Inrikesutskottets betänkande nr 21 är 1973 InU 1973:21

Nr 21

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:108 med
förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1954:193).

Propositionen

I propositionen 1973:108 har Kungl. Maj:t (inrikesdepartementet)
förslagit riksdagen att antaga det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i utlänningslagen (1954:193), se bilaga.

Propositionens förslag innebär att utlänningslagen ändras så att
utlänningsnämnden inte behöver höras i sådana ärenden om avvisning
eller om verkställighet av avvisning, förpassning, utvisning eller förvisning,
där den centrala utlänningsmyndigheten finner uppenbart att utlänningen
bör tillåtas att uppehålla sig i riket.

Utskottet

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj ds
förslag och får därför hemställa

att riksdagen bifaller propositionen 1973:108.

Stockholm den 3 maj 1973

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m), Fridolfsson i
Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar
Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee (c),
Ekinge (fp), Gustafsson i Säffle (c) och Olsson i Asarum (s).

1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 21

InU 1973:21

2

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom förordnas att 20, 23, 45 och 58 §§ utlänningslagen (1954:
193) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §i

Avvisning skall ske vid utlännings ankomst till riket eller omedelbart
därefter; avvisning med stöd av 19 § må dock ske intill tre månader efter
ankomsten. Beslut om avvisning meddelas av polismyndighet.

Finner polismyndigheten skäl till
avvisning föreligga men påstår utlänningen
att han i det land, från
vilket han kommit, löper risk att
bliva utsatt för politisk förföljelse
eller att han där icke åtnjuter
trygghet mot att bliva sänd till
land, i vilket han löper sådan risk,
och är påståendet icke uppenbart
oriktigt, skall ärendet underställas
den centrala utlänningsmyndigheten.
Den centrala utlänningsmyndigheten
har att, efter utlänningsnämndens
hörande, besluta i ärendet
så snart det kan ske; är ärendet
synnerligen brådskande, må
den centrala utlänningsmyndigheten
meddela beslut, ehuru yttrandet
från utlänningsnämnden icke
föreligger.

Finner polismyndigheten skäl
till avvisning föreligga men påstår
utlänningen att han i det land, från
vilket han kommit, löper risk att
bliva utsatt för politisk förföljelse
eller att han där icke åtnjuter
trygghet mot att bliva sänd till
land, i vilket han löper sådan risk,
och är påståendet icke uppenbart
oriktigt, skall ärendet underställas
den centrala utlänningsmyndigheten.
Den centrala utlänningsmyndigheten
har att, efter utlänningsnämndens
hörande, besluta i ärendet
så snart det kan ske. Finner
den centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart att avvisning ej bör
ske eller är ärendet synnerligen
brådskande, må beslut meddelas
utan att yttrande inhämtas från

utlänningsnämnden.

Vad i andra stycket sägs skall ock gälla, då anledning förekommer till
avvisning enligt 19 § andra stycket ävensom då polismyndigheten finner
det vara tveksamt, om utlänning, mot vilken avvisningsanledning förekommer,
bör avvisas.

23 §2

Beslut om förpassning meddelas,
efter utlänningsnämndens hörande,
av den centrala utlänningsmyndigheten.
Föreligger beslut som avses
i 12 § första stycket, erfordras
dock icke att utlänningsnämnden
yttrar sig i förpassningsärendet.

Beslut i förpassningsärende meddelas,
efter utlänningsnämndens
hörande, av den centrala utlänningsmyndigheten.
Finner den centrala
utlänningsmyndigheten uppenbart
att förpassning ej bör ske
eller föreligger beslut som avses
i 12 § första stycket, må beslut
meddelas utan att yttrande inhämtas
av utlänningsnämnden.

1 Senaste lydelse 1963:620.

* Senaste lydelse 1968:755.

InU 1973:21

3

Nuvarande lydelse

45

Innan den centrala utlänningsmyndigheten
i ärende, som efter
besvär kommit under myndighetens
prövning, meddelar beslut om
avvisning, skall yttrande inhämtas
från utlänningsnämnden.

Föreslagen lydelse
§3

Innan den centrala utlänningsmyndigheten
meddelar beslut i avvisningsärende,
som efter besvär
kommit under myndighetens prövning,
skall utlänningsnämnden höras.
Finner den centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart att
avvisning ej bör ske, må beslut
meddelas utan att yttrande inhämtas
från utlänningsnämnden.

58 §

Avvisning skall så snart det kan ske verkställas av polismyndighet.
Verkställighet av förpassning, förvisning och utvisning ankommer på
länsstyrelse.

Påstår utlänningen att han i det
land, till vilket han skulle befordras,
löper risk att bliva utsatt för
politisk förföljelse eller att han där
icke åtnjuter trygghet mot att bliva
sänd till land, i vilket han löper
sådan risk, och är påståendet icke
uppenbart oriktigt, skall ärendet
underställas den centrala utlänningsmyndigheten;
underställning
skall dock ej ske, om påståendet
enligt det beslut som förekommer
till verkställighet redan är prövat.
Den centrala utlänningsmyndigheten
har att, efter utlänningsnämndens
hörande, besluta i ärendet så
snart det kan ske; är ärendet synnerligen
brådskande, må den centrala
utlänningsmyndigheten meddela
beslut, ehuru yttrande från utlänningsnämnden
icke föreligger.

Påstår utlänningen att han i det
land, till vilket han skulle befordras,
löper risk att bliva utsatt för
politisk förföljelse eller att han där
icke åtnjuter trygghet mot att bliva
sänd till land, i vilket han löper
sådan risk, och är påståendet icke
uppenbart oriktigt, skall ärendet
underställas den centrala utlänningsmyndigheten;
underställning
skall dock ej ske, om påståendet
enligt det beslut som förekommer
till verkställighet redan är prövat.
Den centrala utlänningsmyndigheten
har att, efter utlänningsnämndens
hörande, besluta i ärendet så
snart det kan ske. Finner den centrala
utlänningsmyndigheten uppenbart
att verkställighet ej bör
ske eller är ärendet synnerligen
brådskande, må beslut meddelas
utan att yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

Avser verkställighet, som enligt andra stycket underställts den centrala
utlänningsmyndigheten, förpassning och har förhör icke hållits i förpassningsärendet,
skall, om utlänningen begär det, förhör hållas. Det
åligger den centrala utlänningsmyndigheten att, innan ärendet avgöres,
underrätta utlänningen om hans rätt att påkalla förhör.

Finner den centrala utlänningsmyndigheten anledning till verkställighet
enligt 54 §, skall frågan härom underställas Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s Senaste lydelse 1971: 1186.

GOTAB 73 3791 S Stockholm 1973