Inrikesutskottets betänkande nr 23 år 1973 InU 1973: 23

Nr 23

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 56
med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring m. m. jämte motioner.

Kungl. Maj:ts förslag

Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 1 bilaga 13 (inrikesdepartementet)
under punkten B 5 (s. 121) föreslagit att riksdagen, i avvaktan
på särskild proposition i ämnet, till Kontant stöd vid arbetslöshet för
budgetåret 1973/74 beräknar ett förslagsanslag av 680 000 000 kr.

Kungl. Maj:t har därefter i propositionen 1973: 56
dels föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag
till

1. lag om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om kontant arbetsmarknadsstöd,

3. lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet,

4. lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

dels föreslagit riksdagen att

5. godkänna i propositionen angivna allmänna riktlinjer för finansiering
av det kontanta stödet vid arbetslöshet,

6. till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1973/74 under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 680 000 000 kr.

Det huvudsakliga innehållet i propositionen 1973: 56

I propositionen föreslås dels att den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen
reformeras i skilda hänseenden, dels att som komplettering
till arbetslöshetsförsäkringen införs ett kontant arbetsmarknadsstöd.
Kommunalt kontantunderstöd och statligt omställningsbidrag avvecklas.

Möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd kommer att finnas för
alla förvärvsarbetande, företagare såväl som arbetstagare. Vidare kommer
möjligheterna att tillhöra erkänd arbetslöshetskassa att bli större.

Ersättningstiden för de arbetslöshetsförsäkrade förlängs från 150 till
300 dagar. Uppnår den försäkrade 55 års ålder innan denna tid gått till
ända utgår ersättning under längst 450 dagar. Den som har fyllt 67 år
blir i fortsättningen inte ersättningsberättigad. I princip behöver endast
en karensperiod om fem dagar fullgöras varje ersättningsperiod.

För rätt till ersättning krävs tolv månaders medlemskap i arbetslöshetskassa.
För företagare krävs 24 månaders medlemskap. Vidare krävs att

1 Riksdagen 1973.18 sami. Nr 23

InU 1973: 23

den försäkrade närmast före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete
i fem månader inom en ramtid av högst tolv månader. Med förvärvsarbete
jämställs i viss utsträckning bl. a. tid då den försäkrade har
genomgått arbetsmarknadsutbildning, fullgjort värnplikt och uppburit
föräldrapenning. I ramtiden inräknas inte tid, då medlem har varit hindrad
att arbeta på grund av t. ex. styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring
eller vuxenutbildning.

Ersättning från arbetslöshetskassa utgår i form av skattepliktig dagpenning
för högst fem dagar i veckan enligt tio klasser mellan 40 och
130 kr. Förslaget innebär att ersättningsbeloppen höjs i förhållande till
vad som nu gäller. Dagpenning får inte utgå med högre belopp än som
motsvarar 11/12 av den försäkrades tidigare inkomst.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår till personer som inte är arbetslöshetsförsäkrade
eller som ännu inte uppfyller ersättningsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen.
I vissa fall kan arbetsmarknadsstöd utgå också
till den vars rätt till ersättning från arbetslöshetskassa har upphört.

I allmänhet krävs för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd att den arbetslöse
har arbetat i minst fem månader under den senaste tolvmånadersperioden.
Med förvärvsarbete jämställs i vissa fall vård av åldring
eller handikappad. Liksom i fråga om arbetslöshetsförsäkringen inräknas
inte i tolvmånadersperioden tid då sökanden har varit förhindrad att
arbeta på grund av t. ex. styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller
vuxenutbildning. Den som har genomgått utbildning av visst kvalificerat
slag och omedelbart därefter har varit arbetslös under fem månader
skall ha rätt till arbetsmarknadsstöd. I detta fall gäller alltså inget arbetsvillkor.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar för den
som inte har uppnått 55 års ålder, under längst 300 dagar för den som
är mellan 55 och 60 år, och under obegränsad tid för den som är mellan
60 och 67 år. Efter särskild dispens skall stöd kunna utgå under obegränsad
tid även till den som har fyllt 55 år, om hans arbetslöshet är en
direkt följd av strukturförändring inom näringslivet i orten eller, för
företagare, i branschen. Ersättningsrätten upphör vid 67 års ålder eller
när den arbetslöse dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension
eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring.

Arbetsmarknadsstödet, som blir skattepliktig inkomst, utgår normalt
med 35 kr. per dag. Stödet reduceras med hänsyn till bl. a. makes inkomst
samt förmögenhet.

Statsbidrag kommer såvitt gäller arbetslöshetsförsäkringen att utgå i
form av progressivbidrag och förvaltningsbidrag.

I fråga om finansieringen kommer det kontanta arbetsmarknadsstödet
jämte grundbidrag till arbetslöshetskassorna, vilket bidrag motsvarar arbetsmarknadsstödets
normalbelopp, att täckas genom avgifter från arbetsgivarna
med två tredjedelar och av statsverket med en tredjedel. För

InU 1973: 23

detta ändamål föreslås bildandet av en arbetslöshetsfond. Övriga bidrag
finansieras av staten.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

Budgetåret 1973/74 belastar det reformerade arbetslöshetsunderstödet
statsbudgeten med totalt ca 680 milj. kr.

De totala kostnaderna beräknas för budgetåret 1974/75 till närmare
1 600 milj. kr. Därav beräknas 400 milj. kr. hänföra sig till arbetsgivaravgifter,
250 milj. kr. till medlemsavgifter och fondavkastningar samt
950 milj. kr. till statsmedel.

Lagförslagen
1 Förslag till

Lag om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom förordnas som följer.

FÖRSTA AVDELNINGEN
F örsäkringsbestämmelser
Inledande bestämmelser

1 § Arbetslöshetsförsäkringen handhas av erkända arbetslöshetskassor.
Dessa står under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen.

2 § Förening med ändamål att bereda medlemmarna ersättning vid
arbetslöshet kan vinna registrering som erkänd arbetslöshetskassa.

Närmare bestämmelser om arbetslöshetskassor finns i andra avdelningen.

3 § Försäkrad enligt denna lag är var och en som är medlem i erkänd
arbetslöshetskassa.

Allmänna villkor för rätt till ersättning

4 § Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken
han icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan,

3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen
i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

4. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda
skäl föreskriver annat.

5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om

1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits
till den försäkrades yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet
samt andra personliga förhållanden,

InU 1973: 23

2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår
till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant icke finnes,
är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår
till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till
följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i författning
eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande
av ohälsa eller olycksfall.

Medlems- och arbetsvillkor

6 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som
efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan

1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller
under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som
självständig företagare (medlemsvillkor),

2. under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor).

Arbetsmarknadsstyrelsen får medge att tid då förvärvsarbete skall
vara utfört beräknas i annan tidsenhet än månad.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.

7 § Med tid under vilken försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställes tid då han

1. genomgått arbetsmarknadsutbildning för vilken statligt utbildningsbidrag
utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt
3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, i samtliga fall
dock tillsammans högst två månader,

2. haft semester, eller

3. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring
eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn
under tid för vilken föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962:
381) om allmän försäkring utgått, i den mån sådan tid ej enligt 7 §
jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

9 § Erkänd arbetslöshetskassa får föreskriva att arbetsvillkoret skall
vara uppfyllt endast genom arbete som arbetstagare, om arbetsmarknadsstyrelsen
medger det.

10 § Försäkrad som omedelbart före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa
varit medlem i annan sådan kassa får för uppfyllande av medlems-
och arbetsvillkoret tillgodoräkna sig tid i den kassan. Vad nu
har sagts gäller utan hinder av vad som kan ha föreskrivits enligt 9 §.

Ersättningens form m. m.

11 § Ersättning utgår i form av ett för dag beräknat belopp (dagpenning).

InU 1973: 23

Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade
dagar samt karensdagar uppgå till högst fem.

12 § Dagpenning får ej utges för söndag. För helgdag som ej infaller
på söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton
och nyårsafton får dagpenning utges endast om dagpenning utgår för
minst två ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös
dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Dagpenning får ej utges för dag då försäkrad uppbär föräldrapenning
enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Karenstid och ersättningstidens längd

13 § Dagpenning får icke utgå förrän den försäkrade under en sammanhängande
tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (karensvillkor).
I karenstid inräknas endast dag för vilken dagpenning
skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

I fråga om medlem som före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga
försörjning genom verksamhet som självständig företagare får
erkänd arbetslöshetskassa föreskriva en karenstid om högst två månader.
Därvid skall den tid inom vilken karenstiden beräknas förlängas i
motsvarande omfattning.

14 § Ersättning utgår under längst 300 dagar från det karensvillkoret
uppfyllts (ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan
ersättningsperioden gått till ända är perioden i stället 450 dagar.

I ersättningsperioden inräknas i fall som avses i 10 § ersättningstid i
den andra arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under
vilken den försäkrade fyller 67 år.

15 § Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända,
har den försäkrade, om annat ej följer av 16 §, rätt till ersättning under
återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om han då
ej uppfyller arbets- och karensvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till ända men har den försäkrade under
perioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår ersättning under ytterligare
ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvillkoret ånyo uppfyllas. Den
nya perioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då den försäkrade
senast uppfyllde arbetsvillkoret.

16 § Har en sammanhängande tid av tolv månader, vari icke inräknas
tid som avses i 8 §, förflutit från det försäkrad senast uppbar ersättning,
föreligger rätt till ersättning endast om den försäkrade ånyo uppfyller
arbets- och karensvillkoret.

Dagpenningens storlek

17 § Dagpenning får utges i dagpenningklasser om 40, 50, 60, 70, 80,
90, 100, 110, 120 och 130 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar
om försäkrads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen
kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillämpas.

18 § Övergår försäkrad till klass med högre dagpenning, får, om arbetsmarknadsstyrelsen
ej föreskriver annat, den högre dagpenningen ej

InU 1973: 23

utges till honom, förrän han efter övergången uppfyllt en månad av arbetsvillkoret.

19 § Dagpenning får icke sättas lägre än att den uppfyller de krav
som uppställes i internationella arbetsorganisationens konvention angående
minimistandard för social trygghet.

Överförsäkringsavdrag

20 § Dagpenning får ej utgå med högre belopp i förhållande till den
försäkrades dagsförtjänst än som framgår av en av Konungen fastställd
överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i
fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst,
som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt
under arbetstid som var normal för honom. Föreligger särskilda omständigheter,
får arbetsmarknadsstyrelsen medge att större andel av
medlems inkomst än som sagts nu skall utgöra hans dagsförtjänst.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket,
skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten
per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och
med samma arbetsförmåga som medlemmen.

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning
från annan än erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning utges
högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp
som får utgå enligt första — tredje styckena och ersättningen.

Pensionsavdrag

21 § Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han, när ansökan om
ersättning därefter första gången göres under verksamhetsåret, inplaceras
i avdragsklass enligt en av Konungen fastställd pensionsavdragstabell.
Dagpenning skall nedsättas med det mot avdragsklassen svarande
avdragsbeloppet. Ersättning som understiger fyra kronor för dag utbetalas
ej.

Ersättning vid arbetslöshet del av vecka m. m.

22 § Försäkrad som söker deltidsarbete har rätt till ersättning endast
om arbetsutbudet är minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt
minst 17 timmar i veckan. Ersättning vid deltidsarbete utgår med det
antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som
skall ersättas enligt en av Konungen fastställd omräkningstabell.

Arbetsmarknadsstyrelsen får utfärda föreskrifter för beräkning av ersättning
vid deltidsarbete för det fall att arbetstiden ej är bestämd i visst
antal timmar per dag eller vecka.

23 § Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än som avses
i 22 §, utgår ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som
svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt tabell som avses i
22 § första stycket.

Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tages icke hänsyn
till bisyssla som försäkrad före arbetslöshetens inträde varaktigt utfört
vid sidan av heltidsarbete, om bisysslan ej utvidgas under arbetslösheten
och ej hindrar den försäkrade från att antaga erbjudet lämpligt arbete
samt ej heller omfattar mer än fem timmar under dag som vanligen
varit arbetsfri i den försäkrades ordinarie arbete före arbetslösheten.

InU 1973: 23

24 § Ersättning till försäkrad som regelbundet utför deltidsarbete under
veckor då han i övrigt är arbetslös, utgår med högst 50 dagpenningbelopp.
Arbetslöshetskassan får dock för enskild medlem medge att antalet
belopp ökas till 150. Om arbetsmarknadsstyrelsen medger det, och
särskilda skäl föreligger, kan det antal dagpenningbelopp som skall utgå
till medlemmen ökas ytterligare.

25 § Överstiger försäkrads arbetsutbud per vecka den veckotid, under
vilken han normalt utfört arbete närmast före arbetslösheten, medräknas
ej överskjutande tid vid fastställande av ersättning. Arbetslöshetskassan
får dock medge undantag, om den försäkrade har särskilda skäl för
att utvidga arbetsutbudet.

Den som närmast före arbetslösheten haft anställning med arbetstid,
som någon arbetsdag eller flera regelmässigt varit kortare än tre timmar,
skall ha rätt att medräkna även sådan tid vid fastställande av ersättning
enligt omräkningstabell.

26 § Har försäkrad vid det företag, där han fortlöpande är anställd,
på grund av arbetsinskränkning arbete mindre än fem dagar i veckan
(korttidsarbete), får arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger,
föreskriva att antalet dagar under varje vecka för vilka han annars
skulle haft rätt till dagpenning minskas med en. Arbetsmarknadsstyrelsen
får lämna motsvarande föreskrifter även i fråga om sådan arbetsinskränkning
som ej innebär att antalet arbetsdagar per vecka minskas.

27 § Om särskilda skäl föreligger, får erkänd arbetslöshetskassa föreskriva
att försäkrad, som under en kalendervecka i fyra dagar utför arbete
i sådan utsträckning, att hel dagpenning ej kunnat utgå för någon
av dagarna, ej heller skall ha rätt till dagpenning för den femte dagen
samt att dagpenning ej får utges för dag för vilken försäkrad kan anses
gottgjord genom semesterersättning. Under samma förutsättning får
arbetsmarknadsstyrelsen meddela motsvarande föreskrifter beträffande
kassas medlemmar eller viss grupp av dem.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

28 § Omfattar erkänd arbetslöshetskassas verksamhetsområde yrke,
inom vilket arbetslöshet förekommer varje år, eller föreligger i annat fall
särskilda omständigheter, får kassan eller arbetsmarknadsstyrelsen beträffande
samtliga medlemmar eller viss grupp av dem begränsa rätten
till dagpenning.

Avstängning från rätt till ersättning

29 § Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid som
anges i 30 §, om han

1. lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning,

2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,

3. avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller

4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållat, att anställning ej kommit till stånd.

30 § Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar, utgör avstängningstiden
sju respektive 14 dagar. I annat fall är avstängningstiden 28 dagar.

InU1973: 23

Är det uppenbart att försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom
då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall
han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges
i 29 § inträffat eller från den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.

31 § Bestämmelserna i 29 § 1—3 om arbete får, om det är skäligt, tilllämpas
i fråga om arbetsmarknadsutbildning. Avstängningstiden är i
sådana fall 28 dagar. Bestämmelsen i 30 § tredje stycket äger därvid
motsvarande tillämpning.

Ansökan om ersättning m. m.

32 § Ansökan om ersättning göres skriftligen hos arbetslöshetskassan.
Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare om den försäkrades
arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande
av den försäkrades ersättningsrätt.

Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar.
Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket
enligt formulär som fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Särskilda bestämmelser

33 § Har Konungen träffat överenskommelse med annan stat om
andra villkor för rätt att erhålla ersättning än som föreskrives i denna
lag, skall erkänd arbetslöshetskassa tillämpa dessa villkor.

34 § Finner erkänd arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som
medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift
angående förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till
ersättning, icke bör uteslutas ur kassan enligt 51 § denna lag, kan kassan
i stället frånkänna honom rätt till ersättning för en tid av högst ett år.

Förekommer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfarande
som avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer honom
innehållas i avvaktan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen
anmälas till arbetsmarknadsstyrelsen.

35 § Lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
äger tillämpning på ersättning enligt denna lag.

36 § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att
fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på
annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp
eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit
ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall det som betalats
ut för mycket återbetalas, om ej i särskilt fall anledning föreligger att
helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.

Föreligger återbetalningsskyldighet enligt första stycket, får vid senare
utbetalning skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som betalats ut
för mycket.

37 § Beträffande minskning i vissa fall av pension med utgiven dagpenning
gäller föreskrifterna i 17 kap. 4 § andra stycket lagen
(1962: 381) om allmän försäkring.

InU 1973: 23

ANDRA AVDELNINGEN
Bestämmelser om erkända arbetslöshetskassor
Allmänna bestämmelser

38 § Erkänd arbetslöshetskassa registreras hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Med registreringen följer rätt till statsbidrag enligt de bestämmelser
som gäller därom.

Denna lag äger icke tillämpning på facklig organisation eller annan
liknande förening för vårdande av yrkesangelägenheter av den anledningen
att föreningen meddelar understöd vid arbetslöshet.

39 § Erkänd arbetslöshetskassa skall till medlemmarna utgiva ersättning
vid arbetslöshet enligt denna lag.

Kassan får ej utöva annan verksamhet än sådan som avses i första
stycket eller använda medel för ändamål som är främmande för sådan
verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen får dock, om särskilda skäl föreligger,
medge undantag från denna regel.

40 § För erkänd arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kassans
tillgångar inbegripet förfallna men ej erlagda avgifter.

41 § Innan erkänd arbetslöshetskassa registrerats, kan den ej förvärva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller vara part inför domstol eller
annan myndighet. Sedan styrelse utsetts, kan dock denna föra talan i mål
rörande kassans bildande.

Handlar medlemmar i kassan eller ledamöter av dess styrelse eller
andra på kassans vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i
åtgärden eller beslutet därom solidariskt för uppkomna förbindelser.

42 § För att förening skall kunna registreras som erkänd arbetslöshetskassa
fordras att föreningen

1. har minst 1 500 medlemmar,

2. antagit stadgar och utsett styrelse och revisorer enligt denna lag.

Om särskilda skäl föreligger kan arbetsmarknadsstyrelsen medge att

förening med mindre antal medlemmar än som sägs i första stycket 1.
får registreras.

43 § Sammanfaller det avsedda verksamhetsområdet för kassa som
söker registrering helt eller till huvudsaklig del med verksamhetsområdet
för redan registrerad arbetslöshetskassa och kan på grund härav
väntas uppkomma olägenheter med hänsyn till försäkringsverksamhetens
ändamålsenliga bedrivande, får registrering vägras.

44 § För bildandet av erkänd arbetslöshetskassa för företagare fordras
tillstånd av Konungen.

Stadgar och firma m. m.

45 § Erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall i tillämpliga delar och i
enlighet med denna lag avfattas enligt normalstadgar som fastställs av
arbetsmarknadsstyrelsen.

Stadgarna skall ange

1. kassans firma,

InU 1973: 23

2. kassans verksamhetsområde med uppgift huruvida kassan är avsedd
för anställda eller företagare eller för bådadera kategorierna,

3. den ort inom riket där kassans styrelse skall ha sitt säte,

4. de villkor som skall gälla för inträde i kassan och för uteslutning
av medlem,

5. vad som skall gälla beträffande medlemmarnas förmåner och skyldigheter
i arbetslöshetsförsäkringen samt ordningen för utbetalning av
ersättning,

6. storleken av de fasta avgifter, som skall erläggas till kassan, och
ordningen för avgifternas erläggande,

7. påföljden av försummelse att till kassan erlägga fast avgift eller uttaxerat
belopp,

8. grunderna för fondbildning,

9. bestämmelser angående fondmedels placering och värdehandlingars
förvarande,

10. antalet styrelseledamöter, revisorer och suppleanter för dem, sättet
för deras tillsättande och tiden för deras uppdrag,

11. bestämmelser om föreningsstämma och hur dess befogenhet skall
utövas,

12. om föreningsstämmans befogenhet skall utövas av därtill utsedda
ombud, antalet ombud, hur de skall utses samt tiden för deras uppdrag,

13. tid för ordinarie föreningsstämma,

14. det sätt varpå kallelse till föreningsstämma skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas eller ombudens kännedom
samt den tid före stämman då förslag, som enskild medlem önskar få
behandlat, skall vara styrelsen tillhanda och den tid då föreskrivna kallelseåtgärder
senast skall vara vidtagna,

15. hur vid kassans upplösning skall förfaras med kassans behållna
tillgångar.

Stadgarna får ej utan medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen innehålla
annat än som angivits i andra stycket.

46 § Erkänd arbetslöshetskassas firma skall innehålla orden ”erkänd
arbetslöshetskassa”.

Annan än erkänd arbetslöshetskassa får ej i sin firma eller eljest vid
beteckning av rörelsen använda ordet ”arbetslöshetskassa” tillsammans
med ordet ”erkand” eller på annat sätt i firman intaga något, som kan
ge sken av att firman innehas av erkänd arbetslöshetskassa.

47 § Ansökan om registrering av erkänd arbetslöshetskassa göres
skriftligen av kassans styrelse.

Vid ansökningshandlingen skall fogas

1. två avskrifter av kassans stadgar,

2. avskrift av protokoll som förts vid konstituerande sammanträde och
som utvisar att stadgarna antagits,

3. avskrift av protokoll eller annan handling varav framgår att styrelse
och revisorer utsetts,

4. skriftliga uppgifter rörande medlemmarnas antal och tillförsäkrade
förmåner ävensom angående kassans tillgångar och skulder samt av
samfund, inrättning eller annan gjord utfästelse om bidrag till kassan.

De uppgifter som avses i andra stycket 3. skall avfattas enligt formulär
som fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen och skall vara styrkta
med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

InU 1973: 23

48 § Ansökan om registrering skall också innehålla uppgifter om kassans
postadress, om styrelseledamöters, revisorers och eventuella suppleanters
fullständiga namn, medborgarskap och postadress samt förklaring
att dessa personer ej är omyndiga.

I ansökningshandlingen skall anges av vilka och hur kassans firma
skall tecknas, om ej denna befogenhet skall utövas endast av styrelsen.
Skall firman tecknas av annan än styrelseledamot eller styrelsesuppleant,
gäller första stycket även i fråga om sådan firmatecknare.

Har ej den som ensam eller gemensamt med annan får teckna kassans
firma egenhändigt skrivit sin namnteckning på ansökningshandlingen,
skall vid denna fogas särskild bilaga, på vilken namnteckningen finns.
Namnteckning skall vara styrkt av vittnen.

Medlemsförteckning

49 § Över erkänd arbetslöshetskassas medlemmar skall finnas förteckning.
Denna skall för varje medlem innehålla uppgift om fullständigt
namn, personnummer, senast kända hemvist och tiden för inträdet i kassan.

Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.

Medlemskap

50 § Rätt att bli medlem i erkänd arbetslöshetskassa tillkommer var
och en som uppfyller föreskrift i kassans stadgar om arbete inom dess
verksamhetsområde.

Från rätt att bli medlem i kassa skall undantagas

1. den som är medlem i annan arbetslöshetskassa,

2. den som icke fyllt 15 år,

3. den som fyllt 66 år,

4. den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag och
i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka.

51 § Från rätt att kvarstå som medlem i kassa får undantagas

1. den som ej uppfyller och ej heller under minst sex av de senaste
tolv månaderna uppfyllt föreskrift i kassans stadgar om arbete inom
visst verksamhetsområde,

2. den som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande av betydelse för hans rätt till
medlemskap eller ersättning,

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller
styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter.

Från rätt att kvarstå som medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall
undantagas den som fyllt 67 år.

52 § Inträffar omständighet som enligt 51 § kan föranleda att medlem
uteslutes ur erkänd arbetslöshetskassa, skall kassans styrelse genom rekommenderat
brev under medlemmens senast kända adress underrätta
honom därom samt utsätta skälig tid för förklaring. Vad som sagts nu
gäller ej, om rätten att kvarstå som medlem upphör på grund av att
medlemmen uppnått 67 års ålder.

Meddelas beslut om medlems uteslutning av annan anledning än som
anges i 51 § första stycket 2. och andra stycket under tid då medlemmen
har rätt till dagpenning, skall beslutet träda i kraft när hans rätt
härtill upphör.

InU1973: 23

53 § Medlems rätt att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa får icke
begränsas.

Medlem som icke vid utgången av andra månaden efter den tid, på
vilken fast medlemsavgift eller uttaxerat belopp belöper, till kassan antingen
erlagt avgiften eller beloppet eller anmält förhållande, på vilket
befrielse från betalningsskyldighet kan grundas, skall anses ha utträtt ur
kassan vid nämnda tidpunkt. I kassa med längre avgiftsperiod än kalendermånad
skall medlem som icke inom tre månader från periodens början
erlagt avgiften anses ha utträtt ur kassan efter nämnda tid. Om särskilda
skäl föreligger, får arbetsmarknadsstyrelsen medge, att utträdet
skall anses äga rum vid en senare tidpunkt, dock senast vid utgången av
sjätte månaden.

Kassans styrelse får medge, att den som underlåtit att inom föreskriven
tid anmäla förhållande, på vilket befrielse från betalningsskyldighet
kan grundas, ändå får bibehållas vid sitt medlemskap. Om särskilda skäl
föreligger, får styrelsen även i annat fall besluta, att medlem som underlåtit
att inom föreskriven tid erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp
skall få kvarstå i kassan.

Avgifter och uttaxering

54 § Erkänd arbetslöshetskassa skall till verksamhetens bedrivande uttaga
fasta medlemsavgifter. Dessa skall vara så bestämda att de i förening
med andra för verksamheten avsedda inkomster får antagas förslå
till betalning av utfästa ersättningar, förvaltningskostnader och övriga
kassan åliggande utgifter samt föreskriven fondbildning.

55 § Är erkänd arbetslöshetskassas tillgångar otillräckliga för verksamhetens
behöriga utövande, får kassan besluta om särskild uttaxering
utan hinder av att stadgarna ej medger det. Beslutet skall godkännas av
arbetsmarknadsstyrelsen. Särskild uttaxering får ej äga rum i annat fall
än som nu sagts.

Fondbildning

56 § Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar,
motsvarande per medlem räknat minst summan av förvaltningskostnader
per medlem under det sistförflutna räkenskapsåret och det genomsnittliga
ersättningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag och medlem
under det sistförflutna räkenskapsåret, multiplicerat med det genomsnittliga
antalet ersättningsdagar per medlem under de fem senaste åren.

Har arbetslöshetskassan mindre än 10 000 medlemmar, får arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva att såsom fond skall avsättas större tillgångar
än som följer av första stycket. Om det genomsnittliga antalet ersättningsdagar
per medlem för arbetslöshetskassa är högre än vad som i
allmänhet gäller för arbetslöshetskassorna, får arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva att såsom fond skall avsättas mindre tillgångar än som följer
av första stycket.

Intill dess kassan varit i verksamhet under fem år, skall arbetsmarknadsstyrelsen
årligen, under beaktande av bestämmelserna i första och
andra styckena, bestämma fondens minimibelopp.

Utbetalning av ersättning får ej påbörjas, förrän arbetsmarknadsstyrelsen
med hänsyn till kassans tillgångar samt kassans ekonomiska ställning
i övrigt lämnat medgivande till det.

Överskott på verksamheten skall tillföras fonden.

InU 1973: 23

Fonden får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster ej förslår
till täckande av kassans löpande utgifter.

Kapitalplacering

57 § Fondens tillgångar skall redovisas i en eller flera av följande former 1.

obligationer som utfärdats av staten, kommun, Sveriges allmänna
hypoteksbank eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

2. obligationer som garanterats av staten eller kommun,

3. obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,
som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller
Sveriges investeringsbank aktiebolag, med undantag av sådana förskrivningar,
som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare
(förlagsbevis),

4. andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten
eller kommun eller som utfärdats av riksbanken, postbanken, bankaktiebolag,
sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit,

5. intill högst en femtedel av fondens tillgångar i skuldförbindelser,
för vilka kassan har säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning
i annan fastighet än industrifastighet eller i tomträtt inom tre fjärdedelar
av senast fastställda taxeringsvärde, varvid i taxeringsvärdet på
jordbruksfastighet icke får medräknas taxeringsvärdet på växande skog;
dock skall byggnad, för att inteckning i fastigheten skall godkännas,
vara brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk försäkringsanstalt
med rätt att driva försäkringsrörelse här i landet, eller

6. med arbetsmarknadsstyrelsens medgivande i fastighet, avsedd för
kassans verksamhet, varvid i fråga om brandförsäkring skall gälla vad
som anges i 5.

Utan hinder av första stycket får ett belopp, som motsvarar högst en
tiondel av fonden, redovisas i andra värdehandlingar än som avses i första
stycket 1—6, dock ej i aktier eller andelar i aktiefond.

Styrelse och firmateckning

58 § Bestämmelserna i 21—23 §§, 25—30 §§ och 32—37 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga
om erkänd arbetslöshetskassa med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelseledamot ej får utses för längre tid än fyra år, dock att
arbetsmarknadsstyrelsen får medge att mandattiden omfattar längre tid,

2. att anställd hos kassan ej får vara styrelseordförande,

3. att arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av kassan skall utse en
styrelseledamot jämte suppleant för honom,

4. att sådan ledamot och suppleant har rätt att för uppdragets fullgörande
uppbära ersättning med belopp som arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.

Vid tillämpningen av 37 § nämnda lag skall iakttagas att hänvisningen
till 9 § skall avse 48 § denna lag.

59 § Styrelsen skall särskilt tillse

att kassans verksamhet organiseras och drives på sätt som bäst tillgodoser
medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen,

att kassans bokföring fullgöres i överensstämmelse med lag och givna
föreskrifter samt

InU 1973: 23

att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall hålla sig fortlöpande underrättad om de förhållanden
som kan ha betydelse för kassans verksamhet och ekonomiska ställning.

Finnes anledning antaga att kassan ej kan fullgöra sina utfästelser
eller att kassans ställning kommer att fortgående försämras eller kan
stadgarna av annan orsak ej längre anses svara mot de allmänna kraven
enligt 45 §, åligger det styrelsen att till föreningsstämman så snart det
kan ske föreslå stadgeändring eller annan lämplig åtgärd.

Räkenskaper och årsredovisning

60 § Bestämmelserna i 38 § och 44 § första stycket lagen (1951: 308)
om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

61 § Arbetsmarknadsstyrelsen får i fråga om erkänd arbetslöshetskassas
räkenskaper och styrelsens årsredovisning meddela särskilda föreskrifter,
som skall gälla jämte bokföringslagen (1929: 117). Handlingar
av betydelse för arbetslöshetskassans verksamhet skall förvaras under
den i bokföringslagen angivna tiden, om arbetsmarknadsstyrelsen ej
medger annat. Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår.

I balansräkningen skall som skuld upptagas ett belopp, som minst
motsvarar det för kassan föreskrivna lägsta fondbeloppet.

Revision

62 § Bestämmelserna i 45 § och 46 § 1 mom. samt 49—51 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga
om erkänd arbetslöshetskassa med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skall granskas
av minst två revisorer,

2. att revisor får utses för tid till och med den ordinarie stämma som
skall äga rum under tredje räkenskapsåret efter det han utsetts.

Vid tillämpningen av 49 § nämnda lag skall ikattagas att vad där sägs
om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen.

63 § Är erkänd arbetslöshetskassas verksamhet av stor omfattning eller
föreligger annars särskilda skäl till det, kan arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva att minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor
eller registrerad revisor.

När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan därom ofördröjligen
göras till arbetsmarknadsstyrelsen genom kassastyrelsens försorg,
om han valts på föreningsstämma. Närmare föreskrifter i fråga
om sådan anmälan meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Föreningsstämma

64 § Vid handhavandet av erkänd arbetslöshetskassas angelägenheter
kan medlemmarna företrädas av valda ombud.

Ombuden utövar sina befogenheter vid ombudsmöte. Detta skall anses
som föreningsstämma.

Ombud skall vara medlem i kassan. När särskilda skäl föreligger till
det, får dock arbetsmarknadsstyrelsen medge att även annan än medlem
får vara ombud.

Bestämmelserna om föreningsstämma i 53—60 §§ och 61 § första och

InU 1973: 23

andra styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tilllämpliga
delar i fråga om erkänd arbetslöshetskassa. Arbetsmarknadsstyrelsen
får dock medge att ordinarie föreningsstämma skall hållas vid
annan tidpunkt än före den 1 juli. Vid tillämpningen av bestämmelserna
i nämnda lag skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället
skall avse arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan medge, att kassa håller ordinarie föreningsstämma
endast vartannat eller vart tredje år, och meddelar i sådant
fall de föreskrifter som behövs med anledning därav.

65 § Ärende, som ej angivits i kallelse till stämma och som ej särskilt
meddelats medlemmarna enligt föreskrift i stadgarna, får avgöras på
stämman endast om ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall förekomma
på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som skall avgöras
där. Annat ärende än som avses i 67, 71, 83 eller 88 § får dock
utan att ärendet angivits i kallelse avgöras på ordinarie stämma, om
tre fjärdedelar av de närvarande samtycker till det.

Utan hinder av första stycket kan på föreningsstämma beslutas att
extra stämma skall utlysas för behandling av visst ärende.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

66 § Bestämmelserna i 63—66 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

Ändring av stadgar m. m.

67 § Beslut om ändring av erkänd arbetslöshetskassas stadgar är giltigt
endast om det vid föreningsstämma biträtts av minst tre fjärdedelar
av de röstande.

Innebär ändring av stadgarna att dessas innehåll anpassas till tvingande
bestämmelse i denna lag, får beslut om ändringen fattas av kassans
styrelse.

För att beslut om stadgeändring skall bli giltigt fordras utöver vad
som anges i första och andra styckena att arbetsmarknadsstyrelsen godkänner
beslutet.

Är för giltighet av beslut om stadgeändring något ytterligare villkor
bestämt i stadgarna, skall det också iakttagas.

68 § Bestämmelserna i 67 § äger motsvarande tillämpning på beslut
om att erkänd arbetslöshetskassa skall träda i likvidation i annat fall än
när förhållande inträffat som medför att kassan enligt stadgarna skall
upphöra med sin verksamhet eller när kassans medlemsantal nedgått under
föreskrivet antal. Detsamma gäller beslut under likvidation, om
överlåtelse av kassans rörelse eller beslut av överlåtande kassa om godkännande
av fusionsavtal enligt 88 §.

69 § Beslut om ändring av erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall
ofördröjligen anmälas för registrering och får ej gå i verkställighet innan
registrering skett. Vid anmälningen skall fogas två avskrifter av protokoll
som förts i ärendet.

Beslut som avses i 67 eller 68 § första punkten får ej underställas arbetsmarknadsstyrelsen
för godkännande annat än genom beslutets anmälan
för registrering.

InU 1973: 23

Beslut sorn avses i 68 § andra punkten skall genast underställas arbetsmarknadsstyrelsen
för godkännande. Vid anmälningen skall fogas
avskrift av protokoll, som förts i ärendet, och av de på föreningsstämma
i ärendet framlagda handlingarna.

Likvidation och upplösning

70 § Erkänd arbetslöshetskassa skall träda i likvidation, när förhållande
inträffar, på grund varav kassan enligt bestämmelse i stadgarna
skall upphöra med sin verksamhet.

Nedgår erkänd arbetslöshetskassas medlemsantal under det minsta
antal, som skall gälla för kassan, skall styrelsen omedelbart anmäla det
till arbetsmarknadsstyrelsen, som prövar om kassan skall få fortsätta sin
verksamhet. Lämnas medgivande härtill föreskriver arbetsmarknadsstyrelsen
de villkor som skall gälla och bestämmer nytt minsta antal medlemmar
för kassan. Beslutar arbetsmarknadsstyrelsen att ej medge kassan
att fortsätta verksamheten, skall kassan träda i likvidation.

71 § Har erkänd arbetslöshetskassa beslutat träda i likvidation eller
skall likvidation ske av anledning som anges i 70 eller 87 §, skall en eller
flera likvidatorer väljas på föreningsstämma för att verkställa likvidationen.
I stadgarna kan vara bestämt att därutöver en eller flera likvidatorer
skall tillsättas i annan ordning.

72 § Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt
70 eller 87 § och har ej inom sex veckor därefter i registret införts uppgift
om att kassan trätt i likvidation, skall rätten på ansökan av styrelseledamot
eller medlem eller på anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen och
efter kassans hörande förklara att kassan skall träda i likvidation. Rätten
skall därvid förelägga kassan att inom viss tid, ej understigande sex
veckor, till rätten inge bevis om registrering att kassan utsett en eller
flera likvidatorer vid påföljd att annars en eller flera likvidatorer förordnas
av rätten.

73 § Saknar erkänd arbetslöshetskassa till registret anmäld behörig
styrelse, kan styrelseledamot, kassamedlem eller borgenär eller annan,
vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda
kassan, ansöka hos rätten att kassan skall förklaras skyldig att träda i
likvidation. Arbetsmarknadsstyrelsen kan hos rätten göra anmälan om
sådant förhållande som nu sagts.

Bestämmelserna i 72 § tredje och fjärde styckena lagen (1951: 308)
om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på ansökan eller
anmälan enligt första stycket.

74 § Utser erkänd arbetslöshetskassa ej likvidatorer, fastän sådant förhållande
inträffat som enligt 70 eller 87 § påkallar likvidation, är de
som med vetskap om förhållandet deltager i beslut om att fortsätta kassans
verksamhet eller handlar på dess vägnar solidariskt ansvariga för
uppkommande förbindelser.

75 § Bestämmelserna i 76 och 77 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.
Vid tillämpningen av 77 § nämnda lag skall iakttagas att vad där sägs
om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen.

InU 1973: 23

76 § Visar likvidator uppenbar motvilja eller försummelse vid fullgörande
av sitt uppdrag, kan rätten på anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen
och efter likvidatoms hörande entlediga honom och förordna annan
i hans ställe. Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen genom
rättens försorg avsändas för registrering.

77 § Bestämmelserna i 78 och 79 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.
Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att vad som i

78 § nämnda lag sägs om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen
och att hänvisningen i 79 § nämnda lag till 9 § skall avse
48 § denna lag.

78 § Bestämmelserna i 80 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa med undantag
av hänvisningen till 47 §.

Bestämmelserna i 63 § denna lag om revisor äger motsvarande tilllämpning
på likvidationsrevisor.

79 § Bestämmelserna i 81 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa med undantag
av hänvisningen till 39—43 §§ och 44 § andra stycket.

Bestämmelserna i 61 § denna lag om årsredovisning äger motsvarande
tillämpning på slutredovisning.

80 § Bestämmelserna i 83 §, 84 § första stycket första och andra
punkterna, andra och tredje styckena samt 85—87, 89 och 90 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga
om erkänd arbetslöshetskassa. Vid tillämpningen av bestämmelserna
skall dock iakttagas att hänvisningen i 84 § andra stycket nämnda lag
till 73 § skall avse 95 § denna lag och att, i samband med anmälan enligt
90 § nämnda lag, till arbetsmarknadsstyrelsen skall lämnas avskrifter
av förvaltningsberättelsen jämte redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen.

81 § Under tid då erkänd arbetslöshetskassa är i likvidation får ej ny
medlem antagas eller förskott på framtida förmåner lämnas. Rätt för
medlem att vid avgång ur kassan få ut del av dess tillgångar gäller endast
om medlemmen avgått innan likvidationsbeslut fattats av kassan
eller meddelats av domstol.

Under likvidationen får ej de fasta avgifter och uttaxerade belopp utkrävas
eller de försäkringsförmåner utges, som förfallit till betalning sedan
beslutet om likvidationen fattades av kassan eller meddelades av
domstol.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan medge att kassans verksamhet får fortsättas
under likvidationen, om det kan antagas främja en ändamålsenlig
avveckling av kassan. Sådant medgivande får förenas med föreskrifter.

82 § Vid erkänd arbetslöshetskassas likvidation får överlåtelse av kassans
tillgångar ej ske, förrän den i kallelsen på kassans okända borgenärer
utsatta inställelsedagen är förbi och alla kända skulder betalats.
Till sådana skulder räknas försäkringsförmån, som förfallit till betalning
innan likvidationsbeslutet fattats av kassan eller meddelats av domstol,
samt sådan obetald andel i kassans tillgångar som enligt stadgarna
tillkommer medlem, som avgått före beslutet, eller dennes rättsinneha 2

Riksdagen 1973.18 sami. Nr 23

InU 1973: 23

vare. Är skuld till någon del tvistig eller ej förfallen och kan betalning
därför eller av annan orsak ej ske, skall medel som fordras för betalningen
hållas inne.

83 § Om förslag till överlåtelse av kassans rörelse på annan erkänd arbetslöshetskassa
kan åstadkommas, skall likvidatorerna utlysa föreningsstämma
för behandling av förslaget och på stämman lägga fram anbud
som lämnats på rörelsens övertagande.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall ofördröjligen registrera beslut, varigenom
styrelsen godkänt beslut om överlåtelse av kassas rörelse. När registrering
skett, skall kassa som övertager rörelsen anses ha inträtt i den
likviderande kassans rättigheter och skyldigheter. Sistnämnda kassas
återstående tillgångar och handlingar skall överlämnas till övertagande
kassa.

Sker ej överlåtelse av kassans rörelse, skall stadgarnas bestämmelser
om förfarandet med kassans behållna tillgångar vid dess upplösning tilllämpas.

84 § Har vid erkänd arbetslöshetskassas likvidation tillgångarna fördelats
eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att
övertaga dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller
förslår ej innehållna medel till att betala skuld, är den som uppburit något
till förfång för borgenär skyldig att återbära vad han sålunda fått,
om kassan ej kan fullgöra sina förpliktelser. För brist som kan uppkomma
när belopp skall återbäras är likvidatorerna ansvariga efter de
grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 106, 108 och 109 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Anser medlem eller annan förmånsberättigad att han vid fördelning
av kassans tillgångar ej fått vad som belöper på honom, skall han väcka
talan mot kassan inom tre månader efter det slutredovisning framlades
på föreningsstämma vid påföljd att han annars förlorar sin talan. I
fråga om återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet äger första
stycket motsvarande tillämpning.

Har medlem eller annan förmånsberättigad ej inom fem år efter det
slutredovisning lades fram på föreningsstämma anmält sig för att lyfta
vad han fått vid fördelningen, har han förlorat sin rätt.

85 § Kan det antagas att erkänd arbetslöshetskassa som trätt i likvidation
saknar tillgångar eller att dessa ej förslår till betalning av likvidationskostnaderna,
kan rätten på anmälan av likvidatorerna och efter arbetsmarknadsstyrelsens
hörande förklara att likvidationen skall läggas
ned och kassan anses upplöst. När sådan förklaring meddelats, gäller ej
78—84 §§. Tillgång som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation
skall efter rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därmed jämförligt
ändamål.

Meddelande om förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen genom
rättens försorg avsändas för registrering.

86 § Bestämmelserna i 93 § och 94 § första stycket lagen (1951: 308)
om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

87 § Är erkänd arbetslöshetskassa ej i likvidation när dess egendom
avträdes till konkurs, äger 81 § motsvarande tillämpning tills konkursen

InU1973: 23

avslutats eller kassan trätt i likvidation enligt andra stycket. Vad där
sägs om likvidationsbeslut skall i stället gälla beslutet om egendomsavträde.
Vidare skall iakttagas att utbetalning av dagpenning ej får ske
innan konkursen avslutats.

Finns överskott när kassas konkurs avslutas och var kassan ej i likvidation
då dess egendom avträddes till konkurs, skall kassan träda i likvidation.
Vad i 81 och 82 §§ sägs om likvidationsbeslut skall därvid i stället
avse beslutet om egendomsavträde.

Fusion

88 § Mellan erkända arbetslöshetskassor får avtal träffas om att den
ena kassan (överlåtande kassan) skall uppgå i den andra kassan (övertagande
kassan) på så sätt att dels medlemmarna i den överlåtande kassan
enligt avtalets närmare bestämmelser blir medlemmar i den övertagande
kassan, dels den överlåtande kassan utan likvidation upplöses samt alla
dess tillgångar och skulder övertages av den övertagande kassan (fusion).
Fusionsavtal får ej verkställas förrän det godkänts av arbetsmarknadsstyrelsen.
Sedan avtalet godkänts, skall det registreras. Fusionen anses
genomförd, när registrering skett.

Registrering

89 § Hos arbetsmarknadsstyrelsen skall föras register över erkända arbetslöshetskassor
för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag
skall anmälas för registrering eller i övrigt tas in i registret.

Ansökan om erkänd arbetslöshetskassas registrering och anmälan för
registrering skall inges eller i betalt brev med posten insändas till arbetsmarknadsstyrelsen.
Ansöknings- och anmälningsskriften med därvid fogade
handlingar skall för varje kassa förvaras som bilagor till registret.

90 § Bestämmelserna i 100 § första och tredje styckena, 101 och
102 §§ samt 103 § 1 mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa. Vid tillämpningen
av bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen
i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen. Vidare gäller att registrering
skall vägras, förutom i fall som anges i 100 § första stycket
nämnda lag, även när medgivande eller godkännande som krävs enligt
denna lag ej lämnas och att bestämmelserna i 102 § nämnda lag äger
motsvarande tillämpning beträffande register över erkänd arbetslöshetskassa.

91 § Vid registreringsanmälan som avser beslut om stadgeändring
skall fogas två avskrifter av protokoll som förts i ärendet.

Vid registrering av erkänd arbetslöshetskassa förses det ena exemplaret
av stadgarna med bevis om registreringen och återställes till kassan.

Registreras stadgeändring, förses det ena exemplaret av det protokoll
som innehåller beslutet med bevis om registreringen och återställes till
kassan.

92 § Mot den som inhämtat kännedom om vad registret beträffande
visst förhållande innehåller vid den tidpunkt varom är fråga, kan ändring
i samma förhållande med laga verkan åberopas endast om han visas
ha ägt vetskap om ändringen.

InU 1973: 23

Tillsyn

93 § Arbetsmarknadsstyrelsen utövar tillsyn över de erkända arbetslöshetskassorna,
vilka har att ställa sig arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar
till efterrättelse.

94 § Erkänd arbetslöshetskassa är skyldig att lämna arbetsmarknadsstyrelsen
eller dess ombud tillträde till föreningsstämma och sammanträde
med kassans styrelse.

95 § Arbetsmarknadsstyrelsen kan meddela de erinringar i fråga om
erkänd arbetslöshetskassas verksamhet som styrelsen finner påkallade.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall förelägga erkänd arbetslöshetskassa att
inom viss tid vidtaga de åtgärder som behövs för rättelse, om

1. avvikelse skett från denna lag eller de för kassan gällande stadgarna
eller de författningar eller föreskrifter i övrigt som gäller för verksamheten,

2. stadgarna ej längre uppfyller de i 45 § angivna kraven,

3. kassans tillgångar ej är tillräckliga, eller

4. annan allvarlig anmärkning kan riktas mot kassans verksamhet.

Har föreläggande enligt andra stycket ej efterkommits inom bestämd

tid och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undanröjts,
kan arbetsmarknadsstyrelsen förklara kassan för viss tid förlustig rätten
till statsbidrag helt eller delvis. Om skäl därtill föreligger, kan arbetsmarknadsstyrelsen
också hos rätten ansöka om att kassan skall förklaras
skyldig att träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger bestämmelserna
i 72 § tredje stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
motsvarande tillämpning.

Styrkes ej innan rätten avgör ärendet att meddelat föreläggande efterkommits,
skall rätten förklara, att kassan skall träda i likvidation, och
förordna en eller flera likvidatorer.

96 § Har erkänd arbetslöshetskassa trätt i likvidation, kan arbetsmarknadsstyrelsen
förordna likvidator att tillsammans med övriga likvidatorer
verkställda likvidationen. Kassans firma tecknas därvid av
denne likvidator i förening med den eller dem som annars är berättigade
att teckna firman.

Under kassas likvidation har arbetsmarknadsstyrelsen samma befogenheter
beträffande likvidatorerna som i fråga om kassans styrelse.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan förordna likvidationsrevisor att jämte
övriga likvidationsrevisorer granska likvidatorernas förvaltning och kassans
räkenskaper under likvidationen.

Likvidator och likvidationsrevisor som förordnats enligt denna paragraf
kan utlysa föreningsstämma. Sådan likvidator och likvidationsrevisor
skall iakttaga de föreskrifter, som arbetsmarknadsstyrelsen meddelar.
Arvode till likvidatorn och likvidationsrevisorn betalas av kassan
med belopp som arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer. Arbetsmarknadsstyrelsen
kan när som helst återkalla uppdraget.

Talan mot arbetslöshetskassas och arbetsmarknadsstyrelsens beslut

97 § Talan mot beslut av erkänd arbetslöshetskassa föres genom besvär
hos arbetsmarknadsstyrelsen.

98 § Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärende angående
medlems rätt till ersättning eller medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa

InU1973: 23

enligt denna lag fores genom besvär hos försäkringsdomstolen, om ej
annat följer av lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Beslut som avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av
sistnämnda lag får av arbetsmarknadsstyrelsen underställas försäkringsdomstolens
prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning
är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller annars särskilda
skäl finns för sådan prövning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än
som avses i första eller andra stycket föres talan hos Konungen genom
besvär.

99 § Besvär skall inges till den myndighet eller det organ som har
meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts
direkt till den myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej hinder
för besvärens upptagande till prövning, om de inkommit före besvärstidens
utgång.

Beträffande tid för anförande av besvär gäller även i fråga om erkänd
arbetslöshetskassas beslut bestämmelserna i 12 § andra stycket förvaltningslagen
(1971: 290). Besvär över arbetsmarknadsstyrelsens beslut om
vägrad registrering föres sist inom två månader från beslutets dag.

Kassas beslut och arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag
länder till omedelbar efterrättelse, om ej annat angivits i beslutet eller
bestämmes av myndighet som har att pröva beslutet.

Skadestånd

100 § Bestämmelserna i 106—109 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

Straffbestämmelser

101 § Driver arbetslöshetskassa utan att vara registrerad verksamhet
som avses i denna lag, dömes den som på kassans vägnar deltar i åtgärd
eller beslut som rör verksamheten till böter eller fängelse i högst sex månader.

102 § Till böter dömes

1. styrelseledamot, likvidator eller annan som i ansökan om eller anmälan
för registrering eller i därvid fogade handlingar eller i annan enligt
denna lag till arbetsmarknadsstyrelsen ingiven handling eller vid
lämnande av begärd upplysning till styrelsen uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift,

2. styrelseledamot eller likvidator som uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling som
hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade eller framlägges
på ombudsmöte,

3. revisor eller likvidationsrevisor som i revisionsberättelse eller annan
handling, som framlägges på ombudsmöte eller på annat sätt hålles
tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade, uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift om kassans angelägenheter
eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra
anmärkning beträffande förvaltningen, fastän anledning därtill föreligger,

InU 1973: 23

4. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors
medhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse att skada kunnat följa
därav, yppar något som kommit till hans kännedom vid verkställd
granskning utan att det varit nödvändigt för att fullgöra hans uppdrag,

5. styrelseledamot, revisor, likvidator eller annan som ej iakttager eller
fullgör vad som åligger honom enligt 52 § första stycket, 58 § såvitt därigenom
hänvisas till 37 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,
60 § såvitt därigenom hänvisas till 38 § andra stycket nämnda lag, 62 §
såvitt därigenom hänvisas till 50 § tredje stycket och 51 § första stycket
samma lag, 63 § andra stycket, 64 § såvitt därigenom hänvisas till 55 §
tredje stycket samma lag, 69 § första eller tredje stycket, 70 § andra
stycket första punkten, 77 § såvitt därigenom hänvisas till 79 § första eller
andra stycket samma lag, 78 § första stycket såvitt därigenom hänvisas
till 80 § tredje stycket, jämfört med 50 § tredje stycket samma lag,
79 § första stycket såvitt därigenom hänvisas till 81 § andra stycket första
punkten samma lag, 80 § såvitt därigenom hänvisas till 89 § första
stycket och 90 § första stycket samma lag, 93 § eller 95 §.

103 § Är gärning som avses i 101 och 102 §§ belagd med straff i
brottsbalken, dömes ej till ansvar enligt denna lag.

Särskilda bestämmelser

104 § Bestämmelserna i 114 och 115 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

105 § De närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna
lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
arbetsmarknadsstyrelsen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen
(1956: 629) om erkända arbetslöshetskassor upphör att gälla.

Det försäkringsår som slutar den 31 augusti 1973 skall löpa till och
med den 31 december 1973.

Har försäkrad uppburit ersättning under tiden den 1 september—den
31 december 1973 enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor,
äger han rätt till ersättning under ytterligare det antal dagar som följer
av 14 § denna lag med avdrag för det antal dagar för vilka ersättning
uppburits under nämnda tid.

Med beslut om avstängning från rätt till ersättning enligt 29—31 §§
jämställes motsvarande beslut enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

2. Lagen äger icke tillämpning i fråga om registrerad understödsförening
vilken vid denna lags ikraftträdande meddelar försäkring vid arbetslöshet
och ej antagits som erkänd arbetslöshetskassa.

3. Vid denna lags ikraftträdande upphör lagen (1938: 96) om understödsföreningar
samt kungörelsen (1912: 304) angående tillsyn å understödsföreningar
m. m. och kungörelsen (1955: 576) om prövning av vissa
ärenden rörande understödsföreningar att gälla i fråga om erkänd arbetslöshetskassa.

4. Registrerad understödsförening vilken vid lagens ikraftträdande är

InU 1973: 23

antagen som erkänd arbetslöshetskassa skall genom arbetsmarknadsstyrelsens
försorg registreras hos styrelsen. I registret skall därvid införas
vad som vid lagens ikraftträdande är infört i understödsföreningsregistret.
Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar angående förening
som nu angivits skall förvaras som bilagor till registret för erkända
arbetslöshetskassor.

5. I fråga om beslut av erkänd arbetslöshetskassa som fattats före
ikraftträdandet av denna lag och om talan mot sådant beslut tillämpas
äldre lag.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen
tillämpas.

2 Förslag till

Lag om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 § Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid arbetslöshet
till

1. den som icke är försäkrad enligt lagen (1973: 000) om arbetslöshetsförsäkring,

2. försäkrad enligt nämnda lag som efter inträdet i erkänd arbetslöshetskassa
ännu ej uppfyllt medlemsvillkoret enligt lagen,

3. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen
på grund av att ersättningsperiod gått till ända sedan han uppnått
60 års ålder, eller

4. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen
på grund av att ersättningsperiod gått till ända sedan han uppnått
55 års ålder och blivit arbetslös av anledning som anges i 14 § andra
stycket.

2 § Det kontanta arbetsmarknadsstödet handhas av arbetsmarknadsstyrelsen
och länsarbetsnämnderna. Utbetalning av stödet ombesörjes av
riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

3 § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår till den som uppfyller föreskrivna
ersättningsvillkor i Sverige.

Allmänna villkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd

4 § Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet tillkommer den som

1. har fyllt 16 år,

2. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares
räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst
17 timmar i veckan,

3. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken
han icke anmält hinder som kan godtagas,

InU 1973: 23

4. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen
i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

5. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda
skäl föreskriver annat.

5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om

1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits
till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet
samt andra personliga förhållanden,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till
följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i författning
eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande
av ohälsa eller olycksfall.

Arbetsvillkor m. m.

6 § Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd föreligger, om den arbetslöse
under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde
utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor). Härvid
tages hänsyn endast till månad då förvärvsarbete utförts minst tio dagar
och minst 70 timmar.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.

7 § Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställes tid då han

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning
att han varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2. genomgått arbetsmarknadsutbildning för vilken statligt utbildningsbidrag
utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt
3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, i samtliga fall
dock tillsammans högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring
eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

Vård som avses i första stycket första punkten skall anses förhindra
sökanden att stå till arbetsmarknadens förfogande endast i fall då invaliditetstillägg
enligt 9 kap. 2 § första stycket eller vårdbidrag enligt 9 kap.
4 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller kommunalt vårdbidrag
utgår.

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn
under tid för vilken föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962:
381) om allmän försäkring utgått, i den mån sådan tid ej enligt 7 §
jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

InU 1973: 23

9 § Den som i minst fem månader i anslutning till att han avslutat
ungdomsutbildning, sådan yrkesinriktad vuxenutbildning på heltid som
omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd eller
arbetsmarknadsutbildning som omfattar minst tre månader, stått till
arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offentliga
arbetsförmedlingen är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd, utan
att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Sökanden skall dock ställa sig till arbetsmarknadens
förfogande inom fem månader från utbildningens avslutande,
om ej särskilda skäl föreligger.

Arbetslös som avses i 1 § 3. och 4. skall vid tillämpning av första
stycket anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

10 § Vid tillämpning av 6, 7, 8 och 9 §§ tages ej hänsyn till tid innan
sökanden uppnått 15 års ålder.

Det kontanta arbetsmarknadsstödets form m. m.

11 § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår i form av ett för dag beräknat
belopp. Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade
dagar samt karensdagar uppgå till högst fem.

12 § Kontant arbetsmarknadsstöd får ej utges för söndag. För helgdag
som ej infaller på söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton,
julafton och nyårsafton får stöd utges endast om stöd utgår för
minst två ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös
dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Stöd får ej utges för dag då stödtagaren uppbär föräldrapenning enligt
3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Karenstid och ersättningstidens längd

13 § Kontant arbetsmarknadsstöd får icke utgå förrän sökanden under
en sammanhängande tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem
dagar (karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken stöd
skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

I fråga om den som före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga
försörjning genom verksamhet som självständig företagare gäller en
karenstid om två månader. Den tid inom vilken karenstiden beräknas
skall för sådan sökande utgöra sex månader. Arbetsmarknadsstyrelsen
får, om särskilda skäl föreligger, föreskriva att kortare karenstid skall
gälla.

Sökande som avses i 1 § 3. och 4. behöver ej uppfylla karensvillkoret.
Detsamma gäller den som är ersättningsberättigad enligt 9 §.

14 § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från
det karensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod), om ej annat följer av

15 § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden
gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren
uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden icke begränsad.
Detsamma gäller sökande som avses i 1 § 4.

InU 1973: 23

samhet som självständig företagare på grund av omfattande eller genomgripande
förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där han
utövade verksamheten samt om han i minst 24 månader under de tre
åren närmast före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden
före den under vilken den arbetslöse fyller 67 år eller när han
dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt
sjukbidrag enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

15 § Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända,
har stödtagaren, om annat ej följer av 16 §, rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet,
även om han då ej uppfyller arbetsvillkoret och karensvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till ända men har stödtagaren under perioden
ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår kontant arbetsmarknadsstöd
under ytterligare ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvillkoret
ånyo uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet av
den arbetslöshet, då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.

Till den som haft heltidsarbete och söker sådant arbete men regelbundet
utför deltidsarbete under tid då han i övrigt är arbetslös utgår ersättning
under högst 50 dagar. Om särskilda skäl föreligger, får dock ersättningstiden
förlängas till vad som eljest gäller.

16 § Har en sammanhängande tid av tolv månader, vari icke inräknas
tid som avses i 8 §, förflutit från det stödtagaren senast uppbar kontant
arbetsmarknadsstöd, föreligger rätt till sådant stöd vid därefter inträffad
arbetslöshet endast om stödtagaren då uppfyller arbetsvillkoret och karensvillkoret.

17 § Stödtagare som blivit ersättningsberättigad med stöd av 9 § kan
icke erhålla kontant arbetsmarknadsstöd under ny ersättningsperiod
utan att uppfylla arbetsvillkoret enligt 6—8 §§, om ej särskilda skäl föreligger.

Det kontanta arbetsmarknadsstödets storlek

18 § Helt kontant arbetsmarknadsstöd utgår med 35 kronor för dag
och halvt stöd med 18 kronor för dag.

19 § Helt kontant arbetsmarknadsstöd utgår till den som före arbetslöshetens
inträde haft heltidsarbete och söker sådant arbete.

Halvt kontant arbetsmarknadsstöd utgår till den som före arbetslöshetens
inträde haft deltidsarbete omfattande minst 17 timmar i veckan
samt till den som söker sådant deltidsarbete.

20 § Utför någon arbete under dag då han i övrigt är arbetslös utgår
helt kontant arbetsmarknadsstöd endast om den arbetslösa tiden uppgår
till minst fem timmar. Om den arbetslösa tiden uppgår till minst tre timmar
men inte fem timmar utgår halvt stöd.

21 § I fråga om stödtagare som är gift och som sammanbor med maken
reduceras stödet med hänsyn till makens inkomst. Med gift stödta -

InU 1973: 23

gare likställes stödtagare, sorn stadigvarande sammanbor med annan
med vilken stödtagaren varit gift eller har eller har haft barn.

I fall som avses i första stycket utgår stöd med högst följande belopp

Makes bruttoinkomst för år	Stödbeloppets storlek	Makes bruttoinkomst för år	Stöbeloppets storlek
-23 000	35	35 001-36 000	22
23 001-24 000	34	36 001-37 000	21
24 001-25 000	33	37 001-38 000	20
25 001-26 000	32	38 001-39 000	19
26 001-27 000	31	39 001-40 000	18
27 001-28 000	30	40 001 -41 000	17
28 001-29 000	29	41 001-42 000	16
29 001-30 000	28	42 001-43 000	15
30 001-31 000	27	43 001 -44 000	14
31 001-32 000	26	44 001 -45 000	13
32 001-33 000	25	45 001-46 000	12
33 001-34 000	24	46 001-47 000	11
34 001-35 000	23	47 001 -	10

22 § Kontant arbetsmarknadsstöd nedsättes för varje månad med belopp
som motsvarar en procent av stödtagarens och hans makes behållna
förmögenhet över 150 000 kronor. Med gift stödtagare likställes stödtagare,
som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken stödtagaren
varit gift eller har eller har haft barn.

23 § Uppbär stödtagare för viss dag halv sjukpenning enligt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring eller lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning,
nedsättes det kontanta arbetsmarknadsstödet för den dagen till
hälften av vad som annars skolat utgå. Stödtagare som söker endast
deltidsarbete äger icke rätt till stöd för dag då han uppbär halv sjukpenning.

24 § Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ålderspension
än enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, nedsättes det
kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet. Uppbär han
mindre än hel förtidspension eller mindre än helt sjukbidrag enligt
nämnda lag, får arbetsmarknadsstödet icke överstiga ett belopp som
motsvarar helt sådant stöd minskat med ersättningsbeloppet.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada
eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket.

Ersättning understigande fyra kronor för dag utbetalas ej.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

25 § I fråga om arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i yrke,
inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekommer, får arbetsmarknadsstyrelsen,
om särskilda skäl föreligger, begränsa rätten till kontant
arbetsmarknadsstöd.

InU 1973: 23

Avstängning från rätten till kontant arbetsmarknadsstöd

26 § Stödtagare skall avstängas från rätt till ersättning under tid sorn
anges i 27 §, om han

1. lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning,

2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,

3. avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller

4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållat, att anställning ej kommit till stånd.

27 § Är det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar, utgör avstängningstiden
sju respektive 14 dagar. I annat fall är avstängningstiden 28 dagar.

Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämpligt arbete, såsom
då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall
han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges
i 26 § inträffat eller från den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.

28 § Bestämmelserna i 26 § 1—3 om arbete får, om det är skäligt, tilllämpas
i fråga om arbetsmarknadsutbildning. Avstängningstiden är i
sådana fall 28 dagar. Bestämmelsen i 27 § tredje stycket äger därvid motsvarande
tillämpning.

29 § Med beslut om avstängning enligt 26—28 §§ jämställes beslut om
avstängning från rätt till ersättning enligt 29, 30, 31 och 34 §§ lagen
(1973: 000) om arbetslöshetsförsäkring.

Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd m. m.

30 § Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd göres skriftligen hos
länsarbetsnämnden i det län där sökanden är bosatt. Vid ansökningen
skall fogas intyg av arbetsgivaren om sökandens arbetsförhållanden
samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av hans rätt till
stöd.

Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket
enligt formulär som fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen.

Utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd göres av den allmänna
försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven.

Fråga om kontant arbetsmarknadsstöd enligt 1 § 4. och 14 § andra
stycket prövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Talan mot länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrelsens
och riksförsäkringsverkets beslut

31 § Talan mot beslut av länsarbetsnämnd och allmän försäkringskassa
enligt denna lag föres genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen
respektive riksförsäkringsverket.

32 § Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets
beslut angående rätt till ersättning enligt denna lag föres genom besvär
hos försäkringsdomstolen, om ej annat följer av lagen (1969: 93) om begränsning
av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

InU1973: 23

Beslut som avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av
sistnämnda lag får av arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket
underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning
eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av
domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan prövning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut enligt
denna lag i annat fall än som avses i första eller andra stycket föres talan
hos Konungen genom besvär.

33 § Besvär skall inges till den myndighet eller det organ som har
meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts
direkt till den myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej hinder
för besvärens upptagande till prövning, om de inkommit före besvärstidens
utgång.

Länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrelsens
och riksförsäkringsverkets beslut länder till omedelbar efterrättelse,
om ej annat angivits i beslutet eller bestäms av myndighet som har att
pröva beslutet.

Särskilda bestämmelser

34 § Har Konungen träffat överenskommelse med annan stat om
andra villkor för rätt att erhålla ersättning än som föreskrives i denna
lag, skall dessa villkor tillämpas.

35 § Kontant arbetsmarknadsstöd får indragas eller skäligen nedsättas,
om stödtagaren medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift angående förhållande som är av betydelse för
rätten till stöd.

36 § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att
fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på
annat sätt orsakat att kontant arbetsmarknadsstöd utgått obehörigen eller
med för högt belopp eller har någon eljest oberhörigen eller med för
högt belopp uppburit sådant stöd och har han skäligen bort inse detta,
skall det som betalats ut för mycket återbetalas, om ej i särskilt fall anledning
föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, får vid
senare utbetalning till honom skäligt belopp innehållas i avräkning på
vad som betalats ut för mycket.

37 § Lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
äger tillämpning på ersättning enligt denna lag.

38 § Beträffande minskning i vissa fall av pension med utgiven ersättning
enligt denna lag gäller föreskrifterna i 17 kap. 4 § andra stycket lagen
(1962: 381) om allmän försäkring.

39 § De närmare föreskrifter som finns erforderliga för tillämpningen
av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

InU 1973: 23

3 Förslag till

Lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet

Härigenom förordnas som följer.

1 § Arbetsgivaravgift för finansiering av arbetslöshetsersättning enligt
lagen (1973: 000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973: 000) om
kontant arbetsmarknadsstöd erlägges till staten enligt denna lag.

2 § Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som
motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i
form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
sista punkten lagen (1962: 381) om allmän försäkring, annan ersättning
för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagarens lön
eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger
det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under
året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) om allmän försäkring är
för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962: 381) om
allmän försäkring.

3 § Med arbetsgivare avses i denna lag den som enligt 19 kap. 1 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

4 § Avgifterna för finansiering av arbetslöshetsersättningen föres till
en fond, benämnd arbetslöshetsfonden, som förvaltas enligt grunder som
Konungen fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

InU1973: 23

4 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen (1959: 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Angående debitering och uppbörd
av avgifter från arbetsgivare
enligt lagen om allmän försäkring
samt avgift för obligatorisk försäkring
i riksförsäkringsverket enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring
ävensom avgifter enligt förordningen
angående byggnadsforskningsavgift,
lagen om lönegarantiavgift
och lagen (1971: 282) om
arbetarskyddsavgift skall gälla vad
nedan stadgas.

Angående debitering och uppbörd
av avgifter från arbetsgivare
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring samt avgift för
obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket
enligt lagen

(1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
ävensom avgifter enligt förordningen
(1960:77) angående
byggnadsforskningsavgift, lagen
(1970: 742) om lönegarantiavgift,
lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
samt lagen

(1973:000) om arbetsgivaravgift
till arbetslöshetsförsäkringen och
det kontanta arbetsmarknadsstödet
skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket bestämmer.

2 §3

I denna förordning förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt
1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första
stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

utgiftsår: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag
för avgift till sjukförsäkringen
och försäkringen för
tilläggspension samt för lönegarantiavgift
skall med lön enligt
denna förordning förstås jämväl
sådan ersättning, som enligt 3 kap.
2 § andra stycket sista punkten el -

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag
för avgift till sjukförsäkringen
och försäkringen för
tilläggspension, för lönegarantiavgift
samt för arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet
skall med lön enligt denna förord -

Förordningen omtryckt 1962: 396. Senaste lydelse av rubriken 1962: 396.
Senaste lydelse 1971: 287.

Senaste lydelse 1970: 744.

InU 1973: 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning förstås jämväl sådan ersättning,
som enligt 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten eller 11 kap.
2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
anses såsom inkomst av anställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Vid debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares preliminära
avgift för år 1974 och 1975 skall hänsyn tagas även till avgiftsuttaget enligt
lagen (1973: 000) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet.

ler 11 kap. 2 § andra stycket lagen
om allmän försäkring anses såsom
inkomst av anställning.

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden

1973:1536 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp), vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t som sin
mening ger till känna

1. att företagare bör likställas med arbetstagare då
det gäller ersättning för oförvållad arbetslöshet,

2. att i enskild firma medhjälpande make/maka till
företagaren bör ha rätt till ersättning i enlighet med
i motionen anförda synpunkter.

Motioner väckta i anledning av prop. 1973: 56

1973:1785 av fröken Mattson m. fl. (s), vari föreslås
att riksdagen till Kungl. Majit hemställer att frågan
om vidareutveckling av arbetslöshetsstödet tas
upp till prövning och att kvinnornas situation särskilt
beaktas, speciellt då förslaget om reducering av arbetslöshetsstödet
i förhållande till andra makens inkomst.

1973:1825 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen
1973: 56 hos Kungl. Majit begär utredning och förslag
om en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet
med i motionen angivna riktlinjer.

Motionerna behandlas i

utsk.

yttr.

utsk.

hemst.

P -

reserv, (r)
särsk. yttr.
(sy) nr

49,53

1 r

1973:1826 av herr Carlshamre m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen
1973: 56 beslutar att

InU 1973: 23

1. som överhoppningsbar tid inom den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet
bl. a. skall räknas hela den tid då
den ersättningssökande vårdat eget barn eller adoptivbarn
under tre års ålder,

2. den som efter avslutad utbildning träder ut på
arbetsmarknaden skall bli berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd
redan efter att under tre månader
ha stått till arbetsmarknadens förfogande utan att
lämpligt arbete kunnat erbjudas henne eller honom,

3. avslå förslaget att kontant arbetsmarknadsstöd
skall reduceras med hänsyn till makes eller sammanboendes
inkomst.

1973:1827 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag
om allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med
vad som i motionen anförts,

2. att s. k. överhoppningsbar tid inom arbetslöshetsförsäkringen
vid vårdnad av eget barn eller adoptivbarn
skall vara 3 år,

3. att den som återinträder eller nyinträder på arbetsmarknaden
med en äldre utbildning som fortfarande
är relevant skall bedömas så som den vilken
nyss genomgått arbetsmarknadsutbildning för erhållande
av kontant arbetsmarknadsstöd,

4. att de som genomgått minst ett års yrkesutbildning,
eller tre månader inom arbetsmarknadsutbildningen,
skall anses berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd
tre månader efter avslutad utbildning
enligt vad som i motionen anförts,

5. att avvisa propositionen 1973: 56 i de delar som
reglerar behovsprövningen av det kontanta arbetsmarknadsstödet,

6. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen
anförts beträffande företagares rätt till kontant
arbetslöshetsstöd.

1973:1828 av herr Arne Geijer i Stockholm (s),
vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär

3 Riksdagen 1973.18 sami. Nr 23

Motionerna behandlas i
utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

49 10 6 r

50 11

53 19

40 1 1 r

49 10 6 r

50 12

50 11

53 19

56 2

58 27

InU 1973: 23

Motionerna behandlas i
utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

att övre gränsen för progressivbidrag enligt bilaga till
kungörelse om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
fastställs till 85 procent i enlighet med KSAutredningens
tabellförslag.

1973:1829 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:

A. hemställer

1. om utredning och förslag till en allmän arbets- 40 ] 1 r

löshetsförsäkring enligt i motionen angivna riktlinjer,

2. att som överhoppningsbar tid i den frivilliga ar- 49 jq g r

betslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet
skall räknas tid då den ersättningssökan de

vårdat eget barn eller adoptivbarn under tre år,

3. att den som efter avslutad utbildning träder ut 50 ]j

på arbetsmarknaden skall bli berättigad till kontant
arbetsmarknadsstöd redan efter att under tre månader
ha stått till arbetsmarknadens förfogande utan att

lämpligt arbete kunnat erbjudas honom eller henne,

4. att partiellt kontant arbetsmarknadsstöd utgår 54 20 2 sy

till den som arbetat minst 9 och högst 16 timmar per

vecka och i övrigt uppfyller ersättningskraven,

B. ger Kungl. Maj :t till känna vad som i motionen 44 3 4 2r

anförts i fråga om begreppet lämpligt arbete,

C. avslår förslaget att kontant arbetsmarknadsstöd 53 19

skall reduceras med hänsyn till makes eller sammanboendes
inkomst.

1973:1830 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen vid behandling av propositionen
1973: 56 beslutar att lagen om arbetslöshetsförsäkring
och kontant arbetsmarknadsstöd utformas
i enlighet med vad som i motionen anförts.

Motionärernas ändringsförslag framgår av följande
från motionen citerade avsnitt.

InU 1973: 23

Motionerna behandlas i
utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

Förslaget till lag om arbetslöshetsförsäkring 5

§ Erbjudet arbete
Enligt lagförslaget, 5 §, skall vid anvisning av arbete
skälig hänsyn tas till ”de försäkrades yrkesva- 44

na”. En sådan bestämmelse ger en viss riktpunkt för
vad som skall anses som lämpligt arbete. Det finns
dock risk för att endast vissa grupper drar nytta av

bestämmelsen. I samma paragraf, punkt 3, sägs att 46 g 4 r

erbjudet arbete inte får hänvisas till arbetsplats där
det råder arbetskonflikt till följd av stridsåtgärd
om denna är lovlig enligt lag och kollektivavtal.

Anvisning till konfliktdrabbad arbetsplats bör ej ske,
oavsett om konflikten är lovlig eller ej. Skulle anvisning
ske till sådan arbetsplats kommer den arbetslöse
i en omöjlig situation som på alla sätt bör undvikas.
Det kan inte vara riktigt att arbetslös kan
avstängas från ersättning för att han nekar ta ett arbete
på en konfliktdrabbad arbetsplats. Arbetsförmedlingen
bör ha klara tillämpningsföreskrifter att
inte anvisa arbetssökaren till sådan arbetsplats.

7 § Jämställd tid 48 9

Den som genomgått arbetsmarknadsutbildning,

fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning bör
få tillgodoräkna tre månader som med arbete jämställd
tid. I sådant fall bör det räcka med två månaders
arbete och två månaders avgift till arbetslöshetskassa
för att fullgöra arbetsvillkoret på fem månader
inom den föreslagna ramtiden på tolv månader.

8 § Överhoppbar tid 49 10 6 r

I KSA-utredningen föreslogs att vård av barn skulle

räknas som överhoppbar tid tills barnet fyllt tre år.

Med hänsyn till brister på daghemsplatser och bristande
valmöjligheter mellan arbete och vårduppgifter
är en sådan bestämmelse motiverad. I lagförslaget
har dock den överhoppbara tiden för vård av
barn reducerats till samma tid som föräldrapenning

InU1973: 23

Motionerna behandlas i

utgår. Vi anser KSA-utredningens förslag väl motiverat.

13 § Karenstid

Vi ansluter oss också till KSA-utredningens förslag
om att karenstiden avskaffas för löntagare. Första
stycket i 13 § bör således utgå. Någon bärande motivering
för karens vid arbetslöshet anser vi icke finns.
Avskaffandet av karenser innebär en väsentlig ekonomisk
förbättring i förhållande till lagförslaget, där
det för löntagare föreslås fem dagars karenstid.

22 § Ersättning del av vecka
Den som under kvalifikationstiden uppfyllt arbetsvillkoret
på fem månader genom påtvingat deltidsarbete,
men vars arbetsutbud hela tiden avsett heltidsarbete,
har enligt lagförslaget inte upparbetat rätt
till hel ersättning vid arbetslöshet. Denna fråga har
inte uppmärksammats i utredningsarbetet, trots att
den på många orter är ett verkligt problem. Ca
70 000 har deltidsarbete av arbetsmarknadsskäl, särskilt
bland undersysselsatta kvinnor. Förslagsvis bör
den som under fem månader haft påtvingat deltidsarbete
upparbetat rätt till hel ersättning.

29 § Avstängning
I lagförslaget behandlas i 29 §, punkterna 3 och 4,
kontroller av rätten till ersättning vid avvisande av
erbjudet arbete. Vpk har i tidigare motioner behandlat
arbetsförmedlingens kontrollfunktion i samband
med ersättning från arbetslöshetskassa. I likhet med
vad som föreslogs i dessa motioner bör denna kontroll
inte åvila arbetsförmedlingen, eftersom en sådan
uppgift inte alls står i samklang med arbetsförmedlingens
egentliga uppgifter. Inom kassorna
finns kunskap om både den arbetslöses yrkesvana
och arbetsmarknaden, vilket KSA-utredningen
underströk utgjorde en av huvudanledningarna till
att man borde bygga vidare på de frivilliga arbetslöshetskassorna.
Hela bedömningen av rätten
till ersättning bör göras av arbetslöshetskassan och

utsk.

yttr.

utsk. reserv, (r)

hemst. särsk. yttr.

p. (sy) nr

7 r

8 r

11 r

5 r

InU 1973: 23

Motionerna behandlas i
utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

den lokala fackföreningen, sorn genom särskilda
kontakter med arbetsförmedling kan underrätta sig
om speciella informationer behövs.

Förslaget till lag om kontant arbetsmarknadsstöd 1

§ Inledande bestämmelser 51 ]g 9 r

Punkt 4. Den som fyllt 55 år bör ha rätt till kontant
stöd under obegränsad tid, oavsett av vilken anledning
han blivit arbetslös.

5 § Erbjudet arbete 44,46 6 4 r

Punkt 3. Här åberopar vi samma invändningar som
beträffande motsvarande paragraf i lagen om arbetslöshetsförsäkringen.
”Sökandes yrkesvana” blir här
svårare att bestämma. Flertalet som får kontantstödet
saknar ju helt yrkesvana, eftersom de inte arbetat
tillräckligt för att kvalificera sig för arbetslöshetsförsäkringen.

Bedömningen av villkoren i 5 § kommer att lägga
ytterligare kontroll på arbetsförmedlingarna, varigenom
denna funktion förstärks.

7 § Jämställd tid 48 9

Punkt 1. Vård av åldring eller handikappad jämställes
med arbetad tid fullt ut men ej vård av barn
längre tid än 2 månader.

Punkt 2. Arbetsmarknadsutbildning ger bara rätt
att räkna 2 månader — man måste dessutom arbeta
3 månader. Detta arbetsvillkor blir svårt att klara på
många orter där det råder stor kvinnoarbetslöshet.

Dessa kvinnor kan således inte kvalificera sig, eftersom
de aldrig får något arbetserbjudande. De över
100 000 som är ”latent arbetssökande” är sådana
som skulle ha tagit arbete om sådant funnits på
hemorten. Vi anser att arbetsmarknadsutbildning
längre än 5 månader skall kvalificera direkt till kontantunderstöd,
och att vård av barn skall jämställas
likvärdigt med vård av åldring och handikappad.

InU 1973: 23

9 § Kvalifikationstid
Efter avslutad ungdomsutbildning etc. skall den
arbetssökande i fem månader stå till arbetsmarknadens
förfogande innan han får kontantunderstöd.
Den som t. ex. slutar i juni måste alltså vänta till
november. För den som har en avslutad utbildning,
och alltså inte avbrutit studierna, bör en kortare
kvalifikationstid gälla.

13 § Karenstid

Vi vill här kort hänvisa till motsvarande paragraf
beträffande karenstid vid lag om arbetslöshetsförsäkring.

14 § Ersättningstid

Enligt vår mening är ersättningstiden genomgående
sämre än i lagen om arbetslöshetsförsäkringen.

I fråga om dem som fyllt 55 år — se ovan under
motsvarande paragraf. Dessa bör ha obegränsad tid
om de haft kassa eller ej och oavsett av vilken orsak
de blivit arbetslösa.

18 § Stödets storlek
Stödet är så blygsamt att för dem som är försörjare
måste socialhjälpen träda emellan. Den arbetslöse
måste i många fall besöka arbetsförmedlingen—försäkringskassan—socialbyrån
för att få
pengar. Försäkringskassan betalar ut kontantstödet.
Det ligger i många fall under socialhjälpsnormen,
liksom fallet är med utbildningsbidraget. Det är därför
angeläget att man i enlighet med AMS:s remissyttrande
ökar statsbidraget till belopp motsvarande
det föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet.

21 § Reducering

Reduceringen med hänsyn till makes inkomst är
enligt vår mening bara ägnad att drabba kvinnorna.
Så blygsamt som stödet är bör ingen reducering ske
med hänsyn till makes inkomst.

Motionerna behandlas i
utsk. utsk. reserv (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

50 11

50 13 7 r

8 r

51 16 9 r

53 18 10r

53 19 1 sy

25 § Begränsning vid säsongsarbetslöshet
Denna paragraf bör helt utgå.

25 12 r

InU 1973: 23

26 § Avstängning

AMS:s förslag i sitt remissyttrande att man skulle
ha rätt att pröva ett arbete viss tid och kunna återgå
till kassaersättning eller kontantstöd utan karens om
arbetsvillkoren inte motsvarade vad som utgivits.

En sådan bestämmelse skulle kunna gälla för både
kassaersättning och kontantstöd.

På vederbörande utskott torde få ankomma att
utarbeta erforderlig lagtext.

1973:1831 av herr Lindberg m. fl. (s), vari hemställs
att riksdagen som sin mening uttalar att särskild
kompensation inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen
skall kunna lämnas till arbetslöshetskassor
som redovisar påtagligt höga arbetslöshetsutgifter och
för vilka maximeringen av progressivbidraget vid 80
procent får en särdeles ogynnsam effekt.

1973:1832 av herr Lindström m. fl. (s), vari hemställs
att riksdagen vid behandling av proposition
1973: 56 beslutar att hos Kungl. Maj:t begära förslag
av innebörd att valmöjlighet ej längre skall
föreligga mellan utbildningsbidrag och kassaersättning
för deltagare i yrkesutbildning.

1973:1833 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av prop. 1973:
56 beslutar att

1. medlemsvillkoret inom arbetslöshetsförsäkringen
skall vara 12 månader för såväl arbetstagare som
företagare,

2. karensvillkoret inom såväl arbetslöshetsförsäkringen
som det kontanta arbetsmarknadsstödet skall
vara 5 dagar för såväl arbetstagare som företagare.

Motionerna behandlas i
utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

46 5 3 r

58 27

52 17

56 8

57 14

InU 1973: 23

Utskottet

Stödsystemets utformning

Den reform av det ekonomiska skyddet för enskilda vid arbetslöshet
som nu föreslås bygger på ett förslag som år 1971 lades fram
av utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen).
Liksom utredningen utgår propositionen från att arbetslöshetsförsäkringen
även i framtiden skall vara frivillig och administreras av enskilda
kassor som är verksamma på olika yrkesområden. Bestämmelser
om försäkringen tas in i en ny lag om arbetslöshetsförsäkring
(LAF). För grupper som står utanför försäkringsskyddet skall införas
en kompletterande stödform enligt en lag om kontant arbetsmarknadsstöd
(LKA). De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.
Det nuvarande kommunala kontantunderstödet kommer därvid att
avvecklas. Detsamma gäller på sikt även för omställningsbidrag, som
är en särskild stödform för äldre arbetskraft.

Propositionen innebär betydelsefulla förbättringar i förhållande till
den nuvarande ordningen. Den högsta dagersättningen i försäkringen
höjs från 60 till 130 kr. varvid dock beloppen görs skattepliktiga. Ersättning
utgår liksom nu under högst fem dagar per vecka. Den längsta
ersättningstiden i försäkringen, som i dag kan variera mellan 150 och
300 dagar beroende på när under ett försäkringsår arbetslösheten inträffar,
bestäms till 300 dagar. För arbetstagare över 55 års ålder föreslås
liksom f. n. förmånligare regler. Det kontanta arbetsmarknadsstödet,
som i fråga om ersättningsvillkor i stor utsträckning bygger på
samma principer som försäkringen, skall kunna utgå under längst 150
dagar med normalt 35 kr. per dag. För äldre arbetslösa är ersättningstiden
längre. Även kontantstödet skall utgöra skattepliktig inkomst.
Kontantstöd skall omfatta även vissa grupper som inte har tidigare
anknytning till arbetsmarknaden genom förvärvsarbete men som söker
sådant arbete.

Staten skall liksom hittills svara för huvuddelen av finansieringen
av arbetslöshetsskyddet. För försäkringen skall dessutom medlemsavgifter
bidra till kostnaderna. Till skillnad mot tidigare föreslås även
att arbetsgivarna blir skyldiga att bidra till finansieringen av arbetslöshetsskyddet.
Det skall ske genom uttagande av arbetsgivaravgift med
0,4 %.

I partimotioner från moderata samlingspartiet, 1973: 1825, centerpartiet,
1973: 1827, och folkpartiet, 1973: 1829, kritiseras systemet med
frivilliga arbetslöshetskassor. Motionärerna anser att man bör införa en
obligatorisk försäkring som skall omfatta alla förvärvsarbetande. F. n.
beräknas knappt två tredjedelar av dessa vara medlemmar i kassorna.
Jämförelser görs med den obligatoriska sjukförsäkringen och det hävdas
att oförvållad arbetslöshet lika väl som sjukdom bör ekonomiskt

InU 1973: 23

kompenseras genom en allmän försäkring. Kritik riktas också mot de
olika kompensationsnivåer som blir följden av propositionens förslag
med två stödsystem. Det anförs vidare att ett obligatoriskt system skulle
innebära administrativa fördelar. Sammanfattningsvis hävdas i motionerna
att det finns behov av ett obligatoriskt arbetslöshetsskydd som är
samordnat med de övriga socialförsäkringarna. Motionärerna yrkar
att denna fråga skall utredas och förslag läggas fram om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Frågan om införande av en obligatorisk försäkring har tidigare varit
aktuell. Det ingick i KSA-utredningens uppdrag att förutsättningslöst
pröva frågan. Utredningen kom efter ingående överväganden fram
till att arbetslöshetsförsäkringen bör handhas av erkända arbetslöshetskassor.
Försäkringen föreslås av utredningen bli kompletterad med ett
grundskydd för dem som står till arbetsmarknadens förfogande utan
att tillhöra försäkringen. Med hänsyn bl. a. härtill förordar utredningen
att försäkringen även i fortsättningen förblir frivillig och att reformsträvandena
i stället inriktas på att försäkringen utformas så att den
står öppen för så många som möjligt. Utredningen anser att dess förslag
innebär att praktiskt taget alla som önskar tillhöra och har behov av
försäkring får möjlighet att ansluta sig. Den som av en eller annan orsak
själv väljer att stå utanför kommer ändå att omfattas av det grundskydd
som utredningen föreslår för alla som har tillräcklig anknytning
till arbetsmarknaden.

Utredningens förslag att arbetslöshetsförsäkringen även i framtiden
skall vara frivillig tillstyrktes av ett stort antal remissinstanser, däribland
LO och TCO.

Departementschefen ansluter sig till utredningens bedömning. Han
framhåller särskilt fördelen av kassornas nära kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna
och de fackliga organisationerna. Kassornas branschanknytning
är särskilt värdefull då den möjliggör en individuell bedömning
av försäkringsfallen på ett sätt som skulle vara svårt att uppnå
i ett obligatoriskt system. Departementschefen anser inte heller att de
administrativa fördelar, som skulle kunna vinnas genom att de allmänna
försäkringskassorna tog över verksamheten, skulle uppväga
nackdelarna. Bl. a. torde försäkringskassorna inte utan stora påfrestningar
till förfång för övriga arbetsuppgifter kunna etablera en sådan
kontakt med de arbetslösa och arbetsmarknadens organisationer som
arbetslöshetskassorna kan åstadkomma. Det fordras enligt departementschefen
starka skäl för att man skall gå ifrån en så väl fungerande försäkringsform
som den nuvarande och han kan för sin del inte finna
att sådana skäl föreligger.

Som framgår av det anförda kan skäl åberopas såväl för som emot
att införa en obligatorisk försäkring. Skillnaden skall emellertid inte
överdrivas mellan ett obligatorium och det system med en frivillig ar -

InU 1973: 23

betslöshetsförsäkring kompletterad med ett grundskydd för icke-försäkrade
som föreslås i propositionen. En jämförelse mellan de båda systemen
bör göras med utgångspunkt i dels vilken ordning som bäst täcker
föreliggande försäkringsbehov, dels vilka administrativa fördelar som
kan uppnås i de olika systemen.

För att en frivillig försäkring skall kunna accepteras måste den i
princip ge möjlighet för alla förvärvsarbetande som önskar och har behov
av försäkring att ansluta sig. Den täckning som arbetslöshetskassorna
numera har av skilda yrkesområden får sägas uppfylla detta krav. Praktiskt
taget alla anställda torde ha möjlighet till kassaanslutning. Även
för företagare finns numera anslutningsmöjligheter. Det finns dock
utrymme för vidgning av kassornas verksamhetsområde när det gäller
företagarna. Det stora problemet för denna grupp är emellertid knappast
bristen på möjligheter till kassaanslutning utan svårigheterna att på ett
ändamålsenligt sätt avgränsa de situationer som skall berättiga till ersättning.
Detta problem liksom andra frågor om ersättningsvillkor för
såväl företagare som anställda är emellertid inte avhängigt valet av ett
frivilligt eller obligatoriskt försäkringssystem. Under alla förhållanden
måste det upprätthållas ett krav på den försäkrades anknytning till
arbetsmarknaden. Sådana anknytningsvillkor kan vara mer eller mindre
liberala, exempelvis i fråga om krav på tidigare arbete eller skyldighet
att stå till arbetsmarknadens förfogande. Oavsett vilken försäkringsform
man väljer måste villkor av detta slag uppställas och det blir alltså
innehållet i villkoren som bestämmer försäkringens omfattning.

För arbetslösa personer som inte har tidigare anknytning till arbetsmarknaden
föreligger speciella problem, och det kan vara naturligt att
de får sitt behov av ekonomiskt skydd täckt i annan form än den egentliga
socialförsäkringens.

Propositionens förslag innebär ett allmänt grundskydd för alla som
fyller vissa krav på anknytning till arbetsmarknaden. Den som därutöver
har behov av ytterligare skydd har möjlighet därtill genom den
frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Detta system ger goda möjligheter
att täcka uppkommande arbetslöshetsrisker. Någon avgörande fördel i
det hänseendet kan knappast övergången till ett obligatorium innebära.
Det materiella innehållet i ersättningssystemet bestäms i sista hand av
vilka resurser man är beredd att ställa till förfogande och vilka begränsningar
i rätten till ersättning man till följd därav måste uppställa.
Det framgår inte av motionerna att man i resursfrågan skulle ha en
annan bedömning än propositionens. I anslutning till den tidigare åberopade
jämförelsen med den allmänna sjukförsäkringen vill utskottet
framhålla att även den försäkringen till en del är frivillig för en i
sammanhanget aktuell grupp, nämligen företagarna. De kan välja att
ställa sig utanför försäkringen för tilläggssjukpenning och ATP-försäkringen
varvid de undgår avgiftsplikt. Däremot är det obligatoriskt

InU 1973: 23

att tillhöra den allmänna försäkringen såvitt angår grundsjukpenning och
folkpensionering.

När det gäller en administrativ jämförelse mellan en obligatorisk och
en frivillig försäkring av det slag som föreslås i propositionen talar otvivelaktigt
en del skäl för att administrativa vinster skulle kunna uppnås
genom en koppling till den allmänna försäkringen. En viss anknytning
av det slaget föreslås f. ö. beträffande kontantstödet. Utbetalningen av
sådant stöd skall nämligen skötas av försäkringskassorna medan stödet i
övrigt skall administreras av arbetsmarknadsmyndigheterna. Uppdelningen
av arbetslöshetsförsäkringen på ett stort antal arbetslöshetskassor
innebär emellertid också fördelar. Genom denna uppdelning blir det,
såsom anförs i propositionen, möjligt att beakta de särskilda förhållandena
inom olika yrkesområden och därigenom ta individuella hänsyn
i de olika försäkringsfallen. Kassornas nära anknytning till de fackliga
organisationerna har härvidlag stor betydelse. Detta är viktigt med hänsyn
till de ofta mycket känsliga beslut som måste fattas i fråga om rätten
att vägra anta erbjudet arbete m. m. Genom finansieringssystemet med
till kassorna knutna avgifter får dessutom de försäkrade och deras fackliga
organisationer ett mera direkt ansvar för försäkringen och dess sätt
att fungera.

Erfarenheterna av kassornas verksamhet är goda, och utskottet instämmer
i bedömningen att det fordras starka skäl för att man skall
övergå till en annan ordning med de risker det skulle medföra för bl. a.
en byråkratisering.

Det ovan anförda leder enligt utskottets uppfattning fram till att
man nu bör acceptera propositionens förslag till uppbyggnad av ett
ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Utskottet utesluter inte därmed att
det i framtiden kan bli aktuellt att pröva om det är möjligt att förena
fördelarna med den nuvarande ordningen med någon form av obligatorisk
försäkring. Innan det kan vara aktuellt att på nytt överväga lösningar
av det slaget bör man emellertid avvakta erfarenheterna av den
reform som nu föreslås. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena
att en ny utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring nu skall sättas
igång.

Allmänna förutsättningar för rätt till ersättning

Såsom tidigare nämnts föreslås i stort sett samma grundläggande villkor
för rätt till ersättning både i försäkringen och kontantstödsystemet.

En första förutsättning är att den arbetslöse är mellan 16 och 67 år.
Därmed utesluts till skillnad mot vad som f. n. gäller ålderspensionärer
från försäkringsskydd. Vidare skall den ersättningssökande vara arbetslös
och stå till arbetsmarknadens förfogande. Det sistnämnda innebär
att han skall kunna och vilja förvärvsarbeta. Arbetsviljan skall komma
till uttryck genom att vederbörande är anmäld som arbetssökande hos

InU 1973: 23

den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetslöshet innebär i regel inte några
svårigheter att fastställa för anställda, men begreppet kan vara svårbedömbart
för företagare. Utskottet återkommer till den frågan liksom
beträffande andra problem som rör företagare i ett särskilt avsnitt som
börjar på s. 55.

För att ersättningsrätt skall föreligga skall den arbetssökande vara
beredd att ta lämpligt arbete. Tolkningen av detta begrepp är
av central betydelse för rätten till ersättning enligt båda lagarna. Den
som vägrar att ta erbjudet lämpligt arbete kan nämligen avstängas från
ersättning.

Vad som skall anses som lämpligt arbete anges i 5 § i såväl LAF
som LKA. Departementschefen utvecklar på s. 179—183 i propositionen
sin syn på frågorna. Vid bedömning om ett arbete skall anses lämpligt
för en aktuell arbetssökande bör man eftersträva att väga samman
relevanta faktorer till en helhetsbild.

I lagtexten anges att ett erbjudet arbete skall anses lämpligt, om inom
ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes
yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt
andra personliga förhållanden. Den arbetssökandes yrkeskunnande och
personliga förhållanden skall alltså tas i beaktande. Detta skall dock
enligt departementschefen inte innebära att en arbetssökande skall
kunna avvisa ett erbjudet arbete endast på den grunden att han genomgått
viss utbildning eller varit verksam i visst yrke. Principen att arbetslöshetsförsäkringen
inte är en yrkesförsäkring skall upprätthållas även i
framtiden.

När det gäller anvisning av arbete på annan ort än bostadsorten ansluter
sig departementschefen till de riktlinjer som f. n. tillämpas och
som fastställts av AMS. Dessa riktlinjer innebär bl. a. att föräldrar kan
vara skyldiga att ta arbete på annan ort inom veckopendlingsavstånd,
under förutsättning att barnen inte är i den åldern att de behöver kontinuerlig
omvårdnad. Om inte familjebostad kan erbjudas på arbetsorten,
skall föräldrar med hemmavarande barn dock kunna göra anspråk på
att bara en av dem skall behöva anta arbete på annan ort än bostadsorten.

I partimotionerna från folkpartiet (1973: 1829) och vänsterpartiet
kommunisterna (1973: 1830) tar man upp tolkningen av begreppet lämpligt
arbete. I den sistnämnda motionen synes man utan att framställa
något direkt yrkande ifrågasätta lämpligheten av att i lagregeln ha inskrivet
att hänsyn skall tas till yrkesvana. Enligt motionärerna finns
det risk att endast vissa grupper drar nytta av bestämmelsen. I folkpartiets
motion betonas att en arbetssökande bör få visst rådrum för att
söka det arbete han själv önskar. Först efter en tid, då det framstår som
troligt att önskemålet ej kan uppfyllas, bör krav kunna ställas att vederbörande
accepterar annat arbete. I motionen uttalar man sig vidare

InU 1973: 23

för att en person med förvärvsarbetande make inte skall behöva acceptera
arbete på ort utanför dagligt pendlingsavstånd från hemorten, såvida
inte maken kan erbjudas likvärdigt arbete på den nya orten och
bostadsfrågan kan ordnas.

Enligt utskottets uppfattning ligger det i regel i allas intresse att en
arbetstagare i första hand får arbete inom det egna yrket. Det är därför
naturligt att den försäkrades yrkesvana anges som en av de omständigheter
som skall beaktas vid bedömningen av ett arbetes lämplighet. Som
ovan framhållits innebär emellertid detta inte att en arbetssökande kan
avvisa ett arbete enbart på den grunden att arbetet inte stämmer med
hans tidigare yrkeserfarenhet eller, för den delen, utbildning. Med det
anförda har utskottet besvarat motionen 1973: 1830 i nu förevarande
del.

När det gäller resonemanget i folkpartimotionen att en arbetssökande
bör få visst rådrum att välja det arbete han själv önskar kan utskottet
i stort sett hänvisa till den praxis som råder. Mot bakgrund av den allmänna
arbetsmarknadspolitiska grundsatsen att en arbetssökande skall
ha möjlighet att göra ett fritt och övervägt val av arbete är det naturligt
att han bereds visst rådrum. Det går inte att ge generella regler för
fristens längd, utan den måste ställas i relation till bl. a. tillgången på
arbetstillfällen. Det bör vara möjligt att i väsentlig utsträckning tillgodose
motionärernas önskemål inom ramen för den av departementschefen
föreslagna lagtexten och de motiv som uttalas för denna.

Beträffande den andra i folkpartimotionen behandlade frågan om
makes skyldighet att ta förvärvsarbete på annan ort är utskottet inte
berett att förorda ändring i förhållande till nuvarande praxis, i synnerhet
som motionärernas yrkande avser även fall då det inte finns vårdnadsskyldighet
mot barn. Över huvud vill utskottet understryka att kravet
på arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska rörlighet måste upprätthållas.
Departementschefen framhåller att samhället inte kan ta
ansvar för arbetslöshet, i de fall denna beror på orealistiskt lokalt begränsat
arbetsutbud, som den arbetslöse själv, även efter skäligt rådrum,
vägrar att anpassa till den faktiskt föreliggande tillgången på lämpligt
arbete. Departementschefen tillägger att i samband med nytillträde på
arbetsmarknaden är det en normal företeelse att förhållandevis stora
krav på yrkesmässig eller geografisk rörlighet måste ställas. Detta gäller
inte minst ungdomar för vilka anspråk på rörlighet bör kunna ställas
väsentligt högre.

För att ett arbete skall anses lämpligt skall det vara förenat med anställningsförmåner
som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal
eller, om sådant avtal inte finns, står på samma nivå som lönesättningen
i jämförliga företag. I regel kommer den faktiska lönesättningen
på en arbetsplats att utgöra jämförelsegrund med hänsyn till att
avtalen ofta inte återspeglar det verkliga löneläget. Ett särskilt problem

InU 1973: 23

kan därvid vara att fastställa den arbetssökandes individuella prestationsförmåga
i exempelvis ackordsarbete. Arbetsmarknadsstyrelsen förordade
därför under remissbehandlingen att det skulle införas möjlighet
att låta kassamedlem få pröva på ett arbete under en viss tid med rätt
att därefter sluta anställningen och återgå till kassaersättning. Departementschefen
tar inte upp detta förslag men i partimotionen från vänsterpartiet
kommunisterna anses att möjligheten att tillfälligt pröva på ett
arbete bör införas. Den praxis som gäller för rätt till kassaersättning
för den som visar sig inte vara lämpad för visst arbete torde i praktiken
tillgodose motionärernas önskemål. Motionen bör således inte föranleda
någon åtgärd i denna del.

Vid bedömning av arbetets lämplighet skall vidare tas hänsyn till om
arbetsplatsen uppfyller föreskrivna krav beträffande arbetsmiljön.

Slutligen finns det en särskild regel för konfliktdrabbade arbetsplatser.
Ett arbete skall inte anses lämpligt om det råder en lovlig arbetskonflikt
på arbetsplatsen. I vänsterpartiet kommunisternas motion hävdas
att denna regel bör omfatta alla arbetskonflikter, lovliga som olovliga.

Arbetskonflikter som strider mot lag eller kollektivavtal kan vara av
olika natur. Stundom kan det vara svårt att avgöra om en konflikt är
olovlig eller ej. Med hänsyn härtill och till de personliga svårigheter som
kan uppstå för en arbetssökande kan det vara berättigat att iaktta en
viss försiktighet vid anvisning av arbete på konfliktdrabbade arbetsplatser.
Utskottet är emellertid inte berett att föreslå en ändring av regeln
på det sätt motionärerna begär. I enlighet med nuvarande föreskrifter
bör fråga om anvisning av arbete på konfliktdrabbad arbetsplats
underställas AMS:s prövning. Motionsyrkandet avstyrks med hänvisning
till det anförda.

Utskottet tar härefter upp frågan om handläggning av avstängningsärenden
som aktualiserats i vpk-motionen. Såsom tidigare nämnts kan
den som vägrar anta lämpligt arbete avstängas från kassaersättning.
Avstängning kan också ske vid vissa andra former av självförvållad
arbetslöshet. Avstängningstiden, sorn f. n. är 28 eller i vissa fall 14
dagar, föreslås i 30 § LAF bli 7, 14 eller 28 dagar beroende på hur
lång tid det anvisade arbetet beräknades vara. Avstängning skall också
kunna tillämpas vid kontant arbetsmarknadsstöd. Samma tidsgränser
skall då gälla enligt 27 § LKA. För försäkrad som är allmänt arbetsovillig
gäller f. n. att han kan avstängas från ersättning till dess han
genom viss tids arbete — minst 20 dagar — visar att han åter står
till arbetsmarknadens förfogande. Även denna regel, som sällan kommit
till direkt användning, föreslås ingå i de båda nya lagarna.

Beslut om avstängning fattas av arbetslöshetskassa som även i
övrigt har att pröva om villkoren för rätt till ersättning är uppfyllda.
Kassan grundar sitt beslut bl. a. på meddelande från arbetsförmedling -

InU 1973: 23

en. Det åligger arbetsförmedlingen att underrätta kassan om förhållande
som bör föranleda särskild prövning av medlems ersättningsrätt.
Innan sådant meddelande lämnas, skall medlemmen underrättas om
innebörden därav. I meddelandet till kassan skall redovisas de skäl
medlemmen angivit för att avvisa ett platserbjudande. Före det meddelande
avsänds förekommer ofta kontakt med kassaredogöraren för
ömsesidig information.

Den som är missnöjd med beslut av arbetslöshetskassa kan överklaga
beslutet hos AMS. Mot beslut av AMS kan besvär föras hos försäkringsdomstolen.
I båda dessa instanser ingår personer med facklig erfarenhet.
AMS kan också få anledning att bedöma arbetslöshetskassornas
praxis i avstängningsärenden och vid behov göra ingripanden genom att
AMS såsom tillsynsmyndighet granskar kassornas verksamhet.

I motionen 1973: 1830 kritiseras ”arbetsförmedlingens kontrollfunktion
i samband med ersättning från arbetslöshetskassan”. Motionärerna
gör gällande att hela bedömningen av rätten till ersättning bör göras
av arbetslöshetskassan och den lokala fackföreningen, som genom särskilda
kontakter med arbetsförmedlingen kan ta reda på om speciella
informationer behövs.

Utskottet vill först slå fast att det är arbetslöshetskassorna själva
som i första instans beslutar om avstängning. Med det system vi har atl
arbetsförmedlingen ger anvisning om platser ter det sig naturligt att
förmedlingen också förser kassorna med underlag för beslut i avstängningsfallen.
Eljest måste kassorna på eget initiativ skaffa sig denna
information och det torde inte kunna ske på annat sätt än att man blir
direkt involverad i platsförmedlingsverksamheten, vilket redan av administrativa
skäl får anses omöjligt. Utskottet vill för sin del betona
värdet av en god kontakt mellan förmedlingen och kassorna. Detta är
en av styrkefaktorerna i det nuvarande systemet. Kontakterna förmedling—kassa—medlem—facklig
organisation leder ofta till att man hittar
lämpliga lösningar för medlemmar som kan ha någon form av arbetshinder.
För medlemmar som inte är nöjda med kassans beslut återstår,
som ovan sagts, alltid möjligheten att överklaga. Även i överinstanserna
är det då sörjt för att facklig sakkunskap är representerad.

Slutligen skall tilläggas att den prövning om avstängning som kassorna
gör kommer att utföras av länsarbetsnämnderna för det kontanta arbetsmarknadsstödets
del. Mot det förslaget har emellertid motionärerna
inte riktat någon invändning. Utskottet kan inte finna att det finns
några bärande skäl för motionärernas yrkande och avstyrker därför
motionen 1973: 1830 i nu förevarande del.

InU 1973: 23

Medlemsvillkor

I arbetslöshetsförsäkringen krävs tolv månaders medlemskap innan
man har rätt till ersättning (medlemsvillkor). KSA-utredningen ansåg
att villkoret borde slopas. Departementschefen föreslår att villkoret
bibehålls för anställda och skärps till 24 månader för företagare. Motiveringen
för medlemsvillkoret är att man eljest kan riskera att den som
relativt långt i förväg — t. ex. på grund av lång uppsägningstid — kan
förutse att han kommer att bli arbetslös söker inträde i kassan först
efter uppsägningen och därefter före uppsägningstidens utgång kvalificerar
sig för rätt till ersättning.

Utskottet ansluter sig till förslaget att medlemsvillkoret skall bibehållas
och godtar vidare tolv månader för anställda. Beträffande företagarna
återkommer utskottet i det följande.

Arbetsvillkor

För att garantera att den försäkrade har aktuell anknytning till arbetsmarknaden
uppställs i LAF krav på fem månaders arbete under den
senaste tolvmånadersperioden (ramtid). Motsvarande villkor gäller för
kontant arbetsmarknadsstöd, men enligt den lagen kan ersättning i vissa
fall utgå även utan att arbetsvillkoret är fyllt. Utskottet tar upp den
frågan längre fram i betänkandet.

Huvudregeln om fem månaders arbete under en tolvmånadersperiod
är försedd med vissa tilläggsbestämmelser av liberaliserande slag. Det
gäller dels regler som jämställer vissa situationer med arbete, dels regler
som innebär lättnader vid ramtidsberäkningen.

Med arbete jämställs enligt 7 § LAF och 7 § LKA fullt ut semester
och viss annan ledighet med lön. Likaså jämställs med arbete — dock
endast intill två månader — arbetsmarknadsutbildning, värnpliktstjänstgöring,
vård av eget eller adoptivbarn under sex månaders ålder (åtta
månader i vissa fall). Härutöver gäller beträffande kontantstödet, men
ej försäkringen, att den som i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad
och därför varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande
får räkna hela vårdtiden som arbetad tid. Det fordras dock att den
vårdade varit i sådant behov av tillsyn att det utgått invaliditetstillägg
eller vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring eller kommunalt
vårdbidrag.

När det gäller ramtiden skall enligt 8 § båda lagarna i tolvmånadersperioden
inte inräknas tid då sökande har varit förhindrad att arbeta
på grund av t. ex. styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning,
viss anstaltsvård, vård av eget barn eller adoptivbarn. Vid vård
av barn gäller dock den begränsningen att endast sådan tid beaktas,
då barnet inte uppnått sex eller i vissa fall åtta månaders ålder.

InU 1973: 23

Reglerna om utsträckning av ramtiden eller, om man så vill, att
viss tid är överhoppningsbar vid ramtidsb er ökningen, innebär en förmån
för den som begär ersättning på det sättet att även om det utförda
förvärvsarbetet ligger relativt långt tillbaka i tiden får han medräkna
det arbetet för att uppfylla arbetsvillkoret och därmed kvalificera sig
för ersättning.

I flera av motionerna begärs att reglerna skall göras mera förmånliga
för föräldrar som vårdar små barn.

Partimotionerna från centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna liksom motionen 1973: 1826 av herr Carlshamre m. fl.
(m) innehåller krav att som överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid
skall räknas tid för vård av eget barn som ej fyllt tre år. Kraven
torde för samtliga motioners del avse båda lagarna. Motionsförslagen
innebär en förlängning med i princip två och ett halvt år i förhållande
till reglerna i propositionen.

Vpk:s motion innehåller även andra krav. Motionärerna yrkar att
med arbetad tid skall enligt LAF jämställas tid för barnavård, arbetsmarknadsutbildning
och värnpliktstjänstgöring intill tre månader i stället
för två som Kungl. Majit föreslår. I fråga om kontantstödet vill motionärerna
att tid för barnavård och arbetsmarknadsutbildning skall
jämställas med arbetad tid fullt ut. Även i motionen 1973: 1785 av fröken
Mattson m. fl. (s) uttalas sympati för mera förmånliga regler för tillgodoräknande
av tid för vård av små barn.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man på olika sätt
stöder småbarnsföräldrars ställning på arbetsmarknaden. Vid en prövning
av motionsyrkandena har utskottet för sin del kommit till den
uppfattningen att de föreslagna reglerna för överhoppningsbar tid bör
ändras. I anslutning till motionskraven föreslår därför utskottet att vid
bestämmande av ramtid inte skall inräknas tid under vilken den arbetssökande
vårdar eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år. Detta innebär
att förälder, som har arbete de sista fem månaderna före ett barns
födelse och därefter avstår från förvärvsarbete för att ta hand om barnet,
fortfarande är kvalificerad för rätt till ersättning i fråga om arbetsvillkoret,
om arbete söks då barnet uppnått två och ett halvt års ålder.
Utskottet biträder så till vida motionsyrkandena att utskottet förordar
att 8 § i de båda lagförslagen ändras i enlighet med det sagda. De övriga
i sammanhanget redovisade motionsyrkandena avstyrks.

Stöd till ny- och återinträdande på arbetsmarknaden

Förslaget till lag om kontant arbetsmarknadsstöd innehåller särskilda

bestämmelser för arbetssökande som genomgått ungdomsutbildning eller
vuxenutbildning av visst kvalificerat slag eller arbetsmarknadsutbildning
omfattande minst tre månader. För sådana fall uppställs inte något ar 4

Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 23

InU 1973: 23

betsvillkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Som förutsättningar
för stöd föreslås gälla dels att vederbörande ställt sig till arbetsmarknadens
förfogande inom fem månader från utbildningens avslutande,
dels att den arbetssökande under lika lång tid stått till arbetsmarknadens
förfogande.

De förmånligare reglerna om stöd i anslutning till utbildning är motiverade
bl. a. med hänsyn till att risken för arbetslöshet vanligen är större
för den som är ny på arbetsmarknaden än för den som redan har en
fastare anknytning därtill. Utskottet biträder därför i princip Kungl.
Maj:ts förslag. Den väntetid på fem månader som föreslås i propositionen
bedömer emellertid utskottet som för lång. Utskottet föreslår därför
den förbättringen i arbetslöshetsskyddet att den minimitid den arbetssökande
i anslutning till utbildningen skall stå till arbetsmarknadens
förfogande sänks till tre månader. 9 § i förslaget till lag om kontant arbetsmarknadsstöd
bör ändras i enlighet härmed. Därmed tillgodoses
yrkanden som framställs i partimotionerna från centerpartiet, folkpartiet
och vänsterpartiet kommunisterna samt i motionen 1973: 1826 av
herr Carlshamre m. fl. (m).

Centerpartiets motion 1973: 1827 innehåller också ett yrkande om
rätt till ersättning i vissa andra fall. Det gäller ”personer som under en
längre tid vårdat barn och hem men vilkas tidigare yrkesutbildning fortfarande
är gångbar på arbetsmarknaden”. I motionen yrkas att arbetssökande
med sådan äldre relevant utbildning skall jämställas med nyutbildade
för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd.

Utskottet vill inte förneka att vissa skäl talar för motionärernas förslag
— även om det knappast är möjligt att begränsa kretsen ersättningsberättigade
till dem som ”vårdat barn och hem”. Motionärernas förslag
innebär emellertid betydande svårigheter att avgränsa de fall där nyutbildningskravet
bör efterges. Men hänsyn härtill anser sig utskottet
inte kunna biträda motionsyrkandet. Sedan någon tid gått och man fått
erfarenheter av den nya stödformen får det bedömas om den av motionärerna
aktualiserade frågan bör tas upp till nya överväganden.

Karensvillkor

Kassaersättning och kontant arbetsmarknadsstöd föreslås inte utgå
förrän medlemmen eller stödtagaren under en sammanhängande tid
av högst fem veckor varit arbetslös i fem dagar. Karensvillkoret
behöver i princip uppfyllas endast en gång för varje ersättningsperiod.
För företagare föreslås strängare regler (se s. 57).

I vänsterpartiet kommunisternas motion yrkas att karensvillkoret för
anställda skall slopas. Motionärerna åberopar som stöd härvidlag KSAutredningens
förslag.

Utskottet accepterar propositionens förslag i fråga om karensregler

InU 1973: 23

för anställda. Det avgörande skälet för detta ställningstagande är kostnadsfrågan.
Ett bifall till motionärernas förslag kan beräknas medföra
ökade bruttoutgifter på över 100 milj. kr.

Avskaffande eller förändring av karensvillkoren tillhör de frågor som
får tas upp i det framtida reformarbetet. Med det anförda avstyrker
utskottet motionsyrkandet.

Ersättningstid

Ersättning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd
utgår under högst fem dagar per vecka.

Ersättningstiden i arbetslöshetsförsäkringen är för den som är under
55 år längst 300 dagar. För den som uppnått 55 år före arbetslöshetsperiodens
slut är ersättningsperioden 450 dagar. Såsom tidigare nämnts
utgår enligt förslaget inte ersättning till den som fyllt 67 år.

För kontantstödet gäller som huvudregel att längsta ersättningsperioden
är 150 dagar. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder före ersättningsperiodens
slut är denna i stället 300 dagar, såvida han inte blivit friställd
till följd av strukturomvandling i näringslivet. I sådant fall kan ersättning
utgå under obegränsad tid fram till 67 års ålder under förutsättning
att den arbetslöse i minst 24 månader under de tre åren närmast
före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete. För den som
fyllt 60 år är ersättningsperioden obegränsad oavsett orsaken till arbetslösheten.
Utförsäkrade kassamedlemmar över 55 års ålder som friställts
på grund av strukturomvandling i näringslivet har möjlighet att
få kontant arbetsmarknadsstöd.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion yrkas att obegränsad
ersättningstid oavsett arbetslöshetsorsak skall gälla redan från 55 års
ålder enligt LKA.

Utskottet godtar propositionens förslag i nu behandlade delar och
är således inte berett att förorda en generell obegränsad ersättningsrätt
redan från 55 års ålder. Enligt utskottets uppfattning får de föreslagna
reglerna anses till fyllest. Utskottet vill i sammanhanget framhålla den
allmänna arbetsmarknadspolitikens roll. Politiken har på senare år i
ökad utsträckning inriktats på att stödja den äldre arbetskraften och
dess möjligheter att stå kvar i förvärvslivet. Om motionärernas förslag
godtas skulle det kunna tas till intäkt för att samhället accepterar utslagning
av arbetstagare över 55 år. Enligt utskottets mening bör i
stället ökade ansträngningar göras för att tillförsäkra denna grupp arbetstagare
arbete. Det är mot denna bakgrund utskottet avstyrker motionsförslaget.

InU 1973: 23

Ersättningens storlek m. m.

Ersättning från arbetslöshetskassa utgår enligt den
dagpenningklass som kassan placerat den arbetslöse i. Lägsta klass är
enligt propositionen 40 kr. per ersättningsdag och högsta klass 130 kr.
Beloppen utgör skattepliktig inkomst. Som komplettering till dessa bestämmelser
gäller regler om överförsäkringsavdrag. Dessa regler innebär
att försäkringen kompenserar maximalt 91,7 % av den tidigare
inkomsten.

Utskottet godtar propositionen i nu behandlat avsnitt.

En kassamedlem har enligt praxis möjlighet att under yrkesutbildning
välja ersättning från arbetslöshetskassa i stället för utbildningsbidrag.
Valmöjligheten skall ses mot bakgrund av att kassaersättning i många
fall är högre än utbildningsbidraget.

KSA-utredningen föreslog att valmöjligheten skulle slopas bl. a. med
hänsyn till risken att medlem under utbildningstiden förbrukar sitt försäkringsskydd.
Departementschefen avvisar detta förslag och anför
därvid att utredningens farhågor förefaller överdrivna med hänsyn till de
förlängda ersättningstider som föreslås.

I motionen 1973: 1832 av herr Lindström m. fl. (s) tar man upp
KSA-utredningens förslag och yrkar att möjligheten att välja mellan
kassaersättning och utbildningsbidrag skall slopas. Motionärerna åberopar
principiella skäl. Enligt deras uppfattning kan det inte vara riktigt
att arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till kostnaderna för yrkesutbildning.
Inte heller uppfyller de försäkrade under utbildningstiden det
grundläggande kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande med
mindre vederbörande är beredd att omedelbart avbryta utbildningen,
vilket i och för sig förefaller vara en diskutabel ordning.

Utskottet kan instämma i att det från principiell synpunkt inte är tillfredsställande
med den nuvarande konstruktionen. Med hänsyn till att
kassaersättningen i vissa fall ger en högre kompensation än utbildningsbidraget
och till behovet av att även i sådana fall kunna väcka intresse
för vidareutbildning anser sig utskottet dock kunna biträda departementschefens
uppfattning. Utskottet förutsätter därvid att arbetslöshetsersättning
liksom hittills inte utgår vid längre tids utbildning eller företagsutbildning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1973:
1832.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet skall enligt förslaget
utgå med 35 kr. per ersättningsdag vid heltidsarbete och med
18 kr. per dag då ersättningen avser deltidsarbete. Beloppen, som skall
utgöra skattepliktig inkomst, reduceras under vissa förutsättningar. Det
kontanta arbetsmarknadsstödet föreslås liksom motsvarande del av
kassaersättningen finansieras genom arbetsgivaravgifter till två tredjedelar
och genom statsbidrag till en tredjedel.

InU 1973: 23

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion anmärker man på storleken
av kontantstödet. Motionärerna uttalar att beloppet i många fall
kommer att ligga under socialhjälpsnormerna. I motionen föreslås att
statsbidraget skall ökas ”till belopp motsvarande det föreslagna kontanta
arbetsmarknadsstödet”.

Innebörden av motionärernas förslag är inte fullt klar. Utskottet
anser sig emellertid inte kunna tillstyrka att ytterligare statliga medel
anvisas och avstyrker därför motionen i nu förevarande del. Nivån på
det kontanta arbetsmarknadsstödet är en resursfråga, och utskottet
anser sig inte kunna föreslå en höjning av beloppen. Dessa får i dagens
läge anses rimliga vid en jämförelse med grundförmånerna vid sjukdom
och pensionering enligt den allmänna försäkringen.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet reduceras med hänsyn till sammanboende
makes inkomst. Stödtagares och hans makes behållna förmögenhet
över 150 000 kr. reducerar också stödet. Med make jämställs
sammanboende med vilken stödtagaren varit gift eller med vilken
stödtagaren har eller har haft barn. Bestämmelsen om inkomstreduktion
innebär att stödbeloppet 35 kr. nedsätts med 1 kr. per 1 000 kr. av
makens aktuella årsinkomst mellan 23 000 och 47 000 kr. Om endast
halvt kontant stöd utgår börjar reduktionen vid en inkomst för maken
på 40 000 kr. Reduktion på grund av makes inkomst kan enligt reglerna
minska stödet till lägst 10 kr. Därutöver kan reduktion ske på grund av
förmögenhet. Framräknat stödbelopp som därefter understiger 4 kr.
skall inte utbetalas.

I partimotionerna från centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna samt i motionen 1973: 1826 av herr Carlshamre m. fl.
(m) vänder man sig mot reglerna om inkomstprövning mot makes inkomst.
Även fröken Mattson m. fl. (s) är kritiska i motionen 1973: 1785.
I den motionen begärs att systemet skall omprövas vid en vidareutveckling
av arbetslöshetsstödet. De fyra andra motionerna innehåller
direkta yrkanden om avslag på den aktuella inkomstprövningsregeln.

Motståndet mot regeln måste ses mot bakgrund av de invändningar
som riktas mot bestämmelser av liknande slag inom andra områden.
Utskottet tänker i första hand på utbildningsbidraget enligt arbetsmarknadskungörelsen
och på studiemedelssystemet. Vid kritiken av inkomstprövningsreglema
har på senare år särskilt åberopats övergången till individuell
beskattning.

Utskottet är medvetet om att skäl av principiell art kan anföras mot
inkomstprövningsregler av det aktuella slaget. Å andra sidan är det
f. n. inte möjligt att generellt avskaffa sådana regler med hänsyn till
de statsfinansiella konsekvenserna.

Utskottet är för sin del inte berett att föreslå att man i dag skall avstå
från varje form av inkomstprövning mot makes inkomst när det gäller
det kontanta arbetsmarknadsstödet. Utskottet förordar att man accep -

InU 1973: 23

terar regeln i den form den fått i propositionen men att riksdagen samtidigt
begär att en parlamentariskt sammansatt utredning tillsätts för att
allsidigt bedöma regeln och liknande bestämmelser inom närliggande
bidragssystem, främst utbildningsbidraget enligt arbetsmarknadskungörelsen
och studiemedelssystemet. Utredningen bör undersöka reglernas effekter
i olika avseenden och göra en uppskattning av de ekonomiska
konsekvenserna av slopande eller reformering av bestämmelserna.
Kungl. Maj:t får överväga samordningsfrågor gentemot andra utredningar
som pågår på de aktuella områdena.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget upptagna
motionsyrkandena. Vad utskottet anfört om utredning av frågan
om inkomstprövning bör ges Kungl. Maj:t till känna. De direkta yrkandena
om ändringar i lagförslaget avstyrks.

Deltidsarbete m. m.

Ersättning från arbetslöshetskassa liksom kontant arbetsmarknadsstöd
skall enligt förslaget kunna utgå även till deltidsarbetande. Som
allmän förutsättning skall därvid gälla att arbetsutbudet är minst tie
timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar per vecka.

Ersättning för deltid utgår till den som söker deltidsarbete eller tidigare
haft sådant arbete. Den som utvidgar sitt arbetsutbud utöver vad
han normalt arbetat före arbetslösheten får i allmänhet inte tillgodoräkna
sig överskjutande tid vid fastställande av rätt till ersättning.

Inom arbetslöshetsförsäkringen skall enligt en omräkningstabell ersättning
utgå med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar
mot den arbetslöshet som skall ersättas. De föreslagna omräkningsreglerna
kommer att medföra en mera differentierad försäkringsersättning
än tidigare. Det får förutsättas att AMS genom tillämpningsföreskrifter
anpassar reglerna till speciella förhållanden som kan föreligga
på vissa yrkesområden.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår med 18 kr. per dag för den som
är berättigad till ersättning för deltidsarbete

I folkpartiets partimotion aktualiseras frågan om ersättningsrätt vid
kortare veckoarbetstid än 17 timmar. Motionärerna vill att ett partiellt
arbetsmarknadsstöd skall införas för den som arbetar 9—16 timmar.

Som framgår även av motionen bör för rätt till ersättning uppställas
krav på ett minimiarbetsutbud. Gränsen för detta bör inte sättas för
lågt med tanke på att ersättningsrätten bör grundas på en någorlunda
fast anknytning till arbetsmarknaden. Den föreslagna gränsen 17 timmars
arbete stämmer överens med den minsta arbetstid per vecka som
i princip fordras för att man skall uppfylla arbetsvillkoret vid kvalifikation
för rätt till ersättning. Utskottet ansluter sig med det anförda till
propositionens förslag och avstyrker motionsyrkandet.

InU1973: 23

I vänsterpartiet kommunisternas motion tar man upp en annan fråga
som rör deltidsarbete. Motionärerna anser att den som på grund av
arbetsbrist nödgats arbeta deltid bör ha rätt till full kompensation från
arbetslöshetsförsäkringen under förutsättning att den försäkrade under
fem månader haft ”påtvingat” deltidsarbete.

Som framgår av den tidigare redogörelsen föreligger normalt inte rätt
till hel dagpenning i det fall motionärerna tar upp. Att reglerna konstruerats
på detta sätt är bl. a. betingat av kontrollsvårigheter. Med hänsyn
bl. a. härtill anser sig utskottet inte kunna biträda motionsyrkandet.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

Utskottet tar härefter upp en annan i vpk-motionen aktualiserad
fråga, nämligen möjligheten till begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet.
I likhet med gällande lagstiftning innehåller de båda
lagförslagen bestämmelser som möjliggör för arbetslöshetskassa eller
arbetsmarknadsstyrelsen att begränsa ersättningsrätten inom yrkesområden
där varje år säsongmässigt förekommer arbetslöshet.

Motionärerna yrkar att förslaget att inskränka ersättningsrätten av
säsongskäl skall avslås såvitt gäller lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

Utskottet vill betona att den aktuella begränsningen i ersättningsrätten
endast får användas om det finns särskilda skäl. Med hänsyn härtill
godtar utskottet propositionens förslag. Motionsyrkandet avstyrks således.

Frågor som rör företagare

De båda aktuella lagarna omfattar såväl anställda som företagare, men
som framgår på ett par ställen i den tidigare redogörelsen gäller i vissa
avseenden särskilda regler för företagare.

Företagarnas möjlighet att tillhöra arbetslöshetsförsäkringen är en
relativt ny företeelse, och anslutningen är än så länge tämligen begränsad.
F. n. finns fyra kassor för företagare med sammanlagt ca
14 000 medlemmar.

När det gäller att bilda nya kassor för företagare föreslås i propositionen
att Kungl. Maj:ts tillstånd måste inhämtas.

Problemet när det gäller företagarnas ersättningsrätt är att avgränsa
de situationer som skall berättiga till ersättning. För att förebygga risker
för missbruk föreslås vissa särregler i förhållande till vad som gäller
för anställda. En av dessa är att för företagare skall gälla ett medlemsvillkor
på 24 månader i stället för 12 månader som gäller för anställda.
Detta motiveras med att företagare som ämnar avveckla sin rörelse i
allmänhet har möjlighet att i god tid förutse detta. För att förebygga
en felaktig användning av försäkringen måste därför relativt stränga er -

InU 1973: 23

sättningsvillkor uppställs. Det kan inte vara riktigt att kvalificeringskraven
sätts så lågt att vederbörande får möjlighet att bygga upp ett arbetslöshetsskydd
sedan han fått klart för sig att arbetslöshet inom en
kort tid blir en realitet.

Vad ovan anförts måste ses i sammanhang med definitionen av begreppet
arbetslöshet för företagare. Denna definition skall vara densamma
i båda lagarna. För att undvika att arbetslöshetsersättning blir
en inkomstutfyllnad för ägarna till mindre lönsamma företag gäller
som huvudregel att en företagares arbetslöshet anses inträda först den
dag då hans personliga verksamhet i rörelsen upphört. Detta krav innebär
i regel att ersättningsrätt inte föreligger förrän fast egendom och
rörelsetillgångar är avyttrade.

AMS äger om det föreligger särskilda skäl föreskriva att även andra
arbetslöshetssituationer än definitiv avveckling skall kunna berättiga till
ersättning. Med stöd av denna undantagsbestämmelse har AMS för
Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa medgivit en annan definition
av arbetslöshetsbegreppet. Enligt bestämmelserna i den kassan
föreligger arbetslöshet då fiske omöjliggörs på grund av väderleksförhållanden,
ishinder, haveri etc., dvs. händelser som medför tillfälliga
avbrott i fiskets bedrivande.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att riskerna för
missbruk av arbetslöshetsstöd så långt möjligt bör elimineras. Med
hänsyn till de arbetslöshetssituationer för företagare som stödet normalt
skall avse kan det vara berättigat att ställa krav på relativt lång tids
medlemskap, innan kassaersättning kan utgå. Utskottet är därför berett
att som huvudregel acceptera 24 månader som medlemsvillkor. Som
framgår av den tidigare redovisningen kan emellertid ersättning utgå
även i andra situationer än definitiv avveckling av rörelsen. I sådana
fall bortfaller motiveringen för alltför långtgående medlemsvillkor.
Utskottet vill därför förorda att det införs en dispensmöjlighet i LAF.
AMS bör få rätt att om särskilda skäl föreligger medge att medlemsvillkoret
bestäms till 12 månader beträffande företagarkassor. Med det
anförda har utskottet åtminstone till en del tillgodosett motionen 1973:
1833 av herr Nordgren m. fl. (m). I den motionen yrkas nämligen att
medlemsvillkoret generellt skall bestämmas till 12 månader.

I flera av motionerna yrkas dessutom att arbetslöshetsbegreppet skall
vidgas för företagare. Krav framställs att ersättning skall kunna utgå
även i andra situationer än avveckling av en rörelse. Yrkanden härom
återfinns i motionen 1973:1536 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp)
och i centerpartiets partimotion 1973: 1827. I motionerna tänker man
särskilt på småföretagare. Det är enligt motionärerna inte rimligt att
sådana företagare har sämre skydd än de anställda i företaget. Genom
reglerna om inskränkning i ersättningsrätten vid självförvållad arbetslöshet
och genom bestämmelser om relativt lång karens bör det enligt

InU1973: 23

motionen 1973: 1827 vara möjligt att undvika missbruk vid en utvidgning
av rätten till ersättning.

Utskottet vill inte förorda en ändring i definitionen av arbetslöshet
för företagare enligt huvudregeln. Däremot är utskottet inte främmande
för att det kan vara berättigat att AMS prövar om lättnader bör ske
dispensvägen. I synnerhet för företagare, vilkas verksamhet ingår såsom
ett led i en integrerad produktionsprocess och därför ofta innebär begränsade
möjligheter att påverka utvecklingen, kan det finnas arbetslöshetssituationer
av annat slag än avveckling som det bör vara möjligt
att i vart fall försäkra sig mot. Det kan gälla exempelvis vissa underleverantörer
eller företagare i transportbranschen. Med det anförda har
utskottet besvarat de förevarande motionsyrkandena, som alltså inte
bör föranleda någon åtgärd.

I den tidigare behandlade motionen 1973: 1833 finns också ett yrkande
om karenstiden för företagare. Motionärerna yrkar att karenstiden
liksom för anställda skall bestämmas till fem dagar.

Enligt propositionens förslag är karenstiden inom försäkringen fem
dagar även för företagare, dock att arbetslöshetskassa för medlemmar
som är företagare kan bestämma längre tid — upp till två månader.
Utskottet kan inte inse. att denna regel innebär någon nackdel för företagarnas
vidkommande. När det gäller kontantstödet är huvudregeln
två månaders karenstid. AMS har dock möjlighet föreskriva att kortare
karenstid skall gälla. Även denna regel är utskottet berett tillstyrka.
Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet.

I den vid riksdagens början väckta motionen 1973: 1536 av herr
Nordgren m. fl. (m, c, fp) tas upp frågor som rör makars rätt till ersättning
i de fall både man och hustru är verksamma i ett företag men
endast den ena av dem deklarerar för inkomst från företaget. Motionärerna
anser att båda makarna bör har rätt till ersättning vid arbetslöshet
i sådana fall.

Utskottet kan inte se annat än att motionärernas önskemål är tillgodosett.
Makar som gemensamt arbetar i ett företag har möjlighet att
båda vara medlemmar i arbetslöshetskassa, oavsett vem som taxeras för
inkomsten. Reglerna om rätt till kassaersättning avgör sedan om de
får ersättning. Med hänsyn till överförsäkringsbestämmelserna kan det
därvid bli aktuellt att göra en fördelning av rörelseinkomsten på de
båda makarna i förhållande till deras arbetsinsats. När det gäller kontantstödet
blir makes ersättningsrätt beroende av den faktiska arbetssituationen
i företaget. Det skall därvid inte vara utslagsgivande vem
av makarna som taxeras för inkomsten från företaget (se prop. s.
176).

Med hänvisning till det anförda bör motionen inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

InU 1973: 23

Finansieringsfrågor

Som inledningsvis nämns skall försäkringen finansieras genom statsbidrag,
arbetsgivaravgifter och medlemsavgifter. Finansieringssystemet
framgår av följande uppställning. Beloppen redovisas i milj. kr.

Arbetslös- Kontant Omställnings- Summa

hetsförsäk- arbets- bidrag, sär ringen

marknads- skilt stöd,

stöd AMS:s kostnader

Staten 100 1

grundbidrag 153 47 I

förvaltningsbidrag |

och progressivbidrag 650

Arbetsgivaravgift 307 93 400

Medlemsavgifter

(inkl. fondavkastning) 250 250

Summa 1 360 140 100 1 600

Propositionens förslag innebär att arbetsgivaravgifter skall täcka två
tredjedelar av de beräknade sammanlagda kostnaderna för kontantstöd
och grundbidrag (35 kr. av dagpenningbeloppet) inom försäkringen.
Staten skall svara för den återstående tredjedelen. För att avpassa arbetsgivares
andel till de fastställda utgifterna skall en arbetslöshetsfond
bildas. Denna skall fungera efter samma principer som gäller inom sjukförsäkringen.

Statens bidrag till försäkringen föreslås i övrigt ske genom förvaltningsbidrag
och progressivbidrag. Båda dessa bidrag föreslås bli konstruerade
så, att de utgår med högre belopp i kassor som belastas med
stora utgifter i förhållande till antalet medlemmar. Progressivbidraget
skall utgå efter en skala från 0 till 80 % (den högsta procentsatsen vid
minst 22 ersättningsdagar per årsmedlem) av ett framräknat bidragsunderlag.
F. n. utgår progressivbidrag med högst 75 %. Utöver förvaltnings-
och progressivbidrag skall särskilt statligt stöd kunna utgå.

I motionen 1973: 1828 av herr Arne Geijer i Stockholm (s) yrkas
att progressivbidraget skall höjas och beräknas efter en högre skala
med 85 % som maximum vid 22 ersättningsdagar. Motionären anser
att detta är motiverat för att kassor med hög arbetslöshet skall få möjlighet
att hålla en avgiftsnivå som inte i alltför hög grad avviker från de
avgifter kassor med lägre arbetslöshet kan hålla. Även i motionen
1973: 1831 av herr Lindberg m. fl. (s) tar man upp problemen för
kassor med hög arbetslöshet. Motionärerna begär dock inte att reglerna
för progressivbidrag skall ändras i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag
utan föreslår att de ogynnsamma effekterna av bidragssystemet
skall kompenseras genom att kassor som redovisar påtagligt höga arbetslöshetsutgifter
får särskilt stöd utöver förvaltningsbidrag och progressivbidrag.

Utskottet är medvetet om de speciella problem som en del kassor

InU 1973: 23

har till följd av hög, ofta kontinuerlig arbetslöshet inom de yrkesområden
som utgör kassans verksamhetsfält. Det förslag som herr Arne
Geijer lanserar för att komma till rätta med detta problem kan beräknas
dra en kostnad av 25 milj. kr. Förslaget skulle onekligen innebära
fördelar för kassor med hög arbetslöshet, men till följd av att hela
ersättningsskalan höjs kommer även kassor med relativt måttlig belastning
att gynnas av förslaget. Med hänsyn till att det primära syftet med
förslaget är att tillgodose kassor med särskilt höga avgifter förefaller
det lämpligare att välja en annan metod än den motionären föreslår.
Utskottet vill därför i anslutning till motionen 1973: 1831 föreslå att de
medel som beräknas för särskilt stöd till kassor i första hand inriktas
på kassor med ett stort antal ersättningsdagar per medlem. Med en
sådan lösning synes syftet med båda motionsyrkandena kunna bli tillgodosett.
Vad utskottet anfört i frågan bör ges Kungl. Maj:t till känna.

I propositionen betonas att de ökade statsbidragen till kassorna inte
bör tas till intäkt för att i vissa fall sänka medlemsavgifterna, även om
det skulle vara temporärt möjligt. Med hänsyn till framtida utgifter
är det tvärtom angeläget att kassorna konsoliderar sin ekonomi. En
viss höjning av avgifterna kan i många fall vara motiverad med hänsyn
till behovet av fonduppbyggnad. Det kan förutses att vissa kassor
kan få problem med att bygga upp erforderliga fonder. Utskottet vill i
det sammanhanget uttala att föreliggande dispensmöjligheter bör utnyttjas
så att hårt belastade kassor får erforderlig tid till förfogande för att
successivt bygga upp fonderna.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra mot vad departementschefen
anför i finansierings- och kostnadsavsnittet i propositionen. För
nästa budgetår bör i enlighet med departementschefens förslag till
kontant stöd vid arbetslöshet anvisas 680 milj. kr.

Övriga frågor

Utskottet har i det föregående främst behandlat sådana frågor i propositionen
som har samband med under riksdagsbehandlingen väckta
motioner. I den mån propositionen inte behandlats i det föregående godtar
utskottet Kungl. Maj:ts förslag. På en punkt i förslaget till lag om
arbetslöshetsförsäkring vill utskottet dock göra en justering. Med hänsyn
till riksdagens tidigare under vårsessionen fattade beslut (NU 1973:
25 rskr 1973: 109) bör i 63 § LAF beteckningen registrerad revisor utbytas
mot godkänd revisor.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1973: 1825, 1973: 1827,
yrkandet 1, 1973: 1829, yrkandet A 1,

InU 1973: 23

2. beträffande arbetslöshetsbegreppets utformning för företagare
att riksdagen med avslag på motionerna 1973: 1536, yrkandet
1, och 1973: 1827, yrkandet 6, antar i propositionen 1973: 56
framlagda förslag i fråga om 4 § lag om arbetslöshetsförsäkring
(LAF) och 4 § lag om kontant arbetsmarknadsstöd (LKA),

3. beträffande rådrum i samband med arbetsval att motionen
1973: 1829, yrkandet B i motsvarande del, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete vid arbetsanvisning
på annan ort än bostadsorten att riksdagen avslår
motionen 1973: 1829, yrkandet B i motsvarande del,

5. beträffande möjlighet att tillfälligt pröva ett arbete med rätt
att återgå till kassaersättning att motionen 1973: 1830 i motsvarande
del inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt
gäller konfliktdrabbade arbetsplatser att riksdagen med avslag
på motionen 1973: 1830 i motsvarande del, antar propositionens
förslag i fråga om 5 § LAF och 5 § LKA,

7. beträffande arbetsförmedlingens roll vid avstängning av kassamedlem
från ersättningsrätt att riksdagen avslår motionen
1973: 1830 i motsvarande del,

8. beträffande medlemsvillkoret för företagare att riksdagen

dels i anledning av motionen 1973: 1833, yrkandet 1, och
med förklaring att ändring bör göras i 6 § LAF antar paragrafen
i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

6 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som
efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan

1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning,
eller under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning
som självständig företagare (medlemsvillkor),

2. under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor).

Föreligger särskilda skäl får
arbetsmarknadsstyrelsen medge att
medlemsvillkoret bestäms till tolv
månader för försäkrad, som haft
sin huvudsakliga försörjning som
självständig företagare.

Arbetsmarknadsstyrelsen får medge att tid då förvärvsarbete skall
vara utfört beräknas i annan tidsenhet än månad.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång
för uppfyllande av arbetsvillkoret.

InU 1973: 23

dels avslår motionen 1973: 1833, yrkandet 1, i den mån yrkandet
inte behandlats ovan,

9. beträffande reglerna för bestämmande av med arbete jämställd
tid att riksdagen, med avslag på motionen 1973: 1830
i motsvarande del, antar propositionens förslag i fråga om 7 §
LAF och 7 § LKA,

10. beträffande överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid att
riksdagen i anledning av motionerna 1973: 1826, yrkandet 1,
1973: 1827, yrkandet 2, 1973: 1829, yrkandet A 2, och 1973:
1830 i motsvarande del, samt med förklaring att ändringar bör
göras i propositionens förslag antar 8 § LAF och 8 § LKA
i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

LAF

8 § Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn under tid för vilken
föräldrapenning enligt 3 kap. 13 §
lagen (1962: 381) om allmän försäkring
utgått, i den mån sådan tid
ej enligt 7 § jämställes med tid under
vilken förvärvsarbete utförts.

8 § Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn som ej fyllt två år, i
den mån sådan tid ej enligt 7 §
jämställes med tid under vilken
förvärvsarbete utförts.

Kungl. Maj. ts förslag Utskottets förslag

LKA

8 § Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn under tid för vilken
föräldrapenning enligt 3 kap. 13 §
lagen (1962: 381) om allmän försäkring
utgått, i den mån sådan tid
ej enligt 7 § jämställes med tid
under vilken förvärvsarbete utförts.

8 § Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn som ej fyllt två år, i
den mån sådan tid ej enligt 7 §
jämställes med tid under vilken
förvärvsarbete utförts.

InU 1973: 23

11. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd till nyutbildade att
riksdagen — med bifall till motionerna 1973: 1826, yrkandet 2,
1973: 1827, yrkandet 4, 1973: 1829, yrkandet A 3, och i anledning
av motionen 1973: 1830 i motsvarande del, samt med
förklaring att ändring bör göras i propositionens förslag i fråga
om 9 § LKA — antar paragrafen i följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

9 § Den som i minst fem måna- 9 § Den som i minst tre månader
i anslutning till att han av- der i anslutning till att han avslutat
ungdomsutbildning, sådan slutat ungdomsutbildning, sådan

yrkesinriktad vuxenutbildning på yrkesinriktad vuxenutbildning på

heltid som omfattar minst ett läs- heltid som omfattar minst ett läsår
och som berättigar till studie- år och som berättigar till studiesocialt
stöd eller arbetsmarknads- socialt stöd eller arbetsmarknadsutbildning
som omfattar minst tre utbildning som omfattar minst tre

månader, stått till arbetsmarkna- månader, stått till arbetsmarknadens
förfogande som arbetssökan- dens förfogande som arbetssökande
genom den offentliga arbets- de genom den offentliga arbetsförmedlingen
är berättigad till förmedlingen är berättigad till

kontant arbetsmarknadsstöd, utan kontant arbetsmarknadsstöd, utan

att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Sö- alt ha uppfyllt arbetsvillkoret. Sökanden
skall dock ställa sig till kanden skall dock ställa sig till

arbetsmarknadens förfogande in- arbetsmarknadens förfogande inom
fem månader från utbildning- om fem månader från utbildningens
avslutande, om ej särskilda ens avslutande, om ej särskilda

skäl föreligger. skäl föreligger.

Arbetslös som avses i 1 § 3. och 4. skall vid tillämpning av första
stycket anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

12. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd till på arbetsmarknaden
återinträdande yrkesutbildad arbetskraft att motionen
1973: 1827, yrkandet 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

13. beträffande slopande av karensvillkor för anställda att riksdagen
med avslag på motionen 1973: 1830, i motsvarande del,
godkänner vad utskottet anfört,

14. beträffande karensvillkor för företagare att riksdagen avslår
motionen 1973: 1833, yrkandet 2,

15. att riksdagen antar propositionens förslag beträffande 13 §
LAF och 13 § LKA,

16. beträffande ersättningstidens längd för arbetslösa över 55 års
ålder att riksdagen med avslag på motionen 1973: 1830 i
motsvarande del, antar propositionens förslag i fråga om 1 §
och 14 § LKA,

17. beträffande valmöjligheten mellan utbildningsbidrag och ersättning
från arbetslöshetskassa att riksdagen avslår motionen
1973: 1832,

InU 1973: 23

18. beträffande kontantstödets storlek att riksdagen avslår motionen
1973: 1830 i motsvarande del,

19. beträffande inkomstprövning mot makes inkomst att riksdagen

dels antar propositionens förslag i fråga om 21 § LKA,
dels i anledning av motionerna 1973: 1785, 1973: 1826,
yrkandet 3, 1973: 1827, yrkandet 5, 1973: 1829, yrkandet C,
1973: 1830 i motsvarande del, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om utredning av frågan,

20. beträffande sänkning av tidskravet för rätt till ersättning vid
deltidsarbete att riksdagen avslår motionen 1973: 1829, yrkandet
A 4,

21. beträffande vidgad rätt till ersättning vid deltidsarbete att
riksdagen avslår motionen 1973: 1830 i motsvarande del,

22. att riksdagen antar propositionens förslag beträffande 18 §
LKA,

23. att riksdagen antar propositionens förslag beträffande 19 §
LKA,

24. att riksdagen antar propositionens förslag beträffande 22 §
LAF,

25. beträffande begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet
att riksdagen, med avslag på motionen 1973: 1830 i
motsvarande del, antar propositionens förslag i fråga om 28 §
LAF och 25 § LKA,

26. beträffande makes ersättningsrätt att motionen 1973: 1536,
yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

27. beträffande statsbidrag till kassor med hög arbetslöshet bland
medlemmarna att riksdagen

dels med bifall till motionen 1973: 1831 och i anledning
av motionen 1973: 1828 som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

dels avslår motionen 1973: 1828 i den mån den inte behandlats
ovan,

28. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i
propositionens förslag i fråga om 63 § LAF antar paragrafen
i följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

63 § Är erkänd arbetslöshetskassas
verksamhet av stor omfattning
eller föreligger annars särskilda
skäl till det, kan arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva att minst en
av revisorerna skall vara auktoriserad
revisor eller registrerad revisor.

Utskottets förslag

63 § Är erkänd arbetslöshetskassas
verksamhet av stor omfattning
eller föreligger annars särskilda
skäl till det, kan arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva att minst en
av revisorerna skall vara auktoriserad
revisor eller godkänd revisor.

InU 1973: 23

29. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för finansiering
av det kontanta stödet vid arbetslöshet som angetts i propositionen,

30. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

A. lag om arbetslöshetsförsäkring i den mån förslaget inte
behandlats ovan,

B. lag om kontant arbetsmarknadsstöd i den mån förslaget
inte behandlats ovan,

C. lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och
det kontanta arbetsmarknadsstödet,

D. lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

31. att riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret
1973/74 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 680 000 000 kr.

Stockholm den 17 maj 1973

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Nilsson
i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn
(s), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s),
Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp), Olsson i Asarum (s) och Hallgren (vpk).

Reservationer

1. Utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (punkt 1)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m),
fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c)
och Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 41 med
”Frågan om” och slutar på s. 43 med ”sättas igång” bort ha följande
lydelse:

KSA-utredningen hade i uppdrag att pröva frågan om en obligatorisk

InU1973: 23

försäkring. IO A-utredningen redovisar endast allmänna synpunkter i
ämnet och för inte något mera detaljerat resonemang om utformningen
av en obligatorisk försäkring. Sedan KSA-utredningen lade fram sitt
förslag har utvecklingen klart visat att det finns behov av ett obligatoriskt
försäkringsskydd för de förvärvsarbetande. En av de stora löntagarorganisationerna,
TCO, har nyligen anslutit sig till denna ståndpunkt.

Propositionens förslag, som bygger på de nuvarande ersättningssystemen,
innebär visserligen väsentliga förbättringar men har ändå
uppenbara svagheter. En tredjedel av de förvärvsarbetande står utanför
arbetslöshetskassorna. En stor del av denna grupp har i praktiken inte
heller möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd. Det gäller exempelvis
hemarbetande kvinnor som önskar gå ut på arbetsmarknaden och
många företagare. Ett bristfälligt arbetslöshetsskydd i det föreslagna
systemet har också de deltidsanställda, vilka ofta är kvinnor, samt ungdomar
som genomgått utbildning men ej kunnat få arbete. Den nuvarande
ordningen innebär generellt sett att grupper som har en svag
ställning "å arbetsmarknaden också har ett dåligt ekonomiskt arbetslöshetssk)
1.

Systemet med frivilliga arbetslöshetskassor innebär många fördelar,
särskilt genom kassornas goda kontakter med medlemmar, organisationer
och arbetsmarknadsmyndigheter. Det är viktigt att man vid utformning
av en obligatorisk försäkring tar till vara fördelarna och erfarenheterna
a\ den frivilliga försäkringen. Strävan bör vara ett fortsatt starkt
inflytande från de försäkrade och deras organisationer.

En betydande svaghet vidlåder emellertid det nuvarande systemet med
fristående kassor för olika yrkesområden. Avgiftsnivån varierar i betydande
grad mellan olika grupper försäkrade och detta innebär i praktiken
att de som har liten arbetslöshetsrisk också har en låg avgift,
medan förhållandet är det omvända för dem som löper stor risk att bli
arbetslösa. Detta är föga tillfredsställande med hänsyn till den solidaritet
mellan medborgarna som bör prägla uppbyggnaden av en socialförsäkring.

Utskottet förordar med hänsyn till det anförda att Kungl. Maj:t tillsätter
en utredning med uppgift att lägga fram förslag till en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Utredningen bör vara obunden när det
gäller att finna organisatoriska lösningar, men självfallet måste försäkringen
samordnas både med den allmänna försäkringen och med olika
arbetsmarknadspolitiska medel och instrument. Utredningen bör vara
parlamentariskt sammansatt och innehålla representanter för organisationerna
på arbetsmarknaden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1825,

5 Riksdagen 1973.18 Sami. Nr 23

InU 1973: 23

1973: 1827, yrkandet 1, och 1973: 1829, yrkandet A 1, uttalar
sig för att en sådan utredning kommer till stånd i enlighet med
vad utskottet anfört.

2. Innebörden av begreppet lämpligt arbete vid arbetsanvisning på annan
ort än bostadsorten (punkt 4)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m),
fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Oskarson (m), Mattson i Skee (c)
och Ekinge (fp) som anser

dels att den del på s. 45 i utskottets yttrande som börjar med ”Beträffande
den” och slutar med ”väsentligt högre” bort ha följande lydelse: Utskottet

tar härefter upp den i folkpartiets partimotion behandlade
frågan om kravet på geografisk rörlighet när den ena av två förvärvsarbetande
makar är arbetslös och erbjuds arbete på annan ort. För att
vara bibehållen vid ersättningsrätt är i princip en sådan make enligt nuvarande
praxis skyldig att acceptera arbetet under förutsättning att orten
inte är mera avlägsen än att han kan pendla till hemmet över veckosluten.

Enligt utskottet är en sådan tolkning av bestämmelsen alltför sträng.
Den innebär krav på stora personliga uppoffringar och kan direkt medverka
till familjesplittring. Utskottet ansluter sig därför till uppfattningen
i motionen 1973: 1829 att förvärvsarbetande make bör vara skyldig
acceptera arbete på ort utanför dagligt pendlingsavstånd från hemorten
endast under förutsättning att den andre maken kan på den nya orten
erbjudas ett i stort sett likvärdigt arbete som han har samt att bostadsfrågan
kan ordnas. Vad utskottet anfört om innebörden av begreppet
lämpligt arbete såvitt nu är i fråga bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete vid arbetsanvisning
på annan ort än bostadsorten att riksdagen med
bifall till motionen 1973: 1829, yrkandet B i motsvarande del,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

3. Möjlighet att tillfälligt pröva ett arbete med rätt att återgå till kassaersättning
(punkt 5)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med ”För
att” och slutar på följande sida med ”denna del” bort ha följande lydelse: -

InU 1973: 23

Med hänsyn till de förvärvsarbetandes skilda förutsättningar är det
svårt att i de individuella fallen avgöra vilket arbete som skall anses
lämpligt. Ett sätt att i praktiken komma till rätta med detta problem
är, som föreslås i vpk-motionen, att tillämpa en ordning som innebär
att den förvärvsarbetande har rätt att pröva ett arbete och, om arbetet
inte visar sig vara lämpligt, återgå till kassaersättning utan karens.
Ett sådant system innebär fördelar såväl för den ersättningsberättigade
som för samhället och kassorna. Utskottet biträder således motionsförslaget.
Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande möjlighet att tillfälligt pröva ett arbete med rätt
att återgå till kassaersättning att riksdagen med bifall till
motionen 1973: 1830 i motsvarande del som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

4. Innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt gäller konfliktdrabbade
arbetsplatser (punkt 6)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 46 i utskottets yttrande som börjar med ”Arbetskonflikter
som” och slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets mening är det förkastligt att anvisa arbetssökande
arbete på en arbetsplats där det råder arbetskonflikt. Det är härvidlag
utan betydelse om konflikt enligt nuvarande terminologi betecknas som
lovlig eller ej. Utskottet biträder därför yrkandet i vpk-motionen att
arbete inte skall anses som lämpligt om det avser arbetsplats där arbetsstrid
pågår. 5 § i såväl LAF som LKA bör ändras i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt
gäller konfliktdrabbade arbetsplatser att riksdagen med bifall
till motionen 1973: 1830 i motsvarande del samt med förklaring
att ändring bör göras i propositionens förslag antar
5 § LAF och 5 § LKA i följande som utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

LAF

5 § Erbjudet arbete skall anses 5 § Erbjudet arbete skall anses
lämpligt, om lämpligt, om

1. inom ramen för tillgången på 1. inom ramen för tillgången på
arbetstillfällen skälig hänsyn tagits arbetstillfällen skälig hänsyn ta till

den försäkrades yrkesvana och gits till den försäkrades yrkesvana

InU 1973: 23

Kungl. Maj:ts förslag

förutsättningar i övrigt för arbetet
samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är
förenliga med de förmåner som utgår
till den som är anställd enligt
kollektivavtal eller, om sådant icke
finnes, är skäliga i förhållande till
de förmåner som vid jämförliga
företag utgår till arbetstagare med
likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats
där arbetskonflikt råder
till följd av stridsåtgärd som är
lovlig enligt lag och kollektivavtal,

4. förhållandena på arbetsplatsen
motsvarar vad som angives i
författning eller myndighets föreskrifter
rörande åtgärder till förebyggande
av ohälsa eller olycksfall.

Utskottets förslag

och förutsättningar i övrigt för arbetet
samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är
förenliga med de förmåner som utgår
till den som är anställd enligt
kollektivavtal eller, om sådant icke
finnes, är skäliga i förhållande till
de förmåner som vid jämförliga
företag utgår till arbetstagare med
likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats
där arbetskonflikt råder,

4. förhållandena på arbetsplatsen
motsvarar vad som angives i
författning eller myndighets föreskrifter
rörande åtgärder till förebyggande
av ohälsa eller olycksfall.

LKA

5 § Erbjudet arbete skall anses
lämpligt, om

1. inom ramen för tillgången på
arbetstillfällen skälig hänsyn tagits
till den arbetssökandes yrkesvana
och förutsättningar i övrigt för arbetet
samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är
förenliga med de förmåner som utgår
till den som är anställd enligt
kollektivavtal eller, om sådant icke
finnes, är skäliga i förhållande till
de förmåner som vid jämförliga
företag utgår till arbetstagare med
likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats
där arbetskonflikt råder
till följd av stridsåtgärd som är
lovlig enligt lag och kollektivavtal,

4. förhållandena på arbetsplatsen
motsvarar vad som angives i
författning eller myndighets föreskrifter
rörande åtgärder till förebyggande
av ohälsa eller olycksfall.

5 § Erbjudet arbete skall anses
lämpligt, om

1. inom ramen för tillgången på
arbetstillfällen skälig hänsyn tagits
till den arbetssökandes yrkesvana
och förutsättningar i övrigt för arbetet
samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är
förenliga med de förmåner som
utgår till den som är anställd enligt
kollektivavtal eller, om sådant
icke finnes, är skäliga i förhållande
till de förmåner som vid jämförliga
företag utgår till arbetstagare
med likvärdiga arbetsuppgifter
och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats
där arbetskonflikt råder,

4. förhållandena på arbetsplatsen
motsvarar vad som angives i
författning eller myndighets föreskrifter
rörande åtgärder till förebyggande
av ohälsa eller olycksfall.

InU 1973: 23

5. Arbetsförmedlingens roll vid avstängning av kassamedlem från ersättningsrätt
(punkt 7)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 47 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Det nuvarande systemet innebär att arbetsförmedlingen i praktiken
avgör avstängningsärenden även om de formella besluten ligger hos
arbetslöshetskassorna. Denna ordning bör brytas och hela bedömningen
i avstängningsfrågorna överföras till kassorna och vederbörande
fackliga organisationer. Kungl. Maj:t bör utfärda föreskrifter i enlighet
härmed. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsförmedlingens roll vid avstängning av kassamedlem
från ersättningsrätt att riksdagen i anledning av motionen
1973: 1830 i motsvarande del som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

6. Överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid (punkt 10)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 49 i utskottets yttrande som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man på olika sätt
stöder småbarnsföräldrars ställning på arbetsmarknaden. Vid en prövning
av motionsyrkandena har utskottet för sin del kommit till den uppfattningen
att de föreslagna reglerna för överhoppningsbar tid bör ändras
i enlighet med motionärernas förslag. Detta innebär att förälder, som
har arbete de sista fem månaderna före ett barns födelse och därefter
avstår från förvärvsarbete för att ta hand om barnet, fortfarande är kvalificerad
för rätt till ersättning i fråga om arbetsvillkoret, om arbete
söks då barnet uppnått tre och ett halvt års ålder. Utskottets ställningstagande
innebär att 8 § i de båda lagförslagen bör ändras.

Övriga i sammanhanget redovisade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid att
riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1826, yrkandet 1,
1973: 1827, yrkandet 2, 1973: 1829, yrkandet A 2, och 1973:
1830, i motsvarande del, samt med förklaring att ändringar bör
göras i propositionens förslag antar 8 § LAF och 8 § LKA
i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

InU 1973: 23

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

LAF

8 § Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn under tid för vilken
föräldrapenning enligt 3 kap. 13 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
utgått, i den mån sådan tid
ej enligt 7 § jämställes med tid under
vilken förvärvsarbete utförts.

8 § Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn som ej fyllt tre år, i
den mån sådan tid ej enligt 7 §
jämställes med tid under vilken
förvärvsarbete utförts.

LKA

8 § Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn under tid för vilken
föräldrapenning enligt 3 kap. 13 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
utgått, i den mån sådan tid
ej enligt 7 § jämställes med tid
under vilken förvärvsarbete utförts.

8 § Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn som ej fyllt tre år, i
den mån sådan tid ej enligt 7 §
jämställes med tid under vilken
förvärvsarbete utförts.

7. Slopande av karensvillkor för anställda (punkt 13)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 50 med ”Utskottet
accepterar” och slutar på följande sida med ”utskottet motionsyrkandet”
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning saknas bärande skäl för att behålla karensvillkoret
för anställda. En arbetslös lika väl sorn en sjuk har behov
att få kompensation för inkomstbortfallet redan första dagen detta inträffar.
Utskottet biträder därför motionärernas förslag. Detta föranleder
ändring i 13 § i de båda lagarna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

InU 1973: 23

13. beträffande slopande av karensvillkor för anställda att riksdagen
med bifall till motionen 1973: 1830 i motsvarande del godkänner
vad utskottet anfört.

8. Utformning av karensreglema (punkt 15)

av herr Hallgren (vpk) som anser att utskottets hemställan under 15 —
vid bifall till reservationen 7 — bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen med förklaring att ändringar bör göras i propositionens
förslag i fråga om 13 § LAF och 13 § LKA antar
paragraferna i följande som utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

LAF

13 § Dagpenning får icke utgå
förrän den försäkrade under en
sammanhängande tid av fem kalenderveckor
varit arbetslös fem
dagar (karensvillkor). I karenstid
inräknas endast dag för vilken
dagpenning skulle ha utgått, om
karenstiden gått till ända.

1 fråga om medlem som före
arbetslöshetens inträde haft sin
huvudsakliga försörjning genom
verksamhet som självständig företagare
får erkänd arbetslöshetskassa
föreskriva en karenstid om
högst två månader. Därvid skall
den tid inom vilken karenstiden
beräknas förlängas i motsvarande
omfattning.

13 § Dagpenning till medlem som
före arbetslöshetens inträde haft
sin huvudsakliga försörjning genom
verksamhet som självständig
företagare får icke utgå förrän
den försäkrade under en sammanhängande
tid av fem kalenderveckor
varit arbetslös fem dagar
(karensvillkor). I karenstid inräknas
endast dag för vilken dagpenning
skulle ha utgått, om karenstiden
gått till ända.

Erkänd arbetslöshetskassa får
för medlem som avses i första
stycket föreskriva en karenstid
om högst två månader. Därvid
skall den tid inom vilken karenstiden
beräknas förlängas i motsvarande
omfattning.

LKA

13 § Kontant arbetsmarknadsstöd
får icke utgå förrän sökanden under
en sammanhängande tid av
fem kalenderveckor varit arbetslös
fem dagar (karensvillkor). I karenstid
inräknas endast dag för
vilken stöd skulle ha utgått, om
karenstiden gått till ända.

I fråga om den som före arbetslöshetens
inträde haft sin huvudsakliga
försörjning genom
verksamhet som självständig företagare
gäller en karenstid om två

13 § Till sökande som före arbetslöshetens
inträde haft sin huvudsakliga
försörjning genom verksamhet
som självständig företagare
får kontant arbetsmarknadsstöd
icke utgå förrän sökanden under
en sammanhängande tid av sex
månader varit arbetslös två månader
(karensvillkor). I karenstid inräknas
endast dag för vilken stöd
skulle ha utgått, om karenstiden
gått till ända.

Arbetsmarknadsstyrelsen får,

InU 1973: 23

Kungl. Maj: Is förslag

månader. Den tid inom vilken karenstiden
beräknas skall för sådan
sökande utgöra sex månader. Arbetsmarknadsstyrelsen
får, om särskilda
skäl föreligger, föreskriva
att kortare karenstid skall gälla.

Sökande som avses i 1 § 3. och

4. behöver ej uppfylla karensvillkoret.
Detsamma gäller den som
är ersättningsberättigad enligt 9 §.

Utskottets förslag

om särskilda skäl föreligger, föreskriva
att kortare karenstid skall
gälla.

Sökande som avses i 1 § 3. behöver
ej uppfylla karensvillkoret.

9. Ersättningstidens längd för arbetslösa över 55 års ålder (punkt 16)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 51 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet
godtar” och slutar med ”avstyrker motionsförslaget” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det inte skäl att begränsa ersättningstiden
för 55-åringar med hänsyn till orsaken för arbetslösheten. Ersättningsbehovet
för den enskilde är lika stort om han blivit arbetslös av
det ena eller andra skälet. Om det inte är möjligt att skaffa ett lämpligt
arbete bör ersättningsperioden därför vara obegränsad. Detta bör gälla
såväl för utförsäkrade kassamedlemmar över 55 år som för dem som
endast varit berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande ersättningstidens längd för arbetslösa över 55 års
ålder att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1830 i motsvarande
del samt med förklaring att ändring bör göras i propositionens
förslag i fråga om 1 § och 14 § LKA antar paragraferna
i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

1 § Kontant arbetsmarknadsstöd 1 § Kontant arbetsmarknadsstöd
utges enligt denna lag vid arbets- utges enligt denna lag vid arbetslöshet
till löshet till

1. den som icke är försäkrad 1. den som icke är försäkrad en enligt

lagen (1973: 000) om ar- ligt lagen (1973: 000) om arbets betslöshetsförsäkring,

löshetsförsäkring,

2. försäkrad enligt nämnda lag 2. försäkrad enligt nämnda lag

som efter inträdet i erkänd arbets- som efter inträdet i erkänd arbetslöshetskassa
ännu ej uppfyllt med- löshetskassa ännu ej uppfyllt medlemsvillkoret
enligt lagen, lemsvillkoret enligt lagen,

3. försäkrad enligt nämnda lag 3. försäkrad enligt nämnda lag

som ej har rätt till ersättning en- som ej har rätt till ersättning enligt
lagen på grund av att ersätt- ligt lagen på grund av att ersätt ningsperiod

gått till ända sedan ningsperiod gått till ända sedan

han uppnått 60 års ålder, eller han uppnått 55 års ålder.

InU 1973: 23

Kungl. Maj:ts förslag

4. försäkrad enligt nämnda lag
som ej har rätt till ersättning enligt
lagen på grund av att ersättningsperiod
gått till ända sedan
han uppnått 55 års ålder och blivit
arbetslös av anledning som
anges i 14 § andra stycket.

14 § Kontant arbetsmarknadsstöd
utgår under längst 150 dagar från
det karensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod),
om ej annat följer
av 15 § sista stycket. Har
stödtagaren uppnått 55 års ålder
innan ersättningsperioden gått till
ända, är perioden i stället 300 dagar.
Sedan stödtagaren uppnått 60
års ålder, är ersättningsperioden
icke begränsad. Detsamma gäller
sökande som avses il §4.

Även i fråga om den som fyllt
minst 55 år innan ersättningsperioden
gått till ända är ersättningsperioden
obegränsad, om han blivit
arbetslös som en omedelbar
följd av nedläggning av eller bestående
ändring i driften vid företag
där han var anställd eller avveckling
av hans verksamhet som
självständig företagare på grund
av omfattande eller genomgripande
förändring i ortens näringsliv
eller i den näringsgren där han
utövade verksamheten samt om
han i minst 24 månader under de
tre åren närmast före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd
upphör vid utgången av
månaden före den under vilken
den arbetslöse fyller 67 år eller
när han dessförinnan börjar uppbära
ålderspension, hel förtidspension
eller helt sjukbidrag enligt lagen
(1962: 381 )om allmän försäk -

Utskottets förslag

14 § Kontant arbetsmarknadsstöd
utgår under längst 150 dagar från
det karensvillkoret uppfylls (ersättningsperiod),
om ej annat följer
av 15 § sista stycket. Har
stödtagaren uppnått 55 års ålder
innan ersättningsperioden gått till
ända, är perioden icke begränsad.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd
upphör vid utgången av
månaden före den under vilken
den arbetslöse fyller 67 år eller när
han dessförinnan börjar uppbära
ålderspension, hel förtidspension
eller helt sjukbidrag enligt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring.

ring.

InU 1973: 23

10. Kontantstödets storlek (punkt 18)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 53 i utskottets yttrande som börjar med ”Innebörden
av” och slutar med ”allmänna försäkringen” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är en viss uppräkning av kontantstödet
berättigat i förhållande till propositionens förslag. Kontantstödets normalbelopp
bör inte sättas lägre än dagpenningbeloppet enligt arbetslöshetsförsäkringens
lägsta klass, dvs. 40 kr. En höjning till detta belopp får
följder i fråga om bl. a. inkomstprövningsregler och finansieringen av
ersättningssystemet. Kungl. Maj:t bör därför närmare utreda konsekvenserna
och snarast möjligt lägga fram förslag om erforderliga ändringar
i lagstiftningen m. m. i enlighet med de intentioner som ovan
redovisats. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande kontantstödets storlek att riksdagen i anledning av
motionen 1973: 1830 i motsvarande del som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

11. Vidgad rätt till ersättning vid deltidsarbete (punkt 21)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 55 i utskottets yttrande som börjar med ”Sorn
framgår av” och slutar med ”biträda motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Det får anses rimligt att
den som står till förfogande för heltidsarbete men varit partiellt arbetslös
till följd av att endast deltidsarbete kan erbjudas vid arbetslöshet bör
ha rätt till hel ersättning. Kungl. Maj:t bör utreda de tekniska konsekvenserna
av detta förslag och lägga fram proposition i ämnet till höstriksdagen.
Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande vidgad rätt till ersättning vid deltidsarbete att riksdagen
i anledning av motionen 1973: 1830 i motsvarande del
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

InU 1973: 23

12. Begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet (punkt 25)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 55 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning saknas skäl att upprätthålla begränsningsregler
för säsongarbetares ersättningsrätt. De aktuella bestämmelserna
i lagförslagen bör därför utgå.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet
att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1830 i motsvarande
del avslår propositionens förslag i fråga om 28 §
LAF och 25 § LKA.

Särskilda yttranden

1. Inkomstprövning mot makes inkomst (punkt 19)

av herr Hallgren (vpk):

Som utskottet framhåller kan principiella invändningar riktas mot att
en arbetslös persons understöd reduceras med hänsyn till att den arbetslöses
make har inkomst. Även om man anser sig kunna acceptera inkomstprövning
så är den föreslagna regeln olyckligt utformad med
hänsyn till att reduktionen sätter in redan vid en inkomst för make som
överstiger 23 000 kr. Utformningen av regeln får också den egendomliga
konsekvensen att, medan heltidsarbetande får vidkännas reduktion
för makeinkomsten från 23 000 kr., så börjar reduktionen för halvtidsarbetande
först vid makeinkomster överstigande 40 000 kr.

Med hänsyn till att utskottet begärt en utredning av frågan har jag
ansett mig kunna avstå från att nu ställa något yrkande. Jag utgår
emellertid från att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Utredningsarbetet
bör även beakta konsekvenserna av en höjning av kontantstödet
till 40 kr. som jag uttalat mig för i reservationen 10.

2. Ersättning vid deltidsarbete (punkt 20)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m),
fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c)
och Ekinge (fp):

Enligt vår uppfattning är det mycket som talar för en sänkning av
tidskravet på minst 17 timmars arbete per vecka för rätt till arbetslöshetsersättning.
Såsom framgår av reservationen 1 bör den frågan prövas

InU 1973: 23

i samband med utredningen om en obligatorisk försäkring. Vi anser oss
därför t. v. kunna acceptera de regler om ersättning för deltidsarbetande
som föreslås i propositionen.

3. Finansieringsfrågor (punkt 31)

av herr Hallgren (vpk):

Kostnaderna för den föreslagna reformen är svåra att beräkna, bl. a.
med hänsyn till problemen att göra en bedömning av arbetslöshetens
framtida omfattning. Jag är medveten om att de förbättringar i arbetslöshetsskyddets
utformning som jag föreslagit kommer att dra med sig
vissa kostnader utöver vad propositionen innebär. En del av dessa kostnader
kommer att belasta arbetsgivarna.

Med hänsyn till de nämnda svårigheterna att göra en riktig uppskattning
av kostnaderna för hela reformen och till de trots allt relativt begränsade
nettoutgifter för staten som mina förslag innebär har jag inte
ansett mig böra föreslå någon förändring beträffande medelsanvisningen
för nästa budgetår. Jag utgår från att på tilläggsstat vid behov anvisas
ytterligare medel.

Slutligen vill jag tillägga att finansieringen av arbetslöshetsskyddet bör
omprövas inom en nära framtid så att kostnaderna får bäras av arbetsgivarna.

InU 1973: 23

Innehållsförteckning

Sid.

Kungl. Maj:ts förslag 1

1. Förslag till Lag om arbetslöshetsförsäkring 3

2. Förslag till Lag om kontant arbetsmarknadsstöd 23

3. Förslag till Lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet 30

4. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m 31

Motioner 32

Utskottet 40

Stödsystemets utformning 40

Allmänna förutsättningar för rätt till ersättning 43

Medlemsvillkor 48

Arbetsvillkor 48

Stöd till ny- och återinträdande på arbetsmarknaden 49

Karensvillkor .... 50

Ersättningstid 51

Ersättningens storlek m. m 52

Deltidsarbete m. m 54

Begränsning vid säsongarbetslöshet 55

Frågor som rör företagare 55

Finansieringsfrågor 58

Övriga frågor 59

Utskottets hemställan 59

Reservationer 64

1. Utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (c, fp, m) 64

2. Innebörden av begreppet lämpligt arbete vid arbetsanvisning

på annan ort än bostadsorten (c, fp, m) 66

3. Möjlighet att tillfälligt pröva ett arbete med rätt att återgå

till kassaersättning (vpk) 66

4. Innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt gäller konfliktdrabbade
arbetsplatser (vpk) 67

5. Arbetsförmedlingens roll vid avstängning av kassamedlem
från ersättningsrätt (vpk) 69

6. Överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid (vpk) 69

7. Slopande av karensvillkor för anställda (vpk) 70

8. Utformning av karensreglerna (vpk) 71

9. Ersättningstidens längd för arbetslösa över 55 års ålder (vpk) 72

10. Kontantstödets storlek (vpk) 74

11. Vidgad rätt till ersättning vid deltidsarbete (vpk) 74

12. Begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet (vpk) 75
Särskilda yttranden 75

1. Inkomstprövning mot makes inkomst (vpk) 75

2. Ersättning vid deltidsarbete (c, fp, m) 75

3. Finansieringsfrågor (vpk) 76

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 7300S8