Näringsutskottets betänkande nr 69 år 1973

NU 1973:69

Nr 69

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:155
med förslag till kreditupplysningslag jämte motioner.

Ärendet

I propositionen 1973:155 (justitiedepartementet) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att antaga förslag till kreditupplysningslag.

I anledning av propositionen har väckts tre motioner, som redovisas
nedan (s. 2).

Skrivelser i ärendet har inkommit till utskottet från Svenska bankföreningen,
från Sveriges jordbrukskasseförbund samt från Soliditet AB
och Kreditregister AB.

Propositionen

Lagförslaget återfinns på s. 3—7 i propositionen. Det bygger på ett
betänkande som år 1972 lades fram av kreditupplysningsutredningen.

Syftet med lagförslaget är i första hand att undanröja riskerna för att
kreditupplysningsverksamheten skall medföra otillbörligt intrång i de
kreditsökandes personliga integritet. Hänsyn tas också till kreditgivarnas
intresse av en effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet.

Lagförslaget innebär i första hand att kreditupplysningsverksamhet får
bedrivas endast av den som har fått särskilt tillstånd. Detta gäller dock
inte kreditupplysning genom tryckt skrift. Tillståndsprövningen anförtros
åt den nyligen inrättade datainspektionen, som redan enligt datalagen har
att tillvarata integritetsskyddsintressen. Datainspektionen skall även
utöva fortlöpande tillsyn över kreditupplysningsverksamheten.

Enligt lagförslaget får utländsk medborgare eller utländskt företag
e. d. inte meddelas tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet här
i landet. De utlandsägda företag som är verksamma här vid lagens
ikraftträdande får dock under en övergångstid fortsätta sin verksamhet
med oförändrade ägarförhållanden.

Lagförslaget innehåller vidare bestämmelser som begränsar kreditupplysningsföretagens
rätt att samla in, lagra och lämna ut information.
Begränsningarna gäller bl. a. information av ömtålig natur, t. ex. uppgifter
om brott, administrativa tvångsåtgärder, sjukdom m. m. Vidare
begränsas användningen av uppgifter om betalningsförsummelse i kreditupplysningar
om privatpersoner. I princip får uppgift lämnas endast om
sådan betalningsförsummelse som har fastslagits av myndighet. I kreditupplysningar
om privatpersoner får inte heller förekomma information
som är mer än fem år gammal.

För att ytterligare stärka integritetsskyddet innehåller lagförslaget

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 69

NU 1973:69

också en bestämmelse om till vem kreditupplysning om privatperson får
lämnas. Det krävs i princip att beställaren har behov av kreditupplysningen
för kreditprövning e. d. Genom förslaget får också var och en rätt
att erhålla besked om vilka uppgifter som finns registrerade om honom
hos kreditupplysningsföretagen. Dessutom får privatpersoner rätt att få
del av innehållet i lämnade kreditupplysningar.

Lagförslaget innehåller också föreskrifter om rättelse av oriktig eller
missvisande uppgift samt bestämmelser om straff och skadestånd. Den
som driver kreditupplysningsverksamhet skall vara skyldig att ersätta
skada som tillfogas någon genom otillbörligt integritetsintrång eller
genom att oriktig uppgift lämnas om honom. Den som orsakat skadan
kan dock undgå ersättningsskyldighet, om han kan visa att tillbörlig
omsorg och varsamhet har iakttagits.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1973:2118 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen vid sin behandling av propositionen 1973:155 beslutar

1. att en modifiering sker beträffande § 11 i enlighet med motionens
förslag,

2. att i övergångsbestämmelserna även intas regler för dispens från 6
och 7 §§ kreditupplysningslagen.

1973:2119 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att kreditupplysningslagen skall gälla all kreditupplysningsverksamhet
utom sådan information som insamlas och utnyttjas av ett och
samma företag,

2. att uppgifter om brottslighet, alkoholmissbruk, sjukdomar och/
eller andra personliga förhållanden av särskilt ömtålig natur inte får
insamlas, lagras eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet,

3. att enskild person skall ha rätt att kostnadsfritt en gång per år få
skriftligt besked om innehållet i de uppgifter om honom som finns
lagrade hos kreditupplysningsföretag,

4. att tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet skall beviljas
om det kan antas att denna kommer att bedrivas på ett sakkunnigt och
omdömesgillt sätt.

1973:2120 av herr Nordgren (m), vari hemställs att 11 § kreditupplysningslagen
skall få följande lydelse:

Om personupplysning lämnas på annat sätt än genom offentliggörande
i tryckt skrift skall, om personupplysningen innehåller uppgift om
betalningsförsummelse, skriftligt meddelande om upplysningens innehåll
samtidigt lämnas kostnadsfritt till den som upplysningen avser, dock ej

NU 1973:69

om sådan uppgift tillställts denne under närmast gångna 6-månadersperiod
och senare betalningsanmärkningar ej tillkommit.

Motivering

I motionen 1973:2119 anges inledningsvis tre principer i fråga om
skydd för den personliga integriteten, vilka enligt motionärernas uppfattning
bör ligga till grund för kreditupplysningsverksamheten. För att dessa
principer skall tillgodoses anser motionärerna att bestämmelserna i
lagförslaget bör skärpas i vissa avseenden. Undantagen i 1 § för
förmedling av upplysningar mellan kreditinrättningar och mellan företag
inom samma koncern betecknas som otillfredsställande från integritetssynpunkt.
De möjligheter till dispens beträffande uppgifter om vissa
personliga förhållanden som 6 § andra stycket ger föreslås av samma skäl
utgå. Orden ”mot skälig avgift” i 10 § föreslås också utgå; härigenom
skulle besked fås gratis även om uppgifter i manuellt förda register och
inte bara — enligt föreskrift i datalagen — om uppgifter i ADB-register.
Tillståndsprövningen enligt 4 § sägs böra avse endast den sökandes
lämplighet. Den i propositionen föreslagna föreskriften att tillstånd får
meddelas endast om det från allmänna synpunkter finns behov av
verksamheten står enligt motionärerna i klar strid med intresset att
upprätthålla en aktiv konkurrens och en hög effektivitet hos företagen.

Skyldigheten för kreditupplysningsföretagen att lämna skriftligt
meddelande om personupplysnings innehåll till den som berörs av
upplysningen borde enligt de båda övriga motionerna kunna begränsas
bl. a. i syfte att hålla kostnaderna nere. I motionen 1973:2120 föreslås
att skyldigheten inte skall gälla då den omfrågade fått sådant besked
under den senaste sexmånadersperioden och senare betalningsanmärkningar
ej tillkommit. I motionen 1973:2118 föreslås ett motsvarande
undantag för en period av 30 dagar och dessutom undantag för det fall då
kreditupplysningsföretagets uppgift endast innehåller att den omfrågade
inte finns registrerad hos företaget. Möjligheten enligt andra stycket
övergångsbestämmelserna att bedriva redan inledd kreditupplysningsverksamhet
utan tillstånd till dess ansökan om tillstånd har slutligt prövats
bör, hävdas det vidare i denna motion, utvidgas till att även innefatta
befrielse från de i 6 och 7 §§ uppställda kraven på medgivande av
datainspektionen för att vissa slags uppgifter skall få insamlas, lagras och
vidarebefordras respektive utlämnas.

Till utskottet inkomna skrivelser

Svenska bankföreningen tar i sin skrivelse upp frågan om hur en av
bankerna planerad gemensam upplysningscentral skall bedömas enligt
den föreslagna lagen. Utredningsarbetet angående en sådan central
redovisas i kreditupplysningsutredningens betänkande (SOU 1972:79)
Kreditupplysning och integritet. I sitt yttrande över betänkandet sade sig
Bankföreningen förutsätta att kreditupplysningar, som bankerna och den
planerade gemensamma upplysningscentralen lämnar varandra, inte skall

NU 1973:69

omfattas av lagen, oavsett om denna central organiseras som ett enkelt
bolag eller som en självständig juridisk person. Föreningen meddelar att
sparbankerna och jordbrukets kreditkassor har inbjudits att delta i
centralen och att det oavsett hur dessa bankinstitut ställer sig till
inbjudan redan nu är tydligt att andelarna i upplysningscentralen, om den
kommer till stånd, kommer att ägas av ett flertal bankinstitut med en
sådan fördelning dem emellan att inget av dem kommer att ensamt ha ett
bestämmande inflytande över det företag vari upplysningsverksamheten
skall bedrivas.

Bankföreningen hemställer att det under den fortsatta behandlingen
av lagstiftningsärendet klarläggs att den planerade upplysningscentralen
skall ingå i begreppet koncern i kreditupplysningslagens mening. En
sådan bestämning av koncernbegreppet är, säger föreningen, en förutsättning
för att upplysningscentralen skall kunna fylla sitt ändamål. Att
kvalificera bankerna och en för dem gemensam upplysningscentral som
en koncern i kreditupplysningslagens mening innebär att förmedling av
upplysningar mellan centralen och bankerna jämställs med förmedling
av upplysningar mellan bankerna. Detta överensstämmer enligt föreningens
uppfattning helt med de överväganden på vilka 1 § förslaget till
kreditupplysningslag vilar.

Sveriges jordbrukskasseförbund instämmer i Bankföreningens hemställan.

Soliditet AB och Kreditregister AB uttalar önskemål dels om en sådan
komplettering av övergångsbestämmelserna som sedermera har påyrkats i
motionen 1973:2118 punkten 2, dels om en sådan ändring i 11 §
lagförslaget som sedermera har påyrkats i motionen 1973:2120. I den
sistnämnda frågan anför bolagen att den i propositionen föreslagna
bestämmelsen skulle bli synnerligen betungande för kreditupplysningsföretagen.
Utöver portokostnader för utsända meddelanden skulle
merkostnader uppkomma i form av expeditionskostnader samt i form av
löner, hyror m. m. för den personal som skulle få anställas för kontakter
med omfrågade personer. De båda bolagen beräknar att cirka 15 procent
av de omfrågade skulle ta kontakt med kreditupplysningsföretaget för att
få förklaringar, framföra synpunkter på lämnade omdömen m. m. Enligt
preliminära beräkningar skulle Kreditregister för att få täckning för
merkostnaderna få höja priset för sina upplysningar med 65 procent.
Prisökningarna skulle i sista hand få betalas av konsumenterna. En på
föreslaget sätt modifierad bestämmelse beräknas medföra merkostnader
uppgående till endast 25 procent av dem som skulle uppkomma enligt
propositionens förslag. Den skulle ändå, menar de båda bolagen, på ett
rimligt sätt tillgodose den enskildes anspråk på skydd för viss integritet.

Utskottet

En effektiv kreditupplysningsverksamhet är av betydelse för att
kreditgivningen i samhället skall fungera väl. Sådan verksamhet bedrivs i
stor utsträckning dels av specialföretag, dels — som komplement till

NU 1973:69

annan verksamhet — av kreditinstitut och andra företag och organisationer.
Att anskaffa kreditupplysningar är för kreditinstituten ett naturligt
inslag i den omsorgsfulla kreditprövning som erfordras för att instituten
skall tillvarata insättarnas intressen på det sätt som banklagstiftningen
kräver av dem.

Kreditupplysningsverksamheten medför uppenbara risker från integritetsskyddssynpunkt.
I den mån verksamheten bedrivs med utnyttjande av
datateknik omfattas den av den nya datalagen (1973:289), som i sina
huvuddelar gäller från den 1 juli 1974. I allmänhet baseras dock
kreditupplysningsföretagens verksamhet inte på datateknik utan på
konventionella metoder. Den nu föreslagna lagen syftar till en reglering
av detta slags verksamhet i integritetsskyddets intresse. Det är emellertid
nödvändigt att på vaije punkt avväga detta intresse mot kreditgivarnas —
och därmed indirekt även de kreditsökandes — intresse av att kreditupplysningsverksamheten
fungerar väl.

En huvudprincip i den föreslagna lagen är att tillstånd erfordras för att
kreditupplysningsverksamhet skall få bedrivas yrkesmässigt. Betydelsefullt
är att tillstånd inte får ges åt utländska företag; nu befintliga
utländska engagemang i branschen måste enligt lagen avvecklas under en
övergångstid. Detaljerade regler ges i fråga om verksamhetens bedrivande.
Rätten att insamla, lagra och vidarebefordra uppgifter begränsas i olika
avseenden, och insyn bereds i fråga om uppgifter som lagras hos och
lämnas ut från kreditupplysningsföretagen. Kreditupplysningar får ges
endast till dem som har legitimt behov därav. Bestämmelser om rättelse
av felaktiga uppgifter och om straff och skadestånd syftar till att
ytterligare förebygga integritetsintrång. Tillståndsgivning och tillsyn skall
handhas av datainspektionen.

Utskottet finner det värdefullt att en reglering och kontroll av
kreditupplysningsverksamheten införs genom den föreslagna lagen. Utskottet
ansluter sig till grundlinjerna i lagförslaget och kan begränsa den
följande framställningen till en diskussion av enskildheter i detta. Tre
motioner har föranletts av propositionen. Av dem syftar en i huvudsak
till ett ytterligare förbättrat integritetsskydd genom skärpning av olika
bestämmelser i lagförslaget, medan de båda övriga tar upp detaljer av
huvudsakligen praktisk art.

Inledningsvis anges i lagförslaget att lagen gäller yrkesmässigt bedriven
kreditupplysningsverksamhet med vissa undantag. Innebörden av begreppen
kreditupplysning och personupplysning preciseras. På dessa punkter
liksom i övrigt innehåller propositionen utförliga motivuttalanden. Det
torde emellertid vara oundvikligt att en del företag och organisationer
kommer att finna det oklart om den verksamhet som de bedriver är
kreditupplysningsverksamhet i lagens mening. Oklarheten kan gälla
frågan huruvida verksamheten bedrivs yrkesmässigt och frågan huruvida
information som företaget insamlar och förmedlar skall betecknas som
kreditupplysningar. Det ankommer på datainspektionen att öva tillsyn
över lagens efterlevnad. Utskottet vill emellertid framhålla att det är
angeläget att de företag eller organisationer som finner oklarhet av här

1* Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 69

NU 1973:69

antytt slag råda på eget initiativ underställer inspektionen frågan om
tillstånd erfordras för verksamheten. Om inspektionen i förekommande
fall anger skäl för ett konstaterande av att tillstånd enligt lagen inte krävs
kan den därigenom lämna vägledning för bedömning av i vad mån ändrad
omfattning eller utformning av verksamheten kan medföra att den blir
tillståndspliktig.

Enligt 1 § gäller lagen inte förmedling av upplysningar mellan
kreditinrättningar — i huvudsak sådana som står under bankinspektionens
tillsyn — eller mellan företag inom samma koncern. Dessa undantag
avstyrks i motionen 1973:2119 och betecknas där som klart otillfredsställande
från integritetssynpunkt.

Frågan om lagens tillämplighet på kreditinrättningarnas utbyte sinsemellan
av kreditupplysningar behandlas ingående i propositionen. Det
anförs att banker och andra kreditinrättningar intar en särställning på
marknaden bl. a. därigenom att de kombinerar kreditupplysningsverksamhet
med kreditgivning. Besvärande konsekvenser av praktisk art skulle
enligt propositionen uppstå om man lät samma inskränkningar i
informationsinnehållet gälla i fråga om kreditinrättningarnas interna
upplysningsförmedling som i fråga om annan kreditinformation. Banksekretessen
och bankinspektionens tillsyn anses ge erforderliga garantier
mot integritetskränkningar till följd av att kreditinrättningarnas interna
utbyte av kreditupplysningar undantas från reglering enligt den nya
lagen. Att dessa företag däremot skall omfattas av lagen i den mån de
bedriver extern kreditupplysningsverksamhet motiveras med att det i
detta fall råder likheter mellan deras och de egentliga kreditupplysningsföretagens
verksamhet och att det är önskvärt att lagen inte gör ingrepp i
konkurrenssituationen inom branschen.

Utskottet finner propositionens argument för undantagsregeln beträffande
kreditinrättningarna bärande och avstyrker alltså motionen
1973:2119 i nämnda del. I likhet med föredragande statsrådet lägger
utskottet stor vikt vid bankinspektionens tillsyn, vilken givetvis måste
inriktas på att också värna om låntagares och kreditsökandes integritet
och i den delen bör genomföras i samråd med datainspektionen.

Att undantag görs för förmedling av upplysningar mellan företag inom
en koncern anser utskottet likaledes vara befogat. Här kan bl. a. erinras
om de koncernförhållanden som uppkommer genom att olika rörelsegrenar
inom ett större företag organiseras som dotterbolag under ett
moderbolag som tar hand om vissa gemensamma funktioner. Det kan
knappast vara motiverat att enbart en sådan omorganisation skall
medföra att en för rörelsegrenarna gemensam kreditupplysningsverksamhet
kommer att betraktas som extern.

I detta sammanhang vill utskottet beröra Svenska bankföreningens
och Sveriges jordbrukskasseförbunds i skrivelser till utskottet framförda
önskemål att en av bankinstituten planerad gemensam upplysningscentral
skall falla utanför lagens tillämpningsområde i den mån dess verksamhet
går ut på att lämna kreditupplysningar till bankinstituten. Ett sådant
undantag skulle enligt de båda organisationernas uppfattning kunna

NU 1973:69

åstadkommas genom att det uttalas att den planerade centralen skall
anses ingå i en koncern i kreditupplysningslagens mening. Mot bakgrund
av vad som är känt om upplysningscentralens tilltänkta organisation
skulle detta innebära en icke godtagbar utvidgning av koncernbegreppet.
Utskottet finner det därför uteslutet att förorda ett sådant uttalande. Det
av organisationerna avsedda syftet, som utskottet har förståelse för, bör
kunna tillgodoses på annat sätt. Upplysningscentralen avses överta
funktioner som nu handhas av bankerna själva. Om den direkt ställs
under bankinspektionens tillsyn och även i övrigt i tillämplig utsträckning
underkastas samma regler som bankerna torde det inte behöva vålla
betänkligheter att låta den betraktas som kreditinrättning i lagens mening
och på samma sätt som bankerna undantas från lagens tillämpningsområde.
Det bör enligt utskottets mening få ankomma på Kungl. Majit
att i händelse av ansökan från huvudmännen för en bankernas kreditupplysningscentral
pröva vilka föreskrifter som skall anses erforderliga
för att de antydda förutsättningarna skall bli uppfyllda. Med hänsyn till
att huvudmännen ännu inte träffat slutligt avgörande om den tilltänkta
centralens status och rörelse kan det inte uteslutas att Kungl. Majit därvid
kommer att finna att ett undantagande av centralen från kreditupplysningslagens
tillämpningsområde kräver ändring av lagen.

För tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet anges i 4 § två
förutsättningar. Dels skall det från allmänna synpunkter finnas behov
av verksamheten, dels skall denna kunna antagas bli bedriven på ett
sakkunnigt och omdömesgillt sätt. 1 fråga om behovsprövningen anförs i
propositionen att det knappast kan hävdas att antalet företag som sysslar
med kreditupplysning för närvarande är alltför stort. Regeln om
behovsprövning motiveras med risken för en framtida överetablering
inom branschen. Det betonas att vid behovsprövningen skall tas hänsyn
till önskemålet om en effektiv konkurrens i branschen. Vidare understryks
att tillståndshavare normalt bör kunna påräkna förlängning av
tillstånd om han har följt lagens bestämmelser och de föreskrifter som
meddelas med stöd av lagen.

I motionen 1973:2119 pläderas på denna punkt för en uppmjukning
— inte som eljest en skärpning — av reglerna i lagförslaget. Lämplighetsprövningen
godtas men däremot inte behovsprövningen. Att en sådan
införs står enligt motionärerna i klar strid med intresset av att även på
kreditupplysningsområdet upprätthålla en aktiv konkurrens och en hög
effektivitet hos företagen.

Utskottet delar uppfattningen att samhället bör ha möjlighet att
förhindra en överetablering av kreditupplysningsföretag. Att motionärerna
med sitt uttalade syfte att i första hand värna om integritetsskyddsintresset
vill ta bort denna möjlighet finner utskottet föga konsekvent.
Önskemålet att konkurrens inom branschen skall främjas bör bli
tillräckligt tillgodosett genom att de ovan åberopade motivuttalandena
beaktas vid tillståndsprövningen. Utskottet avstyrker sålunda det här
berörda yrkandet i motionen 1973:2119.

Kreditupplysningsföretagens nuvarande möjligheter att insamla, lagra

NU 1973:69

och vidarebefordra uppgifter om personliga förhållanden av ömtålig natur
inskränks kraftigt genom bestämmelserna i 6 §. Uppgifter om politisk
eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg förbjuds helt. Uppgifter om
sjukdom, alkoholmissbruk, brottslighet m. m. får förekomma endast
efter medgivande av datainspektionen, och sådant får lämnas endast om
synnerliga skäl föreligger. Kravet på stark restriktivitet i dispensgivningen
understryks ytterligare i motiveringen, bl. a. genom uttalandet att dispens
bör lämnas endast för varje särskilt fall och att sålunda generell dispens
inte bör förekomma. Att göra förbudsregeln helt undantagslös sägs dock i
propositionen vara omöjligt, eftersom det i undantagsfall kan inträffa att
uppgifter av hithörande slag — t. ex. om vissa typer av ekonomisk
brottslighet — är av så stor betydelse för kreditbedömningen att det
skulle vara till allvarlig skada för kreditgivaren om de inte fick lämnas.

I motionen 1973:2119 begärs ett ovillkorligt förbud mot att insamla,
lagra och vidarebefordra sådana uppgifter som behandlas i 6 § andra
stycket, Liksom inom statlig och kommunal verksamhet förhållanden av
här aktuellt slag omfattas av sekretessregler bör de, menar motionärerna,
vara föremål för begränsningar när det gäller kreditupplysningsverksamhet.

Ovan har framhållits att kreditupplysningslagen måste utformas på
grundval av en avvägning mellan olika intressen. Utskottet anser att 6 § i
sin föreslagna lydelse utgör ett rimligt resultat av en sådan avvägning. Den
förbjuder helt vissa slag av information och förutsätter en stark
restriktivitet i den dispensgivning som blir möjlig. Motionärernas förslag
innebär bl. a. att vetskap om att en person på senare tid systematiskt
missbrukat checkar och kreditkort under inga omständigheter skulle få
komma till uttryck i en kreditupplysning. Att införa en så kategorisk
förbudsregel vore enligt utskottets mening att i alltför ringa grad ta
hänsyn till kreditgivarnas intresse. Det vore också att gå längre än
sekretésslagen, som i allmänhet medger att handlingar under vissa
omständigheter kan få lämnas ut trots principiellt sekretesskydd. Det är
dessutom risk för att en sådan regel skulle komma att kringgås genom
dunkelt formulerade uppgifter vilka skulle kunna vara väl så ofördelaktiga
för de omfrågade som en efter dispens lämnad exakt information.
Med understrykande av kravet på restriktivitet i dispensgivningen
avstyrker utskottet därför motionärernas yrkande i fråga om 6 §.

Lagförslaget innehåller ett par föreskrifter som syftar till att bereda
insyn i kreditupplysningsverksamheten. Den första av dessa återfinns i
10 §, enligt vilken var och en har rätt att av kreditupplysningsföretag mot
skälig avgift få skriftligt besked om innehållet i de uppgifter som finns
lagrade om honom. Att bedöma vilken avgift som kan anses skälig blir
datainspektionens sak. Som en allmän norm anges i motiveringen att
avgiften inte i något fall bör få överstiga de kostnader som har uppstått. I
motionen 1973:2119 påyrkas en ändring i lagförslaget av innebörd att
registerbesked en gång per år skall kunna erhållas avgiftsfritt. Motionärerna
hänvisar till att datalagen innehåller en sådan föreskrift. De menar
att kreditupplysningsföretagen bör ha samma skyldighet att lämna

NU 1973:69

registerbesked utan avgift oavsett vilken teknik som används för
registreringen.

Genom rätten att när som helst erhålla registerbesked får de som
berörs av kreditupplysningsföretagens registrering en väsentligt förbättrad
ställning i förhållande till dessa företag. Att en viss avgift får uttagas för
beskeden i de fall då registreringen sker manuellt finner utskottet rimligt
med hänsyn till de kostnader som framställningen av beskeden otvivelaktigt
förorsakar. Utskottet avstyrker sålunda motionärernas förslag att
det skall föreskrivas i lagen att registerbesked en gång per år skall lämnas
utan avgift.

Insynskravet tillgodoses ytterligare genom föreskriften i 11 § att
skriftligt meddelande om innehållet i personupplysning skall — utom då
denna offentliggörs i tryckt skrift — samtidigt och kostnadsfritt lämnas
till den som upplysningen avser. Såsom framhålls i propositionen torde
meddelandet i allmänhet enklast lämnas i form av en kopia av
personupplysningen. I motionerna 1973:2118 och 1973:2120 föreslås att
föreskriften i 11 § skall modifieras på olika sätt. Längst går den senare
motionen. Meddelande bör vara obligatoriskt bara om personupplysningen
innehåller uppgift om betalningsförsummelse, hävdas det där, och
bör inte behöva lämnas om motsvarande uppgift har tillställts den
omfrågade under den senaste sexmånadersperioden och ingen betalningsanmärkning
har tillkommit. Sistnämnda slag av begränsning, dock med
30 dagar som periodlängd i stället för sex månader, föreslås i motionen
1973:2118, där det också begärs att undantag från huvudregeln skall gälla
i de fall då kreditupplysningsföretagets svar till uppdragsgivaren endast
innehåller meddelande om att den omfrågade personen inte finns
registrerad hos företaget. Motiveringen är i båda motionerna att
skyldigheten att sända kopior av personupplysningar medför stora
kostnader, som bör hållas nere så långt det är möjligt utan att syftet med
11 § åsidosätts.

Det i motionen 1973:2118 berörda fallet att kreditupplysningsföretaget
inskränker sig till att underrätta uppdragsgivaren om att företaget
inte har den omfrågade registrerad torde i detta sammanhang inte vålla
något problem. Eftersom i sådant fall ingen kreditupplysning har lämnats
kan någon skyldighet att lämna meddelande till den omfrågade inte anses
föreligga.

Systemet med underrättelseskyldighet i fråga om personupplysningar
torde fungera bäst om utsändningen av meddelandena kan göras till en
enkel rutin på det sätt som antyds i propositionen. Den personalinsats
som krävs för ändamålet bör då bli minimal. Utskottet är därför inte
övertygat om att ett mera selektivt underrättelsesystem — som har
nackdelen att ge sämre information — skulle medföra några väsentliga
besparingar. Den i motionen 1973:2120 föreslagna begränsningen av
underrättelseskyldigheten till att gälla bara då personupplysningen
innehåller uppgift om betalningsförsummelse förefaller olämplig, eftersom
den skulle kunna tas till intäkt för underlåtelse att lämna
meddelande om personupplysning som ehuru den inte innehåller sådan

NU 1973:69

uppgift dock är ofördelaktig för den omfrågade. Av här anförda skäl
avstyrker utskottet de båda senast berörda motionsyrkandena.

För att övergången till den nya ordningen skall gå smidigt får
datainspektionen enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna möjlighet
att redan före lagens ikraftträdande den 1 juli 1974 pröva ansökningar
om tillstånd till kreditupplysningsverksamhet som avser tiden därefter.
Av samma anledning får de redan existerande företagen i branschen, om
de ansöker om tillstånd före utgången av år 1974, fortsätta sin
verksamhet utan tillstånd till dess ansökningen slutligt prövats. Den
dispensgivning som skall kunna ske enligt 6 och 7 §§ berörs däremot inte
i övergångsbestämmelserna. I motionen 1973:2118 föreslås mot bakgrund
härav en viss komplettering av övergångsbestämmelserna. Motionärerna
anser att företag som i sina register har uppgifter som får
förekomma endast efter datainspektionens medgivande bör, om dispensansökan
inges före lagens ikraftträdande, få använda uppgifterna intill
dess datainspektionen prövat ansökan.

Utskottet instämmer på denna punkt med motionärerna och framlägger
förslag till en sådan utformning av andra stycket övergångsbestämmelserna
att det angivna önskemålet tillgodoses. Dessutom föreslår
utskottet att datainspektionens möjlighet enligt första stycket övergångsbestämmelserna
att träffa vissa beslut enligt lagen redan före den 1 juli
1974 utsträcks till att omfatta även dispensärenden. Utskottet vill
framhålla det angelägna i att dispensansökningar som föreligger vid lagens
ikraftträdande behandlas så snabbt som möjligt. Datainspektionen bör
givetvis vara oförhindrad att meddela interimistiskt beslut i dispensfråga
innan frågan om tillstånd för det berörda företaget slutligt prövas.

I övrigt ger propositionen inte anledning till erinran eller annat
uttalande från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionen 1973:2119 punkten 1
antager det i propositionen 1973:155 framlagda förslaget till
kreditupplysningslag, såvitt gäller 1 § (angående lagens tillläm
pn ingsom råd e),

2. att riksdagen med avslag på motionen 1973:2119 punkten 4
antager det i propositionen 1973:155 framlagda förslaget till
kreditupplysningslag, såvitt gäller 4 § (angående förutsättningar
för tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet),

3. att riksdagen med avslag på motionen 1973:2119 punkten 2
antager det i propositionen 1973:155 framlagda förslaget till
kreditupplysningslag, såvitt gäller 6 § (angående begränsningar
i kreditinformationen i fråga om personliga förhållanden
av ömtålig natur),

4. att riksdagen med avslag på motionen 1973:2119 punkten 3
antager det i propositionen 1973:155 framlagda förslaget till
kreditupplysningslag, såvitt gäller 10 § (angående besked om
innehållet i uppgifter hos kreditupplysningsföretag),

5. att riksdagen med avslag på motionen 1973:2118 punkten 1

NU 1973:69

och motionen 1973:2120 antager det i propositionen
1973:155 framlagda förslaget till kreditupplysningslag, såvitt
gäller 11 § (angående meddelande om innehållet i personupplysning),

6. att riksdagen med bifall till motionen 1973:2118 punkten 2
antager det i propositionen 1973:155 framlagda förslaget till
kreditupplysningslag, såvitt gäller övergångsbestämmelser,
med ändrad lydelse enligt vad som i bilaga 1 till detta
betänkande betecknas som utskottets förslag,

7. att riksdagen antager det i propositionen 1973:155 framlagda
förslaget till kreditupplysningslag i övrigt.

Stockholm den 4 december 1973

På näringsutskottets vägnar

INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Blomkvist (s), Sjönell
(c), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Rydén (fp), Pettersson i
Lund (s) och fru Hansson (s).

Reservationer

1. beträffande kreditupplysningslagens tillämpningsområde av herrar
Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske
(c), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk) och Rydén (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med
”Utskottet finner propositionens” och slutar på s. 7 med ”ändring av
lagen” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning på denna punkt. Såsom vid
remissbehandlingen av kreditupplysningsutredningens betänkande framhållits
bl. a. av justitieombudsmannen medför det föreslagna undantaget
för kreditinrättningarna att en stor kreditupplysningssektor avskiljs där
den enskilde går miste om de garantier för personlighetsskydd, insyn,
rättelse m. m. som innefattas i lagförslaget. Även tillsynen över denna
sektor blir otillfredsställande. Syftet med bankinspektionens tillsynsverksamhet
— som för övrigt inte omfattar Sveriges investeringsbank — är
nämligen, såsom understryks i propositionen, inte i första hand att beakta
integritetsskyddsintressen. Inte heller får man bortse från att ett
undantag för bankernas kreditupplysningsverksamhet kan verka snedvridande
på konkurrensen mellan bankerna och andra kreditupplysningsföretag.
Det föreslagna undantaget för förmedling av upplysningar mellan
företag i en koncern motiveras endast med att en annan ordning skulle bli
praktiskt mycket betungande för koncernföretagen. Utskottet anser inte

NU 1973:69

att man bör fästa avgörande vikt vid detta argument, som för övrigt inte
underbyggs med något empiriskt material. Såsom uttryckligen sägs i
propositionen talar tvärtom intresset av att få till stånd ett så gott
integritetsskydd som möjligt för att lagen skall omfatta även informationsförmedlingen
inom en koncern.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1973:2119 punkten 1
antager det i propositionen 1973:155 framlagda förslaget till
kreditupplysningslag, såvitt gäller 1 § (angående lagens
tillämpningsområde), med ändrad lydelse enligt vad som i
bilaga 2 till detta betänkande betecknas som alternativt
förslag,

2. beträffande förutsättningar för tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet
av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson
i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Hovhammar (m) och
Rydén (fp), som anser

dels att det stycke på s. 7 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet delar uppfattningen” och slutar med ”i motionen
1973:2119” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Integritetsskyddsintresset talar för att kreditupplysningsverksamhet
får bedrivas endast av den som besitter erforderligt mått av sakkunskap
och gott omdöme. Med hänsyn härtill har utskottet ingenting att erinra
mot förslaget om lämplighetsprövning. Att därjämte införa en behovsprövning
ter sig däremot omotiverat. En fri konkurrens mellan företag
vilkas verksamhet motsvarar de uppställda kraven på standard i olika
avseenden skapar förutsättningar för en effektiv kreditupplysningsverksamhet
utan att inkräkta på integritetsskyddsintresset. Utskottet anser
därför i likhet med motionärerna att föreskriften om behovsprövning bör
utgå ur 4 §.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1973:2119 punkten 4
antager det i propositionen 1973:155 framlagda förslaget till
kreditupplysningslag, såvitt gäller 4 § (angående förutsättningar
för tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet),
med ändrad lydelse enligt vad som i bilaga 3 till detta
betänkande betecknas som alternativt förslag,

3. beträffande begränsningar i kreditinformationen i fråga om personliga
förhållanden av ömtålig natur av herrar Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c), Svensson i Malmö (vpk) och Rydén (fp), som
anser

dels att det stycke på s. 8 i utskottets yttrande som börjar med ”Ovan
har framhållits” och slutar med ”i fråga om 6 §” bort utbytas mot ett
stycke av följande lydelse:

NU 1973:69

Dispensregeln i 6 § andra stycket innebär en påtaglig urholkning av
det integritetsskydd sorn lagen är avsedd att ge. Även om dispensmöjligheten
utnyttjas restriktivt kan den lätt resultera i ett missbruk av
personliga uppgifter som inte är relevanta vid bedömning av en
kreditsökandes ekonomi. Utskottet anser liksom motionärerna att starka
skäl talar för ett kategoriskt förbud mot att i kreditupplysningsverksamhet
insamla, lagra eller vidarebefordra uppgifter om brottslighet,
alkoholmissbruk, sjukdomar och andra personliga förhållanden av särskilt
ömtålig natur.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1973:2119 punkten 2
antager det i propositionen 1973:155 framlagda förslaget till
kreditupplysningslag, såvitt gäller 6 § (angående begränsningar
i kreditinformationen i fråga om personliga förhållanden
av ömtålig natur), med ändrad lydelse enligt vad som i
bilaga 4 till detta betänkande betecknas som alternativt
förslag,

4. beträffande besked om innehållet i uppgifter hos kreditupplysningsföretag
av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk) och Rydén
(fp), som anser

dels att det stycke på s. 9 i utskottets yttrande som börjar med
”Genom rätten att” och slutar med ”lämnas utan avgift” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet instämmer på denna punkt med motionärerna och vill
framhålla att de båda största löntagarorganisationerna i sina remissyttranden
över kreditupplysningsutredningens betänkande givit uttryck för
samma uppfattning. En regel om rätt att få ett registerbesked per år utan
avgift bör givetvis inte inkräkta på principen att sådant besked mot skälig
avgift skall kunna erhållas när som helst.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till motionen 1973:2119 punkten 3
antager det i propositionen 1973:155 framlagda förslaget till
kreditupplysningslag, såvitt gäller 10 § (angående besked om
innehållet i uppgifter hos kreditupplysningsföretag), med
ändrad lydelse enligt vad som i bilaga 5 till detta betänkande
betecknas som alternativt förslag,

5. beträffande meddelande om innehållet i personupplysning av herrar
Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell
(c) och Hovhammar (m), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med
”Systemet med underrättelseskyldighet” och slutar på s. 10 med ”senast

NU 1973:69

berörda motionsyrkandena” bort utbytas mot ett stycke av följande
lydelse:

I likhet med motionärerna betraktar utskottet föreskriften om
underrättelseskyldighet i fråga om personupplysningar som ett från
integritetsskyddssynpunkt värdefullt inslag i lagförslaget. Som framhålls i
motionerna bör dock omfattningen av denna skyldighet kunna begränsas
något utan att syftet med föreskriften åsidosätts. En sådan begränsning
kan medföra avsevärda kostnadsbesparingar för kreditupplysningsföretagen
och därmed indirekt för kreditgivare och kreditsökande. Utskottet
vill inte tillstyrka en så långtgående inskränkning av underrättelseskyldigheten
som påyrkas i motionen 1973:2120 men föreslår att meddelande
om innehållet i personupplysning inte skall behöva lämnas om meddelande
med samma innehåll har lämnats tidigare under en period av tre
månader.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen i anledning av motionen 1973:2118 punkten 1
och motionen 1973:2120 antager det i propositionen
1973:155 framlagda förslaget till kreditupplysningslag, såvitt
gäller 11 § (angående meddelande om innehållet i personupplysning),
med ändrad lydelse enligt vad som i bilaga 6 till
detta betänkande betecknas som alternativt förslag,

6. beträffande övergångsbestämmelser av herrar Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c), Svensson i Malmö (vpk) och Rydén (fp), som
anser att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. — under förutsättning att 6 § kreditupplysningslagen får
lydelse enligt alternativt förslag i bilaga 4 till detta betänkande
— att riksdagen i anledning av motionen 1973:2118
punkten 2 antager det i propositionen 1973:155 framlagda
förslaget till kreditupplysningslag, såvitt gäller övergångsbestämmelser,
med ändrad lydelse i enlighet med vad som i
bilaga 7 till detta betänkande betecknas som alternativt
förslag.

NU 1973:69

Bilaga 1

Övergångsbestämmelser i förslaget till kreditupplysningslag

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1
juli 1974. Datainspektionen får
dock före nämnda dag pröva ansökan
om tillstånd, meddela föreskrift
enligt 4 § första stycket,
lämna medgivande enligt 6 § andra
stycket och medge undantag
enligt 7 § andra stycket, allt såvitt
avser tid efter utgången av juni
1974.

Har någon före ikraftträdandet
böljat bedriva kreditupplysningsverksamhet
som enligt lagen icke
får bedrivas utan tillstånd, får
verksamheten, under förutsättning
att ansökan om tillstånd göres
före den 1 januari 1975, bedrivas
utan tillstånd till dess ansökningen
slutligt prövats. Uppgift som avses
i 6 § andra stycket eller 7 § första
stycket får därvid, i den mån den
omfattas av ansökan om medgivande
som gjorts hos datainspektionen
före den 1 juli 1974, insamlas,
lagras och vidarebefordras
utan medgivande till dess ansökningen
prövats.

Kreditinrättning som före ikraftträdandet har erhållit rätt att bedriva
kreditupplysningsverksamhet enligt bolagsordning som fastställts av
Kungl. Maj :t anses därigenom ha fått tillstånd enligt denna lag.

Bedriver fysisk eller juridisk person som avses i 4 § andra stycket
kreditupplysningsverksamhet vid ikraftträdandet, får personen meddelas
tillstånd att fortsätta verksamheten, dock längst till utgången av juni
1977. Föreligger synnerliga skäl, kan tillstånd meddelas även för tid efter
nämnda tidpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1
juli 1974. Datainspektionen får
dock före nämnda dag pröva ansökan
om tillstånd samt meddela
föreskrift enligt 4 § första stycket,
såvitt avser tid efter utgången av
juni 1974.

NU 1973:69

Bilaga 2

(tillhör reservation 1)

1 § förslaget till kreditupplysningslag

Kungl. Maj.ts förslag Alternativt förslag

1 §

Denna lag gäller yrkesmässigt Denna lag gäller yrkesmässigt

bedriven kreditupplysningsverk- bedriven kreditupplysningsverksamhet.
Förmedling av upplys- samhet.
ningar mellan kreditinrättningar
omfattas dock ej av lagen, i den
mån det är fråga om Sveriges
riksbank. Sveriges investeringsbank
AB eller kreditinrättning under
bankinspektionens tillsyn. Ej
heller gäller lagen förmedling av
upplysningar mellan företag inom
samma koncern.

NU 1973:69

Bilaga 3

(tillhör reservation 2)

4 § förslaget till kreditupplysningslag

4 §

Kungl. Maj:ts förslag

Tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet
får meddelas
endast om det från allmänna synpunkter
finns behov av verksamheten
och den kan antagas bli
bedriven på ett sakkunnigt och
omdömesgillt sätt. Tillstånd meddelas
för en tid av högst tio år i
sänder och får förenas med föreskrift
om hur verksamheten skall
bedrivas.

Tillstånd får ej meddelas någon för vilken gäller inskränkning i rätten
att förvärva fast egendom enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Alternativt förslag

Tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet
får meddelas
endast om verksamheten kan antagas
bli bedriven på ett sakkunnigt
och omdömesgillt sätt. Tillstånd
meddelas för en tid av högst tio år
i sänder och får förenas med
föreskrift om hur verksamheten
skall bedrivas.

NU 1973:69

Bilaga 4

(tillhör reservation 3)

6 § förslaget till kreditupplysningslag

Kungl. Maj:ts förslag

Uppgift om någons politiska
eller religiösa uppfattning, ras eller
hudfärg får icke insamlas, lagras
eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet.

Uppgift om att någon misstänkes
eller dömts för brott eller
avtjänat straff eller undergått annan
påföljd för brott eller varit
föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen
(1960:97), lagen
(1954:579) om nykterhetsvård, lagen
(1956:2) om socialhjälp, lagen
(1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall,
lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
lagen (1964:450) om åtgärder
vid samhällsfarlig asocialitet
eller utlänningslagen
(1954:193) får ej utan medgivande
av datainspektionen insamlas,
lagras eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet.
Detsamma
gäller uppgift om sjukdom,
hälsotillstånd eller liknande.

Medgivande som avses i andra
stycket får lämnas endast om synnerliga
skäl föreligger.

Alternativt förslag

Uppgift om någons politiska
eller religiösa uppfattning, ras eller
hudfärg får icke insamlas, lagras
eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet.
Detsamma
gäller dels uppgift om att någon
misstänkes eller dömts för brott
eller avtjänat straff eller undergått
annan påföljd för brott eller varit
föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen
(1960:97), lagen
(1954:579) om nykterhetsvård, lagen
(1956:2) om socialhjälp, lagen
(1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall,
lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
lagen (1964:450) om åtgärder
vid samhällsfarlig asocialitet
eller utlänningslagen (1954:
193), dels uppgift om sjukdom,
hälsotillstånd eller liknande.

NU 1973:69

Bilaga 5

(tillhör reservation 4)

10 § förslaget till kreditupplysningslag

Kungl. Maj:ts förslag

Var och en har rätt att mot
skälig avgift hos den som bedriver
kreditupplysningsverksamhet få
skriftligt besked om innehållet i
de uppgifter som finns lagrade om
honom.

Alternativt förslag

10 §

Var och en har rätt att hos den
som bedriver kreditupplysningsverksamhet
få skriftligt besked om
innehållet i de uppgifter som finns
lagrade om honom. Sådant besked
skall lämnas kostnadsfritt.
För besked som lämnas mindre än
tolv månader efter senaste kostnadsfria
besked får dock skälig
avgift uttagas.

NU 1973:69

Bilaga 6

(tillhör reservation 5)

11 § förslaget till kreditupplysningslag

Kungl. Maj:ts förslag

11 §

Alternativt förslag

Om personupplysning lämnas
på annat sätt än genom offentliggörande
i tryckt skrift, skall skriftligt
meddelande om upplysningens
innehåll samtidigt lämnas kostnadsfritt
till den som upplysningen
avser. Sådant meddelande behöver
dock ej lämnas, om meddelande
med samma innehåll lämnats
under den senaste tremånadersperioden.

NU 1973:69

Bilaga 7

(tillhör reservation 6)

Övergångsbestämmelser i förslaget till kreditupplysningslag

Kungl. Maj:ts förslag Alternativt förslag

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1
juli 1974. Datainspektionen får
dock före nämnda dag pröva ansökan
om tillstånd, meddela föreskrift
enligt 4 § första stycket och
medge undantag enligt 7 § andra
stycket, allt såvitt avser tid efter
utgången av juni 1974.

Har någon före ikraftträdandet
böljat bedriva kreditupplysningsverksamhet
som enligt lagen icke
får bedrivas utan tillstånd, får
verksamheten, under förutsättning
att ansökan om tillstånd göres
före den 1 januari 1975, bedrivas
utan tillstånd till dess ansökningen
slutligt prövats. Uppgift som avses
i 7 § första stycket får därvid,
i den mån den omfattas av ansökan
om medgivande som gjorts
hos datainspektionen före den 1
juli 1974, lagras och lämnas ut
utan medgivande till dess ansökningen
prövats.

Kreditinrättning som före ikraftträdandet har erhållit rätt att bedriva
kreditupplysningsverksamhet enligt bolagsordning som fastställts av
Kungl. Maj:t anses därigenom ha fått tillstånd enligt denna lag.

GOTAB 73 5520 S Stockholm 1973