Inrikesutskottets betänkande nr 13 år 1973 InU 1973: 13

Nr 13

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 39
med förslag till lag om anställning av arbetskraft för byggnadsarbete
jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973: 39 har Kungl. Maj:t (inrikesdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga följande i propositionen framlagda förslag
till lag om anställning av arbetskraft för byggnadsarbete.

Förslag till

Lag om anställning av arbetskraft för byggnadsarbete

Härigenom förordnas som följer.

1 § Den som yrkesmässigt bedriver byggnads- eller anläggningsverksamhet
under sådana förhållanden att han är att anse som arbetsgivare
enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, så ock staten och
kommun, när de bedriver byggnads- eller anläggningsverksamhet under
samma förhållanden, får anställa endast kvalificerad arbetssökande för
utförande av betongarbete, träarbete, mureriarbete eller annat byggnadseller
anläggningsarbete. Finnes icke kvalificerad arbetssökande att tillgå,
får arbetsgivaren anställa endast arbetssökande som den offentliga arbetsförmedlingen
har anvisat eller godtagit.

Med kvalificerad arbetssökande avses

1. den som i minst tolv månader under de senaste 24 månaderna haft
anställning i byggnadsarbete av samma slag som det anställningen gäller,

2. den som fullgjort utbildning till sådant arbete inom lägst gymnasieskola
eller motsvarande skola eller inom arbetsmarknadsutbildningen
eller

3. den som genomgår utbildning i byggnadsarbete av samma slag
som det anställningen avser och anställningen enligt fastställd utbildningsplan
kan anses ingå som ett led i utbildningen.

2 § Arbetsförmedling har rätt att hos arbetsgivaren taga del av uppgifter
om de anställda som behövs för tillämpningen av denna lag.

För tillsyn av efterlevnaden av denna lag har arbetsförmedling tillträde
till arbetsplats och får där företaga undersökning som föranledes
av tillsynen.

Arbetsmarknadsstyrelsen får förelägga arbetsgivare vid vite att lämna
1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 13

InU 1973:13

2

uppgifter, som avses i första stycket, eller bereda arbetsförmedling tillträde
till arbetsplats för undersökning enligt andra stycket.

3 § Har arbetsgivaren för byggnadsarbete som avses i 1 § första stycket
anställt annan än kvalificerad arbetssökande utan anvisning eller
medgivande av den offentliga arbetsförmedlingen, får arbetsmarknadsstyrelsen
efter anmälan av länsarbetsnämnden förordna, att arbetsgivaren
i fortsättningen icke får för sådant byggnadsarbete anställa någon som
ej anvisats eller godtagits av den offentliga arbetsförmedlingen.

4 § Arbetsgivare som anställer arbetskraft i strid mot bestämmelserna
i 1 eller 3 § dömes till böter. Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan
av arbetsmarknadsstyrelsen.

5 § Den som fått del av uppgift som lämnats med stöd av denna lag
får icke obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt
företags eller enskild sammanslutnings affärs- eller driftförhållanden
eller om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

6 § Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag föres
hos Konungen genom besvär.

7 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
gäller till utgången av juni 1974.

Utan hinder av 1 § får arbetsgivare för byggnadsarbete som avses i 1 §
återanställa den som vid lagens ikraftträdande har anställning i sådant
byggnadsarbete hos arbetsgivaren, om anställningen påbörjats före den
L januari 1973.

Motionerna

1973:1617 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Grebäck (c) vari
hemställs

1. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna de principiella betänkligheter
som en lagstiftning av förevarande slag innebär,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att vid tillämpningen av den
föreslagna lagen särskilt stor hänsyn skall tas till den ortsbundna arbetskraften
i områden där den lokala arbetslösheten är betydande,

3. att riksdagen begär att Kungl. Maj:t särskilt noga följer sysselsättningsutvecklingen
för byggarbetskraften och vidtar de åtgärder som
synes nödvändiga för att snabbt bemästra akuta problem genom skapande
av flera arbetstillfällen.

InU 1973:13

3

1973:1618 av herr Hovhammar m. fl (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar avslå propositionen 1973: 39.

1973:1619 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen 1973: 39,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en allsidig utredning tillsätts
med uppgift att analysera problemen inom byggnadsbranschen samt
framlägga förslag som gynnar verksamheten och sysselsättningen inom
branschen.

Utskottet

Mot bakgrund av de akuta sysselsättningsproblemen på byggarbetsmarknaden
föreslås i propositionen en temporär lagstiftning som har
till syfte att värna om sysselsättningen för den arbetskraft som redan
befinner sig i byggnadsarbetarkåren.

Lagförslaget innebär inskränkningar i arbetsgivarnas rätt att fritt rekrytera
sådan arbetskraft som inte har anknytning till byggnadsfacket
antingen genom sin utbildning eller genom viss tids arbete inom facket.
Förslaget avser endast anställning av arbetskraft för egentligt byggnadsarbete,
dvs. betong-, trä-, mureri- och annat byggnads- eller anläggningsarbete.
Målare, plåtslagare, elektriker m. fl. grupper lämnas således
utanför den föreslagna regleringen.

Arbetsgivare som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet får enligt
förslaget till egentligt byggnadsarbete inte anställa annat än kvalificerade
arbetssökande, om inte sökanden anvisats eller godkänts av den
offentliga arbetsförmedlingen. Motsvarande skall gälla för statlig och
kommunal byggnadsverksamhet.

Som kvalificerad arbetssökande anses den som har haft anställning
i sådant byggnadsarbete som här avses under tolv månader de senaste
24 månaderna eller den som har genomgått utbildning för sådant arbete.
För arbetsgivare som inte rättar sig efter rekryteringsbestämmelsen
kan arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) förordna att all anställning för den
aktuella typen av byggnadsarbete skall ske genom arbetsförmedlingen.
Överträdelse av lagens rekryteringsbestämmelse eller förordnande av
AMS skall enligt förslaget kunna straffas med böter.

Lagen föreslås bli tidsbegränsad till den 1 juli 1974.

Propositionen grundar sig på ett betänkande av byggarbetskraftsutredningen
(Ds In 1972: 18). Utredningen ansåg det önskvärt med en
reglering för att i första hand tillförsäkra arbete åt dem som redan
finns i byggnadsbranschen. Enligt utredningen borde frågan lösas genom
avtal eller, om det inte visade sig vara en framkomlig väg, genom
lagstiftning. Parterna har hittills inte ingått någon överenskommelse.
Utredningens förslag var mera långtgående än den nu föreslagna lagen

InU 1973: 13

4

på det sättet att utredningen tog sikte på ali rekrytering till egentligt
byggnadsarbete.

I de tre motioner som väckts i anledning av propositionen anförs
starka betänkligheter mot en lagstiftning av den typ som föreslås. I
motionen 1973: 1617 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Grebäck
(c) hävdas att detta är en skrålagstiftning som är främmande för en
modern arbetsmarknad. Liknande synpunkter återfinns i motionen
1973: 1618 av herr Hovhammar m. fl. (m). Motionärerna anser att lagstiftningen
inte står i överensstämmelse med grundsatsen i svensk arbetsmarknadspolitik
att individen skall ha möjlighet till en fritt vald
sysselsättning. I motionen 1973: 1619 av herr Hörberg m. fl. (fp) sägs
bl. a. att effekten om lagen införs endast blir att arbetslöshetsproblemet
förskjuts till andra grupper. Motionerna 1973: 1618 och 1973: 1619
mynnar ut i yrkanden om avslag på propositionen, medan motionärerna
i motionen 1973: 1617 anser sig kunna godta lagstiftningen, dock att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t bör ge uttryck för principiella betänkligheter
mot denna.

Utskottet har förståelse för de principiella betänkligheter som motionärerna
ger uttryck för och som även återfinns i åtskilliga remissvar
över byggarbetskraftsutredningens betänkande. Allmänt sett gäller att
arbetskraftens rörlighet är av grundläggande betydelse för den ständigt
pågående anpassningsprocess till förändrade tillverkningsmetoder, marknadsförutsättningar
etc. som är nödvändig för en framgångsrik ekonomisk
utveckling. Största möjliga frihet för arbetskraften i dess yrkesval
är också en självklar princip. För att man skall kunna godta en reglering
av det slag som föreslås i propositionen fordras därför särskilda
skäl. Enligt utskottets mening måste man i dagens läge anse att sådana
skäl föreligger i fråga om egentligt byggnadsarbete. Arbetslösheten i
byggnadsarbetarkåren är mycket omfattande — tre gånger så hög som
bland andra industriarbetare — och sysselsättningsproblemen kan väntas
bli accentuerade det kommande året till följd av den avsevärda nedgång
i byggnadsinvesteringarna som kan förutses. För att bemästra de akuta
svårigheterna får det anses berättigat att vid sidan av andra åtgärder
temporärt begränsa tillströmningen av sådan arbetskraft till byggnadsområdet
som inte genom yrkesutbildning eller yrkesverksamhet har anknytning
till facket. Ett särskilt skäl att på detta sätt söka slå vakt om
den arbetskraft som finns i byggnadssektorn är också de problem i
fråga om anställningstrygghet som råder i branschen till följd av systemet
med objektanställning. Utskottet godtar alltså att det nu införs en
lagstiftning med giltighet till den 1 juli nästa år. Med det anförda har
utskottet besvarat det aktuella yrkandet i motionen 1973: 1617. De båda
andra motionerna avstyrks i motsvarande delar.

InU 1973:13

5

Ett särskilt problem som uppmärksammats under lagstiftningsarbetet
och som också tagits upp i motionerna 1973: 1617 och 1973: 1619 är
hänsynen till sysselsättningen för lokalt bunden arbetskraft. Motionen
1973: 1617 innehållei ett yrkande att riksdagen skall göra ett uttalande
i frågan.

Då arbetsförmedlingen skall anvisa arbetskraft till en arbetsgivare,
som inte kunnat rekrytera kvalificerad arbetskraft, kan det uppstå konflikt
mellan intresset att sysselsätta ortsbunden arbetskraft och intresset
att ge arbete åt kvalificerad arbetskraft hämtad från annan ort. Konflikten
kan bli särskilt utpräglad i orter med hög arbetslöshet. Departementschefen
uttalar att arbetsförmedlingens möjligheter att i det enskilda
fallet underlätta för äldre ortsbunden arbetskraft att få arbete
inte bör begränsas. Han yttrar vidare att även vid anvisning till beredskapsarbete
måste förmedlingen ha möjlighet att anpassa åtgärderna till
uttalade lokala behov. Frågan om vilka arbetssökande som skall anvisas
får prövas från fall till fall. Departementschefen hänvisar i sammanhanget
till byggarbetsnämnderna vilkas verksamhet bör utgöra en
god grundval för bedömning och rådgivning till arbetsförmedlingar och
länsarbetsnämnder även i frågor som rör rekrytering av arbetskraft.

Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka vikten av
att i förmedlingsarbetet stor hänsyn tas till äldre ortsbunden arbetskraft.
Är läget på en lokal arbetsmarknad ansträngt ligger det i sakens
natur att detta beaktas i det praktiska arbetet med anvisning av arbete.
Med det anförda har utskottet besvarat det aktuella yrkandet i motionen
och någon anledning till ett särskilt uttalande från riksdagens sida
kan inte anses vara för handen.

Utskottet har vid granskning av lagförslaget inte funnit anledning till
ändringar frånsett ikraftträdandebestämmelsen. I andra stycket i denna
bestämmelse finns ett undantag som ger arbetsgivare rätt att i visst
fall anställa arbetskraft som inte är att beteckna som kvalificerad i lagförslagets
mening. Undantaget hänger samman med systemet med objektanställning.
För sådan arbetskraft, som var anställd hos en arbetsgivare
före den 1 januari i år och som överflyttas till ett nytt arbetsobjekt
varvid den tidigare anställningen upphör och ersätts med en ny, behöver
inte återanställningen godkännas av arbetsförmedlingen. Enligt utskottets
mening bör undantagsbestämmelsen vidgas till att omfatta återanställning
av arbetskraft vars tidigare anställning påbörjades före den
1 mars i år.

I motionerna 1973: 1617 och 1973: 1619 betonas vikten av att utvecklingen
inom byggnadsbranschen noga följs och att åtgärder vidtas

InU 1973: 13

6

för att främja sysselsättningen. I motionen 1973: 1619 uttalar man sig
för att en branschutredning skall tillsättas och i motionen 1973: 1617
begär man att Kungl. Maj:t särskilt noga skall följa sysselsättningsutvecklingen
och vidta lämpliga åtgärder.

Utskottet kan instämma med motionärerna så till vida att det är angeläget
att byggnadsbranschens problem fortlöpande beaktas. Få områden
torde emellertid följas med så stor uppmärksamhet från statsmakternas
och myndigheternas sida som byggnadssektorn. Två offentliga
utredningar — byggplaneringsutredningen och byggarbetskraftsutredningen
— har lagt fram förslag som föranlett olika åtgärder. En tredje
utredning, byggarbetsgruppen, tillsattes i slutet på förra året med uppdrag
att planera åtgärder i fråga om sysselsättningen på kort sikt inom
byggnadsverksamheten. Gruppen föreslog i slutet av januari i år (Ds In
1973: 2) en rad sysselsättningsstimulerande åtgärder för de närmaste
åren på grund av den akuta sysselsättningssituationen inom branschen.
Gruppens arbete fortsätter.

Med hänsyn till vad sålunda redovisats finns det enligt utskottets mening
inte anledning för riksdagen att i detta sammanhang ta något
initiativ av det slag som föreslås i motionerna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionerna 1973: 1618 och 1973:
1619, yrkandet 1, — samt med förklaring att viss ändring bör
göras i det genom propositionen 1973: 39 framlagda förslaget
till lag om anställning av arbetskraft för byggnadsarbete —
antar lagförslaget med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft dagen Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från meddelad uppgift utkommit från

trycket i Svensk författningssam- trycket i Svensk författningssamling,
och gäller till utgången av ling, och gäller till utgången av

juni 1974. juni 1974.

Utan hinder av 1 § får arbets- Utan hinder av 1 § får arbetsgivare
för byggnadsarbete som av- givare för byggnadsarbete som avses
i 1 § återanställa den som vid ses i 1 § återanställa den som vid

lagens ikraftträdande har anställ- lagens ikraftträdande har anställning
i sådant byggnadsarbete hos ning i sådant byggnadsarbete hos

IiiU 1973:13

7

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

arbetsgivaren, om anställningen arbetsgivaren, om anställningen

påbörjats före den 1 januari 1973. påbörjats före den 1 mars 1973.

2. att motionerna 1973: 1617 och 1973: 1619, yrkandet 2, inte
föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1973

På inrikesutskottets vägnar
BENGT FAGERLUND

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i
Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund
(s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Peterson i Linköping (fp), Stridsman
(c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c),
Ekinge (fp), Olsson i Asarum (s) och Hallgren (vpk).

Reservation

beträffande antagande av lagförslaget av herrar Nordgren (m) och
Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 5 med ”i år” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de betänkligheter motionärerna anför mot lagstiftningen.
Både principiella och praktiska skäl talar mot en lagstiftning
som den föreslagna. Det fordras utomordentligt starka skäl om man
skall godta inskränkningar i de enskilda arbetstagarnas rätt att fritt få
söka arbete inom olika yrkesområden. Lagstiftning som monopoliserar
vissa arbeten för viss arbetskraft motverkar också den rörlighet på arbetsmarknaden
som är nödvändig med hänsyn till näringslivets fortgående
strukturomvandling. Ett bifall till propositionen kan få prejudicerande
betydelse för andra delar av arbetsmarknaden. Utsatta grupper
kan kräva införande av liknande bestämmelser som de föreslagna i syfte
att utestänga andra arbetstagare från arbetstillfällen.

Utskottet kan inte finna att departementschefen presterat en sådan
argumentering att den rubbar de principiella invändningar som
måste resas mot förslaget. Men även om man ser förslaget enbart från
praktiska utgångspunkter ter sig detta föga övertygande. Lagstiftningens
syfte är att komma åt den s. k. bakvägsrekryteringen av icke-kvalificerad
arbetskraft. Det har inte visats vilken omfattning sådan bakvägsrekryte -

InU 1973: 13

8

ring har och mycket talar för att dess betydelse är mycket ringa för
byggarbetsmarknaden i stort. Att mot denna bakgrund genomföra en
lagstiftning, som dessutom måste kräva betydande kontrollinsatser,
ter sig mindre välbetänkt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet propositionen. Enligt
utskottets mening är det åtgärder av mera positivt slag än inskränkningar
i det fria arbetsvalet som bör övervägas för att underlätta problemen
för arbetskraften inom byggnadsverksamheten. Utskottet vill i
det sammanhanget peka på byggarbetsgruppens arbete.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1618 och 1973:
1619, yrkandet 1, avslår propositionen 1973: 39.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 7300S8