Näringsutskottets betänkande nr 65 år 1973
NU 1973:65
Nr 65
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående importen
av chilensk koppar.
Ärendet
I motionen 1973:346 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
1. att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om att ett statligt
handelsbolag för import av chilensk koppar omedelbart bildas, alternativt
att en statlig fond inrättas för förskottsbetalning av den chilenska
kopparimporten till dess att de aktuella hindren undanröjts, samt
2. att en skyndsam utredning görs och förslag framläggs om sådan
lagändring att händelser liknande Kennecottbolagets ekonomiska aggression
mot Chile inte kan utspelas med svensk medverkan.
Uppgifter i anslutning till motionen
Nationaliseringen av kopparproduktionen i Chile och därav föranledda
åtgärder
Kopparproduktionen spelar en central roll i Chiles ekonomi. Chile är
världens största kopparexportör. Exporten av koppar har på senare år
tidvis svarat för mer än 80 % av landets exportintäkter. Exploateringen av
Chiles mineraltillgångar tog fart i början av 1900-talet. Mycket stora
utländska kapitalinvesteringar i koppargruvorna gjordes då, särskilt från
nordamerikanskt håll. Två nordamerikanska företag — Anaconda Co. och
Kennecott Copper Co. — etablerade sig på den chilenska marknaden
redan vid seklets början. Dessa två företag och ett tredje, som trädde till
på 1960-talet, kontrollerade mer än tre fjärdedelar av Chiles kopparproduktion.
En växande opposition mot den nordamerikanska dominansen omfattades
av alla politiska partier i Chile. Under Eduardo Freis presidentperiod
på 1960-talet övertog chilenska staten 5 1 % av intressena i såväl
Anaconda som Kennecott. Frei efterträddes av Salvador Allende, som
hösten 1970 hade gått till val med löfte att även den återstående delen av
de amerikanska intressena skulle nationaliseras. Det chilenska parlamentet
antog i juli 1971 enhälligt en lag som gav presidenten befogenhet att
företa dessa nationaliseringar.
Nationaliseringsprocessen genomfördes enligt lagen i tre etapper. I den
första etappen tillkom det presidenten att fastställa de belopp vilka
kunde anses vara oskälig vinst som de nordamerikanska kopparföretagen
hade uppburit under tiden 1955 — 1970. Dessa belopp skulle dras från de
ersättningsbelopp som sedermera beslutades. Genom ett dekret i september
1972 fastställdes att Anaconda och Kennecott hade uppburit 774
1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 65
NU 1973:65
2
milj. dollar i överskottsvinster. Som godtagbar betraktades härvid en vinst
motsvarande 10 % ränta på nedlagt kapital. Med beaktande av övervinstbeloppen
fattade i andra etappen statens högsta fiskala myndighet beslut
om ersättningsbeloppen. Detta skedde i oktober 1971. Anaconda och
Kennecott befanns icke ha rätt till någon ersättning, medan däremot viss
ersättning skulle utgå till det företag som hade börjat sin verksamhet i
Chile på ett senare stadium. I tredje etappen kunde besvär anföras hos en
för ändamålet särskilt inrättad domstol. Besvärsmöjligheterna utnyttjades
av Kennecott utan framgång.
Kennecott försökte därefter tillgodose sina intressen genom rättsliga
åtgärder i olika länder. En skeppslast chilensk koppar som skulle anlända
till fransk hamn blev i september 1972 efter ansökan av Kennecott av en
fransk domstol belagd med kvarstad, ett beslut som dock upphävdes två
månader senare, varvid det statliga chilenska organet för marknadsföring
av koppar, Corporaciön del Cobre (Codelco), tillerkändes hkvid för
kopparpartiet. Kvarstad begärdes av Kennecott också i Holland och i
Förbundsrepubliken Tyskland. I Holland återtogs denna begäran. Den
tyska domstolen beslöt till Codelcos förmån.
En motsvarande aktion vidtogs även i Sverige. Gränges Essem i
Västerås hade år 1971 träffat avtal med Codelco om inköp av vissa
kvantiteter koppar. Två fartygslaster väntades bli levererade vid månadsskiftet
oktober/november 1972. Härav härrörde 1 500 ton till ett värde
av cirka 7 milj. kronor från en gruva som före nationaliseringen
kontrollerades av Kennecott. I samband med uppgifter om leveransen
och dess påstådda lossning i Västerås inlämnade Kennecott i oktober
1972 till tingsrätten i Västerås en stämningsansökan mot Codelco och
Gränges Essem samt begärde kvarstad på last och skin grin gs förbud
beträffande köpeskillingen under samtidigt yrkande att Kennecott måtte
förklaras äga bättre rätt till kopparn, alternativt köpeskillingen. Tingsrätten
fann sig emellertid ej behörig att uppta denna stämningsansökan
till prövning, eftersom föremålet för tvisten vid denna tidpunkt inte
befann sig på svenskt territorium. Kennecott återtog i samband härmed
sin ansökan om stämning jämte säkerhetsåtgärder.
Innan kopparpartiet anlänt till Sverige fick Gränges Essem besked om
att Codelco hade beslutat sända endast ett mindre parti om 140 ton till
Sverige. Detta mindre kopparparti införlivades med Gränges Essems lager
i Västerås den 10 november 1972.
Köpeskillingen nedsattes av Gränges Essem hos överexekutor i
enlighet med bestämmelserna i lagen (1927:56) om gälds betalning
genom penningars nedsättning i allmänt förvar. I denna föreskrivs bl. a.
att gäldenär äger fullgöra betalning genom att för borgenärs räkning
nedsätta beloppet hos överexekutor ifall ”ovisshet råder om vem av två
eller flera som är rätt borgenär samt gäldenären icke skäligen kan anses
pliktig att på eget äventyr bedöma, till vilken av dem betalningen skall
erläggas”. Vidare sägs att överexekutor — såvida borgenärerna ej blir ense
därom — icke må till någon av dem utbetala det nedsatta beloppet
”förrän genom dom i rättegång, som en av dem anhängiggjort mot den
NU 1973:65
3
andre eller genom förlikning eller på annat sätt blivit slutgiltigt
avgjort vem som är rätt borgenär”.
Gränges Essems åtgärd föranledde besvär hos Svea hovrätt av det
nordamerikanska företaget med yrkande att länsstyrelsens beslut att
mottaga beloppet skulle undanröjas eller — under vissa angivna förutsättningar
— ändras så att hovrätten förordnade att beloppet mottogs på
villkor att det skulle utbetalas till det amerikanska företaget såvida inte
en av Gränges Essem namngiven chilensk pretendent inom natt och år
efter nedsättningen väckte talan om bättre rätt till beloppet eller
kopparpartiet.
I ett meddelande till pressen den 13 november 1972 upplyste
regeringen om att den via Sveriges ambassad i Santiago de Chile mottagit
en framställning om att svenska staten skulle träda in som köpare av
koppar från Chile när det gällde såväl vilande kopparkontrakt för sista
kvartalet 1972 som framtida kontrakt. Det meddelades vidare att
regeringen hade svarat den chilenska regeringen att staten skulle komma i
samma rättsläge som enskild köpare, dvs. rättsliga åtgärder kunde
vidtagas mot staten, och att staten givetvis inte hade någon möjlighet att
påverka domstolarnas agerande. Det syfte som den chilenska regeringen
velat nå med sin framställning skulle således inte realiseras. Det framhölls
också att den svenska regeringen i olika internationella sammanhang
uttalat att varje land har suverän rätt över sina naturtillgångar och att
Sverige erkänner varje stats rätt att nationalisera egendom. Slutligen
meddelades, att regeringen övervägde vilka möjligheter som fanns att på
annat sätt stödja Chile i landets besvärliga ekonomiska läge.
Interpellationer och enkel fråga hösten 1972
De svårigheter som den chilenska kopparindustrin utsattes för till följd
av Kennecotts motaktioner togs hösten 1972 upp i två interpellationer
och en enkel fråga.
I en interpellation den 18 oktober 1972 (RD 1972:99 s. 70) frågade
herr Takman (vpk) utrikesministern om denne var beredd att ge en
redogörelse för regeringens hållning till frågan om suveräna staters rätt till
nationalisering med speciell tonvikt på Chiles nationalisering av de
USA-baserade kopparbolagens tillgångar i Chile. Interpellationen innehöll
bl. a. en redogörelse för nationaliseringsåtgärderna och för det franska
kvarstadsbeslutet. Innan denna interpellation hade blivit besvarad riktade
herr Takman den 15 november 1972 ytterligare en interpellation till
chefen för handelsdepartementet (RD 1972:117 s. 156). Denna interpellation,
med vilken motionen 1973:346 väsentligen överensstämmer,
utmynnade i frågor om handelsministern var beredd att ta initiativ till
bildande av ett statligt handelsbolag för import av chilensk koppar,
alternativt till inrättande av en statlig fond för förskottsbetalning av den
chilenska kopparimporten till dess att de aktuella hindren undanröjts,
och om handelsministern ville medverka till att en skyndsam utredning
gjordes och förslag framlades om sådan lagändring, att händelser liknande
NU 1973:65
4
Kennecottbolagets ekonomiska aggression mot Chile inte kan utspelas
med svensk medverkan.
De båda interpellationerna besvarades i ett sammanhang av utrikesminister
Wickman den 23 november 1972 (RD 1972:123 s. 54).
I svaret redogjordes först för den faktiska bakgrunden till frågorna
såvitt gällde försäljning av chilensk koppar till Sverige.
Beträffande den allmänna frågan om nationalisering av egendom
framhölls att enligt folkrätten inget principiellt hinder möter mot att en
stat nationaliserar utländsk egendom under förutsättning att skälig
ersättning lämnas för egendomens värde. Det erinrades om att Sverige i
FN röstat för en rad resolutioner och gjort uttalanden, där dessa
principer kommit till uttryck. Särskilt nämndes generalförsamlingens
resolution 1962:1803.
Beträffande frågan om bildande av ett statligt handelsbolag för import
av chilensk koppar anfördes i interpellationssvaret:
Mellan Kennecott och Codelco föreligger en rättstvist. Den svenska
importören har i det aktuella fallet deponerat köpesumman hos
överexekutorn för att skydda sina intressen i denna rättstvist. Om ett
statligt bolag skulle bildas för import av chilensk koppar skulle det
komma i samma rättsläge som enskild köpare och rättsliga åtgärder skulle
alltså kunna vidtagas mot det. Statlig kopparimport av denna typ skulle
sålunda inte undanröja de föreliggande rättsliga problemen.
Principiellt samma synpunkter sades göra sig gällande i fråga om
inrättande av en statlig fond för förskottsbetalning av importen av
koppar från Chile.
Beträffande den i interpellationen berörda möjligheten till viss
lagändring uttalade utrikesministern:
Svaret är att regeringen inte avser att tillsätta någon utredning för
ändring av de lagregler som kan vara av betydelse i detta sammanhang
och som är av allmängiltig natur. Det är nämligen här fråga om ett helt
komplex av lagar, uppbyggda utifrån de principer som är grundläggande
för vår rättsordning och berörande en rad av samhällslivets och det
ekonomiska livets områden.
Interpellanten kritiserade svaret och lämnade uppgifter om en kreditoch
handelsblockad som inletts mot Chile. I debatten berördes vidare
frågan om utökat svenskt bistånd till Chile. Utrikesministern gav på
regeringens vägnar utfästelse om ett stöd i form av ytterligare exportkreditgarantier.
Tidigare samma dag (RD 1972:123 s. 39) besvarade chefen för
handelsdepartementet statsrådet Feldt en enkel fråga av herr Olof
Johansson i Stockholm (c) rörande vilka åtgärder som statsrådet var
beredd att vidta för att snarast skapa förutsättningar för en störningsfri
import av chilensk koppar till Sverige. Beträffande de juridiska spörsmålen
hänvisades till interpellationssvaret.
NU 1973:65
5
Motionen
I motionen redogörs för hur frågan om ersättning till de nordamerikanska
kopparbolagen Anaconda och Kennecott har behandlats i Chile
och för de rättsliga aktioner som Kennecott vidtagit i Frankrike, Holland,
Förbundsrepubliken Tyskland och Sverige. Motionärerna åberopar en
artikel i den amerikanska tidskriften Time enligt vilken ytterligare
åtgärder skulle planeras av Kennecott. De reagerar mot att frågan om
äganderätten till den chilenska kopparn betraktas som privaträttslig och
mot att den kan komma under bedömning av en svensk tingsrätt. Chiles i
laga ordning fattade beslut har rättslig immunitet, säger motionärerna,
och frågan om ersättningen för kopparn är inte juridisk utan politisk. Att
avlägsna hindren för Chiles kopparexport betecknas som en viktigare
åtgärd än det bistånd som Sverige i övrigt ger eller kommer att ge till
Chile.
Vissa kompletterande uppgifter
President Salvador Allendes regim störtades i september 1973 genom
en militärkupp under ledning av arméchefen general Pinochet Ugarte. Det
har uppgivits att den nya militärdiktaturen inte siktar till någon
denationalisering av kopparindustrin. Enligt nyligen publicerade uppgifter
skulle man på amerikanskt håll numera avstå från att ställa vidare krav
på ersättning för nationaliseringen.
De ovan nämnda besvären rörande Gränges Essems betalningsåtgärd
lämnades i maj 1973 utan bifall av Svea hovrätt. Klaganden har begärt
prövningstillstånd hos högsta domstolen, vars beslut inte är att vänta
förrän 1974.
Något formellt anspråk avseende äganderätten till det aktuella
kopparpartiet torde alltjämt inte ha framställts till svensk domstol från
Kennecotts eller Codelcos sida.
En interpellationsdebatt om förhållandena i Chile ägde rum den 26
oktober 1973 (RD 1973:121 s. 124). Ämnet berördes också, bl. a. av
partiledarna, i den allmänpolitiska debatten den 7 november 1973 (RD
1973:127). En motion (1973:2020) om svenskt bistånd tili motståndsrörelsen
i Chile behandlas i utrikesutskottets betänkande 1973:20.
Utskottet
Motionärerna har med sitt förslag avsett att få till stånd en svensk
insats till hjälp åt Chile i samband med en konflikt mellan chilenska och
nordamerikanska intressen, vilken uppkommit till följd av nationaliseringen
av kopparproduktionen i Chile.
President Salvador Allende och hans regering störtades i september
1973 genom en militärkupp. Vid den regim som nu råder i landet saknar
förslaget aktualitet.
NU 1973:65
6
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1973:346.
Stockholm den 20 november 1973
På näringsutskottets vägnar:
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Wirtén (fp),
Blomkvist (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk) och
fru Hansson (s).
GOTAB 73 5514 S Stockholm 1973