Näringsutskottets betänkande nr 71 år 1973

NU 1973: 71

Nr 71

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 170
angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74
i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

E. Förenade fabriksverken

1. Finansiering av stirlingprojektet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
i propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 1 (s. 49—52) framlagda förslag
och hemställer
att riksdagen

1. bemyndigar Kungl. Maj:t att medge förenade fabriksverken
att solidariskt med Kockums mekaniska verkstads AB teckna
borgen för lån till KB United Stirling (Sweden) AB & Co intill
8 000 000 kr. jämte ränta,

2. till Finansiering av stirlingprojektet på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av
2 000 000 kr.

F. Statens vattenfallsverk

2. Kraftstationer m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i propositionen
1973: 170 bilaga 11 punkt 2 (s. 52—56) framlagda förslag och
hemställer

att riksdagen till Kraftstationer m. m. på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av
61 000 000 kr.

3. Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB. Kungl. Maj:t
har i propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 3 (s. 56—61) föreslagit
riksdagen att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa säkerhet
med högst 300 000 000 kr. för Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s
åtaganden i samband med upphandlingar av kärnbränsle.

I motionen 1973: 2178 av fru Hambraeus m. fl. (c) hemställs att riksdagen
skall

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 71

NU 1973: 71

1. avslå propositionen 1973: 170 vad beträffar säkerhet med högst
300 miljoner kr. för Svensk kämbränsleförsörjning AB:s åtaganden i
samband med upphandlingen av kärnbränsle,

2. uttala att upphandling av bränsle för ännu icke beslutade kärnkraftaggregat
icke bör ske,

3. hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning för att optimalt omfördela
statens kostnadsbelastning på näringslivet från skatt på arbete till skatt
på energi och råvaror,

4. besluta om omedelbart ökad, kraftig satsning på alternativ energiförsörjning,
inklusive bränslebesparande metoder,

5. hos Kungl. Maj:t anhålla om att energiprognosutredningen utökas
med ledamöter och expertis med en positiv inställning till att undersöka
det nya sätt att leva som en icke ökande energikonsumtion skulle kunna
medföra.

Motionen

Mot departementschefens uttalande att de föreslagna åtagandena i
fråga om upphandling av kärnbränsle inte kommer att binda statsmakternas
ställningstagande till frågor om fortsatt utbyggnad av kärnkraft
invänds att uttalandet är formellt riktigt men att det samtidigt står klart
att det blir desto svårare att i framtiden stoppa utbyggnaden av kärnkraften,
om detta skulle visa sig önskvärt, ju mer pengar som nu binds
till denna energiform. Kärnkraften framstår enligt motionärerna allt
tydligare som en icke önskvärd energikälla. Det hänvisas till läckage ur
förvaringstankar för högaktivt avfall, till risk för tankbrott och till faror
ifall kraftreaktorer blir föremål för krigshandlingar. Det hävdas också
att kärnkraftens ekonomi börjar starkt ifrågasättas.

De senaste årens strukturförändringar i samhället har som en av sina
förutsättningar haft en obegränsad tillgång av energi till lågt pris, fortsätter
motionärerna. Denna strukturomvandling är enligt deras mening
inte önskvärd. Samhället bör undersöka möjligheten att omfördela trycket
på näringslivet från skatter och avgifter på arbete till skatter och
avgifter på energi och råvaror och sålunda stimulera en förändring av
näringslivets struktur som bättre än den nuvarande svarar mot människors
önskemål och naturens begränsade tillgångar. Staten bör vidare
snabbt stimulera fram olika metoder för att komma bort från det beroende
av stor oljekonsumtion som kännetecknar det moderna samhället.
Här finns, säger motionärerna, stora möjligheter för tekniskt och socialt
nytänkande, som kan gälla t. ex. ersättningsbränslen, forskning om och
utveckling av maskiner och metoder som effektivare utnyttjar energin
samt en lokal självförsörjning med dagligvaror som minskar transportoch
förpackningsbehovet. I första hand bör reproducerbara tillgångar
användas, och icke reproducerbara tillgångar bör återcirkulera. Motionä -

NU 1973: 71

rerna föreslår att näringsutskottet skall ta de kontakter som behövs för
att kunna föreslå lämpliga tilläggsanslag som möjliggör målmedvetna
insatser för alternativ bränsleförsörjning och energieffektiva metoder.
Energiprognosutredningen kritiseras för att i sin sommaren 1973 publicerade
lägesrapport (Ds I 1973: 2) ha visat påfallande ringa intresse
för att belysa tänkbara konsekvenser för ett samhälle med oförändrad
energikonsumtion. I stället förs, sägs det i motionen, ett känslosamt och
nationalekonomiskt svagt underbyggt resonemang om nödvändigheten
av en ökande energiproduktion för att inte samhället skall bryta samman.

Utskottet

De upphandlingar av kärnbränsle som avses bli möjliggjorda genom
att staten på föreslaget sätt ställer säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning
AB:s åtaganden gäller dels ett planerat reservlager av anrikat
uran, dels anrikningstjänster för ett antal kraftreaktorer. Beträffande tre
av dessa reaktorer föreligger inga utbyggnadsbeslut. Förslaget under denna
punkt måste givetvis ställas i relation till riksdagens i propositionen
redovisade ställningstagande våren 1973 till frågan om det långsiktiga
utbyggnadsprogrammet för kärnkraften. Detta ställningstagande innebar
att inga beslut att bygga ut kärnkraften ytterligare borde fattas förrän
ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefattande bl. a. information om
forskningsresultat och utvecklingstendenser, hade förelagts riksdagen.
Chefen för industridepartementet uttalar i propositionen att enligt hans
mening åtgärder måste vidtas i god tid för att säkra tillgången till anrikningstjänster.
Beställningstiden för sådana tjänster enligt nytillkommande
kontrakt med Förenta staternas atomenergikommission är nämligen
åtta år före leverans, dvs. nära tio år före en reaktors planerade idrifttagande.
Endast genom förutbeställning — med de ekonomiska konsekvenser
en sådan får — kan, menar departementschefen, den svenska
handlingsfriheten beträffande utbyggnad av kärnkraft bevaras. Departementschefen
understryker emellertid särskilt att Svensk kärnbränsleförsörjning
AB:s åtaganden i fråga om upphandling av kärnbränsle inte
kommer att binda statsmakternas ställningstagande till frågor om fortsatt
utbyggnad av kärnkraft.

I motionen 1973: 2178 upptas i anledning av denna punkt i propositionen
ett mera allmänt energipolitiskt resonemang. Motionärerna sammanfattar
den kritik som från olika håll riktats mot kämkraftutbyggnaden
och drar för egen del slutsatsen att kärnkraften allt tydligare framstår
som en icke önskvärd energikälla. 1 motionen yrkas avslag på propositionens
förslag under punkten. Bl. a. mot bakgrund av den senaste
tidens händelser på oljemarknaden varnar motionärerna för en energipolitik
som till stor del baseras på import av billig olja. Staten bör,
menar de, medverka till olika slags åtgärder som kan minska oljeberoendet.
Hit hör även en omläggning av beskattningen, avsedd att gynna

NU 1973: 71

produktionsformer som innebär god hushållning med energi och råvaror.
Motionärerna vill få till stånd ett initiativ från näringsutskottets
sida till tilläggsanslag som möjliggör satsning på projekt som kan befordra
den av dem förordade energipolitiken. De vill vidare att energiprognosutredningen,
vars hittillsvarande arbete de kritiserar, skall utökas
med ledamöter och experter som har lagt i dagen en positiv inställning
till att undersöka hur samhället skall kunna omställas för en icke ökande
energikonsumtion.

Utskottet fäster liksom motionärerna stor vikt vid riksdagens ovan
återgivna, av utskottet föreslagna uttalande i fråga om den långsiktiga
kärnkraftutbyggnaden. Detta uttalande, som givetvis står fast, bör emellertid
inte åberopas mot förslaget i propositionen. Såsom kraftigt understryks
i denna är det nu fråga om en beredskapsåtgärd, avsedd att möjliggöra
full handlingsfrihet i framtiden. Utskottet vill liksom departementschefen
slå fast att de aktuella åtgärderna från statens och Svensk
kämbränsleförsörjning AB:s sida inte binder ställningstaganden som rör
utnyttjandet av kärnkraft i Sverige. Med hänvisning härtill tillstyrker
utskottet hemställan under förevarande punkt i propositionen och avstyrker
motionärernas avslagsyrkande och deras yrkande på ett uttalande
mot upphandling av bränsle för ännu icke beslutade kärnkraftaggregat.

En mycket vittutseende fråga aktualiserar motionärerna när de förordar
en utredning om en omläggning av företagens beskattning, syftande
till att styra utnyttjandet av energi och råvaror. Frågan har stort
intresse från allmän energipolitisk synpunkt, men den har ringa samband
med det här behandlade ärendet som gäller en ekonomisk garanti
med avseende på upphandling av kärnbränsle. Utskottet har tidigare
i år (NU 1973: 49 s. 16) konstaterat att i ett senare skede av energiprognosutredningens
arbete energibeskattningens utformning torde komma
att diskuteras som ett bland flera medel för att uppnå en önskvärd
styrning och begränsning av energikonsumtionen. Utskottet är inte
berett att i förevarande sammanhang ta ställning för ett utredningsyrkande
av den innebörd som motionärerna skisserar.

Energiprognosutredningen publicerade i juli 1973 en lägesrapport
(Ds I 1973: 2) med en redogörelse för uppläggningen av utredningens
arbete och en redovisning av det inventeringsarbete som hittills utförts.
Denna rapport har föranlett motionärernas förslag om en ändring av
utredningens sammansättning. Utskottet anser inte att det finns anledning
för riksdagen att nu göra någon värdering av utredningens preliminära
rapport. I sitt nyssnämnda betänkande våren 1973 (NU 1973:
49 s. 15) erinrade utskottet om att utredningen enligt sina direktiv skall
i större utsträckning än energikommittén utarbeta alternativa prognoser
utifrån olika kombinationer av förutsättningar och att därvid möjligheterna
att inom olika områden begränsa energiförbrukningen, bl. a.

NU 1973: 71

genom effektivare användning av den producerade energin, skall studeras.
Utskottet förutsätter att utredningen i sitt fortsatta arbete kommer
att belysa även den praktiska innebörden och genomförbarheten av det
s. k. O-alternativ som motionärerna berör, dvs. ett läge med icke ökande
energikonsumtion.

Motionärerna har, som berörts ovan, velat påkalla ett initiativ från
näringsutskottets sida som möjliggör att riksdagen i detta sammanhang
kan besluta om en omedelbart ökad, kraftig satsning på alternativ energiförsörjning,
inklusive bränslebesparande metoder. Detta skulle enligt
motionen ske genom ”lämpliga tilläggsanslag”. Behovet av resurser
för forskning och utvecklingsarbete på det nämnda området bör emellertid
prövas inom ramen för den reguljära budgetbehandlingen. Kungl.
Maj:t kommer inom kort att förelägga riksdagen förslag till anslag för
budgetåret 1974/75 och har, om så skulle befinnas motiverat, möjlighet
att föreslå medelsanvisning på tilläggsstat för tiden dessförinnan. Utskottet
saknar underlag för att nu göra en sådan inventering och värdering
av tänkbara projekt som motionärerna tycks förutsätta. Eftersom
en mera långsiktig planering måste anses vara en förutsättning för en
rationell forsknings- och utvecklingsverksamhet anser utskottet också
rent principiellt att värdet av en sådan hastigt åstadkommen punktinsats
som motionärerna föreslår är tvivelaktigt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och avslag
på motionen 1973: 2178 punkterna 1 och 2 bemyndigar fullmäktige
i riksgäldskontoret att ställa säkerhet med högst
300 000 000 kr. för Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden
i samband med upphandlingar av kärnbränsle,

2. att riksdagen avslår motionen 1973: 2178 såvitt den avser utredning
rörande beskattning av energiförbrukning m. m. (punkten
3),

3. att riksdagen avslår motionen 1973: 2178 såvitt den avser
ändrad sammansättning av energiprognosutredningen (punkten

5),

4. att riksdagen avslår motionen 1973: 2178 såvitt den avser beslut
rörande alternativ energiförsörjning (punkten 4).

FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

4. Lån tili Aktiebolaget Atomenergi. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
i propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 4 (s. 61) framlagda förslag
och hemställer

att riksdagen till Lån till Aktiebolaget Atomenergi på tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag
av 5 225 000 kr.

NU 1973: 71

FONDEN FÖR STATENS AKTIER

5. Förvärv av aktier i AB Gullhögens bruk. Kungl. Maj:t har i propositionen
1973: 170 bilaga 11 punkt 5 (s. 62 f.) föreslagit riksdagen att
till Förvärv av aktier i AB Gullhögens bruk på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 3 726 600
kr.

Utskottet har ingenting att erinra mot det avsedda aktieförvärvet.
Det i propositionen angivna anslagsbeloppet bör av budgettekniska skäl
avrundas uppåt till jämnt tusental kronor.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till Förvärv
av aktier i AB Gullhögens bruk på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av
3 727 000 kr.

6. Förvärv av aktier i AB Eiscr. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973:
170 bilaga 11 punkt 6 (s. 63—66) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att såsom dellikvid för
förvärv av aktier i AB Eiser utge skuldebrev till ett belopp av 30 000 000
kr. jämte ränta,

2. till Förvärv av aktier i AB Eiser på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 15 000 000 kr.

I motionen 1973: 2181 av herr Hovhammar m. fl. (m) hemställs att
riksdagen skall

1. avslå förslaget om att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att såsom dellikvid för förvärv av aktier i AB Eiser utge skuldebrev till
ett belopp av 30 000 000 kr. jämte ränta,

2. avslå förslaget att till Förvärv av aktier i AB Eiser på tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av
15 000 000 kr.,

3. hos Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Majit på tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar medel till Medelstillskott till
Norrlandsfonden, Statens hantverks- och industrilånefond samt Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa i enlighet med vad som angivits
i motionen,

4. hos Kungl. Maj:t uttala att Kungl. Maj:t upptar förhandlingar
med aktiebolaget Eiser om ett fullföljande av utbyggnadsplanerna med
hjälp av de ca 44 milj. kr. som arbetsmarknadsstyrelsen ingått avtal med
företaget om.

Motionen

I motionen kritiseras först att propositionen inte ger besked om det
statliga regionalpolitiska stöd som avses utgå till AB Eiser för uppfö -

NU 1973: 71

randet av konfektionsfabriker i Kramfors, Sollefteå och Gällivare. Enligt
en bilaga till avtalet mellan Eiser Invest AB och staten kommer den
totala subventionen att utgöra sammanlagt 44 056 000 kr., innebärande
en subvention per andel på 73 426 kr., påpekas det. Avkastningen på
aktierna i AB Eiser under räkenskapsåret 1972—1973 kan enligt propositionen
beräknas till ca 1,5 procent, anför motionärerna, men skulle
enligt en beräkning i tidskriften Affärsvärlden/Finanstidningen 1973: 41
vara ännu lägre, eller 0,5 procent efter skatt. Lönsamheten skulle således,
framhålls det, behöva mångdubblas för att staten skulle kunna få
vanlig bankränta på det investerade kapitalet. Det redovisade egna kapitalet,
inklusive hälften av obeskattade reserver, uppgår till ca 46 milj.
kr., och staten skall enligt regeringens förslag betala 45 milj. kr. för
hälften därav, 23 milj. kr., fortsätter motionärerna. Deras slutsats blir
att staten betalar ett överpris för aktierna i AB Eiser. De 45 milj. kr.
som staten betalar för aktierna i AB Eiser går inte till Norrland utan
tillfaller Eiser Invest AB, framhålls det vidare. Den planerade verksamheten
beräknas vara fullt utbyggd först år 1979. Motionärerna lägger
i stället fram förslag som syftar till att uppnå omedelbar effekt.

Principiellt deklareras att staten inte bör utvidga den statliga företagssektorn
utan tungt vägande skäl i varje enskilt fall. Det anges som
uppenbart att staten genom det föreslagna engagemanget kommer att
få svårare att i framtiden bevaka det allmännas intressen inom konfektionsbranschen.
Det är önskvärt och nödvändigt att ökade sysselsättningsmöjligheter
skapas i de aktuella områdena, säger motionärerna,
men det bör då vara fråga om produktiva arbetstillfällen som skapar
trygghet för framtiden. Framtidsutsikterna för den tilltänkta etableringen
betecknas som mycket osäkra. Några marknadsundersökningar
har inte redovisats i propositionen, framhålls det. Den nu föreslagna
insatsen av 45 milj. kr. går utöver det regionalpolitiska stöd som riksdagen
tidigare funnit skäligt, säger motionärerna, och affären utgör därför
ett klart exempel på en selektiv näringspolitisk insats av en typ som
kan leda till en ”myglingsekonomi” och som därför föranleder kritik.
Huvudregeln bör enligt motionärerna vara att den ekonomiska politiken
skall verka med generella medel. Motionärerna redogör för krav som
moderata samlingspartiet ställt i fråga om generella åtgärder inom regionalpolitiken.
Att selektiva medel därutöver används i rimlig omfattning
ställer de sig inte avvisande till. Den uppgörelse som träffats i
detta fall sägs dock gå långt utöver vad som kan anses försvarbart.
Sysselsättningsläget anses motivera de ytterligare åtgärder som motionärerna
föreslår i stället för det statliga engagemanget i AB Eiser.

Utskottet

Propositionens förslag under denna punkt går ut på fullföljande av
ett villkorligt träffat avtal mellan staten och Eiser Invest AB om att

NU 1973: 71

staten skall förvärva hälften av aktiekapitalet i detta företags dotterbolag
AB Eisen En förutsättning för det nu nämnda avtalet har varit
ett avtal mellan arbetsmarknadsstyrelsen och Eiser om att Eiser skall
få statligt regionalpolitisk! stöd för en planerad utvidgning av sin verksamhet
i Sverige. De nya driftsenheter som då blir aktuella förläggs
till Kramfors, Sollefteå och Gällivare och beräknas efter en successiv
utbyggnad sysselsätta sammanlagt 600 personer från år 1979. Chefen
för industridepartementet påpekar i propositionen särskilt att staten genom
det föreslagna aktieförvärvet får ökade möjligheter att aktivt
följa och påverka strukturutvecklingen inom textil- och konfektionsindustrin.
Priset för aktierna har, framhålls det, bedömts mot bakgrund
bl. a. härav och med hänsynstagande till en på sedvanligt sätt utförd
substansvärdering och en bedömning av framtida avkastning.

I motionen 1973: 2181 ifrågasätts rimligheten i de värderingar som
departementschefen redovisar. Motionärerna drar slutsatsen att staten
betalar ett överpris för aktierna i AB Eiser. De 45 milj. kr. som utgör
likvid för aktierna går, påpekar de vidare, inte till Norrland utan till
Eiser In vest AB. Statens föreslagna engagemang kritiseras av motionärerna
också från principiell näringspolitisk synpunkt. Generella åtgärder
till förmån för områden med sysselsättningssvårigheter bör enligt deras
uppfattning föredras framför selektiva. I stället för till köp av aktier
i Eiser bör, menar motionärerna, 45 milj. kr. användas för sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa och för ytterligare medelstillskott
till Norrlandsfonden och till Statens hantverks- och industrilånefond.
Eiser bör kunna förmås att fullfölja sina utbyggnadsplaner med utlovade
subventioner trots uteblivet statligt delägarskap.

Utskottet godtar förslaget om statligt engagemang i AB Eiser och
tillstyrker alltså propositionen i förevarande del. Uppgörelsen om att
nya konfektionsfabriker skall etableras på tre orter i Norrland med
starkt behov av sysselsättningstillskott finner utskottet tillfredsställande.
Motionärernas argumentation mot det statliga engagemanget synes vara
baserad mer på en idiologiskt betingad motvilja mot statligt företagsägande
än på erfarenheter som vunnits i praktiken. Inför deras alternativa
förslag till utgifter i sysselsättningsskapande syfte ställer sig utskottet
något frågande. Riksdagen torde samma dag som detta betänkande
avges komma att ta ställning till ett betänkande (FiU 1973: 40)
rörande vissa ekonomisk-politiska åtgärder. Av detta betänkande framgår
att finansutskottet och respektive i ärendet hörda utskott enhälligt
tillstyrkt förslag rörande medelsanvisning till dels Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa, dels Statens hantverks- och industrilånefond,
vilka enligt vad som anförs i den nu behandlade motionen skulle
vara otillräckliga. Det bör i detta sammanhang observeras att de ekonomiska
verkningarna av propositionens förslag avviker från dem som motionärerna
syftar till. De föreslår nämligen att 45 milj. kr. skall — på

NU 1973: 71

tilläggsstat II i början av 1974 års riksdag — anvisas till utgifter under
budgetåret 1973/74, medan i propositionen begärs medel till en omedelbar
utgift av 15 milj. kr. och bemyndigande att ikläda staten en skuld
av 30 milj. kr. att betalas med hälften år 1975 och hälften år 1976.
Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att i samband med det
nu föreliggande förslaget om aktieförvärv ompröva sina dispositioner för
helt andra ändamål. Förslaget om förhandlingar med Eiser om fullföljande
av utbyggnadsplanerna utan statligt delägarskap finner utskottet
orealistiskt. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1973: 2181 i dess helhet.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och avslag på
motionen 1973: 2181

1. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att såsom dellikvid
för förvärv av aktier i AB Eiser utge skuldebrev till ett belopp
av 30 000 000 kr. jämte ränta,

2. till Förvärv av aktier i AB Eiser på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av
15 000 000 kr.

7. Finansiering av Svenska industrietablerings AB. Kungl. Maj:t har i
propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 7 (s. 66—68) föreslagit riksdagen
att godkänna att för finansiering av Svenska industrietablerings
AB:s verksamhet under åren 1973—1975 kravet på utdelning från Statsföretag
AB för nämnda år minskas med sammanlagt högst 60 000 000
kr.

I motionen 1973: 2180 av herr Hovhammar m. fl. (m) hemställs att
riksdagen skall besluta avslå propositionen 1973: 170 i vad avser godkännande
av att för finansiering av Svenska industrietablerings AB:s
verksamhet under åren 1973—1975 kravet på utdelning från Statsföretag
AB för nämnda år minskas med sammanlagt högst 60 milj. kr.

Motionen

Motionärerna hänvisar till riksdagens beslut år 1969 rörande de ekonomiska
villkoren för Statsföretag AB och uttalar att de inte ser någon
anledning att ändra på det avkastningskrav som regeringen och riksdagen
tidigare uttalat sig för. En utdelning av den storlek som då angavs
skulle, anför de, inte ens innebära en avkastning på 5 procent. Motionärerna
vill inte i princip motsätta sig framtida kapitaltillskott till Svenska
industrietablerings AB (Svetab) men anser att riksdagen i varje enskilt
fall bör få ta ställning till förslag härom. Det är enligt deras mening
olämpligt att blanda samman frågan om kravet på utdelning från
Statsföretag med frågan om kapitaltillskott till Svetab. Det noteras att

NU 1973: 71

staten för den händelse Statsföretag lämnar sitt stöd till Svetab helt
i form av koncernbidrag går miste även om skatteinkomster. Om utdelningen
minskas med 60 milj. kr. kan statens inkomstminskning sålunda
komma att uppgå till 90—105 milj. kr.

Utskottet

Svenska industrietablerings AB (Svetab), som är ett dotterbolag till
Statsföretag AB, har till uppgift att skapa nya arbetstillfällen genom
etablering av nya och utbyggnad av befintliga företag. Av totalt ca 1100
anställda inom de företag som tillhör Svetab-gruppen är ca 900 sysselsatta
inom det s. k. stödområdet. Det är naturligt att Svetab inte hittills
kunnat uppnå lönsamhet. Som framgår av propositionen har Statsföretag
under åren 1970—1972 tillfört Svetab 27,7 milj. kr. i koncernbidrag och
3 milj. kr. i form av aktieteckning eller annat ägartillskott. Svetabs planer
på fortsatt sysselsättningsökning inom gruppen kräver för sitt förverkligande
att ytterligare finansiella resurser tillförs företaget från dess
moderbolag. Underlaget för utdelning från Statsföretag till ägaren/staten
skulle till följd härav minska med ca 20 milj. kr. för vart och ett av åren
1973—1975. Statsföretag har begärt att dess tillförsel av medel till
Svetab i fortsättningen skall motsvaras av minskade krav på utdelning
från Statsföretag till staten, och denna ordning föreslås nu i propositionen.
Den sägs motsvara det offertförfarande som i samband med Statsföretags
tillkomst angavs som möjligt när staten önskade att Statsföretag
skulle ta sig an olönsamma projekt. En skillnad i förhållande till offertförfarandet
är emellertid att Kungl. Maj:t och riksdagen inte skall
behöva pröva medelsbehovet för varje särskilt projekt, vilket har bedömts
bli en väl omständlig procedur. I motionen 1973: 2180 godtas
tanken på fortsatta kapitaltillskott till Svetab men hävdas att riksdagen
bör få ta ställning till förslag härom i varje särskilt fall.

Den föreslagna ordningen för kapitaltillskott till Svetab under åren
1973—1975 och för kompensation åt Statsföretag för dessa kapitaltillskott
är enligt utskottets mening lämplig. Utskottet anser inte att de
projekt som Svetab engagerar sig i är av den arten att de vart för sig
bör prövas av riksdagen. Med anledning av vad som anförs i motionen
1973: 2180 vill utskottet framhålla att innebörden i propositionens förslag
främst är att riksdagen på detta sätt på förhand garanterar att
ytterligare medel skall tillföras Svetab. Någon fråga om en reell ändring
i Statsföretags förhållande till ägaren/staten kan det inte sägas vara
fråga om. Genom Statsföretags och Svetabs årsredovisningar kommer
riksdagen även fortsättningsvis att ha full insyn i de ekonomiska transaktionerna
mellan de båda företagen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och avslag
på motionen 1973: 2180 godkänner att för finansiering av

NU 1973: 71

Svenska industrietablerings AB:s verksamhet under åren 1973
—1975 kravet på utdelning från Statsföretag AB för nämnda
år minskas med sammanlagt högst 60 000 000 kr.

Stockholm den 6 december 1973

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s),
Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö
(vpk) (p. 1—6), Gustafsson i Säffle (c), Jonsson i Husum (s), Rydén
(fp) och fru Hambraeus (c).

Reservationer

vid punkten 3 (Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB)

1. av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
fäster liksom” och slutar med ”icke beslutade kärnkraftaggregat”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Som motionärerna påpekar är departementschefens uttalande att de
nu aktuella åtagandena inte binder statsmakternas ställningstagande tili
frågor om fortsatt utbyggnad av kärnkraft formellt riktigt men i praktiken
föga betryggande. Det är svårfrånkomligt att varje ytterligare
satsning på kärnkraft kan komma att åberopas som prejudicerande när
nya utbyggnadsförslag förs fram. Ett konsekvent fullföljande av riksdagens
beslut våren 1973 kräver således att förslaget om ekonomisk
garanti för att möjliggöra upphandling av kärnbränsle avslås. Ett sådant
avslagsbeslut kan också ses som en välmotiverad reaktion mot de
strävanden från Förenta staternas sida att bevara en hotad monopolställning
som kommer till uttryck i de nya villkoren för beställning av
anrikningstjänster. Denna omständighet borde göra avslagsyrkandet naturligt
också för kärnkraftens anhängare, vilka för övrigt torde finna
att ett avslagsbeslut nu endast marginellt kan påverka möjligheterna att
tillgodose ett av dem beräknat framtida behov av kärnbränsle.
dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2178 punkterna 1
och 2 avslår Kungl. Maj:ts förslag om statlig säkerhet för
Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i samband med

NU 1973: 71

upphandlingar av kärnbränsle och som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna att upphandling av bränsle för ännu icke beslutade
kämkraftaggregat icke bör ske,

2. av fru Hambraeus (c), som anser

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta ställning för ytterligare
kämbränsleupphandling upp till ett belopp av 300 milj. kr. innan riksdagen
har avgjort frågan om kärnkraftens framtid i vårt land. Det finns
inte anledning att tro att inte anrikningstjänster skulle erbjudas i framtiden
om det fortfarande finns efterfrågan på bränsle till kärnkraftverk.
Detta förefaller emellertid alltmer osannolikt. Departementschefen understryker
vikten av att vi bibehåller vår handlingsfrihet beträffande
utbyggnad av kärnkraft. Den verkliga handlingsfriheten har vi emellertid
bara när vi utvecklar metoder för en alternativ energiförsörjning.
Ju mer pengar vi binder till kärnkraften, desto svårare blir det att välja
andra alternativ.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2178 punkterna 1
och 2 avslår Kungl. Maj:ts förslag om statlig säkerhet för
Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i samband med
upphandlingar av kärnbränsle och som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna att upphandling av bränsle för ännu icke beslutade
kämkraftaggregat icke bör ske,

vid punkten 6 (Förvärv av aktier i AB Eiser)

3. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser att utskottets
yttrande och hemställan under denna punkt (s. 7—9) bort ha följande
lydelse:

Propositionens förslag under (= utskottet) ute blivet

statligt delägarskap.

Utskottet finner motionärernas kritik mot det föreslagna förvärvet av
aktier i AB Eiser välgrundad såväl principiellt som med hänsyn till de
praktiska konsekvenserna. Den principiella kritiken, som haft motsvarigheter
i många tidigare sammanhang, gäller ett överdrivet inslag av
selektiva åtgärder i näringspolitiken. Kritiken i övrigt gäller förslagets
ekonomiska innebörd. För att få till stånd etablering av vissa nya produktionsenheter
inom en problemfylld bransch skall staten enligt förslaget
inte bara tillhandahålla ett generöst tilltaget regionalpolitisk! stöd
— något som kan accepteras — utan dessutom göra ett betydande
aktieförvärv som måste anses vara en för staten dålig men för motparten
mycket fördelaktig affär. Utskottet är av här angivna skäl inte

NU 1973: 71

berett att tillstyrka förslaget. Eftersom utskottet emellertid finner dess
sysselsättningspolitiska syfte lovvärt tillstyrker utskottet motionärernas
förslag om andra åtgärder i detta syfte till ett belopp som motsvarar
kostnaderna för det avsedda aktieförvärvet men som redan under våren
1974 blir tillgängligt för sitt ändamål. Åtgärderna kan möjliggöras genom
ytterligare anslag — anvisade på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1973/74 — av 25 milj. kr. till Sysselsättningsskapande åtgärder
för arbetslösa, 10 milj. kr. till Statens hantverks- och industrilånefond
och 10 milj. kr. till Medelstillskott till Norrlandsfonden. Hantverksoch
industrilånefondens ökade resurser förutsätts bli utnyttjade i Norrland.
I likhet med motionärerna räknar utskottet med att AB Eiser,
fastän ett direkt statligt engagemang i företaget uteblir, kan vara berett
att — om marknadsbedömning och kostnadsberäkningar ger positivt resultat
— fullfölja sina utbyggnadsplaner med hjälp av de medel, ca 44
milj. kr., som arbetsmarknadsstyrelsen avsetts ställa till förfogande.
Kungl. Maj:t bör uppta förhandlingar härom med Eiser.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2181

1. avslår Kungl. Maj:ts förslag rörande förvärv av aktier i AB
Eiser,

2. hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag föreläggs riksdagen om
anslag på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1973/74
till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa, till Statens
hantverks- och industrilånefond samt till Medelstilldelning till
Norrlandsfonden i enlighet med vad utskottet anfört,

3. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om förhandlingar med AB Eiser om fullföljande av dess
utbyggnadsplaner.

vid punkten 7 (Finansiering av Svenska industrietablerings AB)

4. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser att utskottets
yttrande och hemställan under denna punkt (s. 10 f.) bort ha följande
lydelse:

Svenska industrietablerings AB (=utskottet) varje

särskilt fall.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det krav på avkastning
från Statsföretag AB till ägaren/staten som riksdagen har uttalat sig för
inte bör rubbas på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet ställer
sig inte avvisande till att Svetab även fortsättningsvis får kapitaltillskott
men anser att frågan härom såsom motionärerna anför bör avgöras av
riksdagen i varje enskilt fall.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2180 avslår Kungl.

NU 1973: 71

Maj:ts förslag rörande finansiering av Svenska industrietablering
AB:s verksamhet.

Särskilda yttranden

vid punkten 3 (Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB)

1. av fru Hambraeus (c) om utbyggnadsbeslut för kärnkraftreaktorer:

Chefen för industridepartementet erinrar i propositionen (s. 60) om

riksdagens ställningstagande i maj 1973 (NU 1973: 49) till frågan om
det långsiktiga utbyggnadsprogrammet för kärnkraften, innebärande
bl. a. att inga beslut om att bygga ut kärnkraften ytterligare bör fattas
förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag har förelagts riksdagen.

Enligt min mening föreligger inga utbyggnadsbeslut för fem av de
reaktorer för vilka man nu planerar att säkra tillgång till anrikningstjänster.
Dessa fem är dels de tre som departementschefen nämner, dels
Oskarshamn 3 och Forsmark 2.

Vid tidpunkten för riksdagens beslut hade tillstånd lämnats enligt 2 §
atomenergilagen för elva reaktorer. Den första, Ågesta, planeras att tas
ur bruk inom kort. Den andra, Marviken, har aldrig tagits i drift. Till
en reaktor, Ringhals 4, har i år beviljats 37 milj. kr. som ett första anslag.
De reaktorer som inte omfattas av riksdagens förbud är denna och
de övriga åtta som hade tillstånd enligt 2 § atomenergilagen, dvs. nio
reaktorer, nämligen Oskarshamn 1 och 2, Ringhals 1, 2, 3 och 4, Barsebäck
1 och 2 samt Forsmark 1. Däremot finns inga beslut av riksdagen
eller av regeringen enligt 2 § atomenergilagen beträffande Oskarshamn
3 och Forsmark 2.

2. av herrar Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m),
Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp) och fru
Hambraeus (c) om forskning och utvecklingsarbete rörande energibesparande
åtgärder:

Det står klart att vidgade, mera målmedvetna insatser måste göras för
att finna och utveckla metoder för energibesparing och alternativ
energiförsörjning. Resurserna för forskning och utvecklingsarbete på
detta område är otillräckliga. Vid ärendets behandling inom utskottet
har vi strävat efter att få till stånd ett initiativ från utskottets sida som
skulle göra det möjligt för riksdagen att redan nu besluta om ytterligare
resurser för detta ändamål.

Vi har utgått från att det främst hos styrelsen för teknisk utveckling
(STU) men också inom andra institutioner finns färdiga planer för angelägna
projekt som faller inom den här angivna ramen. STU:s önskemål
om ökade anslag för innevarande budgetår tillgodosågs endast i be -

NU 1973: 71

gränsad mån, och detta har gått ut över bl. a. behovsområdet energiteknik
och andra behovsområden som innefattar åtgärder för energibesparing.
Bland betydelsefulla projekt som är värda stöd vill vi nämna utredningar
och analyser för klarläggande av energiåtgång i olika produktionsprocesser,
i syfte att få underlag för energibesparing och utveckling
av teknik för mindre energikrävande processer, utredningar rörande
möjligheter att spara energi vid uppvärmning inom bostads- och industrisektorerna,
utredningar och utvecklingsarbete rörande energikällor
såsom solenergi, vindkraft och bränsle ur sopor och avfall, utveckling av
mät- och styrutrustning i energibesparande syfte för bl. a. industriella
processer samt projektinsatser för att åstadkomma energibesparing
inom särskilt energikrävande industrigrenar.

Vi har yrkat på att utskottet skulle föreslå riksdagen att på tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa 10 milj. kr. till bidrag till
forskning och utvecklingsarbete rörande energibesparande åtgärder.
För detta yrkande har vi emellertid inte kunnat uppnå majoritet inom
utskottet. Det är nu angeläget att frågan aktualiseras på ett tidigt stadium
vid 1974 års riksdag, och det är vår förhoppning att detta sker
genom ett förslag i ämnet av Kungl. Maj:t.

Mot bakgrund av vad här sagts är det uppenbart att vi inte står
bakom den motivering för att initiativet uteblivit som utskottsmajoriteten
anger.

vid punkten 6 (Förvärv av aktier i AB Eiser)

3. av herr Svensson i Malmö (vpk):

Vänsterpartiet kommunisterna vill med hänsyn till den akuta arbetslöshetssituationen
och skogslänens allmänna läge inte aktivt motsätta sig
det avtal som träffats mellan staten och Eiser Invest AB, ehuru avtalet
innehåller diskutabla moment. Mot hela det sätt att bedriva sysselsättningspolitik
som projektet är ett exempel på finns emellertid åtskillig
kritik att rikta.

För det första är projektet inte en del av något medvetet, långsiktigt
program för sysselsättning och regionpolitik i skogslänen. Det finns
ingen samlad kalkyl eller plan bakom projektet. Det har alltför mycket
karaktär av isolerad improvisation. Emellertid är ett program nödvändigt
för att på sikt bryta den ekonomiska tillbakagången i skogslänen. Ett
sådant planmässigt grepp behövs redan för att säkra det av riksdagen
uppställda målet: oförändrad totalbefolkning i skogslänen till 1980.

För det andra kan betänkligheter anföras även mot projektet som sådant.
Det innebär otvivelaktigt risker att i ekonomiskt svaga regioner
injicera tillskott av industribranscher med allmänt svaga utvecklingsförutsättningar.
Under de närmaste decennierna kommer skogslänen att
drabbas av den tyngdpunktsförskjutning till södra Sverige som förutsätts
äga rum — och som uppmuntras av staten — inom skogsindustrin. Inför

NU 1973: 71

man samtidigt i skogslänen fler textil- och konfektionsindustrier, kan
givetvis följden bli att dessa industrier också hamnar i svårigheter, samtidigt
med att skogsindustrin förskjuts från sina klassiska lokaliseringsområden.
Skogslänen kan då drabbas i dubbel måtto. Dagens sysselsättningspolitik
borde i stället inriktas på industrier som icke har samma
framtidsrisker som textilbranschen.

Betänkligheter kan också resas från regional struktursynpunkt. Tendensen
att låglöneindustrier flyttas ut till klassiska låglöneregioner är
ägnad att förstärka dessa regioners karaktär av låglöneområden. Det
betyder en vidgning av löneklyftorna mellan olika delar av landet. Hade
etableringar av detta slag ingått i ett större allmänt expansionsprogram,
skulle den negativa effekten ha eliminerats. Som projektet nu läggs upp,
blir det fråga om ett utnyttjande av befolkningens pressade läge till
arbetsköparnas och kapitalets fördel. Man förstärker ett mönster som
innebär att låglöneindustri- och rutinproduktion flyttas ut i glesbygder
och skogslän. Både regionalpolitisk! och lönepolitiskt ger detta för folkflertalet
ogynnsamma effekter på sikt.

Samma slag av invändningar kan riktas mot sättet att utnyttja de
kvinnliga lönarbetarna. Samtidigt som investeringen i en viss mening
”frigör” ett antal kvinnor ekonomiskt, utnyttjar den dem i dubbel måtto.
Dels drabbas de av att industrin profiterar på regionens allmänna låglöneposition,
dels förstärks denna effekt av att kvinnosysselsättningen
ligger speciellt lågt i dessa regioner och därför försämrar förhandlingsläget.
Industrin utnyttjar alla de för lönarbetarna ogynnsamma förutsättningarna.
Detta är ägnat att befästa diskrimineringen av kvinnorna.
Enligt vår mening borde staten genom en planmässig expansionspolitik,
innefattande statliga industrietableringar, i grund förändra skogslänens
långsiktiga läge — inte engagera sig i partnerföretag med privatkapitalet,
ägnade att förstärka de regionala strukturskillnaderna och skärpa utnyttjandet
av de lönarbetande.

vid punkten 7 (Finansiering av Svenska industrietablerings AB)

4. av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c):

I princip bör enligt vår mening statens kompensation till Statsföretag
AB och dess dotterbolag för icke lönsam verksamhet som bedrivs av
samhällsekonomiska skäl fastställas med utnyttjande av det offertsystern
som statsmakterna vid Statsföretags tillkomst räknade med och som departementschefen
erinrar om i propositionen. Med hänsyn till att Svetab
— som är ett viktigt instrument för att skapa sysselsättning främst inom
stödområdet — måste ha möjlighet att göra snabba insatser och till att
de engagemang det därvid rör sig om ofta är relativt begränsade, har vi
i detta speciella fall kunnat godta den principiellt sett mindre tillfredsställande
ordning som föreslås i propositionen.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 >73 7300S7

i-::' ■ r-:-v

— '• - ' . > .

• ' v >' ■■ ' ■ ;-.v, / 'i '| ’ "i * -k/' \,

■ : I 1 I ' ■' . . . . '■ .


' •' ''Sj





tilt p-i - vaSs-'*•• va