Inrikesutskottets betänkande nr 28 år 1973

InU 1973:28

Nr 28

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om robotutvecklingen
inom näringslivet.

Motionen

1 motionen 1973:351 av herr Blomkvist m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj.t anhåller om en utredning med uppgift att
närmare klarlägga konsekvenserna för arbetstagarna av robotutvecklingen
inom näringslivet samt att utredningen därvid särskilt måtte beakta
möjligheterna att i samråd med berörda personalorganisationer, näringslivet
och arbetsmarknadsmyndigheterna söka bygga upp ett effektivt
samrådsorgan för den fortsatta robotiseringen inom industrin.

I motionen anförs bl. a. att nya produkter kommer att utvecklas och
industrirobotar förbättras och i allt större utsträckning ersätta mänsklig
arbetskraft. Industrin ägnar dessa apparater ett växande intresse. Hur
robotutvecklingen kommer att påverka sysselsättningsläget i slutet på
1970-talet är svårt att ange. Nödvändig samlad information saknas f. n.
på området. Därför bör enligt motionärerna konsekvenserna av robotutvecklingen
inom berörda delar av näringslivet klarläggas så snabbt som
möjligt.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har inhämtats från statistiska centralbyrån
(SCB), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO).

SCB och AMS har i sina yttranden lämnat material och synpunkter till
frågans belysning utan att ta ställning till motionsförslaget. SCB förklarar
sig beredd att hjälpa till med att skaffa underlag åt en eventuell utredning
om riksdagen skulle finna en kartläggning på området motiverad. Övriga
remissinstanser anser att motionen inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

SCB framhåller att man måste ha klart för sig att hanteringsautomaterna
bara representerar en liten del av ett betydligt vidare problemkomplex
i strukturrationaliseringens effekter på arbetskraften. Man får
följaktligen akta sig för att fokusera alltför mycket uppmärksamhet på
detta delproblem och därmed tappa bort andra väsentliga frågeställningar
i det problemkomplex arbetslivets förändring genom rationalisering och
omstrukturering utgör.

Liknande synpunkter anförs av SAF som upplyser att i dag omkring
100 egentliga industrirobotar är i drift. År 1980 torde motsvarande siffra

1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 28

InU 1973:28

2

vara någonting mellan 500 och 2 000. Inkluderar man även enklare
varianter av hanteringsautomater, kan dessa siffror fördubblas eller
möjligen tredubblas. Enligt SAF är det mot bakgrund av dessa siffror
uppenbart att robotiseringens inverkan på sysselsättningsläget inom
industrin kommer att vara liten i jämförelse med den snabba rationalisering
och strukturomvandling som i övrigt sker under 1970-talet. Att
med hänvisning till sysselsättningsaspekter starta en statlig utredning och
inrätta särskilda statliga samrådsorgan för robotfrågor förefaller därför
orimligt. SAF anser att den nya tekniken har större intresse ur en annan
synvinkel, nämligen de möjligheter den erbjuder att mekanisera en del av
de mest påfrestande arbetena inom industrin. Även om en sådan
mekanisering under de närmaste åren endast kan komma att beröra ett
begränsat antal arbeten och individer, har den stor betydelse därför att
den berör de grupper som har de besvärligaste arbetsförhållandena och de
arbeten där rekryteringen är svårast.

Också TCO konstaterar att robotar i mycket begränsad utsträckning
tagits i användning inom svensk industri. Det är emellertid uppenbart att
den tekniska utvecklingen, samtidigt som den är en förutsättning för
fortsatta produktivitetsökningar, skapar problem för berörda arbetstagare.
Det problemet är dock inte på något sätt signifikativt för robotiseringen
av näringslivet utan präglar all teknisk utveckling.

Både SAF och LO upplyser att de båda organisationerna inrättat ett
rationaliseringsråd som forum för överläggningar mellan parterna i allmänna
rationaliseringsfrågor och med uppgift att verka för att rationaliseringsverksamheten
bedrivs på sätt som stämmer överens med överenskommelsen
om rationaliseringar. Enligt SAF kommer en särskild studie
av robotutvecklingen att inledas under år 1973.

LO tillägger att utredningsverksamhet av det slag som föreslås i
motionen också kan aktualiseras hos det särskilda sekretariat för
framtidsstudier som föreslagits bli knutet till statsrådsberedningen.
Vidare framhåller LO som sin mening att introduktionen av industrirobotar
skall behandlas på samma sätt som introduktionen av all annan ny
teknik och dess konsekvenser för arbetstagarna och arbetsvillkoren. De
anställdas inflytande i den processen är en central samhällsfråga.
Avgörande betydelse för detta har då vad arbetsrättskommittén kommer
att föreslå i detta sammanhang. Enligt LO:s mening måste de anställda
genom sina fackliga organisationer ha ett avgörande inflytande över
beslut som avser produktionsomställningar vilka leder till förändringar i
personal- och arbetssituationen samt arbetsvillkoren.

Utskottet

I den förevarande motionen behandlas den ökade användningen av
robotar inom industrin. Motionärerna uppehåller sig i första hand vid de
sysselsättningsproblem som kan bli följd av denna utveckling. I motionen
sägs att det i dag är svårt att ange hur robotutvecklingen kommer att
påverka sysselsättningsläget i slutet av 1970-talet. I samarbete mellan

InU 1973:28

3

samhälle, företagare och personalorganisationer bör man försöka klargöra
frågan. Motionärerna begär att utredning i detta syfte skall tillsättas och
att man skall pröva möjligheten att bygga upp ett samrådsorgan för den
fortsatta utvecklingen på robotområdet inom industrin.

Motionärerna tar upp en fråga som tillhör de klassiska problemen i
industrisamhället, nämligen verkningarna i olika hänseenden av långtgående
rationalisering i tillverkningsprocessen. Höggradigt automatiserad
tillverkning innebär ofta att monotona och ohälsosamma arbetsuppgifter
tas över av maskiner samtidigt som sysselsättningstillfällena minskas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
man med olika metoder söker skapa sig en bild av de sysselsättningsförändringar
vi kan vänta oss i framtiden till följd av nya produktionsmetoder
m. m. 1 det sammanhanget torde emellertid utvecklingen på
robotområdet ha relativt ringa betydelse. SAF uppskattar det troliga
antalet industrirobotar i drift år 1980 till mellan 500 och 2 000. Siffran
kan fördubblas eller tredubblas om man inkluderar enklare varianter av
”hanteringsautomater”. Utvecklingen på robotområdet är alltså endast en
del av det större problemet om följderna i sysselsättningshänseende av
introduktion av ny teknik. Det är i detta vidsträcktare perspektiv som
sysselsättningsbedömningar i stort bör göras.

När det gäller problem som uppstår på de enskilda arbetsplatserna vid
förändringar i produktionsmetoder är detta frågor som arbetsmarknadens
parter ständigt har att ta ställning till. Ett mellan LO och SAF år 1972
träffat rationaliseringsavtal förutsätter att företagens rationaliseringsverksamhet
bedrivs genom ett väl utvecklat samarbete mellan företagens
ledning och de enskilda anställda och mellan de lokala parterna i
företaget. Genom avtal har skapats ett för LO och SAF gemensamt
organ, rationaliseringsrådet, med uppgift bl. a. att utgöra forum för
överläggningar mellan parterna i allmänna rationaliseringsfrågor.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att de
anställda får ett reellt inflytande över förändringar i produktionsprocessen
i företagen. För att finna former att vidga detta inflytande har
arbetsrättskommittén tillsatts. Det av motionärerna aktualiserade problemet
kommer alltså upp'även i det sammanhanget.

Det bör också tillfogas att intresset för robottekniken är stort både
inom landet och utomlands. Internationella konferenser och symposier i
ämnet har hållits och nya planeras. Vid dessa behandlas tekniska problem
i samband med robotarna men även sociala och samhällsekonomiska
aspekter har tagits upp. Problemet med robotutvecklingen är också en
fråga som bör vara av intresse för forskningen på arbetslivets område. Det
kan nämnas att arbetet med det av motionärerna berörda forskningsprojektet
avseende utslagningen på arbetsmarknaden fortsätter.

Som framgår av det sagda har motionärerna tagit upp en fråga av stort
intresse. Med hänvisning till den utveckling som kan väntas i fråga om de
anställdas inflytande på produktionsomställningar och till vad i övrigt
anförts anser sig utskottet emellertid inte böra förorda en utredning av
det slag som motionärerna begär.

InU 1973:28

4

Utskottet hemställer

att motionen 1973:351 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 oktober 1973

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s),
herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Peterson i Linköping (fp), fru Ludvigsson
(s), herrar Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Mattsson i Skee (c),
Jadestig (s), Gustafsson i Säffle (c) och Olsson i Asarum (s).

GOTAB 73 5248 S Stockholm 1973