Inrikesutskottets betänkande nr 8 år 1973

InU 1973:8

Nr 8

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om ett handlingsprogram
för jämlikhetspolitik.

Motionen

I motionen 1973:523 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk
kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till handlingsprogram för
jämlikhetspolitik enligt de grunder som angivits i motionen.

Motionärerna hävdar att bristen på program varit en väsentlig orsak till
att jämlikhetspolitiken hittills inte haft tillfredsställande effekt. Sedan ett
jämlikhetspolitiskt handlingsprogram antagits skall det enligt motionärerna
vara en utgångspunkt för fortsatta utrednings- och beredningsarbeten
på olika områden. Motionärerna anger i 30 punkter exempel på
frågor som bör kunna tjäna såsom underlag för utredningsarbetet.
Punkterna har följande lydelse:

1. Det är angeläget att inkomst- och lönebildningen utformas så att
klyftorna minskas. Staten och kommunerna måste beakta detta gentemot
sina egna anställda och även i övrigt främja denna målsättning.

2. Ortsgrupperingen av lönerna måste helt avvecklas.

3. Kvinnorna på arbetsmarknaden måste ges samma praktiska förutsättningar
och villkor som männen.

4. Strukturpolitiken skall effektivisera näringslivet till förmån för
jämlikhet men måste utformas så, att inte enskilda människor slås ut från
arbetslivet eller får försämrade villkor. Det är nödvändigt med ökad
hänsyn till äldre och handikappad arbetskraft.

5. Näringspolitiken skall inriktas på att främja ekonomisk tillväxt och
ökad välfärd. Det är härvid nödvändigt att ge de mindre företagen
gynnsammare utvecklingsmöjligheter. Nuvarande näringspolitik missgynnar
småföretagen, t. ex. genom skattepolitikens utformning.

6. Jordbrukspolitiken måste inriktas på att jordbruksbefolkningen
skall kunna uppnå med andra grupper likvärdiga villkor och förutsättningar.

7. En mera målmedveten kamp mot inflation och prisstegringar är
angelägen, inte minst för låginkomstgrupperna, som har små möjligheter
att kompensera sig.

8. Arbetsmarknadspolitiken och arbetsvärden måste inriktas på att ge
ökade sysselsättningsmöjligheter åt äldre och handikappade. Företagen
måste ha särskilt ansvar för sådan arbetskraft.

9. Det är en viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken att skapa
ökad tillgång till deltidsarbeten för föräldrar med småbarn.

10. Yrkesutbildningen måste bedrivas med sikte på att underlätta för

1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 8

InU 1973:8

2

ungdomen att få yrkesarbete.

11. Det är viktigt att med en aktiv och decentralistiskt inriktad
regionalpolitik, som i områden med arbetslöshet förbättrar förutsättningarna
för näringslivet och skapar nya sysselsättningstillfällen, så att de
regionala inkomstskillnaderna kan utjämnas.

12. En angelägen uppgift för arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken
är att främja arbetstillfällen för s. k. dolt arbetslösa, som främst
utgörs av kvinnor i områden med sysselsättningssvårigheter.

13. Kommunikationsmöjligheter och övrig samhällsservice måste fördelas
så att skillnader i produktionsförutsättningar och levnadsvillkor
utjämnas mellan olika delar av landet.

14. Glesbygdspolitiken måste förstärkas med sikte på att i glesbygdsområdena
ge tillfredsställande sysselsättningsmöjligheter och service.

15. En allmän arbetslöshetsförsäkring måste utformas så, att alla som
kan och vill förvärvsarbeta får ordentligt skydd vid arbetslöshet.

16. En aktiv konsumentpolitik måste drivas för att stärka konsumenternas
inflytande.

17. Utbildningspolitiken måste i ökad utsträckning inriktas på att ge
ungdomarna från olika miljöer likvärdiga utbildningsmöjligheter. Elever
som är missgynnade socialt eller utbildningsmässigt måste ägnas särskild
omsorg.

18. Vuxenutbildningen kräver ökade insatser som främst måste
inriktas på de sämst utbildade grupperna.

19. Kulturpolitiken måste i ökad utsträckning användas som instrument
för jämlikhet. Det betyder ökade insatser för kulturpolitiskt
missgynnade grupper.

20. En aktiv miljöpolitik, inriktad på såväl yttre som inre samhällsmiljöer,
är av stor jämlikhetspolitisk betydelse.

21. Arbetsmiljöerna måste formas så, att hälsorisker undviks och
olika arbetstagargrupper får goda och likvärdiga miljöförhållanden.

22. En företags- eller arbetsdemokrati måste förverkligas som ger alla
arbetande goda möjligheter att forma sin egen arbetsmiljö och att
påverka produktionsbesluten.

23. Skattepolitiken måste i ökad utsträckning användas i jämlikhetspolitiskt
syfte. De höga kommunalskatternas inverkan för de lägre
inkomstgrupperna måste särskilt beaktas.

24. Samhället måste genom vårdbidrag och ökade insatser för
barntillsyn ge föräldrar med småbarn ökad valfrihet i vad gäller
förvärvsarbete.

25. Stödet till barnfamiljerna måste förstärkas och utformas med
sikte på att bättre främja en jämlikhetspolitisk målsättning.

26. Hemarbetande måste ges förbättrad social trygghet.

27. Sänkt pensionsålder är en viktig jämlikhetsfråga. Den allmänna
pensionsåldern måste sänkas till 65 år, i syfte att alla grupper skall få
likvärdiga villkor.

28. Socialpolitiken måste utnyttjas för en jämlikhetspolitisk målsättning.
Det är angeläget att få fram ett system med garanterad minimiin -

InU 1973:8

3

komst för trygghet åt låginkomstgrupper som nu är förbisedda eller
otillräckligt beaktade.

29. Bostadspolitiken måste få en sådan inriktning att även de som har
mindre inkomster kan erhålla bostad med god standard.

30. Fördjupad kommunal demokrati och länsdemokrati är väsentliga
mål för jämlikhet i medborgarnas inflytande över egna samhällsangelägenheter.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner med samma syfte som den förevarande har behandlats av
riksdagen de två senaste åren (InU 1971:36, 1972:8). Motionerna avslogs
vid båda tillfällena. Representanter för centerpartiet reserverade sig i
inrikesutskottet för bifall till de aktuella motionerna. Inrikesutskottet
anförde i sitt avstyrkande yttrande 1972:8 bl. a.:

Riksdagen avslog i november 1971 en motion av väsentligen samma
innebörd. Inrikesutskottet underströk i sitt av riksdagen godkända
betänkande vikten av att jämlikhetsfrågorna blir ytterligare uppmärksammade
och klarlagda. Det ansågs betydelsefullt att undersökningar och
utredningar av det slag låginkomstutredningen utfört fortlöpande kom
till stånd så att underlag skapas för bedömning av vilka åtgärder som bör
vidtas för att förverkliga en ökad jämlikhet på olika områden. När det
gällde att lösa jämlikhetsfrågan i den praktiska politiken ansåg utskottet
det nödvändigt att bedriva utredningsarbete och ta ställning inom olika
ämnesområden vart för sig. En övergripande utredning med uppgift att
konkret behandla jämlikhetsproblem på nästan alla delar av samhällsdaningens
område var enligt utskottets mening inte någon framkomlig
väg om man önskade nå resultat inom överskådlig tid. Slutligen uttalade
utskottet att det vid sidan om de av utskottet rekommenderade sätten att
angripa problemen fanns ett behov av bedömningar på längre sikt,
innefattande upprättande av långsiktiga mål för politiken, probleminventeringar
samt resonemang i metod- och prioriteringsfrågor. Enligt
utskottets bedömning var programarbete av det slaget en uppgift för de
politiska partierna i deras arbete och borde inte överlåtas på en
parlamentarisk kommitté.

Utskottet vidhåller sin uppfattning från föregående år. Motionärernas
förslag är inte någon lämplig eller effektiv metod att lösa jämlikhetsfrågorna.
De praktiska problemen är ofta svårbemästrade och måste, som
tidigare sagts, lösas från område till område. Motionärernas resonemang
att övergripande program tidigare antagits i kontroversiella och svåra
frågor, t. ex. inom arbetsmarknads- och jordbrukspolitiken, illustrerar i
själva verket riktigheten av utskottets slutsatser. I de fallen har man efter
ett omfattande utredningsarbete behandlat och antagit program på varje
område för sig. Lika litet som tillämpningen av begrepp som demokrati
och frihet på alla olika samhällsområden ägnar sig för sammanhållen
utredning är det lämpligt att använda en sådan metod för att komma till
rätta med brister i jämlikheten. Enligt utskottets mening bör i stället
jämlikhetstanken prägla det fortlöpande reformarbetet i samhället.
Utskottet avstyrker alltså motionen 1972:590.

InU 1973:8

4

Utskottet

Utskottet avstyrkte förra året en motion av väsentligen samma innehåll
som den förevarande. Med hänvisning till den motivering utskottet
då anförde och som godkändes av riksdagen avstyrker utskottet även i år
motionsförslaget.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:523.

Stockholm den 7 februari 1973

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s),
Nordgren (m), fru Hörnlund (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar
Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s),
herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp) och Hallgren (vpk).

Reservation

av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr
Mattsson i Skee (c) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort
ha följande lydelse:

Ett allmänt mål för jämlikhetspolitiken bör vara att göra människornas
allmänna levnadsförhållanden och livsvillkor så likvärdiga som
möjligt. Det gäller fördelningen av ekonomiska och kulturella resurser,
makt och inflytande i samhälle och näringsliv samt att samhället skall
värdera och behandla alla lika. Utskottet ansluter sig helt till denna
grundsyn.

Liksom motionärerna noterar utskottet med tillfredsställelse, att den
politiska debatten under de senaste åren i allt större utsträckning kretsat
kring jämlikhetsfrågorna. Vårt samhälle har dock inte nått fram till
godtagbara jämlikhetsförhållanden. De stora inkomst- och löneskillnader,
som påvisats t. ex. genom låginkomstutredningen, kan enligt utskottets
mening inte accepteras från jämlikhetspolitiska utgångspunkter. Låginkomsterna
förekommer särskilt mycket inom vissa delar av näringslivet,
t. ex. textilindustrin, träindustrin, vårdyrken, vissa kontorsarbeten, detaljhandel,
lantbruks- och skogsarbeten. Anmärkningsvärt är vidare, att
låginkomstsituationen i hög grad gäller kvinnor, att småföretagargrupperna
generellt sett har låga inkomster och att de regionala inkomstvariationerna
är stora.

Den redovisade situationen tyder, såsom motionärerna framhållit, på
brister i samhällets politik i fråga om t. ex. regional-, arbetsmarknads-,

InU 1973:8

5

närings- och jordbrukspolitiken. Mot denna bakgrund måste skattepolitiken
vara ett huvudmedel för jämlikhetssträvan. Socialpolitiken och även
utbildningspolitiken måste samtidigt tillmätas ökad betydelse.

I likhet med motionärerna vill utskottet vidare framhålla, att det
under senare tid blivit sämre med jämlikheten i fråga om makt och
inflytande. Avståndet från människan till styrelsen har ökats. Det gäller
samhällsstyrelsen men också förhållanden i näringslivet.

Utskottet vill understryka, att en aktiv jämlikhetspolitik måste
innebära, att man strängt taget i alla politiska avgöranden är beredd att
främja jämlikhetsmålet. Detta betyder, att samhället bör ha ett handlingsprogram
för jämlikhetspolitik, som kan ge en hel samordning av
strävandena. Avsaknaden av ett sådant program torde vara en väsentlig
orsak till att jämlikhetspolitiken hittills inte haft tillfredsställande effekt.
Motionärerna har i 30 punkter exemplifierat områden, som bör innefattas
i ett sådant handlingsprogram.

Det har ibland hävdats, att övergripande och långsiktiga handlingsprogram
inte skulle vara en uppgift för samhället. Sådant programarbete
skulle ankomma endast på de politiska partierna. Motiveringen skulle
vara dels att uppgifterna är svåra och omfattande, dels att frågorna är
kontroversiella. Detta är enligt utskottets bedömning en orimlig ståndpunkt,
vilket också framgår av att samhället tidigare antagit övergripande
och långsiktiga handlingsprogram för t. ex. regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken,
jordbrukspolitiken och bostadspolitiken. Det gäller här
problemkomplex, som måste betecknas som såväl svåra och omfattande
som i väsentliga avseenden kontroversiella.

Om en fråga är särskilt omfattande och svårbemästrad, är det enligt
utskottets bedömning desto angelägnare, att samhället har ett övergripande
handlingsprogram för dess lösning. Svårigheterna kan härvidlag
inte vara större för samhället än för partierna. Det förhållandet, att enfråga
är kontroversiell, måste också bedömas som ett argument för att
samhället bör utforma ett handlingsprogram, som fäster uppmärksamheten
på såväl åsiktsgemenskap som skiljelinjer mellan partiernas program
och därmed ökar förutsättningarna för konkreta lösningar.

På olika områden behandlas i kommittéer eller på annat sätt frågor,
som är av betydelse för jämlikhetspolitiken. Utskottet beklagar att den
centrala utredningen i sammanhanget — låginkomstutredningen — inte
fick slutföra sitt arbete. Det är angeläget, att undersökningar av liknande
slag som låginkomstutredningen utförde liksom mera avgränsade utredningar
fortlöpande kommer till stånd, så att underlag skapas för
bedömning av vilka åtgärder som bör vidtas för förbättrade jämlikhetsförhållanden
på olika områden. Experter från olika områden bör givetvis
utnyttjas för sådant kartläggnings- och utredningsarbete. Men det är lika
angeläget att representanter för de olika politiska partierna får delta och
att det utredningsmaterial, som arbetas fram, på ett tidigt stadium görs
tillgängligt för den politiska debatten.

Uppdraget att utarbeta förslag till ett övergripande handlingsprogram
med långsiktiga bedömningar och mål för samhällets jämlikhetspolitik

InU 1973:8

6

bör lämpligen anförtros åt en särskild parlamentarisk kommitté. Denna
bör i hög grad inrikta sig på att hålla kontakt med olika pågående
detaljutredningar, som är av betydelse för uppgiften. Samtidigt står det
klart, att ett jämlikhetspolitiskt handlingsprogram, som antagits av
samhället, kommer att tjäna som värdefull utgångspunkt för fortsatta
utrednings- och beredningsarbeten på olika politiska områden.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen med bifall till motionen 1973:523 i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller om skyndsamt tillsättande av en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta förslag
till handlingsprogram för jämlikhetspolitik i enlighet med vad
utskottet anfört.

GOTAB 73 3218 S Stockholm 1973