Näringsutskottets betänkande nr 57 är 1973 NU 1973:57

Nr 57

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:72 med
förslag till lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,
m. m., jämte motioner.

Ärendet

1 propositionen 1973:72 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
antaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till

1) lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,

2) lag om ändring i lagen (168:557) om rätt för utlänning och
utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag.

I anledning av propositionen har väckts tre motioner, 1973 :1896 —
1898.

I anslutning till propositionen behandlar utskottet också fem under
den allmänna motionstiden väckta motioner med yrkanden angående
åtgärder för att förhindra utländskt förvärv av svenskt företag,
begränsning av utländskt kapitals inflytande i Sverige,
förköpsrätt för staten vid överlåtelse eller nedläggning av företag,
upprättande av ett internationellt organ för samråd och ömsesidig
information om samt kontroll av multinationella företag,

vidgade möjligheter för producentkooperativ ekonomisk förening att
förvärva bundna aktier.

Motionerna redovisas nedan (s. 2 f.).

Över motionen i det sist angivna ämnet har Svenska åkeriförbundet
avgivit remissyttrande. 1 anledning av propositionen har Sveriges industriförbund
inkommit med en skrivelse, vilken återges i bilaga (s. 25 f.).

Propositionen

1 propositionen föreslås ändringar i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m. Ändringarna innebär bl. a.
att Kungl. Maj:t får möjlighet att i vissa fall vägra bolag tillstånd att
upphäva eller ändra s. k. utlänningsklausul i bolagsordningen. Härigenom
skapas möjlighet att förhindra utländskt övertagande av svenska företag i
sådana fall då övertagandet skulle vara oförenligt med väsentliga
inhemska intressen. För att hindra att den etableringskontroll som
åsyftas med de nya bestämmelserna kringgås föreslås att i lagen skall intas
en ny bestämmelse som innebär att om någon som inte fritt får förvärva
fast egendom vill förvärva rörelse eller del av rörelse från rättssubjekt som
fritt får förvärva fast egendom, förvärvet för sin giltighet förutsätter

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 57

NU 1973:57

2

tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. I
propositionen föreslås också för att hindra kringgående av etableringsbestämmelserna
viss ändring i lagen (1968:557) om rätt för utlänning
och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant
bolag. Slutligen föreslås att uttrycklig föreskrift skall tas in i 1968 års lag
om att avtal i strid mot denna lag är ogiltigt.

Lagförslagen återfinns på s. 2—5 i propositionen.

Motionerna

Yrkanden

De i anledning av propositionen väckta motionerna är:

1973:1896 av herr Brundin (m), vari hemställs att riksdagen skall, med
avslag på propositionen, hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning åsyftande
en allsidig översyn av lagen om inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag samt vissa andra därmed
sammanhängande författningar,

1973:1897 av herr Olof Johansson i Stockholm (c), vari hemställs att
riksdagen vid behandlingen av propositionen skall besluta att ur 18 §
inskränkningslagen avlägsna undantaget för fusion enligt 174 § aktiebolagslagen,

1973:1898 av herr Levin (fp), vari hemställs

1. att riksdagen skall bifalla propositionen,

2. att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maji hemställa om förslag
ägnat att möjliggöra samhällelig intervention i syfte att dels förhindra
företagsnedläggning, då sådan skulle innebära betydande arbetslöshet
eller annan allvarlig olägenhet, dels i rimlig omfattning hålla ägaren
skadeslös.

De i betänkandet behandlade motioner som väckts under den
allmänna motionstiden är:

1973:219 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen i skrivelse till regeringen begär att denna visar skärpt
restriktivitet vid beviljande av utlännings rätt att idka näring i Sverige
enligt lagen av den 29 november 1968,

2. att i lagen om aktiebolag av 14 september 1944 en ny 177 §
införes med följande lydelse: ”177 §. Utländsk medborgare eller utländsk
juridisk person får förvärva aktier i svenska aktiebolag endast efter
tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer” och
att nuvarande 177 § ges beteckningen 178 § och att övriga paragrafers
numrering ändras i enlighet härmed, samt

3. att riksdagen i skrivelse till regeringen som sin mening uttalar att
skärpt restriktivitet skall visas vid tillståndsgivning för aktieköp till stora
utländska kapitalägare,

NU 1973:57

3

1973:827 av herr Nilsson i Östersund m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen skall hos Kungl. Majit begära förslag om åtgärder syftande till
att ge staten förköpsrätt i de fall försäljning eller nedläggning av svenska
företag — mindre företag undantagna — aktualiseras,

1973:1451 av herr Dahlgren m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att
riksdagen skall besluta i enlighet med vad som i motionen angivits (se
nedan s. 5) samt att utskottet skall utarbeta vederbörlig lagtext,

1973:1465 av herr Göransson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
skall i skrivelse till Kungl. Majit begära att Kungl. Majit snarast framlägger
förslag till lagstiftning, exempelvis i form av en utvidgning av 1916 års
inskränkningslag, som gör det möjligt att förhindra utländskt förvärv av
svenskt företag som bedöms vara av vitalt intresse att behålla i svensk
ägo,

1973:1470 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser hemställan (punkten
B 4) att den svenska regeringen skall ta initiativet till upprättandet av ett
internationellt organ för samråd, ömsesidig information och kontroll av
multinationella företag.

Motionen 1973:1470 i övriga delar behandlas i utskottets betänkanden
1973:9, 1973:41, 1973:54 och 1973:58.

Motivering

Den föreslagna lagändringen i dess helhet ger, sägs det i motionen
1973:1896, tillsammans med den regleringsbefogenhet som tilldelas
Kungl. Majit upphov till problem av så vittgående slag att de inte
lämpligen kan lösas annat än i samband med en allsidig översyn av 1916
års lag. Den föreslagna etableringskontrollen kan därför enligt motionären
inte godtas ens provisoriskt, då detta kan leda till att den aviserade
översynen av 1916 års lag kommer att skjutas på framtiden. I en
utredning bör intresset av att bibehålla nationell dominans inom vissa
företag noga vägas mot behovet av en fortgående specialisering.

I motionen 1973:1897 hävdas att det finns anledning att pröva den
föreslagna tillståndsfrågan utifrån propositionens huvudlinje även när en
fusion mellan moderbolag och dotterbolag är aktuell. Skälet härtill skulle
vara att ett starkt utlandsintresse också denna väg skulle kunna tillföras
svenskt näringsliv i strid med allmänt intresse.

Behovet av den föreslagna ändringen i inskränkningslagen är uppenbart,
anförs det i motionen 1973:1898. Samhället bör dock också
tillförsäkras möjligheten att intervenera i syfte att hindra företagsnedläggning
om ägare av företag vägras överlåta rörelsen till utländska intressenter.
Interventionsmöjligheten borde tillförsäkras samhället även i andra
sammanhang, hävdas det vidare.

1 motionen 1973:219 anförs att de utlandsägda företagen i Sverige
fortfarande utgör en begränsad del av den svenska ekonomin men att de

NU 1973:57

4

expanderar snabbare än de svenska företagen. Inom vissa branscher börjar
dock, sägs det i motionen, det utländska kapitalet skaffa sig en
dominerande ställning. Reklambranschen, kreditupplysningsföretagen,
livsmedelsindustrin, oljebranschen och den elektroniska industrin anförs
som exempel.

Att utländska kapitalister köper upp svenska företag medför enligt
motionärerna en rad negativa konsekvenser för svenska arbetare och
tjänstemän. De utländska jättekoncerner som köper in sig i svenskt
näringsliv har genom sin ofta väldiga storlek och genom att de har
verksamheten förlagd till många länder stor makt att hävda sina intressen
mot fackliga krav, och de kan kringgå olika bestämmelser och undandra
sig skattskyldighet. Vissa företag redovisar dock stora vinster. Detta är
enligt motionärerna inte förvånande, eftersom företagsbeskattningen i
Sverige internationellt sett är gynnsam för kapitalet. Detta till trots låg,
enligt en uppgift som redovisas i motionen, lönerna 1970 i de utländskt
ägda företagen inom metall- och verkstadsindustri i allmänhet något lägre
än genomsnittet i respektive dyrort.

Under 1960-talet har en betydande ökning ägt rum såväl av utländsk
etablering i Sverige som av svensk företagsetablering i utlandet, konstateras
det i motionen 1973:1465. Motionärerna anser att den utländska
företagsetableringen i stort sett är till fördel för Sveriges ekonomiska
utveckling men att den också kan medföra vissa problem. De påpekar att
en alltför stor utländsk företagssektor kan komma att inskränka den
svenska regeringens handlingsfrihet, t. ex. då det gäller att föra en fortsatt
utjämnings- och jämlikhetspolitik eller att genomföra en fördjupad
företagsdemokrati. Motionärerna uttrycker vissa farhågor för att långsiktsbeslut
som är vitala för svensk välståndsutveckling kan komma att
försummas av en koncernledning som har såväl huvudkontor som
lojaliteter utanför landets gränser. Med motiveringen att utländsk
nyetablering kan innebära att nya produktionsresurser byggs upp och att
svenskt näringsliv tillförs nytt kunnande hävdar motionärerna att det
finns anledning att ställa sig mer positiv till utländska nyetableringar än
till utländska inköp av svenska företag. Det senare fallet innebär enligt
deras mening att svenska expansionsresurser överförs i utländsk ägo.

En rad omständigheter talar för att samhället måste garanteras bättre
insyn och större möjligheter att agera när enskilda företag står inför
ägarbyte eller skall läggas ned, sägs det i motionen 1973:82 7. Uppköp av
företag förekommer ofta utan att staten eller de anställda i förväg känner
till försäljningsplanerna. Beslut om försäljning eller nedläggning av
företag kommer därför ofta som en obehaglig överraskning för samhället
och för de anställda. Även om nedläggningar kan verka förklarliga
företagsekonomiskt sett skulle i många fall en bredare samhällsekonomisk
bedömning ge till resultat att driften borde fortsätta.

Den i svensk lag inskrivna förköpsrätten bör enligt motionärerna
utvidgas så att staten får förköpsrätt vid försäljningar av svenska företag
- mindre företag undantagna. Genom en lagstiftning av detta slag skulle
staten kunna gå in och mot bakgrunden av en allsidig samhällsekonomisk

NU 1973:57

5

bedömning pröva huruvida ett statligt ägarskap, helt eller delvis, vore att
föredra framför en försäljning till utländska intressen eller till annat
svenskt privat företag.

De multinationella företagen utgör, sägs det i motionen 1973:1470,
delvis en ny koncentrationsform. Företag som är verksamma i många
länder har visserligen funnits under lång tid. Ny är däremot den hårda
centrala styrning som kännetecknar de multinationella koncernerna och
som möjliggörs framför allt av förbättringar på kommunikationsteknikens
och datateknikens områden. Möjligheterna att dra upp ramar och
kontrollera företagen är betydligt mindre om dessa kan flytta verksamheten
från land till land och välja den lokalisering som är förmånligast från
skatte- och kontrollsynpunkt. Ett särskilt viktigt problem är, säger
motionärerna, de multinationella företagens kapitalöverföringar och
därav föranledda effekter på valutaområdet. För att kunna kontrollera de
multinationella företagens aktiviteter är internationell samverkan nödvändig
både mellan enskilda stater och mellan fackliga rörelser i olika
länder.

Motionärerna erinrar vidare om att en kartläggning av de multinationella
företagens verksamhet i Sverige och deras betydelse för den svenska
ekonomin för närvarande pågår. De anser att en sådan kartläggning är
värdefull men att det väsentliga är vilka slutsatser som dras av materialet
och vilka åtgärder som vidtas. Därför förordas att en särskild parlamentarisk
arbetsgrupp tillsätts för att med anknytning till koncentrationsutredningens
kartläggningar föreslå åtgärder för bättre kontroll av de multinationella
företagens aktivitet i Sverige. Detta senare förslag, framfört i
motionstexten, motsvaras inte av någon hemställan.

I motionen 1973:1451 framhålls att producentkooperativ förening,
som tillhandahåller transporttjänster, enligt inskränkningslagen inte får
förvärva bundna aktier. För de 300 s. k. lastbilcentraler — med närmare
11 000 aktiva medlemmar — som finns inom svensk åkerinäring hindras
härigenom, anförs det, integrering i närliggande ekonomisk verksamhet
och därigenom lastbilcentralernas utveckling som transportsäljande företag.
Lagen bör således ändras i angivet hänseende, säger motionärerna.

Uppgifter om utländsk företagsetablering i Sverige

En utredning om utländsk företagsetablering i Sverige pågår f. n. inom
Industrins utredningsinstitut. I en artikel i tidskriften Ekonomisk revy
1973:1 lämnas en beskrivning av den utländska företagssektorns omfattning,
struktur och utveckling i Sverige 1965 — 1970 som bygger på
material som insamlats av denna utredning. Nedanstående uppgifter —
som delvis återges också i propositionen — är hämtade från den nämnda
artikeln.

Antalet utländska företag i Sverige, definierade som rörelsedrivande
företag i vilket företag i utlandet äger minst 25 % av aktiekapitalet,
uppgick 1970 till ca 800. Dessa företag sysselsatte samma år nästan
100 000 anställda. Därmed var 1970 6,2 % av det totala antalet anställda

NU 1973:57

6

i svenska industri- och handelsföretag verksamma i utländska företag mot
4,4% år 1965. Industriföretagen svarar för merparten av både antal
anställda, omsättning och förvaltade tillgångar i den utländska företagssektorn.
Denna dominans har dock minskat något mellan 1965 och 1970
inte minst beroende på en kraftig expansion i varuhandels- och
serviceföretag. Uppgifter om antalet anställda, omsättning och tillgångar i
den utländska företagssektorn i Sverige 1965 och 1970 redovisas i tabell

1.

Tabell 1. Antalet anställda, omsättning och tillgångar i den utländska
företagssektorn i Sverige 1965 och 1970. Preliminära uppgifter.

Avser samtliga företag där minst 25 procent av aktiekapitalet ägs av ett
företag i utlandet.

Kategori av företag	Antal anställda		Omsättning1		Tillgångar1
1965	1970	ökning 1965-70 %	1965 Mkr	1970 Mkr	ökning 1965-70 %	1965 Mkr	1970 Mkr	ökning 1965-70 %
Industri	53 510	72 829	36	6816	13 194	94	5 903	10 640	80
därav oljeföretag2	6 375	7 778	22	1 836	3 048	66	2 447	3 725	52
Varuhandel	10 314	17 396	69	3 311	7 058	113	1 400	3 452	147
Service	4 109	9 354	128	538	1 174	118	453	901	99
Totalt	67 933	99 579	47	10 665	21 426	101	7 756	14 993	93

1 Omsättning (försäljningsvärde) och tillgångar (omsättnings- och anläggningstillgångar)
anges i löpande priser.

2 Avser endast oljeföretag med industriell verksamhet. Övriga oljeföretag inkluderas
i ”Varuhandel”.

Undersökningar visar att sysselsättnings- och omsättningsökningen i
den utländska industriföretagssektom i Sverige varit något snabbare än i
den svenska industriföretagssektorn i utlandet. Detta gäller i än högre
grad om oljeföretagen med industriell verksamhet exkluderas. Då blir
även ökningen av tillgångarna något kraftigare i den utländska industriföretagssektorn
i Sverige än i den svenska utomlands. Även om dessa
skillnader i expansionstakt föreligger under perioden så gäller fortfarande
att den svenska industriföretagssektorn i utlandet är betydligt större än
den utländska i Sverige. Antalet anställda i utländska företag i Sverige
utgör t. ex. endast 1/3 av det totala antalet anställda i svenska
industriföretag i utlandet år 1970.

I diagrammet på nästa sida har saluvärdet av den egna produktionen i
utlandsägda företag (här definierade som företag vari minst 50 % av
aktiekapitalet ägs av ett företag i utlandet) relaterats till saluvärdet inom
olika branscher i svensk industri. Totalt svarar de utländska företagen för
drygt 6,5 % av den totala produktionen i svensk industri 1970 mot drygt
4% 1965. De största utländska andelarna är koncentrerade till den ke -

NU 1973:57

7

Diagram 1. Utländsk andel (%) av saluvärdet i olika branscher inom svensk gruv- och tillverkningsindustri
1965 och 1970. Preliminära uppgifter.

Avser företag där minst 50 % av aktiekapitalet ägs av ett företag i utlandet.

Bransch

Utländsk andel (%)

<2

					12—
2—4	4—6	6—8	8—10	10—12	15

>15

Ung relativ (%)
förändr i andel
1965—70

Livsmedelsind

Textil- och beklädnadsind Trävaru-och

trävarumöbelind Massa-,

pappers-,
pappersvaru- och
grafisk ind

Kemisk ind (exkl
oljeföretag)

Kemisk ind (inkl
oljeföretag)

Jord- och stenvaruind Metallvaruind -

Maskinind

Elektro- och instrumentind Övrig

ind

Totalt exkl oljeföretag Totalt

inkl oljeföretag -

UllLlllllLJ

7777771

y nm nm nu minni Hmmn

unn u un un n nm n millin

miirmn

TUMME

mmmmmiTm

mili] ilin

mm

mini

,,,, mi

iiimmmim

1965 \/lill 1970

40

70

15

60

30

60

150

45

35

120

45

55

NU 1973:57

8

miska industrin samt elektro-, instrument- och maskinindustrin. Även
livsmedelsindustrin har en högre andel än genomsnittet.

I tabell 2 redovisas de utländska industriföretagen fördelade på länder.
USA- och EFTA-företag svarade 1970 för ungefär lika stor andel — ca
35 % — av den totala sysselsättningen i den utländska industriföretagssektorn,
medan företag från EFTA 1965 hade en klart högre sysselsättningsandel
än företag från USA. Denna andelsförändring är ett resultat av
den mycket kraftiga sysselsättningsökningen i USA-företagen, där ökningen
var 55 % mot endast 19 % i företag från EFTA-länderna. Likaså
har ökningen såväl i omsättning och tillgångar som i antal företag
från 1965 till 1970 varit betydligt större när det gäller USA- än när det
gäller EFT A-företag. Inom EFTA-gruppen är det speciellt i de engelska
företagen som expansionen varit långsam. Både de danska och de norska
företagen har haft en snabbare ökning trots att den relativa förändringen
i antal företag under perioden varit lägre än när det gäller England.

Tabell 2. Antal anställda, tillgångar, omsättning och antal företag i den
utländska industriföretagssektorn i Sverige 1965 och 1970, fördelade på
länder. Preliminära uppgifter.

Avser samtliga företag där minst 25 procent av aktiekapitalet ägs av ett
företag i utlandet.

	Antal anställda	Tillgångar1		Omsättning1	Antal företag2
Land	1965	ökning 1970 1965-70 1965 % Mkr	ökning 1970 1965-70 1965 Mkr % Mkr	ökning 1970 1965-70 1965 Mkr %	1970
Danmark	4 226	5 648	34	256	526	106	480	968	102	21	22
Norge	3 169	3 875	22	207	323	56	294	495	68	15	21
England	6 853	8 079	18	388	587	51	498	809	62	16	24
inkl olje-företag	9915	11 457	16	1 620	2 701	67	1 454	2 679	84	18	26
övriga EFTA-länder	4 538	4 769	5	261	435	67	496	712	44	10	16
Västtyskland	5 136	6 782	32	426	918	116	770	1 367	78	16	18
Frankrike	1 344	2 260	68	90	230	156	104	302	190	8	9
Holland	6 543	8 404	28	606	978	61	881	1 618	84	7	8
övriga EEC-länder	448	611	36	30	60	100	35	71	103	3	3
USA	14 595	22 652	55	1 173	2 769	136	1 399	3 628	159	45	64
inkl olje-företag	17 908	27 052	51	2 389	4 380	83	2 278	4 806	111	48	67
övriga länder	283	1 971	597	18	89	394	24	176	633	3	8
Totalt	53 510	72 829	36	5 90310 640	80	6816 13 194	94	149	198
D: o exkl olje-företag	47 135	65 051	38	3 455	6915	100	4 981 10146	104	144	193

1 Tillgångar (omsättnings- och anläggningstillgångar) och omsättning (försäljningsvärde)
anges i löpande priser.

2 Urvalsenheten vid undersökningen har varit koncernen, dvs moder- och eventuella
dotterföretag redovisas tillsammans i tabellen som ett företag.

NU 1973:57

9

EEC-företagen, vilka 1970 svarade för knappt 28% av den totala
sysselsättningen i den utländska sektorn, har liksom EFTA-företagen
minskat sin andel både vad gäller antal anställda, omsättning, tillgångar
och antal företag beroende på en starkare expansion i US A-företagen.
Dock har andelsminskningen varit mindre än för EFTA-företagen
beroende på en snabbare tillväxt i EEC-företagen. EEC-företagen svarade
vidare både 1965 och 1970 för en något större andel av totala tillgångar
och omsättning i den utländska företagssektorn än vad EFTA-företagen
gjorde, medan förhållandet var det omvända när det gällde antal anställda
och antal företag. Inom EEC-gruppen dominerar helt företag från
Holland och Västtyskland. Företag från dessa länder svarade både 1965
och 1970 för ca 85 % av antalet anställda i EEC-företag i Sverige. Inom
gruppen är Holland det klart största investerarlandet. Detta land var
också både 1965 och 1970 det näst efter USA största enskilda
investerarlandet i Sverige även om de holländska företagen i vissa
avseenden något har tappat i andel mellan 1965 och 1970, till viss del
beroende på en relativt snabb utveckling i de västtyska och franska
företagen.

Vissa utredningar

Koncentrationsutredningen (Fi 1962:37; ordförande: professor Guy
Arvidsson) skall enligt tilläggsdirektiv, meddelade år 1972, genomföra en
undersökning av konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk
politik av de internationella företagens växande betydelse. Chefen för
industridepartementet har vidare tillsatt en särskild arbetsgrupp under
ledning av statsrådet Lidbom för att bereda frågor rörande multinationella
företag. Gruppen skall låta utarbeta en sammanställning av
befintligt faktamaterial och redovisningar av tillgängliga analyser av
problemen rörande de multinationella företagen. Mot bakgrund av denna
probleminventering bör gruppen enligt direktiven dels göra en värdering
av existerande lagstiftning och andra kontrollinstrument, dels initiera
förslag till de ändringar och kompletteringar som kan befinnas erforderliga.

Riksdagen beslöt år 1970 på förslag av bevillningsutskottet (BeU
1970:53) att hos Kungl. Maj:t begära utredning angående de multinationella
företagens beskattning. Någon utredning av detta slag har ännu ej
tillsatts. Chefen för finansdepartementet har som svar på en enkel fråga
(RD 1972:42 s. 9) varför så inte skett meddelat att detta beskattningsproblem
för närvarande undersöks både inom OECD:s skattekommitté
och på gemensam nordisk bas och att med hänsyn till frågans
komplicerade natur erfarenheter från dessa undersökningar bedömts böra
avvaktas innan en speciell svensk utredning tillsätts.

Ett omfattande utredningsarbete bedrivs inom OECD:s industrikommitté,
där man sedan tre år i en särskild arbetsgrupp försökt få fram
grundläggande statistik och uppgifter rörande olika länders politik i fråga
om internationella företag. Sannolikt kommer informationsfrågorna att

1* Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 57

NU 1973:57

10

fortsättningsvis spela en betydande roll. Sverige har från början deltagit i
detta arbete. Också OECD:s konkurrensbegränsningskommitté ägnar
dessa frågor sitt intresse.

Bland övrigt internationellt samarbete kan nämnas verksamheter på
detta område inom ILO, UNCTAD och ECOSOC.

Inom EG har kommissionen nyligen igångsatt en studie av de problem
som aktualiseras inom gemenskaperna på grund av multinationella företag.
Utredningen kommer enligt uppgift att belysa bl. a. stabiliseringspolitiska
problem, behov av kontinuerlig information om företagens ekonomiska
transaktioner, beskattningsfrågor, valutatransfereringar och kapitalmarknadsfrågor
samt sysselsättningsfrågor.

Uppgifter i anslutning till motionen 1973:827

Tidigare riksdagsbehandling av liknande frågor

Bankoutskottet behandlade 1969 (BaU 1969:33) ett antal motioner
om utredning rörande åtgärder för att förebygga företagsnedläggningar
och för att trygga de anställdas ekonomiska anspråk i samband med
sådana. Bland de uppslag som framfördes i motionerna var att samhället
skulle få möjligheter att utfärda nedläggningsförbud och att tvångsinlösa
nedläggningshotade företag. Motionerna avslogs av riksdagen på hemställan
av utskottet, som bl. a. anförde att samhällets insatser i berörda
sammanhang främst borde göras inom arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken.

I motioner vid 1970 års riksdag anfördes att företagsnedläggningar i
många fall sker på grund av att företagen är otidsenligt organiserade.
Nedläggningar skulle enligt motionärernas mening i många fall kunnat
undvikas om ägaren gått med på att överlåta företaget. Motionärerna
förordade därför bl. a. någon form av samhällelig förköps- eller expropriationsrätt
till förebyggande av att lönsamma företag läggs ned på grund av
att ägaren vägrar att överlåta företaget. Införandet av en industriell
vanhävdslag ansågs också böra övervägas. Motionärerna yrkade att
motionerna skulle överlämnas till samarbetsutredningen för beaktande.

Bankoutskottet (BaU 1970:20) fann inte skäl att för sin del ingå på en
närmare granskning av de olika förslagen men noterade att dessa syntes
intressanta och att det skulle kunna vara av betydelse att få deras för- och
nackdelar närmare belysta och deras genomförbarhet utredd. Då utskottet
var medvetet om att samarbetsutredningen befann sig i slutfasen av
sitt arbete ville utskottet inte förorda något formligt uppdrag till
utredningen men uttalade förhoppningen att Kungl. Maj :t kunde låta de
framförda förslagen övervägas antingen genom samarbetsutredningens
försorg eller i samband med den fortsatta prövningen av de förslag som
utredningen skulle lägga fram.

I propositionen 1972:1 16 med förslag till lag om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar m. m.
erinrade chefen för industridepartementet om riksdagens skrivelse i

NU 1973:57

11

anledning av motionerna. Enligt departementschefens mening skulle en
utbyggd information enligt det system som föreslagits i propositionen ge
samhället ökade möjligheter att ingripa innan beslut om nedläggning eller
förflyttning av företag sker. Riksdagens skrivelse borde därför enligt
departementschefen inte föranleda någon ytterligare åtgärd.

Vid 1972 års riksdag väcktes en motion vari föreslogs en utredning
angående anställdas, stats och kommuns inflytande vid ackords- och
konkursförfarande. Behovet av information och inflytande för de
anställda och för samhället från annan synpunkt än som borgenärer hade
enligt motionärerna inte uppmärksammats tillräckligt. Detta behov, som
borde beaktas, skulle främst avse försäljning och rekonstruktion och
liknande åtgärder med verkningar för de anställda eller för det allmänna.

Näringsutskottet hänvisade i sitt betänkande (NU 1972:59) till att
1968 års lokaliseringsutredning hade behandlat frågan om uppföljning av
stödföretag och föreslagit inrättandet av en central förhandlingsmyndighet
som skulle samordna uppföljningen och bevakningen av olika statliga
ekonomiska engagemang. Utskottet konstaterade att utredningens förslag
väsentligen överensstämde med de förslag som framförts av motionärerna.
Den föreslagna centrala uppföljningsmyndigheten skulle nämligen
ha till huvuduppgift att förhandla med olika intressenter i företaget, och
till dem hörde självfallet också de anställda. Utskottet anförde att
utredningens förslag var föremål för interdepartemental beredning och
avstyrkte därför motionen. Riksdagen följde utskottet och avslog
motionen.

Statsbidrag till nedläggningshotade företag, m. m.

Enligt beslut av 1972 års riksdag har fr. o. m. den 1 juli 1972 införts
statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade
företag. Bestämmelser härom finns i kungörelsen (1972:302) om statsbidrag
till nedläggningshotade företag. Bidrag utgår till företag som är i
konkurs eller i likvidation enligt 142 § aktiebolagslagen (1944:705) och
som här i landet bedriver industriell eller industriliknande verksamhet,
vari stadigvarande sysselsätts minst 50 heltidsarbetande arbetstagare.
Syftet är att ge rådrum för överväganden om fortsatt drift eller
omplacering av de anställda. Om företaget har synnerlig betydelse för
arbetsmarknaden på orten kan bidrag utgå även om antalet arbetstagare
är lägre än 50. Bidrag utgår — normalt under högst sex månader — med
högst en tredjedel eller, om risk för betydande samhällssociala problem
föreligger, högst hälften av företagets lönekostnader och sociala kostnader
för de anställda. Beslut om bidrag fattas av arbetsmarknadsstyrelsen,
som också under vissa förutsättningar kan kräva bidraget åter. Under den
tid detta kan ske har länsarbetsnämnden rätt att granska företagets
verksamhet.

Inom inrikesdepartementet har tillsatts en expertgrupp med uppgift

Kartong: S. 21, rad 6 Står: 1972:53 Rättat till: 1973:72

NU 1973:57

12

att samordna uppföljningen och bevakningen av statens fordringar i
företag som har fått regionalpolitisk! stöd m.m. Gruppens arbete har
karaktär av försöksverksamhet. Frågan om den regionala uppföljningsverksamhetens
organisation behandlas i propositionen 1973:50 angående
medlen i den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten m. m. (s. 32 f.,
54 {.).

Uppgifter i anslutning till motionen 1973:1451

Gällande bestämmelser och deras bakgrund

Med stöd i bestämmelserna i 177—187 §§ aktiebolagslagen (1944:705)
kan ett aktiebolag göra vissa begränsningar i principen om aktiers fria
överlåtbarhet. Genom förbehåll i bolagsordningen kan införas ett förbud
mot att aktierna eller en del av dem (bundna aktier) genom teckning eller
överlåtelse förvärvas av aktiebolag eller andra samfälligheter eller stiftelser
eller av vissa slag av aktiebolag etc. eller av annan än svensk medborgare,
s. k. förbjudna rättssubjekt. Sådana förbehåll har främst tillkommit för
att — enligt 2 § andra stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag —
möjliggöra undantag från det principiella kravet på Kungl. Maj:ts tillstånd
för att svenskt aktiebolag skall få här i riket förvärva fast egendom, inmuta
mineralfyndighet etc.

Frågan om vilka typer av svenska juridiska personer som skulle omfattas
av förbudsbestämmelserna i 1916 års lag var föremål för olika meningar
under förarbetena till lagen. Den kommitté vars förslag låg till grund för
propositionen i ämnet föreslog att bestämmelserna bara skulle gälla
aktiebolag. Kommittén ansåg det knappast behöva befaras att utlänningar, i
vart fall i större utsträckning, skulle bli medlemmar i förening här i landet.
Chefen för justitiedepartementet föreslog emellertid att bestämmelserna
skulle omfatta även föreningar, både ekonomiska och ideella. Han framhöll
(prop. 1916:137 s. 44) att det för utlänningar som ville förvärva fast
egendom här i landet var en fullt användbar utväg att låta förvärvet ske
genom en svensk förening. Han påpekade vidare att lagen om ekonomiska
föreningar inte föreskrev någon begränsning med hänsyn till medlemmarnas
nationalitet; endast i fråga om styrelsen, som kunde bestå av en person,
föreskrevs att ledamot skulle vara här i riket bosatt svensk medborgare, om
inte Kungl. Maj:t medgav undantag. Departementschefen ansåg att
möjligheterna för utländskt inflytande i föreningarna kunde få ökad
betydelse i den mån utlänningars aktieförvärv i fastighetsägande aktiebolag
begränsades.

Enligt 18 § andra stycket inskränkningslagen är vissa ekonomiska
föreningar undantagna från de särskilda inskränkningsreglerna i 2 §. De
får alltså utan hinder av lagen förvärva fast egendom etc., och förbehåll i
aktiebolags bolagsordning behöver inte omfatta sådana föreningar.
Undantaget gäller dels enligt andra stycket b) ”förening med huvudsakligt
ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att

NU 1973:57

13

anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta
alster av medlemmarnas verksamhet, bereda bostäder åt medlemmarna
eller anskaffa lån åt medlemmarna”, dels enligt andra stycket c) ”förening
som utgör sammanslutning av föreningar, vilka äro undantagna från
lagens tillämpning”. Ordet ”huvudsakligt” samt bestämmelsen om
sammanslutning av föreningar infördes genom en lagändring 1954
(1954:315).

1 1916 års proposition (s. 55) anförde departementschefen i anslutning
till den föreslagna bestämmelsen i 18 §, att det hade ansetts
önskvärt att vissa föreningar, vilkas ändamål och organisation syntes i och
för sig innebära tillräcklig trygghet mot de vådor man ville förebygga
genom den nya lagen, inte underkastades denna, så mycket mer som det i
en del sådana föreningars regelbundna verksamhet ingick att köpa och
sälja fastigheter.

Vid tillkomsten av inskränkningslagen gällde den år 1911 antagna
lagen (1911:55) om ekonomiska föreningar. Enligt 1 § denna lag kunde
som ekonomisk förening registreras dels ”förening med ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel
eller andra förnödenheter åt medlemmarna eller avsätta alster av
medlemmarnas verksamhet eller bereda bostäder åt medlemmarna eller
anskaffa lån åt medlemmarna eller idka annan ekonomisk verksamhet”,
dels ”förening, som genom idkande av handel eller annan verksamhet,
varmed följer skyldighet att föra handelsböcker, vill vinna annat ändamål
än främjande av medlemmarnas ekonomiska intressen”. De särskilt
angivna ändamålen avsågs (prop. 1911:35 s. 144 f.) motsvara de fyra
stora huvudgrupperna av föreningar — konsumtions-, produktions-,
bostads- och kreditföreningar.

Enligt den nu gällande lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
kan som ekonomisk förening registreras ”förening med ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk
verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller leverantörer
eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens
tjänster eller på annat dylikt sätt”. Orden ”eller med egen arbetsinsats”
tillfogades på förslag av första lagutskottet. Med detta tillägg åsyftades
s. k. produktionsföreningar. I dessa föreningar, till vilka bl. a. kunde
hänföras vissa åkeri- och transportföreningar, utgjorde deltagandet i
föreningen för medlemmarna inte bara ett medel bland andra att
understödja deras ekonomi utan deras huvudsakliga sysselsättning.
Utskottet ville undvika risken av att begreppet ekonomisk förening — i
strid mot vad som torde vara avsett — kom att tolkas så snävt att
föreningar av denna typ föll utanför (1 LU 1951:25 s. 24). Enligt 4 §

1 mom. första stycket promulgationslagen (1951:309) till 1951 års lag
får förening som registrerats enligt äldre lag bestå som registrerad
förening utan hinder av att den inte är av sådan beskaffenhet som sägs i
1 § 195 1 års lag.

Sambandet med 18 § 1916 års lag berördes inte närmare under
förarbetena till 1951 års lag. I det betänkande som låg till grund för lagen

NU 1973:57

14

(SOU 1949:17 s. 94) påpekades dels att nämnda bestämmelse syntes
kunna utnyttjas till att kringgå syftet med 1916 års lag, dels att det
kunde ifrågasättas om den föreslagna snävare begränsningen av begreppet
ekonomisk förening i den nya föreningslagen motiverade jämkning i 1916
års lag. Utredningen hade dock funnit att, från de synpunkter utredningen
hade att beakta, så knappast var fallet.

Som förut nämnts ändrades 18 § inskränkningslagen år 1954 bl. a.
genom att ordet ”huvudsakligt” infördes före ”ändamål”. Syftet med
denna ändring, som föreslogs av 1950 års jordbrukskasseutredning, var
att klargöra att bestämmelsen skulle tillämpas även på föreningar som
driver biverksamhet i anslutning till sådan verksamhet som direkt faller in
under ordalagen i 18 §.

Jordbrukskasseutredningen sade sig ha övervägt att helt undanta
ekonomiska föreningar från tillämpningsområdet för inskränkningslagen
men avvisat denna tanke. Utredningen anförde härom bl. a. följande
(prop. 1954:206 s. 8):

Den lag av den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar, som trätt i
kraft vid början av år 1953, kan i vissa avseenden anses minska riskerna
för utländskt inflytande i de ekonomiska föreningarna. Främst kan den
antagas få denna verkan genom att den, i motsats till 1911 års
föreningslag, kräver att medlemmarna i ekonomisk förening skall på ett
eller annat sätt aktivt deltaga i föreningens verksamhet. Företag, vars
främsta syfte är att förskaffa delägarna avkastning på insatt kapital, skall
alltså ej vidare kunna registreras eller verka som föreningar. Sistnämnda
typ av föreningar lär vara den ur förevarande synpunkter farligaste.

Emellertid kan det inte utan en ingående undersökning avgöras, om
föreningar i gemen efter den nya föreningslagens genomförande kan
betraktas som ofarliga rättssubjekt. Vissa omständigheter talar för att så
inte är fallet. Föreningsväsendet har utvecklats utomordentligt starkt
sedan 1916 års lag kom till. Nuförtiden driver föreningar oftare än förr
verksamhet, i vilken de behöver inneha fast egendom och andra
nyttigheter, som lagen avser att skydda. Det är vidare inte utan betydelse
i sammanhanget, att 195 1 års föreningslag starkare än tidigare lagstiftning
framhäver föreningarnas egenskap av öppna och därmed torde vidga
möjligheterna för utlänningar att bli medlemmar i svenska föreningar.
Utredningen kan alltså med hänsyn till vad här sagts inte framlägga
förslag om att helt undanta föreningar från lagens tillämpning.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag tog Kooperativa
förbundet upp den av utredningen avvisade tanken. Förbundet förordade
att alla ekonomiska föreningar som hade antagit sådana stadgar att de föll
under den nya föreningslagen skulle undantas från tillämpningen av
inskränkningslagen, medan denna alltjämt skulle gälla för andra ekonomiska
föreningar (prop. s. 11 f.). Departementschefen fann det emellertid
i brist på utredning inte tillrådligt att genomföra en sådan ändring (s. 16).

Framställning till chefen för justitiedepartementet

I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 25 maj 1967
hemställde dåvarande Svenska lasttrafikbilägareförbundet (numera Svens -

NU 1973:57

15

ka åkeriförbundet) om antingen ett uttalande att med ordet ”alster” i
18 § andra stycket b) inskränkningslagen kan förstås även transporttjänster
och därmed sammanhängande prestationer eller om sådan ändring i
nämnda stadgande att det bleve tillämpligt även i fråga om kooperativt
tillhandahållna prestationer av den art som produceras inom åkerinäringen.

Förbundet hänvisade i framställningen till åkerinäringens struktur med
många små företag och ekonomiska föreningar, lastbilcentraler, som
skulle samordna åkeriernas transportförsäljning och för vilka förbundet
fastställt normalstadgar (jämför det nedan refererade remissyttrandet).
Vid strävandena att till lastbilcentralerna koncentrera dels renodlad
transportförsäljning, dels kompletterande sidoverksamhet, hade det enligt
förbundet visat sig att inskränkningslagens bestämmelser skapade formella
hinder mot en rationell organisation genom helägda dotterföretag i
form av aktiebolag eller genom innehav av aktier i åkerinäringen
närstående företag, i de fall där aktierna i fråga önskades vara eller var
bundna. Förbundet höll det för sannolikt att den kooperativa verksamhet
som bedrevs inom åkerinäringen förhållandevis var så ny att vid
inskränkningslagens utformning inga synpunkter på annan kooperativ
verksamhet än som angavs i lagtexten hade blivit prövad.

Genom beslut den 21 december 1972 har framställningen lämnats
utan åtgärd.

Yttrande av Svenska åkeriförbundet

Svenska åkeriförbundet behandlar i sitt remissyttrande först utvecklingen
av producentkooperationen inom åkerinäringen. Denna har i
huvudsak uppstått ur den obligatoriska samverkan mellan åkerierna som i
folkhushållningens intresse föreskrevs under 1940-talets krisår. Flertalet
åkerier skulle därvid ansluta sig till förmedlingskontor som utgjordes av
ekonomiska föreningar, vari åkerierna ingick som medlemmar. Föreningarna
kallades i dagligt tal lastbilcentraler.

Sedan 1940-talet har kooperationen inom åkerinäringen undergått en
stark utveckling. Lastbilcentralerna har förvandlats från mindre förmedlingskontor
till större, aktivt arbetande transportförsäljningsföretag som
uppträder i eget namn och vars medlemmar har ”leveransplikt”, dvs. inte
får avtala om transporter på egen hand. Formen ekonomisk förening har
bibehållits framför allt på grund av sin lämplighet för företag med många
aktiva delägare (medlemsåkerier). Åkeriförbundet har främjat denna
utveckling genom att utforma normalstadgar för ekonomisk förening
inom åkerinäringen. Den senaste versionen av dessa utkom 1972.

Enligt normalstadgarna har förening av detta slag till ändamål att utöva
sådan sund och effektiv transportförsäljningsverksamhet som främjar
medlemmarnas ekonomiska intressen. Föreningen skall därvid i eget
namn träffa avtal om utförande av tjänster som innefattar eller förutsätter
tillhandahållande av transportredskap, inom ramen för avtalen bereda
så god och lönsam sysselsättning som möjligt för medlemmarnas träns -

NU 1973:57

16

portredskap samt utöva annan verksamhet som är förenlig med den som
nämnts. Därutöver skall föreningen för medlemmarna förmedla inköp av
transportredskap och förnödenheter, ombesörja vissa administrativa göromål
för dem och, i den mån så befinns förenligt med verksamhetens
bedrivande, förvärva fast egendom och andra anläggningstillgångar.

Beträffande medlemskap föreskrivs i normalstadgarna att till medlem
kan antagas den som bedriver rörelse vari han använder egna transportredskap
(fordon för eller maskiner i direkt anknytning till yrkesmässig
transportverksamhet) inom föreningens geografiskt avgränsade verksamhetsområde.

Antalet lastbilcentraler i landet har, meddelar Åkeriförbundet
vidare, minskat mycket kraftigt sedan 1940-talet genom fusion och andra
former av samgående. Utvecklingen mot större enheter fortsätter.
Stordriftens fördelar uppmärksammas alltmer. Principen enskilt ägande
av fordonen men samverkan i transportförsäljningen genom medlemskap
i transportsäljande företag av ekonomisk förenings natur har stark
förankring inom näringen, säger förbundet, och det är för de transportsäljande
företagen naturligt att i sin verksamhet inordna närliggande
verksamhet som utgör underlag för transporter.

Sålunda förvärvas intressen i grustäkter, betongframställning, entreprenadverksamhet
och liknande, genom antingen fullt eller delat ägande. Då
sådan kompletteringsverksamhet ej alltid är av samma kooperativa
karaktär som transportförsäljningen i övrigt utan snarare utgör underlag
till denna, avskiljs kompletteringsverksamheten till hel- eller delägda dotterföretag
i aktiebolagsform.

Förbundet erinrar om vad som föreskrivs i inskränkningslagen och om
bestämmelsen i de ovan berörda normalstadgarna att föreningen inom
ramen för sitt ändamål och i den mån så befinns förenligt med
verksamhetens bedrivande skall förvärva fast egendom och andra anläggningstillgångar.
Till det sistnämnda hör, framhålls det, ändamålsenliga
förvärv av aktier och andelar i andra företag. Då den övervägande delen
av antalet aktier som utfärdas i riket är bundna, utgör gällande lag avsevärt
hinder för en ändamålsenlig utveckling av åkerinäringens producentkooperativa
företag, säger förbundet och uppger att företagen inom
näringen ställer sig helt oförstående när upplysning lämnas om de
särregler som gäller i de berörda fallen.

Som ytterligare exempel på angelägna förvärv av redan utfärdade
bundna aktier nämner förbundet

a) aktier i fastighetsförvaltande aktiebolag för tillgodoseende av
föreningens behov av kontorslokaler, uppställningsplatser för medlemmarnas
fordon och lokaler för servicearbeten på dessa,

b) aktier i inom näringen etablerade inköpsföretag för bilförnödenheter
m. m.,

c) aktier i inom näringen etablerade serviceföretag med ändamål bl. a.
att ovanför det lokala behovet samordna viss transportverksamhet över
ett eller flera län, t. ex. inom skogsindustriernas geografiskt omfattande
upptagningsområden av timmer,

NU 1973:57

17

d) aktier i andra åkeriföretag för att underlätta bildandet av större
transportsäljande företag, även av kooperativ karaktär.

Förbundet uttalar avslutningsvis att den gällande inskränkningslagen
enligt dess uppfattning är föråldrad och behöver anpassas till moderna
förhållanden.

Utskottet

Genom lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag finns möjlighet att
hindra ett utländskt företag att förvärva ett svenskt företag under
förutsättning att detta har naturtillgångar av viss betydenhet. Något
hinder för förvärv av företag utan sådana naturtillgångar finns inte i
denna lag eller i annan lagstiftning. 1 propositionen 1973:72 föreslås en
ändring av 1916 års lag så att etableringskontrollen utvidgas till att även
omfatta flertalet företag utan naturtillgångar. Lagförslaget har utarbetats
inom Kungl. Maj:ts kansli och ärendets beredning har inte innefattat
sedvanligt remissförfarande. Sveriges industriförbund har framfört synpunkter
på lagförslaget i en skrivelse till utskottet (se s. 25 f.).

Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen att
samhället bör ha möjlighet att ingripa för att förhindra utländska förvärv
av svenska företag om det utländska övertagandet skulle vara oförenligt
med väsentliga inhemska intressen. Utskottet är berett tillstyrka att en
sådan möjlighet tillskapas.

I motionen 1973:1896 hemställs att riksdagen skall avslå propositionen
och i stället anhålla om en utredning som skall göra en översyn av
1916 års lag. Motionären motiverar sitt avslagsyrkande dels med
uppfattningen att den föreslagna lagstiftningen inte står i överensstämmelse
med gjorda internationella åtaganden, dels med att lagen i sin
ändrade utformning skulle komma att medföra betydande olägenheter av
praktiskt slag utan samband med intresset att förhindra utländskt uppköp
av svenska företag. Sveriges industriförbund har i sin skrivelse till
utskottet framfört liknande synpunkter och dessutom argumenterat mot
förslaget i propositionen om viss ändring i lagen (1968:557) om rätt för
utlänning och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eller ingå i
sådant bolag.

Utskottet har erfarit att frågan om den föreslagna lagstiftningens
förenlighet med Sveriges åtagande enligt OECD:s kapitalliberaliseringskod
och Sveriges antagande av den europeiska bosättningskonventionen
ingående prövats inom Kungl. Maj:ts kansli och att denna prövning lett
till slutsatsen att något hinder för en etableringskontroll av föreslagen art
inte skulle föreligga. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om
att under senare år en skärpning av etableringskontrollen genomförts i
flera industriländer, t. ex. Frankrike och Canada.

Enligt den föreslagna ändringen av 2 § inskränkningslagen skall
medgivande om ändring av utlänningsklausul i bolagsordning inte lämnas
om det strider mot väsentligt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas

NU 1973:57

18

av rättssubjekt för vilket de i 1916 års lag föreskrivna inskränkningarna i
rätten att förvärva fast egendom gäller. Av lagtexten framgår sålunda att
etableringskontrollen skall tillämpas restriktivt. Detta framhålls också av
föredragande statsrådet i propositionen. Utskottet utgår därför från att
Kungl. Maj:ts prövning av förvärvsansökningar i flertalet fall kan göras
relativt enkel. De administrativa problemen skulle därigenom inte behöva
blir så stora som det befaras i motionen 1973:1896 och i Industriförbundets
skrivelse. Vissa olägenheter torde dock inte kunna undvikas eftersom
lagen är av provisorisk karaktär. I propositionen aviseras en genomgripande
översyn av 1916 års lag. Enligt utskottets uppfattning är det mot
bakgrund av vad som sagts angeläget att detta arbete inleds utan
dröjsmål. En snar översyn är motiverad också av den anledningen att den
föreslagna etableringskontrollen inte kommer att omfatta företag som
saknar utlänningsklausul. Det framstår som angeläget att även problem
angående utländska förvärv av sådana företag upptas till granskning.

I propositionen föreslås också vissa ändringar i lagen om rätt för
utlänning och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eller ingå i
sådant bolag. Utskottet har ingenting att erinra emot att dessa ändringar
vidtas.

I motionen 1973:1897 föreslås att riksdagen skall besluta att ur 18 §
inskränkningslagen avlägsna undantaget för fusion enligt 174 § aktiebolagslagen.
Det finns, sägs det, anledning att pröva tillståndsfrågan utifrån
propositionens huvudlinjer även när fusion mellan moderbolag och
dotterbolag är aktuell. Utskottet vill påpeka att 174 § aktiebolagslagen
reglerar fusionsavtal mellan bolag där moderbolaget äger mer än nio
tiondelar av aktierna i dotterbolag, dvs. när koncernförhållande föreligger.
En fusion av detta slag mellan ett utlandsdominerat moderbolag och
dess dotterbolag kan således inte sägas medföra att inflytandet för
utländskt kapital ökar. Att som motionärerna föreslår avlägsna undantaget
för fusion enligt 174 § aktiebolagslagen skulle således realiter inte ha
någon effekt i detta sammanhang.

Samhället har, hävdas det i motionen 1973:1898, behov av en
möjlighet att intervenera för att hindra en företagsnedläggning om ägaren
av de skäl som föranlett framläggandet av propositionen förvägras rätten
att överlåta sin rörelse till utländska intressenter. Behov av sådan
interventionsmöjlighet anses kunna föreligga även i andra sammanhang.
Etableringskontrollen avses bli tillämpad i sällsynta fall då ett väsentligt
allmänt intresse är hotat. Alternativet till försäljning till utländska
intressenter torde i dessa fall knappast vara en företagsnedläggning. Enligt
utskottets uppfattning föreligger det inte något primärt behov av en
möjlighet till samhällelig intervention i detta sammanhang. Frågan om
behovet av en generell möjlighet att ingripa för att förhindra företagsnedläggning
behandlar utskottet nedan i anledning av vad som föreslås i
motionen 1973 :827.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen och avslår
motionerna 1973:1896 och 1973:1897 samt det nyss berörda yrkandet i
motionen 1973:1898.

NU 1973:57

19

I motionen 1973:1465, väckt under den allmänna motionstiden,
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall begära förslag till
lagstiftning, exempelvis i form av en utvidgning av 1916 års inskränkningslag,
som gör det möjligt att förhindra utländskt förvärv av svenskt
företag som bedöms vara av vitalt intresse att behålla i svensk ägo.
Motionsyrkandet synes med framläggandet av propositionen ha blivit
tillgodosett. Utskottet avstyrker därför motionen.

Även i motionen 1973:219 framförs förslag om åtgärder för att
begränsa utländskt kapitals inflytande i Sverige. Riksdagen föreslås
begära att regeringen skall visa skärpt restriktivitet vid beviljande av rätt
för utlänning att idka näring i Sverige enligt 1968 års lag. Vidare föreslås
att aktiebolagslagen skall ändras så att utländsk medborgare eller utländsk
juridisk person får förvärva aktier i svenska aktiebolag först efter
tillstånd. Slutligen föreslås att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära att skärpt restriktivitet skall visas i fråga om tillståndsgivning för
aktieköp till stora utländska kapitalägare.

I propositionen 1973:72 föreslås en ändring av 1916 års inskränkningslag,
varigenom samhällets kontroll av utländska etableringar påtagligt
skärps. Utskottet har ovan tillstyrkt denna ändring. En total översyn
av lagen har vidare aviserats. Ytterligare åtgärder synes nu inte vara erforderliga.
Utskottet avstyrker därför motionen 1973:219.

Staten bör, sägs det i motionen 1973:827, ges förköpsrätt i de fall
försäljning eller nedläggning av svenska företag — mindre företag
undantagna — aktualiseras. Genom en lagstiftning av detta slag skulle
staten kunna gå in och mot bakgrunden av en allsidig samhällsekonomisk
bedömning pröva huruvida ett statligt ägarskap, helt eller delvis, vore att
föredra framför en försäljning till utländska intressen eller till annat
svenskt privat företag.

Samhällets och de anställdas insyn i företagen har genom antagandet
av lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor och
lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar väsentligt utökats. Härigenom har riskerna
för att beslut om nedläggning, försäljning eller förflyttning skall — som
motionärerna uttrycker det — komma som en obehaglig överraskning
minskat. Möjligheterna för samhället att ingripa innan sådana beslut
fattas har alltså ökat.

Åtgärder har också vidtagits för att under en begränsad period trygga
fortsatt drift vid nedläggningshotade företag. För att ge rådrum för
överväganden om fortsatt drift eller omplacering av de anställda kan
statsbidrag utgå till en tredjedel eller i vissa fall hälften av företagets
lönekostnader. Erfarenheterna av dessa åtgärder, båda möjliggjorda
genom riksdagsbeslut 1972, bör enligt utskottets uppfattning avvaktas
innan interventionsmöjligheter av det slag som föreslås i motionen
1973:827 närmare övervägs. Utskottet avstyrker därför motionen.

I motionen 1973:1470 föreslås att den svenska regeringen skall ta
initiativet till upprättandet av ett internationellt organ för samråd och
ömsesidig information om samt kontroll av multinationella företag.

NU 1973:57

20

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en internationell
samverkan erfordras för att de multinationella företagens aktiviteter skall
kunna kontrolleras. Utskottet anser det dock inte vara erforderligt att
riksdagen hemställer om regeringsinitiativ för att tillskapa ett särskilt
organ för en sådan verksamhet. Sverige deltar redan i en särskild
arbetsgrupp inom OECD som behandlar problem i samband med de
multinationella företagen. Internationellt samarbete på detta område äger
också rum inom bl. a. ILO, UNCTAD och ECOSOC. På nordisk bas
undersöks problemet med de multinationella företagens beskattning.
Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

De i 1916 års lag angivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast
egendom m. m. gäller i första hand för utländska medborgare och
juridiska personer. För att bestämmelserna inte skall kunna kringgås med
utnyttjande av svenska juridiska personer har motsvarande krav på
förvärvstillstånd uppställts också för sådana. De får alltså inte utan
tillstånd förvärva s. k. bundna aktier, dvs. aktier som avses med den
inskränkning som följer av utlänningsklausul i bolagsordningen. Vissa
slags svenska juridiska personer har dock ställts utanför dessa förbudsbestämmelser,
eftersom det inte ansetts att de skulle komma att utnyttjas som
instrument för utländskt inflytande. Dit hör flertalet ekonomiska
föreningar, bl. a. de konsumentkooperativa, de jordbrukskooperativa och
de bostadskooperativa föreningarna.

Inom åkerinäringen har på senare år bildats ett stort antal — cirka 300
- producentkooperativa företag, s. k. lastbilcentraler, med uppgift att
tillhandahålla transporttjänster. Dessa ekonomiska föreningar, som tillsammans
har närmare 11 000 medlemmar, omfattas inte av de angivna
undantagsbestämmelserna i inskränkningslagen. Från åkerinäringens sida
har framhållits att lastbilcentralerna i många fall har behov av att förvärva
intressen i grustäkter, entreprenadrörelse och serviceföretag som tillhandahåller
lokaler, bilförnödenheter m. m. Att detta, så snart det är fråga
om bundna aktier, skall kräva särskilt tillstånd anser man vara hinderligt
och otidsenligt. En framställning som nuvarande Svenska åkeriförbundet
år 1967 gjorde till chefen för justitiedepartementet om en ändring i
inskränkningslagen på denna punkt har emellertid nyligen lämnats utan
åtgärd.

1 motionen 1973:1451 anförs att lastbilcentralerna bör få samma
möjligheter som flertalet andra producentkooperativa företag till integrering
i närliggande ekonomisk verksamhet. De bör sålunda få förvärva
bundna aktier utan tillstånd, menar motionärerna och påyrkar en
lagändring i detta syfte.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det finns skäl att
undanröja den historiskt betingade särställning som åkerinäringens
producentkooperativa föreningar i här aktuellt avseende intar jämfört
med de producentkooperativa föreningar vilkas huvudändamål är att,
som det uttrycks i inskränkningslagen, ”avsätta alster av medlemmarnas
verksamhet”. Utskottet föreslår att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om förslag till sådan ändring i inskränkningslagen som här antytts. Härvid

NU 1973:57

21

utgår utskottet från att proposition i ämnet kan framläggas utan
nämnvärd tidsutdräkt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1898 punkten 1
och med avslag på motionerna 1973:1896 och 1973:1897
antager i propositionen 1973:72 framlagda förslag till

a) lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i
vissa bolag,

b) lag om ändring i lagen (1968:557) om rätt för utlänning
och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eller ingå
i sådant bolag,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:1898 såvitt den avser
åtgärder i syfte att förhindra företagsnedläggning m. m.
(punkten 2),

3. att riksdagen avslår motionen 1973:1465 om åtgärder för att
förhindra utländskt förvärv av svenskt företag,

4. att riksdagen avslår motionen 1973:219 om begränsning av
utländskt kapitals inflytande i Sverige,

5. att riksdagen avslår motionen 1973:827 om förköpsrätt för
staten vid överlåtelse eller nedläggning av företag,

6. att riksdagen avslår motionen 1973:1470 såvitt den avser
åtgärder för att åstadkomma ett internationellt organ för
kontroll av multinationella företag (punkten B 4),

7. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1451 hos Kungl.
Majd anhåller om förslag till ändring i lagen (1916:156) om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.
i enlighet med vad utskottet anfört.

Stockholm den 15 maj 1973

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s),
Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Wirtén (fp), Blomkvist (s), Hovhammar
(m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s) och Häll (s).

NU 1973:57

22

Reservationer

1. beträffande begränsning av utländskt kapitals inflytande i Sverige
(utskottets hemställan under 4) av herr Svensson i Malmö (vpk), som
anser

dels att det stycke på s. 19 i utskottets yttrande som börjar med ”1
propositionen 1973:72” och slutar med ”motionen 1972:219” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utvecklingen under senare år visar att utländska finansgrupper
successivt har ökat sitt inflytande över betydande delar av svenskt
näringsliv. Denna utveckling har medfört en rad negativa konsekvenser
för de svenska löntagarna. Det utländska kapitalets möjlighet att på detta
sätt tillvälla sig makt måste enligt utskottets uppfattning effektivt
begränsas. En ändring av 1916 års inskränkningslag enligt det förslag som
framlagts i propositionen 1973:72 kan förväntas ge viss effekt, men
ytterligare åtgärder krävs. Den i motionen 1973:219 föreslagna uppläggningen
av etableringskontrollen skulle bli verkningsfull på ett helt annat
sätt och tillstyrks av utskottet. I anslutning till motionen rekommenderar
utskottet följande. Regeringen bör visa skärpt restriktivitet när den
prövar frågor om näringstillstånd enligt lagen (1968:1955) om rätt för
utländskt företag att idka näring här i riket. Den bör vidare komma med
förslag till en sådan lagändring att utländska medborgare och utländska
juridiska personer inte får förvärva aktier i svenska aktiebolag annat än
efter tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämt.
Skärpt restriktivitet bör också visas när det gäller tillstånd för stora
utländska kapitalägare att förvärva aktier i svenska företag.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen i anledning av motionen 1973:219 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
angående åtgärder för att begränsa utländskt kapitals inflytande
i Sverige,

2. beträffande kontroll av multinationella företag (utskottets hemställan
under 6) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Wirtén (fp), som anser

dels att det stycke på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet delar motionärernas” och slutar med ”utskottet avstyrker
motionsyrkandet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en internationell
samverkan erfordras för att de multinationella företagens aktiviteter skall
kunna kontrolleras. Frågan har hittills behandlats i en rad internationella
organ men utan större effekt. En samordning av dessa aktiviteter till ett
gemensamt forum skulle ha helt andra förutsättningar att leda till
positiva resultat. Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag att
Sverige bör verka för inrättandet av ett särskilt internationellt organ på
detta område. Utskottet tillstyrker alltså motionsyrkandet.

NU 1973:57

23

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1470 punkten
B 4 hos Kungl. Majit hemställer att från svensk sida tas initiativ
till upprättandet av ett internationellt organ för samråd
om och kontroll av multinationella företag,

3. beträffande undantag från bestämmelser i inskränkningslagen (utskottets
hemställan under 7) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 20 med
”Utskottet anser i likhet” och slutar på s. 21 med ”utan nämnvärd
tidsutdräkt” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Det av utskottet tillstyrkta förslaget till ändring i inskränkningslagen
går ut på att bereda samhällsorganen ökade möjligheter att ingripa för att
begränsa det utländska kapitalets inflytande i Sverige. Ytterligare
åtgärder för att sätta spärr mot de utlandsägda företagens framryckning i
Sverige är, som utskottet har framhållit, i hög grad befogade. Att i detta
läge minska verkningsgraden hos det skydd som redan finns genom att
införa nya undantag från inskränkningslagens bestämmelser vore enligt
utskottets mening högst inkonsekvent. Utskottet avstyrker därför motionen
1973:1451.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen avslår motionen 1973:1451 angående vidgad
möjlighet för vissa producentkooperativa föreningar att
förvärva bundna aktier.

Särskilt yttrande

av herr Svensson i Malmö (vpk):

De synpunkter som ligger till grund för motionen 1973:827, vari bl. a.
föreslås förköpsrätt för staten i vissa fall, delas i princip av vänsterpartiet
kommunisterna. Vi är i så måtto icke överens med utskottets motivering,
som vi inte anser att de statliga organens inflytande över det privata
storkapitalets handlande totalt sett och i realiteten har blivit större.
Tvärtom har det minskat, bl. a. på grund av att statsorganens ideologi och
handlande i allt högre grad har kommit att influeras av storkapitalet.
Storfinansiella intressen har också på många vägar fått direkt inflytande
över och insyn i den statliga förvaltningens olika organ.

Vi finner å andra sidan, med respekt för motionens syfte, att den
företräder en något föråldrad och delvis riskabel ståndpunkt rent
praktiskt. Staten skall inte på detta område reduceras till en övertagare av
nedläggningsföretag. Den statliga företagssektorn har redan alltför
mycket lidit av den kommit att omfatta verksamheter med dåliga
tillväxtmöjligheter och en belastande bakgrund. Statens insatser för
drabbade bygder ska i stället främst inrikta sig på att bygga upp
statsindustrier i branscher med goda framtidsmöjligheter och med
användande av avancerad teknologi. Statsindustrierna skall skapa tillväxt

NU 1973:57

24

i sysselsättningen, inte vara blott uppehållande faktorer, som kanske efter
en period ändå måste avvecklas.

Då det gäller risken för att svenska företag köps upp av multinationella
företag har också förköpsrätten begränsningar. Den leder till att staten
bara kan köpa sådana företag som de svenska ägarna vill sälja. Det binder
prioriteringen av de statliga penninginsatserna. Det skapar inget sammanhang
och ingen linje i den statliga industripolitiken. På denna punkt
måste i stället staten kunna överta hela branscher om dessa är
ekonomiskt och maktpolitiskt speciellt viktiga. Vidare förutsätts att
ingångna handelspolitiska samarbetsavtal inte bygger på principer, avsedda
att hindra sådana statliga ingripanden som är nödvändiga för att hävda
den nationella självständigheten på det ekonomiska området. I dessa
hänseenden motsvarar motionskravet inte den nutida och framtida
situationen.

NU 1973:57

25

Bilaga

Till

Riksdagens näringsutskott

I proposition nr 72 till årets riksdag föreslås vissa ändringar i 1916 års
inskränkningslag avseende en mera vidsträckt etableringskontroll. Denna
skulle dock i första hand blott åsyfta utländska företags etableringar i
Sverige men genom sin föreslagna utformning kommer den att omfatta
även rent svenska förhållanden. Propositionen har icke föregåtts av vare
sig särskild utredning eller remissbehandling och eftersom den berör för
näringslivet mycket väsentliga frågor vill Sveriges Industriförbund till
utskottet framför sina synpunkter på den tillämnade lagstiftningen.

Förbundet vill inledningsvis anmärka att förbundet tagit del av den i
riksdagen i ämnet väckta motionen nr 1896 och vill understryka vikten
av de betänkligheter som där yppats samt vidare anföra följande.

Enligt förbundets mening måste det nu framlagda förslaget om
etableringskontroll ses i ett långt vidare sammanhang än det vari det
presenterats i propositionen. Av denna får man närmast intrycket att det
blott skulle gälla en mindre ändring i inskränkningslagen av närmast
lagteknisk natur. Så är emellertid icke fallet.

Sverige har alltsedan andra världskrigets slut konsekvent fullföljt en
utrikeshandelspolitik åsyftande ett frigörande av världshandeln och har
bl. a. genom sina engagemang i GATT, EFTA och senast genom
frihandelsavtalet med EG på ett verksamt sätt givit eftertryck åt denna
inställning. I själva verket är vår nuvarande höga och framtida levnadsstandard
beroende av en fortgående och utvidgad frihandel. I ett
industriellt och tekniskt mera utvecklat skede, som vårt land numera
kommit i, är rörligheten beträffande andra produktionsfaktorer såsom
kapital och arbete ett nödvändigt komplement till det fria utbytet av
varor och tjänster. Sverige upprätthåller visserligen restriktioner i fråga
om kapitalrörelser om detta uttryck tas i sin mest vidsträckta betydelse,
men vad avser s. k. direkta investeringar, dvs. investeringar av kapital som
är förbundna med fortsatt kontroll över företaget, har Sverige hävdat
samma frihet som för utbytet av varor och tjänster och bekräftat detta
genom sitt mångåriga engagemang i OECD. Genom sin anslutning till
OECD:s kapitalliberaliseringskod har Sverige t. o. m. på ett för landet
internationellt rättsligt förpliktande sätt givit uttryck för sin avsikt att
icke lägga hinder i vägen för utländska direkta investeringar. Även i den
europeiska bosättningskonventionen har åtaganden gjorts innefattande
att restriktioner beträffande utländska etableringar i landet åtminstone
inte skall skärpas. Även en rad bilaterala förpliktelser av sådant slag torde
föreligga. Våra utländska handelspartners har på motsvarande sätt inrymt
oss liknande förmåner.

Möjligheten till etablering utomlands i såväl enbart säljande som
tillverkande företag är i själva verket ett nödvändigt stöd till exporten av

NU 1973:57

26

varor och tjänster. På den tekniskt sett förhållandevis höga nivå stora
delar av den svenska industrin och särskilt exportindustrin för närvarande
befinner sig, är det icke nog med s. k. strukturrationaliseringar inom
landet och mellan svenska företag utan även utländska företag måste
komma att beröras därav. Ett högt uppdrivet tekniskt kunnande på
svensk sida kan då uppväga insatser av andra produktionsfaktorer såsom
kapital. För svensk exportindustri vore det utomordentligt besvärande
om den frihet som för närvarande råder skulle ersättas av en restriktionism.
Visserligen avser ändringarna i inskränkningslagen inte att hindra
den svenska exportindustrins stödetableringar i utlandet men en ändring i
den svenska frihandelsattityden i detta hänseende kan befaras bidraga till
en restriktionistisk trend i världshandelspolitiken vilken ytterst kommer
att drabba en tekniskt så högt specialiserad exportindustri som den
svenska hårdast.

Å andra sidan är förbundet väl medvetet om att bibehållande av
nationell dominans i vissa företag eller typer av företag kan framstå som
så angeläget på längre sikt att effektivitetssynpunkter får ge vika. Hittills
har vi i Sverige upprätthållit restriktioner i detta hänseende endast
beträffande vissa naturtillgångar såsom mark, närmast skogsmark, mineralfyndigheter
samt bank- och försäkringsrörelse.

Restriktioner mot utlänningars deltagande i företag med visst slag av
verksamhet påträffar man även i utlandet, men det är då vanligen fråga
om underutvecklade länder med särskilt behov av sådant skydd i ett
utvecklingsskede och/eller begränsningar som avser vissa industrigrenar,
såsom råvaruindustrin, livsmedelsindustrin eller vissa delar av den
kemisk-tekniska industrin. Restriktionerna är i sådana fall vanligen
mycket detaljerade så att man från början vet vilka verksamhetsgrenar
som är öppna för utländskt deltagande och till vilka procenttal detta kan
medges.

Propositionens behandling av denna fråga är emellertid så ofullständig
att man frågar sig om problemställningen över huvud upptäckts eller om
den blott undanhålles riksdagen. På ett par rader anmärker det
föredragande statsrådet att svenska företag har andra tillgångar än skog,
malmer och vattenkraft som är ”lika värdefulla eller kanske ännu
värdefullare” nämligen ”teknik, know-how, dyrbara maskiner, patent och
varumärken”. Uppräkningen lämnar läsaren minst sagt i förvåning om vad
lagstiftningen på denna punkt verkligen åsyftar. Alla de uppräknade
tillgångarna kan till skillnad från naturtillgångar i och för sig fritt
överlåtas till annan och det är svårt att se hur några begränsningar i detta
hänseende över huvud skulle vara möjliga. Skulle patent eller varumärken
(!) inte få säljas till utlänning, ”dyrbara maskiner” inte få exporteras eller
tekniskt kunnande inte få säljas till en utlänning? Vad som åsyftas måste
rimligen vara att vissa slag av ”rörelse” just till skillnad från de i företaget
ingående särskilda tillgångarna, såsom ”dyrbara maskiner” och ”patent”,
icke skulle få överlåtas till utlänning eller utländskt företag. Men det
synes då vara ett rimligt anspråk från den allmänhet som skall efterleva
och inrätta sig efter författningar av detta slag, att det klargöres vilka slag

NU 1973:57

27

av rörelse som den nya lagstiftningen avser att träffa. Skall den tillämpas
beträffande företag i vissa branscher, såsom livsmedelsbranschen, databranschen,
krigsmaterialbranschen, flygplansindustrin eller avser man att
träffa företag av viss storleksordning eller sådana som har monopolställning
eller en övervägande del av marknaden i sin bransch eller avses att
lämna Kungl. Maj.t helt fria händer i detta hänseende. Förbudet mot
överlåtande av rörelse, eller t. o. m. del av rörelse, presenteras emellertid i
förslaget såsom en ”kringgåendebestämmelse” till förvärvsförbudet beträffande
aktier medan det i själva verket synes vara huvudpunkten i
förslaget.

Mot betänkligheter av detta slag kan måhända invändas att fullmakten
— som det brukar heta då vidsträckta regleringsbefogenheter i kraft av en
fullmaktslagstiftning läggs i Kungl. Maj:ts händer — är avsedd att
utnyttjas endast med försiktighet, i ”trängande fall”, då ”behovet framstår
såsom oavvisligt”, eller dylikt.

Ett sådant uttalande av den föredragande departementschefen torde
behålla en viss auktoritet, åtminstone den första tiden efter lagens
tillkomst. Erfarenheten visar dock att efter någon tid och under
förändrade förhållanden det enda för Kungl. Maj.t och myndigheterna
bindande blir den rena författningstexten och att de möjligheter som
denna formellt öppnar också till fullo utnyttjas, även om detta skulle
strida mot ”den anda” i vilken lagstiftningen en gång tillkommit eller
t. o. m. mot otvetydiga förklaringar som då angivits.

Industriförbundet utgår från att den tillämnade lagstiftningen åtminstone
under flera år framåt skulle komma att tillämpas mycket
generöst gentemot sökande, men vill framhålla de olägenheter som även
med sådana utgångspunkter är förbundna med en lagstiftning av
förevarande slag.

Förhandlingar angående överlåtelse av rörelser eller hela företag är
vanligen mycket tidskrävande och komplicerade. Ofta krävs särskild värdering
av de olika tillgångar som ingår i företaget, garantier beträffande
deras skick, uttalande beträffande pågående arbeten och kundfordringar
liksom avgränsningar av köparens och säljarens fortsatta verksamheter.
Det är då utomordentligt störande, när parterna äntligen kommit fram
till ett samförstånd beträffande alla detaljer i transaktionen, att parterna
inte på ett bindande sätt kan göra upp affären utan — såsom kan bli fallet
med en svensk säljare om förslaget går igenom - den ena parten måste
göra förbehåll för att affären godkännes av myndigheter i hans hemland.

I vissa fall framstår en dylik tillståndsgivning såsom en tom formalitet
endast åsyftande kontroll och registrering av investeringen. Så är exempelvis
förhållandet i Sverige beträffande riksbankens tillstånd, vilket obligatoriskt
följer av kapitalliberaliseringskoden. En utländsk motpart kan i
allmänhet lugnas därmed, eller med en hänvisning till kapitalliberaliseringskoden
som ju för Sverige och riksbanken är bindande. Misstron mot
att myndigheter och företag i samma land i själva verket spelar under
täcket med varandra för att avpressa utlänningen bättre villkor är emellertid
utbredd, även om den för Sveriges del saknar fog. Därtill kommer att

NU 1973:57

28

affären såsom den gjorts upp mellan parterna i avvaktan på riksbankens
tillstånd är fullt bindande - och alltså inte drabbas av någon ogiltighet -liksom att av allmänna obligationsrättsliga grundsatser följer att parterna
är skyldiga att göra sitt bästa för att erhålla erforderligt tillstånd.

På sådant sätt har tyvärr icke den föreslagna lagstiftningen utformats.
Påföljden av överlåtelse av aktier i strid mot förbehåll i bolagsordning är
enligt 3 § inskränkningslagen att förvärvet av aktien är ”ogillt”. Enligt
vad som läres i doktrinen — och som även torde stödas av uttalanden av
föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet — skulle ogiltigheten
innebära att prestationerna å ömse sidor skall återbäras; och
detta utan någon begränsning i tiden. Förutom de uppenbara obilligheter
tillämpningen av en dylik ogiltighetsregel kan leda till då den av en part —
låt vara rent chikanöst — göres gällande efter lång tid, då vederlagsförhållandena
väsentligen förändrats, synes den även — eftersom fånget är ogillt
och ogiltigheten är av det slag varöver parterna inte kan disponera —
medföra att vilkendera parten kan i avvaktan på erforderligt tillstånd när
som helst efter det ”överenskommelsen” träffats dra sig ur denna utan
annan påföljd än förlorat affärsanseende.

Det är illa nog redan som det är att överlåtelse av aktier i bolag med
utlänningsklausul icke synes kunna göras ens temporärt bindande i
avvaktan på Kungl. Maj:ts tillstånd — vilket man dock hittills med
säkerhet har kunnat påräkna i fall där naturtillgångar ej funnits i bolaget
— men skall ovissheten utsträckas till att omfatta alla förvärvande företag
med utlänningsklausul oavsett om de äger naturtillgångar eller inte blir
olägenheten av en sådan regel verkligt besvärande.

Vissa företag torde sålunda icke med mindre utsikterna att erhålla
tillstånd på förhand med någon säkerhet kan bedömas finna mödan värt
att inleda förhandlingar i saken.

Olägenheterna förvärras vidare genom bestämmelserna i den föreslagna
5a § enligt vilken förvärv av rörelse eller del av rörelse ”för att bli
gällande” skall godkännas av Konungen. Förbundet har observerat att i
den nya 5a § förekommer icke någon hänvisning till bestämmelserna i 5 §
enligt vilka förvärv av fastighet eller dylik naturtillgång åtminstone är
temporärt giltigt i avvaktan på tillståndsmeddelande. Förbundet har svårt
att inse varför överlåtelse av rörelse i det hänseendet skulle vara strängare
reglerat än omedelbart förvärv av naturtillgång och den föreslagna
avfattningen av 5a § är därför måhända beroende blott på ett förbiseende.
Förbundet befarar emellertid att den rätta innebörden av ogiltighetsbestämmelsen
med den avfattning den erhållit är att ett s. k. förbjudet
förvärvssubjekts förvärv av rörelse eller del av rörelse drabbas av
omedelbar ogiltighet.

En sådan ordning måste bli utomordentligt besvärande och alls icke
begränsad till sådana situationer där utländska intressen är inblandade.
Regeln kommer att drabba en rad transaktioner av rent intern svensk
karaktär. Förbundet erinrar om uppgiften i propositionen att ca 20 % av
de börsnoterade företagen saknar utlänningsklausul vartill kommer att

NU 1973:57

29

flera av de allra största svenska företagen har blott det svagare
utlänningsskyddet som icke uppfyller de i 1916 års inskränkningslag efter
år 1925 införda strängare villkoren. Åtskilliga större svenska företag har
eller är i färd med att avskaffa utlännningsklausulerna i sina bolagsordningar.
Detta är alls icke uttryck för någon önskan att aktiemajoriteten
skall kunna uppköpas av utlänningar — tvärtom, de svenska företagsledningarna
i dessa företag torde vara lika angelägna som någon annan
svensk enskild person eller myndighet att behålla den nationella
dominansen i företaget, men avskaffandet av utlänningsklausulen kan,
såsom framhållits i motionen, vara ett nödvändigt led i stödet åt
företagets exportansträngningar. Det kan vidare vara nödvändigt för att
kunna använda aktierna såsom likvid vid uppköp av utländska företag
och därmed såsom ett led i marknadsföringen av svenska produkter i
utlandet.

För alla svenska företag utan utlänningsklausul eller med otillräcklig
sådan — och de är som nyss nämnts inte så få — måste det bli besvärande
att inte kunna träffa bindande avtal om uppköp av ett svenskt företag,
dess rörelse eller ens en del av dess rörelse. Innebörden av ”rörelse” är i
detta sammanhang ganska oviss och än mer uttrycket ”del av rörelse”
och det kan befaras att de båda uttrycken kan ges en ganska vidsträckt
tolkning. Förbundet vill såsom exempel framhålla att det i näringslivet
vanligen förekommande övertagandet av lokaler ofta sker i den form att
den i lokalen bedrivna ”rörelsen” övertages — kanske blott för att
nedläggas såsom olönsam — men därvid ersättningen betecknas som
”goodwill” för rörelsen. Och all strukturrationalisering innefattar ju
överlåtelse av rörelse eller del därav. Ogiltighetsbestämmelsen blir också
då det gäller överlåtelse av ”rörelse” mycket svår att tillämpa efter någon
tid då de i rörelsen vid överlåtelsetillfället ingående tillgångarna, såsom
maskiner, lager och kundfordringar, ersatts med helt nya tillgångar ehuru
av enahanda slag. Enligt förbundets mening är de invändningar som kan
göras mot lagförslagets utformning rent tekniskt så allvarliga att den
föreslagna lagtexten icke ens ”provisoriskt” kan godtagas.

Förbundet har vidare observerat att föredragande statsrådet begagnat
tillfället att föreslå en ändring av 2 § i 1916 års lag, nämligen att
inskränkningarna skall gälla icke blott för handelsbolag med utländsk
bolagsman utan även för handelsbolag i vilket ingår sådant svenskt
aktiebolag som saknar erforderlig utlänningsklausul. Till stöd härför
åberopas en dom av Svea Hovrätt. Huruvida förslaget innebär en ändring i
sak eller blott ett ”klargörande” må i detta sammanhang lämnas därhän
men det synes därefter tas till intäkt för vad som otvivelaktigt innebär en
ändring i sak av 1968 års lag om vissa inskränkningar i rätten att sluta
svenskt handelsbolag m. m. I denna har nämligen utländskt företag
definierats såsom juridisk person som är bildad enligt lagen i främmande
stat, men den nu föreslagna ändringen innebär att förbudet att sluta
handelsbolag skall omfatta även rent svenska företag men för vilka
inskränkningslagens begränsningar gäller till följd av att de saknar
utlänningsförbehåll. Två svenska börsnoterade företag kan alltså om det

NU 1973:57

30

ena saknar utlänningsklausul — vilket ju vart femte gör — inte ingå
handelsbolag utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Till yttermera visso säges i en
nyinförd § 3 att avtal i strid mot lagen är ogiltigt. I strid mot lagen synes
av 1 § andra stycket att döma, vara varje avtal där ”stickdagen” lägges
tidigare än den dag tillståndet lämnas. Ogiltighetsbestämmelsens räckvidd
blir vidare oviss därigenom att gränsen mellan ”handelsbolag” och
”enkelt bolag” — som alltså ej drabbas av ogiltighet — i många fall kan
vara flytande.

Förbundet har redan i det föregående utvecklat de vådliga — och
antagligen alls icke avsedda — konsekvenser som kan vara förbundna med
en absolut ogiltighet. En liknande ogiltighetsbestämmelse upptogs till en
början i ett förslag till lag om internationella sanktioner men fick efter
kritik av lagrådet utgå. Frågan om följden av förvärv i strid mot legala
förbud torde för närvarande vara föremål för särskild utredning av
sakkunnig och det är därför överraskande att ånyo finna ett förslag om
ogiltighet som påföljd av överträdelse.

Man kanske vågar hoppas att de större börsnoterade företagen vilka
numera ofta har en särskild juridisk avdelning som inkopplas på större
transaktioner skall observera den nya lagbestämmelsen och kunna inrätta
sitt handlande därefter. Det måste emellertid framhållas hur utomordentligt
otillfredsställande och förrädiskt det måste vara att två svenska
företag där inga utländska intressen är aktuella inte skulle kunna träffa
ens ett preliminärt bindande avtal om handelsbolag utan Kungl. Maj:ts
tillstånd. Köpeskillingen eller andra parternas prestationer bestäms icke
sällan med hänsyn till förhållandena viss dag och det måste både
civilrättsligt och skatterättsligt bli mycket besvärande — liksom vid
överlåtelse av rörelse eller del av rörelse — att parterna vid förhandlingarnas
slutförande inte vet vilken dag deras avtal blir gällande.

När det gäller de mindre företagen där många företagare inte ens torde
ha omedelbart klart för sig om de eller motparten har utlänningsklausul i
sitt aktiebolag ökar riskerna för att ogiltiga avtal om handelsbolag eller
överlåtelse av rörelse eller rörelsedel skall komma till genom rent
förbiseende. Och ogiltighetspåföljden är som sagt återgång av prestationer
å ömse sidor. När det gäller köp av lösa saker mot vederlag i pengar synes
påföljden dock lättare låta sig konkretiseras, än då den skall tillämpas på
ett handelsbolag där parternas prestationer är fortlöpande och delvis
består i tjänster och där ogiltigheten utan någon begränsning i tiden enligt
vad som lärs i doktrinen synes kunna göras gällande. Riskerna för att
ogiltigheten kan komma att åberopas av endera parten mot motparten
när han avkrävs insats från denne eller hans ansvar som bolagsman eljest
tages i anspråk är betydande och kan leda till så uppenbart obilliga
resultat att de inte gärna kan av en lagstiftare godtagas även om fall då
sådant skulle kunna inträffa icke skulle vara särskilt talrika. Det förefaller
även som om bolagsman som icke deltagit i avtal med tredje man skulle
kunna åberopa ogiltigheten gentemot denne och oavsett att denne varit i
god tro.

Förbundet måste därför — även om lagförslaget i övrigt skulle

NU 1973:57

31

genomföras — bestämt avstyrka att någon ändring i 1968 års lag nu
genomföres. Risken för att de nya begränsningarna i 1916 års lag skulle
kringgås genom arrangemang i form av handelsbolag finner förbundet
visserligen inte helt kunna uteslutas men i praktiken så obetydlig att den i
vart fall icke kan motivera så långtgående och delvis icke åsyftade
konsekvenser som den nu föreslagna regeln skulle få.

Förbundet är medvetet om att frågan om bibehållande av nationell
dominans i vissa företag är en viktig och komplicerad fråga och att vissa
möjligheter härtill måste finnas. Skall man bygga vidare på en lagstiftning
av samma slag som 1916 års inskränkningslag måste man dock begära att
i gällande författningstext närmare i detalj anges vilka branscher som
skall drabbas av dylika inskränkningar och hur stor andel som utlänning
skall tillåtas inneha i ett dylikt företag. Olägenheterna av en sådan
lagstiftning kan då åtminstone i någon mån begränsas. Vidare är det
nödvändigt att dispensförfarandet liksom ogiltighetsbestämmelserna får
en med hänsyn till lagens utvidgade tillämpningsområde mera adekvat
utformning. Förbundet vill vidare framhålla att införandet av dylika
överlåtelsebegränsningar också aktualiserar vissa ersättningsfrågor.

Det förefaller obilligt att tillstånd till förvärv skulle kunna vägras med
mindre annan köpare kan anvisas eller någon form av ersättning utgår.
Vid överlåtelse av hela företag där det måhända inte finns någon annan
lämplig köpare inom landet som har vederbörlig utlänningsklausul i sin
bolagsordning, skiljer sig förhållandet avsevärt från överlåtelse av fastigheter
där man på ett annat sätt kan räkna med att det finns en
fungerande marknad där försäljningsobjektet ändå kan finna köpare.

Förbundet vill här framhålla sambandet mellan de föreslagna bestämmelserna
åsyftande en kontroll att det utländska inflytandet i svenska
företag icke blir för dominerande och de bestämmelser med likartat syfte
som upptagits i 20 § liksom i 19, 67 och 158 §§ av det förslag till
aktiebolagslag (SOU 1971:15) som remissbehandlatsoch för närvarande är
under bearbetning i Kungl. Maj:ts kansli. Förbundet vill därför hänvisa
till vad förbundet jämte en rad andra av näringslivets organisationer
särskilt å sid. 7—12, 39—42, 70 i sitt remissvar anfört.

Enligt förbundets mening är avvägningen av de motstridiga hänsyn
som här gör sig gällande nämligen å ena sidan ekonomisk effektivitet och
fortsatt framåtskridande och å andra sidan bibehållen nationell dominans
i vissa företag eller verksamhetsgrenar så känslig och olägenheterna av den
nu föreslagna lösningen rent lagtekniskt så betydande att den föreslagna
lagändringen icke nu bör komma till stånd ens såsom ett provisorium.

Först sedan förslagen om ändringar i aktiebolagslagens bestämmelser
om tillåtna rösträttsbegränsningar och förbehåll beträffande akties
överlåtbarhet slutbehandlats eller den kommande lagstiftningen i detta
hänseende åtminstone kan överblickas i sina huvuddrag, finns, enligt
förbundets mening, det erforderliga underlaget för en omarbetning av
inskränkningslagen att omfatta andra tillgångar eller rörelseslag än de nu
upptagna. Förbundet, som har svårt att se hur den i vart fall erforderliga
omarbetningen av lagtexten i tekniskt hänseende skall kunna genomföras

NU 1973:57

32

inom ramen för riksdagsbehandlingen vill därför instämma i den kläm
motion nr 1896 utmynnar i. Eftersom de invändningar förbundet riktat
mot förslaget i väsentliga hänseenden även är av lagteknisk natur vill
förbundet framhålla önskvärdheten av att riksdagen i vart fall begagnar
möjligheten att remittera förslaget till lagrådet för yttrande.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND
Lennart Körner

/Thomas Hagdahl

GOTAB 74 3897 S Stockholm 1973