Inrikesutskottets betänkande nr 12 år 1973
InU 1973:12
Nr 12
Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion angående löneavdrag
för tjänsteman som är tjänstledig för riksdagsmannauppdrag.
Motionen
I motionen 1973:952 av herr Pettersson i Örebro m. fl. (c) hemställs
att riksdagen uttalar att statstjänsteman vid tjänstledighet för offentligt
uppdrag som ledamot av riksdagen bör vidkännas C-avdrag.
Motionärerna vänder sig mot att riksdagsman som tillika är statstjänsteman
skall få behålla viss del av sin lön från staten under riksdagssessionerna.
De anser det orimligt ”att de främsta opinionsbildarna skall ha
oskäliga privilegier på det sätt som vissa riksdagsmän i dag har”. En
grundläggande princip bör enligt motionärerna vara att ersättning utgår
för utfört arbete. Detta innebär att det arbete en riksdagsman lägger ned
på en reguljär anställning under den tid riksdagen inte pågår skall ersättas
i vanlig ordning, lika väl som smärre sysslor som utförs parallellt med
riksdagsarbetet skall ersättas. Däremot är det enligt motionärerna
felaktigt att staten betalar ut två löner om bara ett arbete utförs.
Gällande bestämmelser
Avtal om löner för åren 1971 — 1973 för statstjänstemän m. fl. (ALS
1971-73) träffades den 28 juni 1971 mellan statens avtalsverk och
huvudorganisationerna. Enligt avtalet skall fr. o. m. den 1 januari 1972
tjänsteman för tid då han är tjänstledig på grund av uppdrag som ledamot
av riksdagen eller kyrkomötet eller som riksdagens revisor vidkännas s. k.
B-avdrag förhöjt med 120 procent. Före den 1 januari 1972 gjordes enligt
tidigare avtal dubbelt B-avdrag.
Löneavdragen är av tre slag, A-avdrag, B-avdrag och C-avdrag.
A-avdraget motsvarar 8-11 procent av daglönen i 30-dagarsmånad, varvid
8 procent gäller för de lägst avlönade och 11 procent för de högst
avlönade. B-avdraget är lika med tre gånger A-avdraget, dvs. 24-33
procent. C-avdraget slutligen innebär att hela lönen avstås.
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner med samma syfte som den förevarande behandlades av
riksdagen åren 1969 och 1970. Motionerna avstyrktes av statsutskottet
(SU 1969:141, 1970:46) under hänvisning till att förevarande spörsmål är
en förhandlingsfråga. Utskottet erinrade också om att riksdagens lönedelegation
har att på riksdagens vägnar ge uttryck åt principiella ställningstaganden
i samband med löneförhandlingar. Riksdagen följde utskottet.
1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 12
InU 1973:12
2
Frågans behandling i riksdagens lönedelegatlon
Vid den senaste lönerörelsen togs frågan upp i riksdagens lönedelegation.
Det skedde vid samråd med statsrådet Löfberg den 15 december
1970 och 10 februari 1971. Delegationen beslöt vid det senare
sammanträdet att uttala att avtalsverket vid förhandlingarna borde
aktualisera frågan om en ytterligare reduktion av den löneandel som får
behållas under tjänstledighet för fullgörande av uppdrag som ledamot av
riksdagen. Mot beslutet reserverade sig en ledamot från socialdemokratiska
partiet samt ledamöterna från folkpartiet och moderata samlingspartiet
till förmån för ett yrkande om att lönedelegationen inte skulle
göra något uttalande i ämnet.
I samband med att lönedelegationen den 30 juni 1971 behandlade
frågan om godkännande av avtal om löner 1971—1973 för statstjänstemän
m. fl. framhöll statsrådet Löfberg i en kommentar till avtalet — med
hänvisning till lönedelegationens tidigare uttalanden — bl. a. att avtalet
innefattade överenskommelse om ökat löneavdrag för statstjänstemän vid
tjänstledighet för fullgörande av uppdrag som ledamot av riksdagen eller
kyrkomötet eller som riksdagens revisor. Delegationen godkände avtalet.
Ingen ledamot reserverade sig i den behandlade frågan om löneavdrag för
riksdagsmän m. m.
Utskottet
Enligt allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän
skall tjänsteman avstå del av lönen vid tjänstledighet för uppdrag som
ledamot av riksdagen. I förevarande motion yrkas att riksdagen uttalar
att statstjänsteman vid sådan tjänstledighet bör avstå hela lönen.
Riksdagen hade åren 1969 och 1970 att ta ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd. I sina avstyrkande utlåtanden, som bifölls av
riksdagen, hänvisade statsutskottet (SU 1969:141, 1970:46) till att
ifrågavarande spörsmål är en förhandlingsfråga och erinrade dessutom om
att det ankommer på riksdagens lönedelegation att på riksdagens vägnar
ge uttryck åt principiella ställningstaganden i samband med löneförhandlingar.
Lönedelegationen har också inför 1971 års förhandlingar gjort ett
uttalande i förevarande fråga. Som framgår av redogörelsen för gällande
bestämmelser har med verkan fr. o. m. den 1 januari 1972 avtalats om
större löneavdrag än tidigare.
Det finns inte skäl för riksdagen att frånträda uppfattningen att det
här gäller en förhandlingsfråga och att riksdagens inflytande i sådana
frågor principiellt bör utövas genom lönedelegationen. Utskottet avstyrker
därför yrkandet att riksdagen såsom motionärerna begär skall göra ett
uttalande.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1973: 952.
Stockholm den 13 mars 1973
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
InU1973:12
3
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s),
Nordgren (m), Fridolfsson i Rödeby (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson
(s), herrar Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson
i Skee (c), Ekinge (fp) och Olsson i Asarum (s).
Reservation
av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c) och Mattsson i Skee (c)
som anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Det
finns” och slutar med ”ett uttalande” bort ha följande lydelse:
Den omständigheten att förevarande spörsmål är en förhandlingsfråga
och att riksdagens lönedelegation har att göra uttalanden i sådana frågor
hindrar inte att riksdagen som motionärerna begär kan ge till känna sin
uppfattning om löneavdragen. Enligt utskottets mening finns det inte
bärande skäl för att lön skall utgå till statstjänsteman under den tid han
är tjänstledig för riksdagsmannauppdrag. I enlighet med motionärernas
yrkande bör därför riksdagen uttala att statens avtalsverk i kommande
förhandlingar verkar för att löneavdraget vid ifrågavarande tjänstledighet
ökas så att det motsvarar tjänstemannens hela bruttolön.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen i anledning av motionen 1973: 952 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
av herr Lorentzon (vpk):
Jag delar utskottets uppfattning att den föreliggande motionen bör
avslås. Från principiell synpunkt vill jag utöver vad utskottet anfört
tillfoga följande.
Motionärerna anför att en grundläggande princip bör vara att
ersättning utgår för utfört arbete. I den mån arbete inte har utförts skall
alltså ersättning inte utgå. Önskar man diskutera frågan från denna
utgångspunkt bör självfallet resonemanget inte begränsas till enbart
ersättning som utgår på grund av statlig tjänst utan avse även ekonomiska
förmåner — uppburna samtidigt med riksdagsarvode — från enskilda
näringslivet, organisationer, kommuner etc. Detta synes inte ha varit
motionärernas avsikt. En konsekvent tillämpning av motionärernas
princip skulle f. ö. leda till att alla arbetsfria inkomster — t. ex. i form av
uppburna arrendeavgifter — skulle tas med i resonemanget.
GOTAB 73 3474 S Stockholm 1973