Inrikesutskottets betänkande nr 11 år 1973 InU 1973:11
Nr 11
Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om lagstiftningen pa
arbetslivets område.
Motionen
I motionen 1973:227 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas
A. Att riksdagen hos regeringen hemställer att denna snarast framlägger
förslag om grundläggande demokratiska rättigheter för de anställda
och deras fackliga organisationer:
1. lagstadgad rätt till förhandlingar i alla frågor,
2. lagstadgad rätt till strejk när förhandlingar inte ger resultat,
3. lagstadgad rätt att avbryta hälsofarligt arbete,
4. lagstadgad rätt att välja löneform samt att säga nej till sådana
produktions-, rationaliserings- och tidmätningsmetoder som ökar utsvettningen,
5. lagstadgad rätt att hindra uppsägningar och omplaceringar,
6. lagstadgad rätt att inlägga veto i personalfrågor,
7. lagstadgad rätt för fackförening att anordna möten på betald
arbetstid samt rätt till möten och agitation på arbetsplatsen,
B. att riksdagen vidare hos regeringen hemställer om följande lagförslag
respektive lagändringar:
1. lagen om kollektivavtal av den 22 juni 1928 omarbetas i syfte att i
första hand ur nämnda lag avlägsna paragraf 4, gällande förbud mot att
under avtalstiden tillgripa arbetsinställelse,
2. i samband med kollektivavtalslagens omarbetning företas en
översyn och revidering av lagen om arbetsdomstol,
3. ur statstjänstemannalagen av den 3 juni 1965 strykes paragraf 3,
4. bestämmelser av typen paragraf 32 i Svenska arbetsgivareföreningens
stadgar ogiltigförklaras genom lagstiftning, varigenom tillämpandet
av de prejudicerande domarna i arbetsdomstolen med grund i nämnda
paragraf upphäves,
5. arbetsköparens ensidiga tolkningsföreträde avskaffas.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid 1971 års riksdag väckte herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
motionen 1971:1118 som hade samma syfte som den förevarande.
Motionen behandlades tillsammans med andra arbetsrättsliga motioner i
inrikesutskottets betänkande 1971:13. I betänkandet, som godkändes av
riksdagen, begärde utskottet att den arbetsrättsliga lagstiftningen skulle
bli föremål för en allsidig översyn. Till grund för utskottets begäran låg
bl. a. motionen 1971:155 av herr Geijer, Arne, i Stockholm m. fl (s).
1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 11
InU 1973:11
2
Däremot var utskottet inte berett att som utgångspunkt för utredningsarbetet
acceptera de i motionen 1971:1118 framlagda förslagen. Vänsterpartiet
kommunisternas representant i utskottet reserverade sig till
förmån för motionen.
Den begärda utredningen tillsattes i december 1971 och antog namnet
arbetsrättskommittén.
I januari 1972 väckte herr Hermansson m. fl. (vpk) motionen
1972:766 i vilken begärdes att kommitténs direktiv skulle vidgas till att
omfatta samma problem som nu behandlas. Inrikesutskottet som
behandlade motionen 1972:766 i betänkandet InU 1972:16 refererade
inledningsvis direktiven till arbetsrättskommittén och motionsyrkandena
samt anförde därefter:
Vid behandlingen förra året av de motioner som utgjorde grunden för
beslutet om tillsättandet av arbetsrättskommittén förelåg yrkanden av
samma slag som de förevarande. Inrikesutskottet yttrade då att åtskilliga
av de frågor motionärerna tagit upp faller inom området för den
tillämnade utredningens arbetsområde men att utskottet inte var berett
att acceptera motionärernas förslag som utgångspunkt för utredningsarbetet.
Sedan utredningen nu tillsatts kan det konstateras att så gott som
samtliga i motionen upptagna frågor tillhör de ämnesområden utredningen
skall behandla. I den mån så inte är fallet är utredningsarbete
aktuellt i annat sammanhang. I fråga om hälsofarligt arbete kan hänvisas
till arbetsmiljöutredningen och beträffande uppsägningsskyddet till utredningen
rörande ökad anställningstrygghet m. m. Båda dessa utredningar
kommer inom kort att avlämna betänkanden.
Vad nu sagts innebär emellertid inte att utredningsdirektiven tillgodoser
motionärernas önskemål. I motionen har framställts bestämda
yrkanden om vad som bör bli resultatet av utredningsarbetet, och detta
utan att konsekvenserna av ställningstagandena närmare belysts. På vissa
punkter, t. ex. i fråga om fredsplikten, strider motionen direkt mot vad
som uttalas i direktiven.
Lika litet som i fjol är utskottet i år berett att tillstyrka de framlagda
förslagen. Utredningen bör få arbeta i enlighet med de givna direktiven
utan att bindas på det sätt motionärerna tänkt sig. Utskottet avstyrker
således motionen.
Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reserverade
sig ånyo och begärde att tilläggsdirektiv skulle utfärdas i enlighet med
motionsyrkandet.
1972 års riksdag fick ytterligare ett tillfälle att pröva frågan. I
anledning av propositionen 1972:1 16 med förslag till lag om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
m. m. väcktes en partimotion (1972:1845) av vänsterpartiet kommunisterna
med yrkanden av samma lydelse som de nu aktuella. Näringsutskottet
(NU 1972:62) avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till
inrikesutskottets tidigare under året framförda motivering och riksdagen
avslog på nytt motionsförslagen.
InU1973:11
3
Gällande bestämmelser m. m.
Utskottet får beträffande gällande rätt m. m. hänvisa till InU 1971:13,
1972:16.
Arbetsrättskommitténs direktiv återfinns i riksdagsberättelsen 1973
s. 431.
Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. publicerade i
januari i år sitt huvudbetänkande Trygghet i anställningen (SOU 1973:7).
Arbetsmiljöutredningen avgav i december förra året delbetänkandet
Bättre arbetsmiljö (SOU 1972:86). Utredningsarbetet fortsätter i båda
kommittéerna.
Utskottet
I motionen läggs fram långtgående förslag om förändringar i den
centrala lagstiftningen på arbetslivets område. Riksdagen har vid tre
tillfällen under de senaste två åren haft tillfälle att ta ställning till förslag
av väsentligen samma innebörd och har därvid avvisat desamma. Som skäl
har åberopats bl. a. att frågorna så gott som samtliga tillhör ämnesområden
som är under utredning. Därvid har man i första hand syftat på
arbetsrättskommittén, arbetsmiljöutredningen och utredningen rörande
ökad anställningstrygghet m. m. Riksdagen har inte varit beredd att
föreslå ändringar av det slag motionärerna tänker sig i utredningsarbetets
inriktning.
Sedan riksdagen senast prövade frågan i december 1972 har arbetsmiljöutredningen
och utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.
lagt fram betydelsefulla förslag. Propositioner på grundval av dessa
förslag har aviserats till maj i år.
Utskottet är i år lika litet som tidigare berett att tillstyrka motionsförslagen.
Det blir — som framgår av det ovan sagda — inom kort möjlighet
att i anslutning till propositioner lägga fram motionsförslag på två viktiga
områden, nämligen i fråga om arbetsmiljön och anställningstryggheten
m. m. Arbetsrättskommittén bör få fortsätta sitt arbete enligt givna
direktiv. Utskottet avstyrker sålunda motionen och hemställer
att riksdagen avslår motionen 1973:227.
Stockholm den 13 mars 1973
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson’i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s),
Nordgren (m), Fridolfsson i Rödeby (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson
(s), herrar Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s),
Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp) och Olsson i Asarum (s).
InU 1973:11
4
Reservation
av herr Lorentzon (vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:
Motionärerna riktar uppmärksamheten på de grundläggande problemen
när det gäller att tillförsäkra de anställda ett reellt inflytande på
arbetsplatserna. Det nuvarande systemet bygger på fiktionen att ett
sådant inflytande är möjligt genom ”samverkansavtal” och lagstiftning
som måhända ger arbetarna ett formellt inflytande. Avtalens och den
nuvarande lagstiftningens syfte är emellertid att i praktiken utestänga
arbetarna från ett verkligt inflytande.
De senaste årens dramatiska händelser på svensk arbetsmarknad
illustrerar klart riktigheten i detta resonemang. Händelserna visar också
att det är hög tid att vidta åtgärder för att förändra de nuvarande
förhållandena. Det är nödvändigt att radikalt förändra maktstrukturen i
svenskt arbetsliv och ge de anställda den avgörande makten i företagen.
Ett program med detta syfte anges i motionen. Riksdagen bör ställa sig
bakom de principer och förslag som läggs fram i detta program.
Inriktningen på det pågående utredningsarbetet måste därför ändras och
de halvhjärtade direktiv efter vilka bl. a. arbetsrättskommittén arbetar
måste radikalt revideras.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen med bifall till motionen 1973:227 begär att
regeringen snarast lägger fram förslag till åtgärder i form av
lagändringar m. m. för att förverkliga det reformprogram som
anges i motionen.
GOTAB 73 3436 S Stockholm 1973