Inrikesutskottets betänkande nr 15 år 1973

InU 1973:15

Nr 15

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 43
med förslag till lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet
och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare jämte
motioner.

Propositionen

I propositionen 1973: 43 har Kungl. Maj:t (inrikesdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga följande i propositionen framlagda förslag
till lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön
vid deltagande i svenskundervisning för invandrare.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1972: 650) om rätt till ledighet
och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare
dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av nedan angivna
lydelse,

dels att lagens övergångsbestämmelser skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller här i landet bosatt utländsk arbetstagare, som har arbetstillstånd.
Föreligger icke skyldighet för arbetstagaren att ha arbetstillstånd
eller är han befriad från sådan skyldighet, gäller lagen om han
är kyrkobokförd här i landet.

Lagen gäller icke arbetstagare

1. som har svenska, danska eller
norska språket till modersmål,

2. som genomgått undervisning
som avses i denna lag eller som
har sådana kunskaper i svenska,
danska eller norska språket att
sådan undervisning icke kan anses
erforderlig,

Lagen gäller icke arbetstagare

1. som har svenska, danska eller
norska språket till modersmål
eller som eljest har sådana kunskaper
i något av dessa språk att
undervisning, som avses i denna
lag, icke kan anses erforderlig,

2. som genomgått undervisning
som avses i denna lag eller sådan
undervisning i svenska språket,
som meddelats i samband med arbetsmarknadsutbildning
eller i arbetsmarknadsstyrelsens
mottagningsförläggningar
för flyktingar,

1 Riksdagen 1973.18 sami. Nr 15

InU 1973: 15

Nuvarande lydelse

3. som sysselsättes i feriearbete
eller eljest i arbete av tillfällig natur,
eller

4. som är anställd i arbetsgivarens
hushåll.

1. Denna lag träder i kraft den
1 juli 1973 och tillämpas på arbetstagare
som börjat sin första
anställning här i landet efter utgången
av år 1972. Har arbetstagare
börjat sin anställning innan
lagen trätt i kraft, räknas arbetsgivarens
skyldigheter enligt 4 §
från ikraftträdandet.

2. Har arbetsgivare innan lagen
trätt i kraft gett arbetstagare ledighet
för att deltaga i svenskundervisning
eller betalat lön i enlighet
med denna lag för arbetstagarens
deltagande i sådan undervisning,
får det antal timmar som
ledigheten eller löneutbetalningen
avsett avräknas från vad som åligger
arbetsgivaren enligt 2 eller 3 §.

Föreslagen lydelse

3. som sysselsättes i feriearbete
eller eljest i arbete av tillfällig natur,
eller

4. som är anställd i arbetsgivarens
hushåll.

Förklaring, varigenom arbetstagare
frånsäger sig sin rätt enligt
denna lag i annat avseende än i
2 § sägs, samt uppsägning, som
sker enbart av det skälet att arbetstagaren
begär eller utnyttjar
sin rätt enligt denna lag, är ogiltig 1.

Denna lag träder i kraft den
1 juli 1973.

2. Har arbetstagare börjat sin
första anställning här i landet efter
utgången av år 1972 men innan
lagen trätt i kraft, räknas arbetsgivarens
skyldigheter enligt 4 §
från ikraftträdandet.

3. För arbetstagare, som börjat
sin första anställning här i landet
före den 1 januari 1973, gäller lagen
med följande avvikelser.

a) Från lagen undantas, utöver
vad som föreskrives i 1 § andra
stycket, arbetstagare som under
minst 240 lektionstimmar deltagit
i undervisning i svenska språket
med samhällsorientering och för
deltagandet av arbetsgivaren fått
ersättning som grundar sig på avtal
mellan arbetsgivaren och berörd
arbetstagarorganisation.

b) Arbetstagarens rätt till ledighet
och lön skall omfatta 160 eller
240 timmar, beroende på hans
kunskaper i svenska språket. För
arbetstagare, som åtnjutit undervisning
som avses i a) under 80
men icke 240 lektionstimmar, omfattar
rätten endast 160 timmar.
Behovet av undervisning skall i
övrigt prövas i den ordning Konungen
enligt 9 § tredje stycket
bestämmer.

InU 1973:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

c) Arbetsgivaren skall så snart
ske kan och senast inom 60 dagar
från anställningens början underrätta
arbetstagaren om hans rätt
enligt denna lag samt före utgången
av juni 1978 bereda honom
möjlighet till ledighet för att påbörja
undervisning. År arbetstagaren
anställd när lagen träder i
kraft skall underrättelse som nyss
sagts ske senast den 30 september
1973.

d) Arbetsgivare eller förening
av arbetsgivare och fackförening
eller annan liknande förening av
arbetstagare får träffa avtal om ledighetens
förläggning. Finnes ej
fackförening eller annan liknande
förening av arbetstagare får sådant
avtal träffas mellan arbetsgivaren
och arbetstagaren. Avtal som här
avses får träffas utan hinder av
3 § andra stycket statstjänstemannalagen
(1965: 274) eller 2 § andra
stycket kommunaltjänstemannalagen
(1965: 275).

Föreskrifterna i 6 § skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
kollektivavtal enligt första
stycket.

e) Underlåter arbetstagaren utan
synnerliga skäl att utnyttja sin rätt
till ledighet för undervisning under
tid varom avtal enligt d) träffats,
är arbetsgivaren ej vidare skyldig
att ge arbetstagaren sådan ledighet.

f) Har arbetstagaren påbörjat
men inte avslutat undervisningen
under anställning hos tidigare arbetsgivare,
har han i ny anställning
rätt till ledighet och lön enligt
denna lag för att fortsätta undervisningen.
Härvid äger c) motsvarande
tillämpning.

g) Har arbetsgivaren fullgjort
sina åligganden enligt c), upphör
hans övriga skyldigheter enligt
denna lag gentemot arbetstagaren,
om denne ej påbörjat undervisningen
senast den 30 juni 1978.

2 Riksdagen 1973.18 sami. Nrl5

InU 1973:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. Har arbetsgivare under tiden
den 1 januari—den 30 juni 1973
gett arbetstagare ledighet eller lön
i enlighet med denna lag får det
antal timmar, som ledigheten eller
lönen avsett, avräknas från vad
som i detta avseende åligger arbetsgivaren
enligt lagen. Avräkning
skall därvid alltid ske från
240 timmar även om arbetstagarens
rätt till ledighet och lön enligt
3 b) övergångsbestämmelserna omfattar
endast 160 timmar, dock att
arbetstagarens rätt till ledighet och
lön efter avräkning ej får överstiga
160 timmar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Motionerna

1973:1643 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
avslår Kungl. Maj:ts proposition 1973: 43.

1973:1644 av herr Nordstrandh m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala, att samtliga erkända
studieförbunds möjligheter att få meddela den undervisning i svenska
för invandrare, som grundas på lagen om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare, icke inskränks eller
sätts ur spel genom sådana avtal mellan löntagar- och arbetsgivarorganisationerna
som innebär att rätten till ledighet och lön knyts till deltagande
i vissa studieförbunds undervisning.

1973:1645 av herr Rosqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär förslag som syftar till att lagen om svenskundervisning
för invandrare även måtte omfatta utländska arbetstagare på
svenska fartyg.

1973:1646 av herr Takman (vpk) och fru Nordlander (vpk), vari
hemställs att riksdagen i 1 § av förslaget till lag om ändring i lagen
om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för
invandrare beslutar införa tillägget ”samt utländska sjömän på svenskt
fartyg”.

InU 1973: 15

Utskottet

Vid 1972 års höstriksdag antogs lag om rätt till ledighet och lön vid
deltagande i svenskundervisning för invandrare (SFS 1972: 650). Lagen
träder i kraft den 1 juli 1973. Den är tillämplig på invandrare som börjar
sin första anställning här i landet efter utgången av år 1972.

Invandrare som omfattas av lagen har rätt till ledighet från arbetet
för att delta i svenskundervisning i 240 timmar. Rätten till ledighet kan
begränsas genom avtal. Oavsett om undervisningen bedrivs under arbetstid
eller ej, har invandrare rätt till lön för deltagande i 240 timmars undervisning.

I den föreliggande propositionen föreslås att lagen, med vissa avvikelser,
görs tillämplig även på utländsk arbetstagare som före den 1 januari
1973 tagit anställning här i landet. Som utvecklas närmare i det
följande beräknas 75 000 utländska arbetstagare ha otillräckliga kunskaper
i svenska. De skall beroende på förkunskaper beredas ledighet med
rätt till lön under 160 eller 240 timmar. Ett utbildningsbehov av den beräknade
omfattningen kan inte tillgodoses omedelbart. Det föreslås därför
att arbetstagarna ges möjlighet att successivt delta i undervisningen
under en period av fem år.

I motionen 1973: 1643 av herr Nordgren m. fl. (m) yrkas avslag på
propositionen med hänvisning bl. a. till de kostnader och andra svårigheter
som lagen skulle medföra särskilt för de mindre och medelstora
företagen.

I samband med 1972 års beslut (jfr prop. 1972: 100 s. 29 och InU
1972: 27 s. 8) förutsattes att den då antagna lagstiftningen beträffande
svenskundervisning för sådana utländska arbetstagare som anställs efter
årsskiftet 1972—1973 var enbart en första etapp. Utskottet hälsar därför
med tillfredsställelse att det redan nu blir möjligt att genom det föreliggande
lagförslaget ta nästa steg som ger utländska arbetstagare — oavsett
tidpunkten för den första anställningen i landet — rätt till ledighet
och lön vid behövlig undervisning i svenska språket. I fråga om motionärernas
invändning om lagförslagets kostnadseffekter för företagen vill utskottet
liksom i höstas framhålla att man också måste beakta de fördelar
för företagen som bättre språkkunskaper bland de anställda innebär bl. a.
genom en ökad effektivitet i arbetet. Lagstiftningen ligger vidare i linje
med tidigare riksdagsuttalande att arbetsgivare som anlitar utländsk arbetskraft
bör åläggas ett större kostnadsansvar för arbetskraftens anpassning
till svenska förhållanden. I sammanhanget bör slutligen erinras om
de stora kostnader staten har lagt ned och även i fortsättningen kommer
att få bestrida för undervisningens bedrivande.

Utskottet ansluter sig alltså till den föreslagna utvidgningen av den
lagfästa rätten för utländska arbetstagare till ledighet och lön vid deltagande
i svenskundervisning. I följd härav avstyrks motionen 1973:

InU 1973:15

1643. Utskottet kommer i det följande att behandla vissa enskildheter
i lagförslaget.

De invandrare som tillträtt sin första anställning efter den 1 januari
1973 är i regel också nya i landet och får därför förutsättas behöva en
grundläggande undervisning i svenska. Behovet av svenskundervisning
är inte lika självklart för tidigare anställda invandrare. Lagförslaget sätter
inte upp någon tidsgräns bakåt för arbetstagarens rätt till ledighet
och lön för svenskundervisning. Att en invandrare vistats och arbetat
i landet i flera år hindrar inte i och för sig att han får del av lagens
förmåner.

Vissa begränsningar gäller emellertid redan enligt den i höstas antagna
lagen beträffande nyanställda invandrare. Undantagna är invandrare
som har svenska, danska eller norska språket till modersmål eller har
sådana kunskaper i dessa språk att nu avsedd undervisning inte kan anses
erforderlig. Även feriearbetande och andra begränsade grupper utländska
arbetstagare faller utanför lagens tillämpningsområde. Lagen
gäller inte heller invandrare som redan fått undervisning under minst
240 timmar och därvid fått förmåner enligt lagen eller, när det gäller
tidigare anställda invandrare, i vart fall avtalsenlig ersättning. Därutöver
föreslås i propositionen med tillämpning på båda kategorier invandrare
att lagen inte skall gälla den som fått svenskundervisning i samband med
arbetsmarknadsutbildning eller i arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar
för flyktingar. Eftersom undervisning i svenska i nämnda
former får anses motsvara den i lagen avsedda undervisningen, tillstyrker
utskottet detta tillägg till lagen.

Allmänt sett gäller lagen utländska arbetstagare som saknar elementära
kunskaper i svenska språket. I propositionen redovisas på s. 11—12
och 14—15 vissa undersökningar om utbildningsbehovet bland tidigare
anställda invandrare. Föredragande departementschefen kommer för sin
del fram till att 75 000 arbetstagare saknar elementära kunskaper i svenska.
Siffran måste som framgår av propositionen bedömas som osäker.

Ett så stort antal som 75 000 personer kan av praktiska och ekonomiska
skäl inte på en gång få undervisning. Enligt propositionen bör arbetstagarna
successivt beredas möjlighet att delta i undervisningen under
en period av fem år. Det sagda innebär att rätt till ledighet och lön enligt
lagen för tidigare anställda invandrare kommer att gälla under tiden den
1 juli 1973—30 juni 1978.

Den ordning i vilken arbetstagaren skall få ledighet för att delta i
svenskundervisning regleras inte i lagen. I propositionen förutsätts att
den frågan kan lösas genom överenskommelse mellan partema, lämpligen
i form av kollektivavtal. För undervisningens anordnande förutsätts
nära samråd med studieförbunden under beaktande av att i princip en
femtedel av det totala undervisningsbehovet skall tillgodoses under vart
och ett av de fem åren.

InU 1973:15

Utskottet konstaterar att ett omedelbart tillgodoseende av det utbildningsbehov
som föredragande departementschefen angivit skulle spränga
alla ekonomiska och organisatoriska ramar. Därjämte skulle företag med
många invandrare komma i en ohållbar situation. Det måste därför anses
välbetänkt att sprida undervisningen på en längre tidsperiod.

Propositionen utgår från att studieförbunden liksom hittills skall svara
för undervisningen i svenska med samhällsorientering. I motionen 1973:
1644 av herr Nordstrandh m. fl. (m) hemställs om uttalande av riksdagen
av innebörd att löntagar- och arbetsgivarorganisationerna inte får
träffa avtal som skulle innebära att rätten till ledighet och lön knyts till
deltagande i vissa studieförbunds undervisning. Som skäl för denna begränsning
i möjligheterna att träffa avtal om svenskundervisningens anordnande
uppger motionärerna bl. a. att en överenskommelse träffats
mellan Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Tjänstemännens bildningsverksamhet
(TBV), enligt vilken principen bör vara att invandrare
skall få sin undervisning genom det studieförbund, till vilket vederbörande
fackliga organisation är ansluten. Får en löntagarorganisation bestämma
vilket studieförbund som skall bedriva invandrarundervisning, fortsätter
motionärerna, blir det i praktiken ABF som får hand om så gott
som all invandrarundervisning i svenska och någon valfrihet föreligger
inte för invandrarna.

En motion med samma syfte behandlades i höstas (se InU 1972: 27
s. 12—13). Utskottet vill med hänvisning därtill på nytt framhålla, att
studieförbunden är jämställda när det gäller rätten att anordna undervisning.
Utskottet kan inte heller nu finna att det föreligger skäl för att
införa en ordning som syftar till att inskränka möjligheterna för arbetsgivare
och arbetstagare att träffa avtal om att i konkreta fall anlita
visst eller vissa studieförbund. Som tidigare nämnts har — som underlag
för bedömningen av hur undervisningen praktiskt skall kunna fullföljas
— beräknats att 75 000 arbetstagare saknar elementära kunskaper
i svenska. Även om föreliggande undervisningsbehov skall täckas under
en femårsperiod och endast hälften eller ännu färre av dessa arbetstagare
utnyttjar sina förmåner enligt lagen, kommer det på det lokala planet
att uppstå stora organisatoriska problem att genomföra undervisningen.
Det gäller bl. a. att avgöra vilka arbetstagare som skall vara berättigade
till undervisning och i vilken ordning undervisningen skall ske
om antalet anmälda blir stort. Skall dessa problem kunna lösas, krävs
ett intimt samarbete mellan de fackliga organisationerna, arbetsgivarna
och studieförbunden. Att mot denna bakgrund inskränka avtalsfriheten
kan inte anses välbetänkt. Utskottet avstyrker således motionen 1973:

1644.

Nyanställda invandrare skall få ledighet och lön vid deltagande i 240
timmars undervisning. Tidigare anställda torde ha varierande kunskaper
i svenska. Det skulle därför vara önskvärt att anpassa undervisningens
omfattning till varje arbetstagares individuella behov. I propositionen

InU 1973:15

framhålls att detta inte är möjligt av bl. a. administrativa och pedagogiska
skäl. Det föreslås att rätten till ledighet och lön för tidigare anställda
skall omfatta 160 eller 240 timmar beroende på arbetstagarens kunskaper
i svenska språket. Som tidigare nämnts kan den som redan har tillräckliga
kunskaper i svenska (danska eller norska) inte göra anspråk på förmåner
enligt lagen. Det har uppdragits åt skolöverstyrelsen att utarbeta
förslag till ordning för bedömning av arbetstagarnas kunskaper i svenska.
Bestämmelser om denna kunskapsprövning kommer att meddelas senare.
Det förutsätts att arbetsgivarna och de fackliga organisationerna
på lokal nivå medverkar vid kunskapsprövningen för urval av de utländska
arbetstagare som behöver svenskundervisning. Utskottet finner
vad sålunda förordats vara en lämplig ordning.

Rätten till ledighet och lön anses behöva kompletteras med skydd mot
uppsägning som sker enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller utnyttjar
sin rätt enligt lagen. Ej heller skall arbetstagaren behöva gå miste
om sina förmåner, trots att han avgett förklaring att han inte gör anspråk
på ledighet och lön för att delta i svenskundervisning.

Avslutningsvis behandlar utskottet två motioner vari föreslås en utvidgning
av lagen att gälla även utländska sjömän på svenska fartyg.
I motionen 1973: 1645 av herr Rosqvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t skall begära förslag härom. Motionen 1973: 1646 av
herr Takman (vpk) och fru Nordlander (vpk) innebär att lagen omedelbart
skall bli tillämplig på dessa arbetstagare genom att 1 § kompletteras
med orden ”samt utländska sjömän på svenskt fartyg”. Enligt mottionärema
finns omkring 5 000 sjömän av icke nordisk nationalitet anställda
på svenska fartyg.

Lagen omfattar utländska arbetstagare som är bosatta här i landet
och som har arbetstillstånd. Föreligger icke skyldighet att ha arbetstillstånd
eller är arbetstagaren befriad från sådan skyldighet, gäller lagen
under förutsättning att han är kyrkobokförd här i landet.

Utländsk sjöman som mönstrar på svenskt fartyg i svensk hamn skall
ha arbetstillstånd. Är han dessutom bosatt i landet, kan han göra anspråk
på förmåner enligt lagen. Utländsk sjöman som mönstrar på i utländsk
hamn behöver däremot inte arbetstillstånd och han omfattas därmed
inte av lagen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1972 har tillkallats
en sakkunnig för att utreda frågan om arbetstillstånd för utomnordiska
medborgare vid anställning på svenskt fartyg.

Utskottet kan instämma med motionärerna i att skäl talar för att även
utländska sjömän, oaktat de inte genom bosättning har anknytning till
vårt land, får möjligheter att delta i svenskundervisning. Frågan är emellertid
komplicerad och olika lösningar, bl. a. avtalsvägen, är tänkbara.
Utskottet, som erinrar om att frågan inte behandlats i invandrarutredningens
betänkande om invandrarnas utbildningssituation (SOU 1971:

InU 1973:15

51) eller någon av nu berörda propositioner, har inte tillräckligt underlag
för en slutlig bedömning av problemet. Frågan har också anknytning
till ovannämnda utredning om arbetstillstånd för utländska sjömän.
Detta utredningsarbete väntas bli slutfört inom kort. Utskottet förutsätter
att den av motionärerna aktualiserade frågan tas upp i samband
med beredningen i Kungl. Maj:ts kansli av det väntade utredningsförslaget.
Motionerna bör med hänsyn till det anförda inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utöver vad ovan anförts har utskottet inte något att tillägga eller erinra
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag. Den föreslagna lagen om ändring
i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
för invandrare tillstyrks alltså till alla delar av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973: 1643,

2. att riksdagen med avslag på motionen 1973: 1646 bifaller propositionen
1973: 43 i fråga om 1 § förslaget till lag om ändring
i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
för invandrare,

3. att motionen 1973: 1645 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. att riksdagen antar lagförslaget i den mån det inte behandlats
under 2,

5. att riksdagen avslår motionen 1973: 1644.

Stockholm den 5 april 1973

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson
i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson
i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru
Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c), Strindberg
(m), Nygren (s), Olsson i Asarum (s) och Hallgren (vpk).

Reservationer

1. beträffande avslag på propositionen (punkt 1) av herrar Nordgren
(m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”1 samband”
och slutar på s. 6 med ”i lagförslaget” bort ha följande lydelse:

InU 1973: 15

Utskottet kan i och för sig biträda grundtanken i propositionen att en
effektiv undervisning i svenska med samhällsorientering är angelägen
för invandrarnas anpassning i det svenska samhället. En allmän grundundervisning
av det slag det här gäller måste dock vara en samhällelig
uppgift.

Mot förslaget kan därutöver resas vägande invändningar av praktisk
och ekonomisk art.

Som framgår av propositionen uppstår det besvärliga gränsdragningsproblem
när det gäller att avgöra vilka som skall bli berättigade till
förmåner enligt lagen. Detta sammanhänger med att lagförslaget inte
innehåller någon begränsning bakåt i tiden för invandrarens vistelse i
landet. Han kan sålunda ha vistats och arbetat många år i landet och
ändå komma att omfattas av lagen. Beroende på en kunskapsprövning
får invandraren antingen ingen undervisning alls eller också undervisning
under 160 eller 240 timmar. Någon nämnvärd anpassning till invandrarens
aktuella utbildningsbehov föreligger alltså inte. Det samlade
utbildningsbehovet hos tidigare invandrare avses bli täckt under fem år.
Om hänsyn skall tas till att invandrarna under så lång tid rimligen
måste hinna förkovra sina kunskaper i svenska kan inte utläsas av propositionen.

Om lagförslaget genomförs, kommer näringslivet att belastas med
stora kostnader. Detta kan inte anses vara lämpligt i dagens läge. Särskilt
allvarlig blir situationen för de mindre och medelstora företagen.
Utöver de direkta kostnaderna för ersättningen till de utländska arbetstagarna
kan dessa företag drabbas av besvärande produktionsstörningar
när en eller två man i en redan fåtalig personalstyrka lämnar
arbetsplatsen för att delta i svenskundervisning.

Av dessa skäl anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen inte bör
genomföras. Frågan om rätt till ledighet och lön vid svenskundervisning
både bör och kan lösas avtalsvägen. Med en sådan ordning blir
det också möjligt att ta hänsyn till speciella arbetsförhållanden inom
olika branscher.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande avslag på propositionen med bifall
till motionen 1973: 1643 avslår propositionen 1973: 43.

2. beträffande utvidgning av lagen att gälla även utländska sjömän
(punkt 2) av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet
kan” och slutar på s. 9 med ”av utskottet” bort ha följande lydelse: Genom

propositionens förslag kommer utländska sjömän på svenska
fartyg att inte omfattas av lagen trots att det gäller en grupp arbetstagare
med nära anknytning till Sverige och svenskt näringsliv. Som
lagförslaget är formulerat har dessa sjömäns rätt till ledighet och lön

InU 1973: 15

vid svenskundervisning samband med om de har eller saknar arbetstillstånd.
Arbetstillståndsfrågan prövas som nämnts av en särskild utredning.
Det ingår emellertid inte i utredningens uppdrag att ta upp frågan
om svenskundervisning. Det kan starkt ifrågasättas om de utländska
sjömännen av detta formella skäl skall utestängas från förmåner enligt
den nu behandlade lagen. Tvärtom kan göras gällande att det av säkerhetsskäl
är högst önskvärt att utländska sjömän på svenska fartyg kan
förstå och göra sig förstådda på svenska.

Ett andra formellt skäl för att de utländska sjömännen inte blir delaktiga
av lagens förmåner är att de som regel inte är bosatta i landet.
Av enbart det skälet har dessa sjömän hittills inte heller kunnat åtnjuta
svensk tilläggspension. I den nyligen avgivna propositionen 1973:
98 föreslås att utländska sjömän får möjlighet att tjäna in allmän tillläggspension
genom att bosättningskravet slopas. Mot den bakgrunden
kan svårligen upprätthållas krav på bosättning i Sverige på det betydligt
mer begränsade område som lagstiftningen om svenskundervisning
utgör.

Av dessa skäl tillstyrker utskottet yrkandet i motionen 1973: 1646
om att utländska sjömän skall omfattas av lagen. Texten i 1 § lagförslaget
bör ändras i enlighet härmed. Genom det anförda torde yrkandet
i motionen 1973: 1645 vara tillgodosett. Det yrkandet bör inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utöver vad ovan anförts har utskottet inte något att tillägga eller
erinra i anledning av Kungl. Maj:ts förslag. Den föreslagna lagen om
ändring i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
tillstyrks alltså med det av utskottet förordade tillägget till
1 §•

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1646 samt med
förklaring att viss ändring bör göras i 1 § lagförslaget antar
paragrafen i nedanstående som utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag gäller här i landet Denna lag gäller här i landet
bosatt utländsk arbetstagare, som bosatt utländsk arbetstagare, som

har arbetstillstånd. Föreligger icke har arbetstillstånd, samt utländsk

skyldighet för arbetstagaren att ha sjöman anställd ombord på

arbetstillstånd eller är han befriad svenskt handelsfartyg. Föreligger

från sådan skyldighet, gäller la- icke skyldighet för arbetstagaren

gen om han är kyrkobokförd här att ha arbetstillstånd eller är han

i landet. befriad från sådan skyldighet, gäl ler

lagen om han är kyrkobokförd
här i landet.

Lagen gäller arbetsgivarens hushåll.

InU 1973: 15

Särskilt yttrande

beträffande anordnandet av undervisning av herrar Eriksson i Arvika
(fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Oskarson
(m), Mattsson i Skee (c) och Carlström (fp):

Vi vill betona vikten av att principen om studieförbundens jämställdhet
upprätthålles i praktiken. Studieförbundens ställning hänger emellertid
samman med frågan om huvudmannaskapet för undervisningen.
Vi är av den meningen att huvudmannaskapet bör föras över på kommunerna
och undervisningen sålunda bli en del av den kommunala
vuxenutbildningen. Detta ter sig särskilt angeläget mot bakgrund av
den omfattning utbildningen kan väntas få till följd av lagstiftningen.
Ett förändrat huvudmannaskap behöver inte hindra att studieförbundens
resurser och erfarenheter utnyttjas även i fortsättningen.

Huvudmannaskapsfrågan prövas med anledning av motioner i ämnet
av utbildningsutskottet. Med anledning härav begränsar vi oss i detta
sammanhang till att göra ett principuttalande av ovan angiven innebörd.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730058