Inrikesutskottets betänkande nr 3 år 1973

InU 1973:3

Nr 3

Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1973:1 gjorda framställningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte
motioner.

I betänkandet behandlas Kungl. Maj:ts i propositionen 1973:1 bilaga
13 (inrikesdepartementet) gjorda framställningar om anslag under avsnittet
B Arbetsmarknad m. m. punkterna B 1— B 4, B 6—B 8 (s. 61 —121,
121 — 129). Propositionens förslag redovisas i den löpande framställningen
under rubriken Utskottet. Vidare behandlas i nedanstående förteckning
upptagna motioner.

Punkten B 5 (s. 121) Kontant stöd vid arbetslöshet kommer att
behandlas i samband med aviserad proposition i ämnet. Punkterna
B 9-B 11 har utskottet behandlat i betänkandet InU 1973:2.

Motionerna redovisas i

Motionerna

1973:58 av herr Wikner m.fl. (s), vari föreslås att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en sådan ändring i
arbetsmarknadskungörelsen 1972 nr 300 att flyttningsbidrag
medges även till dem som får anställning i
skyddad verkstad, industriellt beredskapsarbete och
arkivarbete.

utsk.

yttr.

utsk.

hemst.

P 19 -

reserv, (r)
särsk. yttr. (sy)
nr

1973:94 av herr Hermansson m.fl. (vpk), vari före- 43 43 17 r

slås

1. att riksdagen måtte uttala sig för en ny inriktning
av den verksamhet som f. n. bedrives genom de
s. k. skyddade verkstäderna med målsättning att
bereda de i denna verksamhet sysselsatta ett
meningsfullt arbete för produktion enligt i motionen
skisserad riktning och med löne- och anställningsförhållanden
likartade dem som gäller den
öppna marknaden och där de anställda tillerkänns
inflytande över såväl produktionsinriktning som
anställnings- och arbetsvillkor, samt

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsam
utredning samt förslag

dels om startandet av ett statligt huvudföretag
jämte på lämpliga platser i skilda delar av landet

1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 3

InU 1973:3

Motionerna redovisas i

utsk.

yttr.

utsk.

hemst.

P -

reserv, (r)
särsk. yttr. (sy)
nr

lokala produktionsföretag, vilka successivt inriktas
på att i huvudsak ersätta nuvarande typ av
skyddade arbetsplatser,

dels att huvudmannaskapet för denna typ av
verksamhet blir statligt, förslagsvis genom AB
Statsföretag och att i motsvarande grad huvudmannaskapet
överförs från landstingen.

1973:226 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställs

A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller

1. att inom ramen för anvisade arbetsmarknadsanslag
medel avdelas för att dels skapa praktiktjänster för
ungdom inom statliga verk och myndigheter av i
motionen angiven karaktär och omfattning, dels
ekonomiskt stimulera kommuner och landsting att
inrätta likartade tjänster,

2. att Kungl. Majit åt arbetsmarknadsstyrelsen uppdrar
att i samråd med landets kommuner upprätta
beredskapsplaner för kommunalt planerad sysselsättning,
med särskild hänsyn till ungdomens
arbetsmarknadssituation, i enlighet med de principer
som angivits i motionen,

B. att riksdagen uttalar att den i statsverkspropositionen
föreslagna förstärkningen av arbetsförmedlingarnas
resurser med 210 tjänster disponeras så,
att det i ökad utsträckning blir möjligt att speciellt
stödja de arbetslösa ungdomarna.

1973:228 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen vid behandlingen av punkten B 1.

Arbetsmarknad sservice i bilaga 13 Inrikesdepartementet,
prop. 1973:1, måtte

a) besluta att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning
fastställes till 740 kr. per månad för gift
person och 690 kr. för ogift,

b) att traktamentet vid utbildning utom hemorten
fastställes till 450 kr. per månad för gift person,

c) att till Arbetsmarknadsservice för budgetåret
1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 188 000 000
kr.,

d) att hos regeringen hemställa om skyndsam utredning
och förslag om införandet av startbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning i enlighet med förslaget
i denna motion.

7 r

7 r
14 r

7 r

InU 1973:3

Motionerna redovisas i
utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr. (sy)
s. p. nr

1973:229 av fru Holmqvist (s) och fröken Bergegren 40 38

(s), vari anhålles att ”Kungl. Maj:ts kungörelse SFS
1972:300 ändras såsom i motionen anförts”.

1973:231 av herr Werner i Malmö m. fl. (m), vari 43 42

hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
utredning och förslag syftande till att bestämmelserna
avseende halvskyddad verksamhet med 40 % statsbidrag
på utgående kontantlön utvidgas i enlighet med
vad i motionen anförts till att gälla redan anställda
handikappade samt arbetstagare som uppnått 55 års
ålder.

1973:352 av herr Helén m. fl (fp), vari hemställs

A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts
med uppgift att framlägga riktlinjer för den
framtida arbetsmarknadspolitiken,

2. att förslag till effektivisering av arbetsförmedlingen
framläggs med innebörd att arbetsgivare med ett
större antal anställda som utnyttjar arbetsförmedlingens
tjänster skall vara skyldiga att meddela
förmedlingen alla lediga platser för vilka man
öppet söker arbetstagare,

3. att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning
värdesäkras genom anknytning till basbeloppet,

4. att inkomstprövningen av utbildningsbidragen mot
makes inkomst upphör,

5. att utbildningsbidrag även bör kunna utgå till
sådan utbildning som är studiemedelsberättigad,

6. att flyttningsbidragen värdesäkras genom anknytning
till basbeloppet,

7. att försöksverksamhet med statsbidrag till företagsutbildning
startas samt

B. att riksdagen till Arbetsmarknadsservice anvisar ett
förslagsanslag av 1 171 000 000 kr.

1973:354 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riks- 40 39 lör

dagen hos Kungl. Maj:t uttalar att handikappade
jordbrukare bör ha tillgång till statligt bidrag i form
av näringshjälp och att inskränkningarna i regeringsbrev
av den 17 juli 1972 upphör att gälla samt att
informationen ökas för att informera jordbrukarna
om de stödåtgärder som finns inom såväl social- som
arbetsmarknadspolitiken.

9	1	1 r
18	5	3 r
25	14	8 r
25	15	9, (
26	17	11 r
25	14	8 r
21	8	5 r
29	21	13 r

InU 1973:3

Motionerna redovisas i
utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr. (sy)
s. p. nr

1973:355 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär 10 1 1 r

1. att samrådskonferens anordnas med företrädare
för regering och riksdag, arbetsmarknadens parter,
näringslivets organisationer, AMS samt ekonomisk
expertis angående arbetsmarknaden i syfte att
förverkliga målsättningen om allas rätt till arbete,

2. att en adekvat mätning av arbetslösheten kommer
till stånd och

3. att den dolda arbetslösheten kartlägges.

1973:359 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hem- 35 31

ställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om
förslag till ökade sysselsättningsmöjligheter på mindre
orter i enlighet med vad i motionen anförts.

1973:525 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t

1. begär att statsbidrag försöksvis utgår för företags- 21 8 5 r

utbildning på sätt arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit,

2. begär att kommittén för översyn av arbetsmark- 23 11 6 r

nadsutbildningen genom vidgade direktiv ges i

uppdrag att studera hur arbetsmarknadsutbildningen
såsom ett positivt medel kan användas i
regionalpolitiken,

3. begär att utredningen om regionalpolitiska styr- 28 20 12 r

medel genom preciserade direktiv ges i uppdrag att

utreda hur flyttningsbidragens koncentrationsfrämjande
effekt skall kunna elimineras.

1973:526 av fru Hjelm-Wallén m. fl. (s), vari hem- 21 9

ställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär att försöksverksamhet
med etapputbildning inom arbetsmarknadsutbildningens
ram införs.

1973:670 av herr Öhvall m. fl. (fp), vari hemställs att 39 35

riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om översyn av
handläggningen när det gäller ordination av tekniska
hjälpmedel för handikappade i syfte att förenkla
densamma.

InU 1973:3

Motionerna redovisas i
utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr. (sy)
s. p. nr

1973:839 av fröken Andersson i Stockholm m. fl.

(c), vari — med hänvisning till motiveringen i motio- 39 37

nen 1973:651 — hemställs att riksdagen hos Kungl.

Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna om
bidrag till egen bil för rörelsehindrade i syfte att göra
det möjligt för rörelsehindrad som arbetar i eget
företag att erhålla sådant bidrag.

1973:840 av herr Bergman m. fl. (s), vari hemställs 44 44

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna att frågan om ökade möjligheter att genom
kvotering av arbetstillfällen kunna placera arbetshandikappade
på den öppna arbetsmarknaden snarast
bör underställas riksdagen.

1973:841 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu är
i fråga — med hänvisning till motiveringen i motionen
1973:241 — hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller

1. att arbetsförmedlingarna blir föremål för översyn 19 6 4r

bl. a. i syfte att förbättra insatserna för att 1 sy

förmedla sysselsättning åt tjänstemän och akademiker,

2. att arbetsförmedlingarna på det lokala planet 17 4 2 r

kompletteras med lokalt tillsatta referensgrupper.

1973:851 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari — 36 34 15 r

med hänvisning till motiveringen i motionen 1973:

572 — föreslås att riksdagen i anledning av proposition
1973:1 under XI. Inrikesdepartementet avslår
regeringens begäran under punkten B 3 om förslagsanslag
till Stöd till lageruppbyggnad om 50 000 000
kr.

1973:854 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Äng- 34 29 2 sy

ström (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t begär att av de medel som ställts till

arbetsmarknadsstyrelsens förfogande 18,5 milj. kr.

avsättes för ett snabbt påbörjande av arbeten på väg

363.

1973:855 av herr Nilsson i Växjö m. fl. (s), vari 18

hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning
om möjligheterna att ålägga företagen generell

5 3 r

InU 1973:3

plikt att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen.

1973:856 av herr Nisser m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad i motionen anförts om att byggande och underhåll
av skogsbilvägar bör anses vara angelägna och
lämpliga projekt för beredskapsarbete.

1973:857 av herr Olsson i Asarum (s), vari hemställs
att riksdagen som sin mening uttalar att arbetsmarknadsmyndigheterna,
inom ramen för i statsverkspropositionen
föreslagna arbetsmarknadsanslag, ytterligare
ökar bidraget till kommunernas beredskapsplanering
mot arbetslöshet.

1973:859 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit uttalar sig för
åtgärder för att bereda arbetslösa företagsekonomer
och marknadsförare sysselsättning inom mindre och
medelstor industri i enlighet med vad i motionen
anförts.

1973:947 av fru Gradin m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit uttalar som sin
mening att den föreslagna minskningen av antalet
arkivarbetare skall åstadkommas genom naturlig avgång
och ej får leda till nyanställningsstopp i arkivarbeten
så länge det finns en stor kö av sökande från
arbetsvärden som befunnits lämpliga för sådana arbeten.

1973:948 av herrar Göransson (s) och Marcusson (s),
vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller
om sådan ändring av bestämmelserna för särskilda
beredskapsarbeten att trafiksaneringsprojekt kan ifrågakomma.

1973:949 av fru Jonäng m. fl. (c), vari — mea
hänvisning till motiveringen i motionen 1973:754 —
hemställs att riksdagen vid behandling av elfte huvudtiteln
måtte uttala att byggande av enskilda vägar må
kunna ske som stätskommunala beredskapsarbeten.

Motionerna redovisas i
utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hémst. särsk. yttr. (sy)
s. p. nr

33 27

35 32

32 25

42 41

34 30

34 28

InU 1973:3

1973:953 av herrar Stridsman (c) och Johansson i
Holmgården (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger Kungl. Majit till känna vad som i
motionen anförts rörande anställning av yngre åldersgrupper
vid de industriella storarbetsplatserna i Övertorneå,
Pajala och Överkalix.

1973:1516 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och
Pettersson i Örebro (c), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj :t begär att lokala nämnder inrättas för
att vidga medborgarinflytandet över arbetsmarknadspolitiken
på sätt som angivits i motionen.

1973:1525 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
såvitt nu är i fråga föreslås att riksdagen hemställer
hos regeringen om att denna skyndsamt vidtar åtgärder
i enlighet med i motionen anförda riktlinjer
avseende att kvinnliga studerandes AMS-bidrag inte
görs beroende av makens inkomst.

1973:1527 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller att underhandlingar
kommer till stånd mellan skol- och
arbetsmarknadsorganen för att åstadkomma en
spridning av utbildningen,

2. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om förslag
angående åldersgränsen för arbetsmarknadsutbildningsbidrag
enligt i motionen angivna grunder,

3. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om att
kontakt tages mellan arbetsmarknadsorganen och
ungdomsorganisationerna för samråd om arbetslösheten
bland ungdom,

4. att i övrigt beaktas vad i motionen framförts.

Motionerna redovisas i

utsk.

yttr.

1973:1528 av herr Karlsson i Huskvarna (s), vari 39

hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär en
översyn av bidragen till bil åt handikappade från
arbetsmarknadsstyrelsen i enlighet med vad i motionen
anförts.

utsk.

hemst.

P 40 -

reserv, (r)
särsk. yttr. (sy)
nr

2 r

10, (9) r

1973:1530 av herr Lothigius (m), vari — med hänvis- 28 21

ning till motiveringen i motionen 1973:1195 —
hemställs att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
1 165 000 000 kr.

InU 1973:3

Motionerna redovisas i

1973:1532 av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c) och
fröken Andersson i Stockholm (c), vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar sig för att
antalet arkivarbetare inte får minskas om de som nu
är sysselsatta med arkivarbete och de vilka arbetsvärden
bedömt lämpliga för arkivarbete inte kan beredas
annan sysselsättning.

utsk.

yttr.

utsk.

hemst.

P 41 -

reserv, (r)
särsk. yttr. (sy)
nr

1973:1534 av herr Möller (fp), vari hemställs att 32 26

riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förnyade och
vidgade initiativ i avsikt att skapa en större andel
beredskapsarbeten för kvinnor.

1973:1539 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c), vari såvitt
nu är i fråga hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär

dels att den dolda arbetslösheten kartläggs, 11 1 1 r

dels att arbetsmarknadsstyrelsen ges i uppdrag att 22 10

anordna kortare kurser i familjekunskap och hushållsekonomi.

1973:1543 av herr Strindberg (m), vari hemställs att 23 21

riksdagen under B 1 i bilaga 1 3 till statsverkspropositionen
till Arbetsmarknadsservice för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 113 250 000
kr.

1973:1548 av herr Ångström m. fl. (fp), vari hem- 33 27

ställs att riksdagen måtte besluta att, förutom i
statsverkspropositionen anvisade 15 milj. kr. till
vägbyggnader i skogar i enskild ägo, ytterligare 5 milj.
kr. anvisas ur anslaget för allmänna beredskapsarbeten.

InU 1973:3

Utskottet

1. Utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken

Utskottet tar först upp frågan om tillsättande av en utredning om den
framtida arbetsmarknadspolitiken. Ett yrkande med begäran om en sådan
utredning — en sysselsättningsutredning — framställs i folkpartiets
partimotion 1973:352.

Motionärerna tar som bakgrund för utredningsyrkandet upp de
svårigheter som i synnerhet de senaste åren mött vissa grupper arbetssökande.
I motionen går man in på de utslagnas och äldres situation.
Arbetslösheten bland kvinnor, ungdomar, långtidsutbildade, tjänstemän
och byggnadsarbetare berörs särskilt. Man granskar orsaken till arbetslösheten
och diskuterar faktorer såsom strukturomvandling, teknisk
utveckling och konjunkturpolitik. Även brister i statistik och prognoser
behandlas. Motionärerna framhåller att målet måste vara full sysselsättning
för alla. Arbetsmarknadspolitikens betydelse kan väntas öka i
framtiden. Detta gör det i sin tur angeläget att tillgängliga resurser
används så effektivt som möjligt. Ökade insatser inom forskning samt för
utvärdering av arbetsmarknadspolitikens effekter är därför angelägna.

Motionärerna vill att utredningen skall få till uppgift att dra upp
riktlinjer för 1980-talets arbetsmarknadspolitik. Utredningen skall bearbeta
och sammanställa forskningsresultat och initiera nya forskningsprojekt.
Den skall vidare analysera och bedöma verkningarna av de
hittillsvarande arbetsmarknadspolitiska medlen och arbetsmarknadsverkets
organisation och verksamhet. Även frågor som arbetstagarnas rätt
till sammanhängande långledighet och arbetstidens förläggning under
dygnet bör prövas.

Utskottet vill först framhålla att arbetsmarknadspolitiken efter hand
fått allt större betydelse. - Den är ett viktigt instrument för den
ekonomiska politiken och har stor betydelse för en effektiv näringspolitik.
Arbetsmarknadspolitiken har dessutom väsentliga inslag av
socialpolitisk och utbildningspolitisk karaktär.

Arbetsmarknadspolitiken har och har haft en dynamisk prägel.
Insatserna — mätt i anslagens storlek — har fördubblats under loppet av
några år. De arbetsmarknadspolitiska metoderna har byggts ut och nya
medel prövas ständigt. Utskottet vill framhålla vikten av att arbetsmarknadspolitiken
inte heller i framtiden får stelna i sina former utan blir
föremål för fortlöpande revision. Den offentliga debatten och de fackliga
organisationernas verksamhet har härvidlag stor betydelse.

Riktlinjer för den nuvarande politiken drogs upp genom beslut av
riksdagen år 1966. Stegrade ambitioner och den ekonomiska utvecklingen
har medfört att stora förändringar skett efter denna tidpunkt.
Under de senaste åren har genomgripande organisatoriska förändringar
vidtagits inom arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsstyrelsen. Försöksverksamhet
med nya förmedlingsmetoder har lett fram till ett system
med modifierad öppen förmedling som redovisas i det följande. Även på
andra viktiga områden inom arbetsmarknadspolitiken är det aktuellt med

InU 1973:3

genomgripande förändringar. Inom inrikesdepartementet bereds f. n. ett
förslag av utredningen rörande den skyddade sysselsättningen som avser
den äldre och handikappade arbetskraften. På arbetsmarknadsutbildningens
område arbetar sedan några månader en parlamentarisk utredning
med vidsträckta direktiv. De arbetsmarknadspolitiska åtgärder som krävs
för att hävda kvinnors rätt till arbete skall övervägas av den i december
1972 tillkallade delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor.
Till årets vårriksdag har aviserats en proposition om ökat anställningsskydd
och anställningsfrämjande åtgärder. Förslaget har samband med de
år 1971 genomförda s. k. äldrelagarna. Förslag till en reform av
arbetslöshetsförsäkringen kommer att föreläggas riksdagen inom de
närmaste veckorna.

Vad utskottet sålunda redovisat ger vid handen att stora delar av de
arbetsmarknadspolitiska medlen antingen nyligen reviderats eller kommer
att omprövas inom kort. Utskottet kan inte finna att det i nuvarande läge
är lämpligt att tillsätta en ny offentlig utredning för arbetsmarknadspolitiken.
Det är riktigt som motionärerna säger att effekterna av
arbetsmarknadspolitiken bör fortlöpande bli utvärderade. Sådana bedömningar
hänger emellertid inte nödvändigt samman med en offentlig
utredning utan kan ske i andra former, t. ex. inom ramen för den
arbetsmarknadspolitiska forskningen.

Sammanfattningsvis vill utskottet alltså inte för dagen förorda att en
utredning av det slag som föreslås i motionen tillsätts. De åtgärder som
nyligen genomförts och som planeras inom en tämligen nära framtid bör
få verka någon tid innan man tar upp frågan om en utredning som
spänner över hela fältet. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks således.

I detta sammanhang behandlar utskottet ett i motionen 1973:355 av
fru Jonäng (c) framställt yrkande om en samrådskonferens för att
förverkliga målsättningen om allas rätt till arbete. Motionären tänker sig
att i konferensen skall delta företrädare för regering och riksdag,
arbetsmarknadens parter, näringslivets organisationer, arbetsmarknadsstyrelsen
samt ekonomisk expertis.

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört är det betydelsefullt att
arbetsmarknadspolitiken fortlöpande debatteras i samhället. Så är f. ö. i
hög grad fallet i dag. Konferenser om arbetsmarknadspolitikens mål och
medel på olika områden förekommer också. Regeringen och arbetsmarknadsstyrelsen
har medverkat till sådana konferenser där särskilda gruppers
problem behandlats. Det haf gällt ungdomar, kvinnor, handikappade
och äldre arbetstagare. Konferenser och debatter lär även i framtiden
komma till stånd genom försorg av exempelvis de politiska partierna,
arbetsmarknadsstyrelsen eller de fackliga organisationerna. Det finns
därför ingen anledning för riksdagen att ta initiativ till en konferens av
det slag motionären tänker sig och utskottet avstyrker för sin del
motionsyrkandet.

Motionen 1973:355 innehåller också yrkanden om en kartläggning av
den dolda arbetslösheten och en ”adekvat mätning av arbetslösheten”.

InU 1973:3

Ett yrkande om kartläggning av den dolda arbetslösheten finns också i
motionen 1973:1 539 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c).

Utskottet får beträffande dessa yrkanden hänvisa till betänkandet InU
1972:22. Utskottet framhöll där bl. a. att det är av stor vikt för
arbetsmarknadspolitiken liksom för den ekonomiska politiken att man
får ett klart begrepp om den totala arbetslösheten vare sig den uppträder
öppet eller dolt. Utskottet hänvisade till utredningar som skett på det
aktuella området och förutsatte att nya undersökningar skulle komma till
stånd och att man skulle söka bemästra de svårigheter som föreligger
genom en successiv förbättring av undersökningsmetodiken.

En undersökning av det slag utskottet syftade på och som ligger i linje
med motionärernas önskemål kommer att startas inom kort. Statistiska
centralbyrån föreslås i statsverkspropositionen (bil. 9 s. 23) få särskilda
medel för en ny intermittent undersökning avseende befolkningen i
arbetsför ålder som ej tillhör arbetskraften. Undersökningen avses bli
samordnad med de löpande arbetskraftsundersökningarna. Centralbyrån
har också fått medel för att höja kvaliteten på de månatliga arbetskraftsundersökningarna.
Undersökningen av befolkningen utanför arbetskraften
skall avse frågor om förvärvsbenägenhet samt orsaken till att vissa
personer ej förvärvsarbetar. Man skall vidare söka ta reda på vad
vederbörande avser med lämpligt arbete i det fall man är beredd att ta ett
förvärvsarbete om lämpligt sådant kan erbjudas på bostadsorten. Vidare
avser man undersöka utbildning, yrkesverksamhet, sysselsättning, eventuellt
vårdbehov hos den aktuella gruppen. Även ekonomiska frågor
såsom underhåll o. d. skall belysas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utskottet inte skäl för
riksdagen att ta något initiativ i anledning av de aktuella motionsyrkandena.

2. Vissa andra allmänna arbetsmarknadspolitiska frågor

Före anslagsfrågorna tas i propositionen upp vissa allmänna spörsmål.
På s. 26—28 summeras resultatet av låginkomstutredningens arbete och
den fortsatta utredningsverksamhet som bedrivits i anslutning härtill dels
av en sakkunnig för inventering av forskningsresultat, statistik m. m.
rörande välfärdsutvecklingen i Sverige, dels av en arbetsgrupp i kanslihuset
för låginkomstfrågor.

Departementschefen redovisar därefter på s. 28—29 huvuddragen av
den reform av det kontanta stödet vid arbetslöshet som senare i vår
kommer att föreslås riksdagen i särskild proposition. Vidare redogör han
(s. 30—35) för en av Tjänstemännens centralorganisation (TCO) gjord
framställning med förslag till åtgärder för bekämpning och förebyggande
av arbetslöshet och däröver angivna remissyttranden. En del av TCO:s
förslag sammanfaller med motionsyrkanden, som utskottet behandlar i
betänkandet under rubriken Arbetsmarknadsservice.

Det inledande avsnittet i propositionen avslutas med en redovisning av

InU 1973:3

förslag rörande riktlinjer för byggandets planering. Kungl. Maj :t begär att
dessa riktlinjer skall godkännas av riksdagen. Riktlinjerna bygger på
förslag av byggarbetskraftsutredningen i betänkandet ”Arbetskraften
inom byggnadsverksamheten” (Ds In 1972:18) och remissyttrandena i
anslutning därtill.

Förslagen avser i första hand sysselsättningen av äldre byggnadsarbetare
och säsongvariationer i byggnadsverksamheten med därav
föranledd hög arbetslöshet under vinterhalvåret. Propositionens förslag
innebär att de sedan mitten av 1960-talet lokalt verksamma byggarbetsnämnderna
skall ges ökat inflytande på de aktuella frågorna. Nämnderna
är sammansatta av företrädare för arbetsgivare och arbetstagare inom
byggnadssektorn. De har till uppgift att avge rekommendationer beträffande
igångsättning av byggen som inte styrs i annan ordning. Nämnderna
får kanslihjälp av länsarbetsnämndernas planeringsavdelningar.

Departementschefens förslag innebär bl. a. att nämnderna skall avge
rekommendationer om ålderssammansättningen av arbetskraften på
enskilda byggen. Nämnderna skall vidare medverka i det samråd som sker
mellan skolmyndigheter och arbetsmarknadsmyndigheter beträffande
volymen för yrkesutbildningen i byggfacket. De skall också få ökat
inflytande på säsongstyrning av det statliga byggandet liksom av
reparations- och underhållsarbeten på både det statliga och kommunala
området. Ökningen av byggarbetsnämndernas insatser förutsätts
kräva personalförstärkningar på länsarbetsnämndernas kanslier. Utskottet
hänvisar i övrigt till framställningen i propositionen (s. 45-48).

Byggarbetskraftsutredningen har även behandlat frågan om sättet att
rekrytera arbetskraft till byggnadsarbete. Förslag härom kommer inom
kort att föreläggas riksdagen.

Utskottet erinrar om att frågor rörande styrning av byggnadsverksamheten
behandlats även av byggplaneringsutredningen. Vissa av den
utredningens överväganden låg till grund för det förslag till lag om
byggnadstillstånd m. m. (SFS 1971:1204) som behandlades vid 1971 års
höstriksdag (prop. 1971:177, InU 1971:38, rskr 1971:352). På hösten
1972 tillkallades dessutom en ny utredning, byggarbetsgruppen, med
uppdrag att planera åtgärder i fråga om sysselsättningen på kort sikt inom
byggnadsverksamheten mot bakgrund av bl. a. väntad nedgång i bostadsbyggandet.

Vad i propositionen anförs och föreslås i anslutning till byggarbetskraftsutredningens
betänkande föranleder ingen erinran från utskottets
sida. Utskottet tillstyrker sålunda i propositionen förordade riktlinjer för
byggandets planering.

3. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, m. m.

Fr. o. m. budgetåret 1972/73 presenteras arbetsmarknadsverkets budget
försöksvis i programtermer. För nästa budgetår föreslås en indelning
i tio program för arbetsmarknadsområdet. Jämfört med innevarande
budgetår har vidtagits några förändringar beträffande program och

InU 1973:3

delprogram. Bl. a. har tillkommit det nya programmet ”Förvaltning av
utrustning”. Indelningen i program och delprogram samt gjorda förändringar
redovisas i detta betänkande under rubriker som följer anslagspunkterna
i propositionen.

I en programbudget förutsätts att förvaltningskostnaderna — som i en
konventionell budgetform redovisas under ett avlönings- och omkostnadsanslag
— skall belasta varje program. Av tekniska skäl särredovisas
liksom föregående år arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader i ett
sammanhang vid sidan av andra yrkanden under programmen. Kostnaderna
fördelas sedan på de olika programmen med hjälp av s. k. fördelningsnycklar.

Förvaltningskostnaderna beräknas för nästa budgetår till ca 295 milj.
kr. I propositionen specificeras kostnaderna på s. 53 och deras fördelning
på varje program på s. 60.

Tre fjärdedelar av förvaltningskostnaderna belastar det under
anslaget Arbetsmarknadsservice upptagna programmet Arbetsmarknadsinformation,
dvs. i huvudsak den verksamhet som bedrivs vid arbetsförmedlingskontoren
i form av allmän förmedling, yrkesvägledning och
arbetsvärd. Mot bakgrund av att» den egentliga platsförmedlingen i
rådande arbetsmarknadsläge anses böra få betydande personalförstärkning
och med beaktande av behovet av vidgade insatser inom byggplaneringen
förordas i propositionen att medel beräknas för 210 tjänster för
handläggande personal vid länsarbetsnämndernas kanslier och arbetsförmedlingskontoren.
Å andra sidan anses åtta biträdestjänster kunna
dras in genom viss teknisk rationalisering. Arbetsmarknadsstyrelsen
föreslås få fyra nya tjänster på handläggarnivå.

Utskottet — som erinrar om att arbetsförmedlingen under innevarande
budgetår tillförts extra personal — tillstyrker att arbetsmarknadsverket
får en personalförstärkning av angiven omfattning. Medelsberäkningen i
övrigt föranleder ingen erinran från utskottets sida. Kostnadsökningen
för nästa budgetår utgör ca 36 milj. kr., varav ungefär en tredjedel
belöper på de nya tjänsterna.

i anslutning härtill tar utskottet upp i motionen 1973:226 av herr
Hellström m. fl. (s) framställt yrkande om viss disposition av personalförstärkningen
till arbetsförmedlingen. Yrkandet går ut på att de
föreslagna 210 nya tjänsterna används så att arbetslösa ungdomar kan
stödjas i ökad utsträckning. Motionärerna framhåller som angeläget
att arbetsförmedlingarna får resurser för individuell vägledning av
ungdomar som i vissa fall ”står helt främmande inför arbetsmarknadens
innebörd och själva knappast kan orientera sig på denna marknad”.

Motionärerna har inte närmare preciserat hur stor del av föreslagen
förstärkning som bör avsättas för förmedlingsåtgärder bland ungdom och
ej heller gjort någon prioritering i förhållande till andra utsatta grupper
på arbetsmarknaden. Utskottet delar i och för sig motionärernas
uppfattning att de arbetslösa ungdomarna är en angelägen målgrupp i
arbetsförmedlingens arbete. Det finns emellertid andra grupper som i lika
hög grad kan göra anspråk på särskilda insatser. Att göra en rimlig

InU 1973:3

avvägning mellan olika gruppers behov är en grannlaga uppgift. I enlighet
med den bedömning som kommer till uttryck i propositionen anser
utskottet att den avvägningen bör anförtros arbetsmarknadsstyrelsen,
som i det praktiska arbetet löpande kan registrera skiftningar i behovet av
förmedlingsåtgärder och snabbt kan vidta behövliga omfördelningar av
tillgängliga resurser. Vad gäller den av motionärerna aktualiserade
resursfrågan kan erinras om att arbetsmarknadsstyrelsen redan under
budgetåret 1971/72 genom viss omfördelning av personal förstärkte
förmedlingsinsatserna för ungdom och inledde uppsökande verksamhet
bland arbetslös ungdom. Insatserna har intensifierats innevarande budgetår
tack vare medgivna extra personalförstärkningar. Utvecklingen för
ungdom på arbetsmarknaden har sålunda ägnats särskild uppmärksamhet
av arbetsmarknadsstyrelsen. Av styrelsens anslagsframställning framgår
att styrelsen räknar med att vissa ungdomsgrupper även fortsättningsvis
behöver särskilda förmedlingsinsatser (jfr prop. s. 63). Inte minst med
hänsyn härtill finns det anledning räkna med att motionens syfte i
väsentlig utsträckning blir tillgodosett inom ramen för tillgängliga
resurser. Utskottet finner inte anledning föreslå riksdagen att vidta någon
åtgärd i anledning av motionsyrkandet.

4. Arbetsmarknadsservice

Som framgår av följande sammanställning finansierar anslaget programmen
Arbetsmarknadsinformation samt Yrkesmässig och geografisk
rörlighet. Med Arbetsmarknadsinformation avses, som tidigare nämnts,
arbetsförmedling, yrkesvägledning och arbetsvärd. I motsats till vad som

	1971/721	1972/73	1973/74 Beräknat
			Basförslag2	AMS	Departe- mentschefen
Programmet arbets-marknadsinforma-tion 1. Förmedling, arbetsvärd och yrkesvägledning3	221 891 000	229 164 000	242 083 000	328 290 000	264 274 000
Programmet Yrkes-mässig och geogra-fisk rörlighet 2. Arbetsmarknads-utbildning 3. Flyttningsbidrag 4. Inlösen av egna-hem m. m. 5. Bostäder för flyt-tande arbetskraft 6. Förvaltnings-kostnader	688 081 000 56 042 000 137 000 17 915 000 21 286 000	688 500 000 67 500 000 2 000 000 24 435 000 21401 000	706 066 000 69 728 000 2 000 000 1 380 000 23 012 000	832 000 000 72 200 000 1000000 1 380 000 26 700 000	802 750 000 72 000 000 1500 000 1 300 000 24 176 000
Summa	1 005 35 2 000	1 033 000 000	1 044 269 000	1 26 1 570 000	1 166 000 000

1 Överslagsmässig översättning till program/delprogram.

2 Med basförslag avses för budgetåret 1972/73 beräknat belopp, omräknat till prisläget den 1 juli 1972
och löneläget år 1973.

3 Inberäknat förvaltningskostnader.

InU 1973:3

gäller för innevarande budgetår har inte upptagits särskilda delprogram
för var och en av dessa aktiviteter. Den verksamhet som avses med
delprogrammet Bostäder för flyttande arbetskraft har till huvudsaklig del
flyttats till det nya programmet Förvaltning av utrustning, som redovisas
under nytt anslag för ändamålet.

Kungl. Maj:t har under punkten B 1 (s. 61—97) föreslagit riksdagen att

1. godkänna i propositionen förordad ändring i arbetsförmedlingens
organisation och arbetsformer,

2. godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för
utbildnings- och flyttningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1973,

3. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisa ett
förslagsanslag av 1 166 000 000 kr.

Arbetsmarknadsinformation

Det traditionella sättet att bedriva arbetsförmedling innebär bl. a. att
arbetssökande registreras genom inskrivning vid förmedlingen och att
arbetsförmedlaren åt den sökande gör ett urval platsförslag från material
som inte är tillgängligt för den sökande. Sedan slutet av 1960-talet har
vid ett större antal arbetsförmedlingskontor bedrivits försöksverksamhet
med s. k. öppen förmedling. Sådan förmedling innebär att i princip alla
till förmedlingskontoret anmälda lediga platser redovisas i lokala platslistor
som lämnas ut till de arbetssökande. Den sökande skall vidare
anonymt kunna ta del av platslistorna eller få annan information.
Organisatoriskt förutsätter öppen förmedling att förmedlingskontoret är
utrustat med kundmottagning. Mottagningen är regelmässigt utrustad
med kundtelefoner för att arbetssökande själva skall kunna ringa upp
arbetsgivare som är uppförda på platslistorna.

Den avgörande skillnaden mellan den traditionella formen av arbetsförmedling
och öppen förmedling är att arbetsförmedlingstjänstemannen
tidigare å ena sidan gjorde ett urval platsförslag åt den enskilde
arbetssökanden och å andra sidan gjorde ett urval bland de arbetssökande
åt arbetsgivare som sökte arbetskraft. Öppen förmedling i den renodlade
form som ovan skisserats innebär att förmedlingen överlåter åt parterna
att själva göra urvalet av platser resp. av sökande.

Till grund för systemet med öppen förmedling ligger principen att
arbetsförmedlingen bör differentiera sina insatser efter de sökandes
behov. Sökande som endast vill ha några enkla upplysningar eller få en
uppfattning om aktuella lediga platser bör kunna få det utan formaliteter
och tidsspillan. De som vill och kan söka arbete på egen hand med hjälp
av platslistoma bör få göra det. Häri ligger en väsentlig rationalisering.
Det blir möjligt för arbetsförmedlingen att öka insatserna för arbetssökande
som har särskilda omställningsproblem eller som vill ha personlig
rådgivning. Sådana sökande tas om hand vid förmedlingskontorens
fackexpeditioner. De skrivs in i vanlig ordning.

En förmedlingsverksamhet byggd på differentierade insatser efter de
arbetssökandes behov och som organisatorisk konsekvens härav öppen
förmedling förordades i statskontorets huvudrapport ”Arbetsmarknads -

InU 1973:3

verket och arbetsmarknadspolitiken” (SOU 1968:60—62). Statsmakterna
har hittills inte tagit ställning till förslaget i avvaktan på att pågående
försöksverksamhet på området kunde utvärderas. På hösten 1972 lade
arbetsmarknadsstyrelsen fram en rapport om erfarenheterna av hittillsvarande
verksamhet. Rapporten refereras utförligt i propositionen på
s. 69-81.

Styrelsens rapport mynnar ut i förslag om att öppen förmedling i
modifierad form införs allmänt i förmedlingsorganisationen. Till de
modifikationer som rekommenderas hör bl. a. att registrering återinförs
genom att de sökande uppmanas själva fylla i en enkel inskrivningsblankett.
Den sökande förutsätts ha rätt till service även om han vill vara
anonym. Registreringen återinförs till följd av önskemål som framställts
från arbetstagarorganisationerna. Vidare anses att de arbetssökande bör
kunna få hjälp redan i kundmottagningen med att välja lämpliga platser.

Föredragande departementschefen anser att de positiva erfarenheterna
av försöksverksamheten överväger och tillstyrker således att öppen
förmedling i föreslagen modifierad form skall ingå som ett led i
förmedlingsverksamheten i fortsättningen. Organisatoriskt innebär detta
att kundmottagning inrättas på alla distriktskontor och på de större
lokalkontoren. Utskottet biträder dessa förslag.

Statskontoret aktualiserade i sin utredning även andra frågor om
förmedlingens inre organisation. På de större förmedlingskontoren har
verksamheten varit uppdelad på yrkesexpeditioner. Statskontoret föreslog
sammanhållna expeditioner för att ge de arbetssökande större
valmöjligheter och stimulera till ökad yrkesrörlighet. I propositionen
biträds arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning att man inte helt kan slopa
uppdelning efter yrkesområden men att det är lämpligt att sammanföra
fackexpeditionerna till sektioner som täcker relativt breda yrkesområden.

Ett annat ingripande förslag av statskontoret var att integrera allmän
förmedling, yrkesvägledning och arbetsvärd som arbetade organisatoriskt
sett självständigt i förhållande till varandra. Ett steg på vägen mot en
integrering togs år 1971 då de tre verksamhetsgrenarna ställdes under
gemensam ledning av distriktskontorschefen. Föredragande departementschefen
ansluter sig allmänt till tanken på att en fortsatt integrering
kan vara lämplig men påpekar samtidigt att syftet med integreringen är
delvis att yrkesvägledning och arbetsvärd i viss utsträckning skall kunna
meddelas av tjänstemän för allmän förmedling, vilket i sin tur förutsätter
breddad personalutbildning.

Utskottet ansluter sig till propositionen även i nu redovisade frågor.
Såsom framhålls i propositionen kan det bli nödvändigt att genomföra de
föreslagna förändringarna successivt i takt med att personella och
lokalmässiga resurser kan ställas till förfogande.

I anslutning till de behandlade frågorna anmäls i propositionen att
förslag om arbetsförmedling för kulturarbetare lagts fram av utredningen
rörande arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden i betänkandet
Arbetsförmedling inom kulturområdet (Ds In 1972:5). Betänkandet har
remissbehandlats. Bl. a. till följd av synpunkter som senare kommit fram

InU 1973:3

i kulturrådets betänkande Ny kulturpolitik (SOU 1972:67) anses de
förslag som lagts fram av utredningen kräva fortsatt beredning.

Verksamheten vid arbetsförmedlingarna behandlas i fem motioner.

I arbetsmarknadsstyrelsen och i länsarbetsnämnderna ingår företrädare
för arbetsmarknadens parter och för allmänna intressen. Inrättande av
lokala nämnder vid arbetsförmedlingskontoren begärs i motionen
1973:841 av herr Bohman m.fl. (m) och motionen 1973:1516 av herrar
Bengtsson i Göteborg (c) och Pettersson i Örebro (c). 1 motionen
1973:841 benämns de föreslagna nämnderna ”referensgrupper”. Båda
motionerna har syftet att öka lekmannainflytandet över arbetsmarknadspolitiken
på lokal nivå.

Enligt motionen 1973:841 skulle lokala referensgrupper vara av värde
inte minst för att komma till rätta med sysselsättningsproblemen för
äldre arbetstagare m. fl. i motionen behandlade grupper.

I motionen 1973:1516 pekar man bl. a. på att de beslut på
arbetsförmedlingskontoren som fattas på tjänstemannaplanet har stor
betydelse för den enskilda människan. Vid fråga om avslag i ett ärende
förefaller det motionärerna motiverat att förankra beslutet i en lekmannastyrelse.
Denna borde även få inflytande på den lokala arbetsförmedlingens
organisation och arbetsformer. En sådan styrelse skulle också
bidra till ökad kunskap om arbetsmarknadspolitikens möjligheter och
begränsningar.

Utskottet kan så till vida instämma i motionernas syfte att utskottet
vill understryka angelägenheten av fortsatt nära samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och kommunerna. Detta samarbete är emellertid
redan författningsmässigt reglerat genom lagen om arbetslöshetsnämnd
(SFS 1944:475) och de tillämpningsföreskrifter till lagen som
meddelats dels i särskild kungörelse (1966:369), dels i arbetsmarknadskungörelsen.
Bestämmelserna föreskriver att kommunal arbetslöshetsnämnd
skall finnas i kommun som anordnar beredskapsarbete eller
bedriver kommunal kontantunderstödsverksamhet. Författningarna torde
komma att omprövas i samband med de i propositionen aviserade
förslagen till reformering av det kontanta stödet vid arbetslöshet.

Vad sedan gäller den i motionen 1973:841 framhävda betydelsen av
lokala nämnder för att skapa ökad sysselsättning åt vissa grupper
arbetslösa erinras om de till länsarbetsnämnderna knutna arbetsvårdsdelegationerna
där olika handikappgrupper är företrädda och att försök gjorts
på det lokala planet med s. k. sysselsättningsnämnder som forum för
överläggningar om den äldre arbetskraftens problem. Sistnämnda verksamhet
har haft blygsam omfattning. Efter tillkomsten av de s. k.
äldrelagarna växer nu fram en omfattande verksamhet med anpassningsgrupper.
Tack vare detta nya arbetsmarknadspolitiska instrument får
arbetsförmedlingen ökade möjligheter att i nära samverkan med företagen
och de fackliga organisationerna ingripa och medverka till att lösa
arbetsvårdsproblem inom företagen men också att kartlägga funktioner
inom företagen som är lämpliga för handikappade och äldre arbetstagare.

2 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 3

InU 1973:3

Utskottet har inte kunnat övertygas om att inrättande av lokala
nämnder skulle vara en lämplig väg för att underlätta anskaffning av
arbete åt arbetslösa. Ett lokalt inflytande är viktigt, men enligt utskottets
uppfattning föreligger goda möjligheter att inom ramen för nuvarande
system utveckla ett tillfredsställande samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheter
och kommuner. Det ligger vidare i förmedlingsarbetets
natur att ständiga och nära kontakter hålls med offentliga och enskilda
arbetsgivare för att å ena sidan få information om lediga platser och å
andra sidan informera om ledig arbetskraft. Särskilt på mindre orter har
man på arbetsförmedlingskontoren en god bild av förhållandena på den
lokala arbetsmarknaden och upparbetade kontakter med arbetsgivarna.

För fullständighetens skull bör tilläggas att det inte ankommer på
arbetsförmedlingskontoren att vidta sysselsättningsskapande åtgärder i
form av beredskapsarbeten, företagslokalisering m. m. Beslut härom
fattas av arbetsmarknadsstyrelsen eller vederbörande länsarbetsnämnd
efter avvägning av de särskilda sysselsättningsbehov som gör sig gällande i
olika delar av länet. I vissa fall avgörs sådana frågor av Kungl. Maj :t.

På grund av det anförda avstyrker utskottet yrkandet i motionen
1973:841.

Vad nu anförts har tillämpning också på motionen 1973:1516.
Eftersom i den motionen särskilt framhålls värdet av lokala nämnder som
stöd för beslut om förmåner till enskilda personer bör framhållas att
beslut om bidrag av olika slag som regel skall fattas av länsarbetsnämnd
eller arbetsmarknadsstyrelsen. Ett viktigt undantag härifrån är flyttningsbidragen,
som kan beviljas på distrikts- och lokalkontoren. Beslut om
sådana bidrag måste ofta fattas snabbt, och ärenden av det slaget lämpar
sig därför mindre väl för prövning i en nämnd. Även placering i
arbetsmarknadsutbildning kan i viss omfattning beslutas av chef för
distriktskontor. Anses utbildning inte böra komma i fråga, skall ärendet
dock hänskjutas till länsarbetsnämnden.

Vad slutligen beträffar den i samma motion framförda tanken på
lokalt inflytande över arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer
så gäller det i stor utsträckning frågor som underställs riksdagens
prövning. Utskottet hänvisar till de beslut som fattades vid 1971 års
riksdag om förmedlingens yttre organisation och till de tidigare i
betänkandet behandlade frågorna om förmedlingens inre organisation
och arbetsformer.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrks även motionen
1973:1516.

Motionerna 1973:352 av herr Helén m. fl. (fp) och motionen
1973:855 av herr Nilsson i Växjö m. fl. (s) innehåller yrkanden om
obligatorisk anmälan av lediga platser till arbetsförmedlingen. 1 båda
motionerna förutsätts skyldigheten för företagen inte vara förenad med
tvång att anställa av förmedlingen anvisade personer. Fördelen med
föreslagen anordning är enligt de båda motionerna att de arbetssökande
skulle få möjlighet till i stort sett fullständig överblick över lediga platser
inom aktuella yrken. Därmed skulle det enligt motionen 1973:352 bli

InU 1973:3

självklart för de flesta ombytessökande att i första hand vända sig till
arbetsförmedlingen. Motionen 1973:855 pekar på den kraftiga nedgången
under de senaste femton åren av antalet lediganmälda platser.

I motionen 1973:352 begärs förslag av Kungl. Maj.t om obligatorisk
anmälan. Från skyldighet att göra sådan anmälan bör undantas mindre
företag, t. ex. med färre än tio anställda, samt företag som själva helt
svarar för sin rekrytering.

Enligt motionen 1973:855 bör anmälningsplikten vara generell.
Endast enstaka undantag, exempelvis platser som tillsätts genom internrekrytering,
bör medges. Motionärerna framhåller att av dem föreslagen
anmälningsplikt inte kan genomföras utan vidare. De föreslår därför att
frågan blir föremål för utredning.

Förslag av den art som framförs i motion 1973:352 prövades vid förra
årets riksdag och lämnades då utan bifall (InU 1972:3, s. 14—16).

Önskemål om obligatorisk anmälan av lediga platser har också tagits
upp i den på s. 11 nämnda framställningen från TCO. Av remissinstanserna
har övriga löntagarorganisationer samt arbetsmarknadsstyrelsen om än
med tvekan och vissa förbehåll tillstyrkt förslaget, medan Svenska
arbetsgivareföreningen avstyrkt. Även föredragande departementschefen
(se propositionen s. 45) uttalar tveksamhet beträffande TCO:s förslag.
Enligt hans mening föreligger stor risk för att det föreslagna systemet
kommer att leda till en väsentlig merbelastning av förmedlingsadministrationen
utan att man fördenskull får några garantier för att platsanmälarna
i ökad utsträckning kommer att rekrytera arbetskraft genom den
offentliga arbetsförmedlingen.

Utskottet anser att motionärerna anfört i och för sig goda skäl för en
ordning med obligatorisk anmälan av lediga platser. Utskottet anser sig
emellertid inte i nuvarande läge kunna tillstyrka motionsförslagen mot
bakgrund av de farhågor som såväl remissinstanser som föredragande
departementschefen anfört om ökad belastning på arbetsförmedlingens
hårt ansträngda personalresurser utan att det med säkerhet kan förutses i
rimlig grad motsvarande ökning av förmedlingens placeringsresultat. Det
är utskottets förhoppning att användningen av ADB-teknik i förmedlingsarbetet
— som nu påbörjats försöksvis i blygsam skala — kommer att
utvecklas vidare och på sikt skall ge bättre tekniska möjligheter att
realisera det av motionärerna framförda förslaget.

Enligt motionen 1973:841 av herr Bohman m. fl. (m) är det
uppenbart att arbetsmarknadsstyrelsen hittills inte haft en tillfredsställande
beredskap vad gäller tjänstemän och akademiker. Motionärerna begär
en översyn av arbetsförmedlingarna, bl. a. i syfte att få till stånd
förbättrad förmedling för tjänstemän och akademiker.

Utskottet kan inte dela den uppfattning som ligger till grund för
motionsyrkandet. När det gäller nyexaminerade har vidtagits såväl
organisatoriska åtgärder på förmedlingssidan som direkta sysselsättningsskapande
åtgärder. Vad gäller tjänstemännen är det särskilt äldre
tjänstemän med ofta begränsad utbildning som möter svårigheter. De
svårigheterna torde i inte ringa mån sammanhänga med den tyvärr alltför

InU 1973:3

spridda negativa attityden till äldre arbetskraft. I övrigt vill utskottet
liksom i anledning av liknande motionsyrkanden föregående år (InU
1972:3, s. 16—17) hävda att förmedlingens insatser av resurser för att
stödja tjänstemän och akademiker måste avvägas mot andra gruppers
behov av insatser. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkandet.

Yrkesmässig och geografisk rörlighet

Under budgetåret 1971/72 deltog totalt 121 000 personer i arbetsmarknadsutbildning
(exkl. anpassningskurser för svårt handikappade och
lokaliseringsutbildning). Utbildningen bedrivs vid särskilda av skolöverstyrelsen
(SÖ) anordnade kurser men kan också meddelas i andra former.
Av de personer som började utbildning nämnda budgetår var 55 %
placerade i SÖ-kurser, 7 % i företagsutbildning, 24 % i det reguljära
utbildningsväsendet och 13 % i ”övriga kurser” (bl. a. kurser i bildningsförbundens
regi). Jämfört med budgetåret 1970/71 innebär detta en
ökad andel elever i SÖ-kurserna och motsvarande minskning av elever i
det reguljära utbildningsväsendet och övriga kurser.

Utbildningen är inriktad på huvudsakligen arbetslösa eller personer
som löper risk att bli arbetslösa. Föricke-arbetslösa bedrivs försöksvis s. k.
bristyrkesutbildning. I den deltog budgetåret 1971/72 1 900 personer
(1970/71 2 300 personer). I anslutning till vad som förutskickats i prop.
1972:125 (s. 12) har uppdragits åt arbetsmarknadsstyrelsen att anordna
bristyrkesutbildning för anställda inom vårdsektorn. Huvudmännen
förutsätts betala lön till de anställda under utbildningstiden (åtta veckor).
För att täcka behovet av vikarier anordnas kommunala beredskapsarbeten
med högst 75 % statsbidrag.

Innevarande budgetår beräknas enligt propositionen arbetsmarknadsutbildningen
omfatta totalt 125 000-130 000 personer. Det är 5 000—
10 000 fler än som beräknats i den preliminära planen för budgetåret.

För nästa budgetår beräknas utbildningsvolymen till 130 000 personer,
varav 102 000 väntas börja utbildning. Följande preliminära plan
läggs fram för utbildningen.

Kursområde	Antal elever	Procen- tuell fördeln.	Utbildning-ens genom-snittliga längd i vec-kor	Antal elev-veckor
SÖ:s särskilt anordnade kurser	60 000	58,4	22	1 320 000
Utbildning i företagen (exkl. lokaliseringsutbild-ning)	9 000	8,8	16	144 000
Kurser inom det reguljära utbildningsväsendet	21 000	20,6	28	588 000
Övriga kurser (ex. kor-respondenskurser, kurser i bildningsförbundens regi)	12 000	11,8	13	156 000
Summa	102 000	100,0	-	2 208 000

InU 1973:3

Planen innebär fortsatt ökning av SÖ-kurserna och motsvarande
minskning av kurser inom det reguljära utbildningsväsendet och övriga
kurser.

Arbetsmarknadsutbildningens former och inriktning tas upp i fem
motioner.

Arbetsmarknadsutbildning i form av utbildning i företag behandlas
med anledning av förslag av arbetsmarknadsstyrelsen i propositionen och
två motioner. Styrelsens förslag, som avstyrkts i propositionen (s. 94),
innebär att stöd till företag för utbildning av anställda försöksvis skall
kunna utgå på vissa villkor med 4 kr. per elev och timme.

Motionerna 1973:352 av herr Helén m. fl. (fp) och 1973:525 av herr
Fälldin m. fl. (c) förordar att försöksverksamhet påbörjas i enlighet med
styrelsens förslag. I folkpartimotionen framhålls att verksamheten skulle
underlätta nyanställning av icke yrkeskunnig personal och bidra till att
friställningar undviks. Möjlighet skulle också skapas för arbetsmarknadsmyndigheterna
att delta i en långsiktig personalplanering inom företagen.
För ändamålet beräknas 5 milj. kr. Enligt centerpartimotionen är
utbildning inom företag ett värdefullt komplement och till viss del ett
alternativ till övriga former av arbetsmarknadsutbildning. Motionärerna
beräknar för den föreslagna försöksverksamheten ett belopp om 5 milj.
kr. och framhåller samtidigt att det förordade stödet inte bör ses som
budgetmässig belastning.

Förslag om företagsutbildning i här avsedda former har upprepade
gånger framförts i riksdagen utan att vinna bifall, senast vid 1972 års
riksdag (motionerna 1972:158 och 1972:593, InU 1972:3, s. 23). Under
budgetåret 1971/72 infördes utbildningsstöd till företag som alternativ
till stöd till lageruppbyggnad och under innevarande budgetår kan bidrag
lämnas till företag för anställning och utbildning av främst ungdomar och
kvinnor. I båda fallen har det gällt tillfälliga åtgärder i rådande
konjunkturläge.

Frågan om företagsutbildningens roll inom arbetsmarknadsutbildningen
utreds av den i höstas tillsatta kommittén för översyn av
arbetsmarknadsutbildningen m. m. (KAMU). Frågor som rör samarbete
mellan arbetsmarknadsmyndigheter och företag när det gäller utbildning
liksom kostnadsfördelningsfrågor i sammanhanget kommer att prövas av
utredningen. Utskottet anser att resultatet av denna prövning bör
avvaktas innan man tar ställning till ett utbildningsstöd av mer permanent
karaktär. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

Arbetsmarknadsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1965:9)
etapputbildning som inslag i arbetsmarknadsutbildningen. Tanken var att
två eller flera kurser skulle varvas med praktik. Varje enskild kurs skulle
dock vara ett avslutat helt. Eleven skulle härigenom slippa att genast välja
en lång utbildning eller på grund av tvekan om sina egna möjligheter och
behov avstå från lång och kvalificerad utbildning. I motionen 1973:526
av fru Hjelm-Wallén m.fl. (s) förordas försöksverksamhet med etapputbildning.
Som alternativ kan motionärerna tänka sig förnyad studie- och
yrkesvägledning efter viss tids utbildning varefter den definitiva utbild -

InU 1973:3

ningen läggs fast. Motionärerna framhåller bl. a. att kvinnorna fortfarande
har sämre utbildning än männen. Generellt gäller att kvinnor sällan
satsar på längre och mer kvalificerad utbildning. Den föreslagna etapputbildningen
skulle emellertid vara av värde även för män.

Om man bortser från att fortbildningskurser av olika typer är ett
betydande inslag i arbetsmarknadsutbildningen, har den av arbetsmarknadsutredningen
på sin tid aktualiserade etapputbildningen knappast
prövats i praktiken. I renodlad form — med växling mellan utbildning och
anställning — är den också med nuvarande premisser för arbetsmarknadsutbildning
svår att genomföra, eftersom tillträde till utbildning förutsätter
arbetslöshet eller risk härför. Utvecklingen efter det arbetsmarknadsutredningen
lade fram sina förslag har gått fram på andra vägar. För att
hjälpa dem som är tveksamma om utbildnings- och yrkesval används nu
t. ex. psykologiska anlagsprov i helt annan utsträckning än förr. I stor
omfattning bedrivs kortare kurser av informerande och yrkesvägledande
karaktär med inslag av praktik. De benämns Arbetsliv och utbildning
(ALU-kurser). För att höja elevernas allmänna utbildningsnivå har på
SÖ:s utbildningscentra införts undervisning i allmänna ämnen (svenska,
matematik, engelska och samhällskunskap) i sammanlagt åtta veckor. Det
är dessutom vanligt att elever som ett led i utbildningen hänvisas till
folkhögskolor eller får genomgå särskilda preparandkurser för att t. ex. få
grundskolekompetens i ett eller flera ämnen. Inslaget av kvinnor i denna
yrkesförberedande utbildning är stort.

Det nu anförda utesluter inte att arbetsmarknadsutredningens av
motionärerna aktualiserade förslag om etapputbildning förtjänar att
prövas. Utbildning i sådan form kan, som motionärerna påpekar, vara ett
medel att hjälpa lågutbildade som av psykologiska eller andra skäl drar sig
för att genomgå en kvalificerad och därmed lång utbildning som skulle ge
dem säkrare fäste på arbetsmarknaden och möjligheter till bättre betalda
anställningar. Mot den bakgrunden noterar utskottet med tillfredsställelse
att KAMU enligt givna direktiv skall utreda om arbetsmarknadsutbildningen
”regelmässigt bör indelas i etapper”. Den av motionärerna
förordade speciella formen av etapputbildning kan således väntas bli
prövad av kommittén. På grund härav och med hänvisning till vad i övrigt
anförts finns det inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i
anledning av motionen.

Såsom led i ett program för jämlikhet mellan könen, som läggs fram i
motionen 1973:1539 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c), förordas att kortare
kurser i familjekunskap och hushållsekonomi anordnas inom arbetsmarknadsutbildningen
för arbetslös ungdom. Kurserna bör närmast inriktas på
pojkar men bör vara öppna även för flickor. Syftet är att få männen
intresserade av att ta sin del av hemmarollen. Härför krävs enligt
motionärerna utbildning utöver den som f. n. ges i den obligatoriska
skolan. Synpunkter och önskemål av likartat slag förs fram också i
motiveringen till motionen 1973:1527 av fru Jonäng m. fl. (c).

Utskottet har i tidigare sammanhang (InU 1972:24) framhållit att det
fordras förändringar i den allmänna attityden till arbetsfördelningen

InU 1973:3

mellan män och kvinnor i hem och yrkesliv för att man skall nå
jämställdhet mellan könen. Arbetsmarknadsutbildningen har emellertid
en markerat yrkesutbildande inriktning. Utskottet anser sig inte kunna
medverka till en uppluckring av det slag motionens förslag innebär av
gränsdragningen mellan denna utbildning och den undervisning som ges i
skolan och den allmänna vuxenutbildningen. Till följd härav avstyrker
utskottet motionsyrkandet.

I motionen 1973:525 av herr Fälldin m. fl. (c) föreslås att KAMU får i
uppdrag att studera möjligheterna att använda arbetsmarknadsutbildningen
som regionalpolitisk medel. Denna utbildning bör målmedvetet
användas som en offensiv insats i det regionalpolitiska arbetet och ses
som en integrerad del av regionalpolitiken.

Motionärerna har inte närmare utvecklat den tankegång som ligger
bakom utredningsyrkandet. Allmänt kan sägas att arbetsmarknadsutbildningen,
som primärt anordnas av sysselsättningspolitiska skäl, har stor
betydelse som ett medel för att främja en kontinuerlig anpassning mellan
utbud och efterfrågan på arbetskraft i strukturomvandlingen. På grund
härav har denna utbildning, som också framhållits i prop. 1972:111 (bil.
1 s. 528), en viktig funktion att fylla när det gäller att nå de
regionalpolitiska målen. Det kan tilläggas att enligt direktiven till KAMU
skall kommittén vid översynen av arbetsmarknadsutbildningen ägna stor
uppmärksamhet åt hur utbildningen för olika yrken skall dimensioneras
regionalt och totalt. Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte finna
erforderligt med något särskilt initiativ i anledning av motionsyrkandet.

Slutligen behandlas i motionen 1973:1543 av herr Strindberg (m)
arbetsmarknadsutbildningens volym under budgetåret 1973/74. Mot
bakgrund av en förbättrad konjunktur förordar motionären en utbildningsverksamhet
av samma omfattning som under budgetåret 1971/72.
Detta skulle innebära en besparing med 52,7 milj. kr. Motionären begär
att anslaget skall sänkas med detta belopp i förhållande till Kungl. Maj :ts
förslag.

Utskottet delar inte motionärens uppfattning. Erfarenheterna från den
senaste konjunkturuppgången tyder på att efterfrågan på välutbildad
arbetskraft kommer att öka. Därmed skärps kraven på utbildning både av
icke yrkesutbildade och av nya grupper arbetstagare som går ut på
arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen och
ansluter sig till propositionens förslag om arbetsmarknadsutbildningens
omfattning och allmänna inriktning under budgetåret 1973/74.

I fråga om det vid arbetsmarknadsutbildning utgående utbildningsbidraget
föreslås i propositionen med hänsyn bl. a. till inträffade förändringar
i levnadskostnaderna vissa uppräkningar.

Utbildningsbidrag består av grundbidrag, hyresbidrag, traktamente vid
utbildning utom hemorten, barntillägg och särskilt bidrag.

Grundbidrag utgår sedan den 1 juli 1972 med 625 kr. per månad för
gift och med 575 kr. per månad för ogift person. Beloppen föreslås höjda
med 40 kr. till 665 resp. 615 kr. per månad. Traktamente till

InU 1973:3

familjeförsörjare föreslås höjt från 350 till 375 kr och till annan person
från 200 till 225 kr. per månad.

Hyresbidrag till den som har fast bostad utgår med belopp som
motsvarar den faktiska kostnaden. Den som saknar fast bostad uppbär i
stället s. k. normalersättning med f. n. 200 kr. per månad. Även denna
ersättning föreslås höjd med 25 kr. per månad.

Utbildningsbidrag är f. n. skattefritt. I propositionen aviseras att
förslag senare kommer att föreläggas riksdagen om att göra bidraget till
skattepliktig inkomst. Det förutskickas att bidragsbeloppen behöver
räknas upp med hänsyn till det preliminärskattebelopp som bidragstagaren
skall påföras.

Motionen 1973:228 av herr Hermansson m. fl. (vpk) begär ytterligare
uppräkning av bidragen. Motionärerna hävdar liksom de gjort tidigare att
bidragen är låga jämfört med socialbidraget i t. ex. Stockholm. De anser
det nödvändigt att åtminstone återställa realvärdet av grundbidraget till
1970 års nivå och dessutom ta hänsyn till väntade levnadsfördyringar.
Grundbidraget bör i enlighet härmed fastställas till 740 kr. per månad för
gift och till 690 kr. för ogift. I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen anser
motionärerna att traktamente vid utbildning utom hemorten bör utgå
med 450 kr. per månad.

Utskottet framhöll i anledning av ett liknande motionsyrkande förra
året (InU 1972:3 s. 19) att den takt i vilken utbildningsbidraget kan höjas
är en statsfinansiell avvägningsfråga. De i propositionen föreslagna
förstärkningarna av utbildningsbidraget beräknas kosta ca 17 milj. kr.
Motionärernas förslag skulle enligt deras egen beräkning kosta ytterligare
22 milj. kr. Med hänsyn härtill och till de förbättringar som innefattas i
propositionens förslag, som biträds av utskottet, avstyrks motionen i
aktuella delar.

I den förevarande motionen begärs dessutom utredning och förslag om
införande av startbidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Bakgrunden till
yrkandet är att bidraget i princip betalas ut månadsvis i efterskott. Många
elever kan enligt motionärerna inte vänta på den första utbetalningen
utan måste vända sig till socialvården. Det föreslagna startbidraget skulle
betalas ut vid utbildningens början. Det förordas att bidraget läggs på
samma nivå som starthjälp vid flyttning eller 1 500 kr.

Enligt 26 § arbetsmarknadskungörelsen finns möjlighet att utge
utbildningsbidrag i förskott för högst en månad åt gången. Det finns
alltså möjligheter att inom ramen för gällande regler tillgodose behovet av
likvida medel vid utbildningens början. Praktiskt sett skulle ett utbyte av
förskottssystemet mot ett startbidrag komma att innebära att eleverna
vid utbildningens slut skulle få det sist utbetalade utbildningsbidraget
utan avräkning av uppburet förskott. Även det behov av medel som
eleverna kan behöva under den första tiden efter utbildningen kan
emellertid tillgodoses genom möjligheten att enligt 27 § kungörelsen
bevilja ett ytterligare månatligt utbildningsbidrag i form av (räntefritt)
lån. Sådant lån skall återbetalas inom ett år. Återbetalningstiden kan
förlängas och lånet efterges om det finns särskilda skäl. Eftersom

InU 1973:3

motionsyrkandets syfte i huvudsak redan kan tillgodoses genom arbetsmarknadskungörelsens
bestämmelser, avstyrker utskottet motionen i
förevarande del.

Liksom i den ovan behandlade motionen av vänsterpartiet kommunisterna
kritiseras i motionen 1973:352 av herr Helén m. fl. (fp) att
utbildningsbidraget urholkas genom penningvärdeförändringen. Motionärerna
anser att grundbidraget bör värdesäkras genom att anknytas till
basbeloppet inom den allmänna försäkringen. Motionärerna framställer
motsvarande yrkande beträffande de i det följande behandlade flyttningsbidragen.

Samma motionsyrkanden framställdes i fjol. Utskottet anser sig inte
ha anledning frångå sin då intagna ståndpunkt att bidragen liksom hittills
bör fastställas av statsmakterna från fall till fall efter avvägning mot andra
reformbehov. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena. Det kan
f. ö. noteras att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning höjts successivt
från 450 kr. för ensamstående i juli 1966 till nu föreslagna 615 kr.
Detta motsvarar tämligen väl förändringarna i basbeloppet som i dag
utgör 7 600 mot 5 500 kr. i juli 1966. Flyttningsbidrag i form av
starthjälp har under motsvarande tid räknats upp betydligt mer än vad
förändringarna i penningvärdet skulle ge anledning till.

I samma motion kritiseras nuvarande inkomstprövning av utbildningsbidrag
på grund av makes inkomst. Motionärerna anser att inkomstprövningen
strider mot den modernare syn på mäns och kvinnors roll i familj
och arbetsliv som t. ex. återspeglas i skattepolitiken. De föreslår att
inkomstprövningen slopas. Ett liknande yrkande framställs i motionen
1973:1525 av herr Hermansson m. fl. (vpk) angående åtgärder för
kvinnors likställdhet med män. I den motionen föreslås att kvinnliga
studerandes utbildningsbidrag inte görs beroende av makens inkomst
samtidigt som det görs gällande att bidrag till vuxenstuderande män inte
påverkas av att deras fruar eventuellt har goda inkomster.

Nuvarande regler för reduktion av utbildningsbidraget på grund av
makes inkomst innebär att grundbidrag och hyresbidrag — men inte
traktamente, barntillägg och särskilt bidrag — minskas med viss del av
makes månatliga nettoinkomst. 1 första hand reduceras hyresbidraget och
i andra hand grundbidraget, som dock får reduceras till högst hälften.
Sammanfattningsvis kan sägas att den som deltar i arbetsmarknadsutbildning
har oavsett makes inkomst rätt till dels halvt grundbidrag, dels utan
reduktion traktamente, barntillägg och särskilt bidrag.

Förslag om slopande av inkomstprövningen framställdes förra året av
folkpartiet. Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin anslagsframställning föreslagit
att grundbidraget undantas från inkomstprövning. Förslaget avvisas
i propositionen. De av motionärerna framlagda förslagen innebär kostnadskrävande
ändringar av bidragsreglerna. Redan den begränsade reform
som föreslagits av styrelsen beräknas i anslagsframställningen kosta 19
milj. kr. Motionsförslagen innefattar formellt sett även att hyresbidrag
skulle utgå oavsett makes inkomst. Det framgår inte av motionsförslagen
om t. ex. endast hälften av bostadskostnaderna skulle täckas. Oavsett hur

InU 1973:3

därmed förhåller sig skulle förslagens genomförande i denna del betyda
ytterligare kostnadsökning, uppskattningsvis av samma storlek som nyss
nämnts. Någon anslagsuppräkning har likväl inte begärts. Reformer till
den kostnad det här är fråga om måste självfallet vägas mot andra
reformbehov. Vid den avvägningen anser sig utskottet inte kunna biträda
motionsförslagen.

I motionen 1973:1527 av fru Jonäng m. fl. (c) föreslås att arbetsmarknadsutbildning
för ungdom underlättas genom sänkning av åldersgränsen
för utbildningsbidrag från 20 till 18 år.

Den i arbetsmarknadskungörelsen till 20 år fastställda åldersgränsen
för utbildningsbidrag är inte ovillkorlig. Undantag görs för elever vid SÖ:s
s. k. riksyrkesskolor för yrkesutbildning åt arbetslösa ungdomar, som
därvid uppbär reducerade bidrag med hänsyn till att de bor i internat,
samt elev som är ensamstående mor, handikappad eller flykting.
Nämnda undantag omfattar ungdomar i åldern 16—19 år. För ungdomar i
åldern 18—19 år kan därutöver ges utbildningsbidrag på vissa villkor. Det
krävs att vederbörande har försörjningsbörda och tidigare haft stadigvarande
förvärvsarbete och inte kan beredas utbildning inom det ordinarie
utbildningsväsendet eller arbetsmarknadsutbildning på hemorten. Till
ungdomar i nämnda ålder som genomgår en speciell kurs om sex veckor
med teori och arbetslivsorientering med praktik (benämnd X 450) utgår
utbildningsbidrag utan angivna begränsningar. Å andra sidan är bidraget
reducerat till 100 kr. i veckan.

En sänkning av åldersgränsen skulle otvivelaktigt stimulera otillräckligt
utbildade ungdomar till yrkesutbildning. Problemet är att man därvid
kommer ned i de genomsnittliga åldrarna i gymnasieskolans avgångsklasser,
där eleverna uppbär studiehjälp som i jämförelse med utbildningsbidrag
är väsentligt oförmånligare. Eftersom de ungdomar det här gäller
kan antas bli placerade i gymnasieskolan, skulle jämnåriga elever i samma
skolform komma att åtnjuta studiesocialt stöd på olika nivåer och efter
två skilda system. Med hänsyn härtill kan utskottet inte tillstyrka
motionsyrkandet.

Vid studiemedelsberättigad utbildning kan utbildningsbidrag inte utgå
annat än i särskilda fall. I motionen 1973:352 av herr Helén m. fl. (fp)
förordas — med hänvisning till att nuvarande ordning får anses olycklig —
att utbildningsbidrag efter arbetsmarknadsmässig prövning i det enskilda
fallet bör kunna medges i alla utbildningsformer, dvs. även utbildning
som är studiemedelsberättigad.

Samma yrkande framställdes i fjol och lämnades utan bifall. Studiemedel
utgår f. n. vid eftergymnasial utbildning. Den avgörande skillnaden
mot utbildningsbidrag är att studiemedel till större delen är förenade med
återbetalningsskyldighet. Utskottet är liksom förra året inte berett att
föreslå ändring i de av statsmakterna fastslagna principerna för finansiering
av kostnaderna för uppehälle vid eftergymnasial utbildning. Att vissa
undantag kan vara motiverade och också görs utvecklade utskottet i sitt
betänkande förra året (InU 1972:3 s. 21). På grund av det anförda och
med hänvisning till att studiefinansieringen inom vuxenutbildningen

InU 1973:3

utreds av kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) avstyrker utskottet
det aktuella motionsyrkandet.

Vad i övrigt anförts i propositionen i avsnittet om arbetsmarknadsutbildning
om bl. a. vidgning av statens ansvar för skada på person eller
egendom vid viss form av företagsutbildning samt anlitande av förevarande
anslag för tillfälliga personalförstärkningar vid SÖ:s enhet för
arbetsmarknadsutbildningen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen utgörs av respenning,
bortavistelsebidrag, starthjälp och utrustningsbidrag.

Starthjälp utgår f. n. med 1 000 kr. till familjeförsörjare och 750 kr.
till annan under förutsättning att anställning som föranlett flyttning
beräknas vara minst sex månader. I propositionen föreslås att starthjälpsbeloppet
för familjeförsörjare höjs till 1 500 kr.

Flyttningsbidrag får i princip inte beviljas personer som inte haft
något stadigvarande arbete, dvs. nyexaminerade m. fl. I propositionen
föreslås att undantag skall kunna göras för personer som nyss avslutat
utbildning på högst gymnasieskolnivå, allt under förutsättning att övriga
villkor för att få bidrag är uppfyllda. Däremot anses att nyexaminerade
från universitet, högskolor och motsvarande utbildningsanstalter på i
propositionen närmare anförda skäl (s. 96) liksom hittills endast undantagsvis
skall kunna beviljas flyttningsbidrag.

Utskottet tillstyrker nu redovisade förslag i propositionen beträffande
ändrade grunder för flyttningsbidrag.

Flyttningsbidrag utgår till den som fått anställning utom hemorten på
den öppna arbetsmarknaden. Bidrag till den som anvisats skyddad eller
halvskyddad sysselsättning utgår endast i form av bidrag till dagliga resor
mellan arbetsplats och hemorten. Detta bidrag utgår under högst tolv
månader. I motionen 1973:58 av herr Wikner m. fl. (s) pekar man på att
dessa pendelresor särskilt i skogslänen ofta blir långa och tröttsamma.
För att slippa resorna och då arbete inte kan påräknas i framtiden på
hemorten flyttar arbetstagarna till den ort där de beretts sysselsättning.
Eftersom de inte fått anställning på öppna arbetsmarknaden, kan de inte
få flyttningsbidrag. Motionärerna anser att detta rimmar illa med
arbetsmarknadspolitiken i övrigt och föreslår att flyttningsbidrag skulle
kunna ges även vid placering i skyddad verkstad, industriellt beredskapsarbete
och arkivarbete.

Utskottet kan i princip instämma med motionärerna. Särskild styrka
har motionärernas argument när det gäller placering i skyddad verkstad
som i motsats till de båda andra formerna inte är arbetslöshetshjälp i
arbetsmarknadskungörelsens mening och därmed inte ens formellt är att
betrakta som en temporär form av sysselsättning. I praktiken blir även
placering i industriellt beredskapsarbete och arkivarbete i många fall en
bestående sysselsättning. De allmänna villkoren för flyttningsbidrag kan
emellertid inte utan vidare anpassas till de fall det nu gäller. Det räcker
nämligen inte med att man inte kan få arbete på hemorten för att bidrag
skall kunna beviljas. På inflyttningsorten skall det vara ”särskilt svårt att
få arbetskraft i det yrke anställningen avser”. Det förekommer ofta att

InU 1973:3

flyttande arbetstagare vägras flyttningsbidrag därför att det på inflyttningsorten
funnits ledig arbetskraft. Med tanke på att motionärerna
tydligen avser att inflyttning skulle kunna ersätta pendelresor bör
påpekas att flyttningsbidrag i princip inte heller beviljas om flyttning sker
mellan orter i område, inom vilket det är vanligt att arbetstagare dagligen
färdas till och från sitt arbete. Sistnämnda regel torde dock tillämpas på
ett smidigt sätt.

Motionen är som nämnts inriktad på vissa former av skyddad
sysselsättning. Det förtjänar uppmärksammas att flyttningsbidrag inte
heller kan ges vid placering i halvskyddad sysselsättning oaktat sådan
placering innebär anställning i öppna marknaden. Tidigare berörda
bidragskomplikationer gör sig emellertid gällande även här.

I betänkandet Skyddat arbete (SOU 1972:54), som utredningen
rörande den skyddade sysselsättningen avgav i höstas, föreslås
bl. a. att flyttningsbidrag liksom andra bidrag från arbetsmarknadsverket
skall kunna ges dem som får anställning vid företag för skyddat arbete på
samma sätt som vid anställning på öppna marknaden. Betänkandet har
remissbehandlats. Utskottet förutsätter att det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet liksom frågan om flyttningsbidrag vid halvskyddad
sysselsättning tas upp till bedömning i samband med den pågående
beredningen av utredningens förslag. Med hänsyn till att frågan redan är
aktualiserad i Kungl. Maj:ts kansli, torde något riksdagens initiativ i
anledning av motionen inte vara erforderligt.

I motionen 1973:525 av herr Fälldin m. fl. (c) begärs att utredningen
om regionalpolitiska styrmedel får i uppdrag att utreda möjligheterna att
eliminera flyttningsbidragens koncentrationsfrämjande effekt. Motionärerna
gör gällande att flyttningsbidragens konstruktion innebär att
samhället subventionerar företagens rekrytering av arbetskraft till storstadsområdena.
Strävan bör vara att företagen får vara med och betala
kostnaderna för att flytta arbetskraft till de överhettade regionerna. Av
hänsyn till den enskilde arbetstagaren förutsätts att arbetsmarknadsmyndigheterna
som hittills betalar ut bidragen. Arbetstagaren skall enligt
motionärerna givetvis alltid hållas skadeslös.

Utskottet konstaterar att den nämnda utredningen i och för sig torde
vara oförhindrad att pröva den av motionärerna väckta frågan. Det finns
anledning räkna med att frågan aktualiseras inom utredningen. På grund
härav och med hänsyn till att liknande synpunkter och förslag motionsledes
förts fram de båda senaste åren utan att vinna anslutning från
riksdagens sida (se InU 1971:7 s. 21 och InU 1972:7 s. 21) finner
utskottet inte skäl för riksdagen att ta initiativ i anledning av motionen.

Vad i propositionen anförts och föreslagits beträffande inlösen av
egnahem m. m. och bostäder för flyttande arbetskraft tillstyrks av
utskottet.

Medelsberäkning

Anslaget beräknas i propositionen till 1 166 000 000 kr.

I motionen 1973:1530 av herr Lothigius (m) yrkas att anslaget sänks
med 1 milj. kr. Som skäl härför åberopas vad som anförs i motionen

InU 1973:3

1973:1195 av samma motionär. Där föreslås att för arbetarskyddsstyrelsens
informationsverksamhet beräknade medel uppräknas med 1 milj. kr.
för att styrelsen i ökad omfattning skall kunna utarbeta informationsmaterial
till arbetstagarna om riskerna för yrkesskador och hur man
skyddar sig mot dem. De erforderliga medlen för ändamålet kan enligt
motionären erhållas genom att motsvarande belopp på anslaget Arbetsmarknadsservice
prutas.

Det ankommer på socialutskottet att bereda den av motionären
aktualiserade frågan om ökad medelsanvisning för information på
arbetarskyddets område. Inrikesutskottet konstaterar att motionären inte
lämnat någon motivering för att en utgiftsökning av det slag han avser
skulje medföra motsvarande besparing på anslaget Arbetsmarknadsservice.
Utskottet är inte heller berett att förorda en sänkning av det
förevarande anslaget, som f. ö. är ett förslagsanslag. Motionen avstyrks
således.

I motionen 1973:1543 föreslås att anslaget uppförs med
1 113 250 000 kr. Motionen som avser arbetsmarknadsutbildning har
avstyrkts i det föregående.

Motionerna 1973:228 och 1973:352 innehåller yrkanden om att
anslaget uppförs med 1 188 000 000 resp. 1 171 000 000 kr. De begärda
anslagsuppräkningarna är knutna till yrkanden om högre utbildningsbidrag
(1973:228) resp. bidrag till företagsutbildning (1973:352). Som
följd av utskottets ställningstaganden i dessa frågor avstyrks även de
aktuella motionsyrkandena.

Utskottet har ingen erinran mot de i propositionen gjorda medelsberäkningarna
under programmen Arbetsmarknadsinformation resp. Yrkesmässig
och geografisk rörlighet. I enlighet härmed tillstyrks att anslaget
Arbetsmarknadsservice för nästa budgetår förs upp med i propositionen
föreslaget belopp.

5. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa utom delprogrammet Stöd till
lageruppbyggnad (se s. 36). Indelningen i delprogram, som är densamma
som för innevarande budgetår, framgår av följande sammanställning över
propositionens medelsberäkning.

Kungl. Maj:t har under punkten B 2 (s. 97—104) föreslagit riksdagen
att till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa för budgetåret
1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 360 226 000 kr., varav förslagsvis
175 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Allmänna beredskapsarbeten

En redovisning för beredskapsarbetenas omfattning och inriktning
under de närmast föregående budgetåren lämnas i propositionen på s.
100—103. För innevarande budgetår har riksdagen på tilläggsstat anvisat

InU1973:3

		1971/721	1972/73	1973/74 Beräknat Basförslag2	AMS	Departe- mentschefen
1.	Allmänna beredskaps-arbeten	1 066 496 000	329 200 000	360 405 000	374 113 000	331 200 000
2.	Industribeställningar	42 739 000	10 000 000	11 150 000	15 000 000	10 000 000
3.	Detaljplaneringsbidrag	3 809 000	8 000 000	8 480 000	10 000 000	8 000 000
4.	F örvaltningskostnader	9 747 000	9 800 000	10 541 000	11 787 000	11 026 000
	Summa	1 122 791 000	357 000 000	390 576 000	410 900 000	360 226 000

1 Överslagsmässig översättning till program/delprogram.

2 Med basförslag avses för budgetåret 1972/73 beräknat belopp, omräknat till prisläget den 1 juli 1972 och
löneläget år 1973.

630 milj. kr. för allmänna beredskapsarbeten. Inklusive det på riksstaten
upptagna beloppet har sålunda hittills anvisats (329+630) 959 milj. kr.
för sådana arbeten.

För budgetåret 1972/73 beräknas — mot bakgrunden av förutsebar
konjunkturutveckling — ett belopp om 331 milj. kr., vilket väntas
möjliggöra samma antal dagsverken som under budgetåret 1970/71. Det
uttalas i propositionen att arbetena bör så långt möjligt inriktas på objekt
med låg dagsverkskostnad. Utskottet godtar Kungl. Maj:ts förslag.
Liksom tidigare får den totala satsningen på allmänna beredskapsarbeten
under budgetåret genom tilläggsanslag anpassas till konjunkturutvecklingen.

Frågor rörande beredskapsarbeten tas upp i tio motioner. Motionsyrkandena
gäller arbetenas inriktning på vissa grupper arbetslösa resp. på
vissa objekt.

Den i det föregående delvis behandlade motionen 1973:226 av herr
Hellström m. fl. (s) om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten gäller även
ökade möjligheter till praktiktjänstgöring för ungdom. Motionärerna
framhåller starkt betydelsen av sådan tjänstgöring och anför bl. a. att
många unga i dag är i en ond cirkel därigenom att de inte anställs därför
att de saknar praktik samtidigt som deras möjligheter att få praktik ofta
är utomordentligt begränsade. Enligt motionärernas mening bör principen
i framtiden vara den att varje individ som lämnar skolan utan att få
anställning skall erbjudas praktikarbete under sex månader. Det skulle bli
möjligt om — vid sidan av de praktiktillfällen som finns på den privata
sektorn — medel av arbetsmarknadsanslagen avdelas för praktiktjänster
hos statliga verk och myndigheter. Därjämte bör kommuner och
landsting stimuleras att med statsbidrag inrätta likartade tjänster.

Vidare föreslås i motionen att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag
att i samråd med landets kommuner upprätta kommunala beredskapsplaner
för sysselsättning särskilt åt ungdom. Planeringen bör bygga på en
arbetslöshetsstatistik som redovisar varje kommun för sig. Den inventering
av tänkbara objekt som görs i samband med planeringen bör bättre
än f. n. ta hänsyn till de arbetslösas förutsättningar.

InU 1973:3

I anslutning till de mer allmänna åtgärder som diskuteras i motionen
1973:226 behandlar utskottet även motionen 1973:1527 av fru Jonäng
m. fl. (c), vari pekas på att koncentrationen av skolavslutningarna i maj
och juni skapar problem för ungdomen på arbetsmarknaden. Motionärerna
föreslår att underhandlingar kommer till stånd mellan skol- och
arbetsmarknadsorganen om spridning av utbildningen.

Vidare förordas i motionen samråd om ungdomsarbetslösheten mellan
arbetsmarknadsorganen och ungdomsorganisationerna.

Antalet arbetslösa ungdomar (16—24 år) under de tre senaste åren
framgår av följande sammanställning av arbetskraftsundersökningarnas
kvartalsredovisningar.

	la kv.	2:a kv.	3» kv.	4:e kv.	Årsmedeltal
1970	21 000	17 000	23 000	19 000	20 000
1971	31 000	31 000	39 000	40 000	35 000
1972	42 000	32 000	43 000	39 000	39 000
För	att möta den	växande	arbetslösheten	bland	ungdom under

1971 vidtog arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med ungdomsorganisationerna
en rad olika åtgärder. Eftersom ungdomsarbetslösheten, som
framgår av ovanstående tabell, fortsatt att öka har ytterligare motåtgärder
satts in under hösten 1972. Enligt ett nyligen av arbetsmarknadsstyrelsen
antaget program planeras utbildning eller sysselsättning åt
25 000 ungdomar i februari och mars då arbetslösheten brukar vara
högst. Programmet räknade med utbildningsåtgärder för ca 10 000
ungdomar varav 3 000 i gymnasieskolan (nya platser) och 6 000 (i åldern
20—25 år) i arbetsmarknadsutbildning. Kommunala och statliga beredskapsarbeten
har beräknats för ca 13 000 ungdomar varav ca 800 placeras
som ungdomsledare hos ungdomsorganisationerna. Därutöver har man
räknat med att 2 000 ungdomar får anställning med hjälp av det särskilda
utbildningsbidraget om 5 kr. per arbetstimme.

Enligt vad som har inhämtats har programmet såvitt hittills kan
bedömas genomförts planenligt. Det bör framhållas att flera av åtgärderna
införts successivt och ger sysselsättning under längre tid än ovan
nämnts.

Som ett första led i en av regeringen beslutad översyn av ungdomens
arbetsmarknad har inom inrikesdepartementet utarbetats en rapport
”Ungdom och arbete” (Ds In 1972:21). Rapporten remissbehandlas f. n.
Bland rapportens åtgärder för att förbättra ungdomens situation återfinns
även sådana som ligger i linje med vad som förordats i de ovan redovisade
motionerna. För att förbättra ungdomens sysselsättning föreslås bl. a.
ökade möjligheter till praktikarbete, årliga beredskapsprogram för särskilda
kommunala åtgärder, spridning av intagning till och avslutning av olika
utbildningslinjer samt möjligheter för de politiska ungdomsförbunden
och ungdomsorganisationerna att aktivt delta i planering och genomförande
av lämpliga aktiviteter.

Beträffande praktikfrågan kan tilläggas att arbetsmarknadsstyrelsen

InU 1973:3

med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 20 oktober 1972 innevarande
budgetår anordnar tillfälliga praktikarbeten inom den statliga sektorn
som beredskapsarbeten. Av mer långsiktig verkan är det uppdrag som år
1971 getts statens personalnämnd att efter gjord kartläggning föreslå
åtgärder för att öka antalet praktikplatser hos statsmyndigheterna. En
första delrapport publicerades av nämnden förra året.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att särskilda åtgärder
behövs för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. I det syftet
är det angeläget att man prövar sig fram på delvis nya vägar. Utskottet
anser det tillfredsställande att olika åtgärder i den riktningen redan
vidtagits. Som utskottet påpekade förra året måste ansträngningarna för
att minska den höga arbetslösheten bland de unga fortsätta med kraft.

Mot angivna bakgrund har utskottet förståelse för nu behandlade
synpunkter och förslag i motionerna 1973:226 och 1973:1527. Eftersom
förslagen som ovan nämnts redan har aktualiserats i Kungl. Maj:ts kansli,
anser utskottet åtgärder från riksdagens sida inte vara påkallade i
anledning av motionerna.

Vissa ytterligare synpunkter på åtgärder mot ungdomsarbetslösheten,
som framförts i motionen 1973:1527 och delvis behandlats under
punkten 4, föranleder därutöver inte till något uttalande från utskottets
sida.

En speciell praktikfråga behandlas i motionen 1973:859 av herr
Stjernström m. fl. (c). Motionärerna vill att ökade möjligheter till praktik
åt unga, arbetslösa företagsekonomer och marknadsförare hos mindre
och medelstor industri skapas genom att staten svarar för ersättningen till
praktikanterna för deras arbete hos företagen. Härigenom skulle vinnas
att sådana arbetslösa ungdomar fick praktik inom sitt fack hos
industriföretag samtidigt som företagen fick hjälp med sina redovisningsoch
marknadsföringsproblem.

Motionärernas förslag innebär att staten skall betala lön åt en viss
grupp nyutbildade under deras första anställning hos enskilda företag.
Att denna grupps praktikmöjligheter härigenom skulle öka, torde inte
kunna bestridas. Å andra sidan skulle även andra nyutbildade kunna
begära liknande stöd. På grund härav och då även andra principiella
invändningar kan riktas mot förslaget avstyrks detsamma.

Vad gäller de redovisnings- och marknadsföringsproblem som berörts i
motionen erinras om att förslag kommer att föreläggas årets riksdag om
förstärkt stöd till företagarföreningarnas rådgivning till de mindre och
medelstora företagen.

I motionen 1973:1534 av herr Möller (fp) begärs större andel
beredskapsarbeten för kvinnor mot bakgrund av att det enligt motionärens
uppfattning råder en uppseendeväckande skillnad mellan å ena sidan
kvinnornas andel av den såväl öppna som latenta arbetslösheten och å
andra sidan kvinnornas andel av beredskapsarbeten.

Även om beredskapsarbeten i princip står öppna för såväl manliga som
kvinnliga arbetslösa, ger arbetena obestridligen sysselsättning främst åt
män. Av totalt 35 400 sysselsatta i januari 1973 var endast 3 750

InU 1973:3

kvinnor. Detta sammanhänger med att beredskapsarbeten i stor utsträckning
ordnas som byggnads- och anläggningsarbeten. I en dämpad
konjunktur är emellertid sådana arbeten särskilt lämpliga på grund av att
de har positiva sekundära verkningar på sysselsättningen.

Redan förra budgetåret inleddes försök med nya typer av beredskapsarbeten
för att ge sysselsättning åt flera kvinnor. I år prövas nya uppslag.
Bl. a. erbjuds utbildning åt anställda inom vårdsektorn. Vakanserna täcks
genom att kommunala beredskapsarbeten anordnas. Det bör vidare
noteras att det temporära särskilda utbildningsbidraget om 5 kr. per
arbetstimme förutom för ungdomar kan utgå vid anställning och
utbildning av kvinnor.

Utskottet har i tidigare sammanhang uttalat som sin mening att
beredskapsarbetena bör breddas till nya yrkesområden. I ökad utsträckning
bör anordnas arbelen som kan ge sysselsättning åt både män och
kvinnor. Beredskapsarbeten bör inte bidra till att konservera en uppdelning
i specifikt manliga resp. kvinnliga arbetsuppgifter. För att ge arbete
åt arbetskraft med olika förutsättningar och önskemål måste en
ytterligare differentiering av beredskapsarbetena eftersträvas. Det kan
påpekas att i arkivarbeten, som kan betraktas som beredskapsarbeten
inom kontor och förvaltning, sysselsätts ungefär lika många män som
kvinnor. Samtidigt bör framhållas att för många kvinnor, som vid
inträdet på arbetsmarknaden inte kan få arbete på grund av bristande
yrkeserfarenhet och otillräcklig utbildning, kan arbetsmarknadsutbildning
vara lämpligare än anvisning av beredskapsarbete. I den utbildningen
är kvinnornas andel ungefär 50 procent. Vad nu sagts rubbar emellertid
inte utskottets principiella inställning om beredskapsarbetenas allmänna
inriktning. Med det anförda har utskottet besvarat motionen, som alltså
inte bör föranleda något initiativ från riksdagens sida.

När det gäller objektvalet för beredskapsarbeten behandlar två
motioner skogsbilvägar som beredskapsarbeten.

I motionen 1973:856 av herr Nisser m. fl. (m) hemställs om uttalande
av riksdagen att byggande och underhåll av skogsbilvägar skall anses som
angelägna och lämpliga projekt för beredskapsarbete. Motionärerna
framhåller att stora virkesarealer f. n. inte kan nås med befintliga vägar
vartill kommer att man inom vissa områden inte kan bedriva rationella
virkestransporter på grund av undermåligt vägnät. Med hänvisning härtill
och då svårigheter kan föreligga att höja det ordinarie bidraget till
byggande och underhåll av skogsbilvägar anser motionärerna det vara
angeläget ”att en del av arbetsmarknadsmiljonerna kan disponeras för
samma ändamål”.

Yrkandet i motionen 1973:1 548 av herr Ångström m. fl. (fp) innebär
att 5 milj. kr. av medlen för allmänna beredskapsarbeten specialdestineras
för vägbyggnader på skogar i enskild ägo. Även i denna motion framhålls
att skogsmarksarealer med värdefull skog blir ekonomiska impediment
om vägfrågan inte kan lösas. Jämfört med budgetåret 1969/70 har
byggande av skogsbilvägar såväl med stöd av det ordinarie bidragsanslaget
som i form av beredskapsarbeten minskat.

3 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 3

InU 1973:3

För byggande av skogsbilvägar under budgetåret 1971/72 lämnade
arbetsmarknadsstyrelsen bidrag med 21,2 milj. kr. Bidragsbeloppet
innevarande budgetår beräknas till 26 milj. kr. Härav utgör bidragen till
enskilda skogsbilvägar 4,1 resp. 6,7 milj. kr. Med hänvisning härtill och
till utskottets utförliga behandling av samma motionsyrkanden förra året
(se InU 1972:3 s. 31—33) avstyrker utskottet de nu föreliggande
motionerna.

Med samma motivering som i de båda föregående motionerna,
nämligen att ordinarie bidragsmedel är otillräckliga, föreslås i motion
1973:949 av fru Jonäng m. fl. (c) att riksdagen uttalar sig för byggande
av enskilda vägar som kommunala beredskapsarbeten.

Hinder föreligger inte mot att enskilda vägar byggs som enskilda eller
kommunala beredskapsarbeten. Angelägenheten av sådana projekt får i
de enskilda fallen vägas mot andra tillgängliga objekt för beredskapsarbeten.
Det finns inte anledning för riksdagen att göra det begärda
uttalandet. 1 följd härav avstyrks motionen.

Ett speciellt vägprojekt, förbättring av länsväg 363 i Vindelådalen, tas
upp i motionen 1973:854 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Ångström
(fp). Motionärerna begär att 18,5 milj. kr. av medel som ställs till
arbetsmarknadsstyrelsens förfogande skall disponeras för att påbörja
färdigprojekterad del av denna väg. Motionärerna hävdar att vägen har
otillräcklig standard och att en utbyggnad av vägen skulle delvis lösa
sysselsättningsfrågan i Vindelådalen.

Under förra budgetåret anvisade arbetsmarknadsstyrelsen 60 milj. kr.
för beredskapsarbeten på vägar i Västerbotten. Samma belopp har
anvisats i år. När det gäller vägbyggande med anlitande av ordinarie
väganslag har riksdagen på förslag av trafikutskottet konsekvent avvisat
motionsförslag beträffande särskilda vägprojekt. Samma ståndpunkt bör
intas när det gäller att bygga vägar av beredskapsmedel, detta så mycket
mer som riksdagen på förslag av trafikutskottet (TU 1972:15) i höstas
begärt en översyn av vägverkets och arbetsmarknadsstyrelsens funktioner
när det gäller beredskapsarbeten på vägar. Vid översynen skall beaktas
behovet av en långsiktig planering av hela vägsektorn. Utskottet avstyrker
därför motionen. Utskottet vill emellertid tillägga att det under de
senaste fem åren har byggts 70 mil vägar inom kommunerna i
Vindelådalen. Härav har 47 mil byggts som beredskapsarbeten med en
statsbidragsandel av 112 milj. kr. Vad gäller sysselsättningsfrågorna i
Vindelådalen har utskottet inhämtat att det problemet kommer att
behandlas i den proposition om regionalpolitiska medel som föreläggs
riksdagen senare i år.

Med hänvisning till de fördelar som står att vinna med trafiksanering
och i avvaktan på att bygglagutredningen lägger fram förslag om
kostnadsfördelningen vid sådana företag föreslås i motionen 1973:948 av
herrar Göransson (s) och Marcusson (s) sådan ändring av bidragsbestämmelserna
att trafiksaneringsprojekt kan ifrågakomma som beredskapsarbeten.

Motionärerna har inte konkretiserat ifrågasatta hinder att utföra

InU 1973:3

trafiksaneringsprojekt som beredskapsarbeten. Utförande av exempelvis
järnvägsviadukter, gatuomläggningar och gångtunnlar förekommer som
beredskapsarbeten. En förutsättning är dock självfallet att det på orten
finns behov att sysselsätta arbetslösa och att arbetena lämpar sig för de
aktuella arbetssökandena. Vid val mellan lämpliga objekt måste också
sysselsättningseffekten beaktas. För planering av sådana arbeten i ett
trafiksaneringsprojekt som bedöms som lämpliga objekt för beredskapsarbeten
kan lämnas projekteringsbidrag.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet inte skäl föreslå någon
åtgärd i anledning av motionen.

I motionen 1973:359 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hävdas att det
kan förekomma att statliga bostadslån inte kan beviljas bostadsbyggande
på mindre orter där fördel inte kan dras av serieproduktion och annan
rationalisering, i följd varav byggena blir för dyra. Mot den bakgrunden
förordar motionären att bostadsbyggen i mindre orter skall kunna utföras
som beredskapsarbeten. Motionären tänker sig att bidrag skulle utgå
enligt den modell som tillämpas vid sanerings- och upprustningsåtgärder i
äldre bostadsområden, dvs. med 40 % av lönekostnaderna. Genom
förslaget skulle behövligt bostadsbyggande komma till stånd och svårplacerad
arbetskraft få arbete.

Förslag om att anordna bostadsbyggen som beredskapsarbeten framfördes
i fjol och avslogs då av riksdagen (CU 1972:9, s. 12). Anledning
föreligger ej till ändrad ståndpunkt till nu föreliggande, modifierade
förslag. På grund härav och med hänvisning till arbetet inom den i höstas
tillkallade utredningen rörande bostadsfinansieringen avstyrker utskottet
motionen.

Industribeställningar

Medelsbehovet beräknas till oförändrat 10 milj. kr. Utskottet har
ingen erinran mot beräkningen.

Detaljplaneringsbidrag

För nästa budgetår beräknas oförändrat 8 milj. kr. för utbetalning av
beviljade detaljplaneringsbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslås få besluta
om nya bidrag inom en ram av likaså oförändrat 8 milj. kr.

För att göra det möjligt för kommunerna att behålla eller utöka en
hög beredskap mot arbetslöshet hemställs i motion 1973:857 av herr
Olsson i Asarum (s) om uttalande av riksdagen att arbetsmarknadsmyndigheterna
inom ramen för i propositionen föreslaget arbetsmarknadsanslag
företar ytterligare ökning av detaljplaneringsbidraget.

Från förevarande anslagspost (delprogram) lämnas bidrag till projektering
av bl. a. sådana kommunala anläggnings- och husbyggnadsarbeten
som kan utföras för att motverka arbetslöshet.

Anslagsposten är förslagsbetecknad. I den mån kommunernas rekvisitioner
av beviljade bidrag överstiger beräknat belopp kan posten alltså
överskridas på bekostnad av andra utgiftsändamål under anslaget. Med

InU 1973:3

det anförda godtar utskottet propositionens medelsberäkning.

Medelsbehovet styrs av den ram, inom vilken arbetsmarknadsstyrelsen
äger bevilja bidrag. Denna ram fastställs årligen. För nästa budgetår
föreslås i propositionen som nämnts en ram om 8 milj. kr. Även det
förslaget kan godtas. Liksom för innevarande budgetår bör det vara
Kungl. Majit obetaget att vid behov vidga beslutsramen för arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har tidigare beviljat bidrag med 50% av
projekteringskostnaderna till kommuner inom det allmänna stödområdet
och med 35 % i övriga kommuner. Statsmakterna har hittills inte
fastställt de procentsatser som skall gälla. Styrelsen har alltså möjlighet
att vid behov justera bidraget uppåt eller nedåt. I höstas beslöt styrelsen
att för innevarande budgetår tillämpa bidrag om 75 % till kommuner
inom stödområdet och om 60 % till övriga kommuner.

Med anledning av vad utskottet anfört och föreslagit torde motionen
1973:857 i allt väsentligt vara tillgodosedd. Det finns alltså inte anledning
att föreslå riksdagen att ta något initiativ på grund av motionen.

Det totala medelsbehovet under anslaget uppgår till 360 226 000 kr.
Utskottet har uttalat sig om medelsanvisningen under de tre delprogrammen.

6. Stöd till lageruppbyggnad

Från anslaget skall bestridas utgifterna för det i programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa ingående delprogrammet Stöd
till lageruppbyggnad.

Kungl. Maj:t har under punkten B 3 (s. 104—105) föreslagit riksdagen
att till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1973/74 anvisa ett
förslagsanslag av 50 000 000 kr.

Anslaget finansierar det av 1971 års höstriksdag beslutade temporära
stödet till lageruppbyggnad. Stödet har till syfte att stimulera företag
med avsättningssvårigheter till lageruppbyggnad och därigenom förebygga
avskedanden och permitteringar. Stödformen är begränsad till räkenskapsår
som utgår senast den 28 februari 1973. Slutliga ansökningarom
bidrag skall ha getts in senast den 31 augusti 1973. Enligt propositionen
har bidrag preliminärt beviljats till planerade lagerökningar för drygt 1
miljard kr.

Motionen 1973:851 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkar på att
propositionens förslag skall avslås. Motsvarande yrkande framställdes av
vänsterpartiet kommunisterna föregående år.

Som framgår av det ovan anförda har riksdagen beslutat att införa ett
lagerstöd, och företagen har inrättat sig därefter. Följaktligen bör också
medel anvisas för ändamålet.

Utskottet biträder propositionens förslag och avstyrker alltså motionen.

InU 1973:3

7. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmen Rehabiliterings-
och stödåtgärder för svårplacerade och Sysselsättningsskapande
åtgärder för svårplacerade. Indelningen i delprogram framgår av nedanstående
sammanställning över propositionens medelsberäkning.

Indelning i program och delprogram är densamma som för innevarande
budgetår.

	1971/72'	1972/73	1973/74 Beräknat Basförslag2	AMS	Departe- mentschefen
Programmet Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade 1. Arbetsprövning 5 971 000	8 700 000	8 700 000	11 200 000	9 200 000
2. Arbetsträning	17 255 000	27 100 000	27 100 000	30 860 000	24 100 000
3. Utbildning av svår-svårplacerade	24 600 000	32 400 000	33 162 000	45 000 000	43 000 000
4. Förvaltningskostnader	1 940 000	1 965 000	2 113 000	2 440 000	2 216 000
Programmet Sysselsättnings-skapande åtgärder för svår-placerade 5. Arbetshjälpmedel åt handikappade	15 744 000	26 100 000	26 100 000	45 000 000	26 100 000
6. Näringshjälp	10 417 000	15 445 000	15 445 000	22 500 000	16 245 000
7. Särskilda beredskaps-arbeten	445 326 000	352 780 000	382 379 000	386 413 000	367 780 000
8. Arkivarbete	196 419 000	193 000 000	207 580 000	233 000 000	274 400 000
9. Halvskyddad syssel-sättning	8 054 000	25 000 000	25 000 000	100 000 000	50 000 000
10. Skyddad sysselsättning	77 713 000	92 300 000	92 300 000	110 000 000	102 300 000
11. Hemarbete	1 430 000	2 400 000	2 400 000	2 100 000	2 100 000
12. Förvaltningskostnader	12 770 000	12 810 000	13 781 000	15 987 000	14 469 000
Summa	817 639 000	790 000 000	836 060 000	1 004 500 000	931 910 000

1 Överslagsmässig översättning till program/delprogram.

2 Med basförslag avses för budgetåret 1972/73 beräknat belopp, omräknat till prisläget den 1 juli 1972 och
löneläget år 1973.

Kungl. Majit har under punkten B 4 (s. 105 — 121) föreslagit riksdagen

att

1. medge att Kungl. Majit får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att
under budgetåret 1973/74 besluta om avskrivning av lånefordran,
uppkommen inom arbetsmarknadsverket, till belopp inte överstigande
3 000 kr., beträffande vilken antingen omständigheterna ger vid handen

InU 1973:3

att vederbörande inte kan betala sin skuld och enligt styrelsens
bedömande ingen eller ringa möjlighet föreligger att i framtiden ta ut
betalning eller också åtgärder för att bevaka och driva in fordringen
bedöms förenade med arbete och kostnader i sådan utsträckning att
åtgärderna inte är ekonomiskt lönande, allt under förutsättning att
sådana åtgärder ändå inte anses påkallade av andra än ekonomiska
förhållanden,

2. godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för
bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade, att tillämpas fr. o. m. den 1
juli 1973,

3. medge att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för
handikappade under budgetåret 1973/74 meddelas intill ett belopp av 25
milj. kr.,

4. bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta om ökning av den under 3
upptagna ramen för budgetåret 1973/74,

5. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1973/74
anvisa ett reservationsanslag av 931 910 000 kr., varav förslagsvis
50 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Rehabiliterings- och stödåtgärder för
svårplacerade

Under programmet bekostas åtgärder för arbetsprövning, arbetsträning
och utbildning av svårplacerade. Den nämnda utbildningen avser anpassningskurser
för gravt handikappade. I utbildningen ingår inslag av
arbetsprövning och arbetsträning, som eljest i mer utbyggd form bedrivs
vid kommunala arbetsvårdsinstitutioner och, i fråga om arbetsprövning,
även vid statens arbetsklinik. Det kan förutsättas att frågor rörande
samordningen av den i skilda former och under olika huvudmannaskap
bedrivna arbetsprövningen och arbetsträningen kommer att uppmärksammas
vid beredningen i Kungl. Maj:ts kansli av betänkandet ”Skyddat
arbete”. I avvaktan härpå utgår utskottet från att arbetsprövnings- och
arbetsträningsverksamheten vid anpassningskurserna får fortgå i oförändrad
omfattning.

Som framgår av sammanställningen beräknas för programmet ett
sammanlagt medelsbehov av ca 78 (+ 8) milj. kr. Medelsberäkningen
lämnas utan erinran.

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade Till

handikappade kan enligt arbetsmarknadskungörelsen utgå bidrag
och lån för anskaffning av motorfordon. Visst bidrag för detta ändamål
kan också lämnas enligt den s. k. hjälpmedelskungörelsen. Enligt tillämpningsföreskrift,
som Kungl. Majit utfärdade den 21 juli 1972, fick
ansökan om bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen inte prövas förrän

InU 1973:3

det avgjorts om sökanden också kunde få bidrag enligt hjälpmedelskungörelsen.

I motionen 1973:670 av herr Öhvall m. fl. (fp) begärs med hänsyftning
på nämnda tillämpningsföreskrift en förenkling av handläggningen
av ärenden rörande bidrag och lån till motorfordon för handikappade.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 9 februari 1973 upphävt
ifrågavarande tillämpningsföreskrift. Motionens syfte är därmed tillgodosett.
Någon åtgärd från riksdagens sida är således inte erforderlig.

Bidrag eller summan av bidrag och lån till motorfordon för handikappade
utgår med högst 15 000 kr. I motionen 1973:1528 av herr
Karlsson i Huskvarna (s) begärs en översyn av bidraget till motorfordon.
Översynen skall syfta till att höja bidraget till högst 23 000 kr., vilket
belopp enligt motionären motsvarar kostnaden för de för handikappade
lämpade och därför mest köpta bilmärkena.

Det aktuella bidraget är inkomstprövat. Utöver detta bidrag kan utgå
ett icke inkomstprövat bidrag om högst 4 000 kr. för kostnadskrävande
ändring av eller anordning på fordonet som är betingade av förarens
handikapp. Vid sidan av dessa stödformer enligt arbetsmarknadskungörelsen
kan handikappad bilförare få befrielse från automobilskatt och den
särskilda omsättningsskatten på motorfordon samt viss restitution av
bensinskatt. Invaliditetsersättning enligt lagen om allmän försäkring kan
utgå till handikappad som på grund av bilinnehav anses ha ”betydande
merutgifter för färdmedel”. Nämnda förmåner utgår endast till handikappade
som är yrkesverksamma eller bedriver yrkesutbildning.

Med hänvisning till det anförda och då utskottet inte f. n. är berett att
föreslå någon ändring i den 1970 fastställda nivån på de aktuella
förmånerna enligt arbetsmarknadskungörelsen avstyrker utskottet motionen.

Också motionen 1973:839 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c)
innehåller en hemställan om översyn av bestämmelserna om bidrag och
lån till motorfordon för handikappade. Översynen skall syfta till vidgade
möjligheter till bidrag till motorfordon åt rörelsehindrade företagare.

Bidraget utgår på medicinska indikationer. Det är avhängigt av om den
handikappade behöver bil för att kunna färdas till och från arbetet.
Hinder föreligger inte att ge bidrag till näringsidkare som på grund av
handikapp behöver bil för färd mellan bostaden och företaget. Är bilen
däremot uteslutande avsedd att användas i rörelsen, finns möjlighet för
handikappad företagare att erhålla stöd i form av näringshjälp enligt
arbetsmarknadskungörelsen. Behovsprövningen får då en annan inriktning.
Hänsyn tas till företagets lönsamhet m. m. När det gäller näringshjälp
till den som redan driver företag skall prövningen ske restriktivt.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte påkallat att företa
en översyn med den inriktning som motionärerna tänker sig. Utskottet
avstyrker därför motionen.

Näringshjälp för att börja verksamhet som egen företagare kan utgå,
förutom till handikappad samt medelålders eller äldre arbetstagare, även
till ”ensamställd kvinna”.

InU1973:3

I motionen 1973:229 av fru Holmqvist (s) och fröken Bergegren (s)
föreslås att möjlighet öppnas för näringshjälp till ensamstående fäder med
samma försörjningsproblem som ensamställda kvinnor. Som allmän
bakgrund till yrkandet anförs i motionen att i de fall samhälleligt stöd
tillkommer endast kvinnor så bör detta ändras så att män uppnår
jämställdhet med kvinnor.

Med ensamställd kvinna avses änka eller frånskild samt hemmadotter
som blivit ensamställd genom föräldrarnas frånfälle. Begreppet ensamställd
kvinna infördes i bestämmelserna om näringshjälp i början på
1950-talet. Det har numera tillämpning endast på yngre, icke handikappade
kvinnor. Formellt kan även barnlösa kvinnor få näringshjälp.

De ensamstående fäder som med nuvarande bestämmelser utestängs
från möjlighet att få näringshjälp är yngre, icke handikappade män.
Utskottet delar motionärernas principiella uppfattning att män och
kvinnor bör likabehandlas när det gäller rätten till näringshjälp. Utskottet
är emellertid tveksamt om det finns något behov av näringshjälp till
yngre, icke handikappade personer. Kungl. Maj:t bör med ledning av
erfarenheterna av det nuvarande stödet undersöka om inte en författningsändring
är befogad. Vad utskottet anfört i anledning av motionen
bör ges Kungl. Maj:t till känna.

I regleringsbrev för budgetåret 1972/73 har Kungl. Maj:t infört den
begränsningen i möjligheten att få näringshjälp till fortsatt verksamhet
som egen företagare att näringshjälp till jordbruksrörelse inte får beviljas.

I motionen 1973:354 av fru Jonäng (c) yrkas att riksdagen skall uttala
sig för att den i regleringsbrevet införda tillämpningsföreskriften bör
upphävas. Vidare begärs ökad information bland jordbrukarna om
förefintliga stödåtgärder inom social- och arbetsmarknadspolitiken.

Den tilläggsföreskrift motionären kritiserar får ses mot bakgrunden av
det år 1971 av bl. a. sociala skäl införda rationaliseringsstödet till
jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter i Norrland, Dalarna,
Värmland och Dalsland samt det för övriga delar av landet år 1972
införda rationaliseringsstödet till vissa jordbruk med mjölkproduktion. I
båda fallen är det fråga om att hjälpa äldre jordbrukare att fortsätta
jordbruksdriften under deras återstående yrkesverksamma tid. Syftet är
emellertid också när det gäller den sistnämnda stödformen att minska
takten i nedgången av produktionen av mjölk.

Rationaliseringsstödet ges som hjälp till bl. a. mindre investeringar.
Det tillgodoser därmed samma ändamål som näringshjälp. Ansökan om
rationaliseringsstöd prövas av lantbruksnämnd.

I praxis har näringshjälp i ett antal fall tidigare lämnats även för
arbetsunderlättande anordningar till handikappade jordbrukare. Genom
ändring i arbetsmarknadskungörelsens bestämmelser om bidrag till
särskild anordning på arbetsplats för att handikappad skall kunna utföra
arbetet kan från den 1 juli 1972 sådant bidrag även ges till företagare.
Det innebär att t. ex. en jordbrukare som av medicinska skäl behöver en
arbetsunderlättande anordning kan få bidrag härtill. Det förutsätts dock

InU 1973:3

att anordningen inte har sådan karaktär att rationaliseringsstöd kan utgå.
Bidrag till särskild anordning utgår med högst 20 000 kr. Näringshjälpen
är maximerad till 15 000 kr.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att koordinera socialt
motiverade stödformer av det slag det här gäller. Den samordning som
Kungl. Majit infört kan utskottet biträda. Vid tillämpningen av bestämmelserna
om stöd till arbetsunderlättande anordningar får man utgå från
att lantbruksnämnderna och arbetsmarknadsmyndigheterna handlägger
ansökningar härom i ett smidigt samarbete. Med hänvisning till det
anförda finner utskottet inte anledning föreslå riksdagen vidta någon
åtgärd i anledning av det aktuella motionsyrkandet.

Vad slutligen gäller yrkandet om information bland jordbrukare om
möjligheterna till arbetsmarknadspolitiskt och socialpolitiskt stöd vill
utskottet erinra om att det här gäller en uppgift som är ett naturligt led i
den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och att arbetsmarknadsverket
lägger ned ett omfattande arbete på att sprida information. På grund av
det anförda bör motionen inte heller i denna del föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Under delprogrammet näringshjälp finansieras också bidrag till handikappad
för särskilda arbetstekniska hjälpmedel. Maximibeloppet för
sådant bidrag föreslås höjt från 15 000 till 25 000 kr. Utskottet
tillstyrker förslaget.

Omfattningen och inriktningen av de särskilda beredskapsarbetena för
äldre och handikappade m. fl. redovisas i propositionen på s. 100—101
och 118.

Medelsbehovet för nästa budgetår beräknas till 367,8 milj. kr.
Beloppet innebär en ökning med 15 milj. kr., varav 5 milj. kr. utgör en
bokföringsmässig omfördelning av utgifter.

En form av särskilda beredskapsarbeten som använts sedan senare
delen av 1960-talet är de industriella beredskapsarbetena. Normalt skall
till sådana arbeten liksom till andra särskilda beredskapsarbeten anvisas
svårplacerad arbetskraft. Yrkandet i motionen 1973:953 av herrar
Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c) går ut på att riksdagen
skall uttala sig för att även yngre åldersgrupper skall kunna placeras vid
vissa industriella beredskapsarbeten i Norrbotten. Motionärerna tänker på
arbeten som anordnats i Övertorneå, Pajala och Överkalix. På grund av de
små valmöjligheter när det gäller sysselsättning som finns i de tre
kommunerna bör enligt motionärerna ifrågavarande arbetsplatser betraktas
som en del av den öppna marknaden.

De tre industriella beredskapsarbeten det här gäller har tillkommit på
grund av det dåliga sysselsättningsläget i berörda _ kommuner. Fullt
utbyggda beräknas vart och ett av arbetena ge sysselsättning åt ca 100
personer.

Utskottet vill först framhålla att industriella beredskapsarbeten i
princip skall vara avsedda för svårplacerad arbetskraft. I vissa fall — och
det kan gälla de tre angivna beredskapsarbetena — kan det med hänsyn

InU 1973:3

till storleken och den specialiserade inriktningen på arbetena vara
driftekonomiskt motiverat att anlita även yngre yrkesutbildad arbetskraft.
Motionens syfte synes åtminstone till en del vara tillgodosett med
detta resonemang. Utskottet anser sig emellertid inte böra föreslå så
långtgående uttalande som begärs i motionen. Den bör alltså inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

I avsnittet om arkivarbete anmäls i propositionen att arbetsmarknadsstyrelsen
och TCO:s statstjänstemannasektion på hösten 1972 träffat
avtal om anställningsvillkor för den som är anvisad statligt arkivarbete,
m. m. Avtalet gäller från den 1 januari 1973. Till följd av avtalet får den
lönedelegation hos arbetsmarknadsstyrelsen, som hittills handlagt frågor
om löneförmåner vid arkivarbete och musikerhjälp, ändrade funktioner.

För innevarande budgetår har inkl. medel på tilläggsstat I anvisats 243
milj. kr. Antalet personer i arkivarbete beräknas stiga till 13 000. För
nästa budgetår beräknas 274,4 milj. kr. I propositionen räknar man med
att antalet arkivarbetare skall successivt kunna begränsas till ca 10 000.

I motionerna 1973:947 av fru Gradin m. fl. (s) och 1973:1532 av herr
Mattsson i Lane-Herrestad (c) och fröken Andersson i Stockholm (c)
vänder sig motionärerna mot den i propositionen aviserade minskningen
av antalet arkivarbetare. 1 den senare motionen uttalas att minskningen
inte får föranleda avskedanden och i den förstnämnda motionen att
minskningen bör uppnås genom ”naturlig avgång”. I båda motionerna
hävdas att reduktionen inte heller får leda till nyanställningsstopp på
grund av det stora behovet att placera arbetsvårdssökande i arkivarbete.

I samband med att förslag förelädes 1972 års höstriksdag om medel på
tilläggsstat till arkivarbete angavs uttryckligen (prop. 1972:125 s. 10) att
det gällde en tillfällig utökning av antalet arkivarbetare med 3 000 för att
förbättra sysselsättningsmöjligheterna för tjänstemän och kvinnor. Vid
utgången av januari 1973 var antalet arkivarbetare 11 358, en ökning
med ca 500 jämfört med mitten av december 1972.

Anvisning till arkivarbete sker efter arbetsvårdsprövning. Det gäller
även för de personer som i vinter bereds sådan sysselsättning. Arkivarbete
avser således personer med uttalade svårigheter att få anställning på den
öppna marknaden. På grund härav måste den minskning av antalet
arkivarbetare som förutskickas i propositionen göras varsamt. Hänsyn
måste tas till redan sysselsatta och till det sysselsättningsbehov som finns
bland anmälda men inte placerade arbetsvårdssökande. Hur stort detta
behov blir under nästa budgetår kan inte med säkerhet överblickas.
Skulle svårigheter uppstå att genomföra den successiva minskningen på
det sätt som här förutsatts, utgår utskottet från att fråga om medelsförstärkning
aktualiseras i lämpligt sammanhang. Med det anförda anser sig
utskottet ha besvarat de aktuella motionerna och det synes inte
erforderligt med någon riksdagens åtgärd i anledning av desamma.

Den i propositionen föreslagna uppräkningen av medlen för arkivarbete
torde med hänsyn till det anförda vara väl motiverad. Utskottet har
därför ingen erinran mot densamma.

InU 1973:3

Även medlen för halvskyddad sysselsättning bör enligt propositionen
förstärkas kraftigt. För nästa budgetår beräknas 50 (+ 25) milj. kr.
Beloppet medger en successiv ökning av antalet sysselsatta från f. n. ca
3 000 till 10 000—12 000. Eftersom det här är fråga om ett värdefullt
alternativ till andra sysselsättningsformer för handikappade, vili utskottet
uttrycka en förhoppning om att den halvskyddade sysselsättningen skall
kunna byggas ut i den omfattning som förväntats i propositionen.

Halvskyddad sysselsättning avser som nämnts handikappade arbetstagare.
Bidrag kan utgå för redan anställda endast om företaget samtidigt
nyanställer handikappade i motsvarande omfattning. I motionen
1973:231 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) hemställs om utredning som
skulle syfta till utvidgning av den halvskyddade sysselsättningen att gälla
redan anställda handikappade — utan samband med nyanställning — samt
arbetstagare som är 55 år eller äldre i de fall företaget eljest skulle riskera
nedläggning eller betydande driftinskränkningar.

Ett liknande förslag — dock avseende endast äldre arbetstagare —
framställdes i en motion i fjol utan att vinna bifall (InU 1972:3 s.
45-46).

Utskottet har förståelse för motionens allmänna syfte att förstärka
sysselsättningsmöjligheterna för äldre och handikappade. Betänkligheter
måste dock anföras mot att knyta användningen av ett på enskilda
arbetstagare inriktat stöd till ett företags ekonomiska ställning. För akuta
krissituationer finns för övrigt ett stöd av liknande slag som motionärerna
tänker sig i form av det år 1972 införda stödet till nedläggningshotade
företag. Sådant stöd blir aktuellt om företaget sätts i konkurs eller träder
i likvidation och avser att ge rådrum för överväganden om fortsatt drift
eller omplacering av de anställda.

Utskottet erinrar i övrigt om vad utskottet förra året uttalade om de
s. k. äldrelagarnas roll när det gäller att förbättra situationen för den
äldre arbetskraften. I det nyligen avgivna betänkandet ”Trygghet i
anställningen” (SOU 1973:7) föreslår utredningen rörande ökad anställningstrygghet
m. m. dels ökat skydd i bestående anställningar för alla
arbetstagare och dels åtgärder för att främja anställning på den ordinarie
arbetsmarknaden förutom för äldre arbetstagare även för arbetstagare
med nedsatt arbetsförmåga. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen.

Den i propositionen gjorda medelsberäkningen beträffande skyddad
sysselsättning och hemarbete föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

Verksamheten vid och huvudmannaskapet för de skyddade verkstäderna
behandlas i motionen 1973:94 av herr Hermansson m. fl. (vpk).
Motionärerna anser att en fortsatt utbyggnad av den skyddade sysselsättningen
är trolig på grund av omfattande utslagning av arbetstagare från
arbetsmarknaden. Även om en rad trygghetsgarantier genomförs som
skulle kunna hejda utslagningen, måste man räkna med att ett avsevärt
antal människor måste beredas möjligheter till ett tryggt och meningsfullt

InU 1973:3

arbete i särskild ordning.

Motionärerna definierar den skyddade sysselsättningen som en andra
rangens arbetsmarknad. För att komma till rätta med det krävs en
genomgripande omstrukturering av verksamheten. För att de sysselsatta
skall beredas meningsfullt arbete bör den f. n. höga andelen av
legotillverkning avvecklas och framställning av mer eller mindre onyttiga
varor upphöra. I stället bör man ta upp produktion i konkurrens med
etablerade företag. Produktionen måste vara mångsidig med avseende på
både produkter och produktionsprocesser. Av olika skäl måste sannolikt
även icke handikappade anställas. Därav följer att löne- och anställningsvillkor
bör vara likartade med dem som gäller på den öppna marknaden.
De anställda bör tillerkännas inflytande över såväl produktionsinriktning
som anställnings- och arbetsvillkor. Motionärerna föreslår att riksdagen
uttalar sig för nu angiven inriktning av verksamheten vid de skyddade
verkstäderna.

Vidare föreslår motionärerna en skyndsam utredning som skulle gå ut
på att staten tar över huvudmannaskapet för den skyddade sektorn och —
exempelvis genom Statsföretag AB — startar ett statligt huvudföretag och
på lämpliga platser i skilda delar av landet lokala produktionsföretag, som
successivt inriktas på att i huvudsak ersätta nuvarande skyddade
verkstäder under kommunalt huvudmannaskap.

Motionärerna har tagit upp en rad principiella frågor om den skyddade
verksamheten. Det i höstas av utredningen rörande den skyddade
sysselsättningen avgivna betänkandet ”Skyddat arbete” behandlar spörsmål
av samma slag. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds
f. n. i inrikesdepartementet. Bl. a. prövas därvid huvudmannaskapet för
de skyddade verkstäderna. Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av
denna beredning avvaktas innan riksdagen gör några ställningstaganden.
På grund av det anförda avstyrks motionen.

I motionen 1973:840 av herr Bergman m. fl. (s) yrkas att förslag
beträffande kvotering av arbetstillfällen för arbetshandikappade på den
öppna arbetsmarknaden snarast underställs riksdagen.

Kvoteringsfrågan behandlas utförligt i det ovan nämnda betänkandet
”Trygghet i anställningen”. Med anledning härav får man räkna med att
kvoteringsfrågan kommer att uppmärksammas i propositionsarbetet.
Proposition i anledning av betänkandet har aviserats till senare delen av
vårriksdagen. Motionens syfte i vad avser snabb handläggning är därmed
tillgodosett. 1 vad gäller sakfrågan anser utskottet att ett ställningstagande
bör anstå till dess propositionen lagts fram för riksdagen. Med
hänvisning härtill avstyrks motionen.

Vad slutligen anförts i propositionen om avskrivning av vissa lånefordringar
inom arbetsmarknadsverket föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

InU 1973:3

8. Totalförsvarsverksamhet

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmet Totalförsvarsverksamhet.
Programmet består av delprogrammen Försvars- och beredskapsplanering
samt Vapenfria tjänstepliktiga.

	1971/721	1972/73	1973/74 Beräknat
			Basförslag2	AMS	Departe- mentschefen
1. Försvars- och beredskaps-planering 2. Vapenfria tjänstepliktiga 3. Förvaltningskostnader	1 750 000 7 936 000 7 168 000	1 750 000 15 070 000 7 180 000	1 830 000 15 820 000 7 725 000	2 400 000 16 520 000 10 580 000	1 750 000 16 820 000 7 890 000
Summa	16 854 000	24 000 000	25 375 000	29 500 000	26 460 000

1 Överslagsmässig översättning till program/delprogram.

2 Med basförslag avses för budgetåret 1972/73 beräknat belopp, omräknat till prisläget den 1 juli
1972 och löneläget år 1973.

Kungl. Maj:t har under punkten B 6 (s. 121-124) föreslagit riksdagen
att till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1973/74 anvisa ett
förslagsanslag av 26 460 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och
föreslagits under förevarande punkt.

9. Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

Från anslaget skall bestridas alla utgifter för anskaffning av utrustningsföremål,
vilkas anskaffningsvärde överstiger 10 000 kr. och vilkas
livslängd överstiger tre år. Annan utrustning skall anskaffas med anlitande
av resp. programanslag.

Kungl. Maj:t har under punkten B 7 (s. 124-126) föreslagit riksdagen
att till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret
197 3/74 anvisa ett reservationsanslag av 6 500 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och
föreslagits under denna punkt.

10. Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

Anslag för ändamålet finns inte uppfört i riksstaten för innevarande
budgetår.

Från anslaget skall bestridas utgifterna för det nya programmet
Förvaltning av utrustning. Programmet kommer att utgöra ett serviceprogram
för försörjning av övriga program med mer kapitalkrävande
utrustning. Sådan utrustning får hyras ut inom eller utom arbetsmarknadsverket,
varvid hyran skall beräknas så att uppkommande kapital-,

InU1973:3

drift- och administrationskostnader täcks. Programmet indelas i delprogrammen
Förläggningsbyggnader samt Maskiner och fordon m. m.

Kungl. Maj:t har under punkten B 8 (s. 126-129) föreslagit riksdagen
att till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret
1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och
föreslagits.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken,
m. m. att riksdagen avslår motionerna 1973:352,
yrkande A 1, 1973:355 och 1973:1539, den sistnämnda
såvitt angår den dolda arbetslösheten,

2. att riksdagen godkänner i propositionen förordade riktlinjer
för byggandets planering,

3. beträffande disposition av personalförstärkningar till arbetsförmedlingen
att motionen 1973:226, yrkande B, inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande lokala nämnder vid arbetsförmedlingskontoren
att riksdagen avslår motionerna 1973:841, yrkande 2, och
1973:1516,

5. beträffande obligatorisk anmälan av lediga platser att motionerna
1973:352, yrkande A 2, och 1973:855 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande förmedling av tjänstemän och akademiker att
riksdagen avslår motionen 1973:841, yrkande 1,

7. att riksdagen godkänner i propositionen förordad ändring i
arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer,

8. beträffande företagsutbildning att riksdagen avslår motionerna
1973:352, yrkande A 7, och 1973:525, yrkande 1,

9. beträffande etapputbildning att motionen 1973:526 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande kurser i familjekunskap och hushållsekonomi att
motionen 1973:1539, i motsvarande del, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande utredning om arbetsmarknadsutbildningen som
regionalpolitiskt medel att riksdagen avslår motionen 1973:
525, yrkande 2,

12. beträffande storleken av grundbidrag och traktamentsbelopp
vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med avslag på
motionen 1973:228, yrkandena a) och b), godkänner i
propositionen förordade ändringar av grunderna för utbildningsbidrag,
att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1973,

13. beträffande utredning om startbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen avslår motionen 1973:228, yrkande d),

InU 1973:3

14. beträffande värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag
att riksdagen avslår motionen 1973:352, yrkandena A 3 och
A 6,

15. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag att riksdagen
avslår motionerna 1973:352, yrkande A 4, och 1973:
1525, i motsvarande del,

16. beträffande åldersgränsen vid utbildningsbidrag att riksdagen
avslår motionen 1973:1527, yrkande 2,

17. beträffande utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning
att riksdagen avslår motionen 1973:352, yrkande
A 5,

18. beträffande starthjälpens belopp och flyttningsbidrag till
nyexaminerade att riksdagen godkänner i propositionen
förordade ändringar av grunderna för flyttningsbidrag, att
tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1973,

19. beträffande flyttningsbidrag vid placering i skyddad verkstad,
m. m. att motionen 1973:58 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

20. beträffande utredning om eliminering av flyttningsbidragens
koncentrationsfrämjande effekt att motionen 1973:525, yrkande
3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

21. att riksdagen med avslag på motionerna
1973:228, yrkande c),

1973:352, yrkande B,

1973:1530,

1973:1543,

till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisar ett
förslagsanslag av 1 166 000 000 kr.,

22. beträffande praktiktjänstgöring för ungdom att motionen
1973:226, yrkande A 1, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

23. beträffande kommunala beredskapsplaner särskilt för ungdom
att motionen 1973:226, yrkande A 2, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

24. beträffande spridning av avslutningen av olika utbildningslinjer
inom skolan och samråd om ungdomsarbetslösheten,
m. m. att motionen 1973:1527, yrkandena 1, 3 och 4, inte
föranleder någon åtgärd från riksdagens sida,

25. beträffande praktik åt företagsekonomer och marknadsförare
att riksdagen avslår motionen 1973:859,

26. beträffande beredskapsarbeten för kvinnor att motionen
1973:1534 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

27. beträffande skogsbilvägar som beredskapsarbeten att riksdagen
avslår motionerna 1973:856 och 1973:1548,

28. beträffande enskilda vägar som beredskapsarbete att riksdagen
avslår motionen 1973:949,

InU 1973:3

29. beträffande förbättring av länsväg 363 som beredskapsarbete
att riksdagen avslår motionen 1973:854,

30. beträffande trafiksaneringsprojekt som beredskapsarbete att
riksdagen avslår motionen 1973:948,

31. beträffande byggande av bostäder på mindre orter som
beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1973:359,

32. beträffande ökning av detaljplaneringsbidraget att motionen
1973:857 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

33. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
360 226 000 kr., varav förslagsvis 175 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen,

34. beträffande stöd till lageruppbyggnad att riksdagen med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1973:851 till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.,

35. beträffande handläggningen av ärenden rörande bidrag och
lån till motorfordon för handikappade att motionen 1973:
670 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

36. beträffande översyn av bidrag och lån till motorfordon för
handikappade att riksdagen avslår motionen 1973:1528,

37. beträffande bidrag och lån till motorfordon åt rörelsehindrade
företagare att riksdagen avslår motionen 1973:839,

38. beträffande näringshjälp till ensamstående fäder m. m. att
riksdagen i anledning av motionen 1973:229 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

39. beträffande näringshjälp till jordbrukare m. m. att motionen
1973:354 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

40. beträffande sysselsättning åt yngre arbetslösa vid vissa industriella
beredskapsarbeten i Norrbottens län att motionen
1973:953 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

41. beträffande minskning av antalet arkivarbetare att motionerna
1973:947 och 1973:1532 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

42. beträffande utvidgning av den halvskyddade sysselsättningen
att riksdagen avslår motionen 1973:231,

43. beträffande verksamheten vid och huvudmannaskapet för
skyddade verkstäder att riksdagen avslår motionen 1973:94,

44. beträffande kvotering av arbetstillfällen till förmån för
handikappade att riksdagen avslår motionen 1973:840,

45. att riksdagen medger att Kungl. Maj:t får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen
att under budgetåret 1973/74 besluta om
avskrivningar av vissa lånefordringar enligt Kungl. Maj:ts
förslag,

46. att riksdagen godkänner i propositionen förordade ändrade
grunder för bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade, att
tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1973,

InU 1973:3

47. att riksdagen medger att beslut om bidrag till anordnande av
verkstäder för handikappade under budgetåret 1973/74
meddelas intill ett belopp av 25 milj. kr.,

48. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om ökning
av den i föregående punkt upptagna ramen för budgetåret
1973/74,

49. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för
budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
931 910 000 kr., varav förslagsvis 50 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen,

50. att riksdagen till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 26 460 000 kr.,

51. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av
utrustning för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 6 500 000 kr.,

52. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 5 000 000 kr.

Stockholm den 27 februari 1973

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s),
herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman
(c), fru Ludvigsson (s), herrar Mattsson i Skee (c), Carlström (fp), Olsson
i Asarum (s), Winberg (m) och Hallgren (vpk).

Reservationer

1. Utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken (punkt 1)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m),
Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 11 med ”aktuella motionsyrkandena”
bort ha följande lydelse:

Situationen på arbetsmarknaden ter sig i dag väsentligt annorlunda än
under 1960-talet. Det står alltmera klart att den nya bilden inte enbart är
en följd av konjunkturutvecklingen utan har djupgående strukturella
orsaker. Den ökade förvärvsfrekvensen främst bland kvinnor och det
sjunkande antalet sysselsatta inom industrin, som visar tendenser att bli
bestående, är två viktiga faktorer. Ett annat karakteristiskt drag i

4 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 3

InU 1973:3

utvecklingen är den ökade utslagningen av äldre arbetskraft, långt före
den ålder som hittills ansetts vara normal för pensionering. Ett
paradoxalt inslag i bilden är svårigheterna att oavsett konjunkturväxlingarna
tillgodose efterfrågan på framför allt yrkesutbildad arbetskraft
inom vissa sektorer.

För sysselsättningsläget i stort måste den ekonomiska politiken och
näringspolitiken spela den avgörande rollen. Arbetsmarknadspolitiken
kommer emellertid vid sidan härav att ha en viktig funktion inte minst
för att överbrygga svårigheter som uppstår till följd av näringslivets
strukturomvandling. Arbetsförmedlingsmetodiken måste därför utvecklas
och förmedlingen effektiviseras så att den täcker en större del av
arbetsmarknaden. Insatser av socialt och utbildningspolitiskt slag inom
arbetsmarknadspolitikens ram kommer även i framtiden att vara önskvärda.
Arbetsmarknadspolitiken har dessutom viktiga uppgifter för att
främja de regionalpolitiska strävandena.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att samhället i tid
förbereder sig för att lösa de mera långsiktiga problem som nu kan
skönjas för 1980-talets arbetsmarknad. De gångna årens arbetsmarknadspolitiska
insatser bör systematiskt utvärderas för att ge underlag för en
bred debatt om framtidens arbetsmarknadspolitik. Utskottet biträder
därför förslaget i folkpartiets partimotion att en parlamentarisk utredning
skall tillsättas för dessa frågor. I utredningen bör ingå representanter
för arbetsmarknadens parter. För att markera att målet för politiken även
i framtiden skall vara full sysselsättning bör utredningen ges namnet
Sysselsättningsutredningen.

Utredningen bör ges stora resurser. Den bör knyta till sig ekonomisk
och annan expertis och få möjlighet att anlita forskare för konkreta
uppdrag. Ett nära samarbete bör därvid etableras med Institutet för social
forskning. Grundläggande frågor som utredningen bör ta upp med förtur
är de i motionerna 1973:355 av fru Jonäng (c) och 1973:1539 av fru
Olsson i Hölö m. fl. (c) upptagna problemen med bättre mätningsmetoder
av arbetslösheten och kartläggning av den dolda arbetslösheten.
Liknande krav har tidigare rests av bl. a. folkpartiet. Det är önskvärt att
utredningen arbetar med stor öppenhet och fortlöpande publicerar
rapporter om sitt arbete. Forskningsresultat bör publiceras på ett sådant
sätt att det blir tillgängligt för en större publik och därigenom bidrar till
samhällsdebatten i arbetsmarknadsfrågor.

Utredningen bör således aktivt medverka till att stimulera en sådan
debatt. Förutom genom publicering av forskningsrapporter och diskussionsinlägg
kan det ske genom att åtgärder vidtas för att initiera
studieverksamhet inom exempelvis de fackliga organisationerna och att
ledamöter och experter ställer sig till förfogande i debatter. En lämplig
start för utredningen kunde vara att som yrkas i motionen 1973:355
anordna en samrådskonferens för att förverkliga målsättningen om allas
rätt till arbete.

Efter ett första skede av utvärdering och diskussion av arbetsmarknadspolitiken
bör utredningen söka bedöma vilka arbetsmarknadspoli -

InU 1973:3

tiska medel och andra åtgärder som kan vara lämpliga i framtiden. Man
bör därvid även ta upp frågor av typ arbetstidens längd och förläggning.
De växande behoven av vidareutbildning av arbetskraften aktualiserar
krav på rätt till längre sammanhängande ledighetsperioder. Sådan ledighet
kan även vara motiverad av andra skäl.

En utredning av här skisserat slag kommer att arbeta under en
tämligen lång tid och utskottet vill därför betona att reformarbetet inom
arbetsmarknadspolitiken inte får stanna upp under denna tid. Utredningen
bör om den finner det lämpligt lägga fram delförslag i frågor som
aktualiseras genom utredningsarbetet och som anses böra lösas snabbt.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken
m. m. med bifall till motionen 1973:352,
yrkande A 1, samt i anledning av motionerna 1973:355 och
1973:1539, den sistnämnda såvitt angår den dolda arbetslösheten,
hos Kungl. Majd begär attén sysselsättningsutredning
skall tillsättas i enlighet med vad utskottet anfört.

2. Lokala nämnder vid arbetsförmedlingskontoren (punkt 4)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Carlström (fp) och
Winberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med
”Utskottet kan” och slutar på s. 18 med ”även motionen 1973:1516”
bort ha följande lydelse:

Som nämnts är arbetsmarknadens parter och representanter för
allmänna intressen företrädda i arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i
motionen 1973:841 att det vore av värde att knyta liknande referensgrupper
även till arbetsförmedlingskontoren. Den år 1971 införda
distriktsindelningen har inneburit en decentralisering av uppgifter från
länsarbetsnämnderna till den lokala förmedlingsorganisationen. Det kan
påpekas att vissa arbetsförmedlingskontor redan på grund av sin storlek
har ett betydande ansvar för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten
inom resp. län. Vidgade kontaktytor för distrikts- och lokalkontoren får
stor betydelse för det löpande förmedlingsarbetet. Med ökad tyngd skulle
kontoren kunna initiera behövliga stödåtgärder inom sina verksamhetsområden.
En fortsatt decentralisering av uppgifter och befogenheter till
lokal nivå skulle bli möjlig.

På angivna skäl anser utskottet att distriktskontoren och de större
lokalkontoren bör förses med referensgrupper med en sammansättning i
huvudsak motsvarande den som redan finns vid länsarbetsnämnderna.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter hörande av arbetsmarknadens
parter vidta lämpliga organisatoriska åtgärder.

Genom vad utskottet anfört och föreslagit torde syftet med de
förevarande motionsyrkandena i väsentliga delar vara tillgodosett.

InU 1973:3

Vad utskottet anfört i anslutning till de aktuella motionerna bör
bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande lokala nämnder vid arbetsförmedlingskontoren
att riksdagen med bifall till motionen 1973:841, yrkande 2,
och i anledning av motionen 1973:1516 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

3. Obligatorisk anmälan av lediga platser (punkt 5)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med
”Utskottet anser” och slutar med ”framförda förslaget” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att motionärerna anfört goda skäl för en ordning
innebärande skyldighet för företagen att anmäla lediga platser. Deras
uppfattning har också principiellt stöd av arbetstagarorganisationerna och
arbetsmarknadsstyrelsen. Med tanke på de problem av administrativ
natur som kan uppkomma för arbetsförmedlingarna vid registrering och
bearbetning av ett utvidgat platsmaterial kan det vara befogat att göra
den av motionärerna föreslagna begränsningen av företagens anmälningsskyldighet.
Även med denna begränsning skulle ett system för anmälan av
lediga platser betyda en avsevärd förbättring av det platsurval arbetsförmedlingarna
kan erbjuda. Utskottet biträder således yrkandet i motionen
1973:352. Härigenom torde även yrkandet i motionen 1973:855 väsentligen
bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande obligatorisk anmälan av lediga platser att riksdagen
med bifall till motionen 1973:352, yrkande A 2, och i
anledning av motionen 1973:855 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

4. Förmedling av tjänstemän och akademiker (punkt 6)

av herrar Nordgren (m) och Winberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med
”Utskottet kan” och slutar på s. 20 med ”utskottet motionsyrkandet”
bort ha följande lydelse:

Arbetslösheten bland tjänstemän har stegrats snabbt och har särskilt
för äldre tjänstemän medfört svåra problem. För unga akademiker
föreligger betydande svårigheter att finna lämpliga anställningar. Många
fortsätter till följd härav sina studier i brist på annan sysselsättning. På
grund härav anser utskottet liksom motionärerna att det finns ett
uppenbart behov av förstärkta insatser från arbetsförmedlingens sida till
stöd för nämnda grupper. En översyn av arbetsförmedlingarnas verksam -

InU 1973:3

het med angiven inriktning bör därför komma till stånd. Vad utskottet
anfört i anslutning till motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förmedling av tjänstemän och akademiker att
riksdagen med bifall till motionen 1973:841, yrkande 1, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

5. Företagsutbildning (punkt 8)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m),
Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
”Förslag om” och slutar med ”därför motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Arbetsmarknadsstyrelsen har i åtskilliga år begärt medel för försöksverksamhet
med utbildning av arbetskraften inom företagen. Stöd till
sådan utbildning har hittills getts inom ramen för lokaliseringsstödet samt
vid utbildning av äldre och handikappade. Under budgetåret 1971/72
infördes utbildningsstöd till företag som alternativ till stöd till lageruppbyggnad,
och under innevarande budgetår kan bidrag lämnas till företag
för anställning och utbildning av främst kvinnor och ungdomar.

Enligt utskottets mening är tiden nu inne att pröva om det är möjligt
att vidga användningsområdet för företagsutbildning. Med hänsyn till att
stöd till sådan utbildning redan utgår i viss omfattning kan det inte riktas
principiella invändningar mot ett sådant förslag. Praktiska och ekonomiska
synpunkter bör vara avgörande om utbildning bör stödjas i de enskilda
fallen. Ett stöd bör i första hand inriktas på arbetskraft som löper risk för
arbetslöshet. Det bör bestämmas till 4 kr. för varje deltagare och
undervisningstimme. Vid utformningen av utbildningsplaner etc. är det
viktigt att arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer inom branschen
får ett betydande inflytande. Så är i dag fallet när det gäller
lokaliseringsutbildning. Utskottet förordar alltså i anslutning till de
aktuella motionerna att försöksverksamhet sätts i gång i enlighet med
utskottets förslag. För ändamålet beräknar utskottet ytterligare medel
med 5 milj. kr.

Vad utskottet nu anfört bör inte hindra att den i höstas tillsatta
kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) i ett
större sammanhang tar upp frågan om företagsutbildningens roll inom
arbetsmarknadsutbildningen. Erfarenheter av den föreslagna försöksverksamheten
bör kunna ge kommittén ett gott underlag för ställningstagande
till den framtida inriktningen av verksamheten.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande företagsutbildning att riksdagen med bifall till
motionerna 1973:352, yrkande A 7, och 1973:525, yrkande

InU 1973:3

1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört.

6. Utredning om arbetsmarknadsutbildningen som regionalpolitisk! medel
(punkt 11)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m),
Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
”Motionärerna har” och slutar med ”av motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

Erfarenheterna visar att arbetsmarknadsutbildningen har en viktig
funktion att fylla när det gäller att nå de regionalpolitiska målen. Enligt
utskottets uppfattning finns det skäl att närmare pröva möjligheterna att
öka arbetsmarknadsutbildningens roll i förevarande hänseende. Utskottet
förordar i första hand att problemet tas upp i den i det föregående
föreslagna sysselsättningsutredningen. Vad utskottet anfört bör ges
Kungl. Majit till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande utredning om arbetsmarknadsutbildningen som
regionalpolitiskt medel att riksdagen i anledning av motionen
1973:525, yrkande 2, som sin mening ger Kungl. Majit till
känna vad utskottet anfört.

7. Grundbidrag och traktamentsbelopp samt utredning om startbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning (punkterna 12 och 13)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med
”Utskottet framhöll” och slutar på s. 25 med ”förevarande del” bort ha
följande lydelse:

Som framhålls i motionen täcker de i propositionen föreslagna
uppräkningarna av grundbidrag samt traktamente för familjeförsörjare
inte de kostnadsfördyringar som kan väntas. För att åtminstone trygga
bidragens realvärde under nästa budgetår bör därför grundbidrag och
traktamente fastställas till de belopp som föreslås i motionen. Kostnaderna
härför uppgår till 22 milj. kr. utöver det belopp som beräknats i
propositionen. Statsfinansiella skäl kan inte åberopas mot den av
utskottet föreslagna förbättringen av kursdeltagarnas situation. Utbildningsbidraget
kommer även med denna förbättring fortfarande att ligga
under socialhjälpsnivå.

I den (= utskottet) eller 1 500 kr.

De elever som efter en tid av arbetslöshet börjar arbetsmarknadsutbildning
befinner sig ofta i en pressad ekonomisk situation som försvåras av

InU 1973:3

att beviljade utbildningsbidrag i princip betalas ut månadsvis i efterskott.
Visserligen finns möjlighet att få hela eller del av det månatliga
beloppet i förskott, men med hänsyn till att förskottet skall betalas
tillbaka under utbildningstiden med hjälp av det knappt tillmätta
bidraget, kommer förskottet bara att innebära en temporär lättnad.
Utskottet finner därför det väl motiverat att överväga andra sätt att
tillgodose elevernas behov av kontanta medel vid utbildningens början.
En utredning härom bör därför komma till stånd med motionärernas
förslag som utgångspunkt. Vad utskottet anfört i anledning av motionsyrkandet
bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 och 13 bort ha följande
lydelse:

12. beträffande storleken av grundbidrag och traktamentsbelopp
vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973:228,
yrkandena a) och b), som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,

13. beträffande utredning om startbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till motionen 1973:228,

yrkande d), som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad

utskottet anfört.

8. Värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag (punkt 14)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med

”Samma motionsyrkanden” och slutar med ”anledning till” bort ha
följande lydelse:

Grundbidraget är avsett att täcka nödvändiga kostnader för uppehället
under utbildningen, och flyttningsbidraget skall bl. a. täcka arbetstagarens
omkostnader under den första tiden på inflyttningsorten. Dessa bidrag är
därför känsliga för höjningar i prisnivån och riskerar att urholkas genom
fortgående penningvärdeförändring. Utskottet tillstyrker därför motionärernas
förslag om att nämnda bidrag värdesäkras genom att anknytas
till basbeloppet i den allmänna försäkringen. För att vinna en administrativ
förenkling bör anpassningen till basbeloppet göras en gång om året
före budgetårsskiftet. Kungl. Majit bör erhålla erforderligt bemyndigande
att företa nu avsedda bidragsjusteringar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag
att riksdagen i anledning av motionen 1973:352, yrkandena
A 3 och A 6, bemyndigar Kungl. Maj:t att justera grundbidragets
och flyttningsbidragens belopp i enlighet med vad
utskottet föreslagit.

InU 1973:3

9. Inkomstprövning av utbildningsbidrag (punkt 15)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med
”Förslag om” och slutar på s. 26 med ”biträda motionsförslagen” bort ha
följande lydelse:

Från principiella synpunkter kan enligt utskottets mening skäl anföras
mot nuvarande behovsprövning med hänsyn till makes inkomst. Som
framhålles i motionen 1973:352 strider en sådan prövning mot en
modernare syn på mäns och kvinnors roll i familj och arbetsliv. Viktigt är
också att bidragsreglernas utformning inte får lägga hinder i vägen för
arbetssökande att skaffa sig en utbildning som ger ett bättre fäste på
arbetsmarknaden. Utskottet anser därför att nuvarande regler om
inkomstprövning på grund av makes inkomst bör ändras. I likhet med
arbetsmarknadsstyrelsen förordar utskottet att grundbidraget undantas
från inkomstprövningen. Detta skulle självfallet gälla både för manliga
och kvinnliga deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Vad utskottet anfört
i anledning av de båda motionerna bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag att riksdagen
i anledning av motionerna 1973:352, yrkande A 4, och
1973:1525, i motsvarande del, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

10. Inkomstprövning av utbildningsbidrag (punkt 15)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med
”Förslag om” och slutar på s. 26 med ”biträda motionsförslagen” bort ha
följande lydelse:

Nuvarande behovsprövning med hänsyn till makes inkomst drabbar i
hög grad de kvinnliga studerande. Som ett led i strävandena mot ökad
jämställdhet mellan män och kvinnor anser utskottet att inkomstprövning
av utbildningsbidraget med hänsyn till makes inkomst bör slopas. På
grund av att utbildningsbidraget är sammansatt av olika delbidrag kan
alternativa lösningar behöva övervägas och de budgetmässiga konsekvenserna
belysas. Utskottet föreslår därför att en översyn av bidragsbestämmelserna
med angiven inriktning kommer till stånd. Vad utskottet
anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

InU 1973:3

11. Utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning (punkt 17)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med
”Samma yrkande” och slutar på s. 27 med ”aktuella motionsyrkandet”
bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna att urvalet av utbildningsvägar
inom arbetsmarknadsutbildningen bör breddas. Allt fler personer hänvisas
av arbetsförmedlingarna till utbildningar där studiemedel utgår. I de
fall en klar arbetsmarknadsmässig motivering härför föreligger bör
utbildningsbidrag kunna utgå. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t
till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad
utbildning att riksdagen med bifall till motionen 1973:352,
yrkande A 5, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört.

12. Utredning om eliminering av flyttningsbidragens koncentrationsfrämjande
effekt (punkt 20)

av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c) och Mattsson i Skee (c)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med
”Utskottet konstaterar” och slutar med ”av motionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i den av motionärerna framförda uppfattningen
att flyttningsbidragens konstruktion bidrar till att stimulera skapande av
nya arbetsplatser i de överkoncentrerade områdena. Ett sätt att komma
till rätta med detta problem vore att företagen får vara med och betala
kostnaderna för att flytta arbetskraft till de överhettade regionerna.
Denna kostnadsomfördelning får dock inte på något sätt negativt påverka
det ekonomiska stödet till arbetstagare i samband med flyttning. Dessa
frågor bör prövas av utredningen om regionalpolitiska styrmedel. Vad
utskottet anfört i förevarande fråga bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande utredning om eliminering av flyttningsbidragens
koncentrationsfrämjande effekt att riksdagen med bifall till
motionen 1973:525, yrkande 3, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

13. Anslag till Arbetsmarknadsservice (punkt 21)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m),
Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m) som
— vid bifall till reservationen 5 - anser

InU 1973:3

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med
”Motionerna 1973:228” och slutar med ”föreslaget belopp” bort ha
följande lydelse:

Motionerna 1973:228 och 1973:352 innehåller yrkanden om att
anslaget uppförs med 1 188 000 000 respektive 1 171 000 000 kr. De
begärda anslagsuppräkningarna är knutna till yrkanden om högre
utbildningsbidrag (1973:228) respektive bidrag till företagsutbildning
(1973:352). Som följd av att utskottet biträtt den sistnämnda motionen
men avstyrkt motionen 1973:228 bör ytterligare 5 milj. kr. beräknas
under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet. Med beaktande
härav och då utskottet i övrigt inte haft något att erinra mot beräkningen
av medelsanvisningen under anslaget Arbetsmarknadsservice bör detta
bestämmas till 1 171 000 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. att riksdagen med bifall till motionen 1973:352, yrkande B,
samt med avslag på motionerna
1973:228, yrkande c),

1973:1530,

1973:1543,

till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisar ett
förslagsanslag av 1 171 000 000 kr.

14. Anslag till Arbetsmarknadsservice (punkt 21)

av herr Hallgren (vpk) som — vid bifall till reservationen 6 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med
”Motionerna 1973:228” och slutar med ”föreslaget belopp” bort ha
följande lydelse:

Motionerna 1973:228 och 1973:352 innehåller yrkanden om att
anslaget uppförs med 1 188 000 000 respektive 1 171 000 000 kr. De
begärda anslagsuppräkningarna är knutna till yrkanden om högre
utbildningsbidrag (1973:228) respektive bidrag till företagsutbildning
(1973:352). Som följd av att utskottet biträtt den förstnämnda motionen
men avstyrkt motionen 1973:352 bör ytterligare 22 milj. kr. beräknas
under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet. Med beaktande
härav och då utskottet i övrigt inte haft något att erinra mot beräkningen
av medelsanvisningen under anslaget Arbetsmarknadsservice bör detta
bestämmas till 1 188 000 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. att riksdagen med bifall till motionen 1973:228, yrkande c),
samt med avslag på motionerna
1973:352, yrkande B,

1973:1530,

1973:1543,

till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisar ett
förslagsanslag av 1 188 000 000 kr.

InU 1973:3

15. Stöd till lageruppbyggnad (punkt 34)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”alltså motionen” bort ha följande lydelse:

Det statliga stöd som utgår till företag i form av stöd till lageruppbyggnad
är enligt utskottets mening principiellt felaktigt. Utskottet avstyrker
därför propositionen i förevarande del.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande stöd till lageruppbyggnad att riksdagen med
bifall till motionen 1973:851 avslår Kungl. Maj:ts förslag om
anslag till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1973/74.

16. Näringshjälp till jordbrukare m. m. (punkt 39)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m),
Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Den fastställda samordningen av jordbrukspolitiska och arbetsmarknadspolitiska
stödformer kan ge till resultat att handikappade jordbrukare
blir utan stöd eller i vart fall får ett ringa sådant till de smärre
investeringar som det här ofta blir fråga om. Till det ifrågavarande
jordbrukspolitiska stödet för begränsat utvecklingsbara jordbruk är
knutet vissa produktionsmässiga villkor, varigenom åtskilliga jordbrukare
även av det skälet utestängs från stödmöjlighet. Vad gäller det särskilda
stödet för hjälpanordningar som är betingade av sökandens handikapp
har samordningsföreskrifterna utformats på ett sådant sätt som kan bli
till nackdel för jordbrukare därigenom att det först skall prövas om hjälp
till anordningen kan lämnas via rationaliseringsstödet, dvs. till större
delen lånefinansieras, medan andra företagargrupper får motsvarande
stöd som bidrag som kan täcka hela kostnaden.

Enligt utskottets mening kan det vara nödvändigt att samordna
stödformer med likartad inriktning. En sådan samordning bör emellertid
inte leda till påtagliga nackdelar för en viss grupp. Av det ovan anförda
framgår att effekter av sådant slag uppstått genom de förevarande
samordningsbestämmelsema. Dessa bestämmelser bör därför ses över i
syfte att undanröja påtalade olägenheter. Vad utskottet anfört i
anledning av det aktuella motionsyrkandet bör ges Kungl. Maj:t till
känna.

Vad gäller yrkandet i samma motion om information bland jordbrukare
om möjligheterna till arbetsmarknadspolitiskt och socialpolitiskt stöd
vill utskottet erinra om att det här gäller en uppgift som bör vara ett
naturligt led i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. På grund härav
bör motionen i denna del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

InU 1973:3

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande näringshjälp till jordbrukare m. m. att riksdagen
i anledning av motionen 1973:354 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

17. Verksamheten vid och huvudmannaskapet för skyddade verkstäder
(punkt 43)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med
”Motionärerna har” och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter som förs fram i motionen
1973:94. Samhället har misslyckats i strävandena att integrera den
handikappade arbetskraften på öppna marknaden. Samtidigt kan noteras
en pågående och ökande utslagning från arbetsmarknaden. Även om
detta till övervägande del gällt äldre, har tyngdpunkten i åldersfördelningen
under senare år förskjutits nedåt och det är åldersgruppen 25—35 år
som ökar mest. I detta läge kommer arbetsvärden i form av skyddade
verkstäder in i bilden. Utskottet ansluter sig till den i åberopade
motion gjorda karakteristiken av den skyddade sysselsättningen som en
andrarangens arbetsmarknad. Det föreligger emellertid ett påtagbart
behov av att bryta denna utveckling och att bereda de anställda på de
skyddade arbetsplatserna en meningsfull sysselsättning. Produktionen på
dessa arbetsplatser, som har industriell inriktning, får inte konkurrera
med redan etablerade företag på den öppna marknaden. Den blir då
inriktad på legoarbeten eller på marginella produkter som övriga företag
inte funnit lönsamma i de små serier som efterfrågas. Huvudmannaskapet
för de skyddade verkstäderna handhas i allmänhet av kommuner och
landsting. Detta betyder att förhållandena är mycket olika från kommun
till kommun och från landstingsområde till landstingsområde. För att
generellt uppnå målet att bereda de sysselsatta ett meningsfullt arbete,
hävdar motionärerna, är två synpunkter nödvändiga att iaktta: produktionens
nytta samt företagets uppträdande utåt, vilket utgör en förutsättning
för hur arbetsplatsen kommer att betraktas — om den har samma
eller sämre status än andra arbetsplatser. Det senare bör innebära att även
andra än de som handikappade betraktade blir anställda.

I överensstämmelse med denna i motionen skisserade omstrukturering
av den skyddade verksamheten måste staten överta huvudansvaret och
den skyddade sektom ombildas till ett statligt huvudföretag med
filialföretag i olika delar av landet. Motionen sammanfattar de anförda
synpunkterna enligt följande:

1. att riksdagen måtte uttala sig för en ny inriktning av den
verksamhet som f. n. bedrives genom de s. k. skyddade verkstäderna med
mål att bereda de i denna verksamhet sysselsatta ett meningsfullt arbete
för produktion enligt i motionen skisserad riktning och med löne- och

InU 1973:3

anställningsförhållanden likartade dem som gäller den öppna marknaden,
och där de anställda tillerkänns inflytande över såväl produktionsinriktning
som anställnings- och arbetsvillkor, samt

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsam utredning
samt förslag

dels om startandet av ett statligt huvudföretag jämte på lämpliga
platser i skilda delar av landet lokala produktionsföretag, vilka successivt
inriktas på att i huvudsak ersätta nuvarande typ av skyddade arbetsplatser,

dels att huvudmannaskapet för denna typ av verksamhet blir statligt,
förslagsvis genom Statsföretag AB, och att i motsvarande grad huvudmannaskapet
överförs från kommuner och landstingen.

Utskottet anser att motionärernas förslag bör läggas till grund för den
pågående beredningen av frågan om skyddat arbete. Vad utskottet anfört
bör bringas till Kungl. Majis kännedom.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande verksamheten vid och huvudmannaskapet för
skyddade verkstäder att riksdagen med bifall till motionen
1973:94 som sin mening ger Kungl. Maji till känna vad
utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Förbättrad service inom arbetsförmedlingen för tjänstemän och
akademiker (punkt 6)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp):

Tjänstemän och akademiker hör till de grupper som på senare år mött
allt större svårigheter på arbetsmarknaden. Vi vill betona vikten av att
arbetsmarknadsmyndigheterna har sin uppmärksamhet riktad på problemen
för dessa grupper likaväl som för andra kategorier arbetssökande
med speciella svårigheter. De insatser i form av bättre service etc. som är
önskvärda bör kunna tillgodoses inom ramen för arbetsförmedlingens
verksamhet, särskilt med hänsyn till de ökade resurser denna tillförts på
senare tid.

2. Förbättring av väg 363 i Vindelådalen (punkt 29)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m),
Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m):

Riksdagen har tidigare uttalat sig för särskilda åtgärder för att främja
sysselsättningen i Vindelälvsområdet. Utbyggnader och förbättring av
vägnätet är självfallet av stor betydelse i sammanhanget. Det finns
anledning räkna med att sysselsättningsfrågor som rör Vindelälvsområdet
kommer att behandlas i den proposition om regionalpolitiska medel som
kan väntas bli bordlagd inom kort. Vi förutsätter att propositionen

InU 1973:3

kommer att innehålla förslag till åtgärder som tillgodoser riksdagens
tidigare uttalade önskemål. Med hänsyn härtill framställer vi inte nu
något yrkande i anslutning till motionen 1973:854 av herrar Larsson i
Umeå (fp) och Ångström (fp) om särskilda medel till väg 363.

InU 1973:3 63

Innehållsförteckning

Inledning 1

Motioner 1

Utskottet 9

1. Utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken .... 9

2. Vissa andra allmänna arbetsmarknadspolitiska frågor .... 11

3. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, m. m 12

4. Arbetsmarknadsservice 14

Arbetsmarknadsinformation 15

Yrkesmässig och geografisk rörlighet 20

Medelsberäkning 28

5. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa 29

Allmänna beredskapsarbeten 29

Industribeställningar 35

Detaljplaneringsbidrag 35

6. Stöd till lageruppbyggnad 36

7. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning 37

Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade . . 38

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade ... 38

8. Totalförsvarsverksamhet 45

9. Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 45

10. Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning 45

Utskottets hemställan 46

Reservationer 49

1. Utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken 49

2. Lokala nämnder vid arbetsförmedlingskontoren 51

3. Obligatorisk anmälan av lediga platser 52

4. Förmedling av tjänstemän och akademiker 52

5. Företagsutbildning 53

6. Utredning om arbetsmarknadsutbildningen som
regionalpolitisk! medel 54

7. Grundbidrag och traktamentsbelopp samt utredning
om startbidrag vid arbetsmarknadsutbildning 54

8. Värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag 55

9. Inkomstprövning av utbildningsbidrag 56

10. Inkomstprövning av utbildningsbidrag 56

11. Utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning
57

12. Utredning om eliminering av flyttningsbidragens
koncentrationsfrämjande effekt 57

13. Anslag till Arbetsmarknadsservice 57

14. Anslag till Arbetsmarknadsservice 58

15. Stöd till lageruppbyggnad 59

16. Näringshjälp till jordbrukare m. m 59

17. Verksamheten vid och huvudmannaskapet för
skyddade verkstäder 60

InU 1973:3 64

Särskilda yttranden 61

1. Förbättrad service inom arbetsförmedlingen för
tjänstemän och akademiker 61

2. Förbättring av väg 363 i Vindelådalen 61

GOTAB 73 3388 S Stockholm 1973