Näringsutskottets betänkande nr 58 år 1973

NU 1973:58

Nr 58

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:97 med
förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning, m. m., jämte motioner, samt motioner om
delägarsparande m. m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1973:97 (finansdepartementet), vari framläggs
förslag innebärande att medel ur allmänna pensionsfonden i viss
utsträckning skall kunna genom placering i bl. a. aktier tillföras näringslivet
såsom riskvilligt ägarkapital,

dels sex motioner som väckts i anledning av propositionen,

dels sju under den allmänna motionstiden väckta motioner med
yrkanden angående bl. a.

kapitalförsörjningen för mindre och medelstora företag,
förhållandet mellan allmänna pensionsfondens placeringspolitik och
regionalpolitiken,

företagssparande i olika former för företagens anställda (delägarsparande
etc.),

ett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram innefattande anläggning
av nya statliga industrier, m. m.

Över vissa motioner om delägarsparande etc. har, såsom närmare
redovisas nedan (s. 18), remissyttranden avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Sverige industriförbund, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).

Propositionen

Hemställan

Kungl. Maj:t har i propositionen 1973:97 föreslagit riksdagen att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

4. förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt.

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 58

NU 1973:58

Huvudsakligt innehåll

Förslaget i propositionen innebär att 500 milj. kr. av allmänna
pensionsfondens medel skall kunna tillföras näringslivet i form av
riskvilligt ägarkapital. Enligt förslaget skall inom AP-fonden inrättas en
särskild fond med egen styrelse som får rätt att placera fondmedel i
aktier i svenska aktiebolag utom bank- och försäkringsbolag. Dessutom
skall medel få placeras i konvertibla skuldebrev och i skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning av aktier. Den nya fondstyrelsen skall ha
rätt att hos riksförsäkringsverket rekvirera de medel som behövs för
placeringsverksamheten. Aktieutdelningar och annan avkastning samt
realiserade kursvinster skall få användas för nya placeringar. Aktiefonden
föreslås bli skattskyldig för all inkomst som härrör från kapitalförvaltningen.

Sedan erfarenheter vunnits av den föreslagna placeringsverksamheten
skall Kungl. Maj :t efter framställning av styrelsen för den nya fonden
kunna besluta om en ökning av det belopp som skall avdelas för
aktieköp.

Den nya fondstyrelsen föreslås bestå av elva ledamöter som alla
förordnas av Kungl. Maj:t. Ordföranden och vice ordföranden utses av
Kungl. Maj:t, och av återstående ledamöter nomineras två av primärkommunerna,
två av rikssammanslutningar av arbetsgivare och fem av
rikssammanslutningar av arbetstagare. Den nya fonden skall ha egen
administration och verkställande direktör. Styrelsens förvaltning skall bli
föremål för revision på samma sätt som gäller för övriga tre fondstyrelser.

De föreslagna bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1974.

Författningsförslagen återfinns i propositionen på s. 2—12.

Motionerna

Yrkanden

De i anledning av propositionen 1973:97 väckta motionerna är
följande:

1973:1941 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs

A. att riksdagen beslutar att uppskjuta behandlingen av propositionen
1973:97 till innevarande års höstriksdag,

B. att riksdagen, därest yrkandet under A icke skulle bifallas, beslutar

1. att avslå propositionen 1973:97,

2. att hos Kungl. Maj.'t ge till känna vad som i motionen anförts
angående kraven på en ny näringspolitik ägnad att befrämja nyföretagande,
sysselsättning och utveckling samt decentralisering av ägande och
inflytande.

1973:1942 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen uppskjuter behandlingen av propositionen 1973:97
till höstriksdagen,

NU 1973:58

2. att riksdagen beslutar om remissbehandling av propositionen
genom utskottets försorg,

3. att riksdagen beslutar avslå propositionen därest yrkandena enligt
ovan ej vinner riksdagens bifall,

4. att riksdagen uttalar som sin mening att den mindre och
medelstora företagsamheten bör tillföras ytterligare krediter, i en första
omgång i storleksordningen 250 milj. kr., genom ökad upplåning i
AP-fonden av AB Industrikredit och AB Företagskredit,

5. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att kapitalmarknadsutredningen
i sitt fortsatta arbete beaktar företagarföreningarnas möjligheter
att förmedla riskvilligt kapital till de mindre och medelstora företagen,

6. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att kapitalmarknadsutredningen
i övrigt utformar sina förslag rörande näringslivets kapitalförsörjning
på längre sikt så att AP-fondens kreditkapacitet kommer näringslivet
till del i decentraliserade former i enlighet med vad som framförs i denna
motion,

7. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär tillsättande av en parlamentarisk
utredning med representanter för arbetsmarknadens parter och
erforderlig ekonomisk expertis med uppdrag att avge förslag som syftar
till att ge löntagarna andel i långsiktigt företagssparande samt föreslå
metoder som från statsmakternas sida gynnar en sådan utveckling,

8. att riksdagen uttalar sig för det program för insyn, inflytande och
medbestämmande för de anställda, för bättre arbetsmiljö och förbättrad
företagshälsovård som angivits i denna motion.

1973:1943 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen antar ett i motionen (s. 5—8) framlagt förslag till lag
om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning,

2. att riksdagen beslutar att fem procent av fondmedlen kan placeras i
ordning som föreskrivs i 12 § punkt 7 lagförslaget.

1973:1944 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen 1973:97,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en utredning tillsättes,
syftande till att skapa ett system för återlån till enskilda fysiska personer
för att ge dem möjlighet till placering i fasta värden, såsom aktier,
obligationer, bostadsrätt eller eget hem.

1973:1956 av herrar Annerås (fp) och Hovhammar (m), vari hemställs
att riksdagen för sin del måtte avslå propositionen 1973:97 och hemställa
hos Kungl. Maj:t att 500 milj. kr. ur AP-fonden kanaliseras till de mindre
och medelstora företagen som långfristigt kapital via mellanhandsinstituten.

1973:1957 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen uppskjuter behandlingen av propositionen 1973:97
och i anledning av densamma väckta motioner till höstriksdagen,

2. att riksdagen med avslag på propositionen i de delar som enligt vad

NU 1973:58

ovan anförts leder till centralisering och maktkoncentration beslutar att
AP-fondsmedel genom fjärde AP-fonden skall kunna placeras i aktier i
företag i enlighet med vad som förordats i kapitalmarknadsutredningens
betänkande och motionen ovan, innebärande

a) att utvidgning av rambeloppet för aktieplaceringar utöver nu
föreslagna 500 milj. kr. får ske först efter riksdagens medgivande i varje
särskilt fall,

b) att för fjärde AP-fonden liksom för försäkringsbolagen skall gälla
att aktier i svenskt aktiebolag inte får förvärvas till större andel än att
röstetalet för aktierna utgör högst 5 procent av röstetalet för samtliga
aktier,

c) att avkastningen på medlen i fjärde AP-fonden skall överföras till
de övriga delfonderna på sätt kapitalmarknadsutredningen förordade, så
att medlen i fjärde fonden bidrar till pensioneringen,

d) att fjärde AP-fondens verksamhet årligen skall underställas riksdagens
granskning på sätt kapitalmarknadsutredningen förordade,

3. att riksdagen uttalar att rösträtten för fjärde AP-fondens aktier bör
delegeras till' representanter för de anställda, valda av de anställdas
organisationer på arbetsplatserna,

4. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning beträffande
ett system för lönsparande i företagen, exempelvis uppbyggt på köp av
konvertibla obligationer, i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening uttalar att medel ur AP-fonden i ökad
utsträckning och i en första omgång i storleksordningen 250 milj. kr.
ställs till förfogande för bl. a. AB Industrikredit och AB Företagskredit
för utlåning till mindre och medelstora företag,

6. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om en översyn av AB
Industrikredits och AB Företagskredits utlåningsbestämmelser i syfte att
på ett bättre sätt kunna tillgodose de mindre och medelstora företagens
behov av nya krediter för bl. a. exportverksamhet, marknadsföring och
produktutveckling i enlighet med vad som har anförts i motionen, samt

7. att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att kapitalmarknadsutredningens
översyn av AP-fondens organisation inriktas på decentralisering
av AP-fondssystemet med särskild uppmärksamhet på samordning
med en förstärkt regional näringspolitisk organisation, innefattande bl. a.
företagareföreningar och regionala utvecklingsbanker, med inriktning
främst på mindre och medelstora företag.

De i betänkandet behandlade motioner som har väckts under den
allmänna motionstiden är följande:

1973:518 av herr Wirtén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj :t begär

1. att förslag föreläggs 1974 års riksdag om

a) ökad samordning av kreditstödet till mindre och medelstora
företag,

b) åtgärder för att stärka soliditeten i mindre och medelstora företag,

2. att medel ur AP-fonden i ökad utsträckning ställs till de mindre

NU 1973:58

och medelstora företagens förfogande.

1973:820 av herr Hörberg m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär en parlamentarisk utredning med representanter för
arbetsmarknadens parter och erforderlig ekonomisk expertis med uppdrag
att utreda möjligheterna till ekonomisk demokratisering genom
aktier till de anställda såsom andel i företagens förmögenhetstillväxt.

1973:829 av herrar Schött (m) och Magnusson i Borås (m), vari —
under hänvisning till vad som anförts i motionen 1973:587 — hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om ett system
för delägarsparande i enlighet med vad i motionen anförts.

1973:990 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en analys av överensstämmelsen
mellan AP-fondens hittillsvarande placeringspolitik och samhällsmålsättningarna
i regionalpolitiken i syfte att eliminera konflikter dem
emellan,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder för kontinuerlig
produktion av statistik från regional fördelningssynpunkt över
AP-fondens kapitalplaceringar samt

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag angående sådana
riktlinjer för AP-fondens utlåning till kommunerna och näringslivet att
långivningen kommer att stå i överensstämmelse med de av statsmakterna
antagna regionalpolitiska målsättningarna.

Motionen har hänvisats till finansutskottet och senare överflyttats till
näringsutskottet enligt 42 § riksdagsordningen.

1973:1470 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan under B
att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär

5. att en parlamentarisk utredning tillsätts under medverkan av
arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis med uppgift att avge
förslag om hur allmänna riktlinjer bör dras upp för att ge löntagarna
andel i långsiktigt företagssparande och om hur metoder att från
statsmakternas sida gynna en sådan utveckling bör utformas,

6. att förslag föreläggs riksdagen angående a) vinstandelslån, b) åtgärder
för att stimulera nyemissioner.

Motionen har i övriga delar behandlats i utskottets betänkande
1973:9, 1973:41, 1973:54 och 1973:57.

1973:1472 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär ett brett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram
omfattande bl. a.

a. statliga basindustrier i skilda regioner,

b. ökad satsning på framtidsforskning och framtidsbetonade branscher,

c. särskilt investeringsprogram för sociala och miljömässiga bristområden.

NU 1973:58

1973:1510 av herrar Sjönell (c) och Antonsson (c), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om utredning beträffande ett system
för lönsparande i företagen som grundar sig på köp av konvertibla
obligationer i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motivering

I fråga om förslaget i propositionen anförs i motionerna
i huvudsak följande.

Att medel ur allmänna pensionsfonden skall kunna tillföras näringslivet
i form av aktiekapital betecknas i motionen 1973:195 7 som
angeläget och nödvändigt. I sammanhanget påpekas dock att behovet av
kapitaltillskott är störst hos de mindre och medelstora företagen. Dessa
har emellertid, säger motionärerna, i stort sett lämnats utanför propositionen.
Tillförseln av medel ur AP-fonden som riskkapital bör enligt
motionen ske i decentraliserade former, som innebär garanti mot ökad
centralisering och maktkoncentration. Efter att ha refererat det förslag av
kapitalmarknadsutredningen som ligger till grund för propositionen
konstaterar motionärerna att regeringen på mycket avgörande punkter
frångått utredningens förslag. Femprocentsspärren för fondens aktieförvärv
i visst företag har tagits bort, vilket innebär att fonden kommer att
kunna köpa upp hela företag. Riksdagens möjligheter till avgörande,
granskning och insyn har i stort sett helt ryckts undan, sägs det vidare.
En framtida utvidgning av rambeloppet för fondens aktieplaceringar kan
beslutas utan riksdagens hörande. Utredningens förslag om årlig sakgranskning
med därtill knuten riksdagsbehandling har avvisats. Maktkoncentrationen
till en ny fondstyrelse vars elva ledamöter utses av
regeringen och som kan ta emot direktiv från regeringen sägs innebära en
central styrning av företagspolitiken på arbetsplatserna och en centralreglering
av investeringar, produktionsprocesser, arbetskraftsutnyttjande
etc. Propositionen bryter enligt motionärernas mening mot hittills
tillämpade säkerhetskrav i fråga om AP-fondens placeringar. Den föreslagna
ordningen att avkastningen på de medel som placeras i aktier ”inte
skall tillföras pensioneringen” innebär att en del av AP-fondsmedlen helt
enkelt avförs från försäkringssystemet, menar motionärerna. Regeringsförslaget
anses också innebära att hinder reses för utveckling av
företagsdemokratin. Som alternativ framför motionärerna det förslag
som punktvis anges i deras hemställan. Förslaget i fråga om den fjärde
fondstyrelsen att arbetstagarorganisationerna skall få ökade möjligheter
att nominera ledamöter i förhållande till vad kapitalmarknadsutredningen
förordat godtas i motionen. Även i ett decentraliserat system måste
fonden naturligtvis tillerkännas ägarinflytande över sina aktieplaceringar,
säger motionärerna, men det bör vara möjligt att i normalfallet delegera
rösträtten för AP-fondsaktierna till representanter för de anställda.

Mot bakgrund av ett referat av vissa uttalanden i propositionen
konstateras i motionen 1973:1943 att huvudsyftet med regeringens
förslag liksom med kapitalmarknadsutredningens är att medel ur AP-fon -

NU 1973:58

den skall tillföras de privatkapitalistiska företagen som riskbärande
kapital. Därutöver nämns motivet att samhället och löntagarna genom
sina representanter i fondens ledning skall få del av ägarinflytandet över
företagen. Motionärerna hänvisar till ett uttalande av kapitalmarknadsutredningen
att AP-fonden inte kan bära ett sådant politiskt ansvar som
förbinds med ett ökat samhällsinflytande i näringslivet och finner det
anmärkningsvärt att utredningen och regeringen på denna punkt dragit
helt motsatta slutsatser av förslag som i sina huvudstycken är identiska.
Påståendena om att aktieköp för medel ur AP-fonden skulle leda dels till
ökad sysselsättning, dels till löntagarinflytande över företagen finner
motionärerna tvivelaktiga. Tillskott av ytterligare kapital för främjande
av produktion och investeringar i väletablerade företag löser inte
arbetslöshetsfrågan, anför de, och inte heller skapas något direkt
lönarbetarinflytande genom den föreslagna konstruktionen som innebär
att rösträtten för aktieinnehavet skall utövas av den fjärde fondstyrelsen,
där det inte ens skulle finnas majoritet för de ledamöter som föreslagits
av lönarbetarnas organisationer.

Den överlägsna formen för att åstadkomma ett faktiskt bruk av
medlen ur AP-fonden i syfte att skapa sysselsättning och makt åt de
anställda i företagen är enligt motionen att sätta in dessa medel i ett
statligt produktions- och sysselsättningsprogram. En väsentlig del av detta
anses böra vara uppbyggandet av nya statliga industrier. Dessa skulle
genom sin inriktning och lokalisering bli drivkrafter för den ekonomiska
utvecklingen i olika regioner och i denna mening kunna betecknas som
basindustrier. Med närmare precisering av branschinriktning för olika
företag föreslås skapande av nya statsägda företag inom verksindustrin,
anläggnings- och konstruktionsindustrin, elektronik- och dataindustrin
samt den kemiska och den kemisk-tekniska industrin. En utbyggnad och
fullständig nationalisering av atom- och atomreaktorindustrin föreslås
också. Anläggandet av de nya statliga industrierna skulle spela stor roll
för sysselsättningsutvecklingen inte bara i glesbygder utan också i
storstäderna, menar motionärerna. I de företag där AP-fonden sålunda
skulle placera medel bör enligt motionärerna de anställda i företagen
beredas inflytande över företagets allmänna drift och skötsel på olika
vägar, bl. a. genom att minst 50 % av den rösträtt som är förbunden med
fondens aktieinnehav tillkommer de anställda i företaget. Enligt motionärernas
mening bör AP-fonden i enlighet med förslag från LO och vissa
fackförbund skötas av en enda fondstyrelse. I denna bör arbetsgivarsammanslutningarna
icke ha några representanter. Motionärernas förslag
att 5 procent av fondmedlen, dvs. ca 3 000 milj. kr., skall kunna placeras
i aktier i statligt ägda företag motsvarar, anför man, vad som krävts av
LO.

I de övriga motioner som väckts i anledning av propositionen avvisas
propositionens förslag helt.

Motionen 1973:1941 inleds med en översikt över investeringsutvecklingen
under senare år. Motionärerna konstaterar att de privata investeringarnas
andel av bruttonationalprodukten sjunkit sedan mitten av

NU 1973:58

1960-talet. Stagnationen har, menar de, lett till en dämpning av den
ekonomiska tillväxten och även medverkat till de senare årens sysselsättningssvårigheter.
Som särskilt allvarlig betecknar motionärerna nedgången
i fråga om nyföretagande. I vad avser den finansiella bakgrunden till den
tecknade utvecklingen hänvisas till att enligt kapitalmarknadsutredningens
betänkande en betydande försämring av näringslivets bruttovinster
skett sedan mitten av 1960-talet. Den sjunkande lönsamheten
avspeglas i näringslivets självfinansieringsförmåga, anförs det. De ökade
bördor som lagts på näringslivet i form av arbetsgivaravgifter och höjda
sociala kostnader samt skattesystemets utformning anges vara några
faktorer som särskilt medverkat till att dämpa näringslivets lönsamhet,
självfinansieringsförmåga och investeringsvilja. Dessutom har statsmakterna
genom sin kreditmarknadspolitik begränsat möjligheterna till en
lånefinansierad investeringsökning, säger motionärerna. Den relativa
nedgång i sparandet som ägt rum samtidigt med att den totala
investeringsnivån sjunkit låter sig enligt motionärernas mening helt
förklaras genom minskat personligt sparande, minskat privat hushållssparande
och minskat företagssparande. Förmögenhetsbildningen i Sverige
har alltså kollektiviserats, framhålls det. Motionärerna uttalar att de inte
godtar utvecklingen mot ökat kollektivt sparande och kollektivt ägande.
Eftersom AP-fonden under överskådlig framtid kommer att dominera på
kapitalmarknaden kommer fondmedlens förvaltning och fondens placeringspolitik
att få en avgörande betydelse för den samhälleliga resursfördelningen
och för hela samhällsekonomin, anför de vidare.

Gentemot propositionens förslag att i främsta rummet börsnoterade
företag skall komma i fråga för aktieköp med AP-fondsmedel pekar
motionärerna på att det generellt sett torde vara de mindre företagen som
under senare år fått allt större finansieringssvårigheter. Dessa företags
situation förbättras inte enligt propositionen. I än mindre grad skulle
nyföretagandet stimuleras. Om AP-fondsmedlen används för inköp av
nyemitterade aktier kan stigande aktiekurser förväntas bli en följd.
Riktade emissioner till förmån för AP-fonden skulle kunna tänkas bli
aktuella då ett företag har starkt behov av ytterligare riskkapital men
marknaden inte bedöms vara beredd att absorbera den nödvändiga
emissionen. 1 ett sådant läge finns risk för att AP-fondsmedlen i
betydande utsträckning kan komma att kanaliseras till mindre lönsamma
företag, anser motionärerna. I motsats till kapitalmarknadsutredningens
förslag är propositionen inte betingad enbart av omtanke om näringslivets
kapitalförsörjning, hävdar de vidare. Möjligheten att öka statens inflytande
över det svenska näringslivet anses ha spelat en framträdande roll
för regeringen. De ändringar som skett i förhållande till kapitalmarknadsutredningens
förslag innebär enligt motionärerna att dörren öppnas för
långtgående politiskt betingade ingrepp i svenskt näringsliv. Talet om
ökat löntagarinflytande genom aktieköp med AP-fondsmedel betecknas
som grundlöst.

En jämförelse mellan propositionens förslag och kapitalmarknadsutredningens
leder i motionen 1973:1942 till slutsatsen att regeringen

NU 1973:58

tagit bort alla inslag av demokratisk kontroll och alla regler som skulle
befrämja insyn och kunna förhindra förstatligande utan riksdagens
hörande. Motionärerna diskuterar därefter motiveringen i propositionens
förslag. Den sannolikt främsta orsaken till industriinvesteringarnas
otillfredsställande ökningstakt är enligt deras mening den bristande
lönsamheten i industrin. AP-fondens aktieköp medför ett direkt kapitaltillskott
till företagen endast i den mån dessa köp resulterar i nyemissioner
som annars inte hade kommit till stånd, framhåller motionärerna. De
betecknar det som ett diskutabelt antagande att AP-fondens aktieköp
skulle verka stimulerande på företagens nyemissionskalkyler. I fråga om
riktade emissioner kan detta vara fallet, men om aktieägarna är villiga att
avstå från sin företrädesrätt kan detta innebära att AP-fonden kommer
att satsa löntagarnas pensionspengar på tvivelaktiga projekt, menar
motionärerna. Sammanfattningsvis konstaterar de att nytillskottet av
aktiekapital endast i begränsad utsträckning kan ersätta sparade vinstmedel
som stimulans för kraftfulla offensiva investeringar. I sin ambition
att utveckla den fjärde fondstyrelsen till ett näringspolitiskt instrument
har regeringen helt gått ifrån kapitalmarknadens intentioner, säger
motionärerna vidare. Det måste bli regeringen som direkt eller indirekt
kommer att styra fonden, anser de. Avgörande för utvecklingen blir då
vilken typ av styrning man vill ge placeringspolitiken. Vill man styra
oberoende av marknadskrafterna får man så småningom ett administrativt,
politiskt styrt ekonomiskt system, där AP-fonden blir ”en jättelik
dirigent av näringslivet”. Mot den koncentration av den ekonomiska
beslutsmakten som propositionens förslag anses innebära ställer motionärerna
den väg som den social-liberala näringspolitiken anvisar, nämligen
att uppställa vissa ramar för företagens verksamhet men genom dessa
stimulera i stället för att dirigera. I sin kritik mot propositionens förslag
konstaterar motionärerna slutligen att detta inte innebär någon lösning av
de fördelningspolitiska problemen. Den kapitalökning som åstadkoms
betyder ingenting för den enskilde löntagaren, menar de.

Meningen med propositionens förslag är att pensionsfondens tillgångar
skall användas till socialisering av det svenska näringslivet, vilket vid
AP-systemets införande bestämt förnekades, sägs inledningsvis i motionen
1973:1944. Propositionen bör därför avslås av riksdagen, menar
motionärerna.

Rätten till återlån av inbetalda ATP-avgifter har genom sin konstruktion
kommit att missgynna de mindre och medelstora företagen, sägs det
i motionen 1973:1956. Enligt förslaget i propositionen kommer dessa
företag att med sina avgifter till pensionssystemet medverka till finansiering
av vissa större aktiebolag, säger motionärerna. De mindre och
medelstora företagen kommer på så sätt att minska sitt eget rörelsekapital,
för att i stället de större företagens rörelsekapital skall öka. Detta
betecknas av motionärerna som oacceptabelt.

I de motioner som väckts i anledning av propositionen framförs också
en del kompletterande synpunkter och förslag.

I motionen 1973:1941 ställs mot bakgrund av kritiken mot proposi -

NU 1973:58

tionens förslag krav på en ny näringspolitik. Motionärerna framhåller att
det inte är möjligt att dra någon skarp gräns mellan den ekonomiska
politiken och näringspolitiken. Som de kanske viktigaste näringspolitiska
kraven anger de att den offentliga sektorns expansion begränsas, att ett
modernt och rättvist skattesystem tillskapas och att statsmakterna avstår
från att lägga ytterligare bördor på näringslivet. Näringslivet bör också i
framtiden bygga på enskilt ägande, fri prisbildning och konkurrens, säger
de, och den måste stödja de mindre företagen. Avdragsgilla självfinansieringsfonder
liksom utbildnings- och omställningsfonder bör skapas, och
familjeföretagens kapitalförsörjningsproblem i samband med arvsskiften
måste lösas. Medel ur allmänna pensionsfonden bör i ökad utsträckning
kanaliseras till näringslivet genom institut av typen AB Industrikredit och
AB Företagskredit. Möjligheterna till bl. a. skattelättnader för nystartade
företag bör utredas, och sparstimulerande åtgärder bör bl. a. riktas mot
personer som överväger att starta egna företag. Slutligen betonas det
tekniska forsknings- och utvecklingsarbetets betydelse på det näringspolitiska
planet.

Enligt motionen 1973:1942 bör som principer för den fortsatta
politiken i vad gäller AP-fonden, kapitalmarknaden, näringslivets utbyggnad
och löntagarnas trygghet och medbestämmande gälla bland annat
följande. Den ekonomiska politiken skall syfta till att stimulera företagens
investeringsvilja genom ett gott företagsklimat. Lönsamheten skall
hållas uppe på en rimlig nivå. Medel ur AP-fonden skall slussas ut till
näringslivet i smidiga, decentraliserade former; härvidlag anses särskilt
företagareföreningarnas möjligheter böra observeras. Utbyggnaden av
realkapitalet inom företaget skall ske på sådant sätt att inkomst- och
förmögenhetsfördelningen utjämnas. Löntagarna skall tillförsäkras medbestämmanderätt
i arbetslivet i sin egenskap av anställda. I fråga om den
ekonomiska politiken pekas särskilt på att konjunkturpolitiken mer än
hittills måste smidigt anpassas till förändringar; särskilt viktigt anges vara
att kunna stimulera respektive bromsa stora lagerinvesteringar. För att
råda bot på den nödsituation som för närvarande råder när det gäller
företagens möjligheter att få obligationskrediter bör ett mer utvecklat
samarbete mellan riksbanken och AP-fonden komma till stånd. Betydligt
större summor än hittills bör slussas som lånemedel genom AB
Industrikredit och AB Företagskredit. En fortsatt försöksverksamhet på
arbetsdemokratins område bör äga rum, varvid målet skall vara att de
anställda skall ha insyn, inflytande och medbestämmande på alla nivåer i
företag och förvaltning. Vissa arbetsrättsliga reformer krävs. Slutligen
betonas att arbetsmiljön bör förbättras.

Den faktiska kreditkapaciteten för de s. k. mellanhandsinstituten
bestäms i första hand av deras möjligheter till upplåning ur AP-fonden,
framhålls i motionen 1973:1957. Motionärerna påpekar att AB Industrikredit
och AB Företagskredit under långa perioder haft en stor balans av
beviljade men inte utlämnade lån. Situationen för närvarande betecknas
som mycket besvärande. Motionärerna säger att det är angeläget att det
stora lånebehov som för närvarande finns hos de mindre och medelstora

NU 1973:58

företagen tillgodoses på ett bättre sätt. De vill ha en översyn av
bestämmelserna för utlåning från de nämnda instituten, bl. a. när det
gäller kravet på säkerheter. Vidare förordas en friare kreditbedömning
från institutens sida, eventuellt kombinerad med nya låneformer, samt en
förstärkning av institutens personella och organisatoriska resurser. Som
led i en decentralisering av AP-fondssystemet rekommenderar motionärerna
bl. a. att former skall införas för förmedling av riskbärande kapital
via företagareföreningarna. Det skulle också kunna övervägas att skapa
särskilda regionala utvecklingsbanker i nära samarbete med företagareföreningarna,
anför de.

Det nuvarande systemet för återlån från AP-fonden till näringslivet
bör enligt motionen 1973:1944 kompletteras med ett nytt system för
återlån till fysiska personer som har intjänade pensionspoäng i ATP-systemet.
En sådan utslussning av kapital till enskilda personer skulle kunna
ordnas via bankerna som skulle ha att kontrollera att pengarna placerades
i fasta värden, såsom aktier, obligationer och fastigheter. Man skulle även
kunna tänka sig ett försäkringssystem för att garantera återbetalning.

Med hänsyn till att de mindre och medelstora företagen är i behov av
långsiktigt kapital och att 250 milj. kr. som beviljats såsom lån av AB
Industrikredit ej kunnat utbetalas på grund av medelsbrist sägs i
motionen 1973:1956 att medel ur AP-fonden i första hand bör tillställas
detta institut.

I motionen 1973:518 behandlas de mindre och medelstora
företagens k api t a 1försörjningspro b 1 em
mot bakgrund bl. a. av den prognos som framlagts av 1970 års
långtidsutredning. Motionärerna pekar bl. a. på att de mindre företagen
saknar de större företagens möjligheter att utnyttja obligationsmarknaden
för sin långfristiga finansiering. För att kompensera detta
handikapp på den ordinarie kreditmarknaden har under årens lopp
bildats en lång rad hel- eller halvstatliga kreditinstitut, framhåller
motionärerna. En större samordning mellan olika låneformer och
kreditinstitut betecknas nu som angelägen. Det förslag härvidlag som
framlagts i betänkandet (Ds I 1972:7) Specialdestinerat kreditstöd betecknas
som otillräckligt. En huvudpunkt vid en förändring för att skapa
större samordning bör enligt motionärerna vara att de olika instituten
samlas inom ramen för en gemensam administration och att stödformerna
i största möjliga utsträckning koncentreras till en myndighet.

Det gäller emellertid också, säger motionärerna, att öka de mindre och
medelstora företagens möjligheter att få sitt behov av kapital tillgodosett
via de reguljära kreditinstituten. Ett avgörande hinder för detta sägs vara
den låga soliditet som många mindre företag uppvisar. Man kan förutse,
anförs det, att många företagsledare uppfattar det som oförenligt med
företagens intressen att utvidga ägarkretsen i syfte att erhålla större
riskvilligt kapital. Vissa möjligheter att stimulera investeringar skattevägen
diskuteras. Sammanfattningsvis finner motionärerna att olika vägar
att förbättra de mindre företagens soliditet bör prövas. För att tillföra

NU 1973:58

dessa företag medel från AP-fonden rekommenderas en förbättring av
återlånesystemet, införande av möjligheter för bankerna att ta upp lån i
AP-fonden för utlåning till i första hand mindre och medelstora företag
och införande av möjlighet för bankerna att i AP-fonden refinansiera en
del av sin utlåning till sådana företag.

I motionen 1973:990 behandlas frågan om den regionala
inriktningen av allmänna pensionsfondens placeringar.
Det erinras om att avsikten med fördelningen av fondens
förvaltning på tre olika styrelser var att undvika maktkoncentration. Att
uppnå detta är enligt motionärerna ett väsentligt mål. Gällande regler om
att fondens medel skall förvaltas så att de blir till största nytta för
tilläggspensioneringen är inte alldeles problemfria till sina konsekvenser,
säger motionärerna, som menar att fonden med sin stora långivning får
ett intresse av att hålla räntan på långa lån uppe, något som kan skapa en
konflikt med samhällets intresse. Motionärerna tar upp vissa synpunkter
som anfördes av näringsutskottet (NU 1972:12) i anledning av en
motsvarande motion vid 1972 års riksdag. När det gäller bostadsbyggandets
finansiering styrs fördelningen av kapitalet i första hand genom det
hittills existerande systemet med bostadskvotering, framhålls det. När
principerna för bostads- och byggnadsplaneringen inneburit en centralistisk
styrning har dessa enligt motionärerna lett till att statsmakterna
använt AP-fondsresurser som medel i denna politik även om fonden i sig
själv varit passiv. När det gäller den regionala fördelningen av utlåningen
till kommuner och näringsliv förmodas att de stora enheterna har en
större genomslagskraft för sina krav gentemot AP-fonden än de små
kommunerna och de mindre och medelstora företagen. En statistisk
belysning av denna regionala fördelning av långivningen till kommuner
och näringsliv bedöms vara angelägen. I anledning av utskottets uttalande
att AP-fondens placeringar måste studeras ”inom ramen för den totala
kapitalmarknaden” anför motionärerna att AP-fondens placeringar nu är
på väg att bli mer och mer identiska med kapitalmarknaden som helhet
och att därför kraven på en regionalpolitisk analys av AP-fondens
utlåning ökar. Motionärerna slår fast att det är utomordentligt angeläget
att varje anledning till konflikt mellan det genom politiska beslut
fastlagda samhällsintresset och allmänna pensionsfonden i dess egenskap
av kapitalplacerare undanröjs.

I flera motioner behandlas frågan om löntagarsparande i
f ö r e t a g e n. En av dessa är den i anledning av propositionen väckta
motionen 1973:1942, vari diskuteras de anställdas andel i företagens
kapitaltillväxt. Med hänvisning till motioner i samma ämne vid tidigare
riksdagar understryks önskemålet om en rättvis fördelning av den
kapitalökning som kan komma till stånd inom företagen. Motionärerna
hänvisar till system för löntagarnas andel i kapitaltillväxten som prövats i
andra länder, främst Västtyskland men även Frankrike. Syftet med ett
system för de anställdas andel i kapitaltillväxten anges böra vara att
uppnå en jämnare förmögenhetsfördelning. Ett sådant system anses i

NU 1973:58

princip böra omfatta alla löntagare. Dess principer skulle anges i
lagstiftning men avsättningen till löntagarna kunna bli föremål för
förhandlingar. Statsmakterna skulle uppmuntra ett sådant system dels
genom att ge en skattestimulans för deltagarna, dels genom att minska
skatte- eller avgiftsbördan på företag i motsvarande mån. De medel som
nu skulle överföras till löntagarna skulle i möjligaste mån bindas
långsiktigt. Det anges som angeläget att en önskvärd förbättring av
företagens lönsamhet inte resulterar i påtagliga ”övervinster” för vissa
större företag. Sammanfattningsvis sägs motionärernas strävan vara att
åstadkomma en spridning av såväl kapital som makt.

I motionen 1973:1957 förespråkas också att de löneanställda skall
stimuleras att låta en del av sina löneökningar stå kvar i företagen. Ett
allmänt omfattat löntagarsparande i företagen skapar enligt motionärerna
förutsättningar för att på längre sikt åstadkomma en förändring i
ägarstrukturen. Olika tekniska lösningar anges vara tänkbara. En möjlighet
är att låta de anställda köpa aktier i företagen, en annan att ge
möjlighet till avsättningar till särskilda personalfonder och en tredje att
använda sig av reverser eller individuella skuldförbindelser. Vissa svårigheter
förenade med dessa metoder skulle kunna undvikas, säger motionärerna,
om man låter lönsparandet ske i form av köp av konvertibla
obligationer, dvs. obligationer som kan bytas ut mot aktier. Härvidlag
hänvisas till förslaget i propositionen 1973:93 till nya regler om
konvertibla obligationer m. m. Konvertibla obligationer har hittills
emitterats i mycket liten utsträckning i Sverige, framhåller motionärerna.
Om en viss begränsad skattefrihet infördes för placeringar i sådana
obligationer skulle förhållandena härvidlag snabbt kunna ändras. Som en
viktig fördel med det beskrivna systemet anges att lönsparandet enligt
detta inte nödvändigtvis behövde knytas till det företag där spararen är
anställd.

Löntagarsparandet behandlas även i flera av de vid riksdagens början
väckta motionerna.

Den fortlöpande kapitaltillväxten inom företagen tillfaller kapitalägarna
ensamma, sägs det i motionen 1973:820. Från jämlikhetssynpunkt
borde emellertid de som tillför produktionsfaktorerna kapital och arbete
göra detta på lika villkor. Motionärerna förordar att ett system för de
anställdas andel i kapitaltillväxten skall skapas, baserat på värdet av deras
arbetsinsatser. Den praktiska utformningen föreslås bli den att aktier
emitteras till värdet av den återinvesterade delen av vinsten och fördelas
mellan kapitalägare och anställda, exempelvis i viss proportion till
insatserna, definierade som aktiekapitalets värde respektive summan av
de anställdas löner. Gentemot näringsutskottets påpekande i sitt yttrande
över en likartad motion vid 1972 års riksdag (NU 1972:18) att de
fackliga organisationerna avvisat krav på en utredning av här nämnt slag
anför motionärerna att frågan om rätt för de anställda till andel i
företagens förmögenhetstillväxt är av så genomgripande betydelse för den
ekonomiska demokratin att det torde bli nödvändigt med viss lagstiftning
för att nå en tillfredsställande lösning. En sådan lagstiftning kan bli ett

NU 1973:58

värdefullt stöd för löntagarorganisationerna i deras vidare förhandlingsarbete,
anförs det.

I motionen 1973:1470 sägs i fråga om löntagarnas andel i företagens
sparande att det vore felaktigt att satsa på metoder som skulle förbättra
lönsamheten och öka företagssparandet och därvid bortse från frågan om
en rättvis fördelning av den förmögenhetsökning som kan komma till
stånd. Åtgärder som ökar lönsamheten måste således, säger motionärerna,
förenas med insatser som innebär att förmögenhetstillväxten och dess
avkastning inte förbehålls en begränsad krets aktieägare. En utredning i
ämnet skulle syfta till att förebygga att det skapas ökade fördelningspolitiska
problem berörande olika löntagargrupper. Utgångspunkten
skulle vara att statsmakterna på olika sätt skall stimulera deltagande i
sparande och att avsättningarna till detta sparande skall bli föremål för
överläggningar i samband med avtalsrörelserna. Löntagarna bör enligt
motionärerna ha medbestämmanderätt i företagen i sin egenskap av
anställda utan att behöva stödja sig på något aktieinnehav, vilket dock
inte skulle behöva hindra att företagssparande i form av aktieägande i
näringslivet skulle kunna innebära en utvidgning av löntagarnas inflytande.
Vissa åtgärder i syfte att företagen skall tillföras riskvilligt kapital
föreslås vidare i denna motion. Hit hör en sänkning av kostnaderna för
nyemission av aktier och införande av mellanformer mellan lån och
riskvilligt kapital, främst i form av vinstandelslån och konvertibla
obligationer.

I motionen 1973:587, där motiveringen för yrkandet i motionen
1973:829 återfinns, pläderas för en ökad privat kapitalbildning, som
skulle ge marknadskrafterna ett större inflytande på kapitalmarknaden.
Det system för delägarsparande som motionärerna förordar innebär att
vid sidan av vanliga aktier skapas en ny form av delägarbevis som skall
vara lättare åtkomliga och ge större trygghet. Börsnoterade företag förslås
få möjlighet att emittera konvertibla obligationer. Dessa skall tecknas av
en stiftelse med de anställda som delägare. Stiftelsen satsar omedelbart
20 procent av aktiernas värde medan övriga 80 procent får lånas av
stiftelsen från allmänna pensionsfonden med en amorteringstid av fyra år.
Amorteringarna sker genom inbetalning av de anställda, som medges
avdragsrätt för dem vid taxeringen. Efter fem år skall andelsägarna ha rätt
att konvertera andelarna till vanliga aktier i företag.

Ett likartat system, dock utan anordningen med lånefinansiering av
obligationsköp, föreslås i motionen 1973:1510. Förslaget, som liknar det
som framförs i motionen 1973:1957, innebär att inkomst av tjänst i viss
utsträckning undantas från beskattning om den placeras i konvertibla
obligationer. Systemet skulle genom att skattelättnad medgavs oavsett
vilket företag som gett ut obligationerna komma att omfatta även
anställda i offentlig tjänst, organisationer etc. Som motiv åberopar
motionärerna behovet av att öka företagssparandet och tillgången på
riskvilligt kapital. Genom att låta en del av sina löneökningar stå kvar i
företagen skulle de anställda indirekt kunna vinna ökad anställningstrygghet
och snabbare ökning av anställningsförmånerna, anser motionärerna.

NU 1973:58

I motionen 1973:1472, vari begärs ett sysselsättningspolitiskt
handlingsprogram, sägs inledningsvis att frågan
om arbetslösheten och den framtida sysselsättningen är dagens mest
brännande fråga för folkets stora flertal i Sverige och också en av det
kapitalistiska maktsystemets ödesfrågor. Motionärerna diskuterar faktorer
bakom den arbetslöshet och undersysselsättning som kan konstateras.
Huvudfaktorn sägs vara den ständiga, lagbundna förskjutningen
mellan fast kapital och löner till det förras förmån. Kapitalexporten från
Sverige bedöms minska tillväxten i landet. Vidare pekas på arbetsgivarnas
stigande krav på prestationer och disciplin i arbetslivet och på kapitalets
ökande geografiska koncentration. Arbetslösheten får för lönarbetarna
ogynnsamma fördelningspolitiska effekter, anför motionärerna vidare
och pekar på att den bl. a. skärper diskrimineringen av kvinnor på
arbetsmarknaden. För att skapa tillräckligt med arbete måste enligt
motionärernas mening en politisk kraft utgående från lönarbetarna gripa
in i processen. Efter en diskussion av hur stort sysselsättningsproblemet
kvantitativt är i Sverige uttalar motionärerna att ett statligt program för
att skapa arbete i sin första del blir ett industripolitiskt program. Några
huvudtyper av åtgärder som skulle ingå i ett statligt produktions- och
sysselsättningsprogram anges, nämligen nya statliga industrier, ett forskningsprogram
som innebär investeringar för snabbare framtida teknologiskt
avancemang, investeringar i sociala bristområden — dvs. satsningar
med icke-ekonomiska motiv men med viktiga sysselsättningspolitiska och
delvis även produktivitetsfrärnjande effekter —, investeringar i trafikapparaten
samt lagstiftningsåtgärder som förbättrar sysselsättningsläget. I
fråga om anläggande av statliga industrier överensstämmer förslaget med
vad som sedermera förordats i motionen 1973:1943. Därjämte förespråkas
utbyggnader av kommunala kraftverk med statligt stöd, rehabiliteringsprogram
för stadsmiljöer, miljöinvesteringar av annat slag,
t. ex. i form av utbyggnad av reningsanläggningar för luft och vatten.
Bland önskvärda lagstiftningsåtgärder nämns sådana beträffande en
stegvis förkortning av den allmänna arbetstiden och beträffande väsentligt
utvidgade möjligheter till frivillig förtidspensionering samt skärpta
regler för undervisning och vård med krav på tätare personalbesättning,
mindre klasser etc. Det kapitalbehov som dessa åtgärder ställer skulle
enligt motionärerna primärt kunna fyllas via AP-fonden.

1968 års kapitalmarknadsutredning

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59; ordförande: riksbankschef
Per Åsbrink) skall göra en översyn av kapitalmarknadens
struktur och funktionssätt. Därmed avses i främsta rummet obligationsmarknaden
och till denna anknutna institut. En central fråga för
utredningen att behandla gäller reglerna för allmänna pensionsfonden.
Utredningen skall överväga vilken inriktning som skall ges fondens
framtida utlåningsverksamhet. Den skall därvid bl. a. pröva om hittillsvarande
former kan anses tillräckliga för att kanalisera fondens medel till

NU 1973:58

näringslivet. Den skall överväga om en utbyggnad bör ske av de särskilda
mellanhandsinstituten. I direktiven sägs att starka skäl talar mot
transmittering av pensionsfondsmedel via bankinstituten i någon mera
betydande omfattning. Utredningen skall granska återlåneinstitutet och
förutsättningslöst pröva huruvida detta bör bibehållas.

Interpellationssvar angående de mindre och medelstora företagens upplåning
ur allmänna pensionsfonden

Chefen för finansdepartementet besvarade den 7 maj 1973 en
interpellation av herr Sjönell (c), som gällde huruvida han ville medverka
till att de mindre och medelstora företagen bereds möjligheter att utöka
sin upplåning ur AP-fonden. I interpellationen pekades särskilt på den
eftersläpning som råder i utbetalningen av beviljade lån från AB
Industrikredit och AB Företagskredit. En konsekvens härav var enligt
interpellanten att de mindre och medelstora företagens möjligheter att
investera stryptes i ett skede då investeringsbenägenheten tenderade att
öka. Enligt statsrådets bedömning förelåg ingen sådan risk. Industrikredit
och Företagskredit avvisar, sade statsrådet, inte någon seriös låntagare
vars investeringsobjekt fyller gängse företagsekonomiska räntabilitetskrav.
Avlyft av banklån mot långa lån i Industrikredit och Företagskredit
kan och skall ske först när investeringen är färdig. Institutens kö av
låneobjekt som är färdiga för avlyft uppgår till ca 250 milj. kr. Den
genomsnittliga väntetiden för avlyft uppgår till omkring 4 månader.
Statsrådet betecknade det som angeläget att söka minska denna
väntetid men framhöll att väntetiden var mycket kort om den jämfördes
med motsvarande tid för väntan på avlyft i andra institut, såsom
bostadsfinansieringsinstituten. Som skäl för det rådande läget angavs den
markerade bristen på långt kapital i den svenska ekonomin. Det
hänvisades till att industri- och kraftföretagen har en obligationslånekö
som uppgår till flera miljarder kr. och att behovet av exportkrediter är
betydande. Även Svenska skeppshypotekskassan hade redovisat behov av
ett vidgat låneutrymme, och krav på långa lån fanns också på
jordbrukarhåll. Kön av oavlyftade byggnadskreditiv uppskattades till mer
än 7 miljarder kr. Därtill kom de krav som stat och kommuner ställde på
den långa kapitalmarknaden. Interpellanten förklarade sig otillfredsställd
med svaret och anförde bl. a. att bankerna i många fall inte är beredda att
meddela slutligt beslut att lån beviljas ett företag förrän underhandsbesked
har erhållits från Industrikredit om att lånet kommer att avlyftas.

Tidigare behandling av frågan om den regionala fördelningen av allmänna
pensionsfondens placeringar

En motion med samma syfte som motionen 1973:990 väcktes vid
1972 års riksdag. Näringsutskottet (NU 1972:12) anförde i huvudsak
följande. Av allmänna pensionsfondens utlåning går i runt tal hälften till
bostadssektorn. Inriktningen av kapitalflödet till bostadsmarknaden

NU 1973:58

bestäms genom statsmakternas beslut om bostadsbyggandets omfattning
och geografiska fördelning, varför något utrymme för styrande inverkan
härpå från fondens sida inte finns. Kommunerna, som tar i anspråk ca en
tiondel av fondens resurser, är för sin upplåning till väsentlig del
.beroende av beslut som fattats av Kungl. Majit. Fondens tillskott till statens
upplåning måste ses som en del av statens totala upplåning, vilket gör att
detta tillskott inte separat kan hänföras till vissa regioner. Av de företag
som får lån från fonden bedriver många sin rörelse i mer än en region,
varför det i dessa fall inte går att korrekt fördela företagets totala
investeringar under en period på olika finansieringskällor. Sammanfattningsvis
ansåg utskottet att den allmänna pensionsfondens placeringar
måste studeras inom ramen för den totala kapitalmarknaden och att ett
isolerat studium av dess placeringar från regionalpolitisk utgångspunkt
enligt motionärernas förslag inte tedde sig meningsfullt. Slutligen
anfördes att det finge anses ingå bland principerna för fondens
förvaltning att dess placeringsbeslut inte i och för sig skulle lia någon
styrande effekt. Utskottet avstyrkte motionen, som avslogs av riksdagen.
I en reservation av vissa representanter för centerpartiet och folkpartiet
föreslogs att motionen skulle tillstyrkas.

Tidigare behandling av motioner om delägarsparande m. m.

Motioner rörande delägarsparande, bl. a. avseende metoder för att ge
löntagarna andel i långsiktigt företagssparande, har väckts årligen vid
1968-1972 års riksdagar (BaU 1968:33, 1969:42, 1970:44; NU 1971:38,
1972:18). I fråga om behandlingen t. o. m. år 1971 hänvisas till den
redogörelse som näringsutskottet lämnade i sitt betänkande i ämnet förra
året. Utskottet anförde där sammanfattningsvis följande. Motionerna
avsåg i huvudsak frågor rörande omfattningen och fördelningen av den
totala ersättningen till de anställda. Enligt vedertagna och av arbetsmarknadens
huvudorganisationer enhälligt förespråkade principer borde det
lämnas åt arbetsmarknadsparterna att förhandla och träffa avtal därom.
Det vore naturligt att det också i första hand fick ankomma på
arbetsmarknadsparterna att påkalla statsmakternas medverkan om statliga
åtgärder på lönsparandets område ansågs erforderliga. Utskottet
ansåg att något initiativ från riksdagens sida i de berörda frågorna inte
borde förordas och avstyrkte motionerna, som också avslogs av riksdagen.
I en reservation av centerpartiets, folkpartiets och moderata
samlingspartiets representanter i utskottet förordades en i första hand
teknisk utredning av möjlighetefna att ge löntagarna andel i ett
långsiktigt företagssparande. Att statsmakterna föranstaltade om en
sådan utredning skulle enligt motionärerna inte innebära något brott mot
principen att det skulle ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att
förhandla och träffa avtal om sådana former för sparande och delägarskap
som var aktuella; denna princip betecknades som självklar.
Utredningens syfte skulle blott vara att ge underlag för överväganden och
diskussioner i ämnet.

2 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 58

NU 1973:58

Remissyttranden över motionerna 1973:820, 1973:829 och 1973:1510
om delägarsparande m. m.

SAF framhåller beträffande motionen 1973:820 att grundtanken i
denna har realiserats på makroplanet genom den överenskommelse om
fördelning av företagens förädlingsvärde mellan de anställda och kapitalägarna
som ingår i det nu löpande femårsavtalet mellan SAF och
tjänstemannaorganisationerna SIF/SALF/CF. En utbyggnad av grundtanken
på företagsplanet bör enligt SAF avgöras av marknadens parter. I
anslutning till motionen 1973:829 anför SAF att föreningen inte har
någonting att erinra mot att det inom företagen bildas stiftelser med de
anställda som delägare och med syfte att placera pengar i konvertibla
obligationer. Stiftelserna bör emellertid enligt SAF:s uppfattning ges
möjlighet att placera pengar såväl i det egna företaget som i andra företag
samt ges frihet att välja sparform. SAF ansluter sig till den i motionen
1973:1510 uttryckta uppfattningen att det vore olyckligt om den där
föreslagna skatteförmånen blir bunden till sparande i enbart det företag
där den anställde arbetar. En sådan ordning skulle missgynna anställda i
mindre lönsamma företag och verka hämmande på en från samhällsekonomisk
synpunkt gynnsam fördelning av kapitalet.

Sammanfattningsvis anför SAF att föreningen är positiv till förslag
som är avsedda att främja en breddning av förmögenhetsinnehavet genom
att nybildning av förmögenheter stimuleras bland sådana grupper där
förmögenheterna i dag är förhållandevis begränsade. Detta bör enligt
SAF:s uppfattning ske i den formen att viss del av lönen avsätts till
sådant syfte. Ett system baserat på andel i de olika företagens
förmögenhetstillväxt anser föreningen vara förenat med avgörande
nackdelar.

Sveriges industriförbund anför att industrins finansieringssituation
sedan mer än ett decennium kännetecknas av en kontinuerligt sjunkande
soliditet och att detta verkat återhållande på näringslivets möjligheter att
finansiera sin expansion. De i motionerna behandlade frågorna bör enligt
Industriförbundets mening mot denna bakgrund ges hög prioritet. Om
allmänhetens och då främst de anställdas deltagande i företagens
kapitalbildning stimuleras kommer på kort sikt företagens finansieringsmöjligheter
att direkt förbättras och på längre sikt inte bara nysparandet
utan sparmedel som nu bundits i andra former att tillföras företagen. Ett
ökat aktiesparande hos allmänheten kommer också att medverka till en
jämnare ägarstruktur i landet, säger förbundet. Sparandet kan enligt
förbundets mening knappast kanaliseras till företagen genom inköp av
aktier och konvertibla obligationer utan relativt kraftiga stimulansåtgärder
i form av skattefavörer. Förbundet menar att skattestimulans
bör ges även till sparande i andra former och bör avse alla löntagare. De
aktuella förslagen gäller således, påpekas det, skattelagstiftningen och
kommer även att omfatta personer som ej kan betraktas som anställda.
Härav följer att parterna på arbetsmarknaden inte själva kan lösa frågan.
Denna bör därför bli föremål för en statlig utredning. Utan att i detalj gå
in på förslagen i de tre motionerna tillstyrker Industriförbundet sålunda

NU 1973:58

att en utredning tillsätts för att granska dessa förslag.

LO erinrar om sina yttranden över liknade motioner tidigare år, senast
till näringsutskottet 1972. De invändningar som LO då framförde gäller i
princip fortfarande, anförs det, varför LO inte finner sig föranlåten att
närmare kommentera de olika motionerna.

TCO framhåller att organisationen avstyrkt tidigare motioner med
likartat innehåll under hänvisning till att frågan om andelar i företag och
eventuell avsättning av viss del av lönen för sådana ändamål är en
angelägenhet mellan arbetsmarknadens parter och i första hand bör lösas
mellan dessa. TCO säger sig fortfarande ha denna uppfattning. TCO
instämmer i att det finns ett behov av ökad förmögenhetsspridning. De
åtgärder som föreslås i motionen 1973:820 torde dock knappast innebära
någon påtaglig förändring av förmögenhetsstrukturen, säger TCO. Inom
TCO har nyligen olika förslag till lösningar med mer bestämd inriktning
utarbetats. Dessa bör enligt TCO:s mening först diskuteras mellan
arbetsmarknadens parter innan det kan bli aktuellt att kräva tillsättandet
av en statlig utredning rörande dessa frågor i syfte att förbereda
lagstiftning.

SACO erinrar om att organisationen i remissyttranden över tidigare
motioner i samma ämne inte ansett sig böra tillstyrka förslagen om
utredning. De i motionerna skisserade modellerna skulle innebära en
form av tvångssparande, säger SACO och tillägger att det inte kan vara
önskvärt att byta ut en likvid tillgång, som kan användas för konsumtion
eller sparande efter individens eget skön, mot en illikvid tillgång bunden i
företaget. SACO säger sig inte ha funnit skäl att ompröva sin inställning
till behovet av en utredning. SACO påpekar att rådande lagstiftning inte
lägger hinder i vägen för parterna på arbetsmarknaden att träffa
uppgörelse i de frågor som motionärerna tar upp.

Utskottet

Frågan om uppskov till höstsessionen

Enligt det förslag som framläggs i propositionen 1973:97 skall en
begränsad del av allmänna pensionsfondens medel, tills vidare 500
milj. kr., kunna tillföras näringslivet i form av riskvilligt ägarkapital.
Förslaget kritiseras i olika hänseenden i de motioner som föranletts
av propositionen. I tre av dessa motioner, 1973:1941, 1973:1942 och
1973:1957, påyrkas i första hand att behandlingen av propositionen
skall uppskjutas till riksdagens höstsession. Både sakliga och taktiska
skäl talar för att folket i val får tillfälle att ta ställning till regeringens
förslag, sägs det i motionen 1973:1941. Samma synpunkt
framförs i motionen 1973:1942, där det också hänvisas till arbetsbelastningen
i riksdagen vid vårsessionens slut och framförs önskemål att
propositionen före avgörandet i riksdagen skall bli föremål för en
omsorgsfull remissbehandling genom näringsutskottets försorg. De båda
sistnämnda argumenten återfinns även i motionen 1973:1957, där det
särskilt betonas att det i propositionen framlagda förslaget har en annan

NU 1973:58

principiell och reell innebörd än det förslag av 1968 års kapitalmarknadsutredning
som det är grundat på och att det inte har undergått någon
ingående prövning och beredning.

Utskottet finner inte skäl för ett uppskov med ärendets behandling till
höstsessionen. Det är inte ovanligt att förslaget i en proposition till följd
av de remissyttranden som avgivits och regeringens överväganden delvis
avviker från vad som har föreslagits av den utredning som ligger till grund
för propositionen. Det kan inte antas att valresultatet kommer att ge en
tydlig anvisning om väljarnas inställning i just den här aktuella frågan.

Utskottet vill särskilt framhålla att av de motioner vari föreslås
uppskov med behandlingen två går ut på att propositionens förslag helt
skall avvisas medan den tredje förordar en lösning i huvudsak enligt
kapitalmarknadsutredningens förslag, dvs. ett förslag som endast på vissa
punkter skiljer sig från propositionens.

Riskvilligt ägarkapital från allmänna pensionsfonden

Den huvudfråga som tas upp i propositionen är huruvida medel från
allmänna pensionsfonden skall i viss utsträckning genom förvärv av aktier
tillföras näringslivet såsom riskvilligt ägarkapital. Nu gällande placeringsregler
tillåter inte detta. Kapitalmarknadsutredningen har i betänkandet
(SOU 1972:63) Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna
pensionsfonden framlagt förslag om en sådan förändring. Utredningens
förslag ligger till grund för propositionen, där dock i flera hänseenden
gjorts förändringar i förhållande till utredningens förslag Tanken på en
utvidgning av AP-fondens verksamhet i här angiven riktning godtas
uttryckligen i motionen 1973:1957. Det betecknas där som angeläget och
nödvändigt att AP-fondsmedel skall kunna tillföras näringslivet i form av
aktiekapital. Även i motionen 1973:1943 godtas tanken på aktieköp med
hjälp av medel ur AP-fonden men endast för investeringar i statliga
företag enligt principer som närmare anges i motionen. I de fyra övriga
motioner som väckts i anledning av propositionen avvisas tanken på att
AP-fonden skall ges rätt att köpa aktier. I motionen 1973:1941 anförs att
aktieköp på börsen uppenbarligen inte skapar några nya tillgångar för
företagen. Om riktade emissioner till utomstående blir tillåtna finns,
menar motionärerna, risk att sådana emissioner till förmån för AP-fonden
leder till att fondens medel i betydande utsträckning kan komma att
kanaliseras till mindre lönsamma företag. Förslaget om aktieköp för
AP-fondsmedel är inte ägnat att förbättra situationen för de mindre och
medelstora företagen, säger motionärerna också. De ändringar som i
propositionen gjorts i förhållande till kapitalmarknadsutredningens förslag
uppfattas av motionärerna som ett utslag av en strävan efter ny
statlig maktkoncentration och sägs innebära ett klart löftesbrott i
förhållande till vad som uttalades när systemet med AP-fonden infördes.
Talet om ökat löntagarinflytande genom aktieköp med AP-fondsmedel
betecknar motionärerna som grundlöst. Kritik mot de ändringar som
gjorts i kapitalmarknadsutredningens förslag framförs också i motionen

NU 1973:58

1973:1942. Motionärerna betraktar det som diskutabelt att AP-fondens
aktieköp skulle verka stimulerande på företagens vilja att nyemittera
annat än då fråga är om riktade emissioner. Beträffande dessa uttalas
även i denna motion farhågor för att AP-fondens medel skulle komma att
satsas på tvivelaktiga projekt. Genom den nya inriktningen skulle
AP-fonden utvecklas till ett näringspolitiskt instrument, anför motionärerna
vidare. Avgörande för utvecklingen blir då vilken typ av styrning
man vill ge placeringspolitiken. Vill man styra oberoende av marknadskrafterna
för att uppnå politiskt uppställda mål ger man sig så
småningom in i ett administrativt, politiskt styrt ekonomiskt system,
uttalar motionärerna. AP-fonden blir då en ”jättelik dirigent av näringslivet”.
Från fördelningspolitisk synpunkt saknar propositionens förslag
enligt motionärerna positiv verkan.

I motionen 1973:1944 yrkas avslag på propositionen under hänvisning
till att förslaget innebär att pensionsfondens tillgångar skall användas till
socialisering av det svenska näringslivet. I motionen 1973:1956 uttalas
tvivel om att AP-fondens medel genom aktieköp kommer till bästa
användning. De negativa effekterna för samhällsekonomin av den
genomsnittligt låga lönsamheten inom industrin kommer man inte till
rätta med genom förslaget, säger motionärerna.

Utgångspunkten för bedömning av det föreliggande förslaget måste
enligt utskottets mening vara att det mot bakgrund av den otillfredsställande
tillväxttakten i näringslivets investeringar under de senaste åren är
angeläget att åstadkomma en kraftig ökning av investeringarna. I ökad
omfattning har investeringarna kommit att finansieras med upplånade
medel. En ny möjlighet att tillföra företagen riskvilligt kapital skulle i
betydande mån kunna stimulera investeringsaktiviteten. Mot denna
bakgrund framstår det som angeläget att möjligheten att i viss utsträckning
utnyttja AP-fondsmedel som riskkapital utnyttjas. Att AP-fonden på
detta sätt gör insatser av ägarkapital är också motiverat för att samhället
och löntagarna skall få större inflytande i företagen. Genom en lämplig
utformning av det organ som får ansvaret för AP-fondens aktieplaceringar
och av det sätt på vilket ägarinflytandet i de berörda företagen utövas
från fondens sida bör, som utskottet i det följande skall närmare
utveckla, en betydande effekt i här nämnt avseende kunna uppnås.

Utskottet vill också framhålla att man kan räkna med att den
industriella expansion och ökade sysselsättning som kan åstadkommas
med hjälp av aktieplaceringar från AP-fondens sida totalt sett kommer att
positivt påverka den ekonomiska utvecklingen och därmed bli till förmån
för bland andra försäkringstagarna. Med hänvisning till vad här sagts
avstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1973:1941, 1973:1942,
1973:1944 och 1973:1956 om avslag på propositionen 1973.97 i dess
helhet.

Fondstyrelsernas antal och sammansättning

De medel ur allmänna pensionsfonden som skall utnyttjas för
riskbärande placeringar skall enligt vad som föreslås i propositionen

NU 1973:58

förvaltas av en särskild fondstyrelse, den fjärde fondstyrelsen. Placeringarna
skall sålunda göras helt oberoende av de hittillsvarande
fondstyrelsernas förvaltning. Den nya styrelsen föreslås få en annan
sammansättning än vad utredningen förordat. Styrelsen skall enligt
propositionen bestå av elva ledamöter som alla förordnas av Kungl. Maj :t.
Beträffande fem av ledamotsplatserna skall förslag få väckas av rikssammanslutningar
av arbetstagare, beträffande två av rikssammanslutningar
av arbetsgivare och beträffande två av sammanslutning som företräder
primärkommunerna. Två ytterligare ledamöter utses av Kungl. Majd att
fungera som ordförande och vice ordförande. Detta förslag lämnas utan
erinran i motionen 1973:1957. I motionen 1973:1943 föreslås i stället
att ledningen för allmänna pensionsfonden skall helt omorganiseras.
Fonden bör, hävdas det här, skötas av en enda fondstyrelse, i vilken
representanter för lönarbetarnas organisationer bör ha majoriteten.
Rikssammanslutningar av arbetsgivare bör inte ha någon representation i
fondstyrelsen.

Utskottet delar uppfattningen att förvaltningen av fondens aktieplaceringar
bör handhas av en särskild fondstyrelse. Förslaget till sammansättning
av denna styrelse är enligt utskottets mening lämpligt avvägt.
Utskottet tillstyrker alltså propositionen i detta avseende.

Belopp som får placeras i aktier

De medel som skall stå till fjärde fondstyrelsens förfogande skall enligt
propositionen uppgå till högst 500 milj. kr. eller det högre belopp som
Kungl. Maj:t bestämmer på förslag av fjärde fondstyrelsen. I motionen
1973:1957 påyrkas att beloppet i en första omgång skall fastställas till
500 milj. kr. och att en framtida utvidgning av ramen skall få ske först
efter riksdagsbeslut i varje särskilt fall. I motionen 1973:1943 föreslås att
5 procent av fondmedlen — dvs. för närvarande inemot 3 miljarder kr. —
skall få placeras i aktier. Härvid förutsätts att placeringarna skall göras i
statligt ägda företag. Till denna fråga återkommer utskottet i det
följande.

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen att
AP-fondens aktieplaceringar i första omgången bör, såsom kapitalmarknadsutredningen
föreslagit, begränsas till 500 milj. kr. och att detta bör
komma till klart uttryck i lagtexten. Det är emellertid väsentligt att
rambeloppet i framtiden skall kunna utökas på grundval av vunna
erfarenheter. Någon anledning att kräva riksdagsbeslut för en sådan
ökning finns enligt utskottets mening inte. Det bör alltså som föreslås i
propositionen ankomma på Kungl. Majd att på förslag av fjärde
fondstyrelsen ta ställning till i vad mån rambeloppet bör ökas.

Inriktningen av aktieplaceringarna

Fjärde fondstyrelsens placeringar skall enligt propositionens förslag få
ske i aktier i svenskt aktiebolag med undantag endast för sådana bolag

NU 1973:58

som bedriver bank- eller försäkringsrörelse och dessutom i konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som
utfärdats av sådana aktiebolag i vilka fonden får köpa aktier. Denna
bestämmelse anger den tekniska begränsningen av placeringarna. Chefen
för finansdepartementet uttalar vidare i propositionen att placeringarna i
huvudsak bör inriktas på större industriföretag och att det ligger i sakens
natur att det i allmänhet blir de börsnoterade företagen som kan komma
i fråga för AP-fondsplaceringar. I detta sammanhang riktas uppmärksamheten
på att enligt ett nyligen framlagt förslag till ändring i aktiebolagslagen
(prop. 197353) s. k. riktade emissioner mot betalning i pengar
skall bli möjliga efter beslut med enkel majoritet vid bolagsstämma.
Sådana emissioner skulle, menar departementschefen, kunna få betydelse
för fondens placeringar i aktier.

Beträffande ifrågakommande företagskategorier föreslås i motionen
1973:1957 ingen ändring. En helt annan uppläggning föreslås däremot i
motionen 1973:1943. Där avvisas tanken på köp av aktier i privatägda
företag. Riskmedlen från AP-fonden bör enligt motionen användas
uteslutande för placering i aktier i statligt ägda företag, företrädesvis för
nyetablering av vad motionärerna kallar basindustrier.

De förslag som framläggs i motionen 1973:1943 tillgodoser inte ett
grundläggande syfte med det nu aktuella förslaget, nämligen att
satsningar också skall kunna göras på nu verksamma företag som behöver
medel för investeringar för att förbättra produktionsförhållandena,
trygga företagens fortbestånd och erbjuda nya sysselsättningstillfällen.
Frågan om den statliga företagssektorns utveckling på sätt som föreslås i
motionen 1973:1943 bör enligt utskottets mening hållas skild från frågan
om aktieköp med AP-fondsmedel. Något hinder för fjärde fondstyrelsen
att köpa aktier i statliga företag bör inte föreligga. Finansieringen av
statliga företags investeringar bör emellertid framgent liksom nu kunna
lösas på andra vägar än genom utbjudande av aktier. Utskottet tillstyrker
sålunda propositionen 1973:97 i här angivet hänseende och avstyrker i
motsvarande del motionen 1973:1943.

Maximering av insats i visst företag

Enhgt kapitalmarknadsutredningens förslag skulle fjärde fondens
möjligheter att göra insatser i ett och samma aktiebolag begränsas till att
avse högst så stor andel av bolagets aktier som svarar mot fem procent av
röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Denna spärregel motiverades med
att fondförvaltningens säkerhet var det primära. I propositionen anförs
nu att säkerhetsfrågor och placeringspolitik i detta sammanhang får
bedömas från andra synpunkter än det det gäller försäkringsbolagens
placeringsrätt, som utgjorde förebilden för utredningen. Även den
omständigheten att rambeloppet begränsas till 500 milj. kr. anförs av
departementschefen som ett motiv för att någon begränsning av
placeringsmöjligheterna i varje företag för sig inte erfordras.

I motionen 1973:1957 förordas däremot att de villkor skall gälla som

NU 1973:58

kapitalmarknadsutredningen föreslog.

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i propositionen
och avstyrker yrkandet i motionen 1973:1957 om maximering av
fondens aktieinnehav i visst företag.

Återinvestering av avkastningen på aktierna

I motsats till kapitalmarknadsutredningens förslag, som gick ut på att
avkastningen av medlen under fjärde fondstyrelsens förvaltning skulle
överföras till övriga delfonder för att därigenom direkt bidra till
pensioneringen, förordas i propositionen att inte bara realiserade kursvinster
utan också utdelning på aktier och annan avkastning på fjärde
delfondens placeringar skall få återinvesteras inom fondens verksamhetsområde.

I motionen 1973:1957 kritiseras denna ordning. Den innebär, hävdar
motionärerna, att en del av AP-fondsmedlen helt enkelt avförs från
försäkringssystemet. Motionärerna kräver en regel av den innebörd som
kapitalmarknadsutredningen föreslog. 1 motionen 1973:1943 förutsätts,
som ovan sagts, att samtliga fondmedel skall förvaltas av en styrelse. Den
praktiska innebörden av detta skulle bli att avkastningen på aktierna
liksom av samtliga medel som tillförs fonden fem procent skulle få
användas för nya aktieplaceringar. Huvudparten av avkastningen skulle
sålunda enligt detta alternativ ingå i den del av fonden som inte får
utnyttjas för riskbärande placeringar.

Utskottet finner den i propositionen angivna ordningen lämplig och
förordar denna. Argumentet i motionen 1973:1457 att vissa medel på
detta sätt skulle undandras allmänna pensionsfonden finner utskottet
inte bärande.

Granskning av den nya verksamheten

Kapitalmarknadsutredningen föreslog en granskning av fjärde fondstyrelsens
verksamhet i särskilda former. I propositionen uttalar chefen
för finansdepartementet att han inte anser tillräckliga skäl finnas att
anordna en sådan granskning. Fjärde fondstyrelsens verksamhet under
varje år bör i stället på motsvarande sätt som gäller för de övriga
delfonderna redovisas i denna fondstyrelses förvaltningsberättelse, vilken
därefter i sedvanlig ordning blir föremål för revision etc. Det understryks
i propositionen att de till Kungl. Majd inlämnade berättelserna skall ha
en sådan utformning att gjorda dispositioner klart redovisas.

I motionen 1973:1957 stöds även i detta hänseende kapitalmarknadsutredningens
förslag. Detta innebär att fjärde fondstyrelsens verksamhet
årligen skall bli föremål för riksdagsbehandling, byggd på dess förvaltningsberättelse
och revisionsberättelse. Vidare skall en årlig sakgranskning
utföras av ett särskild granskningsorgan på fem personer som delvis
utsetts av riksbanks- och riksgäldsfullmäktige. Härigenom erhålls garantier,
menar motionärerna, för att placeringarna av AP-fondsmedel sker under

NU 1973:58

riksdagens kontroll och i former som inte leder till ökad centralisering
och maktkoncentration i näringslivet.

Utskottet finner i likhet med departementschefen inte skäl att föreslå
en särskild, komplicerad anordning för granskning av den nya verksamhet
som nu skall komma till stånd. Genom en granskning i den ordning som
för närvarande är föreskriven uppnås enligt utskottets mening en fullgod
kontroll. Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet i detta hänseende.

Delegation av rösträtten för allmänna pensionsfondens aktier till
representanter för de anställda

I motionen 1973:1957 påyrkas att rösträtten för de aktier som
förvaltas av fjärde fondstyrelsen skall delegeras till representanter för de
anställda, valda av de anställdas organisationer på arbetsplatserna.
Motionärerna framhåller att fondstyrelsen givetvis även i det decentraliserade
system som de föreslår måste tillerkännas ägarinflytande över sina
aktieplaceringar men anser att det i normalfallet bör vara möjligt med en
sådan delegation som nämnts. Detta skulle ha positiv betydelse för såväl
företagsdemokratin som möjligheterna att bättre anpassa företagspolitiken
efter varje enskilt företags speciella förhållanden, säger motionärerna.
I motionen 1973:1943 föreslås att minst 50 procent av den med fondens
aktieinnehav förknippade rösträtten i de statliga företag, vari fonden
skulle göra sina placeringar, skall tillkomma de anställda i vederbörande
företag och att de anställda för varje år skall få utse de representanter
som skall utöva rösträtten.

Utskottet vill framhålla att en ordning av det slag som skisseras i
motionerna med delegation av rösträtt till flera anställda vid en
arbetsplats inte är möjlig att tillämpa enligt vare sig den nuvarande
aktiebolagslagen eller det förslag till ny aktiebolagslag som aktiebolagsutredningen
har lagt fram i sitt betänkande (SOU 1971:15) och som för
närvarande är föremål för beredning inom justitiedepartementet. Huvudregeln
enligt 119 § första stycket 3 aktiebolagslagen är att frånvarande
aktieägares rösträtt på bolagsstämma kan utövas genom ombud. I
bolagsordningen kan därutöver enligt 119 § andra stycket föreskrivas att
endast annan aktieägare får nyttjas såsom ombud, en begränsning som
dock enligt aktiebolagsutredningens förslag skall slopas för såväl nya som
äldre bolag. För så vitt i motionerna avses att mer än en anställd vid varje
företag skulle kunna anförtros rösträtt för fondens aktier erfordras
således en lagändring som hittills inte varit aktuell.

I propositionen framhålls att användningen av fondmedel för insats av
ägarkapital är motiverad bl. a. för att ge löntagarna större inflytande i
företagen. I viss utsträckning får löntagarna givetvis ett sådant inflytande
genom sina representanter i fjärde fondstyrelsen. Om AP-fonden genom
en styrelse med kraftigt inslag av löntagarrepresentanter har ett ägarintresse
av någon betydenhet i ett företag bör detta förhållande också
rimligen stärka den position som de anställdas representanter intar i
företagets styrelse. Såsom ofta framhållits i debatten om det föreliggande

NU 1973:58

förslaget skulle det därutöver vara värdefullt om de anställda i företag där
AP-fonden har gjort insatser kunde till följd av detta också få möjlighet
att utöva inflytande på företagets utveckling via bolagsstämman. Det är
enligt utskottets mening önskvärt att man försöker åstadkomma regler
som gör det möjligt för fondstyrelsen att som ombud på bolagsstämma
utnyttja mer än en företrädare för de anställda, så att de anställdas
representation i företagets styrelse får en mera direkt motsvarighet vid
bolagsstämman än aktiebolagslagen för närvarande tillåter. Utskottet
föreslår därför att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till
lagändring som gör det möjligt för AP-fonden att under de förutsättningar
som utskottet här angivit uppdra åt representanter för de anställda
i ett företag att utöva rösträtt för fondens aktier i företaget. När sådan
möjlighet skapats bör fondstyrelsen fortsättningsvis som regel delegera
rösträtten för sina aktier i olika företag på angivet sätt.

Förslaget till reglementsändringar

Med det ovan sagda har utskottet i alla delar tillstyrkt det förslag till
lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning som framläggs i propositionen.

Förslagen till skatteförfattningar

1 propositionen uttalas att frågan om skattskyldighet för avkastningen
av de medel som fjärde fondstyrelsen förvaltar bör lösas i enlighet med
vad som i allmänhet gäller för kapitalplacering i aktier. Fonden föreslås
därför bli skattskyldig för all inkomst som härrör från fjärde fondstyrelsens
kapitalförvaltning. Förmögenhetsskatt anses däremot inte böra utgå.
I enlighet härmed framläggs i propositionen förslag till ändringar i
kommunalskattelagen (1928:370), i förordningen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
i enlighet med vad som sålunda förordats.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen
och tillstyrker författningsförslagen.

Medel ur allmänna pensionsfonden till mindre och medelstora företag

I några av de motioner som föranletts av propositionen 1973:97
framförs alternativa eller kompletterande förslag som gäller tillförsel av
medel ur allmänna pensionsfonden till de mindre och medelstora
företagen.

Det belopp av 500 milj. kr. som enligt propositionen skall disponeras
av fjärde fondstyrelsen för aktieköp föreslås i motionen 1973:1956 bli
kanaliserat som långfristigt kapital till mindre och medelstora företag via
mellanhandsinstituten. Av dessa nämns i motionen AB Industrikredit,
varvid anförs att 250 milj. kr. som detta institut beviljat såsom lån inte
har kunnat utbetalas på grund av medelsbrist.

NU 1973:58

Samma förhållande berörs i motionerna 1973:1942 och 1973:1957
och ger där anledning till identiska yrkanden om att riksdagen skall uttala
sig för att ytterligare krediter, i en första omgång i storleksordningen 250
milj. kr., skall tillföras de mindre och medelstora företagen genom ökad
upplåning i allmänna pensionsfonden.

I vad gäller de faktiska förhållanden i fråga om AB Industrikredit och
AB Företagskredit som åsyftas i motionerna vill utskottet hänvisa till det
interpellationssvar rörande de mindre och medelstora företagens upplåning
ur allmänna pensionsfonden som för kort tid sedan lämnades av
chefen för finansdepartementet och som refereras i det föregående
(s. 16).

I anledning av motionsyrkandena vill utskottet också erinra om några
grundläggande förutsättningar för allmänna pensionsfondens förvaltning.
Ett av de önskemål som avsågs bli tillgodosedda genom det system för
fondförvaltningen som statsmakterna valde var att fonden skulle ha en i
möjligaste mån fri och självständig ställning. I detta syfte gjordes den till
en fristående institution, förvaltad av styrelser som till övervägande delen
företräder arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Principerna
för fondens förvaltning finns uttryckta i det reglemente som delvis ändras
enligt den nu föreliggande propositionen och i dithörande motivuttalanden.
Av det sagda följer att Kungl. Maj:t inte har någon befogenhet att
besluta om fondmedlens disposition och också, enligt utskottets mening,
att riksdagen bör visa återhållsamhet i fråga om allmänna uttalanden som
har karaktären av direktiv för fondstyrelserna vid sidan av reglementet.

I sakfrågan åberopar utskottet det nyssnämnda interpellationssvaret.
Utskottet anser inte att det med fog kan hävdas att de mindre och
medelstora företagen är missgynnade vid fördelningen av allmänna
pensionsfondens medel. Givetvis framstår det som önskvärt att väntetiden
för avlyft av banklån mot lån i AB Industrikredit och AB
Företagskredit kan minskas, men det synes ogörligt att i en tid av
knapphet på kapital helt undgå att även de mindre och medelstora
företagen råkar ut för kösituationer. Utskottet vill också erinra om att
1968 års kapitalmarknadsutredning bland sina uppgifter har att pröva om
nuvarande former för att kanalisera fondens medel till näringslivet kan
anses tillräckliga och om en utbyggnad bör ske av de särskilda
mellanhandsinstituten. Med hänvisning till vad nu sagts avstyrker
utskottet de här berörda yrkandena i dels motionen 1973:1956, dels
motionerna 1973:1942 och 1973:1957.

Flera andra motionsyrkanden avser också frågan om hur de mindre
och medelstora företagen skall få tillgång till medel ur allmänna
pensionsfonden. Olika åtgärder för att fondmedel skall kunna slussas till
dessa företag via bankväsendet berörs i motionen 1973:518. I motionerna
1972:1942 och 1973:1957 — vilka har väckts i anledning av propositionen
1973:97 — nämns företagareföreningarna som ett tänkbart instrument
för att tillhandahålla de mindre och medelstora företagen medel ur
fonden dels som krediter, dels också som riskbärande kapital. En
grundtanke är här att det är önskvärt att finna decentraliserade former
för förmedlingen av allmänna pensionsfondens medel till näringslivet. I

NU 1973:58

motionen 1973:1957 föreslås också att det skall övervägas att skapa
regionala utvecklingsbanker som nära samarbetar med företagareföreningarna.

Det uppdrag som åvilar 1968 års kapitalmarknadsutredning täcker
enligt utskottets mening i erforderlig utsträckning de utredningsönskemål
som kommer till uttryck i de här berörda motionsyrkandena. Utskottet
anser därför att riksdagen inte har anledning att göra någon särskild
framställning till Kungl. Maj:t rörande utredningens arbete på detta
område. De här aktuella motionsyrkandena avstyrks sålunda.

Översyn av AB Industrikredits och AB Företagskredits utlåningsbestämmelser De

mindre företagen uppvisar ett växande behov av krediter för
exportverksamhet, marknadsföring och produktutveckling, vilket kan
vara svårt att tillgodose med traditionella kreditformer, anförs i motionen
1973:1957. AB Industrikredit och AB Företagskredit borde, menar
motionärerna, på ett smidigare sätt än nu kunna anpassa sig till de nya
behoven genom att tillämpa en friare kreditbedömning, eventuellt
kombinerad med nya låneformer. Motionärerna begär en översyn av de
båda institutens utlåningsbestämmelser i detta syfte.

AB Industrikredits och AB Företagskredits kreditgivning baseras, som
naturligt är, på en totalbedömning av de berörda företagens kreditbehov
och kreditvärdighet. Härigenom kan även sådana kreditändamål som
anges i motionen tillgodoses. Att krediter skulle lämnas med direkt
inriktning på speciella ändamål av det slaget ter sig mot bakgrund av vad
nu sagts inte realistiskt. Utskottet finner inte skäl att förorda någon
översyn av utlåningsbestämmelsema och avstyrker alltså motionsyrkandet.

Samordnat kreditstöd samt stärkt soliditet för mindre och medelstora
företag

En ökad samordning av kreditstödet till de mindre och medelstora
företagen och åtgärder för att stärka dessa företags soliditet förordas i
motionen 1973:518. Motionärerna vänder sig mot den uppfattning som
betänkandet (Ds 1 1972:7) Specialdestinerat kreditstöd utmynnar i,
nämligen att förutsättningarna för en längre gående organisatorisk
samordning av kreditstödet är begränsade. Som medel att stärka
soliditeten nämns huvudsakligen ändrade beskattningsregler.

Utskottet har i sitt betänkande 1973:54 behandlat ett motionsyrkande
om en utredning rörande mera ändamålsenliga former för de statliga
kreditstöden. Härvid hänvisade utskottet till att statens industriverk
framgent kommer att utgöra en organisatorisk bas för finansiellt stöd till
företagen och att en samordning och rationalisering torde bli möjlig
härigenom. Dessutom erinrade utskottet om den nyligen avslutade
utredningen rörande det specialdestinerade kreditstödet.

NU 1973:58

Utskottets slutsats att det inte för närvarande synes föreligga någon
anledning för riksdagen att ta initiativ till ytterligare åtgärder i fråga om
formerna för statligt kreditstöd till de mindre och medelstora företagen
gäller också i det sammanhang som nu är aktuellt. Såvitt avser frågan om
de mindre och medelstora företagens soliditet inskränker sig utskottet till
att hänvisa till företagsskatteberedningens (Fi 1970:77) pågående arbete.
Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet.

Allmänt uttalande om näringspolitiken

Det yrkande om avslag på propositionen 1973:97 i dess helhet som
framförs i motionen 1973:1941 åtföljs av ett yrkande att riksdagen skall i
ett uttalande till Kungl. Maj:t formulera vissa krav på ”en ny näringspolitik
ägnad att befrämja nyföretagande, sysselsättning och utveckling samt
decentralisering av ägande och inflytande”. De krav som i korthet anges
av motionärerna gäller bl. a. en begränsning av den offentliga sektorns
expansion, åtgärder för att underlätta de mindre och medelstora
företagens kredit- och kapitalförsörjning samt olika reformer på skatteområdet.
Bl. a. förordas — med hänvisning till det tekniska forskningsoch
utvecklingsarbetets näringspolitiska betydelse — att möjligheterna för
näringslivet att göra skattefria avsättningar till forsknings- och utvecklingsfonder
skall prövas.

Utskottet har i sitt betänkande 1973:54 behandlat en rad förslag
rörande de mindre och medelstora företagen. De önskemål rörande den
offentliga sektorn, skattesystemet osv. som framförs i motiveringen för
det nu aktuella motionsyrkandet har mera utförligt tagits upp i andra
motioner som hänvisats till de utskott som i första hand sysslar med
dessa slags frågor. Viss skattelättnad i syfte att stimulera industriföretagens
forsknings- och utvecklingsarbete har föreslagits i propositionen
1973:126, som skatteutskottet behandlar i sitt betänkande 1973:43.
Näringsutskottet finner det inte meningsfullt att riksdagen i detta
sammanhang på grundval av motionen 1973:1941 gör ett allmänt
uttalande om näringspolitiken. Motionsyrkandet avstyrks därför av
utskottet.

Den regionala inriktningen av allmänna pensionsfondens placeringar

Liksom i en likartad motion vid 1972 års riksdag tas i motionen
1973:990 upp frågan om den regionala inriktningen av allmänna
pensionsfondens placeringar. Motionärerna önskar få till stånd en
undersökning av i vad mån fondens hittillsvarande placeringspolitik
stämmer överens med de samhälleliga målen för regionalpolitiken. De vill
att den regionala fördelningen av fondens placeringar skall belysas genom
en fortlöpande statistik. Vidare anser de att riksdagen bör begära att
Kungl. Maj:t lägger fram förslag till riktlinjer för hur fondens långivning
till kommunerna och näringslivet skall bringas i överensstämmelse med de
regionalpolitiska mål som statsmakterna har antagit.

NU 1973:58

Utskottet vill i första hand hänvisa till vad utskottet — såsom
redovisats i det föregående — anförde med anledning av förra årets
motion i samma ämne (NU 1972:12). Den kritik som motionärerna nu
riktar mot utskottets resonemang förefaller inte övertygande. Några
indicier som skulle kunna tyda på en sådan avvikelse mellan fondens
placeringspolitik och de politiska mål som statsmakterna uppställt har
motionärerna inte heller förebragt. Utskottet vill erinra om sitt uttalande
förra året att det bland principerna för fondens förvaltning kan anses ingå
att dess placeringsbeslut inte i och för sig skall ha någon styrande effekt.
Med förnyad hänvisning härtill och med erinran om den allmänna
översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt som verkställs
av kapitalmarknadsutredningen avstyrker utskottet motionen.

Återlän till enskilda personer

Det återlånesystem som nu tillämpas innebär att företag som under
föregående år har erlagt tilläggspensionsavgift får vissa speciella
lånemöjligheter. Återlånen är i praktiken lån till de bankinstitut som
företagen anlitar; dessa institut svarar själva för återbetalningen till
fondstyrelsen, och de prövar i vanlig ordning företagens kreditvärdighet
etc. I motionen 1973:1944 skisseras ett kompletterande återlånesystem
som skulle innebära att fysiska personer som tjänat in pensionspoäng i
ATP-systemet skulle via bankerna få låna medel från allmänna pensionsfonden
för placering i sådana värden som aktier, obligationer och
fastigheter.

Utskottet kan inte finna att det skulle vara ett samhälleligt intresse att
vidta särskilda åtgärder för att enskilda personer skall kunna på kredit
förvärva aktier — med de risker detta medför — och obligationer. Ett
mera legitimt kreditbehov kan föreligga i samband med fastighetsförvärv
för bostadsändamål. Detta kreditbehov torde emellertid i tillbörlig
utsträckning kunna tillgodoses av kreditinstituten utan ett särskilt
återlånesystem. En ordning som skulle leda till konkurrens om fondens
medel mellan försäkringstagarna och de avgiftsbetalande företagen synes
för övrigt inte eftersträvansvärd. Utskottet avstyrker motionen
1973:1944.

Löntagarsparande i företagen

Ett system där löntagarna på individuell basis får andel i företagens
kapitaltillväxt förordas i motionen 1973:1942, som har väckts i
anledning av propositionen. Systemets principer skulle anges i lag, och
statsmakterna skulle på olika sätt, bl. a. genom skattelättnader, ge
stimulans åt systemet. Den årliga avsättningens storlek skulle bli föremål
för förhandlingar. En utredning, innefattande representation för arbetsmarknadens
parter, föreslås få i uppdrag att avge förslag enligt dessa
riktlinjer. Samma yrkande har av en del av motionärerna tidigare i år
framförts i motionen 1973:1470. Ytterligare en av de nya motionerna

NU 1973:58

pläderar för en utredning om löntagarsparande i företagen. Det är
motionen 1973:1957, där olika tänkbara metoder skisseras och förord
närmast ges åt en ordning som grundar sig på köp av konvertibla
obligationer. I denna del ansluter motionen nära till motionen
1973:1510, som väcktes under den allmänna motionstiden. Ett delägarsparande
byggt på konvertibla obligationer, kombinerat med en temporär
upplåning hos allmänna pensionsfonden och en viss skatteförmån,
föreslås i motionen 1973:829 bli föremål för utredning. I motionen
1973:820 begärs att en parlamentarisk utredning med representation för
arbetsmarknadspartema skall tillsättas för att försöka konstruera ett
system som ger de anställda delägarskap i företaget genom aktier som
emitteras till värdet av den återinvesterade delen av vinsten. Grundtanken
är här att de anställdas arbetsinsats skall berättiga dem till andel i
förmögenhetstillväxten inom företaget. Detta är ett uttryck för de
fördelningspolitiska och företagsdemokratiska motiv som åberopas i
motionerna. Vid sidan av dem anges allmänt som ett huvudmotiv att ett
ökat sparande är angeläget som grund för en utvidgad investeringsverksamhet.

De förslag som här kortfattat angivits är inte nya. Utskottet yttrade
sig senast 1972 över ett antal motioner med motsvarande innebörd.
Liksom då vill utskottet nu slå fast att förslagen har att göra med
omfattningen och fördelningen av den totala ersättningen till de anställda
och att detta är ett ämne som det bör lämnas åt arbetsmarknadens parter
att förhandla och träffa avtal om. Arbetsmarknadspartema bör själva få
påkalla statsmakternas medverkan om de anser statliga åtgärder på
lönsparandets område erforderliga. I motionen 1973:820 sägs — i
polemik mot utskottets här redovisade ståndpunkt — att en viss
lagstiftning torde bli nödvändig för att en tillfredsställande lösning skall
uppnås och skulle bli ett värdefullt stöd för löntagarorganisationerna i
deras förhandlingsarbete. Om organisationerna skulle anse detta vara
fallet ligger det helt i linje med vad utskottet har uttalat att de begär
insatser från statens sida. Påståendet i motionen tycks emellertid jävas av
de avstyrkande remissyttrandena från LO, TCO och SACO. Sammanfattningsvis
anser utskottet alltså att motionsyrkandena angående företagssparande
av de anställda inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Arbetsdemokratiskt program

Att aktieköp för medel ur allmänna pensionsfonden skulle vara ett
avgörande medel för att ge löntagarna inflytande och medbestämmande
är ett i granden felaktigt påstående, hävdas det i motionen 1973:1942.
Mot denna bakgrund önskar motionärerna att riksdagen skall göra ett
uttalande till förmån för ett arbetsdemokratiskt program som i korthet
anges i motionen. Det är baserat på folkpartiets partiprogram och berör
frågor om insyn, inflytande och medbestämmande för de anställda,
bättre arbetsmiljö och förbättrad företagshälsovård.

Den omständigheten att till stöd för propositionens förslag åberopas

NU 1973:58

bl. a. att förslaget medför ökad ekonomisk demokrati kan knappast tas
till intäkt för att riksdagen i detta sammanhang mera allmänt skulle ta
ställning till hur de fortsatta strävandena på det området och på
företagsdemokratins område bör utformas. En del av de frågor som
motionärerna vill att riksdagen nu skall uttala sig i behandlas ingående i
den just framlagda propositionen 1973:130 angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen
och andra åtgärder för en bättre arbetsmiljö. Andra
utreds för närvarande av arbetsrättskommittén (In 1973:03), som har till
uppgift att göra en allmän översyn av arbetsfredslagstiftningen. Utskottet
finner det inte befogat att riksdagen på grundval av det här berörda
motionsyrkandet tar upp till prövning de mångahanda frågor som
yrkandet aktualiserar utan avstyrker motionen 1973:1942 i senast nämnd
del.

Aktieemissioner och vinstandelslån

Utöver de anställdas sparande som en källa till ytterligare ägarkapital
berörs i motionen 1973:1470 möjligheterna att allmänt stimulera nya
aktieemissioner från företagens sida och att skapa mellanformer mellan
lån av sedvanliga slag och riskvilligt ägarkapital, t. ex. i form av
vinstandelslån. Det föreslås att riksdagen skall anhålla hos Kungl. Maj:t
om förslag i dessa hänseenden.

Till viss del har motionärernas senast återgivna önskemål tillgodosetts
genom det förslag som nyligen i propositionen 1973:93 framlagts om att
aktiebolag skall kunna ge ut konvertibla skuldebrev, dvs. skuldebrev som
kan bytas ut mot aktier i det låntagande bolaget, och skuldebrev
förenade med optionsrätt att teckna nya aktier i bolaget. I avvaktan på
att kapitalmarknadsutredningen slutför sitt arbete och att förslag till ny
aktiebolagslag föreläggs riksdagen är utskottet inte berett att föreslå
ytterligare åtgärder i fråga om formerna för kapitaltillförsel till företagen.

Sysselsättningspolitiskt handlingsprogram

Utskottet har ovan i samband med propositionen 1973:97 behandlat
motionen 1973:1943, vari föreslås att allmänna pensionsfondens insats av
riskvilligt kapital skall inriktas på nya statliga industrier, ”basindustrier”.
Det sysselsättningspolitiska handlingsprogram som påyrkas i motionen
1973:1472 skulle som ett viktigt inslag ha anläggandet av statliga
basindustrier i skilda regioner. En ökad satsning på framtidsforskning och
framtidsbetonade branscher och ett särskilt investeringsprogram för
sociala och miljömässiga bristområden ingår vidare som punkter i den
sammanfattning av det önskade programmets innehåll som finns i
hemställan i motionen 1973:1472.

Genom sitt avstyrkande i det föregående av motionen 1973:1943 har
utskottet i det väsentliga tagit ställning också till motionen 1973:1472.
De ytterligare önskemål som anges i denna motion gäller angelägna
områden, där stora insatser redan görs dels reguljärt, dels inom ramen för

NU 1973:58

de sysselsättningsskapande åtgärder som arbetsmarknadsverket svarar för.
Utskottet hänvisar till statsmakternas samlade insatser på arbetsmarknadspolitikens
område och anser inte att någon särskild framställning till
Kungl. Maj :t bör föranledas av motionen 1973:1472.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uppskov till höstsessionen

att riksdagen avslår motionen 1973:1941 punkten A, motionen
1973:1942 punkterna 1 och 2 och motionen 1973:1957
punkten 1,

2. beträffande avslag på propositionen 1973:97 i dess helhet

att riksdagen avslår motionen 1973:1941 punkten Bl,
motionen 1973:1942 punkten 3, motionen 1973:1944
punkten 1 och motionen 1973:1956 i ifrågavarande del,

3. beträffande fondstyrelsernas antal och sammansättning

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande
del och med avslag på motionen 1973:1943 i
ifrågavarande del bifaller propositionen 1973:97 såvitt gäller
förslag om inrättande av en fjärde fondstyrelse med i
propositionen angiven sammansättning,

4. beträffande belopp som får placeras i aktier

att riksdagen med avslag på motionen 1973:1943 i ifrågavarande
del och motionen 1973:1957 i ifrågavarande del
bifaller propositionen 1973:97 såvitt gäller storleken av det
belopp som får användas för riskbärande placeringar,

5. beträffande inriktningen av aktieplaceringarna

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande
del och med avslag på motionen 1973:1943 i ifrågavarande
del bifaller vad i propositionen 1973:97 föreslagits
beträffande inriktningen av allmänna pensionsfondens aktieplaceringar,

6. beträffande maximering av insats i visst företag

att riksdagen avslår motionen 1973:1957 såvitt den gäller
maximering av fjärde fondstyrelsens rätt att förvärva aktier i
visst bolag,

7. beträffande återinvestering av avkastningen på aktier

att riksdagen avslår motionen 1973:1957 såvitt gäller dispositionen
av avkastningen på medel under fjärde fondstyrelsens
förvaltning,

8. beträffande granskning av allmänna pensionsfondens nya
verksamhet

att riksdagen avslår motionen 1973:1957 såvitt den gäller
formerna för granskning av fjärde fondstyrelsens verksamhet,

9. beträffande delegation av rösträtt för allmänna pensionsfondens
aktier

att riksdagen

3 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 58

Kartong'. S. 33, rad 27 Står: 1957 och Rättat till: 1957 i ifrågavarande del och S.
34, rad 29 Står: punkten 5 Rättat till: punkterna 5 och 6

NU 1973:58

a) hos Kungl. Majrt hemställer om förslag till lagändring
beträffande utövande av rösträtt för aktier i enlighet med vad
utskottet anfört,

b) finner motionen 1973:1943 i ifrågavarande del och
motionen 1973:1957 i ifrågavarande del besvarade genom
hemställan under a,

10. beträffande förslag till lag om ändring i reglementet (1959:
293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning

att riksdagen med avslag på lagförslaget i motionen 1973:
1943 antager det i propositionen 1973:97 framlagda förslaget
till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning,

11. beträffande förslag till skatteförfattningar

att riksdagen antager i propositionen 1973:97 framlagda
förslag till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

b) förordning om ändring i förordningen (1947:576) om
statlig inkomstskatt,

c) förordning om ändring i förordningen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt,

12. beträffande förmedling av medel ur allmänna pensionsfonden
genom mellanhandsinstitut

att riksdagen avslår motionen 1973:1942 punkten 4, motionen
1973:1956 i ifrågavarande del och motionen 1973:1957
punkten 5,

13. beträffande förmedling av medel ur allmänna pensionsfonden
I genom banker och företagareföreningar m. m.

att riksdagen avslår motionen 1973:518 punkten 2, motionen
1973:1942 punkterna 5 och 6 och motionen 1973:1957
punkten 7,

14. beträffande översyn av AB Industrikredits och AB Företagskredits
utlåningsbestämmelser

att riksdagen avslår motionen 1973:1957 punkten 6,

15. beträffande samordning av kreditstöd samt stärkt soliditet
för mindre och medelstora företag

att riksdagen avslår motionen 1973:518 punkten 1,

16. beträffande allmänt uttalande om näringspolitiken

att riksdagen avslår motionen 1973:1941 punkten B 2,

17. beträffande den regionala inriktningen av allmänna pensionsfondens
placeringar

att riksdagen avslår motionen 1973:990,

18. beträffande återlån till enskilda personer

att riksdagen avslår motionen 1973:1944 punkten 2,

19. beträffande löntagarsparande i företagen
att riksdagen avslår

a) motionen 1973:820,

b) motionen 1973:829,

c) motionen 1973:1470 punkten B 5,

NU 1973:58

d) motionen 1973:1510,

e) motionen 1973:1942 punkten 7,

f) motionen 1973:1957 punkten 4,

20. beträffande arbetsdemokratiskt program

att riksdagen avslår motionen 1973:1942 punkten 8,

21. beträffande aktieemissioner och vinstandelslån

att riksdagen avslår motionen 1973:1470 punkten B 6,

22. beträffande sysselsättningspolitiskt handlingsprogram
att riksdagen avslår motionen 1973:1472.

Stockholm den 21 maj 1973

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s),
Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Wirtén (fp), Sjönell (c), Wååg (s),
Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c) och
Häll (s).

Reservationer

1. beträffande uppskov till höstsessionen (utskottets hemställan under 1)
av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c),
Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som
anser

dels att det avsnitt på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet finner inte” och slutar med ”sig från propositionens” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Såsom anförs i de nämnda motionerna talar starka skäl för att
riksdagsbehandlingen av propositionen 1973:97 får anstå till riksdagens
höstsession. Det är otillfredsställande att en sakfråga av denna räckvidd
tas upp till behandling på grundval av ett förslag som i sin aktuella
utformning inte har prövats av remissinstanserna. Det är också otillfredsställande
att en sådan fråga skall avgöras efter en i tiden starkt
koncentrerad utskottsbehandling som inte medgivit en allsidig prövning
av ärendet. Det främsta skälet för uppskov är emellertid att väljarna i
rådande läge bör få tillfälle att genom valutslaget ange riktlinjer för
frågans fortsatta behandling.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1973:1941 punkten A, motionen
1973:1942 punkten 1 och motionen 1973:1957 punkten 1

NU 1973:58

uppskjuter behandlingen av propositionen 1973:97 och därav
föranledda motioner till höstsessionen,

b) med bifall till motionen 1973:1942 punkten 2 uppdrar åt
näringsutskottet att remissbehandla propositionen,

2. beträffande avslag på propositionen 1973:97 i dess helhet (utskottets
hemställan under 2)

a) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp) och
Hovhammar (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med
”Utgångspunkten för bedömning” och slutar med ”i dess helhet” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Den kritik mot propositionen som referas ovan och som mest
utförligt framförs i motionerna 1973:1941 och 1973:1942 är enligt
utskottets mening tungt vägande. Utskottet anser inte att ett förslag om
utnyttjande av AP-fondsmedel för aktieköp bör accepteras av riksdagen.
Utskottet avstyrker därför propositionen 1973:97 i dess helhet.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1941 punkten
B 1, motionen 1973:1942 punkten 3, motionen 1973:1944
punkten 1 och motionen 1973:1956 i ifrågavarande del avslår
propositionen 1973:97 i dess helhet,

b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att det avsnitt på s. 21 i
utskottets yttrande som börjar med ”Utgångspunkten för bedömning”
och slutar med ”i dess helhet” bort utbytas mot ett stycke av följande
lydelse:

Utskottet kan så till vida ansluta sig till propositionens förslag att
utskottet instämmer i att en vidgad användning av medel ur AP-fonden är
angelägen. Endast genom att AP-fondens medel utnyttjas också för
investeringar som är förenade med risktagande finns förutsättningar för
att mera väsentligt stimulera sysselsättningen. Utskottet kan emellertid
inte godta tanken att de medel ur AP-fonden som kommer i fråga för
detta ändamål skall tillföras de privatkapitalistiska företagen. Arbetslöshetsfrågan
löses inte genom ytterligare favörer för dessa företag vid sidan
av de många som de för närvarande kan utnyttja. Inte heller leder köp av
aktier i privata företag med den av regeringen föreslagna konstruktionen
till något direkt lönarbetarinflytande i företagen. Den naturliga vägen att
utnyttja AP-fondsmedel på ett mera aktivt sätt är i stället att såsom
föreslås i motionen 1973:1943 satsa dem på nya statliga industrier,
särskilt sådana som kan fungera som basindustrier för den ekonomiska
utvecklingen i sina regioner.

I motionen ges en rad konkreta uppslag i fråga om industrityper som
ter sig lämpliga för engagemang från AP-fondens sida. Genom placering i
statliga företag öppnas också möjligheter att bereda de anställda ett

NU 1973:58

verkligt inflytande inom företagen i form av en reell beslutanderätt.

Med det sagda har utskottet angivit att utskottet inte är berett att
acceptera propositionens förslag mer än i vissa stycken. Utskottet delar
emellertid inte den uppfattning som framförs i de angivna motionerna att
förslaget om en ändring av AP-fondens reglemente som möjliggör köp av
aktier etc. skall helt avvisas. Derför avstyrker utskottet motionerna om
avslag på propositionen i dess helhet.

3. beträffande fondstyrelsernas antal och sammansättning (utskottets
hemställan under 3) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet delar uppfattningen” och slutar med ”i detta avseende” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Den utvidgning av AP-fondens verksamhet som nu förestår bör enligt
utskottets uppfattning åtföljas av en reorganisation av fondens ledning.
Såsom föreslagits av Landsorganisationen och flera fackförbund bör
AP-fonden fortsättningsvis förvaltas av en enda fondstyrelse med
majoritet för ledamöter som representerar lönarbetarnas organisationer.
Representanter för de privata arbetsgivarsammanslutningarna bör inte
ingå i styrelsen. Utskottet tillstyrker alltså i detta hänseende motionen
1973:1943, där reglerna för fondstyrelsens sammansättning i detalj anges
i 4 § i det i motionen intagna förslaget till ändring i reglementet
(1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen i anledning av propositionen 1973:97 i ifrågavarande
del, med avslag på motionen 1973:1957 i ifrågavarande
del och med bifall till motionen 1973:1943 i ifrågavarande
dels beslutar att allmänna pensionsfonden skall ledas av en
fondstyrelse med av utskottet angiven sammansättning,

4. beträffande belopp som får placeras i aktier (utskottets hemställan
under 4)

a) av herrar Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och Gustafsson i Säffle (c),
som anser

dels att det stycke på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet delar den” och slutar med ”rambeloppet bör ökas” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Kapitalmarknadsutredningens förslag om ett rambelopp av 500 milj.
kr. för AP-fondens aktieplaceringar har godtagits i propositionen. Den
begränsning som sålunda anges blir emellertid endast skenbar när det
samtidigt föreskrivs att Kungl. Majd på förslag av fondstyrelsen kan

NU 1973:58

bestämma högre belopp utan begränsning uppåt. Det synes utskottet
ofrånkomligt att beslut av den ekonomiska räckvidd som det här är fråga
om måste få träffas av riksdagen. Utskottet avvisar därför propositionens
förslag och tillstyrker den lösning som anges i motionen 1973:1957.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen i anledning av propositionen 1973:97 i ifrågavarande
del, med avslag på motionen 1973:1943 i ifrågavarande
del och med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande
del beslutar att av allmänna pensionsfondens medel får för
riskbärande placeringar användas högst 500 milj. kr.,

b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet delar den” och slutar med ”rambeloppet bör ökas” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

För att en tillräcklig satsning av AP-fondsmedel skall möjliggöras krävs
att den andel av fondmedlen som får användas för aktieköp inte
begränsas alltför mycket. Den linje som föreslagits av kapitalmarknadsutredningen
och som enligt propositionens förslag skall följas tills vidare
innebär att mindre än en procent av fondens totala omslutning får tas i
anspråk för det nya ändamålet. En sådan restriktivitet kan utskottet inte
tillstyrka. Utskottet ansluter sig i stället till uppfattningen i motionen
1973:1943 att fem procent av fondmedlen bör få placeras i den nya
ordning som nu skall föreskrivas.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen i anledning av propositionen 1973:97 i frågavarande
del, med avslag på motionen 1973:1957 i ifrågavarande
del och med bifall till motionen 1973:1943 i ifrågavarande
del beslutar att för riskbärande placeringar i föreskriven
ordning får användas fem procent av allmänna pensionsfondens
medel,

5. beträffande inriktningen av aktieplaceringarna (utskottets hemställan
under 5) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke på s. 23 i utskottets yttrande som börjar med ”De
förslag som” och slutar med ”motionen 1973:1943” bort utbytas mot
ett stycke av följande lydelse:

Aktieköp i privata företag enligt den ordning som föreslås i propositionen
kan inte beräknas leda vare sig till ökad sysselsättning eller till
löntagarinflytande över företagen. De skulle närmast innebära ytterligare
en ekonomisk favör vid sidan av de många som nu utgår till särskilt
storföretagen. Endast genom ett program för direkt tillväxtfrämjande
produktionsinvesteringar i form av nya statliga industrier kan på en gång

NU 1973:58

varaktig sysselsättning och makt åt de anställda i företagen skapas.
Statliga industrier av det slag som föreslås i motionen 1973:1943
kommer också att få betydelse som drivkrafter för den ekonomiska
utvecklingen i de regioner dit de blir förlagda. Ett system med sådana
basindustrier kommer på ett helt annat sätt än punktvis gjorda aktieköp
att innebära en stimulans för den svenska ekonomin och skapa
förutsättningar för ökat välstånd och för social rättvisa.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen i anledning av propositionen 1973:97 i ifrågavarande
del, med bifall till motionen 1973:1943 i ifrågavarande
del och med avslag på motionen 1973:1957 i ifrågavarande
del beslutar att allmänna pensionsfondens aktieplaceringar
skall inriktas på statligt ägda företag, i första hand nyetablering
av basindustrier,

6. beträffande maximering av insats i visst företag (utskottets hemställan
under 6) av herrar Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och Gustafsson i
Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 24 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet ansluter sig” och slutar med ”i visst företag” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner det beklagligt att den av kapitalmarknadsutredningen
angivna femprocentspärren, som avsåg ^tt garantera decentraliserade
former för fjärde fondstyrelsens aktieförvärv, har tagits bort enligt
propositionens förslag och att fonden på detta sätt bereds möjlighet att
t. o. m. köpa upp hela företag. Utskottet avstyrker propositionen på
denna punkt och tillstyrker yrkandet i motionen 1973:1957 att en
bestämmelse om femprocentspärr skall införas i reglementet.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande
del beslutar att för fjärde fondstyrelsen skall gälla att
aktier i svenskt aktiebolag inte får förvärvas till större andel
än att aktierna utgör högst fem procent av röstetalet för
samtliga aktier,

7. beträffande återinvestering av avkastningen på aktier (utskottets
hemställan under 7) av herrar Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och
Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 24 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet finner den” och slutar med ”utskottet inte bärande” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik mot propositionen på denna punkt
som framförs i motionen 1973:1957 och förordar att 2 § reglementet
kompletteras med en bestämmelse rörande överföring av avkastningen av
de av fjärde fondstyrelsen förvaltade medlen till de övriga fondstyrelserna
enligt det förslag som framlagts av kapitalmarknadsutredningen.

Kartong: S. 42, råd 28 Står: punkten 5 Rättat till: punkterna 5 och 6

NU 1973:58

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande
del beslutar att avkastningen av medel under fjärde
fondstyrelsens förvaltning skall överföras till de övriga
fondstyrelserna i enlighet med vad utskottet anfört,

8. beträffande granskning av allmänna pensionsfondens nya verksamhet
(utskottets hemställan under 8) av herrar Gustafsson i Byske (c), Sjönell
(c) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 25 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet finner i” och slutar med ”i detta hänseende” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att det måste anses angeläget
att fjärde fondstyrelsens verksamhet årligen blir föremål för granskning
från riksdagens sida. De former för denna granskning som kapitalmarknadsutredningen
har förordat finns det enligt utskottets uppfattning
ingen anledning att avvika ifrån. Utskottet hemställer alltså att riksdagen
med bifall till motionen 1973:1957 i denna del beslutar om en
granskning av här angiven typ.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande
del beslutar att fjärde fondstyrelsens verksamhet
årligen skall underställas riksdagens granskning i enlighet med
vad utskottet anfort, \

9. beträffande förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293)
angående allmänna pensionsfondens förvaltning (utskottets hemställan
under 10) av herrar Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Svensson i Malmö
(vpk) och Gustafsson i Säffle (c), som - under förutsättning av bifall till
en eller flera av reservationerna 3—8 — anser

dels att det stycke på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med ”Med
det ovan” och slutar med ”framläggs i propositionen” bort utbytas mot
ett stycke av följande lydelse:

I det föregående har framlagts flera förslag till ändringar i förhållande
till den ordning som anges i propositionen. Vart och ett av dessa förslag
föranleder en överarbetning av det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning. Den erforderliga överarbetningen av lagtexten torde få
företagas inom Kungl. Maj ds kansli och nytt förslag föreläggas riksdagen
under höstsessionen. Detta är till fyllest med hänsyn till att den nya
ordningen avses träda i kraft den 1 januari 1974.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. att riksdagen med avslag på propositionen 1973:97 och
motionen 1973:1943, båda såvitt gäller utformningen av
förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning, hos Kungl. Maj:t

NU 1973:58

hemställer om nytt förslag till sådan lag i enlighet med vad
utskottet anfört,

10. beträffande förslag till skatteförfattningar (utskottets hemställan
under 11) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det avsnitt på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med ”1
propositionen uttalas” och slutar med ”och tillstyrker författningsförslagen”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

De förslag till ändringar i kommunalskattelagen (1928:370) och i
förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt som framläggs i
propositionen är inte förenliga med den ordning med en enda fondstyrelse
som föreslagits i det föregående. Riksdagen bör därför inte antaga
de tre förslagen till skatteförfattningar utan överlämna åt Kungl. Maj:t
att, om så anses erforderligt, återkomma med nya förslag under
höstsessionen.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen avslår i propositionen 1973:97 framlagda förslag
till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

b) förordning om ändring i förordningen (1947:576) om
statlig inkomstskatt,

c) förordning om ändring i förordningen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt,

11. beträffande förmedling av medel ur allmänna pensionsfonden genom
mellanhandsinstitut (utskottets hemställan under 12) av herrar Regnéll
(m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell
(c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 27 i utskottets yttrande som börjar med ”1
sakfrågan åberopar” och slutar med ”och 1973:1957” bort utbytas mot
ett stycke av följande lydelse:

Nu rådande förhållanden med en stor balans av låneobjekt hos
mellanhandsinstituten för vilka avlyft måste anstå på grund av institutens
otillräckliga möjligheter till upplåning hos allmänna pensionsfonden är
enligt utskottets mening inte godtagbara. Det är alltså högst befogat att
såsom i de här behandlade motionerna resa krav på åtgärder som leder till
att de mindre och medelstora företagens behov av långfristiga krediter
kan tillgodoses utan lång väntetid. I första hand måste AB Industrikredits
och AB Företagskredits påtalade behov av att låna upp ytterligare 250
milj. kr. hos allmänna pensionsfonden tillgodoses. Utskottet föreslår
riksdagen att hos Kungl. Maj.t anhålla att förhandlingar upptas med
fondstyrelserna om lämpliga åtgärder för att i rådande kapitalmarknadsläge
tillföra mellanhandsinstituten de resurser som krävs för att långfristiga
krediter i önskvärd utsträckning skall kunna ges till de mindre och
medelstora företagen.

NU 1973:58

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1942 punkten 4,
motionen 1973:1956 i ifrågavarande del och motionen
1973:1957 punkten 5 hos Kungl. Maj:t hemställer att
förhandlingar upptas med allmänna pensionsfondens styrelser
om åtgärder för att skapa kreditmöjligheter för mindre och
medelstora företag i enlighet med vad utskottet anfört,

12. beträffande förmedling av medel ur allmänna pensionsfonden genom
banker och företagareföreningar m. m. (utskottets hemställan under 13) av
herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c),
Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som
anser

dels att det stycke på s. 28 i utskottets yttrande som börjar med ”Det
uppdrag som” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks sålunda” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Att medel ur allmänna pensionsfonden i ökad utsträckning och på ett
smidigare sätt än hittills skall komma de mindre och medelstora
företagen till godo måste vara en riktpunkt för kapitalmarknadsutredningen
i dess fortsatta arbete. Särskild uppmärksamhet bör då ägnas åt
möjligheterna att skapa decentraliserade former för utnyttjandet av
fondmedlen. Att företagareföreningarna skulle anlitas som förmedlare
och att de eventuellt skulle kompletteras med regionala utvecklingsbanker
är intressanta uppslag. Utskottet föreslår att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller att kapitalmarknadsutredningen anmodas att särskilt
överväga de förslag som kommer till uttryck i de här aktuella
motionsyrkandena.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1942 punkterna
5 och 6 och motionen 1973:1957 punkten 7 samt i anledning
av motionen 1973:518 punkten 2 hos Kungl. Maj:t hemställer
om uppdrag åt 1968 års kapitalmarknadsutredning i
enlighet med vad utskottet anfört,

13. beträffande översyn av AB Industrikredits och AB Företagskredits
utlåningsbestämmelser (utskottets hemställan under 14) av herrar Regnéll
(m), Andersson i örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell
(c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 28 i utskottets yttrande som börjar med ”AB
Industrikredits och” och slutar med ”avstyrker alltså motionsyrkandet”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner motionärernas önskemål befogat och tillstyrker
därför en översyn av AB Industrikredits och AB Företagskredits
utlåningsbestämmelser enligt de riktlinjer som anges i motionen.

NU 1973:58

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 punkten 6
hos Kungl. Majt hemställer om översyn av AB Industrikredits
och AB Företagskredits utlåningsbestämmelser i enlighet
med vad utskottet anfört,

14. beträffande samordning av kreditstöd samt stärkt soliditet för
mindre och medelstora företag (utskottets hemställan under 15) av herrar
Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén
(fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 29 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottets slutsats att” och slutar med ”avstyrker alltså motionsyrkandet”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Som utskottet uttalade i sitt nyssnämnda betänkande synes det inte
för närvarande finnas någon anledning för riksdagen att ta initiativ till
ytterligare åtgärder i fråga om formerna för statligt kreditstöd till de
mindre och medelstora företagen. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t
beaktar de möjligheter till ökad samordning som kan föreligga och om så
är motiverat låter riksdagen få pröva förslag i ämnet. Att de mindre och
medelstora företagen får tillfälle att stärka sin soliditet är angeläget. Som
motionärerna föreslår bör riksdagen begära att Kungl. Maj:t låter nästa
års riksdag få ta ställning till reformförslag i detta hänseende.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. att riksdagen med bifall till motionen 1973:518 punkten 1
hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag föreläggs 1974 års
riksdag om dels ökad samordning av kreditstödet till mindre
och medelstora företag, dels åtgärder för att stärka mindre
och medelstora företags soliditet,

15. beträffande allmänt uttalande om näringspolitiken (utskottets hemställan
under 16) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser

dels att det stycke på s. 29 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet har i” och slutar med ”därför av utskottet” bort utbytas mot
ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att riksdagen kompletterar sitt ställningstagande
till propositionen 1973:97 med ett uttalande som anger
riktlinjer för en näringspolitik ägnad att till skillnad från den som nu förs
befrämja en positiv utveckling av vår ekonomi. En sådan näringspolitik
måste, såsom betonas i motionen 1973:1941, ta sikte på att underlätta
nyföretagande, att öka sysselsättningsmöjligheterna och att allmänt
stimulera näringslivets utveckling. Att bryta den statliga maktkoncentrationen
genom en decentralisering av ägande och inflytande måste också
vara en primär strävan. Utskottet anser följaktligen att riksdagen bör som
sin mening ge Kungl. Maj:t till känna att näringspolitiken bör utformas i
enlighet med de riktlinjer som anges i motionen 1973:1941.

NU 1973:58

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1941 punkten
B 2 som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört angående näringspolitikens inriktning,

16. beträffande den regionala inriktningen av allmänna pensionsfondens
placeringar (utskottets hemställan under 17) av herrar Andersson i
Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell (c) och
Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 30 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet vill i” och slutar med ”avstyrker utskottet motionen” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Liksom motionärerna finner utskottet det angeläget att garantier
skapas för att allmänna pensionsfonden med sin alltmera dominerande
roll på den svenska kapitalmarknaden inte i sin placeringspolitik kommer
att avvika från de regionalpolitiska mål som statsmakterna har uppställt.
För att så skall kunna ske måste fondens placeringar först och främst
belysas statistiskt på sådant sätt att deras regionala inriktning kan avläsas.
Det material som härigenom blir tillgängligt måste vidare analyseras med
utgångspunkt i de regionalpolitiska principerna. Genom att fastställa
riktlinjer för fondens utlåning till kommunerna och näringslivet bör
statsmakterna slutligen åstadkomma att fonden fortsättningsvis blir ett av
de aktiva instrumenten för de regionalpolitiska strävandena. Utskottet
tillstyrker sålunda motionen 1973:990 i alla delar.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med bifall till motionen 1973:990 hos Kungl.
Majd hemställer om

a) en analys av överensstämmelsen mellan allmänna pensionsfondens
hittillsvarande placeringspolitik och samhällsmålsättningarna
i regionalpolitiken i syfte att eliminera
konflikter dem emellan,

b) åtgärder för kontinuerlig produktion av statistik från
regional fördelningssynpunkt över allmänna pensionsfondens
kapitalplaceringar samt

c) förslag angående sådana riktlinjer för allmänna pensionsfondens
utlåning till kommunerna och näringslivet att långivningen
kommer att stå i överensstämmelse med de av
statsmakterna antagna regionalpolitiska målsättningarna,

17. beträffande åt erlan till enskilda personer (utskottets hemställan
under 18) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser

dels att det stycke på s. 30 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet kan inte” och slutar med ”motionen 1973:1944” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Ett återlånesystem av det slag som skisseras i motionen skulle kunna
bidra till en ökad spridning av det personliga ägandet. Att de enskilda

NU 1973:58

personer för vilka pensionsavgifter har erlagts får genom lån som indirekt
emanerar från fonden disponera pengar för egna placeringar ter sig
principiellt sett mera tillfredsställande än att alla placeringar bestäms av
det fåtal personer som ingår i fondstyrelserna. Utskottet är medvetet om
att motionärernas förslag inte saknar komplikationer men finner det vara
så intressant att det bör undersökas närmare. Följaktligen tillstyrker
utskottet att en utredning kommer till stånd i enlighet med vad som
föreslås i motionen 1973:1944.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1944 punkten 2
hos Kungl. Maj* anhåller om en utredning syftande till att
skapa ett system för återlån till enskilda personer i enlighet
med vad utskottet anfort,

18. beträffande löntagarsparande iföretagen (utskottets hemställan under
19) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske
(c), Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c),
som anser

dels att det stycke på s. 31 i utskottets yttrande som böljar med ”De
förslag som” och slutar med ”någon riksdagens åtgärd” bort utbytas mot
ett stycke av följande lydelse:

Självfinansieringsgraden inom företagen är nu oftast alltför låg för att
en tillfredsställande investeringsnivå skall uppnås. Genom att i större
utsträckning göra de anställda delaktiga i förmögenhetsbildningen inom
företagen skulle man öppna en viktig väg till ett ökat företagssparande,
som skulle kunna medverka till en ändring härvidlag. En utvidgad
intressegemenskap mellan företagens ägare och anställda och ökade
möjligheter till insyn och inflytande i företagen från de anställdas sida
skulle bli värdefulla bieffekter.

En förutsättningslös utredning på det aktuella området är enligt
utskottets mening väl motiverad. Den bör omfatta alla de förslag som
framförs i de här berörda motionerna. Vad utskottet åsyftar är i första
hand en teknisk utredning av möjligheterna att ge löntagarna andel i ett
långsiktigt företagssparande. Utskottet vill betona att statsmakterna
genom att föranstalta om en sådan utredning ingalunda skulle bryta mot
principen att det skall ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att
förhandla och träffa avtal om sådana former för sparande och delägarskap
som det här är fråga om. Den principen är självklar men bör inte
hindra statsmakterna att genom en utredning — där arbetsmarknadsparterna
givetvis bör vara representerade — bidra med underlag för

fördjupade överväganden och diskussioner i ämnet.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. att riksdagen i anledning av motionen 1973:820, motionen
1973:829, motionen 1973:1470 punkten B 5, motionen
1973:1510, motionen 1973:1942 punkten 7 och motionen

1973:1957 punkten 4 hos Kungl. Maj:t hemställer om utred -

NU 1973:58

ning rörande löntagarsparande i företagen i enlighet med vad
utskottet anfort,

19. beträffande arbetsdemokratiskt program (utskottets hemställan under
20) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Wirtén (fp), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som böljar på s. 31 med ”Den
omständigheten att” och slutar på s. 32 med ”senast nämnd del” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är helt utan grund som
den i propositionen föreslagna ordningen påstås leda till ökad ekonomisk
demokrati. I stället för att godtaga detta påstående bör riksdagen enligt
utskottets mening göra ett klart programuttalande till förmån för en
verklig arbetsdemokrati enligt de riktlinjer som anges i motionen. En
sådan viljeyttring från riksdagens sida skulle utgöra en god grund för den
fortsatta reformverksamheten på detta viktiga område.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1942 punkten 8
som sin mening ger Kungl. Majd till känna vad utskottet
anfört om ett program för insyn, inflytande och medbestämmande
för de anställda, för bättre arbetsmiljö och förbättrad
företagshälsovård,

20. beträffande aktieemissioner och vinstandelslån (utskottets hemställan
under 21) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson
i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i
Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 32 i utskottets yttrande som börjar med 'Till
viss del” och slutar med ”kapitalinförsel till företagen” bort utbytas mot
ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner motionärernas nu redovisade förslag angelägna och
tillstyrker att riksdagen riktar en framställning till Kungl. Maj:t i det
angivna syftet.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1470 punkten
B 6 hos Kungl. Maj :t hemställer att förslag föreläggs riksdagen
angående a) vinstandelslån, b) åtgärder för att stimulera
nyemissioner,

21. beträffande sysselsättningspolitiskt handlingsprogram (utskottets
hemställan under 22) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 32 med "Genom
sitt avstyrkande” och slutar på s. 33 med "av motionen 1973:1472” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Kapitalismens allmänna kris avspeglas i den sysselsättningskris som nu
råder i Sverige. Arbetslösheten, som för ett par årtionden sedan troddes

NU 1973:58

vara avskaffad, är nu ett allvarligt hot mot hela lönarbetarklassen. De
arbetslösa är inte längre en liten marginalgrupp utan en betydande andel
av befolkningen. Vid sidan av dem som är arbetslösa i traditionell mening
bör hit också räknas de som är föremål för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder av skilda slag, de som mot sin vilja arbetar på deltid i stället för
på heltid och de som har förtidspensionerats av arbetsmarknadsskäl.

Ökade investeringar anvisas ofta som ett medel att skapa nya
arbetstillfällen. Regeringen hörsammar villigt storfinansens krav på
skattelättnader och subventioner som påstås skola öka sysselsättningen
men som snarast får motsatt verkan, eftersom de bidrar till den ständiga
utvecklingen mot en ökad användning av kapital på lönarbetarklassens
bekostnad.

De sociala skadeverkningar som arbetslösheten leder till drabbar mest
dem som redan utan arbetslöshet är sämst ställda. Samhällsorganens
insatser i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och socialvård får
lönarbetarna själva betala — kapitalet hålls i stor utsträckning utanför.
De politiska slutsatser dessa förhållanden måste leda till — på lång sikt
och på kortare sikt — berörs i motionen 1973:1472. Motionen innehåller
riktlinjer för ett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram. Dess förslag
om statliga basindustrier syftar till en omfattande, aktiv och självständig
statlig produktion. De investeringar som skall göras motiveras emellertid
av något mer än blott en strävan att öka produktionen. De skall
inriktas på att förbättra standarden kvalitativt sett, vilket bl. a. innebär
att de sätts in för att råda bot på de sociala bristerna. Vinstmaximering
och rovdrift ersätts som produktionssystemets vägledare av folkflertalets
krav på arbete och på en god total livsmiljö.

Utskottet tillstyrker motionärernas förslag och föreslår alltså att
riksdagen uttalar sig för att ett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram
innefattande en kraftig utbyggnad av den statliga industrisektorn, en
stark satsning på framtidsbetonad forskning och omfattande investeringar
på sociala och miljömässiga bristområden snarast föreläggs riksdagen.

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1472 hos Kungl.
Maj:t begär förslag till ett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram
i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp) och
Hovhammar (m):

Då vi, såsom framgår av reservationen 2 a, anser att propositionen
1973:97 i sin helhet bör avslås, har vi inte deltagit i utskottets beslut
under punkterna 3 — 11.

GOTAB 73 3900 S Stockholm 1973