskottet
(punkterna 5 och 8)

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag;

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,

dels att 8—10 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 4, 5, 7, 11, 12 och 14—17 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 a §, 18 och 19 §§,
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 a§

Frågor om allmänna barnbidrag
handhavas av riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna.

Beslut om allmänt barnbidrag
fattas av den allmänna försäkringskassa,
hos vilken den som enligt
4 § äger uppbära bidraget är
inskriven eller skulle ha varit inskriven,
om han uppfyllt åldersvillkoret
i 1 kap. 4 § lagen (1962:
381) om allmän försäkring.

4 §

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder
eller, om modem till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är
för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, bamets fader samt i
annat fall den som har vårdnaden om barnet.

/ fråga om fosterbarn eller barn,
som eljest fostras i annat enskilt
hem än hos den som har vårdnaden
om barnet, skall dock rätten
att uppbära allmänt barnbidrag för
barnet i stället tillkomma barnafostraren,
såframt ej barnavårdsnämnden
annorlunda förordnar.

övergår rätten att uppbära allmänt
barnbidrag för visst barn å
annan person än den som tidigare
uppburit bidraget, må barnavårds -

Allmän försäkringskassa får på
framställning av barnavårdsnämnd
förordna att allmänt barnbidrag
för barn, som genom barnavårdsnämndens
försorg placerats i enskilt
hem, skall uppbäras av den
som fostrar barnet. Har barnet
placerats i enskilt hem av annan
än barnavårdsnämnd, får sådant
förordnande meddelas på framställning
av den som enligt första
stycket uppbär bidraget.

SoU 1973: 5

108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnden, om särskilda skäl därtill
prövas föreligga, omhändertaga bidraget
för löpande kvartal och fördela
detsamma å de för kvartalet
bidragsberättigade.

Finnes någon, som enligt 4 §
äger uppbära allmänt barnbidrag,
icke vara skickad att handhava
detsamma, må barnavårdsnämnden
förordna att bidraget i stället
skall utbetalas till den andre av
föräldrarna eller barnavårdsman
för barnet eller annan lämplig person.
Nämnden må ock, då synnerliga
skäl äro därtill, själv omhändertaga
bidraget för att användas
för barnets bästa på sätt som prövas
vara för barnet mest gagneligt.

Finnes någon, som enligt 4 §
äger uppbära allmänt barnbidrag,
icke vara skickad att handhava detsamma,
får allmän försäkringskassa
på framställning av barnavårdsnämnd
förordna att bidraget
skall utbetalas till den andre av
föräldrarna eller annan lämplig
person. Om synnerliga skäl föreligga
får bidraget utbetalas till
nämnden att användas för barnets
bästa.

7 §

Där vid ingången av visst kvartal barn, för vilket allmänt barnbidrag
utgår, på allmän bekostnad vårdas å anstalt i annat fall än i 6 § avses,
äger det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden, uppbära
t på kvartalet belöpande allmänt barnbidrag för barnet och därav gottgöra
sig för nämnda kostnad i den mån ersättning därför må uttagas
av barnet eller annan enskild person. Uppkommer överskott, skall detta

redovisas till den bidragsberättigade.

Vad i första stycket sägs om
kommunalt organ skall äga motsvarande
tillämpning å landstingskommun
och stad som ej tillhör
sådan kommun eller, efter

Konungens bestämmande, annan
huvudman i fråga om allmänt
barnbidrag för barn som bor i
elevhem, vårdhem, specialsjukhus
eller inackorderingshem, som avses
i lagen den 15 december 1967
(nr 940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda,
eller åtnjuter omsorger enligt
nämnda lag och bor i enskilt hem
på huvudmannens bekostnad eller
vårdas på anstalt för epileptiker,
oavsett att ersättning ej må uttagas
av barnet eller annan enskild person.

Vad i första stycket sägs om
kommunalt organ skall äga motsvarande
tillämpning å landstingskommun
och kommun som ej tillhör
landstingskommun eller, efter
Konungens bestämmande, annan
huvudman i fråga om allmänt
barnbidrag för barn som bor i
elevhem, vårdhem, specialsjukhus
eller inackorderingshem, som avses
i lagen (1967: 940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
eller åtnjuter omsorger
enligt nämnda lag och bor
i enskilt hem på huvudmannens
bekostnad eller vårdas på anstalt
för epileptiker, oavsett att ersättning
ej må uttagas av barnet eller
annan enskild person.

SoU 1973: 5

109

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

Vill någon uppbära allmänt
barnbidrag, skall han därom göra
anmälan till barnavårdsnämnden i
den kommun, där barnet är kyrkobokfört.

Anmälan att barnbidrag för visst
barn synes böra utgå må ock
göras av annan person, som vårdar
barnet eller eljest svarar för detsamma,
samt av styrelsen för anstalt,
där barnet är intaget, ävensom
av fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd.

9 §

Har anmälan som avses i 8 §
blivit gjord, skall barnavårdsnämnden
besluta, huruvida allmänt
barnbidrag skall utgå för barnet,
ävensom fastställa vem som äger
uppbära bidraget.

Även utan att anmälan som avses
i 8 § blivit gjord må barnavårdsnämnd,
om förhållandena
därtill föranleda, besluta om utbetalning
av allmänt barnbidrag för
visst barn.

Beslut, varigenom den som har
vårdnaden om visst barn berättigas
uppbära allmänt barnbidrag för
barnet, må därest barnavårdsnämnden
så medgivit, å nämndens
vägnar meddelas av ledamot av
nämnden eller tjänsteman hos densamma.

10 §

För kvartal, som gått till ända
mer än ett år före det anmälan enligt
8 § gjordes eller beslut enligt
9 § andra stycket meddelades, utgår
icke allmänt barnbidrag.

11 §*

Barnbidrag utbetalas kvartalsvis Barnbidrag utbetalas kvartalsvis
genom vederbörande barnavårds- genom riksförsäkringsverket. An nämnds

försorg. Angående sättet gående sättet och tiden för utbe och

tiden för utbetalningen med- talningen meddelar Konungen närdelar
Konungen närmare bestäm- mare bestämmelser,

melser.

1 Senaste lydelse 1951: 78.

SoU 1973: 5

110

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse |

Har barnbidrag ej utbetalats före
utgången av året näst efter det,
till vilket bidraget hänför sig, föreligger
ej längre rätt till bidraget,
såvida ej den bidragsberättigade
inom nämnda tid hos allmän försäkringskassa
gjort gällande rätt
till bidraget.

Har barnbidrag ej lyfts före utgången av året näst efter det, under
vilket bidraget förfallit till betalning, skall bidraget vara förverkat.

12 §!

Har någon genom oriktiga uppgifter
eller annorledes förorsakat
att allmänt barnbidrag för visst
barn obehörigen utgått eller har
någon eljest obehörigen eller med
för högt belopp uppburit sådant
bidrag och har han skäligen bort
inse detta, skall återbetalning ske
av vad för mycket utbetalats, där
ej länsstyrelsen finner anledning
att helt eller delvis eftergiva återbetalningsskyldighet.

Har någon genom oriktiga uppgifter
eller annorledes förorsakat
att allmänt barnbidrag för visst
barn obehörigen utgått eller har
någon eljest obehörigen eller med
för högt belopp uppburit sådant
bidrag och har han skäligen bort
inse detta, skall återbetalning ske
av vad för mycket utbetalats, där
ej i särskilt fall allmän försäkringskassa
finner anledning föreligga
att helt eller delvis eftergiva
återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, må
vid senare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgått
innehållas skäligt belopp.

14 §

Socialstyrelsen har att öva tillsyn
över tillämpningen av denna
lag och med stöd av densamma
meddelade föreskrifter samt äger
i sådant avseende till ledning för
barnavårdsnämnderna meddela
råd och anvisningar.

Vad som är föreskrivet om riksförsäkringsverkets
tillsyn över de
allmänna försäkringskassorna äger
motsvarande tillämpning i fråga
om kassornas befattning med allmänna
barnbidrag.

De närmare föreskrifter, som
behövs för tillämpningen av denna
lag, meddelas av Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande,
av riksförsäkringsverket.

1 Senaste lydelse 1971: 593.

SoU 1973: 5

lil

Nuvarande lydelse

Över barnavårdsnämnds beslut
i ärende angående allmänt barnbidrag
må klagan föras hos länsstyrelsen
genom besvär.

Barnavårdsnämnds beslut skall
omedelbart lända till efterrättelse.

Talan mot länsstyrelses beslut i
ärende angående allmänt barnbidrag
föres hos kammarrätten genom
besvär.

Länsstyrelses och kammarrätts
beslut skola omedelbart lända till
efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Föreslagen lydelse
§x

Talan mot beslut av allmän försäkringskassa
i ärende angående
allmänt barnbidrag föres hos riksförsäkringsverket
genom besvär.

Riksförsäkringsverket får även
utan att talan föres taga upp sådant
ärende till prövning. }

Mot riksförsäkringsverkets beslut
föres talan hos kammarrätten genom
besvär.

17 §

De närmare föreskrifter som,
utöver vad denna lag innehåller,
finnas erforderliga för lagens tilllämpning
meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande,
av socialstyrelsen.

Besvär över allmän försäkringskassas
beslut skall tillställas den
kassa som meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen
tillställts riksförsäkringsverket,
utgör ej hinder för att
besvären tages upp till prövning,
om handlingen kommit in före besvärstidens
utgång.

Allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets
och kammarrättens
beslut lända till omedelbar
efterrättelse, om ej annorlunda
förordnas.

Konungen äger träffa överenskommelse
med främmande makt
om undantag från de förutsättningar
som enligt 1 § andra stycket
gäller för utgivande av barnbidrag
för här i riket bosatt barn
som icke är svensk medborgare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

1 Senaste lydelse 1971: 593.

SoU 1973: 5

112

2 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97);

Härigenom förordnas, att 12 § barnavårdslagen (1960: 97)1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Om kommunalfullmäktige så
bestämma, äger barnavårdsnämnden
uppdraga åt särskild avdelning,
bestående av ledamöter eller
suppleanter i nämnden, eller
åt ledamot eller suppleant eller åt
tjänsteman hos kommunen att på
nämndens vägnar avgöra vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall angivas i fullmäktiges
beslut. Nämnden må dock icke annorledes
än genom samfällt beslut

Om kommunfullmäktige så
bestämma, äger barnavårdsnämnden
uppdraga åt särskild avdelning,
bestående av ledamöter eller
suppleanter i nämnden, eller
åt ledamot eller suppleant eller åt
tjänsteman hos kommunen att på
nämndens vägnar avgöra vissa
grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall angivas i fullmäktiges
beslut. Nämnden må dock icke
annorledes än genom samfällt beslut 1.

utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 § 2, 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 §
eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 § andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked
som avses i 47 § eller förbud som avses i 50 eller 51 §,

4. fullgöra vad som ankommer
på nämnden enligt föräldrabalken,
enligt 4 § andra stycket eller 5 §
lagen om allmänna barnbidrag
eller enligt 9, 11 eller 18 § lagen
om bidragsförskott eller

4. fullgöra vad som ankommer
på nämnden enligt föräldrabalken,
enligt 5 § lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag eller enligt 9,
11 eller 18 § lagen (1964:143)
om bidragsförskott eller

5. göra framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige.
Beslut som fattats på grund av uppdrag enligt första stycket skall anmälas
vid nämndens nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

1 Lagen omtryckt 1971: 308.

SoU 1973:5

113

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott;

Härigenom förordnas, att 16 § lagen (1964: 143) om bidragsförskott
skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse

16 §

Sedan den underhållsskyldige erhållit underrättelse enligt 7 § andra
stycket, skall han, så länge bidragsförskott utgår, till den barnavårdsnämnd,
som utgiver förskottet, erlägga fastställt underhållsbidrag, som
belöper å förskottet, allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning.
Gentemot barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning av underhållsbidrag,
som erlagts annorledes än nu sagts.

Överstiger belopp, som under
viss månad inbetalas till barnavårdsnämnd,
det bidragsförskott
eller, om fastställt underhållsbidrag
är lägre än förskottet, det
underhållsbidrag, som belöper på
månaden, skall det överskjutande
beloppet fördelas så, att barnets
fordran för oguldna underhållsbidrag
har företräde framför det
allmännas fordran för utgivna bidragsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

HARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730052