Inrikesutskottets betänkande nr 34 år 1973

InU 1973:34

Nr 34

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner angående jämställdhet
mellan män och kvinnor.

Motionerna

1973:850 av herr Helén m. fl. (fp)

I motionen hemställs i yrkandet 1 att riksdagen till Kungl. Majit
uttalar att samordnande åtgärder i enlighet med vad som anförs i
motionen bör vidtagas för att skapa rättvisa åt kvinnorna och i yrkandet
2 att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag snarast framläggs till
lagstiftning mot könsdiskriminering.

Mot bakgrunden av ett i motionen presenterat utredningsmaterial
lägger motionärerna fram ett handlingsprogram för rättvisa åt kvinnorna.
Yrkanden i anslutning till flertalet av de konkreta förslagen framställs i
särskilda motioner.

Vad gäller den föreslagna lagstiftningen mot könsdiskriminering anförs
bl. a. följande i motionen.

Utvecklingen för rättvisa åt kvinnorna går alltför långsamt. Till de nya
metoder som måste prövas hör den föreslagna lagen. En sådan lag skulle i
första hand ha betydelse för arbetsmarknaden men även för t. ex.
sjukförsäkring, pensionsförsäkring och grupplivförsäkring samt de områden
som nu omfattas av lagen mot rasdiskriminering. Den skulle också
påverka den allmänna uppfattningen i samhället till förmån för jämlikhet
mellan män och kvinnor. På arbetsmarknadsområdet skulle ett inte
oväsentligt resultat vara att könsbunden platsannonsering på den ickest.
atliga sektorn skulle kunna beivras. Motionärerna anser att förberedandet
av en lagstiftning mot könsdiskriminering bör bli en av de första
uppgifterna för den i december 1972 tillsatta delegationen för jämställdhet
mellan män och kvinnor.

1973:1525 av herr Hermansson m. fl. (vpk)

I motionen hemställs

A. att riksdagen uttalar sig för vidtagandet av snara åtgärder, syftande
till att uppnå väsentliga framsteg i strävandena att uppnå likställighet
mellan könen,

B. att riksdagen hemställer hos regeringen om att denna skyndsamt
vidtar åtgärder i enlighet med i motionerna anförda riktlinjer avseende

1. att säkerställa allas rätt till arbete, oavsett kön,

2. att hemarbetande kvinnor utan barn under 16 år registreras som
arbetslösa,

3. att arbetslöshetsunderstöd utgår till kvinnor som på grund av

1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 34

InU 1973:34

bristande tillgång till barnstugeplats hindras från förvärvsarbete.

Motionärerna anför sammanfattningsvis följande:

Undersökningar som bygger på en vetenskaplig rapport till trafiksäkerhetsrådet
om produktionsbortfallet på grund av dödsfall i trafiken visar,
omräknat i 1971 års penningvärde, att en kvinna fortfarande är mycket
mindre värd än en man. På arbetsmarknaden visar sig detta i att lönerna
är lägst på de områden där kvinnorna finns. Förmän, arbetsledare,
personalchefer osv. är oftast män. På utbildningssidan är inriktningen
alltjämt mycket skev. Samhället visar påtagliga brister när det gäller att ta
ansvar för barntillsyn och hushållsarbete. Kvinnornas svårigheter att få
arbete konserverar äktenskapet som en institution där kvinnan är den
ekonomiskt beroende parten.

Så länge det nuvarande ekonomiska systemet består, med sin syn på
kvinnorna som ett medel att reglera behovet av arbetskraft i förhållande
till konjunkturväxlingarna, kan självklart inga avgörande förändringar
uppnås. Därtill krävs ett samhälle där vars och ens insats värderas utan
anknytning till kön. Men i Sverige borde, med hänsyn till traditioner, en
jämförelsevis hög levnadsstandard och teknisk utvecklingsnivå samt med
en starkare uppmärksamhet på förändringen på senare tid i kvinnornas
ställning inom arbetsliv men också inom utbildning, i kulturliv, inom
familjen och i det politiska livet, kampen för likställighet mellan kvinnor
och män kunna föras till väsentligare resultat än de hittills uppnådda.

Det i motionen framställda yrkandet B 4 har behandlats i betänkandet
InU 1973:3.

1973:1531 av fröken Mattson m. fl. (s)

I motionen hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t föreslår att då man utformar
riktlinjer för nästa långtidsutredning skall gälla målsättningen att alla som
önskar förvärvsarbete också skall erhålla arbete,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att riktlinjer för
länsplanering skall gälla målsättningen att alla som önskar förvärvsarbete
också skall erhålla arbete och nödvändig kommunal service samt att som
underlag för planeringen bör ligga kartläggning av den dolda arbetslöshetens
omfattning och orsaker på länsnivå,

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en utredning som får
till uppgift att kartlägga samhällets serviceförutsättningar för en förkortad
arbetsdag.

I motionen beräknas att det i dag sannolikt är omkring 3/4 miljon
kvinnor i produktiv ålder som inte alls eller endast tillfälligt deltar i
arbetslivet. Antalet kvinnor som tvingas avstå från förvärvsarbete på
grund av brist på barntillsyn finns det inga aktuella uppgifter om.
Motionärerna erinrar om att en ny regionalpolitisk planeringsomgång
påbörjas under år 1973. Den bör ha som mål att alla vuxna som önskar
arbete också skall ges möjlighet att förvärvsarbeta. Som planerings -

InU 1973:34

underlag behövs mätningar av den verkliga arbetslösheten inom länen och
undersökningar av orsakerna till arbetslösheten. De länsvisa kartläggningarna
bör utgöra underlag för planeringen av arbetstillfällen och
service inom regionen. Det framstår för motionärerna som självklart att
kommande långtidsutredning skall grundas på samma målsättning för
sysselsättningen som gäller för länsplaneringen.

Vid övervägandena om hur framtidens arbetsliv skall utformas är
arbetstidens omfattning av stort intresse. Motionärerna ser det som
angeläget att människor i produktiv ålder ”delar på jobben”. I stället för
hårt och pressat arbete för en del och arbetslöshet för andra bör
arbetstiden skäras ned så att alla får del av de möjligheter till ökad fritid
som det industrialiserade samhället ger. Motionärerna är medvetna om att
en förkortad arbetstid först och främst är en facklig fråga men tillägger
att frågan har en större räckvidd. Hur stora avsnitt av samhällsfunktionerna
— öppethållande av barnstugor och annan kommunal service,
butiker och varuhus liksom skolornas terminsindelning — som skall
kunna anpassas efter en arbetsdag om sex timmar är samhällsfrågor. De
frågorna bör enligt motionärerna utredas.

1973:1539 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c)

I motionen hemställs i yrkandet 5 att en parlamentarisk utredning
tillsätts med uppgift att lägga fram ett program för jämlikhet mellan
könen.

I motionen anförs bl. a. att hittills vidtagna åtgärder knappast ändrat
det traditionella könsrollsmönstret. Det ekonomiska ansvaret för barnen
och familjen vilar alltjämt i hög grad på mannen i hans försörjarroll
medan det dagliga ansvaret för barnens tillsyn, vård och uppfostran faller
på modern. På det sättet blir kvinnan ekonomiskt beroende av mannen.
För alla parter i familjen är det viktigt att man bryter den nuvarande
uppdelningen och att modern och fadern delar både försörjar- och
fostrarrollen. Motionärerna framhåller att en förändring i könsrollsmönstret
förutsätter medverkan av många parter, förändringar på många
områden och inte minst ett nytänkande inom familjen, hos arbetsgivare
och arbetstagare i samhället i dess helhet.

Yrkandena 2 och 3 har behandlats i betänkandet InU 1973:3 och
yrkandena 1 och 4 i betänkandet InU 1973:35.

1973:1542 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp)

I motionen hemställs att riksdagen till Kungl. Maj:t uttalar att
könsdiskriminering ej får förekomma i de statliga bolagens personalpolitik
samt att riksdagen till Kungl. Maj:t uttalar att åtgärder bör
vidtagas för att skapa bättre jämlikhet mellan män och kvinnor inom den
statliga företagssektorn.

Mot bakgrunden av en i kammaren den 14 december 1972 hållen

InU 1973:34

frågedebatt i ämnet anser motionärerna det nödvändigt att riksdagen
uttalar sig i frågan om könsdiskriminering i de statliga bolagen. Det kan
inte, hävdar de, få förekomma att de statliga bolagen, som bör vara ett
föredöme för det enskilda näringslivet, gör sig skyldiga till könsdiskriminering.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna

Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor.

Genom beslut den 28 december 1972 har Kungl. Maj:t bemyndigat
statsministern att tillkalla ledamöter i en delegation för jämställdhet
mellan män och kvinnor m. m. I direktiven för delegationen anförs.

Bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor har under senare tid
fått ökad aktualitet. Strävandena till jämställdhet har ett växande stöd
hos allmänheten.

Samhället bör aktivt stödja dessa strävanden och på samhällslivets
olika områden genomföra åtgärder som skapar ökad jämställdhet mellan
män och kvinnor. Målmedvetna och samordnade insatser krävs, formade
efter en helhetssyn. Arbetet för jämställdhet mellan män och kvinnor kan
inte bedrivas isolerat utan måste förenas med en strävan till social
utjämning i hela samhället.

I första hand gäller det att hävda kvinnans rätt till arbete. Arbetsmarknadspolitiken
och övriga sysselsättningsskapande åtgärder samt förnyelsen
av arbetslivets villkor kommer därmed i förgrunden. Ungdoms- och
vuxenutbildning måste medverka till att en arbetsfördelning, byggd på
jämställdhet mellan män och kvinnor, främjas på arbetsmarknaden och i
hemmen. En sådan arbetsfördelning ställer stora krav på barntillsyn,
annan service i bostadsområdena och en vidgad plats för gemenskap i
samhällsmiljön. De hemarbetande kvinnornas behov av gemenskap
utanför hemmen och i samhällslivet och av olika former av service kräver
uppmärksamhet.

Kvinnornas underrepresentation i politiska beslutsförsamlingar och i
organisationslivet belyser ytterligare bristen på jämställdhet och synsätt
som diskriminerar kvinnorna och hindrar dem i deras strävanden. I dessa
värderingar och synsätt återspeglas den arbetsfördelning mellan män och
kvinnor som nu präglar samhället. Den låser fast såväl män som kvinnor
i skilda roller och försvårar en fri personlig utveckling. Kraven på
jämställdhet gäller därför inte endast förändringar av kvinnornas villkor
utan också av männens. Förändringen avser bl. a. för kvinnornas del
ökade möjligheter att förvärvsarbeta och för männens del möjligheter att
ta ökat ansvar för barnen.

I arbetet på att förändra kvinnornas ställning och åstadkomma
jämställdhet mellan män och kvinnor måste statsmakterna ta en aktiv del.
Statsmakterna måste emellertid därvid handla konsekvent och på basis av
ett så brett erfarenhetsunderlag som möjligt. För att skapa underlag och
dra upp riktlinjer för detta handlande bör en särskild delegation tillkallas.
Denna bör bestå av fem ledamöter.

En viktig uppgift för delegationen blir att samverka och samråda med
myndigheter, arbetsmarknadens parter, kvinnornas organisationer och
andra folkrörelser för att förankra strävanden till jämställdhet för
kvinnorna på samhällets olika områden. Vid sin sida bör delegationen
därför ha ett organ med företrädare för vissa myndigheter och organisationer.
Detta organ bör lämpligen benämnas den stora delegationen.

InU 1973:34

Åtskilliga av de frågor som delegationen kommer att få ta ställning till
kommer att kräva särskild kunskap, bl. a. om lokala förhållanden. Till
delegationens förfogande bör därför stå referensgrupper med företrädare
för olika intressegrupper.

Att nu mera preciserat ange delegationens uppgifter är varken lämpligt
eller möjligt. Vissa allmänna riktlinjer för delegationens verksamhet bör
dock anges här.

Delegationen bör

fördjupa och utveckla den helhetssyn som skall vara vägledande för
regeringens politik för jämställdhet mellan män och kvinnor och föreslå
åtgärder för att förverkliga denna politik,

stimulera och stödja myndigheternas arbete för jämställdhet mellan
män och kvinnor,

stimulera och stödja åtgärder i detta syfte inom landsting, kommuner,
organisationer och näringsliv,

verka för att likaberättigandets principer utbreds och får prägla
värderingar och attityder på olika områden av samhällslivet,

därvid samverka med folkrörelser och organisationer till en bred studieoch
upplysningsverksamhet till stöd för jämställdhet mellan män och
kvinnor,

bedriva undersöknings- och forskningsarbete av betydelse för jämställdheten
mellan män och kvinnor samt bevaka övrig pågående
verksamhet på området.

Delegationen har fem ledamöter. Dess ordförande är statssekreteraren
T. G. Peterson.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner med yrkanden om parlamentarisk utredning om åtgärder för
att öka jämställdheten mellan män och kvinnor har behandlats av 1971
och 1972 års riksdagar, se InU 1971:35 och InU 1972:24.

Motioner om lagstiftning mot könsdiskriminering har väckts vid 1970,
1971 och 1972 års riksdagar, se ABU 1970:56 samt InU 1971:35 och
1972:24. Vid 1971 års riksdag framställdes också motionsyrkande om
åtgärder mot könsdiskriminering på bl. a. socialförsäkringens område, se
SfU 1971:34.

Motionerna har i samtliga fall avslagits av riksdagen.

Utskottet

De föreliggande motionerna har som gemensamt tema frågan om
jämställdhet mellan män och kvinnor och då särskilt på arbetslivets
område. Detta spörsmål, som i synnerhet under senare år tagits upp till
intensiv debatt, behandlades även förra året av utskottet (InU 1972:24).

Utskottet har inte för avsikt att gå in på orsaken till den bristande
jämlikheten mellan män och kvinnor. Problemet är komplicerat och
bottnar ytterst i de enskilda människornas inställning. Fördomar och
konservativa attityder måste ständigt bekämpas, men lika viktigt är det
att vidta praktiska åtgärder för att hävda kvinnornas möjlighet till
jämlikhet med männen. På senare år har onekligen vissa resultat uppnåtts,

InU 1973:34

men det kommer att ta tid och fordra mycket arbete innan man når
målet om fullständig jämlikhet mellan män och kvinnor.

Motionen 1973:850 innehåller ett yrkande i vilket begärs samordnande
åtgärder för att skapa rättvisa åt kvinnorna. I motionen 1973:1539
begärs att en parlamentarisk utredning skall tillsättas för att lägga fram
ett program för jämlikhet mellan könen.

Enligt utskottets uppfattning är det inte en vittsyftande utredning
som nu är det mest angelägna. I stället fordras konkreta åtgärder för att
man inom rimlig tid skall nå praktiska resultat i strävandena att öka
jämlikheten mellan män och kvinnor inom olika delar av samhällslivet.
Särskilt viktigt är det därvid att förbättra kvinnornas möjligheter att
hävda sig på arbetsmarknaden.

Inom Kungl. Maj:ts kansli har sedan frågorna behandlats av utskottet i
fjol tillsatts en delegation som arbetar efter en sådan linje. Direktiven för
delegationens arbete har redovisats i det föregående. I direktiven uttalas
att det i första hand gäller att hävda kvinnans rätt till arbete, och
delegationen har under sitt första verksamhetsår särskilt ägnat sig åt att
föreslå åtgärder på arbetsmarknadsområdet. Bl. a. har på förslag av
delegationen igångsatts en försöksverksamhet i Kristianstads län i syfte
att göra det lättare för kvinnor att få arbete. Verksamheten är särskilt
inriktad på att låta kvinnor pröva på arbeten som tidigare huvudsakligen
sysselsatt män. Vidare har delegationen i skrivelse till regeringen den 5
juni i år aktualiserat tre förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
kvinnorna, nämligen en temporär förstärkning av arbetsförmedlingen
med 100 tjänster avdelade för kvinnliga arbetssökande, ett särskilt
utbildningsbidrag till företag för att stimulera till jämnare rekrytering
inom yrken som hittills ensidigt rekryterats med antingen kvinnor eller
män samt en form av könskvotering som villkor vid beviljande av
lokaliseringsstöd. Delegationen anför avslutningsvis i sin skrivelse att de
föreslagna åtgärderna kan få en omedelbar effekt för enskilda människor
men att de inte är tillräckliga. För många kvinnor som vill förvärvsarbeta
finns en rad hinder som inte kan undanröjas genom arbetsmarknadspolitiken.
Det gäller barntillsynen. Ett annat hinder för kvinnors förvärvsarbete
är i många fall att allmänna kommunikationer saknas helt eller att
restiderna blir orimligt långa. Delegationen anmäler att den avser att ta
upp dessa och andra problem i sitt fortsatta arbete.

Därjämte har delegationen påbörjat en kartläggning av olika problem
sammanhängande med deltidsarbete.

Till delegationen har knutits en större krets personer, benämnd stora
delegationen, med företrädare för olika myndigheter och organisationer.
Därutöver har delegationen kontakt med referensgrupper som innefattar
företrädare för olika intressegrupper.

Som framgår av det tidigare anförda överensstämmer delegationens
arbetssätt med utskottets uppfattning om hur problemen bör angripas.
Av särskilt värde är att delegationen arbetar med ett nät av externa
kontakter. Den centrala placeringen av delegationen med anknytning till
statsrådsberedningen visar vilken vikt dess arbete tillmäts. Den place -

InU 1973:34

ringen ger också möjlighet för delegationen att utöva inflytande på det
löpande reformarbetet. Detta är betydelsefullt, eftersom jämlikhetsfrågorna
spänner över så stora delar av samhällslivet.

Med hänsyn till det arbete som utförs inom delegationen synes det
inte finnas anledning till något initiativ från riksdagens sida i anledning av
de aktuella yrkandena i motionerna 1973:850 och 1973:1539.

Med det ovan anförda får även yrkandet i motionen 1973:1525 om
åtgärder syftande till likställighet mellan könen anses tillgodosett.
Detsamma bör inte föranleda någon åtgärd.

I motionerna 1973:1525 och 1973:1531 aktualiseras med olika
formuleringar målsättningen att alla, oavsett kön, som önskar förvärvsarbete
också skall erhålla arbete. Målsättningen bör enligt den senare
motionen beaktas vid utformningen av riktlinjer för kommande långtidsutredning
och regionalpolitisk planering (länsplanering 1974). Länsplaneringen
bör enligt motionärerna kompletteras med bl. a. kartläggning av
den dolda arbetslöshetens omfattning och orsaker på länsnivå.

Ett av huvudmålen för den ekonomiska politiken är upprätthållande
av full sysselsättning. Inte minst erfarenheterna från de senaste åren visar
de svårigheter som kan föreligga att uppnå detta mål. Att kvinnorna är en
av de grupper som särskilt drabbats av dessa svårigheter är allmänt erkänt.
Strävan måste därför vara att förebygga uppkommande sysselsättningsstörningar
och utöka möjligheterna till förvärvsarbete. Utskottet vill i det
sammanhanget peka på de förslag som förelagts riksdagen i propositionen
1973:165 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder. Åtgärderna beräknas
ge betydande sysselsättningseffekter inte minst för den kvinnliga
arbetskraften. I samma riktning bör också de förutnämnda förslagen av
jämställdhetsdelegationen verka. I propositionen aviseras att delegationens
förslag kommer att behandlas i nästa års statsverksproposition med
sikte på att den särskilda personalen hos arbetsförmedlingen för
kvinnofrågor skall kunna anställas redan den 1 april 1974.

Vad särskilt gäller de i motionen 1973:1531 framställda önskemålen
beträffande inriktningen av länsplanering 1974 bör tillfogas att ett
huvudmål för regionalpolitiken är att de successivt tillgängliga resurserna
skall utnyttjas så att de tre väsentliga välfärdskomponenterna arbete,
service och god miljö blir tillgängliga för alla människor. Enligt
meddelade anvisningar för länsplanering 1974 skall bl. a. uppmärksammas
möjligheterna för kvinnor att få sysselsättning.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de aktuella motionsyrkandena.
De bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1973:1525 föreslås vidare att som arbetslösa registreras
hemarbetande kvinnor utan barn under 16 år samt att arbetslöshetsunderstöd
utges åt kvinnor vid brist på barnstugeplatser. Motiveringen till
förslagen är att arbetslöshetsstatistiken inte redovisar kvinnor som saknar
arbete därför att de bor på orter där arbete inte finns att få eller därför
att de inte kan få barntillsynen ordnad.

Motionärernas förslag skulle leda till att som arbetslösa skulle
registreras även personer som inte är beredda att träda ut på arbetsmark -

InU 1973:34

naden på grund av ålder, ohälsa eller andra skäl. Värdet av en på det
sättet utbyggd arbetslöshetsstatistik kan ifrågasättas. Det kan vidare
erinras om att i AKU redan tas upp som latent arbetslösa personer som
inte sökt arbete men förklarar sig beredda att göra det om lämpligt arbete
skulle finnas tillgängligt på bostadsorten. Däremot anser utskottet att
skäl i och för sig kan tala för att förälder skulle bli berättigad till
arbetslöshetsunderstöd på grund av brist på barntillsynsmöjligheter under
förutsättning att övriga kriterier för stödet föreligger. Vissa komplikationer
föreligger emellertid för att genomföra en sådan ordning, och
utskottet anser för sin del att det av motionärerna aktualiserade
problemet bör lösas genom en fortsatt snabb utbyggnad av barnstugor
och familjedaghem. 1 propositionen 1973:165 föreslås en väsentlig
höjning av statsbidragen för att göra det lättare för kommunerna att
snabbt bygga ut dessa verksamheter. De båda motionsyrkandena bör med
hänsyn till det anförda inte föranleda någon åtgärd.

I motionen 1973:850 yrkas på att förslag till lagstiftning mot
könsdiskriminering snarast läggs fram för riksdagen. Lagstiftningen skulle
enligt motionärerna få betydelse särskilt på arbetsmarknaden men skulle
komma att gälla även andra områden. Samma yrkande behandlades av
utskottet senast förra året (InU 1972:24 s. 12). Utskottet gjorde i det
sammanhanget den allmänna invändningen mot förslaget att lagstiftning i
arbetsmarknadsfrågor skall tillgripas endast i den mån problemen inte
kan lösas avtalsvägen eller eljest särskilda skäl kan åberopas. Utskottet
kunde inte finna att det förelåg tillräckliga skäl för att i det aktuella fallet
frångå denna princip och erinrade om att parterna på arbetsmarknaden
inte heller hade tagit upp frågan. Vidare framhölls av utskottet att en
lagstiftning av det begärda slaget medför vanskliga problem och kan
inbjuda till skenlösningar så att visserligen öppen diskriminering försvinner
medan dolda diskriminerande åtgärder fortfarande blir oåtkomliga.
Vad som anförts i den i år väckta motionen ger inte utskottet anledning
att ändra sin uppfattning. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Med hänvisning till att statliga företag bör vara ett föredöme för det
enskilda näringslivet föreslås i motionen 1973:1542 att riksdagen uttalar
sig för förbud mot könsdiskriminering i de statliga företagens personalpolitik
liksom för åtgärder som skapar bättre jämlikhet mellan män och
kvinnor inom den statliga företagssektorn. Utskottet anser för sin del att
det självfallet skall vara en ledande princip för de statliga företagen att
avhålla sig från könsdiskriminering liksom att man där arbetar för
jämställdhet mellan manliga och kvinnliga arbetstagare. Samma krav bör
för övrigt kunna ställas på enskilt ägda företag. Med hänsyn till det
anförda anser utskottet att det inte finns anledning till ett riksdagsuttalande
av det slag motionärerna förordat. På grund härav avstyrker
utskottet motionen.

Avslutningsvis tar utskottet upp det i motionen 1973:1531 framställda
yrkandet om kartläggning av samhällets serviceförutsättningar för en
förkortad arbetsdag. Motionärerna tänker sig i framtiden en till sex
timmar förkortad arbetsdag. De anser vidare att arbetstidsförkortning är

InU 1973:34

en facklig fråga. Sex timmars arbetsdag skulle emellertid påverka stora
avsnitt av samhällsfunktionerna, och de problem som härvid kan uppstå
bör utredas.

Utskottet ställer sig tveksamt till motionsförslaget och är f. n. inte
berett att förorda en utredning. Den av motionärerna väckta frågan om
samhällets serviceförutsättningar blir ett av de problem som får övervägas
om det blir aktuellt med en allmän sänkning av arbetstiden. Motionsyrkandet
avstyrks således.

Utskottet hemställer

1. beträffande samordnande åtgärder för rättvisa åt kvinnorna
samt parlamentarisk utredning syftande till ett program för
jämlikhet mellan könen att riksdagen avslår motionerna
1973:850, yrkandet 1, och 1973:1 539, yrkandet 5,

2. beträffande åtgärder syftande till likställighet mellan könen
att motionen 1973:1525, yrkandet A, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

3. beträffande målsättningen förvärvsarbete åt alla som önskar
det att motionerna 1973:1525, yrkandet Bl, och 1973:
1531, yrkandena 1 och 2, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

4. beträffande registrering som arbetslösa av vissa hemarbetande
kvinnor, m. m. att motionen 1973:1525, yrkandena B 2 och
B 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering, m. m. att
riksdagen avslår motionerna 1973:850, yrkandet 2 och
1973:1542,

6. beträffande kartläggning av samhällets serviceförutsättningar
för en förkortad arbetsdag att riksdagen avslår motionen
1973:1531, yrkandet 3.

Stockholm den 6 november 1973

På inrikesutskottets vägnar
BENGT FAGERLUND

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m),
fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Peterson i
Linköping (fp), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar
Oskarson i Halmstad (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s),
Mattsson i Skee (c), Fransson (c), Ekinge (fp) och Olsson i Asarum (s).

Reservationer

1. Samordnande åtgärder för rättvisa åt kvinnorna samt parlamentarisk
utredning syftande till ett program för jämlikhet mellan könen (punkt 1)

av fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Peterson i Linköping (fp),
Mattsson i Skee (c), Fransson (c) och Ekinge (fp) som anser

InU 1973:34

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 7 med ”och 1973:1539” bort har följande
lydelse:

Inom Kungl. Maj:ts kansli har sedan jämställdhetsfrågorna behandlats
av utskottet i fjol tillsatts en delegation med fem ledamöter. Direktiven
för delegationen har redovisats i det föregående. Under sitt första
verksamhetsår har delegationen, som är direkt knuten till statsministerns
kansli, initierat vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för kvinnor.

Till delegationens förfogande står den s. k. stora delegationen med
företrädare för vissa ämbetsverk, kommunförbunden, organisationerna på
arbetsmarknaden och ett antal kvinnoorganisationer. Den stora delegationen
har hittills bara sammanträtt en gång.

Enligt utskottets uppfattning bör inte jämställdhetsfrågor behandlas
ur ett snävt partipolitiskt perspektiv. Det är viktigt att man engagerar så
stora grupper i samhället som möjligt i arbetet för att därmed påverka
opinionen och skapa underlag för långsiktiga lösningar. I och för sig
skulle den av Kungl. Maj:t valda modellen med inrättande av en särskild
delegation kunna ge möjlighet till en sådan arbetsmetod, men delegationen
har valt att arbeta och lägga fram förslag utan förankring i den stora
delegationen. Remissutfallet över delegationens den 5 juni i år framlagda
förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder för kvinnorna visar vanskligheten
med detta sätt att arbeta. Enligt utskottets mening bör jämställdhetsfrågorna
beredas i en parlamentariskt sammansatt utredning. En
sådan utredning bör arbeta fram ett program för jämlikhet mellan män
och kvinnor med särskilt beaktande av behovet av samordnande åtgärder
på området. Därjämte bör kommittén arbeta med ett kortare perspektiv,
initiera åtgärder på dagsaktuella områden och bevaka jämställdhetsfrågorna
i det löpande reformarbetet. Utredningen bör arbeta med ett
vidsträckt kontaktnät som täcker olika sektorer av samhällslivet. Deltidsarbete
och därmed sammanhängande problem hör till de frågor utredningen
bör ta upp med förtur.

Vad utskottet anfört i anledning av de aktuella yrkandena i
motionerna 1973:850 och 1973:1539 borges Kungl. Maj:t tillkänna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande samordnande åtgärder för rättvisa åt kvinnorna
samt parlamentarisk utredning syftande till ett program för
jämlikhet mellan könen att riksdagen med bifall till motionerna
1973:850, yrkandet 1, och 1973:1539, yrkandet 5,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört.

2. åtgärder syftande till likställighet mellan könen (punkt 2)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Med
det ovan” och slutar med ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

InU 1973:34

I detta sammanhang finns anledning understryka de synpunkter som
framförs i motionen 1973:1525 om åtgärder syftande till likställighet
mellan könen. Det är i och för sig tacknämligt att delegationen för
jämställdhet mellan män och kvinnor ägnar sig åt kvinnornas möjligheter
att få förvärvsarbete. Det gäller emellertid även att förbättra kvinnornas
status i arbetslivet med avseende på lönerelationer och befordringsmöjligheter.
Intresset för arbetsmarknadsproblemen får inte heller undanskymma
att likställighetsfrågorna i lika hög grad berör kvinnornas ställning
inom utbildningen, kulturlivet m. fl. i motionen nämnda områden, där
det är angeläget att man snabbt når mer påtagliga resultat än hittills. Vad
utskottet anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande åtgärder syftande till likställighet mellan könen
att riksdagen i anledning av motionen 1973:1525, yrkandet
A, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört.

3. målsättningen förvärvsarbete åt alla som önskar det (punkt 3)
av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”1
motionerna” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Vad beträffar målsättningen förvärvsarbete åt alla som önskar det så
begärs i motionen 1973:1525 åtgärder i enlighet med i motionen anförda
riktlinjer för att säkerställa allas rätt till arbete, oavsett kön. Motionärerna
pekar särskilt på att ett par hundra tusen kvinnor av olika skäl är
arbetslösa. Mot den bakgrunden och med hänvisning i övrigt till vad i
motionen anförts ställer sig utskottet självfallet bakom kravet om rätt till
arbete, oavsett kön, som ett allmänt mål för det fortsatta arbetet i
jämställdhetsfrågorna. Det nu anförda bör ges Kungl. Maj:t till känna.
Om den angivna målsättningen antas, blir den vägledande även för
kommande långtidsutredning och regionalpolitisk planering (länsplanering
1974) och ett särskilt initiativ i anledning av motionen 1973:1531,
yrkandena 1 och 2, är därför obehövligt.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande målsättningen förvärvsarbete åt alla som önskar
det att riksdagen med bifall till motionen 1973:1525,
yrkandet B 1, och med avslag på motionen 1973:1531,
yrkandena 1 och 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört.

4. registrering som arbetslösa av vissa hemarbetande kvinnor, m. m.
(punkt 4)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med
”Motionärernas förslag” och slutar på s. 8 med ”någon åtgärd” bort ha

InU 1973:34

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det otillfredsställande att vare sig
arbetskraftsundersökningarna (AKU) eller än mindre arbetsmarknadsverkets
mittmånadsräkningar inte visar den verkliga omfattningen av
arbetslösheten. Bland kvinnorna finns enligt andra undersökningar en
betydande dold arbetslöshet. Det är nödvändigt att få ett riktigare mått
på den totala arbetslösheten för att man skall kunna förverkliga den
målsättning om allas rätt till arbete som utskottet ovan uttalat sig för.
Utskottet anser därför att AKU bör byggas ut. Ett första steg skulle vara
att som arbetslösa registrera dem som nu benämns ”latent arbetssökande”
dvs. personer som inte sökt arbete men förklarar sig beredda att göra
det om lämpligt arbete skulle finnas tillgängligt på bostadsorten. De flesta
av de latent arbetssökande är kvinnor. I övrigt förutsätter utskottet att
man i det pågående arbetet på att förbättra AKU finner metoder att
kartlägga den totala arbetslöshetens omfattning.

Brist på barnstugeplatser är ett av de allvarliga hindren för kvinnor att
ta förvärvsarbete. Utskottet anser att om en kvinna måste avstå från
erbjudet arbete av det skälet att barntillsyn inte kan ordnas så bör hon
vara berättigad till kontant arbetslöshetsunderstöd om villkoren för
sådant stöd i övrigt är uppfyllda. Härav föranledda förslag till ändringar i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om
kontant stöd vid arbetslöshet bör snarast utarbetas av Kungl. Maj:t och
föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande registrering som arbetslösa av vissa hemarbetande
kvinnor, m. m. att riksdagen i anledning av motionen
1973:1525, yrkandena B 2 och B 3, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

5. lagstiftning mot könsdiskriminering, m. m. ( punkt 5)
av herrar Peterson i Linköping (fp) och Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1
motionen” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande
lydelse:

1 motionen 1973:850 yrkas på att förslag till lagstiftning mot
könsdiskriminering snarast läggs fram för riksdagen. Lagstiftningen skulle
enligt motionärerna få betydelse särskilt på arbetsmarknaden men skulle
komma att gälla även andra områden.

Den svenska arbetsmarknaden är fortfarande i stor utsträckning i
praktiken uppdelad på manliga och kvinnliga yrken. Det betänkliga häri
understryks av att de kvinnliga yrkena i regel ger lägre status, lägre lön,
mindre inflytande och sämre framtidsmöjligheter. Detta är ett allvarligt
hinder i strävandena mot den jämställdhet mellan män och kvinnor som i
övrigt alltmer präglar reformarbetet i vårt land.

Utskottet är medvetet om att mycket uträttas för att vända

InU 1973:34

utvecklingen mot en bättre ordning. Särskilt på arbetsmarknadsområdet
behövs emellertid radikalare åtgärder för att bryta den könsdiskriminering
som faktiskt råder där. Det framstår som uppenbart att arbetsmarknadsparterna
varken hittills eller inom överskådlig framtid har möjlighet
att komma till rätta med könsdiskrimineringen. Redan av det skälet
framstår motionskravet om en lagstiftning som väl motiverat. Man får
heller inte förbise den allmänt normbildande effekt som en lagstiftning
mot könsdiskriminering skulle få när det gäller att påskynda de
attitydförändringar som utskottet anser nödvändiga för att en reell
jämställdhet mellan män och kvinnor skall kunna uppnås.

Mot angiven bakgrund tillstyrker utskottet motionsyrkandet. Huruvida
uppgiften att utarbeta förslag till den begärda lagstiftningen
lämpligen bör anförtros den av utskottet ovan förordade parlamentariskt
sammansatta utredningen för jämställdhetsfrågor eller handläggas i annan
ordning får prövas av Kungl. Maj:t.

Vad sedan gäller de i motionen 1973:1542 framställda yrkandena om
förbud mot könsdiskriminering i de statliga företagens personalpolitik
m. m. vill utskottet mot bakgrunden av det ovan anförda och med
biträdande av motionens principiella uppfattning understryka att könsdiskriminering
skall bekämpas inom såväl privata som statliga företag.
Det är självklart att man inom den statliga verksamheten skall avhålla sig
från könsdiskriminerande åtgärder och i stället aktivt arbeta för
jämställdhet mellan manliga och kvinnliga arbetstagare. Detta kan ske
utan att invänta den av utskottet föreslagna lagstiftningen som givetvis
kommer att få effekter i berörda avseenden även på den statliga sektorn.

Vad utskottet anfört i anslutning till de båda motionsyrkandena bör
ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering, m. m. att
riksdagen med bifall till motionen 1973:850, yrkandet 2, och
i anledning av motionen 1973:1542 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 73 5322 S Stockholm 1973