Inrikesutskottets betänkande nr 9 år 1973
InU 1973:9
Nr 9
Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om avveckling av
ortsgrupperingen av statsanställdas löner.
Motionerna
I motionen 1973:52 7 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk)
hemställs att riksdagen uttalar sig för att den statliga dyrortsgrupperingen
avskaffas i enlighet med vad som anförs i motionen,
I motionen 1973:1521 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs
att riksdagen uttalar sig förr att ortsgrupperingen av de statsanställdas
löner avvecklas i enlighet med vad i motionen anförs samt att därvid de
särskilda förhållandena beträffande övre Norrland beaktas.
Nuvarande ordning m. m.
Lönerna enligt det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa
andra anställda är graderade med hänsyn till tjänstemännens stationeringsorter.
Löneplanen A räknar med två ortsgrupper, 4 och 5, medan
däremot lönerna enligt löneplanerna B och C, vilka omfattar högre
tjänstemän, inte är ortsgrupperade.
Till ortsgrupp 5 hänförs Stockholm och dess grannkommuner,
Norrbottens län, större delen av Jämtlands län, de inre delarna av
Västerbottens län samt en kommun i Västernorrlands län. Löneskillnaden
mellan ortsgrupp 4 och 5 är 64 kr. i löneklass A 1, 109 kr. i löneklass
A 14 och 37 kr, i löneklass A 33.
Tjänstgöring i större delen av Norrland är förenad med särskilda
kallortstillägg som varierar mellan ca 1 och 8 % av lönen beroende på
ortens läge.
Den första enhetliga ortsgrupperingen av statstjänstemännens löner
infördes genom beslut av 1919 års riksdag och avsåg då endast
kommunikationsverkens personal. Från och med år 1922 vidgades
gruppindelningen att omfatta samtliga tjänstemän inom civilförvaltningen,
indelade i sju ortsgrupper, A-G. Under första hälften av
1930-talet tillkom ytterligare provisoriskt två grupper. På basis av en år
1935 verkställd dyrortsundersökning fastställdes vid 1939 års lönegruppering
systemet med nio ortsgrupper, A—I.
Syftet med att differentiera lönerna var från början att kompensera
statstjänstemän på orter med högt prisläge (och skatteuttag). Sedan en
viss utjämning beträffande allmänna levnadskostnader successivt skett
minskades antalet ortsgrupper under slutet av 1940-talet från nio till fem,
med beteckningarna 1—5. År 1954 respektive 1962 minskades de
ytterligare då ortsgrupperna 1—2 avvecklades. Efter 1968 års förhand
-
1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 9
InU 1973:9
2
lingar minskades ortsgruppsspännvidden (skillnaden mellan lönerna för
lägsta och högsta ortsgrupp i procent av sistnämnda lön) med 25 % och
vid 1971 års förhandlingar införlivades ortsgrupp 3 helt med ortsgrupp 4.
I den nuvarande grupperingen är antalet ortsgrupper således endast två,
4-5.
Metoden med ortsgruppering har även använts inom skattesystemet.
Mellan år 1919 och 1961 tillämpades skattefria ortsavdrag som bestämdes
med hänsyn till skilda orters dyrhet. Ortsgrupperingen var fr. o. m„ år
1948 densamma som inom det statliga lönesystemet.
Statens tjänstemän tillerkändes år 1965 förhandlingsrätt beträffande
bl. a. löneförmåner. Lönens storlek på olika orter blev således en av de
frågor som man kunde träffa avtal om. För att möjliggöra för riksdagen
att få ett reellt inflytande på lönekostnaderna i statsbudgeten tillskapades
år 1965 riksdagens lönedelegation med uppgift att på ett tidigt stadium
medverka i förhandlingarna och på riksdagens vägnar godkänna träffade
överenskommelser.
Vid samråd inför 1971 års avtalsrörelse mellan statsrådet Löfberg och
lönedelegationen framställdes på ett tidigt stadium yrkande att delegationen
skulle uttala sig för en snabb avveckling av ortsgrupperingen.
Yrkandet avslogs. Företrädarna för de borgerliga partierna reserverade
sig. I samband med att lönedelegationen godkände 1971 års avtal gjordes
ingen reservation i den aktuella frågan.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om ortsgrupperingens avskaffande var genom motioner aktuell
under en följd av år under 1950-och 1960-talen liksom åren 1970—1972.
Statsutskottet, som fram till år 1971 behandlade motionerna, avstyrkte
dem genomgående. Inrikesutskottet har intagit samma ståndpunkt i sina
av riksdagen godkända betänkanden 1971:32 och 1972:1. År 1971
reserverade sig företrädare för centerpartiet och moderata samlingspartiet
och år 1972 företrädare för centerpartiet för bifall till aktuella
motionsyrkanden.
Utskottet
Lönerna för det stora flertalet statsanställda bestäms i förhandlingar
mellan statens avtalsverk, å ena sidan, samt Statsanställdas förbund,
Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation
och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion,
å andra sidan. I enligt härmed tillhör frågan om lönenivån på olika orter
— ortsgrupperingen — de ämnen varom avtal träffas. Systemet med
ortsgruppering av lönerna för de statsanställda har tidigare varit mer
utbyggt och differentierat än det är i dag. Parterna på arbetsmarknaden
har genom överenskommelser successivt reducerat antalet ortsgrupper,
och efter 1971 års löneuppgörelse återstår endast ortsgrupperna 4 och 5.
I motionerna yrkas att riksdagen skall uttala sig för att ortsgruppe -
InU 1973:9
3
ringen avvecklas. I motionen 1973:1521 begärs att särskild hänsyn därvid
skall tas till förhållandena i Norrland.
Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen och senast förra året avslagit
motioner av samma innebörd.
Utskottet avstyrker liksom föregående år motionsyrkandena. Motiveringen
härför är av principiell natur. Ortsgrupperingen av lönerna är
en avtalsfråga. I samband med att de offentligt anställda tjänstemännen
tillerkändes förhandlingsrätt skapades riksdagens lönedelegation för att
på riksdagens vägnar utöva inflytande på förhandlingar och godkänna
träffade avtal. Med hänsyn härtill kan det inte vara riktigt att riksdagen
på det sätt motionärerna begär gör för staten som arbetsgivare bindande
uttalanden för kommande avtalsförhandlingar.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna 1973:527 och 1973:1521.
Stockholm den 7 februari 1973
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s),
Nordgren (m), fru Hörnlund (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar
Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s),
herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp) och Hallgren (vpk).
Reservation
av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar
Mattsson i Skee (c) och Hallgren (vpk) som anser
dels att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt som börjar på s. 3 med
”Riksdagen har” bort ha följande lydelse:
Den omständigheten att ortsgrupperingen numera är en förhandlingsfråga
bör inte hindra att riksdagen i den ordning som motionärerna
föreslår ger till känna sin uppfattning om systemet. Enligt utskottets
mening finns det inga bärande skäl för att behålla ortsgrupperingen. I
enlighet med motionärernas yrkande bör därför riksdagen uttala att
statens avtalsverk i kommande förhandlingar verkar för en avveckling av
ortsgrupperingen. Utskottet förutsätter att de speciella problem beträffande
Norrland som kan vara förknippade med avvecklingen kommer
att beaktas.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motionerna 1973:527 och
1973:1521 som sin mening ger Kungl. Majd till känna vad
utskottet anfört.
GOTAB 73 3217 S Stockholm 1973