Finansutskottets betänkande nr 40 år 1973

FiU 1973: 40

Nr 40

Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 165
med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

I propositionen 1973: 165 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet)
dels föreslagit riksdagen att godkänna inriktningen och utformningen
av de ekonomisk-politiska åtgärder som förordats i propositionen, dels
i bilagorna 1—6 hemställt om anslag m. m.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts

1973: 2073 av herr Oskarson i Halmstad m. fl. (m, s, c, fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar att under B 3 Byggande av statliga vägar
anvisa 5 000 000 kronor för omläggning av järnvägen söder om Fjärås
där den kommande E 6 korsar Västkustbanan.

1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

1. godkänner inriktning och utformning av den ekonomiska politiken
i enlighet med vad som i motionen och i enlighet med punkterna
A 1—6 anförts,

2. bifaller vad som i motionen föreslagits enligt punkterna B 1—3.

De i motionen åberopade punkterna A 1—A 6 och B 1—B 3 omfattar:

A 1. En sänkning av mervärdeskatten med tre procentenheter.

A 2. En sänkning av arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet
med två procentenheter.

A 3. Tillsättandet av en parlamentarisk utredning med uppgift att
undersöka möjligheterna av en differentiering av ATP-avgiften med
hänsyn till ålder.

A 4. Tillsättandet av en parlamentarisk besparingsutredning med
uppgift att granska den offentliga sektorns expansion, föreslå besparings-
och rationaliseringsåtgärder samt klarlägga hur den hittillsvarande
automatiken i det allmännas utgiftsutveckling skall kunna brytas.

A 5. Särskilda åtgärder för att förbättra den mindre och medelstora
företagsamhetens situation: ökad återlånerätt från AP-fonden samt en
utredning av möjligheterna att via skattelättnader stimulera till ett ökat
nyföretagande.

A 6. Utarbetandet av ett stabiliseringspolitiskt program i samverkan
mellan regeringen, oppositionspartierna, näringslivet och parterna på
arbetsmarknaden.

B 1. En höjning av det allmänna barnbidraget samt studiebidraget och
det förlängda barnbidraget.

1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

B 2. Särskilda åtgärder på skolans område.

B 3. En förlängning av prisstoppet på livsmedel.

1973: 2086 av herr Fiskesjö (c) vari hemställs att riksdagen uttalar
att det under D 8 a. Särskilda åtgärder på skolområdet föreslagna särskilda
samrådsorganet inte inrättas.

1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts beträffande
den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken;

2. att till Bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag inom
industri- och servicenäringarna på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisa ett anslag av 200 000 000 kr.;

3. att till Lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom
industri- och servicenäringarna på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 400 000 000 kr.;

4. att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt förslag om befrielse
från den allmänna arbetsgivaravgiften för företag som nyetableras eller
ökar sin sysselsättning i vad gäller den del av avgiften som svarar mot
lönesumman för nettonyanställningama;

5. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande borttagande
av ATP-avgiften för äldre arbetskraft;

6. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande en långsiktig
sysselsättningsplan för 1970-talet i enlighet med vad som har anförts
i motionen;

7. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till ett
system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på viktiga
livsmedel;

8. att statsbidrag till kommunerna för social hemhjälp samt till
kommunala familjedaghem skall utgå med 50 % av de bidragsgilla
kostnaderna;

9. att till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag med 5 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 20 000 000 kr.;

10. att godkänna de i motionen angivna riktlinjerna för användande
av bidraget till särskilda åtgärder på skolområdet; samt

11. att statsbidraget till miljövårdande åtgärder inom jordbruket och
trädgårdsnäringen får utgå med upp till 50 % av godkänd kostnad för
investeringar som påbörjas och till huvudsaklig del färdigställs under
tiden 16 oktober 1973—31 maj 1974,

1973: 2088 av herr Romanus (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
att på tilläggsstat I för budgetåret 1973/74 anslå 5 milj. kr. för bi -

FiU1973: 40

drag till kommuner för barntillsyn under kortare tid i samband med
vuxenundervisning, att utgå med 50 procent av kommunens kostnader,

1973: 2089 av herr Romanus m. fl. (fp, s, c, m) vari föreslås att riksdagen
medger att för budgetåret 1973/74 bidrag till ombyggnad av vissa
äldre kommunala avloppsledningar får beviljas intill ett belopp av
50 000 000 kronor inom ramen för anslaget till bidrag till kommunala
avloppsreningsverk,

1973: 2090 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs att riksdagen
godkänner de i motionen förordade grunderna för bidrag till
social hemhjälp för år 1974,

1973: 2091 av herr Antby (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
anhålla hos Kungl. Majit om förslag som syftar till att successivt ta
bort mervärdeskattens prishöjande inverkan på de viktigaste livsmedlen,

1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar 1.

att hos Kungl. Majit skyndsamt anhålla om utredning beträffande
åtgärder i syfte att på sikt uppnå full sysselsättning,

2. att hos Kungl. Majit anhålla om att en stabiliseringspolitisk konferens
sammankallas i god tid före den avtalsrörelse som gäller 1975—
1976 med representanter för regering och riksdag, organisationerna på
arbetsmarknaden och övriga berörda parter,

3. att hos Kungl. Majit anhålla om förslag till ett system med sparstimulerande
åtgärder, inkl. värdesäkra obligationer,

4. att bevilja SJ ytterligare 100 milj. kronor att fördelas på planerade
fasta anläggningar och projekteringar såsom verket finner för gott men
med förtur för de projekt som gynnar trafiken på Norrland samt de
som avser särskilt olycksdrabbade sträckor,

5. att hemställa om utredning och förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring,

6. att hos Kungl. Majit begära att förslag skyndsamt utarbetas om
slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften i det inre stödområdet
och att arbetsgivaravgiften i det yttre stödområdet utgår med lägre
procent än i landet i övrigt,

7. att godkänna grunderna för bidrag till färdtjänst i överensstämmelse
med handikapputredningens förslag samt

8. att till Bidrag till färdtjänst för handikappade på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 17 000 000
kronor,

1973:2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar

FiU 1973: 40

1. att hos regeringen hemställa om förslag till ett sysselsättningspolitiskt
program för återstoden av 1970-talet, omfattande statliga basindustrier
jämte samhällsnyttiga arbeten för sociala och miljömässiga bristområden,

2. att, i anledning av förslagen i propositionen om tillämpning av allmänna
prisregleringslagen, tillämpningen av denna lag utvidgas till att
gälla alla varor och tjänster med priserna den 1 november 1973 som
stoppriser, samt att hos regeringen hemställa om förslag till utvidgning
av prisregleringslagen till att omfatta även hyresområdet, varvid hyresstoppet
skall baseras på de den 31 december 1973 gällande hyrorna,

3. att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen om
mervärdeskatt (SFS 1968: 430) 13 §,

4. att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen
(1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen (1947:

576) om statlig inkomstskatt,

att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen (1970:
172) om begränsning av skatt i vissa fall och

att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen (1968:
419) om allmän arbetsgivaravgift,

5. att hos regeringen begära förslag om införande av en särskild omsättningsskatt
på handeln med aktier, att utgå med 20 % på försäljningsvärdet
och att gälla från den 1 januari 1974,

6. att från och med den 1 januari 1974 indexreglera de allmänna
barnbidragen,

7. att, med uttalande att inom i propositionen angivna gränser för
bostadstillägg statsbidrag skall utgå för hela kostnaden för tilläggen,
till Bostadstillägg m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor,

8. att i syfte att åstadkomma enhetliga och låga taxor för de olika
formerna för barnstuge- och fritidshemsverksamhet uttala sig för en
samlad översyn av storleken på de statliga bidragen till denna verksamhet,

9. att avslå i bilaga 4 under punkten 2 gjord hemställan om ett reservationsanslag
på 70 000 000 kronor till Bidrag till miljövårdande åtgärder
inom industrin m. m.,

1973: 2094 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röstånga (fp) vari
hemställs att riksdagen beslutar

1. att moms på livsmedel snarast möjligt slopas och

2. att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till 1974 års vårriksdag

a) om det sortiment som avses bli befriat från moms,

b) till erforderlig, differentierad moms på övriga varor och tjänster,

FiU 1973: 40

1973: 2095 av herr Stålhammar (fp) och fröken Hörlén (fp) vari hemställs
att riksdagen uttalar att det bör vara möjligt att till de i motionen
nämnda åtgärderna ta i anspråk medel från reservationsanslaget
Särskilda åtgärder på skolområdet,

1973: 2096 av herrar Ängström (fp) och Hamrin (fp) vari hemställs
att Kungl. Maj:t framlägger förslag om borttagande av momsen på
livsmedel.

Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen och de med
anledning av denna väckta motionerna från skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet,
socialutskottet, kulturutskottet, utbildningsutskottet,
trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet, inrikesutskottet och
civilutskottet. Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

I det första allmänna avsnittet av betänkandet behandlar utskottet
omfattningen och inriktningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna.
Därefter återkommer utskottet under respektive huvudtitel till utformningen
av åtgärderna.

FiU 1973: 40

1. OMFATTNING OCH INRIKTNING AV DE EKONOMISKPOLITISKA
ÅTGÄRDERNA

Under denna rubrik behandlar utskottet

dels Kungl. Maj:ts i propositionen framlagda förslag om godkännande
av inriktningen av de ekonomisk-politiska åtgärder som förordats
i propositionen,

dels följande motioner

1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen

1. godkänner inriktning och utformning av den ekonomiska politiken
i enlighet med vad som i motionen och i enlighet med punkterna A
1—6 anförts,

(Al. En sänkning av mervärdeskatten med tre procentenheter.

A 2. En sänkning av arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet
med två procentenheter.

A 3. Tillsättandet av en parlamentarisk utredning med uppgift att
undersöka möjligheterna av en differentiering av ATP-avgiften med
hänsyn till ålder.

A 6. Utarbetandet av ett stabiliseringspolitiskt program i samverkan
mellan regeringen, oppositionspartierna, näringslivet och partema på
arbetsmarknaden.),

1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen beslutar

1. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts beträffande
den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken;

4. att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt förslag om befrielse
från den allmänna arbetsgivaravgiften för företag som nyetableras

FiU 1973: 40

eller ökar sin sysselsättning i vad gäller den del av avgiften som svarar
mot lönesumman för nettonyanställningarna;

5. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande borttagande
av ATP-avgiften för äldre arbetskraft;

6. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande en långsiktig
sysselsättningsplan för 1970-talet i enlighet med vad som har anförts
i motionen;

7. att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till ett
system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på viktiga
livsmedel,

1973: 2091 av herr Antby (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
anhålla hos Kungl. Maj:t om förslag som syftar till att successivt ta
bort mervärdeskattens prishöjande inverkan på de viktigaste livsmedlen,

1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen beslutar

1. att hos Kungl. Maj:t skyndsamt anhålla om utredning beträffande
åtgärder i syfte att på sikt uppnå full sysselsättning,

2. att hos Kungl. Maj:t anhålla om att en stabiliseringspolitisk konferens
sammankallas i god tid före den avtalsrörelse som gäller 1975—
1976 med representanter för regering och riksdag, organisationerna på
arbetsmarknaden och övriga berörda parter,

3. att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till ett system med sparstimulerande
åtgärder, inkl. värdesäkra obligationer,

6. att hos Kungl. Maj:t begära att förslag skyndsamt utarbetas om
slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften i det inre stödområdet
och att arbetsgivaravgiften i det yttre stödområdet utgår med lägre procent
än i landet i övrigt,

1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga
hemställs att riksdagen beslutar

3. att anta förslaget till ändring enligt motionen i Förordningen om
mervärdeskatt (SFS 1968: 430) 13 §,

4. att anta förslaget till ändring enligt motionen i förordningen (1947:

577) om statlig förmögenhetsskatt,

att anta förslaget till ändring enligt motionen i förordningen (1947:
576) om statlig inkomstskatt,

att anta förslaget till ändring enligt motionen i förordningen (1970:
172) om begränsning av skatt i vissa fall och

FiU 1973: 40

att anta förslaget till ändring enligt motionen i förordningen (1968:
419) om allmän arbetsgivaravgift,

5. att hos regeringen begära förslag om införande av en särskild omsättningsskatt
på handeln med aktier, att utgå med 20 % på försäljningsvärdet
och att gälla från den 1 januari 1974,

1973: 2094 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röstånga (fp) vari
hemställs att riksdagen beslutar

1. att moms på livsmedel snarast möjligt slopas och

2. att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till 1974 års vårriksdag

a) om det sortiment som avses bli befriat från moms,

b) till erforderlig, differentierad moms på övriga varor och tjänster,

1973: 2096 av herrar Ångström (fp) och Hamrin (fp) vari hemställs
att Kungl. Maj:t framlägger förslag om borttagande av momsen på
livsmedel.

Propositionen

I propositionen sammanfattar finansministern inledningsvis sin syn på
konjunkturläget på följande sätt.

”Den svenska ekonomin fortsätter att stadigt förbättras. Detta återspeglas
i sjunkande arbetslöshet, stigande sysselsättning, ökande industriinvesteringar
och stigande kapacitetsutnyttjande inom företagen. Utrikeshandelssituationen
är god. Den förda ekonomiska politiken har begränsat
prisstegringarna så att de f. n. är de lägsta bland OECD-länderna.
Några tecken på ekonomisk överansträngning föreligger dock inte,
utan utrymme för en ytterligare expansion torde föreligga i första hand
på den offentliga sektorns och den privata konsumtionens områden.

Av vikt är att det samhällsekonomiska utrymmet för fortsatt expansion
utnyttjas på ett väl avvägt sätt och används för att främja medborgarnas
välfärd. I avstämningen av långtidsutredningen, som behandlades
i den reviderade finansplanen för 1973, visades att det även långsiktigt
sett finns förutsättningar att tillgodose angelägna konsumtionsbehov.
Det aktuella ekonomiska läget medger att ytterligare välfärdsskapande
åtgärder på olika samhällsområden nu kan genomföras. Regeringen
föreslår att en fortsatt utbyggnad av samhällets åtgärder för att trygga
medborgarnas utkomst sker genom en förstärkning av den offentliga och
privata konsumtionen, genom en ytterligare utbyggnad av den selektiva
sysselsättningspolitiken och genom en intensifiering av kampen mot inflationen.
”

När det gäller den svenska ekonomin under 1973 framhålls på s. 5 i
propositionen att den höga ekonomiska aktiviteten i omvärlden under
1973 medfört en fortsatt mycket expansiv exportutveckling. Det finns
nu anledning att räkna med en så kraftig uppgång som 17 % i volym

FiU 1973: 40

räknat. Samtidigt kan importökningen nu beräknas till ca 9 %. Denna
utveckling har lett till att bytesbalansens överskott nu kan beräknas bli
väsentligt högre än vad som tidigare bedömdes som sannolikt.

Den privata konsumtionen är ett annat viktigt område, där man nu
gör en annan bedömning än i våras. I den reviderade finansplanen beräknades
att dessa utgifter till följd av en relativt kraftig uppgång i
hushållens reala disponibla inkomster skulle komma att stiga med
4 1/2 % mellan 1972 och 1973. Den hittills observerade utvecklingen
under 1973 pekar emellertid mot att ökningen av den privata konsumtionen
kommer att stanna vid ca 21/2%.

Sammantaget innebär den bild som nu avtecknar sig för 1973 en
något lägre uppgång i den totala efterfrågan än vad som förutsågs i den
reviderade finansplanen — bruttonationalproduktens ökningstakt kan
nu uppskattas till ca 4 % — samtidigt som efterfrågans sammansättning
blivit annorlunda med en kraftigare uppgång i exporten och en långsammare
ökning i den inhemska efterfrågan.

Beträffande de internationella konjunkturutsikterna konstateras bl. a.
att den internationella råvaruprisnivån har stigit utomordentligt snabbt
under det senaste året. Råvaruprisindex ligger nu inemot 40 % över
nivån för ett år sedan.

För att bekämpa inflationsutvecklingen har en rad länder tillgripit
långtgående ekonomisk-politiska åtgärder. USA:s regering återinförde
således i somras ett temporärt prisstopp på konsumtionsvaror. Samtidigt
skärptes kreditpolitiken och räntenivån drevs upp.

Även i Västeuropa har flertalet länder börjat föra en alltmer restriktiv
politik. De offentliga utgiftsstegringarna har begränsats samtidigt
med att olika skattepolitiska åtgärder har vidtagits. Vidare har en rad
länder till följd av bl. a. kortsiktiga variationer i valutaströmmarna
tvingats till utomordentligt kraftiga räntehöjningar. I Frankrike uppgår
nu det officiella diskontot till 11 % och i Storbritannien den lägsta utlåningsräntan
till 11 1/2 %.

Enligt vad som nu kan bedömas kommer denna restriktiva politik att
endast i begränsad omfattning dämpa expansionen under 1973. Däremot
har man anledning förmoda att skärpningen i politiken kommer att
bidra till en dämpning av tillväxttakten under 1974. I samma riktning
verkar även det förhållandet att kapacitetsreservema i allt större utsträckning
tagits i anspråk. Man kan nu räkna med att länderna i Västeuropa
kommer att öka sitt samlade produktionsresultat med ca 6 %
under 1973. För 1974 kan man räkna med en tillväxt som ligger ca 1
å 2 % lägre.

Vad gäller den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1974 framhåller
departementschefen att underlaget för en säkrare bedömning ännu
är ofullständigt. Han pekar emellertid på vissa tendenser som nu kan
skönjas.

FiU 1973: 40

Mot bakgrund av den internationella utvecklingen kan man förvänta
att exportens ökningstakt under 1974 blir lägre än den ovanligt stora
uppgång som kunnat noteras hittills i år. Man torde dock kunna räkna
med att ökningstakten även under nästa år blir betydande och att exporten
kommer att utgöra ett av de mest expansiva efterfrågeområdena
inom den svenska ekonomin. Samtidigt kommer sannolikt importen att
skjuta fart till följd av en trolig lageruppbyggnad och en högre konsumtion.

Inom investeringsområdet förefaller det troligt att de privata investeringarna
— och då i synnerhet industriinvesteringarna — under 1974
kommer att uppvisa samma eller möjligen något högre ökningstakt.

Den privata konsumtionens utveckling under 1974 kommer att bestämmas
av förhållanden som nu är svåra att bedöma. Dels kommer
lönerörelsen att ha en stor betydelse för utvecklingen av hushållens
disponibla inkomster, dels leder den ökade osäkerheten om hushållens
sparbeteende till en motsvarande osäkerhet i fråga om konsumtionsutvecklingen.
En fortsatt ökning av sparbenägenheten framstår inte, som
man nu kan bedöma, som särskilt sannolik. Om ett sådant antagande
skulle vara riktigt så bör den privata konsumtionens ökningstakt 1974
kunna komma att ansluta sig till ett mera normalt utvecklingsmönster.

Även utvecklingen på byggsidan under 1974 är på nuvarande stadium
svår att överblicka. Mycket talar dock för en fortsatt svag utveckling
för de kommunala investeringarna. Bostadsbyggandet kommer enligt
vad som nu kan bedömas att fortsätta att ligga på en i förhållande till
tidigare låg nivå.

Sammantaget skulle dessa olika utvecklingstendenser innebära att den
svenska ekonomin kan förväntas växa med 4 å 5 % mellan 1973 och
1974. Bilden synes dock även fortsättningsvis vara splittrad med fortsatt
kraftiga uppgångar på exportens och näringslivsinvesteringarnas områden
och med en svag eller t. o. m. i vissa fall ytterligare vikande utvecklingstendens
på byggområdet.

Den mer expansiva fas som i första hand industrin f. n. befinner sig
i kommer även i fortsättningen att leda till en ökad arbetskraftsefterfrågan
och därigenom ytterligare förbättra sysselsättnings- och arbetslöshetssituationen
inom denna sektor. Den bedömning som kan göras av utvecklingen
inom byggnadsbranschen går däremot i motsatt riktning.
Sammantaget kan man räkna med en — bortsett från säsongmässiga
variationer — fortgående minskning av arbetslösheten.

Den bild som nu kan tecknas av den ekonomiska utvecklingen under
det framförliggande året tyder sålunda på en gynnsam konjunkturutveckling
med en god ekonomisk tillväxt, en förbättrad sysselsättningssituation
och en tillfredsställande utrikesbalans. Bilden är emellertid inte
entydig; det finns också spänningar och osäkerhetsmoment i ekonomin.

FiU 1973: 40

Beträffande den ekonomiska politiken säger departementschefen på s.
9 att centrala uppgifter för denna politik måste vara att söka motverka
de balansrubbande inslagen i utvecklingen och att sålunda bekämpa
inflationen och med en selektiv sysselsättningspolitik stödja anpassningen
av utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden liksom att skapa
förbättrade sysselsättningsmöjligheter på områden med svag efterfrågan.
Det är vidare en central uppgift att säkerställa en över tiden jämnare
konsumtionsutveckling och ge den en välfärdspolitisk inriktning.
I detta inryms såväl en ökad satsning på angelägna samhälleliga områden
som en förstärkning av konsumtionsmöjlighetema hos särskilda
grupper i samhället. Liksom hittills är det vidare angeläget att stödja
den industriella expansionen.

Departementschefen erinrar i detta sammanhang om att regeringen
redan vidtagit åtgärder eller lagt förslag i syfte att dämpa pris- och kostnadsstegringen.
Således har regeringen föreslagit att folkpensionsavgiften
skall slopas för att skapa förutsättningar för en lugnare avtalsrörelse.
Förslaget syftar till att ge löntagarna en påtaglig standardförbättring
och får också till följd en lindring av marginaleffekten för
1974. Det är angeläget att även för följande år kunna åstadkomma liknande
effekter. Regeringen har därför gett 1972 års skatteutredning
tilläggsdirektiv om att snabbt utarbeta förslag som kan läggas till grund
för ett beslut av 1974 års riksdag.

Vidare har regeringen beslutat om prisstopp på trävaror i syfte att
begränsa kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn.

För att hålla igen prisstegringstendensema på viktiga områden föreslår
nu regeringen ett fortsatt prisstopp på viktiga baslivsmedel och
trävaror samt åtgärder för att begränsa effekterna av hyreskostnadsstegringen
för barnfamiljer med begränsade inkomster.

Sammantaget innebär de i propositionen framlagda förslagen och åtgärderna
en helårskostnad om ca 2,5 miljarder kr. Av detta belopp begärs
ca 1,5 miljarder kr. på tilläggsstat I. Ytterligare ett belopp om ca
0,3 miljarder kr. kommer att belasta budgetåret 1973/74 i form av anslagsöverskridanden.

I följande sammanställning redovisas budgeteffekterna av de olika
förslagen (avrundat, milj. kr.).

FiU 1973: 40

Ändamål	Total- kostnad för helt år	Anslag på tilläggs-stat I eller beräknad merbelastning budget-året 1973/74
Allmänna barnbidrag, studiebidrag	350	175
Bostadstillägg för barnfamiljer	60	30
Barnstugor och kommunala familjedaghem	245	60
Särskilda åtgärder för en barnvänlig	30	30
boendemiljö
Särskilda åtgärder på skolområdet	30	15
Social hemhjälp	240	120
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets	ca 150*	ca 150
område
Väginvesteringar	200	200
Vissa affärsverksinvesteringar m. m.	120	110
Byggnadsarbeten inom skolväsendet	35	15
Byggnadsarbeten inom kulturområdet	10	10
Sysselsättningsskapande åtgärder genom	805	775
arbetsmarknadsverket
Kommunala avloppsreningsverk	100	50
Miljövårdande åtgärder inom industrin	70	70
Statens hantverks- och industrilånefond	20	20
Summa	2 465	1830

1 Avser beräknad tillkommande budgeteffekt av prisstoppet under första halvåret
1974. Helårskostnaden för den ökade subventionen kan beräknas till ca 300
milj. kr.

Motionerna

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) sammanfattar motionärerna
inledningsvis sin syn på det ekonomiska läget och den ekonomiska
politiken på följande sätt.

”Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1973 står i påtaglig
kontrast till utvecklingen inom flertalet andra OECD-länder. Vi har
endast i ringa utsträckning fått del av den internationella konjunkturuppgången.
Den ekonomiska tillväxten i Sverige går långsammare än
vad som tidigare förutsatts. Särskilt gäller att den privata konsumtionen
utvecklas sämre än beräknat — konsumtionsökningen tycks stanna vid
2,5 procent mot förutsatta 4,5 procent. Som en följd härav är situationen
på arbetsmarknaden fortfarande otillfredsställande. Antalet lediga
platser per arbetssökande är väsentligt lägre än som tidigare varit
regel.

Enligt regeringens bedömning sammanhänger den dåliga ekonomiska
utvecklingen framför allt med ett ökat personligt sparande. Det kan
emellertid ifrågasättas om det verkligen i nämnvärd utsträckning är
fråga om ett sparande, som av den enskilde kan ersättas med konsumtion.
Och även om folk i allmänhet verkligen ökat t. ex. sitt banksparande
ursäktar detta inte bristerna i den ekonomiska politiken. I
den mån människor spar är det sannolikt bl. a. till följd av en ökad
ekonomisk otrygghet.

FiU 1973: 40

Vid sidan av arbetslösheten är inflationen ett av vårt lands allvarligaste
problem. Penningvärdeförsämringen har visserligen under det senaste
året gått något långsammare än i många andra länder. Den är
ändå alltför hög, särskilt med tanke på den höga arbetslösheten och
den dåliga ekonomiska utvecklingen.

Sveriges ekonomiska problem är i grunden av långsiktig natur. Den
offentliga sektorns alltför snabba expansion, det höga skattetrycket och
de orimliga marginalskatterna hör till de främsta orsakerna. För att
balans på sikt skall kunna uppnås bör en ökad sparsamhet med skattemedel
eftersträvas. En skattereform som ger lägre och rättvisare skatter
måste genomföras. En resursskapande näringspolitik är ett tredje centralt
krav.

I det aktuella dagsläget måste svensk ekonomi ges en stimulans, som
leder till ökad efterfrågan och därmed ökad sysselsättning. En rad olika
åtgärder kan få sådan effekt: ökad offentlig efterfrågan, sänkt arbetsgivaravgift,
sänkt direkt skatt eller sänkt mervärdeskatt, ökade sociala
bidrag, regionalpolitiska åtgärder och åtgärder för att öka efterfrågan
på äldre arbetskraft.”

Efter att tämligen utförligt ha diskuterat för- och nackdelar av dessa
olika typer av stimulansåtgärder tar motionärerna upp förslagen i propositionen.
De konstaterar därvid att regeringen i det stimulanspaket
som nu lagts fram nästan helt koncentrerat sina insatser på selektiva åtgärder,
åtgärder som på sikt är ägnade att öka den offentliga sektorn.
Det råder uppenbarligen för närvarande politisk enighet om att ekonomisk-politiska
stimulansåtgärder är nödvändiga i dagens läge för att
öka efterfrågan i samhället och därmed förbättra sysselsättningsläget.
Motionärerna ifrågasätter emellertid, om regeringsförslaget är bäst ägnat
att ge dessa effekter. Till betydande del kan förslagen knappast karakteriseras
som stimulanspolitiska åtgärder i egentlig mening. Det
naturliga hade varit att dessa förslag — som motionärerna till stor del
ser som i och för sig önskvärda reformer — hade behandlats i ett
större sammanhang, då statsverkspropositionen läggs i januari nästa år
och då kunde vägas mot andra önskemål. Med tanke på den höga arbetslösheten
bland lärare finner de det emellertid motiverat att redan
nu tillstyrka förslaget om särskilda åtgärder på utbildningspolitikens
område. Med tanke på bl. a. oron i fråga om världsmarknadspriserna
på livsmedel är de också beredda att acceptera en förlängning av prisstoppet
på livsmedel.

Primärt förordar motionärerna alltså en annan åtgärdsprioritering.
Därvid skulle en sänkning av mervärdeskatten och en bambidragshöjning
stå i centrum. Enligt deras uppfattning skulle dessa åtgärder tillsammans
med deras övriga förslag bättre än regeringspaketet medverka
till en snabb välfärdstillväxt, full sysselsättning och stabila priser samtidigt
som man i mindre grad binder sig för framtida utgifter på den

FiU 1973: 40

offentliga sektorn. Motionärerna säger sig emellertid samtidigt vara
medvetna om att även andra åtgärder än de i motionen föreslagna också
är ägnade att medverka till den erforderliga stimulansen. Mot den bakgrunden
förklarar de sig beredda att vid riksdagens utskottsbehandling
överväga andra alternativ. Endast under förutsättning att deras egna förslag
inte bifalles är de beredda att stödja regeringsförslaget.

I första hand föreslår de alltså:

A 1. En sänkning av mervärdeskatten med tre procentenheter.

2. En sänkning av arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet
med två procentenheter.

3. Tillsättandet av en parlamentarisk utredning med uppgift att undersöka
möjligheterna av en differentiering av ATP-avgiften med hänsyn
till ålder.

4. Tillsättandet av en parlamentarisk besparingsutredning med uppgift
att granska den offentliga sektorns expansion, föreslå besparingsoch
rationaliseringsåtgärder samt klarlägga hur den hittillsvarande automatiken
i det allmännas utgiftsutveckling skall kunna brytas.

5. Särskilda åtgärder för att förbättra den mindre och medelstora
företagsamhetens situation: ökad återlånerätt från AP-fonden samt en
utredning av möjligheterna att via skattelättnader stimulera till ett ökat
nyföretagande.

6. Utarbetandet av ett stabiliseringspolitiskt program i samverkan
mellan regeringen, oppositionspartierna, näringslivet och partema på
arbetsm arknad en.

B I enlighet med Kungl. Maj:ts proposition nr 165

1. En höjning av det allmänna barnbidraget samt studiebidraget och
det förlängda barnbidraget.

2. Särskilda åtgärder på skolans område.

3. En förlängning av prisstoppet på livsmedel.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) anser motionärerna
att det, trots den förbättring som konjunkturen undergått under sommaren,
även i nuläget är motiverat med en efterfrågestimulans av minst
den storleksordning, som föreslås i propositionen. Många av de förslag
till konkreta åtgärder som föreslås överensstämmer också i sak med de
förslag, som motionärerna lade fram under vårriksdagen men som då
avvisades. Dit hör bl. a. anslagshöjningarna för underhåll och byggande
av vägar, anskaffningen av fler järnvägsvagnar till SJ, det höjda anslaget
till miljövårdsinvesteringar inom industrin och ökade möjligheter till
sysselsättning genom arkivarbete. De förslag till förbättringar för barnfamiljer
och pensionärer, som lagts fram i propositionerna 1973: 165
och 1973: 144, ligger också i linje med tidigare krav.

I princip är motionärerna således beredda att godta de i propositionen
165 framlagda förslagen. Samtidigt vill de beklaga att åtgärderna

FiU 1973: 40

inte satts in på ett tidigare stadium. Effekten skulle i sådant fall blivit
större både i sysselsättningshänseende och när det gäller att tillförsäkra
utsatta grupper ökad ekonomisk standard och välfärd.

De i propositionen föreslagna åtgärderna måste emellertid kompletteras
med åtgärder, som mera direkt tar sikte på att stimulera industri
och serviceföretag att öka sin sysselsättning och produktionsförmåga.
Som tidigare understrukits har strukturarbetslösheten blivit allt mera
markerad och lett till att den totala arbetslösheten stannat kvar på en
mycket hög nivå. Strukturarbetslösheten omfattar i nuläget fortfarande
minst 100 000 personer. Ett förstahandsmål måste därför vara att tillskapa
åtminstone lika många nya arbetstillfällen.

I och för sig är det mycket angeläget att nya tjänster kan inrättas
inom den offentliga sektorn, inte minst i kommunerna. Stora eftersatta
behov finns bl. a. inom vårdsektorn, handikappverksamheten, miljövården
och utbildningsverksamheten. Men de nödvändiga resurserna för en
sådan utbyggnad måste skapas genom expansion i näringslivet.

De nya arbetstillfällena måste i första hand tillskapas i mindre och
medelstora företag, där de största möjligheterna till sysselsättningsökning
finns. Det är nödvändigt att åtgärder omedelbart sätts in som tar
sikte på att stimulera nyetableringen och utvidgningen av företag inom
framför allt den mindre företagsamheten.

Motionärerna konstaterar att riksdagen beslutat om vissa åtgärder i
den riktning motionärerna tidigare förordat, bl. a. förstärkning av företagareföreningarnas
resurser för rådgivnings- och upplysningsverksamhet.
Tillgången på längre krediter till mindre och medelstora företag
har vidare förbättrats. Det är emellertid nödvändigt att åtgärder omedelbart
sätts in som tar sikte på att stimulera nyetableringen och utvidgningen
av företag inom framför allt den mindre företagsamheten.
Medel bör, anför motionärerna, ställas till förfogande i den utsträckning
de tidigare föreslagit för lån och bidrag till nyetablerade industrier och
serviceföretag.

Motionärerna torde åsyfta förslag som väcktes i motionen 1973:
1459.

Löneskatten bör slopas under viss tid för den del av företagens
lönesumma, som svarar mot nettoanställningarna. Den tidigare begärda
utredningen om borttagande av ATP-avgiften för äldre arbetskraft bör
likaså komma till stånd.

Sysselsättningsutvecklingen inger oro även på längre sikt. Avstämningen
av 1970 års långtidsutredning och andra överväganden visar med
all tydlighet på behov av ett kraftigt tillskott av nya arbetstillfällen under
det närmaste decenniet. En sådan sysselsättningsökning kan inte
åstadkommas utan att statsmakterna gör upp en plan för sysselsättningspolitiken
fram till exempelvis 1980 och därefter målmedvetet inriktar
sina sysselsättningspolitiska och näringspolitiska insatser efter denna.

FiU1973: 40

Motionärerna lade under vårriksdagen fram förslag till utarbetande av
ett sådant sysselsättningsprogram men det avvisades då av socialdemokrater
och kommunister i riksdagen. Metallindustriarbetareförbundet
har i det handlingsprogram, som antogs vid höstens kongress tagit upp
samma tanke och fått LO:s stöd för detta. Nu upprepas kravet på en
sådan utredning.

Regeringen har i proposition 1973: 144 lagt fram förslag till en delreform
på skatteområdet i form av en omläggning av folkpensionsavgiften
från att vara en personlig avgift eller skatt till att tas ut som en arbetsgivaravgift.
Motionärerna delar uppfattningen att en sådan omläggning
bör kunna bidra till lugnare avtalsrörelse. Det bör emellertid samtidigt
understrykas att en sådan omläggning inte löser de grundläggande problemen
på skatteområdet. Det är därför nödvändigt att den sittande
skatteutredningen får fortsätta sitt arbete med att så snart som möjligt
lägga fram förslag till mera bestående reformer på skatteområdet i enlighet
med de riktlinjer, som angivits i motioner under vårriksdagen och
i anslutning till den framlagda propositionen.

I internationellt sammanhang har inflationstakten inte varit anmärkningsvärt
hög i vårt land det senaste året. Trots detta har prisökningarna
blivit mycket kännbara för stora folkgrupper. Risk föreligger också för
starkare impulser utifrån på den inhemska prisnivån under den närmaste
tiden. Motionärerna anser det därför nödvändigt att särskilda åtgärder
sätts in för att hålla tillbaka prisstegringarna, särskilt på varor och
tjänster som har stor betydelse för låginkomsttagare, pensionärer och
familjer med stor försörjningsbörda.

Prisstoppet på viktiga livsmedel föreslås i propositionen 165 förlängt.
Detta aktualiserar frågan om ett mera permanent konsumtionsstöd
på vissa grupper för att hålla priserna nere. Som föreslagits i tidigare
motioner bör detta ske genom att man eliminerar mervärdeskattens
fördyrande effekter på baslivsmedel. Ett fullständigt borttagande av
mervärdeskatten på livsmedel är i dagens läge inte statsfinansiellt möjligt.
Betydande resultat kan dock uppnås även om åtgärderna begränsas
till ett mindre antal viktiga varugrupper som mjölk, kött, bröd osv.
Tekniskt kan denna fråga enklast lösas genom ett system, där skatten
återförs till respektive regleringskassa. Med denna metod kan man —
på samma sätt som vid en differentiering — hålla konsumentpriserna
nere i samma omfattning som skatten återgår till regleringskassoma.
Priserna till jordbrukarna påverkas inte.

I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) erinras inledningsvis
om det beredskapsprogram för att omedelbart pressa ned arbetslöshetssiffrorna
som folkpartiet framlagt åtta veckor tidigare. Motionärerna
hävdar att socialdemokratin i valrörelsen sökte bestrida allvaret
i arbetsmarknadssituationen. Nu har man ändrat sig. I propositionen

FiU 1973: 40

165 läggs fram ett omfattande program. På flera punkter överensstämmer
det med vad motionärerna tidigare krävt. De tycker själva förslaget
är bra, även om det givetvis måste sägas komma onödigtvis sent.
På några punkter kan det behöva ske kompletteringar.

Av folkpartiets arbetsmarknadsprogram finns kvar några punkter, där
de anser att regeringen borde ha satsat mera helhjärtat. Ett sådant
exempel är investeringsanslagen till statens järnvägar.

De föreslår därför att SJ förutom de medel som föreslås i propositionen
får 100 milj. kr. att fördelas på planerade fasta anläggningar
och projekteringar.

Som motionärerna framhållit i tidigare motioner om den ekonomiska
politiken måste olika beredskapsåtgärder finnas till hands för att på
ett tidigt stadium kunna möta en situation med allmänt efterfrågeöverskott.
En sådan åtgärd är att öka sparandet. De vidhåller därför sina
tidigare framförda krav att riksdagen bör begära förslag om system
med sparstimulerande åtgärder som vid behov snabbt kan sättas i kraft.
Systemet bör utformas på sådant sätt att varaktigt nysparande premieras
med en viss skattelindring eller med någon annan förmån. Om det
enskilda sparandet kan hållas på en hög nivå även i en sådan situation
bör det finnas goda förutsättningar att undvika en upprepning av den
senaste högkonjunkturens hårda kreditrestriktioner. De pekar också på
möjligheten att stimulera värdesäkra sparformer inklusive statliga obligationer.

Den kommande avtalsrörelsen förefaller enligt motionärerna vara inriktad
på att nå en ettårslösning. Ur stabiliseringspolitisk synvinkel är
detta givetvis ingenting som löser de kommande problemen vad gäller
sambandet priser-löner-skatter och samhällsekonomisk stabilitet. Därför
hävdar de att deras krav på rundabordskonferenser på nytt fått
stor aktualitet som en metod att i god tid före nästpåföljande avtalsomgång
försöka dämpa inflationen och andra uttryck för samhällsekonomisk
obalans. För att nå önskade resultat i inflationsbekämpningen
krävs långtgående ansträngningar till samförstånd och samverkan
på bredast möjliga politiska bas.

Motionärerna framhåller vidare att på olika sätt framträder nu i ett
längre perspektiv sysselsättningsfrågan som den ekonomiska politikens
allvarligaste problem. De vill därför på nytt kraftigt understryka nödvändigheten
av en aktiv näringspolitik. De upprepar i sammanhanget
sitt krav från motionen 1973: 1993 att en statlig parlamentarisk utredning
— en sysselsättningsutredning — snarast skulle tillsättas med uppgift
att skyndsamt analysera den långsiktiga utvecklingen på sysselsättningens
område.

De anser vidare att starka skäl talar för att det ekonomiska skyddet
vid arbetslöshet garanteras alla genom en allmän försäkring. En mera

2 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

genomgripande reformering av arbetslöshetsförsäkringen än den vårriksdagen
beslutade är angelägen.

I motionen konstateras att den fyraprocentiga löneskatten för närvarande
innebär att arbetsgivare inom stödområdet kommer att leverera
in ca 600 milj. kr. till statskassan. En reduktion av arbetsgivaravgiften
skulle enligt deras uppfattning vara ett verksamt sätt att stimulera en
ökad sysselsättning särskilt i de sysselsättningssvaga delarna av landet.
De vidhåller därför sitt tidigare krav på att löneskatten bör avskaffas
inom det inre stödområdet och inom det yttre stödområdet utgå med
lägre procentsats än i det övriga landet.

Med tanke på den centrala roll förflyttningsmöjlighetema har för de
handikappade föreslår de slutligen att ett statsbidrag på 35 % till den
kommunala färdtjänsten införs från den 1 januari 1974 i avvaktan
på definitivt förslag från utredningen om kommunernas ekonomi.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) anförs att regeringens
ekonomiska politik vare sig har en medveten strävan eller
som oavsiktlig följd att förändra det kapitalistiska systemets maktförhållanden
och bana vägen för ett socialistiskt samhälle. Det går inte att
i regeringens ekonomiska politik urskilja någon annan målsättning än
försöken att stabilisera det rådande ekonomiska systemet. Politiken anpassas
till de kapitalistiska konjunktursvängningarna. Långsiktiga bedömningar
saknas nästan helt. Än mindre finns något mera långsiktigt
ekonomiskt program.

Kapitalismen skapar arbetslöshet. Arbetslösheten kan därför inte avskaffas
förrän det kapitalistiska systemet ersatts med en socialistisk
planekonomi. Men därför att arbetslöshetsfrågan inte kan lösas under
kapitalismen får man inte avstå från att bekämpa den redan under
det att systemet består. Utvecklingen av arbetslösheten visar att det
krävs långsiktiga och medvetna insatser för att bekämpa den. Det är
därför nödvändigt att en plan för att bekämpa arbetslösheten och öka
sysselsättningen under 1970-talet utarbetas. I en sådan plan måste skapandet
av nya statliga industrier utgöra en central del. Den långsiktiga
ökningen av arbetslösheten måste vändas.

Statsapparatens roll i ekonomin har ökat främst för att stabilisera
kapitalismen. Men kapitalägarna och de stora förmögenhetsägama har
kommit att svara för en allt mindre andel av den vidgade statsbudgetens
inkomster. Statsbudgeten har alltmer kommit att få uppgiften
att omfördela inkomster mellan kapital och arbete till kapitalets förmån.
Denna utveckling måste brytas.

Därför måste ökade skatter tas in från bolag och stora förmögenhetsägare.
Därför måste skattepålagor på de lönarbetande lyftas bort.

Vänsterpartiet kommunisterna har vid upprepade tillfällen rest kravet
att momsen på livsmedel skall avskaffas. Detta är en åtgärd som

FiU 1973: 40

bäst gynnar dem med låga inkomster. Den gynnar inte bara lönarbetande
utan även pensionärer, studerande och andra. Kravet om ett fullständigt
slopande av mervärdeskatten på livsmedel står orubbat fast.
Då vi nu befinner oss nära mitten på ett budgetår, för vilket anslagen
redan är beslutade, finns inte möjligheten att skära ned de statsanslag
som är för stora. Av detta skäl föreslås nu, som ett första steg på vägen
att helt slopa mervärdeskatten på livsmedel, en minskning av denna skatt
med 5 %. Denna reducerade mervärdeskatt på livsmedel skulle gälla
fram till det nya budgetåret då resten av mervärdeskatten bör kunna
slopas.

Minskning av och borttagande av mervärdeskatten på livsmedel är
en reform i folkflertalets intresse endast om bortfallet ur statskassan
inte kompenseras genom andra pålagor på folkflertalet. Bortfallet ur
statskassan måste gottgöras genom en ökad beskattning av kapitalägarna.

Kapitalägarna har trots att arbetsgivaravgiften höjts i år varit skattemässigt
mycket gynnade. Bolagsvinst- och förmögenhetsbeskattning
svarar för en allt mindre del av statens skatteinkomster.

För att täcka bortfallet ur statskassan på 750 miljoner kronor, som
ett halvt års nedsättning av mervärdeskatten medför, föreslås därför
följande:

Höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften med J %

Införande av 20 % omsättningsskatt på börshandeln med aktier
Höjning av bolagsvinstbeskattningen med 10 %

Skärpning av förmögenhetsbeskattningen

Summa

Utskottet

På några centrala avsnitt av den svenska ekonomin har utvecklingen
hittills i år blivit en annan än den som förutsågs i våras. Exportvolymen
har stigit kraftigare än väntat — med hela 17 % jämfört med samma tid
i fjol. Hushållen har däremot inte ökat sin privata konsumtion i den
takt som förväntats. Den lagerökning som man såg fram emot har
hittills uteblivit, även om en omsvängning till lageruppbyggnad nu synes
på väg. Kommunernas investeringar och bostadsbyggandet har minskat.
Genom denna utveckling har det uppstått utrymme för ytterligare efterfrågeökning.

Det är mot denna bakgrund som man bör se de förslag till ekonomisk-politiska
åtgärder som lagts fram i propositionen 165. I propositionen
understryks betydelsen av att det samhällsekonomiska utrymmet
för fortsatt expansion utnyttjas på ett väl avvägt sätt och används för
att främja medborgarnas välfärd.

Att det för närvarande föreligger ett behov av och utrymme för

275 milj. kr.
175 ” ”

230 ” ”

150 ” ”

830 milj. kr.

FiU1973: 40

ekonomisk-politiska stimulansåtgärder understryks också i flertalet av
de partimotioner som väckts i anslutning till propositionen. Motionärerna
har däremot delvis andra uppfattningar om den lämpligaste omfattningen
och inriktningen av dessa åtgärder.

I moderata samlingspartiets motion 2085 sägs härom bl. a.:

Det råder uppenbarligen för närvarande politisk enighet om att ekonomisk-politiska
stimulansåtgärder är nödvändiga i dagens läge för att
öka efterfrågan i samhället och därmed förbättra sysselsättningsläget.
Moderata samlingspartiet ifrågasätter emellertid, om regeringsförslaget

är bäst ägnat att ge dessa effekter. Primärt förordar vi alltså

en annan åtgärdsprioritering. Därvid skulle en sänkning av mervärdeskatten
och en barnbidragshöjning stå i centrum. Vi är emel lertid

samtidigt medvetna om att även andra åtgärder än de vi här
föreslår också är ägnade att medverka till den erforderliga stimulansen.
Mot denna bakgrund är vi alltså också beredda att vid riksdagens utskottsbehandling
överväga andra alternativ. Endast under förutsättning
att våra egna förslag inte bifalles är vi beredda att stöda regeringsförslaget.

I centerpartiets motion 2087 framhålls:

Trots den förbättring som konjunkturen undergått under sommaren,
anser vi det även i nuläget motiverat med en efterfrågestimulans av
minst den storleksordning, som föreslås i propositionen 1973: 165. Många
av de förslag till konkreta åtgärder som föreslås överensstämmer också
i sak med de förslag, som vi lade fram under vårriksdagen men som då

avvisades av socialdemokrater och kommunister i riksdagen.

I princip är vi således beredda att godta de i proposition 1973: 165
framlagda förslagen.

Och i folkpartimotionen 2092 heter det:

I propositionen 1973: 165 läggs fram ett omfattande program. På
flera punkter överensstämmer det med vad vi tidigare krävt. Vi tycker
förslaget är bra, även om det givetvis måste sägas komma onödigt sent.
På några punkter behövs kompletteringar.

I stort sett råder följaktligen en bred enighet om behovet av expansiva
åtgärder i nuvarande läge. Den fråga som riksdagen först måste ta
ställning till i detta sammanhang är enligt utskottets mening vilken total
omfattning dessa åtgärder bör få. Därefter gäller det att bedöma vilken
inriktning åtgärderna skall ges.

Konjunkturinstitutet har i sin nyligen publicerade rapport Konjunkturläget
Hösten 1973 gjort ett försök att beräkna effekterna på den
totala efterfrågan under 1974 av de i propositionen 165 föreslagna åtgärderna.
Utskottet har från institutet inhämtat motsvarande upplysningar
beträffande effekterna av de alternativa förslag till åtgärder som
förordas i de olika partimotionema.

Utskottet är väl medvetet om — och har bl. a. i sitt betänkande FiU
1971: 47 understrukit — den osäkerhet som häftar vid beräkningar och

FiU 1973: 40

prognoser av det slag varom här är fråga. Dessa beräkningar kan aldrig
bli uttömmande. Sålunda bortser de t. ex. från de effekter på samhällsekonomin
som skulle kunna bli en följd av budgetens och då speciellt
budgetsaldots återverkningar på kreditmarknaden.

Det värdefulla i beräkningar av detta slag ligger framförallt däri att
de för analysen några steg vidare från den primära ökning av statsutgifterna
som åtgärderna medför. De drar på ett visserligen delvis hypotetiskt
men ändå konsekvent sätt in de sekundära effekterna av åtgärderna
på hushållens, företagens och kommunernas beteende. De tar
vidare hänsyn inte blott till åtgärdernas effekt på statens utgifter utan
också på statens inkomster. Man får på detta sätt en värdefull belysning
av de olika förslagens verkningar på samhällsekonomin.

Konjunkturinstitutets beräkningar redovisas i Bihang till detta betänkande.
Kontentan av beräkningarna kan sammanfattas i följande
tablå.

Anm. I samtliga fall bygger beräkningarna på antagandet att hushållens marginella
sparkvot är 20 %.

Beträffande vänsterpartiet kommunisternas förslag i motionen 2093
anför konjunkturinstitutet att man enligt traditionell uppfattning har
anledning vänta sig en stimulerande effekt på efterfrågan på grund av
den inkomstomfördelning som förslagen skulle leda till. Institutet har
emellertid med hänvisning till svårigheterna att i detta fall beräkna åtgärdernas
effekt avstått från en numerisk kalkyl.

En central fråga vid ställningstagandet till förslagen i propositionen
och partimotionerna är uppenbarligen hur stort samhällsekonomiskt utrymme
som föreligger. Såvitt utskottet kunnat finna har motionärerna
inte anfört några väsentliga nya fakta som gör det troligt att detta utrymme
skulle vara större än vad som framgår av propositionen. Detta
förhållande får speciell tyngd, då det gäller att ta ställning till moderatmotionens
yrkanden, som går väsentligt längre än propositionen och de
andra partimotionerna. Effekten härav på bruttonationalprodukten kan,
som framgår av den föregående tablån, uppskattas bli inte mindre än
ca 65 % större än effekten av de i propositionen föreslagna åtgärderna.
En så kraftig stimulans av efterfrågan skulle enligt utskottets bedömning
innebära allvarliga risker för inflation och ytterligare prisstegringar,

Effekt år 1974 på
totala efterfrågan

mdr kr % av BNP

Regeringens förslag enligt prop. 165
Moderata samlingspartiets förslag i motionen 2085
Centerpartiets förslag i motionen 2087
Folkpartiets förslag i motionen 2092

1.8 + 0,73

3.0 + 1,21

2.0 + o,79

1.9 + 0,77

FiU 1973: 40

risker sorn successivt skulle växa i den mån konjunkturuppsvinget förstärks
under loppet av 1974. Motionsförslagen skulle också leda till en
kraftig stegring av budgetunderskottet — med åtföljande påverkan på
kreditmarknaden — och en försvagning av bytesbalansen.

Också i fråga om inriktningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna
framtonar i motionen 2085 en annan bild än i propositionen och i övriga
motioner. Utifrån en analys av vilka krav som bör ställas på den
ekonomiska politiken — framför allt en begränsning av den offentliga
sektom — krävs att utvecklingen mot en allt mer selektiv politik bryts
och att som huvudregel den ekonomiska politiken skall arbeta med generella
medel.

Utskottet kan inte finna att en inriktning av politiken av det slag som
förordas i motionen skulle vara en väg att komma till rätta med strukturarbetslösheten
och häva välfärdsbrister, något som också är en väsentlig
uppgift för den ekonomiska politiken. Utskottet delar den grundsyn
som präglar propositionen, nämligen att även insatser vilkas framläggande
sker med konjunkturpolitisk motivering måste inriktas så att
de passar in i ett målmedvetet, långsiktigt reformarbete.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund omfattningen och inriktningen
av de i motionen 2085 föreslagna åtgärderna. Skatteutskottet, som
behandlat de i motionen väckta skatteförslagen från i huvudsak skattetekniska
utgångspunkter, har i sitt yttrande SkU 1973: 3 y också avstyrkt
bifall till desamma.

Förslagen i de tre övriga partimotionerna — centerns, folkpartiets
och vänsterpartiet kommunisternas — innebär som framgått av det föregående
inte några mera väsentliga förändringar från samhällsekonomisk
synpunkt jämfört med propositionsförslagen. I stort sett är de av samma
omfattning. Utskottet vill dock i sammanhanget erinra om att konjunkturinstitutets
beräkningar, som redan nämnts, inte tar någon hänsyn
till de samhällsekonomiska effekter de olika förslagen kan väntas utlösa
via kreditmarknaden. Detta betyder bl. a. att verkningarna av centerpartiets
förslag om ett anslag på 400 milj. kr. under innevarande budgetår
för lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom industri-
och servicenäringarna inte beaktats. I det lätta kreditmarknadsläge
med goda lånemöjligheter som för närvarande föreligger är det emellertid
knappast troligt att mer än en begränsad del av ett sådant anslag
skulle kunna utnyttjas före budgetårets slut.

Den slutsats som utskottet dragit av det nu anförda är att de åtgärdsprogram,
som förordas i centerns, folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
motioner visserligen kräver ett något större samhällsekonomiskt
utrymme än de i propositionen föreslagna åtgärderna, men att
skillnaden i åtgärdernas omfattning inte är så stor att den bör tillmätas
avgörande betydelse vid riksdagens ställningstagande.

FiU 1973: 40

De i propositionen föreslagna åtgärderna avser — förutom att allmänt
stödja den ekonomiska aktiviteten och sysselsättningen — framför
allt att tillgodose fyra angelägna ändamål. Åtgärderna skall bidra till
ett barnvänligare samhälle, till att förbättra vård och service för äldre
och handikappade, till att öka de samhälleliga basinvesteringarna framför
allt på transport-, vård- och miljöområdena samt till en ytterligare
intensifiering av arbetsmarknadspolitiken. Dessutom syftar vissa av åtgärderna
— tillsammans med regeringens i annan ordning (prop. 1973:
144) framlagda förslag om folkpensionsavgiftens slopande — till att
skapa förutsättningar för en lugnare pris- och löneutveckling.

Av sammanställningen på s. 13 i propositionen framgår att kostnaderna
för de föreslagna åtgärderna på familjeområdet skulle uppgå till
715 milj. kr. räknat för helår. Kostnaderna för den utvidgade sociala
hemhjälpen beräknas till 240 milj. kr. De investeringsstödjande åtgärderna
beräknas kosta 555 milj. kr. och de sysselsättningsskapande åtgärderna
genom arbetsmarknadsverket 805 milj. kr. Helårskostnaden för
de föreslagna prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område slutligen
kan beräknas till ca 300 milj. kr.

Utskottet finner denna inriktning av de föreslagna stimulansåtgärderna
väl avvägd och i linje med de långsiktiga riktlinjer för den ekonomiska
politiken som riksdagen godkände i våras (FiU 1973: 29). Detta
innebär att utskottet inte biträder hemställan om den allmänna inriktning
av den ekonomiska politiken som förs fram i motionen 2087.

Utskottet övergår nu till att behandla de yrkanden i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion 2093 som är att hänföra till detta avsnitt.
I motionen yrkas att mervärdeskatten på livsmedel sänks med fem procentenheter
samt att det därigenom förorsakade skattebortfallet finansieras
genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften, företags- och
förmögenhetsbeskattningen samt införande av en 20 % omsättningsskatt
på börshandeln med aktier. Konjunkturinstitutet har bedömt det
som sannolikt att förslagen som sådana skulle verka stimulerande på den
privata konsumtionen. Samtidigt kan de väntas få en återhållande verkan
på investeringarna. Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU
1973: 3 y) motionsyrkandet om sänkt mervärdeskatt på livsmedel och till
följd härav också de förslag till inkomstförstärkningar som förs fram i
motionen. Utskottet vidhåller sin tidigare i olika sammanhang tillkännagivna
uppfattning att en differentiering av mervärdeskatten är förenad
med betydande svårigheter för såväl de skattskyldiga som det allmänna.
Finansutskottet har från de samhällsekonomiska synpunkter som utskottet
har att bevaka ej funnit skäl att frångå skatteutskottets ställningstagande.
Finansutskottet avstyrker följaktligen bifall till motionsyrkandena
i dessa delar.

I motionen 2093 begärs också förslag till ett sysselsättningspolitiskt
program för återstoden av 1970-talet. Detta program skulle omfatta

FiU 1973: 40

statliga basindustrier jämte samhällsnyttiga arbeten för sociala och
miljömässiga bristområden.

Utskottet har inte anledning rikta några invändningar mot att samhällets
pågående och planerade insatser för full sysselsättning beskrivs
på det sätt som skett i det aktuella yrkandet. Planer på utbyggnad av de
statliga basindustrierna läggs fram kontinuerligt. Den förevarande propositionen
innehåller riktlinjer för och innefattar en rad förslag till samhällsnyttiga
arbeten på sociala och miljömässiga bristområden. Det är
som utskottet ser saken angeläget att den politiken planmässigt fullföljs.
Någon hemställan hos Kungl. Majit erfordras knappast härför. Ifrågavarande
yrkande i motionen 2093 avstyrks.

I motionen 2096 av herrar Ängström och Hamrin (fp) begärs förslag
om helt borttagande av mervärdeskatten på livsmedel. Vid oförändrad
konsumtion kan detta beräknas medföra ett primärt skattebortfall
på mellan 4 och 5 miljarder kr. per år. Motionärerna framlägger
ej något förslag till kompenserande finanspolitiska åtgärder. Detta innebär
att deras förslag går vida utöver det samhällsekonomiska utrymme
som bedömts föreligga. Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet
förslaget.

I två av partimotionerna begärs sänkt arbetsgivaravgift i stödområdet.
I motionen 2085 yrkas att den allmänna arbetsgivaravgiften i det
allmänna stödområdet sänks från 4 till 2 % och i motionen 2092 begärs
skyndsamt förslag om att arbetsgivaravgiften slopas i det inre och
sänks i det yttre stödområdet. Skatteutskottet, som avstyrker båda förslagen,
hänvisar i sitt yttrande till att förslag om särskilda beskattningsoch
avgiftsregler med regionalpolitisk inriktning konsekvent avvisats av
utskottet — senast i SkU 1973: 29 — med hänvisning till att olika regler
i skilda delar av landet leder till snedvridningar i konkurrensen och till
avsevärt merarbete, inte minst i kontrollhänseende. Dessa problem behandlas
bl. a. i budgetutredningens nyligen framlagda betänkande (Bilaga
12 SOU 1973:46). Enligt finansutskottets uppfattning skulle en
generell sänkning av arbetsgivaravgiften i stödområdet vara betydligt
mindre effektiv ur regional- och sysselsättningspolitisk synpunkt än de
mer specifika stödåtgärder av olika slag som för närvarande tillämpas.
Finansutskottet avstyrker därför i likhet med skatteutskottet motionsyrkandena
i denna del.

I motionen 2085 hemställs vidare om särskilda åtgärder för att förbättra
den mindre och medelstora företagsamhetens situation: ökad återlånerätt
från AP-fonden samt en utredning av möjligheterna att via
skattelättnader stimulera till ett ökat nyföretagande. Näringsutskottet
hänvisar i sitt yttrande (NU 1973: 3 y) till att en råd åtgärder under
senare år vidtagits från samhällets sida för att stödja de mindre och
medelstora företagen. Ytterligare en insats på detta område blir det
tillskott till statens hantverks- och industrilånefond som tillstyrks i det

FiU 1973: 40

följande under punkten 29. Att i samband med behandlingen av ett antal
konkreta åtgärder, som föreslås i propositionen 165, göra ett så allmänt
uttalande rörande de mindre och medelstora företagens arbetsvillkor
som motionärerna föreslår är enligt näringsutskottets mening inte
motiverat. Skatteutskottet avstyrker bifall till yrkandet om utredning
rörande skattelättnader för nyföretagande.

Finansutskottet delar de båda utskottens uppfattning och vill dessutom
i fråga om återlånerätten från AP-fonden hänvisa till vad näringsoch
finansutskotten anfört härom vid upprepade tillfällen (bl. a. i NU
1973: 13 och FiU 1973: 1). Nu ifrågavarande yrkande i motionen 2085
avstyrks.

Också frågan om samspelet mellan statsmakterna och arbetsmarknadens
parter anser utskottet vara central för den ekonomiska politikens
inriktning.

I motionen 2085 begärs utarbetandet av ett stabiliseringspolitiskt program
i samverkan mellan regeringen, oppositionspartierna, näringslivet
och parterna på arbetsmarknaden. I motionen 2092 begärs att en stabiliseringspolitisk
konferens sammankallas i god tid före den avtalsrörelse
som gäller 1975—1976 med representanter för regering och
riksdag, organisationerna på arbetsmarknaden och övriga berörda parter.

Det är oklart vad som i den senare motionen avses med ”i god tid
före den avtalsrörelse som gäller 1975—1976”. Det är ännu ovisst hur
länge de avtal kommer att gälla som så småningom träffas i anslutning
till den nu påbörjade avtalsrörelsen. Utskottet tolkar motionärerna så
att någon konferens inte bör sammankallas för att påverka den aktuella
avtalsrörelsen men väl dem som kommer därefter.

Utskottet har ingen anledning att i detta sammanhang gå in på de
skillnader som möjligen kan finnas mellan de båda motionsvis väckta
kraven. Utskottet har i tidigare sammanhang då motsvarande krav
väckts gett den meningen till känna att man bör akta sig för att från
statsmakternas sida låsa sig för vissa specifika former i vilka kontakter
med arbetsmarknadens parter bör äga rum. Den helt avgörande utgångspunkten
måste vara parternas gemensamma ansvar för att en uppgörelse
träffas. Det är uppenbart att initiativ från statsmakternas sida
lätt skulle kunna rubba de ansvarsförhållanden som nu råder och orsaka
djupgående förändringar på svensk arbetsmarknad. En helt annan
sak är att statsmakterna måste ha fortlöpande kontakt med den debatt
som förs inom och mellan organisationerna samt vara öppna för att ta
erforderliga initiativ som kan underlätta förhandlingarna och bana väg
för en uppgörelse. Den avlastning från löntagarna av folkpensionsavgiften
och den höjning av arbetsgivarnas sociala avgifter som riksdagen
just nu behandlar är ett sådant initiativ som växt fram inför avtalsrörelsen
i samverkan mellan löntagarnas organisationer och statsmakter -

FiU1973: 40

na. Med det anförda avstyrker finansutskottet bifall till yrkandet i motionen
2085 om utarbetande av ett stabiliseringspolitiskt program och
yrkandet i motionen 2092 om en stabiliseringspolitisk konferens.

Utskottet övergår därefter till att behandla de övriga motionsyrkanden,
som ej har något direkt samband med de i propositionens bilagor
framlagda förslagen.

I motionen 2087 hemställs att riksdagen anvisar 200 milj. kr. i bidrag
och 400 milj. kr. i lån som stöd till nyetableringar och utvidgningar av
företag inom industri- och servicenäringarna. I motionen anges inte närmare
hur medlen skulle disponeras. Näringsutskottet, som även i tidigare
sammanhang behandlat yrkandena, har vid sin förnyade prövning
av förslagen inte blivit övertygat om att den tilltänkta nya bidrags- och
låneformen skulle utgöra ett lämpligt komplement till de ekonomiskpolitiska
åtgärder med generell eller mera selektiv inriktning som eljest
är aktuella i sammanhanget (NU 1973: 3 y). Näringsutskottet avstyrker
motionsyrkandena.

Finansutskottet delar näringsutskottets bedömning. Varken kreditmässiga
eller lönsamhetsmässiga hinder torde i nuläget föreligga för nyetableringar
och utvidgningar av företag som på sikt kan väntas vara
lönsamma. Ifrågavarande yrkanden i motionen 2087 avstyrks.

Vad gäller det i motionen 2087 väckta kravet om befrielse från allmän
arbetsgivaravgift för nyanställda, dvs. för den del av lönesumman
som motsvarar antalet nettonyanställda vid ett företag, har skatteutskottet
(SkU 1973: 3 y) — som prövat och avvisat motsvarande förslag
redan under vårriksdagen — avstyrkt bifall och bl. a. framhållit att den
allmänna arbetsgivaravgiften utgör en så liten del av de totala personalkostnaderna,
att den får anses förhållandevis betydelselös från sysselsättningssynpunkt
i jämförelse med de insatser som görs från det allmännas
sida.

Finansutskottet har samma uppfattning som skatteutskottet. Befrielse
från den allmänna arbetsgivaravgiften skulle gälla alla nettonyanställda
i ett företag. Det är svårt att tänka sig att denna reduktion —
ca 3 % av arbetsgivarens totalkostnad för nyanställd — generellt sett
skulle ha någon större effekt på företagens intresse att nyanställa personal
i det vinstläge som för närvarande råder i svensk industri. Betydande
samhällsresurser skulle tas i anspråk, troligen utan att ens marginella
verkningar skulle uppnås i de företag där man främst vill åstadkomma
effekt. Med det anförda avstyrker finansutskottet bifall till ifrågavarande
yrkande i motionen 2087.

I motionen 2094 av herrar Levin och Petersson i Röstånga (fp) hemställs
om förslag till vårriksdagen beträffande omläggning av mervärdeskatten.
Motionärerna vill att man skall slopa mervärdeskatten på ett
brett sortiment av livsmedel. Samtidigt vill de att mervärdeskatten på
övriga varor och tjänster differentieras på ett väl avvägt sätt, så att inte

FiU 1973: 40

andra varor av vital betydelse för de många i samhället drabbas av kraftiga
fördyringar.

Skatteutskottet har, som tidigare nämnts, i sitt yttrande (SkU 1973: 3
y) ställt sig avvisande till förslagen om differentiering eller omläggning
av mervärdeskatten till förmån för livsmedel.

För att kompensera det skattebortfall som skulle bli följden av mervärdeskattens
borttagande på alla viktigare livsmedel — vilket synes
vara motionärernas avsikt — skulle uppenbarligen krävas inte oväsentliga
höjningar på andra i konsumtionen tungt vägande varor och tjänster.
Att enbart höja mervärdeskatten för enstaka ”lyxvaror” torde ej
vara tillräckligt. Vinsten för konsumenterna av motionärernas förslag
kan därför till stor del befaras bli illusorisk. Dessutom torde det vara
förenat med stora svårigheter att snabbt lösa de komplicerade tekniska
problem som är förenade med en differentiering av mervärdeskatten enligt
motionärernas intentioner. Finansutskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motionen 2094.

I motionen 2087 begärs utredning och förslag om eliminerande av
mervärdeskattens prishöjande inverkan på livsmedel. Motionärerna konstaterar
att ett fullständigt borttagande av mervärdeskatten på livsmedel
i dagens läge inte är statsfinansiellt möjligt. De förordar i stället att åtgärderna
begränsas till ett mindre antal viktiga varugrupper som mjölk,
kött, bröd osv. i ett system, där mervärdeskatten återförs till respektive
regleringskassa. Förslag begärs av Kungl. Maj:t. Motionen 2091 har
ett yrkande av motsvarande innebörd.

Frågan gäller sålunda formerna för att hålla priserna på livsmedel
nere sedan den i propositionen aviserade förlängningen av prisstoppet
på vissa livsmedel under första halvåret 1974 löpt ut. Som framgår av
såväl skatteutskottets (SkU 1973: 3 y) som jordbruksutskottets (JoU
1973: 1 y) yttranden har jordbruksutredningen enligt sina direktiv att
bl. a. pröva valet av metod för att finansiera jordbruksstödet och därvid
även att undersöka möjligheterna att gå över till en lågprislinje
eller en ytterligare modifierad högprislinje. Jordbruksutredningens arbete
bör rimligen avvaktas innan förslag begärs av Kungl. Maj:t. Med
hänvisning härtill avstyrker finansutskottet — liksom skatteutskottet —
bifall till motionerna 2087 och 2091.

I partimotionerna återfinns ett antal yrkanden om utredningar m. m.
som inte kan sägas ha direkt samband med frågan om omedelbar stimulans
av den svenska ekonomin utan som är av mer långsiktig art.
Riksdagen har redan tidigare i år tagit ställning till motsvarande yrkanden,
varför utskottet nu kan fatta sig relativt kort.

I motionerna 2085 och 2087 hemställs om en utredning rörande differentiering
av ATP-avgiften med hänsyn till ålder. Av socialförsäkringsutskottets
yttrande (SfU 1973: 1 y) framgår att riksdagen så sent
som i maj i år avslog motionsyrkanden av samma innebörd som de nu

FiU 1973: 40

framställda (SfU 1973: 22). På grund härav och mot bakgrund av de
förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder och till anställningstrygghet
för den äldre arbetskraften som framlagts i propositionen 129 bör
enligt utskottets mening riksdagen vidhålla sin tidigare uppfattning i
frågan. Finansutskottet som ej funnit anledning avvika från socialförsäkringsutskottets
ställningstagande avstyrker bifall till motionerna i de
delar varom här är fråga.

Krav om att en parlamentarisk besparingsutredning tillsätts ingår
som ett moment i motionen 2085. Frågor av denna art togs upp till utförlig
diskussion i FiU 1973: 18. På utskottets hemställan avslog riksdagen
bl. a. krav om att en besparings- och rationaliseringsutredning skulle
tillsättas. Utskottet finner inte anledning till annan bedömning nu, varför
yrkandet i motionen 2085 avstyrks.

I motionen 2092 hemställs om förslag från Kungl. Maj:t till ett system
med sparstimulerande åtgärder, inklusive värdesäkra obligationer. Motionärerna
erinrar själva om de på senare år vidtagna åtgärderna i form
av bl. a. nytt system för premiering av frivilligt sparande (prop. 1972:
22, FiU 15, SkU 16), sparkampanjema i samband med överskjutande
skatt och utgivandet av särskilda obligationslån riktade till hushållen.
Motionärerna anser emellertid inte åtgärderna vara tillräckliga utan vill
från Kungl. Maj:t ha förslag till ett system med sparstimulerande åtgärder
som vid behov snabbt kan sättas i kraft och som utformas på ett
sådant sätt att varaktigt nysparande premieras med en viss skattelindring
eller med någon annan förmån.

Möjligheterna att via beskattningen påverka hushållssparande! har
upprepade gånger behandlats av skatteutskottet (senast SkU 1973: 23
och 44). Finansutskottet vill under hänvisning härtill avstyrka det konkreta
yrkandet i motionen 2092.

Våra kunskaper om sparandet vilar på en bräcklig statistisk grund.
Att hushållens sparkvot gått kraftigt i höjden under senare år synes dock
fullt klart. Vad som mot denna bakgrund är mest angeläget att diskutera
är hur pass långsiktigt detta sparande är samt vilka vägar som kan
beträdas i syfte att göra det mindre lättrörligt. En bedömning är att
sparökningen har samband med konjunkturdämpningen, särskilt då med
människors oro för sysselsättningen. Vissa forskare åter vill förklara det
ökade hushållssparande! med förskjutningen i det svenska folkets ålderssammansättning.
En tredje hypotes är att sparökningen har samband
med en mera bestående förändring i människornas inställning till konsumtion
av varor.

Utskottet anser som tidigare att frågorna om hushållssparandets utveckling
och dess påverkan på samhällsekonomin måste ägnas stor uppmärksamhet.
Bl. a. bör nya försök göras att statistiskt belysa hushållssparande!.

I motionen 2092 begärs en utredning om åtgärder i syfte att på sikt

FiU 1973: 40

uppnå full sysselsättning. I motionen 2087 begärs en utredning beträffande
en långsiktig sysselsättningsplan för 1970-talet.

Dessa frågor togs utförligt upp till behandling i utskottets betänkande
i våras i anledning av den reviderade finansplanen och avstämningen av
långtidsutredningen (FiU 1973: 29). Efter att ha redovisat de kraftiga
förändringar i sysselsättningen som har samband med skillnader i produktivitetsutvecklingen
mellan näringsgrenar och de fortlöpande förändringar
i efterfrågeinriktning som sker i ett samhälle av vår typ anförde
utskottet (s. 27):

Det är enligt utskottet uppenbart att den betydande näringsmässiga
omställning som, enligt vad som redovisats i det föregående, kommer att
äga rum också under kommande år ställer stora krav på planering och
förutseende. Framför allt gäller det utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken.
Om man också beaktar vad som anförs i den vid riksdagens
början väckta motionen 886 av fru Theorin m. fl. (s) rörande en
successivt höjd kvinnlig förvärvsintensitet och samhällsåtgärder för att
förverkliga målet arbete åt alla, framträder behovet av en fortsatt, mycket
intensiv sysselsättningspolitisk planering. I den rad av åtgärder som
normalt följer i anslutning till ekonomiska långsiktsbedömningar av
denna art torde den sysselsättningspolitiska planeringen komma att inta
en framträdande plats. Formerna härför bör det emellertid ankomma på
Kungl. Maj:t att bestämma.

Från den fackliga rörelsens sida har frågorna om den framtida sysselsättningen
tagits upp till diskussion, bl. a. i anslutning till långtidsutredningens
material.

Mot bakgrund av vad som här redovisats och vad regeringen anfört
i frågan finns det enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen
att ta något initiativ. Ifrågavarande yrkanden i motionerna 2092 och
2087 avstyrks.

Hemställan

A. beträffande omfattningen och inriktningen av de ekonomiskpolitiska
åtgärderna att riksdagen med avslag på
motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 1,
motionen 1973: 2087, moment 1,
motionen 1973: 2093, momenten 1 och 3—5,
motionen 1973: 2096,

motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 2, och 1973:
2092, moment 6,

motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 5,
motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 6,
motionen 1973: 2092, moment 2

och med godkännande av vad i propositionen förordats som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

FiU 1973: 40

B. Beträffande stöd till nyetableringar och utvidgningar av företag
inom industri och servicenäringarna att riksdagen avslår
motionen 1973: 2087, momenten 2 och 3,

C. beträffande befrielse från allmän arbetsgivaravgift för nyanställda
att riksdagen avslår motionen 1973: 2087, moment 4,

D. beträffande omläggning av mervärdeskatten att riksdagen avslår
motionen 1973: 2094,

E. beträffande utredning och förslag om eliminerande av mervärdeskattens
prishöjande inverkan att riksdagen avslår motionerna
1973: 2087, moment 7, och 1973: 2091,

F. beträffande utredning om differentiering av ATP-avgiften
med hänsyn till ålder att riksdagen avslår motionerna 1973:
2085, moment 1 i vad avser A 3, och 1973: 2087, moment 5,

G. beträffande en parlamentarisk besparingsutredning att riksdagen
avslår motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 4,

H. beträffande förslag om sparstimulerande åtgärder att riksdagen
avslår motionen 1973: 2092, moment 3,

I. beträffande utredning om åtgärder i syfte att på sikt uppnå
full sysselsättning att riksdagen avslår motionen 1973: 2092,
moment 1, och 1973: 2087, moment 6.

FiU 1973: 40

SOCIALDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

FEMTE HUVUDTITELN

2. Allmänna barnbidrag. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 165 bilaga
1 (socialdepartementet) under punkten 1 (s. 15—16) föreslagit riksdagen
att dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring
i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag, dels till Allmänna barnbidrag
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett
förslagsanslag av 160 000 000 kr.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition höjer
det allmänna barnbidraget.

I motionen 1973:2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att från och med den 1 januari
1974 indexreglera de allmänna barnbidragen.

Propositionen

Det är av vikt att den konsumtionsstimulans som i nuvarande läge är
möjlig inriktas på de grupper för vilka särskilda behov föreligger. Ett
steg i denna riktning togs med förslaget om ett extra pensionstillägg till
folkpensionärema för 1974. En förstärkning även för barnfamiljerna
bör nu komma till stånd.

För innevarande budgetår har till allmänna barnbidrag anvisats ett
förslagsanslag av 2 395 milj. kr. Bidraget utgår med 1 320 kr. för barn
och år.

I propositionen föreslås att bidraget fr. o. m. den 1 januari 1974 höjs
med 180 kr. till 1 500 kr. för barn och år. Kostnaderna för denna förstärkning
av stödet till barnfamiljernas konsumtion uppgår till 325 milj.
kr. för helt år. För innevarande budgetår ökas anslagsbehovet med ca
160 milj. kr.

Motionen 2093

I propositionen föreslås en höjning av utgående belopp. Höjningen äi
enligt motionärerna fullt motiverad med tanke på företagna och väntade
prishöjningar, som hårt drabbar just barnfamiljerna. Men höjningar
av och till av beloppet kan inte förhindra att barnbidragets värde ur -

FiU 1973: 40

holkas. För att barnfamiljerna skall komma i åtnjutande åtminstone av
samma andel i den allmänna standardhöjning som kommer andra grupper
i samhället till del krävs att stödformen indexregleras. Därigenom
ges barnbidragen samma värdebeständighet som gäller för andra bidragsformer.

Utskottet

Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU 1973: 1 y) förslaget i
propositionen till höjning av de allmänna barnbidragen med 180 kr. per
år fr. o. m. den 1 januari 1974. Anledning till erinran mot det vid propositionen
fogade förslaget till lagändring eller mot beräkningen av det
begärda anslaget finns inte.

Socialutskottet avstyrker på de grunder som redovisats av familjepolitiska
kommittén (SOU 1972: 34, s. 242) förslag om indexreglering av de
allmänna barnbidragen, som väckts i motionen 2093. En indexreglering
av de allmänna barnbidragen skulle innebära en prioritering av barnbidragen
som automatiskt skulle minska utrymmet för förskjutningar
av familjestödet t. ex. till förmån för barnfamiljer med lägre inkomster.

Finansutskottet har inte annan mening än socialutskottet i frågan
och hemställer

A. att riksdagen avslår motionen 1973: 2093, moment 6,

B. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973: 2085, moment B 1 i denna del, antar vid propositionen
fogat förslag till lag om ändring i lagen (1947: 529)
om allmänna barnbidrag (bilaga 1),

C. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973: 2085, moment B 1 i denna del, till Allmänna barnbidrag
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 160 000 000 kr.,

3. Bostadstillägg m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 2 (s. 16—17)

föreslagit riksdagen att dels godkänna de i propositionen förordade
ändringarna i grunderna för bostadstillägg att gälla fr. o. m. den 1 januari
1974, dels till Bostadstillägg m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 30 000 000 kr.

I motionen 1973:2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att, med uttalande att inom i
propositionen angivna gränser för bostadstillägg statsbidraget skall utgå
för hela kostnaden för tilläggen, till Bostadstillägg m. m. på tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av
130 000 000 kronor.

FiU1973: 40

Propositionen

För innevarande budgetår har till Bostadstillägg m. m. anvisats ett
förslagsanslag av 965 milj. kr. Från anslaget bekostas dels statliga bostadstillägg
för barnfamiljer och dels statsbidrag till statskommunala
bostadstillägg till barnfamiljer och familjer utan barn.

Enligt beslutade regler för 1974 utgår statskommunala bostadstillägg
till barnfamiljer med 80 % av bostadskostnad som ligger inom följande
gränser.

Ensamstående
med ett eller två barn
med tre eller fyra barn
med fem eller flera barn

Makar

med ett eller två barn
med tre eller fyra barn
med fem eller flera barn

300—550 kr./månad
300—700 kr./månad
300—825 kr./månad

400—650 kr./månad
400—800 kr./månad
400—925 kr./månad

Bostadstillägget är inkomstprövat. Statsbidrag för 1974 utgår med två
tredjedelar av kommunernas kostnader för tilläggen.

För att lindra effekterna för lägre inkomsttagare av stigande bostadskostnader
föreslås att statsbidragsreglema för hyresgränsema för bostadstilläggen
ändras på så sätt att samtliga övre hyresgränser för bostadstillägg
till barnfamiljer höjs med 100 kr. För att ge kommunerna
möjlighet att tillämpa de nya hyresgränsema redan för 1974 bör ändringen
av statsbidragsreglema genomföras fr. o. m. den 1 januari 1974.

Kostnaderna för denna anpassning av bidragsreglerna till hyresutvecklingen
beräknas i propositionen till ca 60 milj. kr. för helt år. Denna
kostnad föreslås i sin helhet falla på staten genom att statsbidragsandelen
för de statskommunala bostadstilläggen fastställs till 70 % fr. o. m.
år 1974 mot tidigare beslutade två tredjedelar.

För innevarande budgetår beräknas anslagsbehovet öka med ca 30
milj. kr.

Motionen

Nödvändigheten av en omläggning av det individuella bostadsstödet
till att bli en helt statlig angelägenhet kvarstår enligt motionärerna.
Som ett led i en annan kostnadsfördelning mellan stat och kommun bör
även den lilla del av bostadstilläggen som nu inte utgörs av statliga bidrag
föras över på staten. En sådan lösning skulle bl. a. innebära betydande
inbesparingar på administrationssidan.

3 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

Utskottet

De merkostnader för de statskommunala bostadstilläggen, som ett bifall
till Kungl. Maj:ts förslag medför, kan beräknas uppgå till ca 60
milj. kr. för helt år. Den i propositionen föreslagna höjningen av statsbidragsandelen
innebär att nämnda kostnad i sin helhet faller på staten.
Med hänsyn härtill och med beaktande av det arbete som pågår inom
den kommunalekonomiska utredningen är socialutskottet (SoU 1973: 1
y) inte berett förorda en höjning av statsbidragsandelen utöver den av
Kungl. Maj:t föreslagna. Socialutskottet avstyrker på denna grund yrkandet
i motionen 2093.

Socialutskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen i propositionen.

Finansutskottet vill understryka vad som anförs i yttrandet. Höjningen
av bostadstilläggen bör — sammanvägd med en höjning av de allmänna
barnbidragen — ses som en fördelningspolitiskt betingad förstärkning
av barnfamiljernas konsumtionsmöjligheter i ett läge när konsumtionen
behöver stimuleras. Höjningen av statsbidragsandelen sker i
avsikt att möjliggöra de höjda bostadstilläggen utan att detta inskränker
kommunernas övriga åtaganden eller rubbar deras uppgjorda planer.
Frågan om den lämpliga kostnadsfördelningen på sikt mellan stat och
kommun är en annan och vidare fråga som hör hemma i kommunalekonomiska
utredningen. Ifrågavarande yrkande i motionen 2093 avstyrks.

Förslaget i propositionen om höjda statsbidrag till bostadstillägg tillstyrks
av utskottet.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ocn med
avslag på motionen 1973: 2093, moment 7 i denna del, godkänner
i propositionen förordade ändringar i grunderna för

bostadstillägg att gälla fr. o. m. den 1 januari 1974,

B. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj ris förslag och med
avslag på motionen 1973: 2093, moment 7 i denna del, till
Bostadstillägg m.m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 30 000 000 kr.

4. Bidrag till social hemhjälp. Kungl. Majri har under punkten 3 (s. 17)
föreslagit riksdagen att dels godkänna de i propositionen förordade
grunderna för bidrag till social hemhjälp för år 1974, dels till Bidrag till
social hemhjälp på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74
anvisa ett förslagsanslag av 120 000 000 kr.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen beslutar att statsbidrag till kommunerna för social
hemhjälp skall utgå med 50 % av de bidragsgilla kostnaderna.

FiU 1973: 40

I motionen 1973: 2090 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs att
riksdagen godkänner de i motionen förordade grunderna för bidrag till
social hemhjälp för år 1974.

Propositionen

Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett
förslagsanslag av 275 milj. kr. Statsbidrag utgår enligt gällande bestämmelser
med 35 % av kommuns nettokostnader för hemsamariter och
annan personal inom den sociala hemhjälpen.

Verksamheten med social hemhjälp utgör ett viktigt inslag i samhällets
sociala service och är av särskild betydelse för åldringar och handikappade.
För att underlätta för kommunerna att utvidga denna verksamhet
och samtidigt stärka sysselsättningen föreslås statsbidraget till
social hemhjälp höjas från 35 % till 50 % av statsbidragsgilla kostnader
under kalenderåret 1974. Kommunerna förutsätts komma att helt använda
de utökade resurserna till nyanställning av personal eller till utökad
arbetstid för befintlig personal. Bidragshöjningen beräknas i så fall
tillföra kommunerna ca 240 milj. kr. i ökat statsbidrag. Bidragshöjningen
kan beräknas ge utrymme för nyanställning motsvarande ca
7 000 heltidsarbetande.

Enligt gällande bidragsregler utbetalas statsbidraget för kalenderår
i efterskott. Detta medför att det höjda statsbidraget för år 1974 inte
skulle komma att utbetalas förrän under första halvåret 1975. För att
underlätta att nyanställningarna kan komma till stånd under år 1974
föreslås en förskottsutbetalning ske under våren 1974 i samband med
ordinarie utbetalning av det statsbidrag som avser verksamheten under
kalenderåret 1973. Detta förskott bör schematiskt beräknas till 15 %
av kommunens totala statsbidragsberättigade kostnader för social hemhjälp
under år 1973. Statens kostnader härför kan beräknas till 120 milj.
kr. för innevarande budgetår.

Motionerna

I motionen 2087 anförs att en höjning av statsbidraget för den sociala
hemhjälpen är angelägen.

Principiellt anser motionärerna det dock vara felaktigt att höja driftbidrag
till kommunerna under enbart en begränsad period. När det förhöjda
bidraget tas bort, kan kommunerna försättas i en mycket svår
situation. Man måste sålunda räkna med att det för många kommuner
blir nödvändigt att inskränka redan befintlig verksamhet och i samband
därmed också avskeda personal när det högre bidraget upphör. Motionärerna
föreslår därför att höjningen av statsbidraget till social hemhjälp
inte görs tidsbegränsad utan att detta bidrag i fortsättningen blir
50 % av de statsbidragsgilla kostnaderna.

FiU 1973: 40

Motionen 2090 tar upp frågan om grunderna för bidrag till social
hemhjälp för år 1974. För att säkerställa att de utökade resurserna
verkligen kommer den verksamhet till godo som departementschefen
förutsätter bör dessa grunder enligt motionären utformas så att för nytillkommande
verksamhet bidrag utgår med 70 % av statsbidragsgilla
kostnader under kalenderåret 1974 medan för i hittillsvarande omfattning
pågående verksamhet bidraget bestäms till 40 % av kostnaderna.

Utskottet

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande (SoU 1973:1 y) över motionen
2090 att utskottet delar uppfattningen att en utformning av det
aktuella stimulansbidraget på det sätt motionären förordar skulle vara
ägnat att tillgodose det i propositionen redovisade syftet, nämligen att
säkerställa att de vidgade resurserna verkligen leder till en ökning av
verksamheten. Med hänsyn till den starkt ökade administrativa belastning
för såväl kommunerna som socialstyrelsen som en sådan statsbidragskonstruktion
uppenbarligen skulle föra med sig kan emellertid
utskottet inte tillstyrka förslaget.

Finansutskottet avstyrker motionen 2090 med hänvisning till vad
socialutskottet anfört.

I motionen 2087 yrkas på en permanent ändring i statsbidragsgrundema.
Socialutskottet avstyrker detta.

Finansutskottet vill erinra om att de i förevarande sammanhang
aktuella åtgärderna för att stimulera konsumtion och sysselsättning avser
år 1974. Förslaget i propositionen innebär för kommunerna ett mycket
betydande tillskott av medel för dessa ändamål under år 1974 och
motsvarande belastning på statsbudgeten. Utskottet vill starkt understryka
det angivna syftet med de tillskjutna medlen och förutsätter att
dessa utnyttjas till att öka omfattningen av den sociala hemhjälpen i den
angivna storleksordningen, ca 7 000 heltidsarbetande.

Frågan om nivån för statsbidraget till social hemhjälp — liksom till
kommunala familjedaghem — efter 1974 bör mot bakgrund av det här
anförda inte avgöras nu utan bör bedömas i annat vidare sammanhang,
bl. a. med hänsyn till pågående arbete inom den kommunalekonomiska
utredningen. Förevarande yrkande i motionen 2087 avstyrks sålunda av
finansutskottet.

Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialutskottet såväl de i propositionen
förordade grunderna för bidrag till social hemhjälp för år
1974 som det begärda anslaget på tilläggsstat.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionerna 1973: 2087, moment 8 i denna del,

FiU 1973: 40

och 1973: 2090 godkänner i propositionen förordade grunder
för bidrag till social hemhjälp för år 1974,

B. att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 120 000 000 kr.

5. Bidrag till anordnande av barnstugor. Kungl. Majit har under punkten
4 (s. 18) föreslagit riksdagen att dels godkänna de i propositionen
förordade grunderna för bidrag till anordnande av barnstugor för tiden
den 15 oktober 1973—den 31 december 1974, dels till Bidrag till anordnande
av barnstugor på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett
reservationsanslag av 70 milj. kr. Till anordnande av barnstugor utgår
statsbidrag med högst 6 000 kr. per plats för nybyggnad, om- eller tillbyggnad
eller inköp av byggnad för barnstuga avseende daghem eller
fritidshem.

Medelsbehovet för innevarande budgetår har beräknats med utgångspunkt
i att sammanlagt ca 25 000 nya platser i daghem och fritidshem
skulle påbörjas under budgetåren 1972/73 och 1973/74. En nyligen
företagen enkät till kommunerna visar emellertid att kommunernas nu
föreliggande planer omfattar en avsevärt mindre utbyggnad.

Det är väsentligt att utbyggnaden av barnstugeverksamheten bibehålls
på en hög nivå. Barnstugebyggandet har också betydelse från sysselsättningssynpunkt.
Av dessa skäl föreslås en temporär fördubbling av
anordningsbidragen. Anordningsbidrag till daghem och fritidshem bör
således utgå med 12 000 kr. per plats för sådana platser som påbörjas
under tiden den 15 oktober 1973—den 31 december 1974 och som färdigställs
senast under våren 1975. Den föreslagna fördubblingen av
anordningsbidragen beräknas leda till att ca 15 000 nya bamstugeplatser
påbörjas under nämnda period. De ökade kostnaderna för statsbidraget
kan uppskattas till ca 90 milj. kr. Den temporära höjningen av anordningsbidraget
medför ett ökat anslagsbehov under innevarande budgetår.
Med hänsyn till befintlig reservation beräknas detta uppgå till ca 30
milj. kr.

Utskottet

Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU 1973: 1 y) Kungl. Maj:ts
förslag i förevarande del. Inte heller finansutskottet har någon erinran.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen godkänner i propositionen förordade grunder
för bidrag till anordnande av barnstugor för tiden den 15
oktober 1973—den 31 december 1974,

FiU 1973: 40

B. att riksdagen till Bidrag till anordnande av barnstugor på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett
reservationsanslag av 30 000 000 kr.

6. Bidrag till driften av barnstugor. Kungl. Maj:t har under punkten 5
(s. 18—19) föreslagit riksdagen att godkänna de i propositionen förordade
ändringarna i grunderna för bidrag till driften av barnstugor.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt
nu är i fråga att riksdagen beslutar att i syfte att åstadkomma enhetliga
och låga taxor för de olika formerna för bamstuge- och fritidshemsverksamhet
uttala sig för en samlad översyn av storleken på de
statliga bidragen till denna verksamhet.

Propositionen

Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett
förslagsanslag av 303 milj. kr. Statsbidrag till driften av barnstugor
utgår med 5 000 kr. per plats och år i daghem och med 2 500 kr. per
plats och år i fritidshem.

De ökade driftkostnaderna för en expanderande barnstugeverksamhet
är en tung post i kommunernas ekonomi. Det är därför väsentligt
att staten vid sidan av anordningsbidraget genom ökade driftbidrag underlättar
en snabb utbyggnad av daghem och fritidshem. I propositionen
föreslås därför att driftbidragen till daghem och fritidshem höjs väsentligt
fr. o. m. den 1 juli 1974. Det statliga driftbidraget bör därvid höjas
med 1 500 kr. till 6 500 kr. per plats och år för daghem och gemensam
barnstugeavdelning samt med 750 kr. till 3 250 kr. per plats och år
för fritidshem. Statens kostnader härför kan beräknas till ca 125 milj.
kr. för helt år. Vid medelsberäkningen har beaktats den i det föregående
uppskattade tillkomsten av 15 000 nya platser i daghem och fritidshem
till följd av höjda anordningsbidrag.

Motionen

När det gäller driftbidragen till barnstugeverksamheten har motionärerna
tidigare föreslagit att staten bör överta kostnaderna för personalens
löner. De vill även i detta sammanhang förorda en sådan lösning,
som bättre än enstaka höjningar av driftbidraget skulle medverka till
en snabb utbyggnad av denna sektor.

Detta oaktat anser motionärerna det nödvändigt att se över reglerna
för statsbidragsgivningen beträffande de varandra kompletterande formerna:
den framtida förskolan och fritidshemmen, liksom skolan och
fritidshemmen. De höga avgifterna i fritidshemmen utgör en broms för
verksamhetens utveckling. Med högre statliga bidrag skulle kommunerna
kunna sänka avgifterna och därmed skulle fler kunna ta verksamheten
i anspråk.

FiU 1973: 40

Utskottet

Socialutskottet har yttrat sig över motionen (SoU 1973: 1 y). I yttrandet
erinras om att förbättrade statsbidragsmöjligheter föreslås även i propositionen
1973: 136 om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation.
Socialutskottet avstyrker motionsyrkandet under hänvisning till
det program för utbyggnad av familjestödet som lagts fram av familjepolitiska
kommittén och till kommunalekonomiska utredningens arbete.
Kungl. Maj:ts förslag tillstyrks.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och hemställer

A. att riksdagen godkänner i propositionen förordade ändringar
i grunderna för bidrag till driften av barnstugor,

B. att riksdagen avslår motionen 1973: 2093, moment 8.

7. Bidrag till kommunala familjedaghem. Kungl. Maj:t har under punkten
6 (s. 19) föreslagit riksdagen att dels godkänna de i propositionen
förordade grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem för år
1974, dels till Bidrag till kommunala familjedaghem på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 30 000 000
kr.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen beslutar att statsbidrag till kommunerna till
kommunala familjedaghem skall utgå med 50 % av de bidragsgilla kostnaderna.

Propositionen

Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett
förslagsanslag av 52 milj. kr.

Familjedaghemsverksamheten utgör ett viktigt komplement till den
barnstugeverksamhet som bedrivs i kommunerna. För att underlätta
för kommunerna att utöka anställningen av dagbarnvårdare föreslås att
statsbidraget till kommunala familjedaghem höjs från 35 % till 50 %
av kommunernas kostnader för den verksamhet som avser kalenderåret
1974. Kommunerna förutsätts helt komma att använda de utökade resurserna
till ökad verksamhetsvolym.

Samma förskottsarrangemang bör tillämpas som i fråga om den sociala
hemhjälpen. Förskottet bör schematiskt beräknas till 15 % av
kommunens totala statsbidragsberättigade kostnader för kommunala
familjedaghem under år 1973. Statens kostnader härför kan beräknas till
30 milj. kr. för innevarande budgetår.

Motionen

I motionen anförs att en höjning av statsbidraget för familjedaghemsverksamheten
är angelägen. Principiellt anser motionärerna det dock

FiU 1973: 40

vara felaktigt att höja driftbidrag till kommunerna under enbart en begränsad
period. Motionärerna föreslår därför att höjningen av statsbidraget
till kommunala familjedaghem inte görs tidsbegränsad utan att
detta bidrag även i fortsättningen blir 50 % av de statsbidragsgilla kostnaderna.

Utskottet

Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU 1973: 1 y) det i propositionen
redovisade förslaget och den föreslagna medelsanvisningen.

I motionen 2087 anförs — liksom i fråga om den sociala hemhjälpen,
punkten 4 i det föregående — att det är principiellt felaktigt att höja
driftbidraget under enbart en begränsad period. Höjningen av bidraget
bör göras permanent.

Socialutskottet avstyrker motionen.

Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialutskottet förslaget till
höjda statsbidrag på sätt som föreslås i propositionen och den begärda
medelsanvisningen.

Utskottet avstyrker yrkandet i motionen 2087. Utskottet vill erinra
om att de nu aktuella ekonomiska stimulansåtgärderna avser år 1974.
Frågan om nivån för statsbidraget efter 1974 bör därför inte avgöras
i nu förevarande sammanhang. Bl. a. torde pågående arbete inom den
kommunalekonomiska utredningen böra avvaktas.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1973: 2087, moment 8 i denna del, godkänner
i propositionen förordade grunder för bidrag till kommunala
familjedaghem för år 1974,

B. att riksdagen till Bidrag till kommunala familjedaghem på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett
förslagsanslag av 30 000 000 kr.

8. Särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö m. m. Kungl. Maj:t
har under punkten 7 (s. 20) föreslagit riksdagen att dels godkänna de
i propositionen förordade grunderna för bidrag till särskilda insatser
för en bamvänlig boendemiljö m. m., dels till Särskilda insatser för en
bamvänlig boendemiljö m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

Det är angeläget att göra befintliga bostads- och fritidsområden mera
bamvänliga och stimulerande för ungdomsaktiviteter m. m. Åtgärder
som kan genomföras utan någon längre utrednings- och planeringstid är
t. ex. anordnande och utrustning av lekplatser för bollek, bygglek etc. i
bostadsområden där sådana saknas, upprustning av befintliga lekplatser
samt genomförande av andra anläggnings- och utrustningsarbeten som

FiU 1973: 40

syftar till att göra bostadsområdena bättre anpassade till barnens och
ungdomens behov. Skolgårdar bör också kunna rustas upp och användas
av traktens barn även utom skoltid.

Med hänsyn till befintligt resursutrymme och till ändamålets angelägenhetsgrad
föreslås att staten gör en insats av engångskaraktär för
att sådana åtgärder skall komma till stånd under år 1974 i större omfattning
än hittills. Självfallet får också en sådan insats en inte obetydlig
sysselsättningseffekt. Ett särskilt anslag för detta ändamål bör tas upp
på tilläggsstat I för innevarande budgetår. Från anslaget bör utgå bidrag
till främst kommuner och bostadsföretag som vidtar åtgärder av nämnd
karaktär. Bidragsandelen bör i regel vara 50 % av kostnaderna. Det bör
ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser för denna
bidragsgivning. Bidrag bör beviljas av socialstyrelsen i samråd med
arbetsmarknadsmyndigheterna. För ändamålet föreslås 30 milj. kr.
under ett särskilt reservationsanslag benämnt Särskilda insatser för en
bamvänlig boendemiljö m. m.

Utskottet

Syftet med de i propositionen föreslagna insatserna är att åtgärder
av detta slag av framför allt sysselsättningsskäl bör kunna komma till
utförande i större utsträckning under år 1974 än hittills.

Socialutskottet tillstyrker det begärda anslaget och de i propositionen
förordade grunderna för dess utnyttjande. Dessa innebär att bidrag beviljas
av socialstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Finansutskottet utgår ifrån att frågan om formerna för bidragets
administration tas upp till ny prövning, därest frågan skulle väckas att
utsträcka tiden för särskilda insatser av detta slag.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen godkänner i propositionen förordade grunder
för bidrag till särskilda insatser för en bamvänlig boendemiljö
m. m.,

B. att riksdagen till Särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö
m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

9. Motion oni bidrag till kommuner för barntillsyn under kortare tid i
samband med vuxenundervisning. I motionen 1973: 2088 av herr Romanus
(fp) hemställs att riksdagen beslutar att på tilläggsstat I för budgetåret
1973/74 anslå 5 milj. kr. för bidrag till kommuner för barntillsyn
under kortare tid i samband med vuxenundervisning, att utgå med
50 procent av kommunens kostnader.

I motionen framhålls att en fortsatt satsning på vuxenutbildningen är
en av de kanske mest angelägna åtgärderna på utbildningsområdet.

FiU 1973: 40

Inom en del kommuner har man försökt underlätta deltagandet i vuxenstudier
genom att anordna ”barnparkering” i anslutning till undervisningslokalerna,
vilket givit positiva erfarenheter. Motionären vill att man
skall stimulera kommunerna till ytterligare sådana insatser. Han föreslår
därför att kommunerna utöver existerande bidrag till barnstugor
beredes möjlighet att få ett 50 procentigt bidrag till kostnaderna för att
ordna barntillsyn under kortare tid i samband med vuxenundervisning.

Utskottet

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande över motionen 2088 (SoU
1973: 1 y) att behov av barntillsyn under kortare tid, som inte kan tillgodoses
genom kommunernas barnstugeverksamhet, föreligger även i
andra fall än de av motionären åsyftade, såsom exempelvis då förälder
önskar deltaga i politisk eller ideell verksamhet. Tillfällig barntillsyn av
detta slag bör enligt socialutskottets mening bäst kunna tillgodoses av
kommunerna genom den sociala hemhjälpen eller genom familjedaghemsverksamheten.
Insatser för att stimulera till vuxenstudier bör så
långt möjligt prövas i ett sammanhang. Socialutskottet avstyrker med
det anförda motionen 2088.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker följaktligen
motionen 2088.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973: 2088.

10. Motion om bidrag till färdtjänst för handikappade. I motionen 1973:
2092 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen
beslutar dels att godkänna grunderna för bidrag till färdtjänst
i överensstämmelse med handikapputredningens förslag, dels att till
Bidrag till färdtjänst för handikappade på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 17 000 000 kronor.

Regeringen har överlämnat handikapputredningens förslag till den
kommunalekonomiska utredningen. Motionärerna vill emellertid att man
i avvaktan på definitivt förslag från utredningen skall genomföra handikapputredningens
förslag om 35 procents bidrag till kommunernas kostnader
för den kommunala färdtjänsten fr. o. m. den 1 januari 1974.
För att täcka de härmed förenade kostnaderna föreslår motionärerna
att på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisas ett
förslagsanslag av 17 milj. kr.

Utskottet

Socialutskottet har yttrat sig över motionen 2092 (SoU 1973: 1 y).
Socialutskottet redovisar i yttrandet att kommunerna redan i december
1971 hade inrättat färdtjänst för handikappade i betydande utsträck -

FiU 1973: 40

ning. Socialutskottet understryker starkt vikten av att den utbyggnad
som igångsatts på området fortsätter. Handikapputredningens förslag om
statliga stimulansbidrag till kommunerna för att påskynda utbyggnaden
av färdtjänsten har överlämnats till kommunalekonomiska utredningen
för prövning. Socialutskottet avstyrker motionsyrkandet med hänsyn till
att utredningens arbete inte bör föregripas.

Finansutskottet delar socialutskottets bedömning och avstyrker ifrågavarande
yrkanden i motionen 2092.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973: 2092, momenten 7 och 8.

FiU 1973: 40

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag

Härigenom förordnas att 1 § lagen (1947: 529)
bidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall
av allmänna medel såsom bidrag
till barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag
med 1 320 kronor om året i enlighet
med vad nedan närmare
stadgas.

om allmänna barn -

Föreslagen lydelse

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall
av allmänna medel såsom bidrag
till barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag
med 1 500 kronor om året i enlighet
med vad nedan närmare
stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn,
som icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som
är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av
dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Senaste lydelse 1972: 381.

FiU1973: 40

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

SJÄTTE HUVUDTITELN

11. Drift av statliga vägar. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 165
bilaga 2 (kommunikationsdepartementet) under punkten 1 (s. 24) föreslagit
riksdagen att till Drift av statliga vägar på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 75 000 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

På riksstaten för innevarande budgetår har under ifrågavarande anslag
anvisats ett reservationsanslag av 1 024,8 milj. kr.

Det är angeläget att vägverket ges möjlighet att bedriva en ökad
verksamhet avseende egentligt och förstärkt vägunderhåll. I detta syfte
föreslås en höjning av driftanslaget med 75 milj. kr. för innevarande
budgetår, i första hand för att möjliggöra en ökad satsning på beläggningar
samt förbättringsarbeten på de sekundära och tertiära vägnäten.
Vägverket bör samråda med arbetsmarknadsstyrelsen i vad avser regional
fördelning, arbetskraft och igångsättningstidpunkt för dessa arbeten.

Utskottet

Trafikutskottet har i sitt yttrande (TU 1973: 1 y) inte funnit anledning
till erinran eller särskilt uttalande beträffande förslaget om ytterligare
medelsanvisning till Drift av statliga vägar. Även finansutskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag och hemställer

att riksdagen till Drift av statliga vägar på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
75 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

12. Byggande av statliga vägar. Kungl. Maj:t har under punkten 2 (s.
24) föreslagit riksdagen att till Byggande av statliga vägar på tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av
115 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1973: 2073 av herr Oskarson i Halmstad m. fl. (m, s, c,
fp) hemställs att riksdagen beslutar att under B 3 Byggande av statliga
vägar anvisa 5 000 000 kronor för omläggning av järnvägen söder om
Fjärås där den kommande E 6 korsar Västkustbanan.

Propositionen

På riksstaten för innevarande budgetår har för ändamålet anvisats
ett reservationsanslag av 725,5 milj. kr.

FiU 1973: 40

Vägverket bör ges möjlighet att snabbt öka sin byggnadsverksamhet.
Från bl. a. regionalpolitisk synpunkt synes det vara angeläget att den
utökade verksamheten inriktas på de sekundära och tertiära vägnäten.
Närmast bör förstärkning och upprustning av broar med otillräcklig
bärighet kunna komma ifråga. En utökad medelsanvisning för det innevarande
budgetåret kan även ge utrymme för att påskynda viktiga,
större vägprojekt. Under anslaget begärs ytterligare 115 milj. kr.

Vägverket bör samråda med arbetsmarknadsstyrelsen i vad avser
regional fördelning, arbetskraft och igångsättningstidpunkt för dessa
arbeten.

Motionen

Motionärerna åberopar propositionens ord att en utökad medelsanvisning
innevarande budgetår kan ge utrymme för att påskynda viktiga
större vägprojekt. De anser det i allra högsta grad vara angeläget att
påskynda utbyggnaden av Europaväg 6. I Halland är vägen utbyggd
till motorväg från länsgränsen i norr till Fjärås. För att kunna fortsätta
utbyggnaden söderut mot Varberg måste järnvägen söder om Fjärås
läggas om. Detta arbete kan sättas igång omgående. Kostnaderna är
beräknade till 5 milj. kr.

Utskottet

Trafikutskottet understryker i sitt yttrande (TU 1973: 1 y), liksom departementschefen,
vikten av att vägverket samråder med arbetsmarknadsstyrelsen
i vad avser regional fördelning, disponerad arbetskraft
och igångsättningstidpunkt för de arbeten som kan komma till utförande
genom förslaget i propositionen. Trafikutskottet avstyrker under hänvisning
härtill och till att utskottet inte anser sig böra gå in på en prioritering
av de olika vägprojekt som kan komma i fråga motionen 2073.

Den i propositionen begärda medelsanvisningen tillstyrks.

Finansutskottet avstyrker med hänvisning till trafikutskottets yttrande
motionen 2073 och tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1973: 2073 till Byggande av statliga vägar
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar
ett reservationsanslag av 115 000 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.

13. Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. Kungl. Maj:t har under
punkten 3 (s. 25) föreslagit riksdagen att till Bidrag till drift av enskilda
vägar m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74
anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

FiU 1973: 40

På riksstaten för innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål
anvisats ett reservationsanslag av 75 milj. kr.

Iståndsättningsbidrag för enskilda vägar kan beviljas för upprustning
eller ombyggnad av bro, förstärkning av väg på kortare sträcka, anordnande
av mötesplatser samt andra åtgärder med bl. a. bärighets- och
trafiksäkerhetshöjande syfte. Vägverket bör ges ökade möjligheter att
tillgodose dessa ändamål. Ytterligare 10 milj. kr. begärs.

Vägverket bör samråda med arbetsmarknadsstyrelsen i vad avser
regional fördelning, arbetskraft och igångsättningstidpunkt för dessa
arbeten.

Utskottet

Trafikutskottet har i sitt yttrande (TU 1973: 1 y) inte funnit anledning
till erinran eller särskilt uttalande beträffande förslaget om ytterligare
medelsanvisning till Bidrag till drift av enskilda vägar. Även finansutskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 10 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

KAPITALBUDGETEN

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

14. Posthus m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 4 (s. 25) föreslagit
riksdagen att till Posthus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 7 000 000 kr.

Genom beslut om tidigareläggning av vissa arbeten har den under anslaget
beräknade s. k. konjunkturmarginalen om 10 % i stort sett tagits
i anspråk. För att möjliggöra tidigareläggning av vissa ytterligare posthus
begärs på tilläggsstat 7 milj. kr.

Utskottet

Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU 1973: 1 y) förslaget om
ytterligare medelsanvisning till Posthus m. m. Även finansutskottet biträder
Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Posthus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 7 000 000
kr.

FiU 1973: 40

15. Järnvägar m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 5 (s. 25—26) föreslagit
riksdagen att till Järnvägar m. m. på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 70 000 000 kr.

I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen beslutar att bevilja SJ ytterligare 100 milj. kronor
att fördelas på planerade fasta anläggningar och projekteringar såsom
verket finner för gott men med förtur för de projekt som gynnar trafiken
på Norrland samt de som avser särskilt olycksdrabbade sträckor.

Propositionen

I propositionen understryks det angelägna i att åtgärder vidtas som gör
det möjligt för statens järnvägar att bättre hävda sig på transportmarknaden.
Redan nu bör medel ställas till förfogande i detta syfte.

Investeringar om 75 milj. kr. i fasta anläggningar och rullande materiel
bör tidigareläggas till innevarande budgetår. I beloppet ingår beställningar
av vagnar och lok samt statliga medel för pendeltågstation
i Flemingsberg i stockholmsområdet.

Inberäknat medel för vissa redan beslutade tidigareläggningar begärs
för de angivna ändamålen 70 milj. kr. på tilläggsstat.

Motionen

Motionärerna vill tillföra SJ investeringsmedel om sammanlagt 100
milj. kr. utöver förslagen i propositionen. 10 milj. kr. avser förberedelseoch
projekteringskostnader för en sådan upprustning av linjerna Gävle
—Sundsvall och Gävle—Bräcke—östersund att de planerade snabbtågen
med hastigheter över 200 km/tim. kan sättas in på norrlandslinjema.
20 milj. kr. avser ytterligare investeringar i godsterminaler och
godsbangårdar så att SJ kan öka sin godshantering. 70 milj. kr. avser nya
broar, planskilda korsningar, förbättringar av signalsystem och kraftöverföring
samt inhägnader av bangårdar och banområden.

Utskottet

Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU 1973: 1 y) Kungl. Maj:ts
förslag om en medelsanvisning på tilläggsstat till Järnvägar m. m. om
70 milj. kr. och avstyrker förslaget i motionen 2092 att därutöver ytterligare
100 milj. kr. anvisas.

Finansutskottet noterar att de i propositionen föreslagna medlen på
tilläggsstat innebär en mycket betydande ökning av statens järnvägars
investeringar under budgetåret 1973/74 jämfört med riksdagens tidigare
beslut. Genom ianspråktagande jämväl av den konjunkturpolitiskt betingade
marginalen om 10 % vidgas investeringsutrymmet från 350 till
455 milj. kr., dvs. något mer än vad SJ äskade i sin anslagsframställning
avseende budgetåret 1973/74. Med hänvisning härtill och till be -

FiU 1973: 40

tydelsen av en långsiktig planering avstyrker utskottet bifall till motionen
2092 i denna del. Kungl. Maj:ts förslag tillstyrks.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1973: 2092, moment 4, till Järnvägar m. m.
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar
ett investeringsanslag av 70 000 000 kr.

DIVERSE KAPITALFONDER

16. Sjöfartsmateriel m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 6 (s. 26)
föreslagit riksdagen att till Sjöfartsmateriel m. m. på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av
2 000 000 kr.

Av sysselsättnings- och säkerhetsskäl är det angeläget med en tidigareläggning
av ett beställt nytt byggnadsfartyg samt nyanskaffning av
lotsbåtar. Med beaktande av vad som återstår under anslaget begärs i
ytterligare medelsanvisning 2 milj. kr. för dessa ändamål.

Utskottet

Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU 1973: 1 y) förslaget om
ytterligare medelsanvisning till Sjöfartsmateriel m. m. Inte heller finansutskottet
har något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Sjöfartsmateriel m. m. på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av
2 000 000 kr.

4 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

ÅTTONDE HUVUDTITELN

17. Bidrag till byggnadsarbeten m. m. inom kulturområdet. Kungl. Majit
har i propositionen 1973: 165 bilaga 3 (utbildningsdepartementet) under
punkten 1 (s. 27—28) föreslagit riksdagen att till Bidrag till byggnadsarbeten
m. m. inom kulturområdet på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

Sedan 1953 har Kungl. Maj:t — som regel årligen — medgivit att ett
särskilt större lotteri anordnats till förmån för kungl, teatern och andra
kulturella ändamål. Av behållningen har anvisats medel för investeringar
av engångsnatur på kulturområdet, t. ex. för byggnadsändamål,
anskaffning av utrustning o. d. En lång rad viktiga insatser har härigenom
möjliggjorts på kulturområdet.

Under senare år har nettointäkten av lotterierna minskat. Under år
1973 blev behållningen 4,7 milj. kr. Möjligheterna till insatser av detta
slag har därför successivt beskurits. För närvarande anhängiggjorda
ärenden innebär anspråk om ca 30 milj. kr. Med anledning härav är det
angeläget att den särskilda lotterimedelsbehållningen nu tillförs en särskild
engångsanvisning på 10 milj. kr. att användas för angelägna investeringar
av engångskaraktär på kulturområdet. Medlen bör anvisas
under ett särskilt reservationsanslag, benämnt Bidrag till byggnadsarbeten
m. m. inom kulturområdet.

Utskottet

Kulturutskottet har i sitt yttrande (KrU 1973: 1 y) inte funnit anledning
till erinran mot förslaget om anvisande av 10 000 000 kr. till Bidrag
till byggnadsarbeten m. m. inom kulturområdet. Även finansutskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Bidrag till byggnadsarbeten m. m. inom kulturområdet
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74
anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

18. Särskilda åtgärder på skolområdet. Kungl. Maj:t har under punkten
2 (s. 28—30) föreslagit riksdagen att dels godkänna vad i propositionen
anförts om riktlinjer för särskilt statsbidrag inom skolväsendet, dels
till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.

FiU1973: 40

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen i enlighet med Kungl. Maj ris proposition bifaller
förslaget om särskilda åtgärder på skolans område.

I motionen 1973: 2086 av herr Fiskesjö (c) hemställs att riksdagen
uttalar att det under D 8 a Särskilda åtgärder på skolområdet föreslagna
särskilda samrådsorganet inte inrättas.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen beslutar dels att till Särskilda åtgärder på skolområdet
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa
ett i förhållande till Kungl. Maj ris förslag med 5 000 000 kr. förhöjt
reservationsanslag om 20 000 000 kr., dels att godkänna de i motionen
angivna riktlinjerna för användande av bidraget till särskilda åtgärder
på skolområdet.

I motionen 1973: 2095 av herr Stålhammar (fp) och fröken Hörlén
(fp) hemställs att riksdagen uttalar att det bör vara möjligt att till de i
motionen nämnda åtgärderna ta i anspråk medel från reservationsanslaget
Särskilda åtgärder på skolområdet.

Propositionen

Utredningen om skolans inre arbete tillkallades i mitten av år 1970.
Dess förslag väntas föreligga först under 1974. Bl. a. mot denna bakgrund
har lärarorganisationerna i skrivelse den 28 augusti 1973 hemställt
om att 10 milj. kr. anvisas redan fr. o. m. innevarande budgetår
för olika kortsiktiga åtgärder på skolområdet. I skrivelsen föreslås att
medlens användning begränsas till storstadsområdena.

Det är, heter det i propositionen, angeläget att man redan nu förstärker
insatserna på de områden av skolan där olika problem gör sig
gällande. Detta framstår som särskilt angeläget inom storstadskommunerna
men även andra områden — t. ex. sådana med betydande invandrargrupper
— kan vara aktuella för särskilda insatser. I första hand
bör de nya insatserna avse eleverna i grundskolan och dess högstadium,
men departementschefen vill inte utesluta att insatser även undantagsvis
kan behöva avse gymnasieskolestadiet.

De extra medlen bör i sin helhet inte bindas för en viss typ av åtgärder.
Med hänsyn till de aktuella behoven och mot bakgrund av den
goda tillgången på väl utbildad arbetskraft synes det emellertid lämpligt
att en väsentlig del av förstärkningen tas i anspråk för en kraftig vidgning
av antalet resurstimmar för anställande av ytterligare personal.
Dessa kan användas för en rad olika ändamål, som undervisning av
lärare i grupp, undervisning i grupper av varierande storlek, undervisning
med samverkan mellan olika lärare men också för anlitande av
annan personal. Det kan dessutom bli fråga om att inom skolans ram,

FiU1973: 40

men i samråd med sociala myndigheter, fritidsnämnd och föreningar,
förstärka anordningarna för elevvård och fritidsverksamhet.

Kostnaderna för ett ökat antal resurstimmar bör bekostas med statsmedel
enligt någon schablonregel, såsom fallet är med t. ex. statens
bidrag till fritt valt arbete i grundskolan. I övriga fall bör, efter beslut
av skolöverstyrelsen, bidrag utgå med 50 % av verksamhetskostnaderna.
Bidrag bör givetvis endast avse nya aktiviteter.

Av det föreslagna beloppet bör särskilda medel avdelas för att bekosta
utgifterna i samband med verksamhetens ledning. Verksamheten
bör kunna starta under vårterminen 1974. För år 1974 bör ett belopp av
totalt 30 milj. kr. anvisas. Hälften härav bör anvisas på tilläggsstat I för
innevarande budgetår. Med hänsyn till verksamhetens karaktär bör
medlen anvisas under ett särskilt reservationsanslag, benämnt Särskilda
åtgärder på skolområdet.

Motionerna

Motionen 2086 tar upp ett organisatoriskt problem i anslutning till
propositionens förslag beträffande särskilda åtgärder på skolområdet. I
propositionen föreslås att skolöverstyrelsen får i uppdrag att bilda ett
särskilt samrådsorgan för att följa verksamheten. I det nya organet
skall förutom representanter för skolans huvudmän och personal även
ingå företrädare för vissa pågående utredningar. Motionären anser det
av såväl principiella som praktiska skäl olämpligt att ett övervakningseller
ledningsorgan av det slag det här kan vara fråga om skall sammansättas
av ”företrädare” för olika sittande utredningar. Det bör i stället
ankomma på skolöverstyrelsen att efter de anvisningar riksdagen och
regeringen ger på sedvanligt sätt administrera användningen av de beviljade
medlen.

I motionen 2087 anses det anmärkningsvärt, att propositionen inte
anger efter vilka principer det föreslagna begränsade beloppet skall utgå.
Inte heller presenteras något förslag om vilka organ som skall ta
initiativ till och besluta om en resursförstärkning.

För att kunna göra meningsfulla insatser i skolor med akuta utbildningsmässiga
problem kan det i propositionen föreslagna beloppet bedömas
som en tillräcklig förstahandsåtgärd anför motionärerna, men
också förebyggande åtgärder bör vidtas t. ex. åtgärder för att hindra
att en skola läggs ned och för att små klassenheter skall kunna bibehållas.
Detta motiverar enligt motionärernas mening en höjning av det
särskilda statsbidraget med 5 milj. kr. för innevarande budgetår eller 10
milj. kr. för år 1974. Till Särskilda åtgärder på skolområdet bör således
för budgetåret 1973/74 utgå 20 milj. kr.

I motionen 2095 yrkas att medel ur det föreslagna anslaget bör kunna
användas för att finna lösningar på olika personalproblem inom skolan.
För närvarande är den kommunala personalvårdsverksamheten för

FiU 1973: 40

lärare föga utvecklad. Anvisningar rörande användningen av det föreslagna
anslaget bör inte få en sådan utformning att de utesluter att
kommun som så önskar kan få bidrag ur anslaget till sådana särskilda
åtgärder, som avser försök på det personaladministrativa området och
därvid har särskild inriktning på förebyggande personalsociala insatser.
Motionärerna begär ett riksdagens uttalande härom.

Utskottet

De i propositionen föreslagna åtgärderna på skolans område tillstyrks
i motionen 1973: 2085.

Utbildningsutskottet har yttrat sig över förslagen i propositionen och
övriga motionsyrkanden (UbU 1973: 1 y). Kungl. Maj:ts förslag tillstyrks.
Utskottet slår fast att de i propositionen föreslagna extra medlen
inte bundits för en viss typ av åtgärder. Tvärtom uttalas som önskvärt
att man söker använda olika typer av insatser för att få vägledning för
skolans fortsatta utveckling. Utbildningsutskottet finner inte att departementschefens
uttalanden innebär någon begränsning i förhållande till vad
som i motionen 2087 framförs som lämpliga och önskvärda åtgärder.
Utskottet är inte berett föreslå att riksdagen särskilt skall uttala sig för
i den nämnda motionen föreslagna förebyggande åtgärder. Motionsyrkandet
att ytterligare 5 milj. kr. anvisas utöver Kungl. Maj:ts förslag
avstyrks.

I fråga om de i motionen 2095 framförda önskemålen, att de föreslagna
medlen skall få tas i anspråk för försöksverksamhet på det personaladministrativa
området, anför utbildningsutskottet att kommun har
samma arbetsgivaransvar i personalsocialt hänseende för kommunalt anställda
lärare som för övriga arbetstagare. Med hänsyn till hittills gjorda
erfarenheter bör, anser utbildningsutskottet, övervägas på vilket sätt
huvudmännen lämpligast kan stimuleras att påbörja uppbyggnaden av
en mera adekvat personalvård för lärarna. Utskottet har funnit det önskvärt
att frågan om tillfälliga stimulansbidrag till initialåtgärder övervägs
vid dispositionen av nu ifrågavarande medel.

Motionen 2086 rörande utformningen av det föreslagna samrådsorganet
avstyrks av utbildningsutskottet.

Finansutskottet finner det rimligt att till riksdagen föra vidare de synpunkter
utbildningsutskottet i anledning av motionen 2095 vill ge Kungl.
Maj:t till känna beträffande stimulansbidrag till personalvård för lärare.

Med hänvisning även i övrigt till utbildningsutskottets yttrande hemställer
finansutskottet

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973: 2085, moment B 2 i denna del, samt med avslag
på motionerna 1973: 2086 och 1973: 2087, moment 10, godkänner
vad i propositionen anförts om riktlinjer för särskilt
statsbidrag inom skolväsendet,

FiU 1973: 40

B. att riksdagen i anledning av motionen 1973: 2095 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utbildningsutskottet anfört
om stimulansbidrag till personalvård för lärare,

C. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973: 2085, moment B 2 i denna del, samt med avslag på
motionen 1973: 2087, moment 9, till Särskilda åtgärder på
skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.

19. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. Kungl. Maj:t
har under punkten 3 (s. 30) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om det ökade medelsbehovet för byggnadsarbeten
inom skolväsendet m. m.

Genom beslut i maj månad 1973 fastställde Kungl. Maj:t investeringsramen
för byggnadsarbeten inom skolväsendet till 450 milj. kr. För bl. a.
detta ändamål har Kungl. Maj:t anvisat 174 milj. kr.

Genom beslut i augusti månad medgav Kungl. Maj:t en höjning av
investeringsramen med högst 50 milj. kr. Av sysselsättningspolitiska skäl
och med hänsyn till föreliggande skolbyggnadsbehov bör nu en ytterligare
höjning av investeringsramen göras med 50 milj. kr. Som följd av
de beslutade vidgningarna av ramen beräknas medelsbehovet under anslaget
öka med ca 35 milj. kr., varav ca 15 milj. kr. väntas belasta budgetåret
1973/74.

Utskottet

Utbildningsutskottet har i sitt yttrande (1973: 1 y) inte funnit anledning
till något uttalande i förevarande fråga. Finansutskottet hemställer
att riksdagen lägger till handlingarna punkten 3 i bilaga 3 till propositionen
1973: 165.

20. Studiebidrag m. m. Kungl. Maj:t har under punkten 4 (s. 31) föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i studiestödslagen (1973: 349).

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition höjer
studiebidraget och det förlängda barnbidraget.

Propositionen

Till studerande i bl. a. gymnasieskolan vilka fyllt 16 år men inte 20 år
utgår statlig studiehjälp bl. a. i form av studiebidrag. Bidraget utgår med
110 kr. i månaden. Detta belopp tilldelas även, i form av förlängt barnbidrag,
elever i grundskolan som fyllt 16 år och för vilka allmänt barnbidrag
således inte längre kan utgå.

FiU1973: 40

I propositionen föreslås att det allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1
januari 1974 höjs med 180 kr. om året. Studiebidraget och det förlängda
barnbidraget bör ökas i motsvarande mån, eller, per månad räknat, med
15 kr. I studiebidrag och förlängt barnbidrag bör fr. o. m. den 1 januari
1974 således utgå 125 kr. i månaden. Den maximala studiehjälpen till
yngre elever i gymnasieskolan m. fl. skolformer kommer härigenom att
uppgå till 440 kr. i månaden. Den föreslagna höjningen kan beräknas
medföra en årlig kostnadsökning med ca 27 milj. kr. För innevarande år
kan en merbelastning beräknas uppstå under förevarande förslagsanslag
med ca 15 milj. kr.

Detta föranleder ändringar av 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 § studiestödslagen
(1973: 349).

Utskottet

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU 1973: 1 y) inte funnit
anledning till erinran mot den i propositionen föreslagna höjningen
av studiebidragen.

Finansutskottet har heller intet att erinra.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973: 2085, moment B 1 i denna del, antar vid propositionen
fogat förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)
(bilaga 2).

FiU 1973: 40

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom förordnas att 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 § studiestödslagen
(1973: 349) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Studerande vid grundskolan har Studerande vid grundskolan har

rätt till förlängt barnbidrag med rätt till förlängt barnbidrag med

110 kronor i månaden från och 125 kronor i månaden från och

med kvartalet efter det under vil- med kvartalet efter det under vilket
han fyllt 16 år. ket han fyllt 16 år.

Detsamma gäller studerande som deltager i motsvarande undervisning
vid skola som avses i 33 eller 34 §§ skollagen (1962: 319).

6 §

Studiebidrag utgår med 110 Studiebidrag utgår med 125

kronor i månaden. kronor i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

FiU 1973: 40

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

NIONDE HUVUDTITELN

21. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Kungl. Maj:t har i
propositionen 1973:165 bilaga 4 (jordbruksdepartementet) under punkten
1 (s. 33—34) föreslagit riksdagen att medge att ersättningen till
jordbruket för dess förluster till följd av fortsatt prisstopp på vissa
livsmedel får täckas av medel från förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område för budgetåret 1973/74.

På riksstaten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik
anvisats ett förslagsanslag av 96 milj. kr. Från anslaget utgår också
ersättning till jordbruket för dess förluster till följd av prisstoppet på
vissa livsmedel.

Fr. o. m. den 1 januari 1973 räder enligt Kungl. Maj:ts beslut prisstopp
på mjölk, grädde, ost, kött, fläsk och charkuterivaror. Enligt
riksdagens beslut (prop. 1973: 7, FiU 1973: 2, rskr 1973: 7) äger allmänna
prisregleringslagen (1956: 236), med stöd av vilken prisstoppet
införts, tillämpning t. o. m. den 20 december 1973. Prisstoppet har
emellertid inte fått inkräkta på de kompensationsbelopp som skall tillfalla
jordbruket till följd av utvecklingen av den allmänna prisnivån. I
stället för kompensation genom prishöjningar den 1 januari och den
1 juli 1973 har jordbruket tillförts motsvarande belopp av medel från
förevarande anslag. Den kompensation som i enlighet härmed tillförts
jordbruket beräknas komma att uppgå till ca 435 milj. kr. för helt budgetår,
varav ca 100 milj. kr. till följd av nuvarande höga importpriser
på kött och fläsk.

Prisstoppet på berörda livsmedel avses gälla även under första halvåret
1974. Den ytterligare kompensation som fr. o. m. den 1 januari
1974 skall tillföras jordbruket till följd av fortsatt prisstopp på berörda
livsmedel och utvecklingen av den allmänna prisnivån under tiden april
—oktober 1973 kan för närvarande beräknas komma att uppgå till drygt
150 milj. kr. för innevarande budgetår.

I propositionen erinras också om att ca 300 milj. kr. av införselavgiftsmedel
skall tillföras den direkta jordbruksprisregleringen under
innevarande regleringsår (prop. 1973: 96, JoU 1973: 25, rskr 1973: 232).
Sammanlagt kommer för helt budgetår räknat således drygt 1 000 milj.
kr. av statsmedel att användas för att subventionera konsumentpriserna
på viktigare livsmedel.

FiU 1973: 40

Utskottet

Finansutskottet noterar i likhet med jordbruksutskottet det samband
som finns mellan frågan om fortsatt prisstopp på vissa baslivsmedel och
belastningen på förslagsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område. I propositionen redovisas avsikten att behålla prisstopp
på mjölk, grädde, ost, kött, fläsk och charkuterivaror under första halvåret
1974 och begärs riksdagens medgivande att kompensera jordbruket
med anlitande av detta anslag. Den ytterligare kompensation som erfordras
uppskattas i propositionen komma att uppgå till drygt 150 milj.
kr. under innevarande budgetår.

Det i sammanhanget erforderliga fortsatta prisstoppet behandlas av
finansutskottet i det följande under punkten 25.

Utskottet har i det föregående under det allmänna avsnittet tagit
ställning till motioner om utredning eller förslag om begränsning av
livsmedelspriserna och kompensation till jordbruket på annat sätt än som
nu sker. Motionärerna torde, såvitt man kan utläsa av motionerna,
emellertid ta sikte på perioden närmast efter den som nu är aktuell.

Under åberopande av jordbruksutskottets yttrande (JoU 1973: 1 y)
och med hänvisning till vad finansutskottet sålunda anfört hemställer
utskottet

att riksdagen medger att ersättningen till jordbruket för dess
förluster till följd av fortsatt prisstopp på vissa livsmedel får
täckas av medel från förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område för budgetåret 1973/74.

22. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. Kungl. Maj:t har
under punkten 2 (s. 34—36) föreslagit riksdagen att dels godkänna vad
i propositionen förordats rörande tillfälligt höjda statsbidrag till kommunala
avloppsreningsverk, dels medge att för budgetåret 1973/74 förhöjda
statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk får beviljas intill
ett belopp av 100 000 000 kr.

I motionen 1973: 2089 av herr Romanus m. fl. (fp, s, c, m) hemställs
att riksdagen medger att för budgetåret 1973/74 bidrag till ombyggnad
av vissa äldre kommunala avloppsledningar får beviljas intill ett belopp
av 50 000 000 kr. inom ramen för anslaget till bidrag till kommunala
avloppsreningsverk.

Propositionen

På riksstaten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik
anvisats ett förslagsanslag av 255 milj. kr. Från anslaget utgår bl. a. bidrag
till ny-, till- eller ombyggnad av avloppsreningsverk. Bidraget bestäms
med hänsyn till reningsgraden och utgår normalt med lägst 30
och högst 50 % av kostnaden. Under innevarande budgetår får statens

FiU 1973: 40

naturvårdsverk bevilja statsbidrag till avloppsreningsverk intill ett belopp
av 130 milj. kr.

Såväl hösten 1971 som hösten 1972 beslöt riksdagen på förslag av
Kungl. Maj:t att tillfälligt höja statsbidragen till reningsverk från högst
50 % till högst 75 %. Under de båda åren beviljades sammanlagt 465
milj. kr. i förhöjda bidrag.

De förhöjda bidragen till kommunala reningsverk under budgetåren
1971/72 och 1972/73 har haft en utomordentligt stor betydelse från
miljövårdssynpunkt. Under perioden har den andel av tätortsbefolkningen
som är ansluten till reningsverk med höggradig rening ökat
kraftigt. Också från sysselsättningssynpunkt har bidragen haft stor betydelse.
Den totala effekten av de förhöjda statsbidragen till reningsverk
kan beräknas till minst 6 000 årsarbeten.

För att ytterligare arbetstillfällen skall skapas inom byggnads- och
anläggningssektorn är det också under kommande vinter angeläget att
påskynda utbyggnaden av kommunala avloppsreningsverk. Det statliga
bidraget till sådana anläggningar bör därför höjas under tiden den 16
oktober 1973—den 31 maj 1974. Bidragsgivningen bör inriktas på att
få fram nya arbetstillfällen eller på att få till stånd en tidigareläggning
av redan planerade arbeten. Som villkor för höjt bidrag bör normalt
gälla att arbetena påbörjas och till 60 % utförs under den angivna tiden
och att arbetena bedrivs kontinuerligt. För arbeten som påbörjas under
den förut nämnda tiden men som inte hinner fullföljas i angiven omfattning
bör förhöjt bidrag kunna utgå för de kostnader som hänför sig
till den nu angivna perioden. Den arbetskraft som behövs för byggnadsoch
anläggningsarbeten bör anvisas genom arbetsförmedlingarna.

Förhöjt bidrag bör utgå med lägst 55 och högst 75 %. De förhöjda
bidragen för innevarande budgetår beräknas medföra ett medelsbehov
av 100 milj. kr. Naturvårdsverket bör bemyndigas att bevilja förhöjda
statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk intill detta belopp. Då
hälften av det förhöjda statsbidraget normalt betalas ut redan då arbetena
påbörjas kan belastningen på anslaget för budgetåret 1973/74
beräknas öka med ca 50 milj. kr.

Kungl. Maj:t har den 12 oktober 1973 bemyndigat naturvårdsverket
att — i avvaktan på riksdagens beslut och under förbehåll av att riksdagen
godkänner föreslagna åtgärder — bevilja statsbidrag i enlighet
med de anförda riktlinjerna intill ett belopp av 100 milj. kr.

Motionen

Reningsverkens effektivitet liksom frågan om deras framtida utbyggnad
är inte bara avhängig reningsanläggningarna som sådana utan också
kvaliteten på de primära ledningsnäten. I samhällen med stor andel äldre
ledningsnät av förhållandevis dålig kvalitet är det ur såväl samhällsekonomiska
som miljömässiga synpunkter lika angeläget att ledningsnäten

FiU 1973: 40

blir moderniserade som att reningsverken byggs ut och görs tillräckligt
effektiva. Motionärerna illustrerar förhållandena utifrån ett konkret fall
som avser Käppalaförbundets verksamhetsområde.

Utskottet

I ärendet har yttrande inhämtats från jordbruksutskottet (JoU
1973: 1 y). Jordbruksutskottet påpekar i yttrandet att nu ifrågavarande
bidragsform inte är avsedd att användas för sådana investeringar som
avses i motionen 2089. En utvidgning i linje med motionen skulle med
hänsyn till de kostnadskrävande och svåröverskådliga investeringsbehov,
varom här är fråga, kunna få vittgående konsekvenser för den fortgående
utbyggnaden av reningsverken. Motionen avstyrks av jordbruksutskottet
och förslaget i propositionen om förhöjda statsbidrag till kommunala
avloppsreningsverk tillstyrks liksom den föreslagna medelsanvisningen.

Finansutskottet delar jordbruksutskottets mening beträffande motionen
2089, varför denna avstyrks. Hemställan i propositionen om förhöjda
bidrag till kommunala avloppsreningsverk under tiden fram till
utgången av maj månad 1974 finner utskottet vara en åtgärd som väl passar
in i den aktuella konjunktursituationen.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats rörande
tillfälligt höjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk,

B. att riksdagen medger att för budgetåret 1973/74 förhöjda
statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk får beviljas intill
ett belopp av 100 000 000 kr.,

C. att riksdagen avslår motionen 1973: 2089.

23. Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. Kungl.
Maj:t har under punkten 3 (s. 36—37) föreslagit riksdagen att dels godkänna
vad i propositionen förordats rörande tillfälligt höjda statsbidrag
till miljövårdande åtgärder inom industrin, dels till Bidrag till miljövårdande
åtgärder inom industrin m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 70 000 000 kr.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt
nu är i fråga att riksdagen beslutar att avslå hemställan om ett reservationsanslag
på 70 000 000 kr. till Bidrag till miljövårdande åtgärder
inom industrin m. m.

Propositionen

På riksstaten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik
anvisats ett reservationsanslag av 50 milj. kr. Från anslaget utgår bl. a.

FiU 1973:40

statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin. Bidrag utgår med
belopp som motsvarar högst 25 % av kostnaden.

Inom ramen för de sysselsättningsstimulerande åtgärder som vidtagits
de senaste två budgetåren har också bidragen till industrins miljövårdsinvesteringar
ökats kraftigt. Sammanlagt ca 500 milj. kr. i förhöjda
statsbidrag har beviljats.

Genom de bidrag som har utgått till miljövårdande åtgärder inom
industrin har betydande begränsningar av äldre industrianläggningars
förorenande utsläpp uppnåtts. Totalt har över 1 000 olika anläggningar
försetts med miljövårdande anordningar under perioden. Även från sysselsättningssynpunkt
har åtgärderna haft stor betydelse. Den totala sysselsättningseffekten
av de insatta statsbidragen beräknas till minst 14 000
årsarbeten.

För att ytterligare arbetstillfällen skall skapas inom byggnads- och anläggningssektorn
är det också under kommande vinter angeläget att stimulera
industrins investeringar i miljövårdande åtgärder. Det statliga
bidraget till miljövårdande åtgärder inom industrin bör därför höjas
under tiden den 16 oktober 1973—den 31 maj 1974. Bidragsgivningen
bör inriktas på att få fram nya arbetstillfällen eller på att få till stånd en
tidigareläggning av redan planerade arbeten. Som villkor för höjt bidrag
bör normalt gälla att arbetena påbörjas och till 60 % utförs under den
angivna tiden och att arbetena bedrivs kontinuerligt. För arbeten som
påbörjas under den förut nämnda tiden men inte hinner fullföljas i angiven
omfattning bör förhöjt bidrag kunna utgå för de kostnader som
hänfört sig till perioden. Den arbetskraft som behövs för byggnads- och
anläggningsarbeten får anvisas genom arbetsförmedlingarna.

Förhöjt bidrag bör under den nu aktuella perioden liksom under föregående
budgetår utgå med högst 50 % av kostnaden. Vid bidragsgivningen
bör den mindre industrins problem särskilt beaktas. Bidrag bör
kunna utgå även till investeringar av mindre omfattning. I övrigt bör i
huvudsak samma principer som under föregående budgetår gälla för
bidragsgivningen under den nu aktuella perioden.

För de förhöjda bidragen till miljövårdande åtgärder inom industrin
under innevarande budgetår beräknas ett ökat medelsbehov under anslaget
av ca 70 milj. kr. Detta belopp bör anvisas på tilläggsstat.

Kungl. Maj:t har den 12 oktober 1973 bemyndigat naturvårdsverket
att — i avvaktan på riksdagens beslut och under förbehåll av att riksdagen
ställer erforderliga medel till förfogande — i enlighet med de angivna
riktlinjerna bevilja förhöjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder
inom industrin intill ett belopp av 70 milj. kr.

Motionen

Den politik av gåvor till företagen som regeringen använt för att söka
minska arbetslösheten fortsätter anför motionärerna. Nu bygger man

FiU 1973: 40

ytterligare ut bidragen till industrins miljövårdande åtgärder. Vänsterpartiet
kommunisterna har hela tiden yrkat avslag på dessa presenter.
Genom lagstiftning skall företagen åläggas att inte vandalisera miljön.
Kan de inte efterkomma detta bör äganderätten anses förverkad och
företagen övergå i statlig ägo.

Utskottet

Jordbruksutskottet uttalar i sitt yttrande (JoU 1973:1 y) att förslaget
om tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin
m. m. motsvarar från miljövårdssynpunkt angelägna önskemål. Utskottet
förordar därför förslaget i propositionen och avstyrker bifall till
motionen 2093 i denna del.

Finansutskottet vill för egen del tillägga att de tillfälligt höjda bidragen
till miljövårdande åtgärder inom industrin bör ses i samband med de
tillfälligt höjda bidragen till avloppsreningsverk liksom andra insatser
som tidigarelagts med hänsyn till sysselsättningsläget på byggnads- och
anläggningsområdet. Utskottet finner åtgärderna vara väl motiverade ur
kon j unktursynpunkt.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen avslår motionen 1973: 2093, moment 9,

B. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats rörande
tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom
industrin,

C. att riksdagen till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin
m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 70 000 000 kr.

24. Motion om miljövårdande åtgärder inom jordbruket och trädgårdsnäringen.
I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt
nu är i fråga att riksdagen beslutar att statsbidraget till miljövårdande
åtgärder inom jordbruket och trädgårdsnäringen får utgå med
upp till 50 % av godkänd kostnad för investeringar som påbörjas och
till huvudsaklig del färdigställs under tiden 16 oktober 1973—31 maj
1974.

De i propositionen föreslagna åtgärderna för att stimulera industrins
miljövårdsinvesteringar är enligt motionärernas uppfattning befogade.
Det finns emellertid ingen anledning att i detta sammanhang upprätthålla
någon skillnad mellan industri och jordbruk. Jordbruket och trädgårdsnäringen
åtnjuter sedan 1972 i princip samma bidragsmöjligheter
som industrin. Sysselsättningseffekten av miljövårdande investeringar
inom jordbruket och trädgårdsnäringen torde sålunda vara densamma
som av investeringar inom industrin. Det är också dokumenterat att det
föreligger omfattande behov av åtgärder på miljövårdsområdet både

FiU 1973: 40

inom det egentliga jordbruket och inom trädgårdsnäringen. De föreslår
därför en tillfällig höjning av statsbidraget till miljövårdande åtgärder
även inom jordbruket och trädgårdsnäringen under den period och i
enlighet med de regler, som i propositionen föreslås gälla för industrin.

Utskottet

Under hänvisning till vad jordbruksutskottet anfört i sitt avstyrkande
yttrande (JoU 1973: 1 y) yrkar även finansutskottet avslag på motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973: 2087, moment 11.

FiU 1973: 40

HANDELSDEPARTEMENTET

25. Tillämpning av allmänna prisregleringslagen. Kungl. Majit har i propositionen
1973: 165 bilaga 5 föreslagit riksdagen (s. 39—41) att dels
godkänna Kungl. Maj:ts förordnande om tillämpning av 3 a och 3 b §§
allmänna prisregleringslagen, dels godkänna att Kungl. Majit förordnar
om fortsatt tillämpning av 2, 3, 3 a, 3 b, 4, 6, 8 och 9 §§ allmänna
prisregleringslagen under tiden den 21 december 1973—den 20 december
1974.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen i enlighet med Kungl. Majits proposition bifaller
förslaget om en förlängning av prisstoppet på livsmedel.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt
nu är i fråga att, i anledning av förslagen i propositionen om tilllämpning
av allmänna prisregleringslagen, tillämpningen av denna lag
utvidgas till att gälla alla varor och tjänster, med priserna den 1 november
1973 som stoppriser, samt att hos regeringen hemställa om förslag
till utvidgning av prisregleringslagen till att omfatta även hyresområdet,
varvid hyresstoppet skall baseras på de den 31 december 1973 gällande
hyrorna.

Propositionen

Allmänna prisregleringslagen (1956:236) är en fullmaktslag, som
under vissa förutsättningar ger Kungl. Majit möjlighet att införa olika
former av prisreglering. Lagen har i vissa hänseenden ändrad lydelse
fr. o. m. den 1 juli i år (SFS 1973: 301, prop. 1973: 58, FiU 1973: 20,
rskr 1973: 154). Ändringarna syftade till att begränsad prisreglering i
ökad utsträckning skulle kunna användas som ett led i stabiliseringspolitiken.
Därför jämkades förutsättningarna för tillämpning av lagen
så att prisreglering kan beslutas, när fara har uppkommit för allvarlig
prisstegring på viktigare varu- eller tjänsteområde. Enligt lagens tidigare
lydelse krävdes att det uppstått betydande fara för allvarlig stegring av
det allmänna prisläget.

Vidare infördes i lagen bestämmelser om två nya former av priskontroll.
I 3 a § behandlas s. k. prisutfästelse, dvs. en utfästelse om det
högsta pris som skall tillämpas på förnödenhet eller tjänst eller i övrigt
om ordningen för försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst.
Har någon gjort sådan utfästelse till myndighet som Kungl. Majit bestämmer,
får utfästelsen inte frångås utan myndighetens tillstånd. Enligt
3 b § kan Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer
föreskriva, att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet

FiU 1973: 40

eller yrkesmässigt utför viss tjänst inte får höja sitt pris förrän viss tid
efter det att han hos myndighet gjort anmälan om prishöjningen och
skälen för den. Tiden får bestämmas till högst en månad.

Den 21 december 1972 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (1972:
807) om tillämpning av allmänna prisregleringslagen. I kungörelsen förordnades,
med stöd av 1 § tredje stycket allmänna prisregleringslagen,
att 2—4, 6, 8 och 9 §§ samma lag skulle äga tillämpning till och med
den 20 december 1973. Förordnandet godkändes av riksdagen (prop.
1973: 7, FiU 1973: 2, rskr 1973: 7). Huvuddelen av prisregleringslagens
bestämmelser ägde således tillämpning när 1973 års ändringar i lagen
beslutades.

Den 21 december 1972 utfärdade Kungl. Maj:t också — med stöd av
3 § 1 mom. prisregleringslagen — kungörelse (1972: 808) om prisstopp.
Kungörelsen avsåg vissa viktigare livsmedel, nämligen mjölk och grädde,
ost, kött, fläsk och charkuterivaror. Kungörelsens giltighet förlängdes
genom kungörelsen 1973: 502 t. o. m. den 20 december 1973.

En ny kungörelse (1973:690) om prisstopp m. m. utfärdades av
Kungl. Maj:t den 6 september 1973. Prisstoppet utvidgades därvid till
att utöver livsmedel avse vissa trävaror. Vidare infördes genom kungörelsen
sådan anmälningsskyldighet som avses i 3 b § allmänna prisregleringslagen
i fråga om pappersved, pappersmassa och vissa pappersoch
pappvaror.

I kungörelse (1973: 689) hade Kungl. Maj:t tidigare samma dag med
stöd av 1 § tredje stycket allmänna prisregleringslagen förordnat att
3 a och 3 b §§ nämnda lag skulle äga tillämpning t. o. m. den 20 december
1973. Detta förordnande bör nu, på sätt som anges i lagen,
underställas riksdagen.

Bakgrunden till Kungl. Maj:ts beslut om prisregleringsåtgärder den
6 september 1973 är att priserna på trävaror, främst på exportmarknaden,
har stigit mycket kraftigt under år 1973. Huvudorsaken till exportprisökningarna
har varit en stark efterfrågan på den västeuropeiska
marknaden. Av den svenska produktionen av sågade trävaror säljs omkring
två tredjedelar på export. Exportpriserna på sågade trävaror steg
från januari till juni 1973 med 60—65 %. Den inhemska prisuppgången
återspeglas i producentprisindex, som under samma tid steg med
omkring 50 %.

Då det kunde befaras att priserna skulle fortsätta att stiga kraftigt,
förordnade Kungl. Maj:t, som förut har nämnts, om prisstopp på
trävaror. Vilka typer av trävaror som omfattas framgår mera i detalj
av prisstoppskungörelsen. Som stoppriser gäller de priser som tillämpades
den 2 maj 1973.

En följd av prisstegringen på trävaror är att också priserna på pappersved,
pappersmassa, papper och papp går upp. För dessa varor bedömes
det dock vara tillräckligt att införa sådan anmälningsskyldighet

5 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

som avses i 3 b § allmänna prisregleringslagen. Förutsättning för att en
skyldighet av detta slag skall kunna införas är att förordnande har
getts om att nämnda paragraf i lagen skall träda i tillämpning. Ett
sådant förordnande kan enligt 1 § tredje stycket prisregleringslagen
ges, om det uppkommit fara för allvarlig prisstegring på viktigare varuområde.
Den nyss beskrivna prisutvecklingen på trä- och pappersområdet
innebar uppenbarligen att sådan fara uppkommit. Kungl. Maj:t förordnade
därför om tillämpning av 3 b §. Förordnandet omfattade även
3 a §, eftersom det inte är uteslutet att också åtgärder som där avses
kan aktualiseras. Tiden för tillämpning av 3 a och 3 b §§ bestämdes av
praktiska skäl att upphöra samtidigt med giltighetstiden för andra bestämmelser
i lagen. Den utgår således den 20 december 1973.

Frågor om tillämpningen av reglerna om prisstopp och om förhandsanmälan
handläggs av statens pris- och kartellnämnd.

På grund av de förordnanden som här redovisats äger 2—4, 6, 8
och 9 §§ — inbegripet 3 a och 3 b §§ — prisregleringslagen tillämpning
t. o. m. den 20 december 1973. Frågan om fortsatt tillämpning av
bestämmelserna för tiden därefter bör tas upp i detta sammanhang.

Bakgrunden till förordnandena den 21 december 1972 om tillämpning
av allmänna prisregleringslagen och om prisstopp på vissa livsmedel
var att överenskommelsen i december 1972 mellan statens jordbruksnämnd
och jordbrukets förhandlingsdelegation samt konsumentdelegationen
om priser på jordbruksprodukter skulle ha lett till en
höjning av konsumentprisnivån som inte kunde godtas. Prisstoppsbeslutet
innebar för de av prisstoppet berörda varorna att de beräknade
intäktsökningama för jordbruket måste betalas med statsmedel.

Prisstoppet på vissa livsmedel avses gälla även under första halvåret
1974. Också i fråga om trävaror bör prisregleringen förlängas. Bestämmelserna
i allmänna prisregleringslagen bör därför tillämpas ytterligare
ett år. En sådan förlängning kräver riksdagens godkännande.

Vilken omfattning regleringsåtgärderna under år 1974 behöver få
kan inte nu bedömas i detalj. Det får ankomma på Kungl. Maj:t att
besluta om detta.

Motionen 2093

Orsakerna till den ökade takten i prisstegringarna är enligt motionärerna
främst att söka inom Sveriges gränser. Två huvudorsaker kan anges.
För det första sker under kapitalismens nuvarande utveckling bara
undantagsvis någon priskonkurrens. Monopolistisk prissättning kännetecknar
många marknader. De stora monopolen kan höja sina priser
till den nivå de anser ge den bästa profiten. För det andra ökar statens
roll inom ekonomin för att stabilisera systemet. Dels ökar improduktiva
utgifter — t. ex. för militärapparaten, men även för övervakande uppgifter
såväl inom statlig som privat förvaltning. Dels ger den ökande
statsapparaten sitt bidrag till prishöjningen genom indirekta skatter.

FiU1973: 40

I propositionen 1973: 165 föreslås fortsatt giltighet av det partiella prisstoppet.
Motionärerna hävdar liksom tidigare att detta är en otillräcklig
åtgärd. Prisstoppet måste göras allmänt. Dessutom är det nödvändigt
att det också omfattar bostadslägenheter. Hyresstegringama är också
mycket kraftiga. Ett allmänt hyresstopp måste ses som en första åtgärd
i strävan att göra slut på höghyroma.

Prisstopp är inte heller det tillräckligt. Det måste kombineras med
åtgärder att sänka priserna.

Utskottet

Riksdagen godkände i februari i år Kungl. Maj:ts förordnande av
den 21 december 1972 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen
t. o. m. den 20 december 1973 (FiU 1973: 2, rskr 7). Det med stöd
av prisregleringslagen införda prisstoppet på vissa viktigare livsmedel
förlängdes den 20 juni att gälla t. o. m. den 20 december 1973. Den 6
september utvidgades prisstoppet till att omfatta även vissa trävaror.

Riksdagen beslöt under vårriksdagen om vissa ändringar i allmänna
prisregleringslagen (FiU 1973: 20, rskr 154). Ändringarna trädde i kraft
den 1 juli 1973. Kungl. Maj:t har den 6 september med stöd av 1 §
tredje stycket allmänna prisregleringslagen förordnat om tillämpning
t. o. m. den 20 december 1973 av lagens 3 a och 3 b §§. Med stöd av
detta nya förordnande har Kungl. Maj:t infört anmälningsskyldighet
om prishöjning på sätt som föreskrivs i lagens 3 b §, den 6 september
för massaved, pappersmassa, papper och papp samt den 19 oktober för
motorbensin, motorbrännolja och eldningsolja. 3 a § som avser utfästelse
om högsta pris har ännu inte kommit till användning.

Kungl. Maj:t underställer nu riksdagen förordnandet av den 6 september
1973 om tillämpning av 3 a och 3 b §§ samt begär riksdagens
medgivande att tillämpa 2, 3, 3 a, 3 b, 4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen
under tiden den 21 december 1973—20 december
1974.

Allmän enighet torde nu råda om behovet av prisreglerande åtgärder
i sådana fall som de ovan redovisade, dvs. då en kraftigt stigande
internationell efterfrågan eller ett vikande utbud på råvaror leder till
snabba prisrörelser. De i lagen nyintagna bestämmelserna medger därvid
i vissa fall en smidigare tillämpning än de tidigare bestämmelserna.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner förordnandet av
den 6 september 1973 om tillämpningen av 3 a och 3 b §§ allmänna
prisregleringslagen.

Utskottet tillstyrker också att allmänna prisregleringslagen fortsatt
får tillämpas för en ny period om ett år fr. o. m. den 21 december
1973. Prisstoppet på vissa baslivsmedel bör som anförts i propositionen
vara kvar även under första halvåret 1974, varvid jordbruket kompenseras
med medel över statsbudgeten. Vidare är föreliggande brist -

FiU 1973: 40

situation på trävaror och oljeprodukter av sådan art att de prisrörelser
sorn skulle utlösas om prisregleringen upphävdes knappast skulle kunna
tolereras. Även på andra områden kan prisrörelser befaras som kräver
ingripanden. Utskottet förutsätter samtidigt — medvetet om de marknadseffekter
som kan uppkomma vid prisregleringar som gäller längre
tid — att regleringsåtgärderna tillämpas smidigt och att de avvecklas
så snart det kan ske utan större prisstegringar.

Vad utskottet nu anfört bör läggas till grund även för riksdagens
ställningstagande till motionen 2093. I motionen hemställs att tillämpningen
av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas till att gälla
alla varor och tjänster med priserna den 1 november som stoppriser.
Något riksdagsbeslut erfordras inte för att Kungl. Maj:t då lagen är
i kraft skall kunna utvidga prisregleringsåtgärderna till varje annat
varu- och tjänsteområde. Motionärerna menar att prisstopp bör råda
på alla varor och tjänster. Utan att närmare gå in på de problem som
ett permanent prisstopp — vilket motionärerna synes eftersträva —
innebär, vill utskottet peka på det förhållandet att de nu aktuella
prisstegringarna i hög grad är internationellt betingade. Att upprätthålla
prisstopp på t. ex. importerade råvaror, där vi inte alls kan påverka
prissättningen, leder endast till att varorna efter hand inte finns att tillgå
i vårt land. Detsamma gäller stegrade priser på importerade insatsvaror
för svensk industri. Att skillnader i produktivitet och lönebetalningsförmåga
också på sikt påverkar priserna är väl känt. Problem av denna
art löses inte genom ett generellt prisstopp.

Vad gäller den del av motionsyrkandet som avser hyresstopp vill
utskottet hänvisa till det utförliga yttrandet från civilutskottet (CU
1973: 1 y). Civilutskottet anför att den i motionen föreslagna metoden
att undgå hyreshöjningar är olämplig. Ett prisstopp som skulle drabba
endast de fall där nya avtal inte kunnat träffas skulle få rent godtyckliga
konsekvenser. Civilutskottet anser som tidigare att hyresutvecklingen
bör diskuteras från andra och mer grundläggande utgångspunkter.
Möjligheter torde ges till en samlad och allsidig prövning av
förslag från pågående utredningar.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker finansutskottet bifall
till motionen 2093.

Utskotter hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973: 2085, moment B 3,

1. godkänner Kungl. Maj:ts förordnande om tillämpning av
3 a och 3 b §§ allmänna prisregleringslagen,

2. godkänner att Kungl. Maj:t förordnar om fortsatt tilllämpning
av 2, 3, 3 a, 3 b, 4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen
under tiden den 21 december 1973—den
20 december 1974,

B. att riksdagen avslår motionen 1973: 2093, moment 2.

FiU 1973: 40

INRIKESDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

ELFTE HUVUDTITELN

26. Arbetsmarknad m. m. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 165
bilaga 6 (inrikesdepartementet) föreslagit riksdagen (s. 43—46) att bemyndiga
Kungl. Maj:t att utsträcka giltighetstiden för bestämmelserna
om det särskilda utbildningsstödet till företag, som utöver normal rekrytering
nyanställer ungdom och kvinnor, till utgången av år 1974.

I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen beslutar hemställa om utredning och förslag
om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Propositionen

På förslag av Kungl. Maj:t infördes hösten 1972 ett särskilt utbildningsstöd
om 5 kr. per elev och timma till företag, som utöver normal
rekrytering anställer och utbildar ungdomar och kvinnor m. fl. Detta
stöd kan för närvarande utgå längst till slutet av år 1973. I propositionen
förordas att giltighetstiden förlängs t. o. m. den 31 december 1974.
Vid tillämpning av denna stödform bör ökad uppmärksamhet ägnas åt
prövningen av att det verkligen är fråga om en extra rekrytering. Utgifterna
för det särskilda utbildningsstödet beräknas för helt år till
25—30 milj. kr.

Motionen

Motionärerna anser att en mer genomgripande reformering av arbetslöshetsförsäkringen
än den vårriksdagen beslutade nu är angelägen
och att underlag för en sådan bör arbetas fram. De framhåller att även
om en viss minskning av antalet oförsäkrade arbetslösa kan konstateras,
så minskar det inte kravet på en allmän arbetslöshetsförsäkring. Ungefär
1,5 milj. människor tillhör arbetskraften utan att vara medlemmar i
någon arbetslöshetskassa. Enligt motionärernas mening bör ersättning
från en allmän försäkring kunna utgå till alla som inte har arbete men
står till arbetsmarknadens förfogande och därvid uppfyller vissa krav.

Utskottet

1973 års vårriksdag beslöt om en reformering av det kontanta stödet
vid arbetslöshet (prop. 1973: 56, InU 1973: 23, rskr 251). Reformeringen
innebär att arbetslöshetsförsäkringen liksom hittills skall vara
frivillig men kompletteras av ett kontant arbetsmarknadsstöd för grup -

FiU 1973: 40

per som står utanför försäkringen. De nya bestämmelserna träder i kraft
vid årsskiftet.

I samband med att riksdagen beslöt om de nya formerna och reglerna
för kontant stöd avvisades motioner om utredning av en obligatorisk
(allmän) försäkring som skulle omfatta alla förvärvsarbetande. I sitt avstyrkande
yttrande över motionerna uteslöt inte inrikesutskottet att det
i framtiden kunde bli aktuellt att pröva om det är möjligt att förena
fördelarna med den nuvarande ordningen med någon form av obligatorisk
försäkring. Man borde emellertid avvakta erfarenheterna av reformeringen
innan lösningar av annat slag på nytt övervägdes.

Inrikesutskottet anför i sitt yttrande över nu föreliggande motion
(InU 1973: 2 y) att det inte inträffat något som bör ge riksdagen anledning
att riva upp sitt beslut från i våras. Motionsyrkandet avstyrks.

Inrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande Kungl. Maj:ts förslag att
utsträcka giltighetstiden till utgången av år 1974 för det särskilda utbildningsstödet
till företag, som utöver normal rekrytering nyanställer
ungdom och kvinnor.

Finansutskottet delar inrikesutskottets bedömningar och hemställer

A. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att utsträcka giltighetstiden
för bestämmelserna om det särskilda utbildningsstödet
till företag, som utöver normal rekrytering nyanställer
ungdom och kvinnor, till utgången av år 1974,

B. att riksdagen avslår motionen 1973: 2092, moment 5.

27. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa. Kungl. Maj:t har
under punkten 1 (s. 46) föreslagit riksdagen att till Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,
varav förslagsvis 100 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Under denna rubrik har för budgetåret 1973/74 anvisats ett reservationsanslag
av 360,2 milj. kr., varav 331,2 milj. kr. har beräknats för
allmänna beredskapsarbeten. Av det senare beloppet har 175 milj. kr.
beräknats för vägarbeten.

Sysselsättningen har under innevarande år förbättrats betydligt för
flertalet grupper på arbetsmarknaden. Trots konjunkturuppgången finns
emellertid fortfarande sysselsättningsproblem för vissa grupper. Detta
gäller bl. a. för kvinnor och ungdom i stora delar av landet. Med hänsyn
härtill är det nödvändigt att göra särskilda insatser för att regionalt
skapa sysselsättning. Vidare måste kraftfulla arbetsförmedlingsåtgärder
vidtas för att undanröja de hinder som i olika situationer kan finnas
för placering av arbetslösa arbetssökande på lediga platser.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i skrivelse den 29 juni 1973 begärt att

FiU 1973:40

ytterligare 200 milj. kr. skall anvisas för allmänna beredskapsarbeten
och 300 milj. kr. för särskilda beredskapsarbeten under budgetåret 1973/
74. Enligt styrelsen kan det även framgent väntas föreligga betydande
sysselsättningsproblem, trots att den pågående konjunkturuppgången
efter hand medför ökad efterfrågan på arbetskraft. Särskilt väntas äldre
och handikappade arbetssökande samt i vissa delar av landet personer
med starka bindningar till hemorten ha svårt att tillgodogöra sig den
ökade tillgången på arbete. Dessutom väntas fortsatta svårigheter inom
byggnadsbranschen och för vissa grupper av ungdomar.

De på riksstaten för innevarande budgetår anvisade medlen till
allmänna och särskilda beredskapsarbeten har beräknats för en verksamhet
av den omfattning som kan anses normal i ett gynnsamt läge på
arbetsmarknaden. Med hänsyn till det aktuella läget är det nödvändigt
att under innevarande budgetår liksom under de två föregående göra
extra insatser av beredskapsarbeten, inte minst i form av arbeten inom
tjänstesektorn. Det är sålunda angeläget att en väsentlig del av beredskapsarbetena
inriktas så att de kan sysselsätta personer med särskilda
svårigheter att få arbete, t. ex. kvinnor och ungdom med dålig förankring
på arbetsmarknaden.

Också behovet av beredskapsarbeten inom byggsektorn kan väntas bli
betydande under kommande vinter. I propositionen har förordats att
statens vägverk skall anvisas ytterligare 200 milj. kr. för vägbyggen
under innevarande budgetår. Igångsättningstillstånd för oprioriterat byggande
kommer också att meddelas i den omfattning sådana projekt
aktualiseras under vintermånaderna. Vidare bör vissa byggnadsprojekt
inom sjukvårdsområdet kunna tidigareläggas.

På Kungl. Maj:ts uppdrag har arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd
med Landstingsförbundet, Kommunförbundet och vederbörande personalorganisationer
anordnat arbetsmarknadsutbildning i form av åttaveckorskurser
för anställda i vårdsektorn och vid barnstugor, varvid
uppkomna vakanser har fyllts genom anordnande av kommunala beredskapsarbeten
med 75 % statsbidrag. Med hänsyn till arbetsmarknadslägets
väntade utveckling har Kungl. Maj:t beslutat att verksamheten
får förlängas t. o. m. utgången av mars månad 1974.

I propositionen förordas att ytterligare 300 milj. kr. anvisas för allmänna
beredskapsarbeten under innevarande budgetår. Av beloppet beräknas
100 milj. kr. för vägarbeten.

Utskottet

Inrikesutskottet har i sitt yttrande (InU 1973: 2 y) redovisat senast
tillgängliga siffror över arbetslösheten, efterfrågan på arbetskraft och
omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna i nuläget. Utifrån
bl. a. detta material finner inrikesutskottet det motiverat att pröva det
nya grepp i arbetsförmedlingsverksamheten som föreslås i propositionen

FiU 1973: 40

och som innebär en temporär ackvisitionskampanj i fria former genom
insats av 200 specialrekryterade tjänstemän. Inrikesutskottet anser
det vidare ofrånkomligt att ytterligare medel anvisas till beredskapsarbeten
och tillstyrker de i propositionen begärda förstärkningarna om
300 milj. kr. till allmänna beredskapsarbeten och 450 milj. kr. till
särskilda beredskapsarbeten.

Även finansutskottet har bedömt behovet av särskilda arbetsmarknadspolitiska
insatser under vinterhalvåret 1973/74 som stort. Den kraftigt
ökade efterfrågan på t. ex. industriarbetare och skogsarbetare saknar
motsvarighet på många andra områden. Inom byggnads- och anläggningsverksamhet
erfordras, som anförs i propositionen, särskilda insatser
i form av bl. a. beredskapsarbeten i relativt stor skala.

Mot denna bakgrund tillstyrks de i propositionen begärda medlen.
Finansutskottet hemställer

att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar
ett reservationsanslag av 300 000 000 kr., varav förslagsvis
100 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

28. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning. Kungl. Maj:t har under
punkten 2 (s. 46—47) föreslagit riksdagen att till Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74
anvisa ett reservationsanslag av 450 000 000 kr., varav förslagsvis
125 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Under denna rubrik har för budgetåret 1973/74 anvisats ett reservationsanslag
av 931,9 milj. kr. Av anslaget har 367,8 milj. kr. beräknats
för särskilda beredskapsarbeten och 274,4 milj. kr. för arkivarbeten.
Av beloppet för särskilda beredskapsarbeten har 50 milj. kr. beräknats
för vägarbeten.

Med hänvisning till vad som i propositionen anförts rörande arbetsmarknadsläget
föreslås att ytterligare 400 milj. kr. anvisas för särskilda
beredskapsarbeten, dvs. 100 milj. kr. utöver vad som begärdes i arbetsmarknadsstyrelsens
skrivelse den 29 juni 1973. Av beloppet beräknas
125 milj. kr. för vägarbeten.

Antalet sysselsatta i arkivarbeten ökades under budgetåret 1972/73
från ca 10 000 till ca 13 000. Medelsberäkningen i årets statsverksproposition
förutsatte att antalet därefter åter skulle sänkas successivt till
ca 10 000. Hittillsvarande erfarenheter visar emellertid att antalet
sysselsatta i arkivarbeten inte har kunnat nedbringas och att man under
återstoden av budgetåret har att emotse betydande svårigheter att arbetsplacera
handikappade m. fl. Någon sänkning av antalet arkivarbetare
bör därför inte komma i fråga för närvarande, i stället bör
möjlighet finnas att under budgetåret öka antalet tillgängliga arkiv -

FiU 1973: 40

arbetsplatser till högst ca 15 000. Ytterligare 50 milj. kr. bör mot denna
bakgrund anvisas för arkivarbeten.

Utskottet

Den i propositionen begärda medelsanvisningen om 450 milj. kr.
på tilläggsstat I förordas av inrikesutskottet i dess yttrande (InU 1973:
2 y). Av beloppet avser 50 milj. kr. handikappverksamhet. De närmare
motiveringarna för anslagsförstärkningen har redovisats under närmast
föregående punkt i betänkandet.

Finansutskottet hemställer

att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett
reservationsanslag av 450 000 000 kr., varav förslagsvis
125 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

KAPITALBUDGETEN

STATENS UTLÅNINGSFONDER

29. Statens hantverks- och industrilånefond. Kungl. Majit har under
punkten 3 (s. 47—48) föreslagit riksdagen att till Statens hantverksoch
industrilånefond på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

På riksstaten för innevarande budgetår har till fonden anvisats ett
investeringsanslag av 20 milj. kr. Vid budgetårets ingång fanns dessutom
hos företagareföreningarna och i fonden sammanlagt ca 20
milj. kr. att disponera för ny utlåning. Till föreningarna inflytande
amorteringar beräknades för budgetåret komma att uppgå till ca
49 milj. kr. Föreningarnas totala nyutlåningskapacitet under budgetåret
kan därför beräknas till ca 89 milj. kr.

De medel som under senare år tillförts statens hantverks- och industrilånefond
har i huvudsak varit tillräckliga för att möta de mindre
och medelstora företagens efterfrågan på lån hos företagareföreningarna.
Under år 1970 medförde svårigheterna på kreditmarknaden för
framför allt den mindre industrin ökad efterfrågan på lån från föreningarna.
På tilläggsstat I för budgetåret 1970/71 anvisade riksdagen 20
milj. kr. till förstärkning av hantverks- och industrilånefonden. Efter
en viss nedgång i kreditgivningen under år 1971 till följd av den då
lättare kreditmarknaden har efterfrågan åter ökat. År 1972 steg föreningarnas
nyutlåning till omkring 92 milj. kr. Under år 1973 har
efterfrågan fortsatt att öka markant. För att tillgodose efterfrågan har
föreningarna ansökt om lån ur statens hantverks- och industrilånefond

FiU 1973:40

på sammanlagt 47,4 milj. kr. för budgetåret 1973/74. För närvarande
finns ca 22,2 milj. kr. disponibla i fonden för utlåning till föreningarna.

I samband med att företagareföreningarnas organisation successivt
förstärkts har de fått allt större betydelse som förmedlare av statligt
kreditstöd till de mindre och medelstora företagen. Föreningarnas vidgade
uppgifter i fråga om företagsservice kan väntas medföra att ytterligare
anspråk kommer att ställas på krediter genom företagareföreningarna.

En ytterligare förstärkning av statens hantverks- och industrilånefond
med 20 milj. kr. bedöms mot denna bakgrund vara erforderlig.

Utskottet

Näringsutskottet har i sitt yttrande (1973: NU 3 y) tillstyrkt anvisande
av det begärda anslaget på tilläggsstat.

Finansutskottet hemställer

att riksdagen till Statens hantverks- och industrilånefond på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett
investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Stockholm den 23 november 1973

På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande vid beslut under punkterna 1—3 och 5—29: herrar Ekström
(s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Knut Johansson i Stockholm
(s), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s),
Åsling (c), Jansson (s), Arne Pettersson i Malmö (s), Fågelsbo (c), Brundin
(m), Gadd (s), Mundebo (fp) och Wictorsson (s).

Närvarande vid beslutet under punkten 4: herrar Ekström (s), Löfgren
(fp), Kristiansson i Harplinge (c), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s),
Åsling (c), Jansson (s), Brundin (m), Gadd (s), Mundebo (fp), Wictorsson
(s), Nilsson i Visby (s) och Svensson i Halmstad (s).

FiU1973: 40

Reservationer

1) vid punkten 1 (Omfattning och inriktning av de ekonomisk-politiska
åtgärderna) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c),
Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo (c), Brundin (m) och
Mundebo (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”På
några” och på s. 23 slutar med ”motionen 2087” bort ha följande lydelse: Utvecklingstakten

inom den svenska ekonomin har varit svag under
de senaste åren. 1971 resulterade till och med i minskningar såväl i
fråga om bruttonationalprodukten som den privata konsumtionen. 1972
stannade ökningen av bruttonationalprodukten vid omkring 2 %. För
1973 beräknas i propositionen 165 en något lägre uppgång i den totala
efterfrågan än vad som förutsågs i den reviderade finansplanen — bruttonationalproduktens
ökningstakt uppskattas nu till omkring 4 % —
samtidigt som efterfrågans sammansättning säges ha blivit annorlunda
med en kraftigare uppgång i exporten och en långsammare ökning i den
inhemska efterfrågan.

Konjunkturutvecklingen i vårt land har alltså under det senaste året
i hög grad fått sin prägel av att den starka uppgången i exporten varit
förenad med fortsatt svag efterfrågan på hemmamarknaden. Under den
senaste tiden har dock flera länder skärpt den ekonomiska politiken
framför allt i syfte att motverka inflationen. Som framhålles i proposition
165 kan detta resultera i dämpad efterfrågan i flera länder åtminstone
under 1974. Detta kommer sannolikt att påverka Sveriges exportmöjligheter.
Mot bakgrund härav kommer ökade krav att ställas på den
inhemska efterfrågan för en expansiv utveckling inom den svenska
ekonomin. Om eftersläpningen i den interna efterfrågan fortsätter finns
det risk för att högkonjunkturen denna gång i viss utsträckning går vårt
land förbi.

Trots en mycket gynnsam efterfrågan från utlandet på svenska varor
ligger arbetslösheten i vårt land kvar på en alltför hög nivå. Kraven
på sysselsättningsfrämjande åtgärder kvarstår sålunda. Centerpartiet,
folkpartiet och moderata samlingspartiet har tidigare vid upprepade tillfällen
krävt mera målmedvetna insatser i syfte att motverka arbetslösheten.
Senast vid årets vårriksdag framlades omfattande förslag till åtgärder
på det sysselsättningspolitiska området, som bl. a. lade ökad vikt
vid generella stimulansåtgärder. Dessa avsåg både att häva den akuta
arbetslösheten och att motverka de svårigheter på arbetsmarknaden som
kan tänkas föreligga senare under 1970-talet. Riksdagens majoritet av
socialdemokrater och kommunister avvisade emellertid då dessa förslag.
De karakteriserades under årets valrörelse av regeringsföreträdare som

FiU1973: 40

överbud och framställdes som ett hot mot en fortsatt stabil samhällsekonomi.

De förslag som nu framlägges i propositionen 165 är i stor utsträckning
av samma innebörd som nämnda förslag från i våras. Bland konkreta
åtgärder som då krävdes och som återkommer i propositionen
kan nämnas anslagshöjningar för underhåll och byggande av vägar,
anskaffande av fler järnvägsvagnar till SJ, det höjda anslaget till miljövårdsinvesteringar
inom industrin och ökade möjligheter till sysselsättning
genom arkivarbete. Även om en viss förbättring inträffat i konjunkturen
under sommaren anser utskottet den efterf rågestimulans som
bör bli resultatet av de i propositionen föreslagna åtgärderna vara befogad.
Önskvärt hade varit att åtgärderna kunnat sättas in på ett tidigare
stadium. Utskottet är mot denna bakgrund berett att i princip godta
de framlagda förslagen. Det finns anledning att särskilt understryka vad
som i propositionen sägs om att det i rådande ekonomiska läge är en
viktig uppgift för sysselsättningspolitiken att underlätta anpassningen
mellan de arbetssökande och de lediga platserna samt att skapa arbetstillfällen
för de grupper som även under högkonjunkturen har särskilda
problem på arbetsmarknaden.

Enligt utskottets uppfattning är det dock nödvändigt med åtgärder
utöver de i propositionen framlagda förslagen för att den sysselsättningspolitiska
målsättningen skall kunna nås.

I motionen 2085 konstateras att nödvändig ekonomisk stimulans kan
uppnås genom en råd olika typer av åtgärder. Primärt föreslås en sänkning
av mervärdeskatten med 3 %. ”Vi är emellertid samtidigt medvetna
om att även andra åtgärder än dem vi här föreslår också är ägnade
att medverka till den erforderliga stimulansen” heter det. ”Mot denna
bakgrund är vi alltså också beredda att vid riksdagens utskottsbehandling
överväga andra alternativ.” De nuvarande sysselsättningsproblemen
beror, hävdas det, till stor del på den mycket långsamma utvecklingen
av den inhemska efterfrågan. Utskottet instämmer i denna beskrivning
och delar motionärernas uppfattning att den ekonomiska politiken bl. a.
måste inriktas på att stödja den inhemska efterfrågan. Utskottet vill
erinra om att centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet
hösten 1971 enades om krav på sänkt moms.

Det är utskottets bedömning att en sådan åtgärd, om den då hade
genomförts, skulle ha haft positiva återverkningar på den senare ekonomiska
utvecklingen. I dagens läge är det emellertid utskottets uppfattning
att andra typer av åtgärder kan vara att föredraga. Det åtgärdspaket
som närmare presenteras i det följande är av den karaktären, att
det kan förväntas medverka till en stegvis ökad intem efterfrågan under
1974, dvs. samtidigt som den internationella konjunkturen kan förväntas
börja att svikta, men det kommer även därefter att ha sysselsättningsstödjande
effekter. En sänkning av mervärdeskatten ovanpå dessa

FiU 1973: 40

åtgärder kan inte förordas. Det är i dagens läge svårt att bedöma huruvida
ytterligare stimulansåtgärder senare kommer att bli erforderliga.
Om under loppet av 1974 en mer påtaglig konjunkturnedgång inträder
kan mer generellt verkande stimulansåtgärder bli erforderliga. I en sådan
situation kan bl. a. sänkningar av de indirekta skatterna, som snabbt
kan sättas in, bli aktuella. I dagens läge bör emellertid enligt utskottet
förslaget i motionen 2085 i vad här avses inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Som den ekonomiska politiken förts under senare år har särskilt den
mindre och medelstora företagsamheten fått ökade svårigheter. Inte
minst det sjunkande nyföretagandet är ett tecken på detta. De generella
åtgärder som regeringen vidtagit har främst varit av restriktiv natur —
sedan 1970 har bl. a. arbetsgivaravgiften fyrdubblats och från och med
1974 inträder nya avgifter. Dessa åtgärder har främst drabbat mindre
och arbetskraftsintensiva företag. De selektiva stödåtgärder som under
samma period vidtagits har däremot främst kommit de större företagen
till del. Utskottet vill i detta sammanhang peka på de synpunkter som
framförts såväl från LO, näringslivets organisationer som från en rad
fackekonomer, att mer generella åtgärder även måste tillgripas i stimulanssyfte.
En bättre balans måste sålunda för framtiden eftersträvas
mellan generella och selektiva ekonomisk-politiska medel.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”1
två” och på s. 26 slutar med ”stabiliseringspolitisk konferens” bort ha
följande lydelse:

Den allmänna arbetsgivaravgiften, löneskatten, är betungande för
många företag. Starka invändningar kan resas mot begagnandet av denna
beskattning i lägen med betydande arbetslöshet. Åtgärder i syfte att
motverka de negativa följderna är enligt utskottets uppfattning angelägna.
Såsom framhålles i motionerna 2085 och 2092 föreligger starka
skäl för en sänkning av löneskatten inom allmänna stödområdet. Med
hänsyn till de särskilda sysselsättningsproblem som föreligger i dessa
områden anser utskottet en åtgärd av detta slag väl motiverad. Den
skulle utöver effekterna av andra lokaliseringspolitiska insatser utgöra
en värdefull stimulans för näringslivet i dessa delar av landet. Enligt
utskottets mening bör frågan bli föremål för skyndsam utredning och
förslag föreläggas vårriksdagen 1974.

Det är nödvändigt att kredit- och skattepolitiken får en sådan utformning
att de mindre företagen får samma möjligheter att realisera
innovationer och tekniskt nyskapande Dessa problem har uppmärksammats
i såväl moderata samlingspartiets motion 2085 som centerpartiets
motion 2087 liksom i tidigare motioner. I den tidigare nämns
bl. a. behovet av åtgärder för att förbättra de mindre företagens försörjning
med långfristigt kapital såsom ökad återlånerätt från AP-fonden.
Utskottet delar denna uppfattning.

FiU1973: 40

I motionen 2092 hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla
om att en stabiliseringspolitisk konferens sammankallas i god tid
före den avtalsrörelse som gäller perioden 1975—1976 med representanter
för regering och riksdag, organisationerna på arbetsmarknaden
och övriga berörda parter. I motionen 2085 berörs också denna fråga.
Frågan har också tidigare berörts i motioner från centerpartiet, folkpartiet
och moderata samlingspartiet. Enligt utskottets uppfattning har
den sammankoppling mellan löner och skatter som regeringen själv
gjort under året ökat denna frågas aktualitet. Det kan vara lämpligt att
genom en sådan konferens ge de avtalsslutande parterna underlag för
den samhällsekonomiska bedömningen. Det är givetvis av vikt att konferensen
föregås av ett grundligt utredningsarbete. För detta bör ett
ekonomiskt och socialt råd inrättas. Såsom framhålles i motionen bör
stabiliseringskonferensens huvuduppgift vara att tjäna som ett forum
för överläggningar mellan regering, riksdag och de berörda partema,
där man presenterar synen på det samhällsekonomiska läget och diskuterar
de aktuella fördelningspolitiska problemen.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”1
motionen 2087” och på s. 29 slutar med ”2087 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Prisutvecklingen är oroande. Från augusti 1972 till augusti 1973 steg
konsumentprisindex med 6,5 %. Prishöjningarna på olja har varit särskilt
påtagliga och ytterligare höjningar är att emotse. Risk föreligger
för impulser utifrån till kraftiga prisstegringar på ett flertal varuområden.
Men även om prisstegringarna sålunda till viss del sammanhänger
med prisimpulser utifrån, får detta inte undanskymma att prisstegringarna
till stor del är inhemskt genererade. Inflationen är kännbar
för stora folkgrupper och det är särskilt angeläget att ansträngningar
görs för att motverka prisstegringar på varor och tjänster som är av
stor betydelse för låginkomstgrupper och familjer med stor försörjningsbörda.

En viktig del i ett program mot prisstegringar måste vara att se till
att det sparande som bedrivs är tillräckligt stort för att möjliggöra de
investeringar som krävs för att kostnadsstegringar inte skall behöva
föras vidare i form av prishöjningar. Det är beklagligt att de möjligheter
som funnits under senare år att ta till vara sparandet genom en
investeringsvänlig politik inte fullt utnyttjats. Det nuvarande skattesystemet
är i sig självt inflationsdrivande och försvårar möjligheterna
för löntagarna att uppnå reella förbättringar. En huvudpunkt i ett
program mot prisstegringar måste alltså vara att få ett skattesystem som
ger de fackliga organisationerna rimliga utgångspunkter i sina löneförhandlingar.

Slutligen bör det slås fast att en förutsättning för prisstabilitet är en
effektiv konkurrens inom näringslivet.

FiU 1973: 40

I proposition 165 föreslås fortsatt prisstopp på baslivsmedel och trävaror.
När det gäller livsmedel är det enligt utskottets mening angeläget
att frågan om ett mera permanent konsumtionsstöd i fråga om vissa
varor får en lösning. Enligt utskottets uppfattning bör detta ske genom
att mervärdeskattens fördyrande effekter på baslivsmedlen elimineras.
Tekniskt kan frågan enklast lösas genom ett system, där skatten återförs
till respektive regleringskassa. Med denna metod kan man — på
samma sätt som vid en differentiering av mervärdeskatten — hålla
konsumentpriserna nere. Priserna till jordbrukarna berörs inte.

Det prisstopp på sågade trävaror som infördes den 7 september 1973
tillkom efter en kraftig prisuppgång på dessa varor. Prisstoppet innebär
att det pris skulle gälla som tillämpades den 2 maj 1973. Den överenskommelse
som senare träffats mellan branschens organisationer och
statsmakterna om vissa prismodifikationer vittnar dock om att betydande
svårigheter är förenade med denna metod att motverka prishöjningar.
Myndigheterna har uppenbarligen inte följt utvecklingen med den
uppmärksamhet som krävts. Om man velat ha en rimlig effekt borde
prisstoppet i fråga om dessa varor ha införts på ett tidigare stadium
utan retroaktivitet. Vi vill i detta sammanhang också erinra om de
problem som kan följa av att de stora exportföretagen inte drabbas
på samma sätt av prisstoppet som de mindre sågverken. Detta betyder
att de senare i ett annat ekonomiskt läge kommer att få ökade svårigheter
att hävda sig mot de stora sågverken.

Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på osäkerheten
om den ekonomiska utvecklingen under 1974. Följderna för vår
exportindustri av att man i en rad andra länder f. n. vidtar efterfrågebegränsande
åtgärder har redan nämnts. Vårt lands försörjning med
olja och drivmedel under nästa år är en annan viktig osäkerhetsfaktor.
Om olje- och drivmedelsimporten under en längre tid begränsas kan detta
få långtgående följder på sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen.
En långvarig oljekris torde också påverka andra länders efterfrågan
på svenska exportprodukter och ökar därmed osäkerheten i
exportprognosen. Det är nödvändigt att regeringen utarbetar ett handlingsprogram
för him sysselsättningen och balansen i folkhushållet skall
kunna upprätthållas vid olika alternativa försörjningslägen på energiområdet.

I motionen 2085 föreslås tillsättandet av en parlamentarisk utredning
med uppgift att undersöka möjligheterna av en differentiering av
ATP-avgiften med hänsyn till ålder, och i motionen 2087 hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om utredning beträffande
borttagande av ATP-avgiften för äldre arbetskraft, som för
närvarande har mycket svårt att finna ny sysselsättning. Dessa problem
har blivit alltmer framträdande under senare år. Också under högkonjunktur
har det visat sig att de äldre har betydande sysselsättnings -

FiU 1973: 40

problem. Utskottet finner det mot denna bakgrund angeläget att åtgärder
vidtas i syfte att underlätta för äldre människor att finna sysselsättning.
Det bör bl. a. kunna ske genom att den åldersgräns över vilken
ATP-avgift inte tas ut sänks. Detta skall givetvis ske utan att de grundläggande
principerna för pensionsförmånerna rubbas. Enligt utskottets
mening bör riksdagen begära en förutsättningslös parlamentarisk utredning
angående den närmare utformningen.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen
innebärande att i nuvarande konjunkturfas en utbyggnad av vissa
delar av den offentliga sektom med åtföljande sysselsättningsökning är
av betydelse för välfärdsutvecklingen. Inom bl. a. vårdsektorn, handikappverksamheten,
miljövården och utbildningsverksamheten föreligger
avsevärda eftersatta behov. Samtidigt måste emellertid möjligheter
till besparingar inom den offentliga sektorn tillvaratagas. Dessutom är
det nödvändigt att de för en utbyggnad nödvändiga resurserna skapas
genom expansion inom näringslivet. Nya arbetstillfällen inom industri
och servicenäringar är en förutsättning för en fortsatt reformpolitik.

Frågan om sparstimulerande åtgärder tas upp i motion 2092. Utskottet
instämmer i den där uttalade meningen att olika beredskapsåtgärder
måste finnas till hands för att på ett tidigt stadium möta en
situation med allmänt efterfrågeöverskott. Detta kan i en sådan situation
bl. a. ske genom att sparandet stimuleras. I detta syfte har hittills
genomförts kampanjer i samband med utbetalande av överskjutande
skatt, omläggningen av lönsparandet och utgivandet av olika
obligationslån riktade till hushållen. Riksdagen bör enligt utskottets
mening begära förslag om ett system med sparstimulerande åtgärder
som vid behov snabbt kan träda i funktion. Systemet kan utformas
så att varaktigt nysparande premieras med en viss skattelindring eller
med annan förmån. Möjligheterna till ett värdesäkrat sparande bör
också utredas. En sådan sparstimulans kan behövas inte bara för att
lindra en eventuell lågkonjunktur utan också för att i princip skapa
utrymme för de investeringar som behövs för att ge ökad sysselsättning
och motverka prisstegringar.

Som påpekats i det föregående måste sysselsättningsutvecklingen på
sikt också uppmärksammas. De fakta som redovisats i samband med avstämningen
av 1970 års långtidsutredning tyder på ett behov av ett stort
antal nya arbetstillfällen under det framförliggande decenniet, om det
skall bli möjligt att erbjuda dem som efterfrågar arbete sysselsättningsmöjligheter.
För att en sådan sysselsättningsökning skall kunna åstadkommas
måste statsmakterna göra upp en plan för sysselsättningspolitiken
fram till exempelvis 1980 och därefter målmedvetet inrikta sina
sysselsättningspolitiska och näringspolitiska insatser efter denna. Utskottet
anser därför att riksdagen, i enlighet med vad som hemställes i
motionen 2087 om en långsiktig sysselsättningsplan och i motionen

FiU 1973: 40

2092 om åtgärder i syfte att på sikt uppnå full sysselsättning, bör anhålla
om en skyndsam parlamentarisk utredning beträffande en långsiktig
sysselsättningsplan för 1970-talet syftande till full sysselsättning.

dels utskottets hemställan under A och E—I bort ha följande lydelse:

A. beträffande omfattningen och inriktningen av de ekonomiskpolitiska
åtgärderna att riksdagen med avslag på
motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 1,
motionen 1973: 2093, momenten 1 och 3—5,
motionen 1973: 2096
samt i anledning av
motionen 1973: 2087, moment 1,

motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 2 och 1973:
2092, moment 6,

motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 5,
motionen 1973: 2085, moment 1 i vad avser A 6,
motionen 1973: 2092, moment 2

och vad i propositionen förordats som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

E. beträffande utredning och förslag om eliminerande av mervärdeskattens
prishöjande inverkan att riksdagen med bifall
till motionerna 1973: 2087, moment 7, och 1973: 2091 hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till ett system
för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på
viktiga livsmedel,

F. beträffande utredning om differentiering av ATP-avgiften med
hänsyn till ålder att riksdagen med bifall till motionerna
1973: 2085, moment 1 i vad avser A 3, och 1973: 2087, moment
5, hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande
borttagande av ATP-avgiften för äldre arbetskraft,

G. beträffande en parlamentarisk besparingsutredning att riksdagen
med bifall till motionen 1973: 2085, moment 1 i vad
avser A 4, hos Kungl. Maj:t anhåller om tillsättandet av en
parlamentarisk besparingsutredning med uppgift att granska
den offentliga sektorns expansion, föreslå besparings- och rationaliseringsåtgärder
samt klarlägga hur den hittillsvarande
automatiken i det allmännas utgiftsutveckling skall kunna brytas,

H. beträffande förslag om sparstimulerande åtgärder att riksdagen
med bifall till motionen 1973: 2092, moment 3, hos
Kungl. Maj:t anhåller om förslag till ett system med sparstimulerande
åtgärder inkl. värdesäkra obligationer,

I. beträffande utredning om åtgärder i syfte att på sikt uppnå
full sysselsättning att riksdagen med bifall till motionerna

6 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

1973: 2092, moment 1, och 1973: 2087, moment 6, hos Kungl.
Maj:t skyndsamt anhåller om utredning beträffande åtgärder
i syfte att på sikt uppnå full sysselsättning.

2) vid punkten 1 (Omfattning och inriktning av de ekonomisk-politiska
åtgärderna) beträffande stöd till nyetableringar och utvidgningar
av företag inom industri- och servicenäringarna av herrar Kristiansson
i Harplinge (c), Åsling (c) och Fågelsbo (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med
”Finansutskottet delar” och slutar med ”2087 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen
2087, nämligen att nya vägar måste prövas i syfte att skapa
nya arbetstillfällen i industri- och serviceföretag. Målsättningen bör vara
100 000 nya arbetstillfällen i en första etapp, främst i mindre och medelstora
företag, där de största möjligheterna till sysselsättningsökning finns.

En huvudpunkt i en stimulanspolitik av det slag utskottet förordar
är kraftigt förbättrat stöd till nyetablering och utvidgning av den mindre
och medelstora företagsamheten. En lämplig avvägning bör vara 200
milj. kr. i bidrag och 400 milj. kr. i lån. Medlen bör i form av reservationsanslag
på elfte huvudtiteln anvisas redan under innevarande budgetår.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att snarast sätta i gång verksamheten.

Ett villkor för att erhålla stöd av detta slag skall vara att nya arbetstillfällen
skapas. I övrigt bör stöd kunna lämnas till såväl byggnads- som
maskininvesteringar samt investeringar som avser att främja produktutveckling
och marknadsföring.

Bidragen bör bl. a. ha formen av ränteeftergift i samband med långivningen
till ett företag. Medel utan återbetalningsskyldighet bör också
kunna lämnas till utvecklingsprojekt och till gemensamma serviceinrättningar
t. ex. utställningslokaler och gemensam exportorganisation.

Ett ytterligare syfte med de föreslagna stödformerna är att begränsa
de mindre och medelstora företagens beroende av de stora bankerna
och av kreditåtstramningar. Den ökade låneverksamheten bör därför i
första hand ställas till förfogande för företagarföreningarnas direktlåneverksamhet.

dels att utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

B. beträffande stöd till nyetableringar och utvidgningar av företag
inom industri- och servicenäringarna att riksdagen med
bifall till motionen 1973: 2087, momenten 2 och 3, och på de
grunder utskottet anfört, beslutar

1. att till Bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag
inom industri- och servicenäringarna på tilläggsstat I till

FiU1973: 40

riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag
av 200 000 000 kr. samt

2. att till Lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom
industri- och servicenäringarna på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av
400 000 000 kr.

3) vid punkten 1 (Omfattning och inriktning av de ekonomisk-politiska
åtgärderna) beträffande befrielse från allmän arbetsgivaravgift för
nyanställda av herrar Kristiansson i Harplinge (c), Åsling (c) och Fågelsbo
(c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Finansutskottet
har” och slutar med ”motionen 2087” bort ha följande
lydelse:

Det i motionen 2087 framförda yrkandet att företag som ökar sin
sysselsättning bör erhålla befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften
bör ses som ett led i ett samlat aktionsprogram för att öka sysselsättningen
i nuläget. Inte minst psykologiskt bör det vara av värde att ett företag
inte belastas med allmän arbetsgivaravgift när det anställer ny personal
i ett läge med alltjämt svåra sysselsättningsproblem.

Stödet bör utformas så att befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften
sker för den del av lönesumman som svarar mot nettonyanställningen.
Befrielsen bör avse nyanställningar, netto, som sker under år
1974 och åtnjutas under tre år. Riksdagen bör under år 1974 ta ställning
till om, med hänsyn till sysselsättningsläget, motsvarande regler
bör gälla även nyanställningar som sker under år 1975.

Förslag om erforderliga ändringar i gällande förordningar bör framläggas
av Kungl. Maj:t i 1974 års statsverksproposition och snabbehandlas
av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:

C. beträffande befrielse från allmän arbetsgivaravgift för nyanställda
att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2087, moment
4, beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt
förslag om befrielse från den allmänna arbetsgivaravgiften för
företag som nyetableras eller ökar sin sysselsättning, i vad
gäller den del av avgiften som svarar mot lönesumman för
nettonyanställningama.

4) vid punkten 4 (Bidrag till social hemhjälp) av herrar Löfgren (fp),
Kristiansson i Harplinge (c), Åsling (c), Brundin (m) och Mundebo
(fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 36, som börjar med ”Finansutskottet
vill” och slutar med ”på tilläggsstat” bort ha följande
lydelse:

FiU 1973: 40

Förslaget i propositionen innebär för kommunerna ett mycket betydande
tillskott av medel för den sociala hemhjälpen under år 1974.
Utskottet vill starkt understryka det angivna syftet med de tillskjutna
medlen och förutsätter att dessa utnyttjas till att öka omfattningen av
den sociala hemhjälpen.

Finansutskottet anser det emellertid inte vara möjligt att höja bidraget
för enbart en begränsad period. Om kommunerna följer statsmakternas
intentioner och utvidgar den sociala hemhjälpen skulle de försättas i
en mycket svår situation när det förhöjda statsbidraget åter togs bort.
I många kommuner skulle det med tanke på de stigande utgifterna för
kommunen kunna bli nödvändigt att avskeda nyligen anställd personal.
För att kunna utnyttja bidraget till utökad verksamhet inom den sociala
hemhjälpen måste kommunerna därför garanteras att höjningen av statsbidraget
till 50 % blir permanent.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionen 2087 i denna del,
vilket innebär att statsbidraget till social hemhjälp fr. o. m. år 1974
bör utgå med 50 % av kommunens nettokostnader under kalenderåret
för hemsamariter och annan personal inom den sociala hemhjälpen.

För att underlätta att nyanställningar sker under år 1974 bör, på sätt
som redovisas i propositionen, en förskottsutbetalning av statsbidrag
avseende år 1974 ske under våren 1974.
dels utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1973: 2087, moment 8 i denna del, samt
med avslag på motionen 1973: 2090, godkänner av utskottet
förordade grunder för bidrag till social hemhjälp,

5) vid punkten 7 (Bidrag till kommunala familjedaghem) av herrar
Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling
(c), Fågelsbo (c), Brundin (m) och Mundebo (fp) som anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 40, som börjar med ”Finansutskottet
tillstyrker” och slutar med ”böra avvaktas” bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet delar motionärernas mening att det är principiellt
felaktigt att höja statsbidraget till kommunala familjedaghem för enbart
en begränsad period. Om bidragsandelen skulle sänkas efter år
1974 kunde det bli nödvändigt för många kommuner att åter begränsa
verksamheten med bl. a. personalavskedanden som följd. Höjningen av
statsbidraget till familj edaghemsverksamheten bör därför inte begränsas
till år 1974 utan göras permanent.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionen 2087 i denna del,
vilket innebär att statsbidrag till kommunala familjedaghem fr. o. m.
år 1974 bör utgå med 50 % av de bidragsgilla kostnaderna för kommunernas
familjedaghemsverksamhet.

FiU 1973: 40

För att underlätta att nyanställningar sker under år 1974 bör, på
sätt som redovisas i propositionen, en förskottsutbetalning ske av statsbidrag
avseende år 1974 under våren 1974.

dels utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1973: 2087, moment 8 i denna del, godkänner
av utskottet förordade grunder för bidrag till kommunala
familjedaghem,

6) vid punkten 9 (Motion om bidrag till kommuner för barntillsyn
under kortare tid i samband med vuxenundervisning) av herrar Löfgren
(fp) och Mundebo (fp) som anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

Som framhållits i motionen är svårigheten att ordna barntillsyn ofta
ett hinder för särskilt kvinnor att delta i vuxenutbildningen. Då det
inte sällan är fråga om ett tillsynsbehov som bara omfattar några timmar
per dag under en begränsad tid, kan det vara svårt att bereda
plats för dessa barn inom den redan hårt belastade kommunala barntillsynen
på daghem och familjedaghem. Från ekonomisk och praktisk
synpunkt är det ofta att föredra att man ordnar en enklare form av
barntillsyn, av typ ”barnparkering” eller ”parklek” i anslutning till
den kommunala vuxenutbildningens lokaler. Sådan enklare barntillsyn
för tillfälliga behov har prövats i många kommuner, men det vill synas
som om kommunernas ekonomiska svårigheter under senare år lett till
att sådan barntillsynsverksamhet dragits in. Ett statligt stimulansbidrag
är därför önskvärt. Det bör utgå med 50 % av kommuns kostnader för
barntillsyn i samband med statsunderstödd kommunal vuxenutbildning
för kostnader som faller på innevarande budgetår och med verkan
fr. o. m. år 1974. Ett anslag om 5 milj. kr. bör anvisas på tilläggsstat
för ändamålet.

I socialutskottets yttrande har framhållits att behov av barntillsyn
under kortare tid föreligger även i andra fall än de av motionären åsyftade,
såsom exempelvis då förälder önskar deltaga i politisk eller ideell
verksamhet. Det är sant, men det kan endast understryka vikten av att
staten via ett bidrag främjar åtminstone den barntillsyn som är nödvändig
för att föräldrarna skall kunna utnyttja den vuxenutbildning som
staten själv stimulerat fram.

Finansutskottet tillstyrker med det anförda motionen 2088.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2088 beslutar

A. att godkänna de av utskottet förordade grunderna för statsbidrag
till kommuner för barntillsyn under kortare tid i samband
med kommunal vuxenundervisning,

FiU 1973: 40

B. att till Bidrag till kommuner för barntillsyn i samband
med vuxenundervisning på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisa ett anslag av 5 000 000 kr.

7) vid punkten 10 (Motion om bidrag till färdtjänst för handikappade)
av herrar Löfgren (fp) och Mundebo (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Finansutskottet
delar” och slutar med ”motionen 2092” bort ha följande lydelse: Finansutskottet

kan inte dela uppfattningen att frågan om statsbidrag
till färdtjänst för handikappade bör avgöras först sedan kommunalekonomiska
utredningen övervägt frågan. Tvärtom riskerar den utbyggnad,
som handikapputredningen anser så betydelsefull, att fördröjas till följd
av att utredningsförslaget har hänvisats till kommunalekonomiska utredningen.
Frågan måste få en snabb lösning.

De kommuner som ännu inte har infört färdtjänst är främst glesbygdskommuner.
I dessa saknar många handikappade färdmöjligheter.
I de kommuner som erbjuder färdtjänst är utformningen av denna
starkt varierande. Ett statligt stimulansbidrag nu skulle ha stor betydelse
för att påskynda utbyggnaden i glesbygdskommuner och andra
kommuner vilkas ekonomi är hårt pressad.

Statsbidraget bör utformas på det sätt handikapputredningen föreslagit
och med verkan fr. o. m. år 1974. För innevarande budgetår bör
på tilläggsstat anvisas ett förslagsanslag av 17 milj. kr.

Vad utskottet nu anfört innebär bifall till motionen 2092 i denna
del.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2092, moment
7, godkänner de av utskottet förordade grunderna för statsbidrag
till färdtjänst för handikappade att utgå fr. o. m. år
1974,

B. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2092, moment 8,
till Bidrag till färdtjänst för handikappade på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 17 000 000 kr.

8) vid punkten 15 (Järnvägar m. m.) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson
i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo
(c), Brundin (m) och Mundebo (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med
”Finansutskottet noterar” och på s. 49 slutar med ”förslag tillstyrks”
bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar motionärernas mening, att den av Kungl. Maj:t

FiU1973: 40

begärda medelsanvisningen på tilläggsstat inte är tillräcklig. Utskottet
vill erinra om att investeringsanslagen till statens järnvägar prutats ned
under en följd av år. Banunderhållet är på många sträckor eftersatt och
kraven på förbättringar av järnvägens standard — inte minst från säkerhetssynpunkt
— är stora. Bl. a. på grund härav synes — utöver
Kungl. Maj:ts förslag — en medelsanvisning om 100 milj. kr. erforderlig.

Av angivna belopp bör 70 milj. kr. beräknas för att av SJ i samråd
med arbetsmarknadsstyrelsen i främsta rummet användas till:

1) byggandet av nya broar som ersätter gamla och nerslitna brokonstruktioner,

2) byggandet av helt nya planskilda korsningar mellan järnväg och
landsväg, samt där så är befogat anläggandet av parallellvägar för att
få bort nuvarande korsningar i samma plan,

3) förbättringar av signalsystem och anläggningar för kraftöverföring,

4) uppsättandet av inhägnader kring bangårdar och banområden.

SJ bör också, om verket skall kunna fullfölja intentionerna i propositionen
och öka sin godshanteringsverksamhet, få ytterligare 20 milj. kr.
för investeringar i godsterminaler och godsbangårdar. I detta sammanhang
må nämnas att SJ har prioriterat en utvidgning av bangårdarna i
Sundsvall och Uddevalla.

Vidare bör SJ få möjlighet att tidigarelägga det planerade dubbelspåret
på sträckan Bräcke—Ånge så att dessa arbeten kan bedrivas i
full skala under den väntade lågkonjunkturen 1975—1976. Anslag till
markinlösen och förberedande projektering bör utgå redan nu och kan
bedömas ha en gynnsam effekt i vad gäller sysselsättning av teknisk
personal.

En upprustning av linjerna Gävle—Sundsvall och Gävle—Bollnäs—
Ljusdal—Ånge—Bräcke—östersund är nödvändig om SJ skall ha tekniska
möjligheter att sätta in de nu planerade och under utexperimenterande
varande snabbtågen för hastigheter över 200 km/tim på Norrlandslinjema
— och på så sätt göra Sverige rundare. Dessa förberedelse-
och projekteringskostnader uppskattas till 10 milj. kr.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet sålunda att SJ
— utöver de i propositionen föreslagna medlen — beviljas 100 milj. kr.
för de arbeten och anskaffningar m. m. som utskottet i det föregående
angett.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1973: 2092, moment 4, till Järnvägar m. rn.
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar
ett investeringsanslag av 170 000 000 kr.

FiU 1973: 40

9) vid punkten 18 (Särskilda åtgärder på skolområdet) av herrar
Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo
(c) och Brundin (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”hemställer finansutskottet” bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet delar den i motionen 2087 hävdade uppfattningen att
de i propositionen föreslagna riktlinjerna för det särskilda statsbidraget
i väsentliga delar är ofullständiga, vilket bl. a. gör det svårt att bedöma
vilken omfattning och effekt åtgärderna kan få ute i de olika kommunerna.

De i motionen föreslagna riktlinjerna innebär enligt utskottets bedömning
större förutsättningar för att den nya resursen kan anpassas
till skiftande lokala förhållanden, vilket är ett villkor för att man skall
kunna komma till rätta med akuta problem i undervisningen. Utöver de
i propositionen nämnda insatserna bör därför medel användas för skilda
slag av förebyggande åtgärder på skolans område. Bland insatser av
detta slag kan nämnas åtgärder som syftar till att hindra att en skola
läggs ned samt för att små klassenheter skall kunna bibehållas.

Med hänvisning till att medel bör kunna disponeras för förebyggande
åtgärder av det slag utskottet anfört i det föregående bör det av Kungl.
Maj:t begärda beloppet på tilläggsstat ökas med 5 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under A och C bort ha följande lydelse:

A. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973: 2085, moment B 2 i denna del, och med bifall till
motionen 1973: 2087, moment 10, samt med avslag på motionen
1973: 2086 godkänner vad av utskottet anförts om riktlinjer
för särskilt statsbidrag inom skolväsendet,

C. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973: 2085, moment B 2 i denna del, och med bifall till
motionen 1973: 2087, moment 9, till Särskilda åtgärder på
skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/
74 anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

10) vid punkten 24 (Motion om miljövårdande åtgärder inom jordbruket
och trädgårdsnäringen) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i
Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo (c), Brundin
(m) och Mundebo (fp) som anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

Finansutskottet instämmer med motionärerna att det inte finns anledning
att i detta sammanhang upprätthålla någon skillnad mellan industri
och jordbruk. De i propositionen föreslagna åtgärderna för att i
nuläget öka industrins miljövårdande investeringar är befogade av sysselsättnings-
och miljövårdsskäl men åtgärder av denna art är lika be -

FiU1973: 40

fogade inom jordbruket. I princip åtnjuter jordbruket och trädgårdsnäringen
sedan år 1972 samma bidragsmöjligheter för miljövårdande
åtgärder som industrin. Det föreligger vidare ett dokumenterat behov
av åtgärder på miljövårdsområdet både inom det egentliga jordbruket
och inom trädgårdsnäringen.

Mot denna bakgrund finner utskottet det motiverat att, på motsvarande
sätt som föreslås ske inom industrin, statsbidrag till miljövårdande
åtgärder inom jordbruks- och trädgårdsföretag får utgå med upp till
50 % av godkänd kostnad för investeringar som påbörjas och till huvudsaklig
del färdigställs under tiden 16 oktober 1973—31 maj 1974.
Det under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Bidrag till
jordbrukets rationalisering, m. m. bör få överskridas i den utsträckning
detta erfordras med hänsyn till det förhöjda bidraget.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2087, moment 11,
godkänner vad utskottet förordat rörande tillfälligt höjda
statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom jordbruks- och
trädgårdsföretag.

11) vid punkten 26 (Arbetsmarknad m. m.) av herrar Löfgren (fp),
Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Fågelsbo
(c), Brundin (m) och Mundebo (fp), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Inrikesutskottet
anför” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort
ha följande lydelse:

När frågan om skyddet vid arbetslöshet prövades i våras befarades
att grupper med generellt sett svag ställning på arbetsmarknaden efter
reformeringen fortfarande skulle ha ett dåligt ekonomiskt arbetslöshetsskydd.
Utvecklingen efter det riksdagen fattade sitt beslut har bekräftat
dessa farhågor. Arbetslösheten, som trots konjunkturuppgången
fortfarande ligger på en hög nivå, drabbar i särskild grad kvinnor och
ungdomar, dvs. nytillträdande på arbetsmarknaden. Dessa grupper får
kontant arbetslöshetsunderstöd på snäva villkor i den mån de inte helt
ställs utan stödmöjligheter. På grund härav och med hänvisning i övrigt
till vad som anfördes i den till inrikesutskottets betänkande InU 1973: 23
fogade reservationen 1 biträder finansutskottet motionärernas uppfattning
att en utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring bör komma
till stånd utan dröjsmål.

dels att utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

B. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2092, moment 5,
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

FiU 1973: 40

Särskilt yttrande

vid punkten 12 (Byggande av statliga vägar) av herr Kristiansson i
Harplinge (c) som anfört:

I motionen 2073 anförs en rad tunga argument för en snar utbyggnad
av Europaväg 6 söder om Fjärås.

Sträckan Fjärås—Varberg är svårt olycksdrabbad. Möjligheterna att
minska olyckorna kan bara ske genom att vägen ges en högre standard.

Utbyggnaden av Väröområdet har kraftigt ökat den tunga trafiken
på detta vägavsnitt samtidigt som genomfartstrafiken expanderat snabbt.
Fortsatt utbyggnad av Väröområdet är att vänta liksom ökad genomfartstrafik.

Härtill måste läggas de regionalpolitiska effekterna av planerade förbindelser
Sverige—Danmark. Vilken lösning dessa frågor än får, är det
uppenbart att de tenderar leda till en koncentration av industrier och
bebyggelse till sundsområdet. Sådana effekter uppkommer långt innan
någon ny förbindelse är klar. Det är, som motionärerna anför, angeläget
att denna koncentration motverkas och att anläggningarna genom
förekomsten av goda kommunikationer sprids ut, bl. a. mot nordväst.

I motionen begärs att 5 milj. kr. av de begärda medlen på tilläggsstat
reserveras för en omläggning av järnvägen söder om Fjärås. Denna
omläggning är nödvändig för den fortsatta utbyggnaden av E 6. Trafikutskottet
har avstyrkt motionsyrkandet under hänvisning till att riksdagen
inte bör gå in på en prioritering av de olika vägprojekt som kan
komma i fråga. Några invändningar i sak mot det anförda projektet har
inte redovisats.

Självfallet godtar jag denna trafikutskottets uppfattning, som finansutskottet
gjort till sin egen. Det kan vara klokt att inte riksdagen i
onödan prioriterar mellan enskilda projekt. Emellertid har vägverket
i sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 anfört väg E 6 mellan
Fjärås och Varberg som skolexempel på hur ökade medel till vägbyggande
skulle vara en samhällsekonomiskt mycket lönsam investering.
Jag förutsätter därför att vägverket utifrån sin egen bedömning använder
vissa av de extra medel som riksdagen nu anvisar till förberedelser
för en snabb utbyggnad av väg E 6, bl. a. för det ändamål som begärts
i motionen 2073.

FiU 1973: 40

Yttranden från andra utskott

FiU 1973: 40

SkU 1973: 3y

Skatteutskottets yttrande över vissa i anledning av propositionen 1973:
165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder väckta motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 6 november 1973 har finansutskottet hemställt om
skatteutskottets yttrande över de med anledning av propositionen 1973:
165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder väckta motionerna
1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser punkterna A 1, 2
och 5 i motionens hemställan, 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt
avser punkterna 4 och 7 i motionens hemställan, 1973: 2091 av
herr Antby (fp), 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser punkten
6 i motionens hemställan, 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl.
(vpk), såvitt avser punkterna 3, 4 och 5 i motionens hemställan, 1973:
2094 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röstånga (fp) och 1973: 2096
av herrar Ångström (fp) och Hamrin (fp).

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Förslagen i propositionen 1973:165 får ses mot bakgrund av det samhällsekonomiska
läget och syftar till att genom selektiva åtgärder förbättra
sysselsättningen, öka insatserna på det sociala området och begränsa
inflationens verkningar. De i motionerna föreslagna beskattningsåtgärderna
avser att dels stimulera samhällsekonomin genom generella
skattesänkningar, dels åstadkomma sänkning av priserna på livsmedel
och dels främja utvecklingen inom näringslivet.

Det ankommer i första hand på finansutskottet att göra en bedömning
av de olika åtgärder, som erfordras för att uppnå de eftersträvade ekonomisk-politiska
effekterna, och av det samhällsekonomiska utrymme,
som står till buds härför. Skatteutskottet behandlar därför i sitt yttrande
förslagen i motionerna från i huvudsak skattetekniska utgångspunkter.

Mervärdeskatten

Skatt enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. m.
år 1971 med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av priset
inklusive skatt. Skattesatsen 15 % motsvarar 17,65 % av priset exklusive
skatt. I vissa fall utgår skatten på reducerade beskattningsvärden.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. ifrågasätts om de i propositionen
föreslagna åtgärderna får tillräcklig stimulanseffekt och därför

FiU 1973: 40

yrkar motionärerna bl. a. att mervärdeskatten skall sänkas med tre procentenheter.

Ett bifall till motionärernas yrkande om sänkning av mervärdeskatten
till 12 % kan vid oförändrad konsumtion beräknas medföra ett årligt
skattebortfall på ca 3,2 miljarder kr. En generell sänkning av den indirekta
beskattningen av denna storlek måste emellertid vägas mot andra
angelägna åtgärder på beskattningsområdet. Som framgår av propositionen
har 1972 års skatteutredning i tilläggsdirektiv den 12 oktober
1973 fått i uppdrag att — inom ramen för en kostnad av ca 4 miljarder
kr. — utarbeta förslag, som kan läggas till grund för beslut vid 1974
års riksdag, om lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena
och sänkning av inkomstskatten för inkomsttagare
med lägre inkomster. Mot bakgrund härav är enligt utskottets mening
de konjunkturstimulerande åtgärder, som föreslagits i propositionerna
1973: 144 och 1973: 165 och som främst är inriktade på den privata
konsumtionen, i nuvarande konjunkturläge tillräckliga för att uppnå
de från samhällsekonomisk synpunkt eftersträvade effekterna. Utskottet
kan därför inte tillstyrka en ytterligare konsumtionsstimulans av den
storlek som en sänkning av mervärdeskatten med tre procentenheter
innebär. Med det anförda avstyrker utskottet för sin del bifall till motionen
1973: 2085 i denna del.

Frågan om borttagande eller sänkning av mervärdeskatten på livsmedel
har aktualiserats i flera motioner. Sålunda yrkas i motionen 1973:

2093 av herr Hermansson m. fl. att mervärdeskatten på livsmedel sänks
till 10 % och att skattebortfallet skall finansieras genom skärpningar
av den allmänna arbetsgivaravgiften, företagsbeskattningen och kapitalbeskattningen.
Av motiveringen i motionen framgår att mervärdeskatten
på livsmedel bör slopas helt fr. o. m. nästa budgetår. I motionen 1973:

2094 av herrar Levin och Petersson i Röstånga yrkas att mervärdeskatten
på livsmedel slopas snarast möjligt och att förslag föreläggs 1974 års
riksdag om det varusortiment som skall undantas från beskattning och
om erforderlig differentiering av skatten på övriga varor och tjänster.
Också i motionen 1973: 2096 av herrar Ångström och Hamrin begärs
förslag om borttagande av mervärdeskatten på livsmedel.

Förslag om differentiering av mervärdeskatten till förmån för livsmedel
har avvisats av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast vid årets
vårriksdag (SkU 1973: 1 och 1973: 44). Mot en sådan åtgärd har främst
åberopats statsfinansiella skäl samt administrativa och kontrolltekniska
svårigheter. Ett bifall till förslaget i motionen 1973: 2093 om sänkning
av mervärdeskatten på livsmedel till 10 % kan vid oförändrad konsumtion
beräknas medföra ett årligt skattebortfall på ca 1 630 milj. kr.
Hänvisningen i motionerna till den differentiering av mervärdeskatten,
som förekommer i andra länder, har inte givit utskottet anledning frånträda
sin tidigare i olika sammanhang tillkännagivna uppfattning att en

FiU 1973: 40

sådan åtgärd är förenad med betydande svårigheter för såväl de skattskyldiga
som det allmänna. Denna uppfattning har för övrigt ytterligare
bestyrkts vid utskottets studieresor utomlands. Utskottet avstyrker således
yrkandena om borttagande eller sänkning av mervärdeskatten på
livsmedel i motionerna 1973: 2093, 1973: 2094 och 1973: 2096 och till
följd härav också de förslag till inkomstförstärkningar, som förs fram
i motionen 1973: 2093 för att finansiera skattebortfallet vid en sänkning
av mervärdeskatten på livsmedel.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. begärs förslag till ett
system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på viktiga
livsmedel. Motsvarande yrkande framställs i motionen 1973: 2091
av herr Antby.

Med anledning härav vill utskottet endast erinra om att jordbruksutredningen
enligt sina direktiv bl. a. skall pröva valet av metod för att
finansiera jordbruksstödet och därvid även undersöka möjligheterna att
gå över till en lågprislinje. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
berörda yrkande i motionerna 1973: 2087 och 1973: 2091.

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Enligt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift skall arbetsgivare
fr. o. m. år 1973 erlägga sådan avgift med belopp motsvarande
4 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad. Vidare skall fysisk person, som haft inkomst av här i riket
bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas
av honom, erlägga allmän arbetsgivaravgift — s. k. egenavgift —
med belopp motsvarande 4 % av denna inkomst i den mån arbetsgivare
inte skall erlägga sådan avgift för inkomsten.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. yrkas att den allmänna
arbetsgivaravgiften sänks till 2 % inom det allmänna stödområdet, och
i motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. begärs skyndsamt förslag
om att avgiften slopas inom det inre stödområdet och sänks inom det
yttre stödområdet. Vidare begärs i motionen 1973: 2087 av herr Fälldin
m. fl. skyndsamt förslag om att företag, som nyetableras eller ökar sin
sysselsättning, befrias från den del av avgiften som motsvarar lönesumman
för nettonyanställningar.

Motsvarande yrkanden som i de nu förevarande motionerna har prövats
av vårriksdagen och avvisats på förslag av skatteutskottet i betänkandena
SkU 1973: 24 och 1973: 29. Utskottet har därvid bl. a. framhållit,
att den allmänna arbetsgivaravgiften utgör en så liten del av de
totala personalkostnaderna, att den får anses förhållandevis betydelselös
från sysselsättningssynpunkt i jämförelse med de insatser som görs från
det allmännas sida. Förslag om särskilda beskattnings- och avgiftsregler
med regionalpolitisk inriktning har konsekvent avvisats av utskottet med
hänvisning till att olika regler i skilda delar av landet leder till sned -

FiU1973: 40

vridningar i konkurrensen och till avsevärt merarbete, inte minst i kontrollhänseende.
Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker således
yrkandena rörande den allmänna arbetsgivaravgiften i motionerna 1973:
2085, 1973: 2087 och 1973: 2092.

Skattelättnader för att stimulera till ökat nyföretagande
I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. begärs utredning av
möjligheterna att genom skattelättnader stimulera till ökat nyföretagande.

På förslag av skatteutskottet (SkU 1973: 20) har riksdagen tidigare i år
avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till att frågan kommer
att bli föremål för överväganden under det fortsatta utredningsarbetet
inom företagsskatteberedningen. På grund härav avstyrker utskottet
bifall till berörda utredningsyrkande i motionen 1973: 2085.

Stockholm den 15 november 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fruar Nettelbrandt*
(fp), Holmqvist* (s), herrar Kristenson (s), Josefson (c), Larsson
i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist* (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro
(m), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Johansson
i Jönköping (s) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

Beträffande mervärdeskatten

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som anfört
följande:

Allmän enighet synes råda om att vår ekonomi är i stort behov av
stimulansåtgärder. Den sviktande konsumtionsförmågan i vårt land synes
främst ha sin grund i den alltför hårda beskattningen. Därest de
förslag som vi under senare tid framfört på beskattningens område genomförts,
skulle med all sannolikhet sysselsättningsläget vara betydligt
bättre. Vi anser att den effektivaste vägen hade varit att sänka den
direkta skatten. Då tekniska svårigheter föreligger att med omedelbar
verkan genomföra en sådan åtgärd och då den direkta skatten
f. ö. är föremål för utredning, anser vi att den bästa väg som nu står
öppen är att som föreslagits i motionen 1973: 2085 av herr Bohman

FiU 1973: 40

m. fl. vidta en sänkning av mervärdeskatten med 3 %. Som påpekas
i nämnda motion kan emellertid den önskade stimulanseffekten uppnås
också genom andra åtgärdspaket. Det torde ankomma på finansutskottet
att göra avvägningen mellan dessa alternativ.

2. av herr Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
(c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och
Olof Johansson i Stockholm (c), som ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 3, som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”och
1973: 2091”, bort ha följande lydelse:

Prisstoppet på viktiga livsmedel föreslås i propositionen 1973: 165
förlängt. Eftersom en sådan åtgärd sannolikt kommer att ha tidsbegränsad
giltighet aktualiseras frågan om ett mera permanent konsumtionsstöd.
Som föreslagits i motionerna 1973: 2087 och 1973: 2091 kan detta
lämpligen ske genom att man eliminerar mervärdeskattens fördyrande
inverkan på baslivsmedel, dvs. sådana varor som väger tyngst i en vanlig
hushållsbudget. Ett fullständigt borttagande av mervärdeskatten på livsmedel
är i dagens läge inte statsfinansiellt möjligt. Konsumentpriset kan
emellertid sänkas på viktiga baslivsmedel genom att ett belopp motsvarande
mervärdeskattens fördyring återförs till respektive regleringskassa.
Därmed påverkas inte priset till producenten/j ordbrukaren enligt
gällande avtal. Skatteutredningen bör i sammanhanget kunna pröva
för- och nackdelar även med en differentiering av mervärdeskatten i
traditionell mening för främst umbärliga varor som ett komplement
till nämnda system.

Beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

3. av herrar Josefson (c), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm
(c), som ansett att efter det stycke i utskottets yttrande på s. 3, som
slutar med ”för nettonyanställningar”, bort införas ett nytt stycke av
följande lydelse:

Den fortfarande alltför höga arbetslösheten är till stor del strukturellt
betingad. Nya arbetstillfällen tillkommer inte i takt med driftinskränkningar
och nedläggningar. En bestående hög arbetslöshet mitt
under högkonjunkturen kan inte accepteras. För att understödja en ökning
av sysselsättningen föreslår utskottet att den allmänna arbetsgivaravgiften
elimineras för den del av lönesumman som svarar mot nettonyanställningarna.
Det bör gälla såväl nyetablerade företag som redan
befintliga. Det är endast en väsentlig åtgärd bland andra i ett samlat
aktionsprogram för att i en första etapp uppnå målsättningen 100 000
nya arbetstillfällen. Några praktiska svårigheter att genomföra en sådan
avgiftslättnad föreligger knappast, eftersom redovisningen av arbetsgivaravgiften
medger att nedsättning beräknas för varje enskilt företag.
Utskottet anser därför förslaget i motionen 1973: 2087 väl motiverat.

7 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

4. av herr Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
(c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m)
och Olof Johansson i Stockholm (c), som ansett att det stycke i utskottets
yttrande, som på s. 3 börjar med ”Motsvarande yrkanden” och
på s. 4 slutar med ”och 1973: 2092”, bort ha följande lydelse:

Den regionalpolitik som bedrivits sedan 1964 har hittills ganska ensidigt
inriktats på selektivt utformat stöd till kapitalinvesteringar. Däremot
har skatte- och avgiftssystemet i mycket ringa omfattning använts
i regionalpolitisk! syfte. Ett undantag utgör användningen av investeringsfonderna,
som oftast visar sig vara av värde från regionalpolitisk
synpunkt. Som framgår av motionerna 1973: 2085 och 1973: 2092 har
skatte- och avgiftsdifferentiering som ett medel i regionalpolitiken aktualiserats
vid många tidigare tillfällen. En differentiering på grundval
av regionalpolitiska kriterier skulle direkt främja ökad sysselsättning
och när det gäller arbetsgivaravgiften komma att gälla alla företag
oavsett lönsamhetssituation. En sådan stimulans skulle bli ett verksamt
komplement till nu använda medel. Därför bör förslag framläggas i
enlighet med syftet med motionerna 1973: 2085 och 1973: 2092 för att
uppnå en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften efter regionalpolitiska
målsättningar.

Beträffande skattelättnader för att stimulera till ökat nyföretagande

5. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som
ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 4, som börjar med ”På
förslag” och slutar med ”motionen 1973:2085”, bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den utredning som begärs i motionen 1973: 2085
om åtgärder för att stimulera till ökat nyföretagande är starkt motiverad
med hänsyn till det f. n. ringa nyföretagandet i vårt land. Motionen bör
därför enligt utskottets mening i denna del överlämnas till företagsskatteberedningen
för beaktande.

FiU1973: 40

SfU 1973:1y

Socialförsäkringsutskottets yttrande över viss del av propositionen
1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte
motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt att
socialförsäkringsutskottet avger yttrande över propositionen 1973: 165,
såvitt avser Bilaga 3 Utbildningsdepartementet, punkten 4 Studiebidrag
m. m. Finansutskottet har vidare den 6 november 1973 beslutat inhämta
socialförsäkringsutskottets yttrande över de med anledning av
samma proposition väckta motionerna 1973: 2085 och 1973: 2087, den
förstnämnda i vad avser punkten A 3 och den sistnämnda i vad avser
punkten 5 i hemställan.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot den i propositionen
föreslagna höjningen av studiebidragen och tillstyrker alltså bifall
till propositionen på denna punkt.

Den allmänna tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter och
avkastning av de fondmedel som bildats av avgifterna. Några statsbidrag
förekommer däremot inte. Avgifterna till tilläggspensioneringen
är av två slag, dels avgifter från arbetsgivare för de anställda, dels avgifter
från de försäkrade avseende inkomst av annat förvärvsarbete än
anställning (tilläggspensionsavgift).

Reglerna om avgiftsskyldighet finns i 19 kap. lagen om allmän försäkring,
såvitt gäller arbetsgivares avgift i 1 § och i fråga om tilläggspensionsavgift
i 3 §.

Arbetsgivaravgiften är av kollektiv natur och beräknas på summan
av vad arbetsgivaren betalat ut i löner under året, sedan därifrån dragits
dels ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet
multiplicerat med det genomsnittliga antalet arbetstagare under året,
dels för varje arbetstagare sådan del av lön som för år räknat överstiger
7,5 gånger basbeloppet. Vid beräkningen bortses även från arbetstagare
som vid årets ingång fyllt 65 år, liksom från arbetstagare vars lön under
året inte uppgått till 500 kr.

För pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
erlägger den försäkrade själv tilläggspensionsavgift. Eftersom sådan
inkomst inte beräknas för år efter det den försäkrade fyller 65 år

FiU 1973: 40

100

finns beträffande tilläggspensionsavgiften samma övre åldersgräns som
i fråga om arbetsgivaravgiften. Därjämte finns — till skillnad från
vad som är fallet beträffande arbetsgivaravgiften — en nedre åldersgräns,
eftersom pensionsgrundande inkomst inte bestäms för år före
det den försäkrade fyller 16 år. Vid bestämmande av tilläggspensionsavgiften
tillämpas en nedre och övre beloppsgräns på sätt liknande det
som gäller vid beräkningen av arbetsgivaravgift.

Arbetsgivaravgift till ATP och tilläggspensionsavgift skall utgå med
samma procentsats av avgiftsunderlaget. Procentsatsen skall vara så
avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker
pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter som
åvilar försäkringen samt den fondering som behövs. Avgifterna flyter
in till allmänna pensionsfonden. Procentsatsen, f. n. 10,5 %, skall enligt
beslut av årets riksdag utgöra 10,5 % för år 1974, 10,75 % för år 1975
och 11 % för åren 1976—1979.

Den i motionerna aktualiserade frågan om att genom en differentiering
av eller befrielse från ATP-avgift för äldre arbetskraft förbättra
de äldres situation på arbetsmarknaden har under en följd av år prövats
av riksdagen. Så sent som i maj i år avslogs motionsyrkanden av samma
innebörd som de nu framställda. Riksdagen hänvisade därvid till att
ett genomförande av motionärernas förslag skulle innebära att man väsentligt
rubbade den principiella överensstämmelse som rådde mellan avgifts-
och förmånssidorna i systemet, att det fanns goda skäl betvivla att
den föreslagna åtgärden skulle bli så effektiv från arbetsmarknadspolitisk
synpunkt som motionärerna ansåg och att det måste bedömas som
lämpligare att i första hand effektivisera och vidareutveckla systemet
med selektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att lösa frågan om
ökad anställningstrygghet för den äldre arbetskraften.

På grund av det anförda och mot bakgrund av de förslag till sysselsättningsfrämjande
åtgärder och till anställningstrygghet för den äldre
arbetskraften som framläggs i prop. 1973: 129 till årets riksdag bör
enligt utskottets mening riksdagen vidhålla sin tidigare uppfattning i
frågan.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen
1973: 165 och avstyrker utskottet bifall till motionerna 1973:
2085 och 1973: 2087, i vad propositionen och motionerna hänvisats
till utskottet för yttrande.

Stockholm den 13 november 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

FiU1973: 40

101

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora* (fp),
Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c),
Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson
(c), herrar Marcusson (s), Olsson i Stockholm (vpk), Andersson i Knäred
(c), Lindström (s) och Andersson i Ljung (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av herrar Jonsson i Mora (fp), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm
(c), Mundebo (fp), fröken Pehrsson (c), herrar Andersson i Knäred (c)
och Andersson i Ljung (m), vilka anfört:

Mot den i propositionen 1973: 165 föreslagna höjningen av studiebidragen
har vi inte funnit anledning till erinran. Vi anser alltså i likhet
med majoriteten att utskottet bör tillstyrka bifall till propositionen såvitt
nu är i fråga.

Utvecklingen mot allt större arbetslöshet bland äldre arbetstagare
måste bedömas som mycket oroande. Huvudlinjerna i de förslag till åtgärder
i fråga om anställningstrygghet och anställningsfrämjande åtgärder
för bl. a. den äldre arbetskraften som framläggs i propositionen
1973: 129 till årets riksdag kan därför hälsas med tillfredsställelse. De
är emellertid enligt vår mening inte till fyllest för att på sikt lösa den
viktiga fråga som den äldre arbetskraftens sysselsättningsproblem otvivelaktigt
utgör.

Även andra åtgärder bör därför prövas för att förbättra de äldres
situation på arbetsmarknaden. Vid en sådan prövning finns det enligt
vår uppfattning — inte minst mot bakgrund av de mycket betydande
kostnader för olika sociala avgifter som arbetsgivarna numera pålagts
— anledning undersöka om och i vad mån en befrielse från eller differentiering
av ATP-avgiften för äldre arbetskraft kan vara ägnad att bidra
till en sådan förbättring. Vi förordar alltså att en utredning kommer till
stånd. Denna bör studera de ekonomiska verkningarna i olika hänseenden
av hel eller partiell befrielse från ATP-avgift för vissa kategorier
arbetstagare och de effekter i övrigt på tilläggspensioneringen som en
sådan befrielse kan väntas medföra. Utredningen bör vara oförhindrad
att pröva även andra utvägar i syfte att främja den äldre arbetskraftens
sysselsättning.

På grund av det anförda anser vi att socialförsäkringsutskottet med
anledning av motionerna 1973: 2085 och 1973: 2087 bort föreslå finansutskottet
hemställa

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning av
frågan om befrielse från eller differentiering av ATP-avgift för
äldre arbetskraft.

FiU 1973: 40

102

SoU 1973:1y

Socialutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1973:165
med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt att
socialutskottet avger yttrande över propositionen 1973: 165, såvitt avser
Bilaga 1 Socialdepartementet, jämte motioner. Finansutskottet har sedermera
i särskild remissplan angivit att socialutskottets yttrande bör
omfatta motionen 1973: 2087 yrkandet 8, motionen 1973: 2088, motionen
1973: 2090, motionen 1973: 2092 yrkandena 7 och 8 samt motionen
1973: 2093 yrkandena 6, 7 och 8.

Utskottet

1. Allmänna barnbidrag

Utskottet biträder förslaget i propositionen att de allmänna barnbidragen
fr. o. m. den 1 januari 1974 höjs från 1 320 kr. till 1 500 kr.
per barn och år. Anledning till erinran mot det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag
eller mot den begärda medelsanvisningen finns inte.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att de
allmänna barnbidragen skall indexregleras från nämnda tidpunkt.

Frågan om värdesäkring av familjestödet har diskuterats utförligt av
familjepolitiska kommittén i kommitténs huvudbetänkande (SOU 1972:
34) Familjestöd (s. 242). Kommittén har inte kunnat förorda en indexreglering
av de allmänna barnbidragen och bostadstilläggen, ännu mindre
en sådan reglering separat för barnbidragens del. Kommittén har som
stöd för sitt ställningstagande anfört följande.

Om man indexreglerade barnbidragen men inte bostadstilläggen skulle
barnstödet värdesäkras för familjer i högre inkomstlägen medan familjer
i lägre inkomstlägen endast skulle få en del — i många fall den
mindre delen — av sitt stöd skyddat mot prisutvecklingen på detta sätt.
Det skulle innebära en prioritering av barnbidragen som automatiskt
skulle minska utrymmet för förskjutningar av stödet t. ex. till förmån
för barnfamiljer med lägre inkomster.

Under hänvisning till de synpunkter som sålunda anförts av familjepolitiska
kommittén avstyrker utskottet motionen 1973: 2093 i här aktuell
del.

FiU 1973: 40

103

2. Bostadstillägg m. m.

I propositionen föreslås att grunderna för de statskommunala bostadstilläggen
skall ändras med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1974
dels genom att statsbidragsreglerna för hyresgränsema för bostadstillläggen
ändras på så sätt att samtliga övre hyresgränser för bostadstilllägg
till barnfamiljer höjs med 100 kr., dels genom att statsbidragsandelen
för bostadstilläggen skall fastställas till 70 % mot tidigare beslutade
två tredjedelar.

I motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att
statsbidraget skall täcka hela kostnaden för bostadstilläggen och att ett
förslagsanslag av 130 000 000 kr. — i stället för av Kungl. Maj:t föreslagna
30 000 000 kr. — skall anvisas till Bostadstillägg m. m. på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1973/74.

Beträffande frågan om höjningen av de övre hyresgränsema för statsbidragsberättigande
bostadstillägg har inte framställts några erinringar
mot förslaget i propositionen. Utskottet tillstyrker förslaget.

De merkostnader för de statskommunala bostadstilläggen, som ett
bifall till Kungl. Maj:ts förslag medför, kan beräknas uppgå till ca 60
milj. kr. för helt år. Den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av statsbidragsandelen
innebär att nämnda kostnad i sin helhet faller på staten.
Med hänsyn härtill och med beaktande av det arbete som pågår inom
kommunalekonomiska utredningen är utskottet inte berett att förorda
en höjning av statsbidragsandelen utöver den av Kungl. Majit föreslagna.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen i propositionen.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet förslagen i propositionen
i här aktuell del samt avstyrker motionen 1973: 2093, såvitt här är

i fråga.

3. Bidrag till social hemhjälp

I propositionen föreslås att statsbidraget till social hemhjälp skall
höjas från 35 % till 50 % av statsbidragsgilla kostnader under kalenderåret
1974 samt att en förskottsutbetalning — med förskottet schematiskt
beräknat till 15 % av kommunens totala statsbidragsberättigande
kostnader för social hemhjälp under år 1973 — skall ske under våren
1974 i samband med ordinarie utbetalning av statsbidraget för verksamheten
under innevarande år.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att den i propositionen
föreslagna höjningen av statsbidragsandelen till den sociala
hemhjälpen inte skall begränsas till att avse år 1974 utan utgöra en permanent
ändring i statsbidragsgrunderna.

I motionen 1973: 2090 av herr Westberg i Ljusdal (fp) föreslås att

FiU 1973: 40

104

grunderna för bidrag till social hemhjälp för år 1974 skall utformas så
att för nytillkommande verksamhet statsbidrag skall utgå med 70 % av
statsbidragsgilla kostnader medan för i hittillsvarande omfattning fortgående
verksamhet statsbidrag skall utgå med 40 % av kostnaderna.

Syftet med den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av statsbidragen
till den sociala hemhjälpen är att underlätta för kommunerna att utvidga
verksamheten och att samtidigt stärka sysselsättningen. Chefen
för socialdepartementet anför i propositionen att han förutsätter att
kommunerna helt skall använda de utökade resurserna till nyanställning
av personal eller till utökad arbetstid för befintlig personal. Ett genomförande
av förslaget i motionen 1973: 2090 skulle enligt motionären
säkerställa att de utökade resurserna verkligen kommer den utökade
verksamheten till godo. Utskottet delar uppfattningen att en sådan utformning
av det här aktuella stimulansbidraget, som motionären förordar,
skulle vara ägnat att tillgodose syftet med Kungl. Maj:ts förslag.
Med hänsyn till den starkt ökade administrativa belastning för såväl
kommunerna som socialstyrelsen som en sådan statsbidragskonstruktion
uppenbarligen skulle föra med sig kan emellertid utskottet inte biträda
förslaget. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj:ts ovan redovisade
förslag och avstyrker motionen 1973: 2090. Vidare tillstyrker
utskottet den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningen.

Med beaktande av det pågående arbetet inom kommunalekonomiska
utredningen avstyrker utskottet motionen 1973: 2087 i förevarande del.

4. Bidrag till anordnande av barnstugor

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del, som
innebär dels att anordningsbidrag till daghem och fritidshem skall utgå
med 12 000 kr. per plats för sådana platser som påbörjas under tiden
den 15 oktober 1973—den 31 december 1974 och blir färdigställda senast
under våren 1975, dels att ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.
till Bidrag till anordnande av barnstugor anvisas på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1973/74.

5. Bidrag till driften av barnstugor

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del, som
innebär att fr. o. m. den 1 juli 1974 statsbidraget till driften av barnstugor
skall höjas med 1 500 kr. till 6 500 kr. per plats och år för daghem
och gemensam bamstugeavdelning samt med 750 kr. till 3 250 kr.
per plats och år för fritidshem.

Utskottet — som vill erinra om att även i propositionen 1973: 136
om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation förbättrade statsbidragsmöjligheter
föreslås för kommunernas förskoleverksamhet —
avstyrker under hänvisning till det program för utbyggnad av familjestödet
som framlagts av familjepolitiska kommittén och till kommunal -

FiU 1973: 40

105

ekonomiska utredningens arbete motionen 1973:2093 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), såvitt däri yrkas att riksdagen skall uttala sig för
en samlad översyn av storleken av de statliga bidragen till barnstugeoch
fritidshemsverksamheten i syfte att åstadkomma enhetliga och låga
taxor.

6. Bidrag till kommunala familjedaghem

I propositionen föreslås att statsbidraget till kommunala familjedaghem
skall höjas från 35 % till 50 % av kommunernas kostnader för
den verksamhet som avser kalenderåret 1974 samt att en förskottsbetalning
— med förskottet schematiskt beräknat till 15 % av kommunens
totala statsbidragsberättigande kostnader för kommunala familjedaghem
under år 1973 — skall ske under våren 1974 i samband med ordinarie
utbetalning av statsbidraget för verksamheten under innevarande år.

Utskottet tillstyrker det sålunda redovisade förslaget. Vidare tillstyrker
utskottet den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningen.

Med beaktande av det pågående arbetet inom kommunalekonomiska
utredningen avstyrker utskottet motionen 1973: 2087 av herr Fälldin
m. fl. (c), såvitt däri yrkas att den i propositionen föreslagna höjningen
av statsbidragsandelen till kommunala familjedaghem inte skall begränsas
till att avse år 1974 utan utgöra en permanent ändring i stalsbidragsgrunderna.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motionen 1973: 2088
av herr Romanus (fp), i vilken yrkas att på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 skall anvisas 5 000 000 kr. till statsbidrag med
50 % till kostnaderna för barntillsyn under kortare tid, som kommun
ordnar i samband med vuxenundervisning.

Utskottet vill framhålla att behov av kortare barntillsyn, som inte
kan tillgodoses genom kommunernas bamstugeverksamhet, föreligger
även i andra fall än de av motionären åsyftade, såsom exempelvis då
förälder önskar deltaga i politisk eller ideell verksamhet. Enligt utskottets
mening bör det behov av tillfällig barntillsyn, som i enlighet med det
sagda finns, bäst kunna tillgodoses av kommunerna genom den sociala
hemhjälpen och genom familjedaghemsverksamheten. Som framgår av
vad utskottet ovan anfört tillstyrker utskottet att kommunerna får statsbidrag
för dessa båda verksamhetsformer under nästa år med samma
andel som föreslås i motionen för den särskilt organiserade barntillsynen.
Utskottet vill tillägga att de särskilda insatser för att stimulera till
vuxenstudier som kan erfordras så långt möjligt bör prövas i ett sammanhang.
Utskottet avstyrker på grund av det anförda motionen 1973:
2088.

7. Särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö m. m.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet
i propositionen förordade grunderna för bidrag till särskilda in -

FiU1973: 40

106

satser för en barnvänlig boendemiljö m. m. samt att riksdagen till Särskilda
insatser för en barnvänlig boendemiljö m. m. på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
30 000 000 kr.

8. Färdtjänst för handikappade

I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) tas upp frågan om
statsbidrag till den kommunala färdtjänsten för handikappade.

Som bakgrund till motionsyrkandena vill utskottet erinra om att handikapputredningen
i sitt betänkande (SOU 1970: 64) Bättre socialtjänst
för handikappade föreslagit bl. a. att varje kommun bör tillhandahålla
förflyttningshandikappade effektiv färdtjänst, att färdtjänsten överallt
bör få anlitas oberoende av målet och tidpunkten för samt avsikten med
resan, att färdtjänstresenären bör erlägga en avgift för resan som ansluter
sig till priset för motsvarande färd med allmänna kommunikationer,
att varje kommun bör upprätta och socialstyrelsen godkänna en plan för
färdtjänsten samt att kommunerna bör få statsbidrag till kostnaden för
färdtjänsten med 35 % av nettokostnaden för denna. Handikapputredningen
har vidare föreslagit bl. a. att i vissa fall en möjlighet bör öppnas
att som komplement till färdtjänsten tillhandahålla handikappade
egen bil.

I motionen yrkas dels att riksdagen skall godkänna grunder för statsbidrag
till färdtjänst i överensstämmelse med handikapputredningens
förslag, dels att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för handikappade på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 skall anvisa ett förslagsanslag
av 17 000 000 kr.

Handikapputredningen har framhållit att möjligheten till trygg och
bekväm förflyttning genom en väl utbyggd färdtjänst har stor betydelse
för handikappade som inte kan utnyttja de allmänna kommunikationerna.
Utskottet vill understryka detta. En väl fungerande färdtjänst är
en viktig förutsättning för de handikappades integration i samhället. Det
är alltså angeläget att färdtjänsten byggs ut. Det ansvar för de handikappade
och deras omvårdnad som åvilar kommunerna innebär att färdtjänsten
är en uppgift för dessa. Enligt vad som framgår av en av
Svenska kommunförbundet gjord kartläggning, som avser förhållandena
den 1 december 1971, har kommunerna också i betydande utsträckning
inrättat färdtjänst för handikappade. Kartläggningen visar att vid
nämnda tidpunkt färdtjänst fanns i 260 av de 447 kommuner som kartläggningen
omfattade — 17 kommuner hade inte besvarat enkäten i ämnet.
Utskottet vill — i överensstämmelse med utskottets uttalande vid
behandlingen av motionsyrkanden rörande färdtjänsten i anslutning till
årets statsverksproposition (SoU 1973: 5 s. 70) — starkt understryka vikten
av att den utbyggnad som igångsatts på området fortsätter. Handikapputredningens
förslag om statliga stimulansbidrag till kommunerna
för att påskynda utbyggnaden av färdtjänsten har överlämnats till kom -

FiU1973: 40

107

munalekonomiska utredningen för prövning i samband med behandlingen
av hithörande frågor. Eftersom utskottet anser att utredningens arbete
inte bör föregripas, avstyrker utskottet motionen 1973: 2092, såvitt
här är i fråga.

Stockholm den 14 november 1973

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m),
fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), Johnsson i
Blentarp (s), Andreasson (c), Åkerlind (m), fru Marklund (vpk), herrar
Olsson i Timrå (s) och Nilsson i Växjö (s).

Avvikande meningar

Vid 1. Allmänna barnbidrag

1. av fru Marklund (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande
på s. 1 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”aktuell del” bort
ha följande lydelse:

Frågan om värdesäkring av familjestödet har diskuterats i många år.
Tidigare har förslag i den vägen avvisats bl. a. med hänvisning till att
familjer i högre inkomstlägen skulle gynnas. Med erfarenhet av hur
de senaste årens prisutveckling urholkat barnbidragets värde står det
dock klart att om barnbidragen, som utgör den viktigaste stödformen
till barnfamiljerna, skall bibehålla sitt värde krävs att bidragen indexregleras.
Om detta sker kommer barnbidragen att ges samma värdebeständighet
som andra bidragsformer.

I enlighet med det anförda bör barnbidragen indexregleras. Utskottet
tillstyrker således motionen 1973: 2093 i här aktuell del.

2. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik
(c), Hyltander (fp) och Andreasson (c) som anser att den del av utskottets
yttrande på s. 1 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”aktuell
del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att värdesäkring av barnbidragen är en riktig princip,
vilket bl. a. framhållits i tidigare motioner från centerpartiet och folkpartiet.
Som framhållits i reservationen 2 till socialutskottets betänkande
1973:5 av folkpartiets och centerpartiets ledamöter bör regeringen
framlägga en plan för familjepolitikens utformning, i vilken bör ingå

FiU 1973: 40

108

förslag om värdesäkring av barnbidragen, så att barnfamiljerna får
garantier mot att bidragens värde holkas ur av penningvärdeförsämringen.
Eftersom en sådan plan bör framläggas skyndsamt, är det inte nödvändigt
att riksdagen beslutar om värdesäkring av barnbidragen i samband
med den nu aktuella höjningen av dessa. Utskottet avstyrker därför
motionen 1973: 2093 i här aktuell del.

Vid 2. Bostadstillägg m. m.

3. av fru Marklund (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande
på s. 2 som börjar med ”De merkostnader” och slutar med ”i fråga”
bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att mycket talar för att det nu bör ske en omläggning
av det individuella bostadsstödet till att bli en helt statlig angelägenhet.
Kommunalekonomiska utredningen behandlar visserligen frågan
om hur kostnaderna skall fördelas mellan stat och kommun, men detta
hindrar inte att staten redan nu tar över den del som återstår för att
bostadstilläggen skall bli helt statliga. Ett sådant förfarande skulle också
ha fördelar på den administrativa sidan. Utskottet tillstyrker därför —
med ändring av propositionen i motsvarande del — motionen 1973:
2093, såvitt här är i fråga.

Vid 3. Bidrag till social hemhjälp

4. av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser att den del av
utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Syftet med” och slutar med
”föreslagna medelsanvisningen” bort ha följande lydelse:

Syftet med (= utskottet) befintlig personal. Ett ge nomförande

av förslaget i motionen 1973: 2090 kommer enligt utskottets
mening att säkerställa att de utökade resurserna medför en sådan utbyggnad
av verksamheten som Kungl. Maj:t förutsätter. Utskottet tillstyrker
därför motionen 1973: 2090 och avstyrker Kungl. Maj:ts förslag
i motsvarande del. Utskottet tillstyrker den av Kungl. Maj:t förordade
förskottsutbetalningen samt den föreslagna medelsanvisningen.

5. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik
(c), Hyltander (fp) och Andreasson (c) som anser att den del av utskottets
yttrande på s. 3 som börjar med ”Med beaktande” och slutar med
”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det principiellt felaktigt att höja bidraget
till den sociala hemhjälpen för enbart en begränsad period. Om bidragsandelen
skulle sänkas efter år 1974, kunde det bli nödvändigt för många
kommuner att avskeda personal eller eljest skära ner redan befintlig
verksamhet. Höjningen av statsbidraget till social hemhjälp bör därför
inte göras tidsbegränsad. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973:
2087 i förevarande del.

FiU1973: 40

109

Vid 5. Bidrag till driften av barnstugor

6. av fru Marklund (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 3 med ”Utskottet — som” och slutar på s. 4 med ”låga
taxor” bort ha följande lydelse:

I syfte att åstadkomma enhetliga och låga taxor för de olika formerna
för barnstuge- och fritidshemsverksamheten anser utskottet det angeläget
att riksdagen uttalar sig för en samlad översyn av storleken på de
statliga bidragen till denna verksamhet.

Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 2093 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), såvitt däri begärs en sådan översyn.

Vid 6. Bidrag till kommunala familjedaghem

7. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik
(c), Hyltander (fp) och Andreasson (c) som anser att den del av utskottets
yttrande på s. 4 som börjar med ”Med beaktande” och slutar med
”i statsbidragsgrunderna” bort ha följande lydelse:

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att den i propositionen
föreslagna höjningen av statsbidragsandelen till kommunala
familjedaghem inte skall begränsas till att avse år 1974 utan utgöra en
permanent ändring i statsbidragsgrunderna.

Enligt utskottets mening är det principiellt felaktigt att höja bidraget
till kommunala familjedaghem för enbart en begränsad period. Om bidragsandelen
skulle sänkas efter år 1974 kunde det bli nödvändigt för
många kommuner att avskeda personal eller eljest skära ner redan befintlig
verksamhet. Höjningen av statsbidraget till familjedaghemsverksamheten
bör därför inte göras tidsbegränsad. Utskottet tillstyrker därför
motionen 1973: 2087 i förevarande del.

8. av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser att den del av
utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar
med ”motionen 1973: 2088” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen är svårigheten att ordna barntillsyn ofta
ett hinder för särskilt kvinnor att delta i vuxenutbildningen. Då det inte
sällan är fråga om ett tillsynsbehov som bara omfattar några timmar per
dag under en begränsad tid, kan det vara svårt att bereda plats för dessa
barn inom den redan hårt belastade kommunala barntillsynen på
daghem och familjedaghem. Från ekonomisk och praktisk synpunkt är
det ofta att föredra att man ordnar en enklare form av barntillsyn, av
typ ”barnparkering” eller ”parklek” i anslutning till den kommunala
vuxenutbildningens lokaler. Sådan enklare barntillsyn för tillfälliga behov
har prövats i många kommuner, även om det inte så ofta skett i
direkt samband med vuxenundervisningen. Tyvärr synes det som om
kommunernas välkända ekonomiska svårigheter under senare år lett till

FiU1973: 40

110

att sådan barntillsynsverksamhet dragits in. Ett statligt stimulansbidrag
är därför önskvärt och kan som motionären föreslår få begränsad omfattning.
Då deltagande i vuxenundervisning av många skäl är särskilt
angeläget att stimulera synes det lämpligt att bidraget särskilt stimulerar
barntillsyn som möjliggör deltagande i vuxenundervisning.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1973: 2088.

Vid 8. Färdtjänst för handikappade

9. av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser att den del av
utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Handikapputredningen har”
och slutar på s. 6 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Handikapputredningen har framhållit att möjligheten till trygg och
bekväm förflyttning genom en väl utbyggd färdtjänst har stor betydelse
för handikappade som inte kan utnyttja de allmänna kommunikationerna.
De kommuner som ännu inte har infört färdtjänst är främst glesbygdskommuner.
I dessa saknar många handikappade färdmöjligheter.
I de kommuner som erbjuder färdtjänst är utformningen av denna starkt
varierande. Utskottet vill understryka vikten av att utbyggnaden av
färdtjänsten fortsätter. Handikapputredningens förslag om statliga stimulansbidrag
till kommunerna för att påskynda utbyggnaden av färdtjänsten
har överlämnats till kommunalekonomiska utredningen. Utbyggnaden
av färdtjänsten kan komma att fördröjas med anledning härav.
Överenskommelse om skattestopp i kommunerna har dessutom i en
del kommuner gått ut över färdtjänsten. Det är enligt utskottets mening
angeläget att statsbidrag till den kommunala färdtjänsten snarast införs.
Detta kan ske i avvaktan på resultatet av kommunalekonomiska utredningens
överväganden.

Utskottet tillstyrker således motionen 1973: 2092, såvitt här är i fråga.

Särskilda yttranden

1. beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 1—7) av herrar Carlshamre
(m) och Åkerlind (m) som anfört:

De förslag som behandlas i detta yttrande ingår som delar i ett samlat
förslag från Kungl. Maj:t vars huvudsyfte är att stimulera samhällsekonomin.
Vi delar utskottets uppfattning att, från de synpunkter socialutskottet
har att företräda, ingenting finns att erinra mot de föreliggande
social- och familjepolitiska förslagen i och för sig. Vi vill emellertid
understryka att vi icke därmed tagit ställning till avvägningen mellan
dessa förslag och andra möjliga metoder för stimulans av konsumtion
och samhällsekonomi. En sådan prövning får helt ankomma på
finansutskottet.

FiU 1973: 40

lil

2. beträffande statsbidrag till driften av barnstugor (punkten 5) av herrar
Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anfört:

I den partimotion, som folkpartiet väckt i anslutning till prop. 1973:
136 angående förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation, begärs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär ett samlat förslag till regler för
statsbidrag till den kommunala förskoleverksamheten, att framläggas till
vårriksdagen 1974. Vi anser det riktigare att denna fråga behandlas i
samband med förskolepropositionen, än i anslutning till det nu aktuella
förslaget om konjunkturstimulerande åtgärder. Det innebär ju ingen
nämnvärd försening av riksdagens ställningstagande. Av partimotionen
framgår att folkpartiet inte har uppfattningen att kommunalekonomiska
utredningens arbete bör inväntas innan ett samlat förslag till statsbidragssystem
införs. Av en motion väckt vid riksdagens början framgår
också att folkpartiet anser att en övergång bör ske till låga, enhetliga
föräldraavgifter inom daghemsverksamheten.

FiU 1973: 40

112

KrU 1973:1y

Kulturutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1973: 165
med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder.

Till finansutskottet

Genom beslut den 6 november 1973 har finansutskottet hemställt att
kulturutskottet avger yttrande över propositionen 1973:165 med förslag
till vissa ekonomisk-politiska åtgärder, bilaga 3, punkten 1.

Kulturutskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts ifrågavarande förslag.

Stockholm den 13 november 1973

På kulturutskottets vägnar
LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad
(c), Larsson i Vänersborg (s), fru Sundström (s), herr Källstad (fp),
fru Berglund (s), herrar Sundman (c), Leander (s), fru Frankel (fp),
herrar Green (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), Andersson i örträsk (s), fru
Mogård (m), fru Ryding (vpk), herrar Sörenson (s) och Nisser (m).

FiU 1973: 40

113

UbU 1973:1y

Utbildningsutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1973:
165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober och den 6 november 1973 har finansutskottet
hemställt att utbildningsutskottet avger yttrande över propositionen
1973: 165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
bilaga 3 (utbildningsdepartementet) punkterna 2 och 3 jämte följdmotioner.

Med anledning härav får utbildningsutskottet anföra följande.

1. Särskilda åtgärder på skolområdet. Kungl. Maj:t har (punkten 2, s.
28—30) föreslagit riksdagen att dels godkänna vad departementschefen
anfört om riktlinjer för särskilt statsbidrag inom skolväsendet, dels
till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.

Motionerna

1973: 2086 av herr Fiskesjö (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen
av propositionen 1973:165 uttalar att det under punkten
D 8 a. Särskilda åtgärder på skolområdet föreslagna särskilda samrådsorganet
inte bör inrättas,

1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) i vad avser hemställan
dels att riksdagen till Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1973/74 skall anvisa ett i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag med 5 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag
om 20 000 000 kr. (punkten 9),
dels att riksdagen skall godkänna de i motionen angivna riktlinjerna
för användande av bidraget till särskilda åtgärder på skolområdet
(punkten 10),

1973: 2095 av herr Stålhammar (fp) och fröken Hörlén (fp) vari
hemställs att riksdagen uttalar att det bör vara möjligt att till de i
motionen nämnda åtgärderna ta i anspråk medel från reservationsanslaget
Särskilda åtgärder på skolområdet.

Utskottet

I syfte att förbättra skolmiljön för såväl de anställda som eleverna
föreslås i propositionen 1973:165 en förstärkning av insatserna på de

8 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU1973: 40

114

områden av skolan där olika problem gör sig gällande. I propositionen
framhålls att sådana insatser är särskilt angelägna inom storstadskommunerna
men att även andra områden — t. ex. sådana med betydande
invandrargrupper — kan vara aktuella för särskilda insatser. Dessa
skall i första hand avse eleverna i grundskolan och dess högstadium.

Behovet av statsmedel för år 1974 har beräknats till 30 milj. kr.,
varav hälften föreslås anvisat på tilläggsstat I för innevarande budgetår.
En väsentlig del av den föreslagna resursen förutsätts bli tagen i anspråk
för en kraftig ökning av antalet resurstimmar för anställande av
ytterligare personal. Enligt propositionen kan det dessutom bli fråga
om att inom skolans ram förstärka anordningarna för elevvård och fritidsverksamhet.
Skolöverstyrelsen avses få i uppdrag att bilda ett särskilt
samrådsorgan för att följa verksamheten.

I motionen 1973:2087 anförs att de av Kungl. Maj:t föreslagna åtgärderna
på intet sätt är tillräckliga för att komma till rätta med skolans
alla problem. Motionärerna anser det nödvändigt att den nya resursen
också får disponeras för förebyggande åtgärder, vilket enligt deras
mening motiverar att det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet räknas
upp med 5 milj. kr. till 20 milj. kr. Som exempel på förebyggande
åtgärder nämns i motionen insatser för att hindra att en skola läggs
ned och för att små klassenheter skall kunna bibehållas. I motionen
1973: 2095 framförs önskemål om att anslagsmedlen skall få tas i anspråk
för försöksverksamhet på det personaladministrativa området och
därvid i första hand för sådan verksamhet som är inriktad på förebyggande
personalsociala insatser.

Med anledning av de ifrågavarande motionsyrkandena vill utskottet
slå fast att de i propositionen föreslagna extra medlen inte bundits för
en viss typ av åtgärder. Tvärtom uttalas i propositionen att det i stället
framstår som önskvärt att man söker använda olika typer av insatser
för att få vägledning för skolans fortsatta utveckling. I fråga om riktlinjer
för det särskilda statsbidraget synes Kungl. Maj:ts uttalanden
inte innebära någon begränsning i förhållande till vad som i motionen
1973: 2087 framförs som lämpliga och önskvärda åtgärder. Utskottet är
inte berett föreslå att riksdagen särskilt skall uttala sig för i nämnda
motion föreslagna förebyggande åtgärder.

Utskottet har tidigare i år i sitt betänkande 1973: 44 kunnat konstatera
att kommun som huvudman har samma arbetsgivaransvar i personalsocialt
avseende beträffande primär- och sekundärkommunalt anställda
lärare som beträffande övriga arbetstagare. Med hänsyn till
hittills gjorda erfarenheter beträffande huvudmännens insatser i fråga om
lärarpersonalen bör övervägas på vilket sätt huvudmännen lämpligast
kan stimuleras att påbörja uppbyggnaden av en mera adekvat personalvård
för lärarna. Utskottet har funnit det önskvärt att frågan om till -

FiU 1973: 40

115

fälliga stimulansbidrag till initialåtgärder övervägs vid dispositionen av
nu ifrågavarande anslagsmedel. Utskottet anser att riksdagen som sin
mening bör ge denna uppfattning till känna för Kungl. Maj:t.

Utskottet tillstyrker den av Kungl. Maj:t för budgetåret 1973/74 föreslagna
medelsanvisningen. Utskottet har sålunda inte kunnat ansluta sig
till förslaget i motionen 1973: 2087 om anvisande av 5 milj. kr. utöver
vad Kungl. Maj:t förordat.

Vad därefter beträffar det förutnämnda samrådsorganet hemställs i
motionen 1973: 2086 att riksdagen skall uttala att detta samrådsorgan
inte bör inrättas. Motionären anser det oklart vilka uppgifter samrådsorganet
skall få och finner den förutskickade sammansättningen diskutabel.

Utskottet har för sin del inte funnit någon anledning till erinran mot
att till skolöverstyrelsen, på vilken de beslutande uppgifterna kommer
att ligga, knyts ett organ för samråd med företrädare bl. a. för skolans
huvudmän och personal. Såvitt utskottet kunnat finna måste det vara
väsentligt att erfarenheter som finns samlade hos dessa intressegrupper
genom företrädare för dem direkt kan tas till vara i arbetet att på
bästa sätt fördela den nya resursen på olika ändamål. Med det anförda
avstyrker utbildningsutskottet för sin del bifall till yrkandet i motionen
1973: 2086.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att finansutskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1973: 2087 i denna del (punkten 10) godkänner
i propositionen 1973: 165 förordade riktlinjer för särskilt
statsbidrag inom skolväsendet,

2. att riksdagen i anledning av motionen 1973: 2095 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om stimulansbidrag
till personalvård för lärare,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1973: 2087 i denna del (punkten 9) till
Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
15 000 000 kr.,

4. att riksdagen avslår motionen 1973: 2086.

2. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. Kungl. Maj:t har
(punkten 3, s. 30) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad departementschefen
anfört om det ökade medelsbehovet för byggnadsarbeten
inom skolväsendet m. m.

I det av Kungl. Maj:t den 5 maj 1973 fastställda regleringsbrevet för
innevarande budgetår avseende anslag till investeringsbidrag medges för

FiU 1973: 40

116

byggnadsarbeten inom skolväsendet en sammanlagd investeringsram
av 450 milj. kr. Under förevarande anslag har Kungl. Maj:t för bl. a.
detta ändamål anvisat 174 milj. kr.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 23 augusti 1973 medgett
att den för innevarande budgetår medgivna investeringsramen
utökas med sammanlagt högst 50 milj. kr. Med hänsyn till föreliggande
skolbyggnadsbehov och av sysselsättningspolitiska skäl bör enligt propositionen
nu en ytterligare höjning av investeringsramen göras med 50
milj. kr. varigenom ramen kommer att utgöra 550 milj. kr. under innevarande
budgetår. Höjningen blir således sammanlagt 100 milj. kr. utöver
vad som beräknats i prop. 1973: 1 (bil. 10, s. 289).

Medelsbehovet under förevarande anslag kan med anledning härav
beräknas till ca 35 milj. kr. utöver vad som tidigare beräknats, varav ca
15 milj. kr. kan väntas utgöra merbelastningar på budgetåret 1973/74.

Utskottet

Utbildningsutskottet, som inte funnit anledning till något uttalande
i förevarande fråga, föreslår att finansutskottet hemställer

att riksdagen lägger till handlingarna punkten 3 i bilaga 3 till
propositionen 1973:165.

Stockholm den 13 november 1973

På utbildningsutskottets vägnar
JAN ERIK WIKSTRÖM

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Wikström (fp), Larsson
i Staffanstorp (c), Mårtensson (s), Richardson (fp), Jönsson i Arlöv (s),
Nordstrandh (m), Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), Johansson i
Skärstad (c), fru Dahl (s), fru Sundberg (m), herrar Berndtson i Linköping
(vpk), Sundgren (s), Ericson i örebro (s) och Nilsson i Norrköping
(s).

Avvikande meningar

vid punkten 1

1. beträffande riktlinjer för det särskilda statsbidraget av herrar Larsson
i Staffanstorp (c), Nordstrandh (m), Elmstedt (c), Johansson i Skärstad
(c) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”förebyggande åtgärder” bort ha följande
lydelse:

FiU 1973: 40

117

Utskottet delar den i motionen 1973: 2087 hävdade uppfattningen att
de i propositionen föreslagna riktlinjerna för det särskilda statsbidraget
i väsentliga delar är ofullständiga, vilket bl. a. gör det svårt att bedöma
vilken omfattning och effekt åtgärderna kan få ute i de olika kommunerna.

I nämnda motion föreslagna riktlinjer innebär enligt utskottets bedömning
större förutsättningar för att den nya resursen kan anpassas till
skiftande lokala förhållanden, vilket är ett villkor för att man skall kunna
komma till rätta med akuta problem i undervisningen. Utskottet anser
därför att för statsbidraget till särskilda åtgärder på skolområdet
bör gälla i motionen 1973: 2087 förordade riktlinjer. Därigenom blir
bl. a. tydligare preciserat att statsbidraget kommer att kunna tas i anspråk
för förebyggande åtgärder.

dels att utskottet i sammanfattningen bort under 1 föreslå finansutskottet
att hemställa

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1973: 2087 i denna del (punkten 10) godkänner
i motionen förordade riktlinjer för särskilt statsbidrag
inom skolväsendet,

2. beträffande anslagsbeloppet av herrar Larsson i Staffanstorp (c),
Nordstrandh (m), Elmstedt (c), Johansson i Skärstad (c) och fru Sundberg
(m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”Kungl. Maj:t förordat” bort ha följande
lydelse:

Vid sin prövning av frågan om anslagsbelopp för budgetåret 1973/74
har utskottet funnit sig böra föreslå att riksdagen ansluter sig till förslaget
i motionen 1973: 2087 och sålunda anvisar 20 milj. kr. eller 5 milj.
kr. mer än Kungl. Maj:t förordat. Härigenom bör en effektivare satsning
på förebyggande åtgärder bli möjlig.

dels att utskottet i sammanfattningen bort under 3 föreslå finansutskottet
att hemställa

3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1973: 2087 i denna del (punkten 9) till
Särskilda åtgärder på skolområdet på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
20 000 000 kr.,

FiU 1973: 40

118

Särskilt yttrande

vid punkten 1

av herr Berndtson i Linköping (vpk):

I de tidigare av riksdagen behandlade motionerna 1973: 1275 och
1973: 1908 har vänsterpartiet kommunisterna begärt särskilt statligt stöd
till kommunerna för bibehållande av nedläggningshotade skolor. Riksdagen
har emellertid ej biträtt förslaget (UbU 1973: 29).

Förslagen till nu ifrågavarande särskilda åtgärder på skolområdet avses
tillgodose en rad skilda behov och torde ej få någon nämnvärd effekt
beträffande nedläggningshotade skolor ens med den i motionen
1973: 2087 föreslagna uppräkningen av beloppet.

Utskottet anför att Kungl. Maj:ts uttalanden om riktlinjerna för det
särskilda statsbidraget ej synes innebära någon begränsning i förhållande
till vad som i motionen 1973: 2087 framförts som lämpliga och
önskvärda åtgärder.

Med hänsyn härtill har jag ansett mig kunna biträda utskottets förslag.

Särskilda statliga stödåtgärder för bibehållande av nedläggningshotade
skolor kommer av vänsterpartiet kommunisterna att aktualiseras i
anslutning till Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen för budgetåret
1974/75.

FiU 1973: 40

119

TU 1973: ly

Trafikutskottets yttrande över bilaga 2 till propositionen 1973:165
med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt om
trafikutskottets yttrande över propositionen 1973:165 med förslag till
vissa ekonomisk-politiska åtgärder såvitt avser bilaga 2, kommunikationsdepartementet,
jämte eventuella motioner.

Med anledning härav får trafikutskottet anföra följande.

Anslag till vägväsendet

På riksstaten för innevarande budgetår har till Byggande av statliga
vägar anvisats ett reservationsanslag av 725,5 milj. kr. I syfte att göra
det möjligt för vägverket att snabbt öka sin byggnadsverksamhet föreslås
i propositionen 1973: 165 en ytterligare medelsanvisning om 115
milj. kr.

I motionen 1973: 2073 av herr Oskarson i Halmstad m. fl. (m, s, c, fp)
har yrkats att riksdagen beslutar att av dessa medel 5 milj. kr. skall
användas för planerad omläggning av järnvägen söder om Fjärås, där
den kommande E 6 korsar Västkustbanan.

Från bl. a. regionalpolitisk synpunkt anses det enligt departementschefen
vara angeläget att den utökade verksamheten inriktas på de sekundära
och tertiära vägnäten. Närmast bör härvid kunna komma i fråga
förstärkning och upprustning av broar med otillräcklig bärighet. En
utökad medelsanvisning för det innevarande budgetåret föreslås även
kunna användas för att påskynda viktiga, större vägprojekt.

Med understrykande av vad departementschefen sålunda anfört tillstyrker
utskottet den förordade medelsanvisningen. Då denna skall
kunna utnyttjas i sysselsättningspolitiskt syfte finner även utskottet det
vara av stor vikt att vägverket samråder med arbetsmarknadsstyrelsen i
vad avser regional fördelning, disponerad arbetskraft och igångsättningstidpunkt
för de arbeten som härigenom skall utföras. Under hänvisning
härtill och då utskottet nu liksom tidigare ej anser sig böra ingå på
en prioritetsbedömning av de olika vägföretag som kan komma i fråga
avstyrks motionen 1973: 2073.

FiU 1973: 40

120

Förslagen om ytterligare medelsanvisning med 75 milj. kr. till Drift
av statliga vägar och 10 milj. kr. till Bidrag till drift av enskilda vägar
m. m. har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet tillstyrker sålunda desamma.

Anslag till statens järnvägar

Under investeringsanslaget till Järnvägar m. m. föreslås en ytterligare
medelsanvisning för innevarande budgetår om 70 milj. kr.

Enligt propositionen bör ett belopp om 75 milj. kr. beräknas för tidigareläggning
till innevarande budgetår av investeringar i fasta anläggningar
och rullande materiel. Den lämpliga fördelningen mellan dessa
objektsgrupper anges till i runda tal 10 resp. 65 milj. kr. Hur det senare
beloppet skall uppdelas på t. ex. lok och vagnar anses SJ böra
bestämma bl. a. efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, överslagsvis
beräknas beloppet räcka till beställning av 600—700 godsvagnar och
för anskaffning av lok för ca 20 milj. kr. I beloppet 10 milj. kr.
har även inräknats utrymme för vad som under budgetåret 1973/74 kan
komma att krävas av statliga medel vid anläggande av en pendeltågstation
i Flemingsberg i Stockholmsområdet. Totalkostnaden för en sådan
station har angetts till storleksordningen 13 milj. kr. i 1973 års prisläge.

Till följd härav och till följd av Kungl. Maj:ts beslut tidigare i år
angående vissa tidigarelagda investeringar måste enligt propositionen
ytterligare medel anvisas under anslaget Järnvägar m. m. Det ytterligare
medelsbehovet för budgetåret 1973/74 beräknas till 70 milj. kr.

I motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp) har, såvitt nu är i
fråga (punkten 4), yrkats att riksdagen vid behandlingen av propositionen
i denna del — utöver Kungl. Maj ris förslag — beviljar SJ 100 milj. kr.
att fördelas på planerade fasta anläggningar och projekteringar såsom
verket finner för gott men med förtur för de projekt som gynnar trafiken
på Norrland samt de som avser särskilt olycksdrabbade sträckor.

Även om den av motionärerna begärda anslagsökningen i och för
sig framstår som välmotiverad har utskottet vid sin prövning av anslagsfrågan
funnit Kungl. Maj:ts förslag böra godtas. Motionen 1973: 2092
avstyrks följaktligen i nu berörda del.

FiU1973: 40

121

Övriga anslagsfrågor

I propositionen har också föreslagits ytterligare medelsanvisning för
innevarande budgetår med 7 milj. kr. till Posthus m. m. och 2 milj. kr.
till Sjöfartsmateriel m. m. Utskottet tillstyrker förslagen i fråga.

Stockholm den 8 november 1973

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Dahlgren (c), Lindahl (s), Hjorth (s),
Lothigius (m), Persson i Heden (c), Rosqvist (s), Lindberg (s), Håkansson
(c), Östrand (s), Taube (fp), fru Thunvall (s), fröken Hörlén (fp)
och herr Komstedt (m).

Avvikande meningar

1. av herrar Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Håkansson
(c) och Komstedt (m) som ansett att utskottets yttrande efter en
inledande redogörelse för yrkandena i propositionen och motionerna
bort ha följande lydelse:

Utskottet inskränker sitt yttrande till att avse en granskning av de
framlagda förslagen från enbart teknisk synpunkt. Att ta ställning i övrigt
till propositionen och motionen 1973: 2092 i vad den rör ytterligare medelsanvisning
till SJ samt att ta initiativ utöver dessa förslag får ankomma
på finansutskottet.

Mot denna bakgrund har utskottet inte något att erinra mot de
förslag som läggs fram i propositionen och motionen 1973: 2092 såvitt
nu är i fråga. Däremot avstyrks motionen 1973: 2073 om att 5 milj. kr.
av anslagsmedlen för byggande av statliga vägar skall användas för den

1 motionen angivna ombyggnaden.

2. beträffande Anslag till statens järnvägar av herr Taube (fp) och
fröken Hörlén (fp) som ansett det stycke av utskottets yttrande på s.

2 som börjar med ”Även om” och slutar med ”berörda del” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningen är enligt utskottets
uppfattning och såsom motionärerna framhållit inte tillräcklig.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att investeringsanslagen till
statens järnvägar under en följd av år prutats ner. Banunderhållet är

FiU 1973: 40

122

på många sträckor eftersatt och kraven på förbättringar av järnvägens
standard — inte minst från säkerhetssynpunkt — är stora. Bl. a. på
grund härav synes — utöver Kungl. Maj:ts förslag — en medelsanvisning
om 100 milj. kr. erforderlig.

Av angivna belopp bör 70 milj. kr. beräknas för att av SJ i samråd
med arbetsmarknadsstyrelsen i främsta rummet användas till:

1) byggandet av nya broar som ersätter gamla och nerslitna brokonstruktioner,

2) byggandet av helt nya planskilda korsningar mellan järnväg och
landsväg, samt där så är befogat anläggandet av parallellvägar för att få
bort nuvarande korsningar i samma plan,

3) förbättringar av signalsystem och anläggningar för kraftöverföring,

4) uppsättandet av inhägnader kring bangårdar och banområden.

SJ bör också, om verket skall kunna fullfölja intentionerna i propositionen
och öka sin godshanteringsveiksamhet, få ytterligare 20 milj.
kr. för investeringar i godsterminaler och godsbangårdar. I detta sammanhang
må nämnas att SJ har prioriterat en utvidgning av bangårdarna
i Sundsvall och Uddevalla.

En upprustning av linjerna Gävle—Sundsvall och Gävle—Bollnäs—
Ljusdal—Ånge—Bräcke—östersund är nödvändig om SJ skall ha tekniska
möjligheter att sätta in de nu planerade och under utexperimenterande
varande snabbtågen för hastigheter över 200 km/tim på Norrlandslinjerna
— och på så sätt göra Sverige rundare. Dessa förberedelseoch
projekteringskostnader uppskattas till 10 milj. kr.

FiU 1973: 40

123

JoU 1973:1y

Jordbruksutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1973:165
med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt om
jordbruksutskottets yttrande över propositionen 1973: 165 med förslag
till vissa ekonomisk-politiska åtgärder, bil. 4, jämte eventuella följdmotioner.

Enligt finansutskottets beslut den 6 november 1973 har yttrande därefter
begärts av jordbruksutskottet över motionen 1973: 2087 av herr
Fälldin m. fl. (c), yrkande 11, motionen 1973:2089 av herr Romanus
m. fl. (fp, s, c, m) och motionen 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl.
(vpk), yrkande 9. Vidare har under hand hemställts om utskottets synpunkter
på motionen 1973: 2087, såvitt avser yrkandet 7, samt motionerna
1973: 2091 av herr Antby (fp), 1973: 2094 av herrar Levin och
Petersson i Röstånga (båda fp) och 1973: 2096 av herrar Ångström och
Hamrin (båda fp).

Jordbruksutskottet får med anledning härav anföra följande.

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Enligt propositionen
1973: 165 avses prisstoppet på mjölk, grädde, ost, kött, fläsk och charkuterivaror
förlängas till att gälla även under första halvåret 1974. Den
ytterligare kompensation som fr. o. m. den 1 januari 1974 skall tillföras
jordbruket till följd av fortsatt prisstopp på berörda livsmedel och utvecklingen
av den allmänna prisnivån under tiden april—oktober 1973
kan enligt vad departementschefen anför f. n. beräknas uppgå till drygt
150 milj. kr. för innevarande budgetår. Utskottet har inte någon
erinran mot att ersättningen till jordbruket för dess förluster till följd av
fortsatt prisstopp på vissa livsmedel täcks av medel från förslagsanslaget
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1973/74.

I motionerna 1973:2087, yrkande 7, 1973:2091, 1973:2094 och
1973: 2096 framförs olika förslag i syfte att slopa mervärdeskatten på
livsmedel eller på annat sätt eliminera dess prishöjande effekter på
konsumentpriser.

Jordbruksutskottet, som inte har att ta ställning till den skattemässiga
sidan av hithörande problem, vill i detta sammanhang endast hänvisa

FiU 1973: 40

124

till att 1972 års jordbruksutredning bl. a. har till uppgift att från jordbrukspolitisk
synpunkt pröva valet av metod för att finansiera jordbruksstödet
och därvid även skall undersöka möjligheterna att gå över till en
lågprislinje och effekterna av en sådan övergång. Härutöver skall utredningen
också undersöka möjligheterna till ytterligare modifieringar av
högprislinjen. Enligt vad utskottet erfarit pågår f. n. i utredningens regi
vissa undersökningar i samarbete med bl. a. lantbrukshögskolan i syfte
att belysa hur olika finansieringsformer inverkar på utformningen av
jordbruksstödet.

Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. Under förevarande
punkt framläggs förslag om förhöjda bidrag till ny-, till- eller ombyggnad
av avloppsreningsverk enligt i huvudsak samma principer som gällde
för förhöjda bidrag till motsvarande ändamål under budgetåren 1971/72
och 1972/73. För de nu föreslagna bidragen beräknar departementschefen
ett medelbehov av 100 milj. kr. för innevarande budgetår.

Gällande bestämmelser för ifrågavarande bidragsgivning återfinns i
kungörelsen (1968: 308) om statsbidrag till avloppsreningsverk (ändrad
1971: 371) och kungörelsen (1971: 914) om förhöjt statsbidrag till avloppsreningsverk
och vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin.

Vid bestämmandet av bidragets storlek får i bidragsunderlaget inräknas,
förutom kostnaden för avloppsreningsverket, kostnaden för
ledning från reningsverket till utsläppspunkten i recipienten. Vidare får
tilloppsledning till reningsverket räknas in i den mån detta av vattenvårdsskäl
byggs på längre avstånd från samhället än som annars är
nödvändigt. Dessutom kan bidrag utgå till överföringsledningar i sådana
fall då det från vattenvårdssynpunkt är fördelaktigt att avloppsfrågan
löses gemensamt för flera samhällen.

I motionen 1973: 2089 yrkas att riksdagen medger att för innevarande
budgetår inom ramen för nu ifrågavarande anslag bidrag beviljas till
ombyggnad av vissa äldre kommunala avloppsledningar intill ett belopp
av 50 milj. kr. Motionärerna framhåller att reningsverkens effektivitet
liksom frågan om deras framtida utbyggnad inte bara är avhängig av
reningsanläggningarna som sådana utan också av kvaliteten på de primära
ledningsnäten. Dåliga ledningsnät innebär stora fluktuationer i spillvattenvolym
vid reningsverken (t. ex. stora ökningar vid häftig nederbörd
och snösmältning). Som följd härav blir reningseffekten momentant
störd samtidigt som kapaciteten bestäms av toppbelastningen. Tidpunkten
för en framtida utbyggnad blir sålunda bestämd av de maximala
tillflöden som kan beräknas. Alternativet är en icke önskvärd bräddning.
I områden med stor andel äldre ledningsnät av förhållandevis dålig
kvalitet är det alltså, framhåller motionärerna, från såväl samhällsekonomiska
som miljömässiga synpunkter lika angeläget att ledningsnäten blir

FiU 1973: 40

125

moderniserade som att reningsverken utbyggs och görs tillräcklig effektiva.

Utskottet kan givetvis instämma i att det är angeläget att ledningsnäten
är av en sådan kvalitet att olägenheter till följd av vattenföroreningar
genom bräddutsläpp eller till följd av otillräcklig reningseffekt
vid reningsverken genom utspädning av spillvattnet med dagvatten i
möjligaste mån kan elimineras. En fortgående utbyggnad av s. k. duplikatledningssystem
pågår också i nämnda syfte i åtskilliga kommuner.
I sådana system avleds dagvatten och spillvatten i skilda ledningar och
dagvattnet leds direkt ut i recipienten medan allt spillvatten renas före
utsläpp i recipienten.

Som framgår av den föregående redogörelsen är emellertid nu ifrågavarande
bidragsform inte avsedd att användas för sådana investeringar
som avses i motionen 1973: 2089. En utvidgning av bidragsändamålen i
motionens syfte skulle med hänsyn till de kostnadskrävande och svåröverskådliga
investeringsbehov varom här är fråga kunna få vittgående
konsekvenser för den fortgående utbyggnaden av reningsverken. Enligt
utskottets mening finns inte tillräckligt underlag för att i detta sammanhang
ta ställning till förslaget. Motionen avstyrks således. Mot departementschefens
uttalande och förslag under förevarande punkt har
utskottet inte något att invända.

Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. I propositionen
framlagt förslag om tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande
åtgärder inom industrin m. m., innefattande bl. a. en medelsanvisning för
ändamålet av 70 milj. kr., motsvarar från miljövårdssynpunkt angelägna
önskemål. Utskottet vill därför för sin del förorda att detsamma godtas
av riksdagen. Detta innebär bl. a. att utskottet ej biträder i motionen
1973: 2093 under punkten 9 framfört avslagsyrkande avseende propositionen
1973: 165 i förevarande del.

I motionen 1973: 2087 erinras, såvitt nu är i fråga, om att jordbruket
och trädgårdsnäringen sedan år 1972 i princip åtnjuter samma bidragsmöjligheter
som industrin när det gäller miljövårdande åtgärder. Statsbidraget
utgår med högst 25 procent av godkänd kostnad. Enligt motionärernas
mening torde sysselsättningseffekten av miljövårdande investeringar
inom jordbruket och trädgårdsnäringen vara densamma som av
investeringar inom industrin. Motionen utmynnar i en hemställan om en
tillfällig förhöjning av bidraget till miljövårdande åtgärder även inom
jordbruket och trädgårdsnäringen under den period och i enlighet med de
regler som i propositionen föreslås gälla för industrin. Utskottet vill i anledning
härav erinra om att utskottet de båda senaste åren när det gällt
motsvarande anslagsanvisning till miljövårdande åtgärder i sysselsättningssyfte
funnit att bidragsgivningen borde koncentreras till industri -

FiU1973: 40

126

sektorn (JoU 1971:1 y och JoU 1972:1 y). Finansutskottet har delat
denna uppfattning sorn jämväl biträtts av riksdagen. Utskottet finner
ingen anledning för riksdagen att i dagens läge frångå tidigare ståndpunkt.
Motionen 1973: 2087 avstyrks därför i berörd del.

Stockholm den 13 november 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), fru Theorin
(s), herrar Hedin (m), Hedström (s)*, Jonasson (c), Magnusson i Tanum
(s), fru Anér (fp), herr Augustsson (s), fru Lindberg (s), herrar Kronmark
(m), Takman (vpk), Johansson i Holmgården (c), Aberg (fp) och
Oskarsson i Ankarsrum (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Avvikande meningar

1. av herr Takman (vpk) som anser att utskottet bort med bifall till
motionen 1973: 2093, yrkande 9, avstyrka i propositionen framlagda
förslag om bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m.,

2. av herrar Hansson i Skegrie (c), Hedin (m), Jonasson (c), fru Anér
(fp), herrar Kronmark (m), Johansson i Holmgården (c) och Åberg (fp)
som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med
”1 motionen” och slutar på s. 4 med ”berörd del” bort ha följande
lydelse:

I motionen (lika med utskottet) för industrin. Enligt

utskottets mening har vid prövningen av förevarande fråga framkommit
övertygande skäl för angivna ståndpunkt. Utskottet tillstyrker därför
motionen 1973: 2087, såvitt nu är i fråga.

FiU 1973: 40

127

NU 1973: 3 y

Näringsutskottets yttrande över viss del av propositionen 1973: 165
med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder och över vissa motioner
i ämnet.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt om
yttrande av näringsutskottet över propositionen 1973: 165 såvitt gäller
bilaga 6 punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond). Genom
beslut den 6 november 1973 har finansutskottet vidare hemställt om
yttrande över motionerna 1973: 2085 och 1973: 2087 i nedan angivna
delar.

Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

1. Statens hantverks- och industrilånefond

I propositionen 1973: 165 föreslås, såvitt nu är i fråga (bilaga 6
punkten 3, s. 47 f.), att riksdagen till Statens hantverks- och industrilånefond
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar
ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget.

2. Bidrag och lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom
industri- och servicenäringarna

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs bl. a.
(punkterna 2 och 3) att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisar till Bidrag till nyetableringar och utvidgningar
av företag inom industri- och servicenäringarna ett anslag av
200 000 000 kr. och till Lån till nyetableringar och utvidgningar av företag
inom industri- och servicenäringarna ett investeringsanslag av
400 000 000 kr.

Motionärerna godtar i princip de förslag som läggs fram i propositionen
1973:165. De bidrags- och lånemöjligheter som de vill skapa
genom nya anslag är avsedda för kompletterande åtgärder som mera
direkt skulle sikta till att stimulera industri- och serviceföretag att öka
sin sysselsättning och produktionsförmåga. Samma förslag har tidigare
i år framförts i motionen 1973:1459, vilken väcktes under den allmänna
motionstiden. Denna motion har avstyrkts av näringsutskottet
(NU 1973: 54, punkten 35 i hemställan med motivering på s. 27; reservation
15) och avslagits av riksdagen. Utskottet hänvisade till de olika

FiU 1973: 40

128

instrument varmed strukturarbetslösheten angrips från samhällets sida
och uttalade att de i motionen föreslagna stödåtgärderna av delvis nytt
slag skulle ta betydande resurser i anspråk men att det inte kunde antas
att de angivna bidrags- och låneramarna skulle förslå till att ge underlag
för 100 000 arbetstillfällen. Vid sin förnyade prövning av förslagen
har utskottet inte blivit övertygat om att den tilltänkta nya bidrags- och
låneformen skulle utgöra ett lämpligt komplement till de ekonomiskpolitiska
åtgärder med generell eller mera selektiv inriktning som eljest
är aktuella i sammanhanget. 1974 års statsverksproposition, som kommer
att föreligga om mindre än två månader, kan för övrigt väntas ge
underlag för ytterligare beslut av riksdagen om insatser för att bekämpa
strukturarbetslösheten.

Utskottet avstyrker sålunda de berörda motionsyrkandena.

3. Särskilda åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens
situation

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen
skall godkänna inriktning och utformning av den ekonomiska
politiken i enlighet med bl. a. punkten A 5 i ett av motionärerna angivet
program. Denna punkt innefattar, såvitt nu är i fråga, särskilda
åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens situation
och ökad rätt till återlån från allmänna pensionsfonden.

En råd åtgärder har, som utskottet i våras underströk i anledning av
motioner rörande näringspolitiken (NU 1973: 54 s. 31), under senare
år vidtagits från samhällets sida för att stödja de mindre och medelstora
företagen. Ytterligare en insats på detta område blir det tillskott till
statens hantverks- och industrilånefond som utskottet ovan har tillstyrkt.
I propositionen 1973:165 föreslås ett antal konkreta åtgärder,
avsedda att på olika sätt stimulera den svenska ekonomin. Att i detta
sammanhang göra ett sådant allmänt uttalande rörande de mindre och
medelstora företagens arbetsvillkor som motionärerna föreslår är enligt
utskottets mening inte motiverat. Beträffande frågan om rätten till
återlån från allmänna pensionsfonden hänvisas till vad utskottet tidigare
i år har uttalat i detta ämne (NU 1973: 13). Att granska återlånesystemet
ingår, såsom där framhölls, bland uppgifterna för 1968 års kapitalmarknadsutredning.
Oavsett formerna för frågans handläggning skulle
ett förslag till ändrade regler för återlån kunna framläggas för riksdagen
tidigast nästa år. Den åtgärd det nu gäller kan följaktligen inte
få någon omedelbar verkan på de mindre och medelstora företagens
investeringsmöjligheter.

Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet i här berörd del.

Stockholm den 13 november 1973
På näringsutskottets vägnar

C. G. REGNÉLL

FiU 1973: 40

129

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson
i Landskrona (s), Andersson i örebro (fp), Haglund (s), Andersson i
Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Wååg (s),
Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c),
Rydén (fp) och fru Hansson (s).

Avvikande meningar

beträffande punkten 2

1. av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Gustafsson
i Säffle (c), som anser att det avsnitt i yttrandet som börjar med
”Motionärerna godtar” och slutar med ”de berörda motionsyrkandena”
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de ekonomisk-politiska
åtgärder som föreslås i propositionen måste kompletteras med åtgärder
som mera direkt tar sikte på att stimulera industri- och serviceföretag
att öka sin sysselsättning och produktionsförmåga. Den omfattande
strukturarbetslösheten är, såsom framhålls i motionen, ett svårbemästrat
problem. Särskilt allvarligt är att denna arbetslöshet kvarstår trots den
konjunkturförbättring som kan konstateras. För att nya arbetstillfällen
skall åstadkommas krävs framför allt att stöd ges för nyetablering av
företag och utvidgning av bestående företag. Motionärernas förslag i
detta syfte är enligt utskottets mening realistiskt och angeläget.

Utskottet tillstyrker sålunda de berörda motionsyrkandena, dock med
den ändringen att medel till Bidrag till nyetableringar etc. bör anvisas
i form av reservationsanslag.

2. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser att det avsnitt
i yttrandet som börjar med ”Motionärerna godtar” och slutar med ”de
berörda motionsyrkandena” bort utbytas mot ett stycke av följande
lydelse:

De berörda motionsyrkandena bör ses som en del av ett samlat förslag
till åtgärder ägnade att öka aktiviteten i näringslivet. Utskottet anser sig
inte böra göra en separat bedömning av förslaget i denna del.

beträffande punkten 3

3. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser att det avsnitt
i yttrandet som börjar med ”En rad åtgärder” och slutar med ”här
berörd del” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner motionsyrkandet i här berörd del väl befogat. Effektiva
samhälleliga åtgärder till förmån för de mindre och medelstora företagen
är enligt utskottets övertygelse ett viktigt inslag i en politik som
syftar till att stimulera den ekonomiska expansionen. Det är på detta

9 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

130

område inte tillräckligt med punktinsatser. Företagens lönsamhet och
finansieringsmöjligheter behöver förbättras, och tendensen till minskat
nyföretagande måste brytas. Särskilt betydelsefullt är att innovationsverksamheten
främjas. I ett uttalande från riksdagens sida rörande inriktningen
och utformningen av ekonomisk-politiska åtgärder i dagens
läge bör dessa synpunkter kraftigt understrykas.

Särskilda yttranden

beträffande punkterna 2 och 3

1. av herr Svensson i Malmö (vpk):

Vänsterpartiet kommunisternas ställningstagande till motionerna
1973: 2087 och 1973: 2085 i här berörda delar dikteras främst av att vi
anser den väg som där anvisas för att bekämpa arbetslösheten illusionsbetonad.
Vi är icke motståndare till att lätta situationen för småföretagen.
Vår kritik mot högräntepolitiken är inte minst i småföretagens intresse.

Men ett långsiktigt program mot arbetslösheten kan inte gärna i någon
påtagligare utsträckning förlita sig på eventuell sysselsättningsökning i
småföretagssektorn. I den lagbundna monopoliseringsprocess som pågår
i den svenska kapitalismen utträngs småföretagarna i stort antal. Totalt
sett minskar småföretagens andel både av sysselsättningen och av produktionen.
Denna process har pågått länge och accelererade fr. o. m.
1950-talet. Något nettotillskott till den totala sysselsättningen i landet är
därför inte att vänta ens med aldrig så mycket stöd åt småföretagen.

Å andra sidan är vi heller icke överens med regeringspolitiken. Den
består dels av samma slags villkorslösa subventionspolitik gentemot
främst storföretagen som förespråkas på borgerligt håll, dels av en ansvällning
av AMS-apparaten. Den saknar långsiktiga vyer. Den accepterar
den populära borgerliga föreställningen om det ”post-industriella”
samhället, där industrin kroniskt minskar sin sysselsättning.

En progressiv arbetslöshetspolitik kan inte byggas på sådana föreställningar
eller på kortsiktiga socialpolitiska åtgärder, som måste betalas
av lönarbetarna i den öppna produktionen.

I stället måste statliga industrier i avancerade branscher byggas upp
inom ramen för ett långsiktsprogram. Genomgripande moderniseringar
och upprustningar måste göras inom järnvägssektom, den sociala sektorn
och miljösektorn. Kapitalexporten måste stoppas. Först genom ett
sådant program kan man effektivt motverka den arbetslöshet som har
blivit ett permanent inslag i det ekonomiska systemet och som har sin
rot i att tillväxten i det fasta kapitalet icke längre förmår vidmakthålla
tillväxt i den totala sysselsättningen.

FiU 1973: 40

131

beträffande punkten 3

2. av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i örebro (fp), Gustafsson
i Byske (c), Gustafsson i Säffle (c) och Rydén (fp):

Ett viktigt näringspolitiskt mål bör vara att bevara en stor och livskraftig
sektor av mindre och medelstora företag. Förutsättningen för
detta är en ekonomisk politik och en näringspolitik som bereder mindre
och medelstora företag goda arbets- och utvecklingsmöjligheter.

I en rad motioner vid årets riksdag har från centerpartiet och folkpartiet
framförts ett flertal förslag med detta syfte. De mindre och medelstora
företagens lönsamhet och soliditet bör förbättras. Deras behov av
service i olika former bör tillgodoses. Nyetableringen av företag bör stimuleras
och utvecklingen av nya produkter stimuleras. Den ekonomiska
politiken måste ge utrymme för investeringar även för de mindre företagen.

FiU1973:40

132

nU 1973:2y

Inrikesutskottets yttrande över bilaga 6 till propositionen 1973:165
med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motion.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober och 6 november 1973 har finansutskottet
hemställt om inrikesutskottets yttrande över

dels propositionen 1973:165, bilaga 6 (inrikesdepartementet), i vad
avser under driftbudgeten upptagna utgifter på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1973/74,

dels motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt angår
yrkandet 5.

Propositionen

I propositionen redovisas framställningar av arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) om ytterligare medel för beredskapsarbeten och av delegationen
för jämställdhet mellan män och kvinnor om medel för att anställa 100
arbetsförmedlare med uppgift att öka anställningsmöjligheterna för
kvinnliga arbetssökande.

Föredragande departementschefen, statsrådet Holmqvist, anför bl. a.
att vi i den nuvarande konjunkturuppgången kan konstatera att det
finns ett betydande antal lediga platser som inte besatts samtidigt som
det finns ett stort antal arbetssökande, bl. a. kvinnor och ungdomar.
Detta anses motivera en särskild kampanj i samråd med arbetsmarknadens
parter för att söka påverka önskemålen från arbetssökande och
arbetsgivare i syfte att bereda de arbetssökande anställning på de
lediga platserna. Mot denna bakgrund föreslås att AMS får ytterligare
lönemedel till sitt förfogande för att under år 1974 tillfälligt kunna
arvodesanställa högst 200 handläggande tjänstemän. Det av delegationen
för jämställdhet mellan män och kvinnor framlagda förslaget om specialtjänster
för särskilda förmedlingsåtgärder beträffande kvinnliga arbetssökande
avses bli redovisat i 1974 års statsverksproposition. Det
förutsätts att riksdagen behandlar frågan i sådan tid att personal kan
anställas redan den 1 april 1974.

I anslutning härtill erinrar departementschefen om att det särskilda
utbildningsstödet på 5 kr. i timmen till företag som utöver normal

FiU 1973: 40

133

rekrytering anställer och utbildar ungdomar och kvinnor m. fl. kan f. n.
utgå längst till slutet av år 1973. I propositionen föreslås att giltighetstiden
förlängs t. o. m. den 31 december 1974.

Vad sedan gäller beredskapsarbetena framhålls av departementschefen
att medel för det ändamålet i årets statsverksproposition beräknats
för en verksamhet av den omfattning som kan anses normal i ett
gynnsamt läge på arbetsmarknaden. Han bedömer det nu som nödvändigt
att liksom under de två föregående åren göra extra insatser av
beredskapsarbeten, inte minst inom tjänstesektorn. Det är sålunda
angeläget att en väsentlig del av arbetena inriktas så att de kan sysselsätta
t. ex. kvinnor och ungdomar med dålig förankring på arbetsmarknaden.

I fråga om vårdsektorn anmäls att den särskilda utbildningsverksamheten
för anställda inom denna sektor och vid barnstugor kompletterad
med 75 % statsbidrag till huvudmännens kostnader för vikarier skall
förlängas med ett år från den 31 mars 1974 till utgången av mars
1975.

Den successiva minskning av antalet arkivarbetare under innevarande
budgetår till 10 000 som var målet i årets statsverksproposition har inte
visat sig möjlig att genomföra. I stället föreslås nu att möjlighet bör
finnas att öka antalet till högst ca 15 000. Det ökade medelsbehovet för
arkivarbetsverksamheten beräknas till 50 milj. kr.

Behovet av beredskapsarbeten inom byggsektorn väntas bli betydande
under kommande vinter. För att öka sysselsättningen utöver den ram,
som möjliggörs av beredskapsarbeten och bl. a. en samtidigt av chefen
för kommunikationsdepartementet föreslagen medelsförstärkning om
200 milj. kr. för vägbyggen m. m., är avsikten att ge igångsättningstillstånd
för oprioriterat byggande i fråga om projekt som aktualiseras
under vintermånaderna samt tidigarelägga vissa byggnadsprojekt inom
sjukvårdsområdet.

På grund av det anförda föreslås riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att utsträcka giltighetstiden för bestämmelserna
om det särskilda utbildningsstödet till företag, som utöver
normal rekrytering nyanställer ungdom och kvinnor, till utgången av
år 1974,

2) till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av
300 000 000 kr., varav förslagsvis 100 000 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen,

3) till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av
450 000 000 kr., varav förslagsvis 125 000 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

FiU1973: 40

134

Motionen

I motionen 1973: 2092, yrkandet 5, begärs att riksdagen vid behandlingen
av propositionen 1973: 165 beslutar att hemställa om utredning
och förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Motionärerna anser att en mer genomgripande reformering av arbetslöshetsförsäkringen
än den vårriksdagen beslutade nu är angelägen
och att underlag för en sådan bör arbetas fram. De framhåller att även
om en viss minskning av antalet oförsäkrade arbetslösa kan konstateras,
så minskar det inte kravet på en allmän arbetslöshetsförsäkring. Ungefär
1,5 milj. människor tillhör arbetskraften utan att vara medlemmar
i någon arbetslöshetskassa. Enligt motionärernas mening bör ersättning
från en allmän försäkring kunna utgå till alla som inte har arbete men
står till arbetsmarknadens förfogande och därvid uppfyller vissa krav.

Utskottet

Arbetsmarknadsläget har successivt förbättrats under loppet av innevarande
år. Särskilt påtaglig var förbättringen under tredje kvartalet.
Antalet sysselsatta var då enligt arbetskraftsundersökningama (AKU)
30 000—40 000 högre än samma kvartal åren 1970—1972. Antalet
lediga platser anmälda till arbetsförmedlingarna låg under de två första
kvartalen på ungefär samma nivå som under år 1972 men steg under
tredje kvartalet över fjolårsnivån. Särskilt markerad är förbättringen
enligt statistiken över varsel om personalinskränkningar. Under tiden
januari—september 1973 berördes 10 900 personer av varsel att jämföra
med 14 100 år 1970, 25 200 år 1971 och 16 800 år 1972. Antalet
berörda i september i år (700) är t. o. m. något lägre än samma månad
det utpräglade högkonjunkturåret 1965 (800).

Antalet arbetslösa steg från september till oktober enligt arbetsmarknadsverkets
mittmånadsräkningar med 712, vilket är knappt en tredjedel
av den för årstiden normala ökningen. Totalt registrerades i oktober
61 200 arbetslösa varav 46 % är kvinnor. Häremot svarade 32 700 till
förmedlingarna anmälda lediga platser. Någon påtaglig ökning av
antalet nyanmälda platser jämfört med förra året har inte ägt rum.
När det oaktat antalet lediga platser vid mitten av oktober var ca 7 600
högre än i oktober 1972, så visar detta en allmän bristande överensstämmelse
mellan företagens och arbetssökandenas önskemål.

I det läget, med en arbetslöshet som trots konjunkturuppgången
dröjer kvar på en jämförelsevis hög nivå och med tilltagande svårigheter
för arbetsförmedlingarna att anpassa utbud och efterfrågan på arbetskraft,
finner utskottet motiverat att pröva det nya grepp i arbetsförmedlingsverksamheten
som föreslås i propositionen. Utskottet tänker på

FiU 1973: 40

135

den temporära ackvisitionskampanj i fria former som skall möjliggöras
genom insats av upp till 200 specialrekryterade tjänstemän. Med
tanke på den aktuella arbetslöshetssituationen för kvinnor och ungdomar
tillstyrker utskottet dessutom att giltighetstiden för det särskilda
utbildningsstödet till företag på 5 kr. i timmen — f. n. begränsad till
utgången av innevarande år — förlängs att gälla även under år 1974.

De ovan redovisade siffrorna från arbetsmarknadsverkets oktoberräkning
visar trots konjunkturuppgången på en ogynnsam relation mellan
antalet arbetslösa och antalet lediga platser. Fortfarande går på varje
ledig plats för riket i genomsnitt två arbetslösa och i skogslänen fyra.
Behovet av särskilda sysselsättningsskapande åtgärder är sålunda stort.
I följande sammanställning redovisas omfattningen av vissa arbetsmarknadsåtgärder
i oktober 1973. För jämförelses skull har satts in
motsvarande tal för oktober 1972.

Antal personer sysselsatta i oktober i

beredskaps- arkivarbete skyddade arbetsmarkarbeten
verkstäder nadsutb.

1972 22 700 9 900 13 300 44 800

1973 25 700 12 600» 14100» 46 600

» siffran avser september.

Med hänsyn till beredskapsarbetenas redan uppnådda volym och för
att de skall kunna ökas under vintems säsongnedgång anser utskottet
det vara ofrånkomligt att ytterligare medel anvisas för ändamålet. Föreslagna
förstärkningar med 300 milj. kr. till allmänna beredskapsarbeten
och 450 milj. kr. till särskilda beredskapsarbeten får anses lämpligt avvägda
och tillstyrks därför. I förstärkningen av anslaget till särskilda
beredskapsarbeten ingår en uppräkning av medlen för arkivarbetsverksamheten
med 50 milj. kr. för att antalet arkivarbetsplatser skall kunna
ökas till högst ca 15 000 på grund av förutsedda svårigheter att arbetsplacera
handikappade m. fl. Behovet härav var inte oväntat, och den
föreslagna åtgärden ligger i linje med vad utskottet uttalat i betänkandet
InU 1973: 3 (s. 42).

Mot vad i övrigt anförts och föreslagits i propositionen har utskottet
ingen erinran. Vid bifall till propositionens, av utskottet tillstyrkta förslag
skulle under de båda aktuella anslagen disponibla belopp fördela
sig enligt följande (belopp i milj. kr.):

beredskaps- arldvarbete övriga Summa
arbeten ändamål

1972/73 1 832 243 287 2 362

1973/74 1 399 324 319 2 042

Avslutningsvis tar utskottet upp det i folkpartiets partimotion 1973:
2092 framställda yrkandet om utredning och förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

FiU1973: 40

136

Vid innevarande års vårriksdag fattades beslut om reformering av det
kontanta stödet vid arbetslöshet. Reformen som skall träda i kraft vid
nästa årsskifte innebär att arbetslöshetsförsäkringen liksom hittills skall
vara frivillig men kompletteras av ett kontant arbetsmarknadsstöd för
grupper som står utanför försäkringsskyddet. Riksdagens beslut grundade
sig på propositionen 1973: 56 och utskottets däröver avgivna betänkande
InU 1973: 23. I det sammanhanget tog riksdagen ställning till
motioner om utredning av en obligatorisk (allmän) försäkring som skulle
omfatta alla förvärvsarbetande. Efter att ha vägt för- och nackdelar med
en obligatorisk resp. frivillig försäkring ansåg sig utskottet böra acceptera
propositionens förslag till uppbyggnad av ett ekonomiskt skydd vid
arbetslöshet. Utskottet uteslöt emellertid inte att det i framtiden kunde
bli aktuellt att pröva om det är möjligt att förena fördelarna med den
nuvarande ordningen med någon form av obligatorisk försäkring. Enligt
utskottets uppfattning borde man emellertid avvakta erfarenheterna av
den förevarande reformen innan lösningar av annat slag på nytt övervägdes.
Utskottet avstyrkte därför motionsyrkandena.

Riksdagen biträdde utskottets förslag. Under den tid som därefter förflutit
har inte inträffat något som bör ge riksdagen anledning att riva
upp sitt beslut. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att finansutskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att utsträcka giltighetstiden
för bestämmelserna om det särskilda utbildningsstödet
till företag, som utöver normal rekrytering nyanställer ungdom
och kvinnor, till utgången av år 1974,

2. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar
ett reservationsanslag av 300 000 000 kr., varav förslagsvis
100 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett
reservationsanslag av 450 000 000 kr., varav förslagsvis
125 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

4. att riksdagen beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
avslår motionen 1973: 2092, yrkandet 5.

Stockholm den 13 november 1973

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m), Fridolfsson i Rödeby
(s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s),
herrar Oskarson i Halmstad (m), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee
(c), Ekinge (fp), Olsson i Asarum (s) och Hallgren (vpk).

FiU1973: 40

137

Avvikande meningar

1. av herrar Nordgren (m) och Oskarson i Halmstad (m) som anser att
utskottets yttrande bort inledas med ett stycke av följande lydelse:

I enlighet med remissen från finansutskottet har inrikesutskottet att
bedöma propositionen endast i fråga om de arbetsmarknadspolitiska avsnitten
(bil. 6). Utskottet gör sina bedömningar från denna utgångspunkt.
Det ankommer på finansutskottet att väga de arbetsmarknadspolitiska
insatserna, som inrikesutskottet yttrar sig över, mot andra åtgärder
som kan vara berättigade med hänsyn till konjunkturläget.

2. av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren
(m), Stridsman (c), Oskarson i Halmstad (m), Mattsson i Skee (c) och
Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Vid
innevarande” och slutar med ”därför motionsyrkandet” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Den omläggning av det kontanta stödet vid arbetslöshet som beslöts
av innevarande års vårriksdag (prop. 1973:56, InU 1973:23, rskr
1973: 251) innebar att det nuvarande systemet med frivillig försäkring
skulle bestå om än i ett förbättrat skick. Systemet kompletteras med
ett kontant arbetsmarknadsstöd för vissa oförsäkrade arbetstagare. Vid
prövningen av dessa frågor befarades att grupper med generellt sett svag
ställning på arbetsmarknaden fortfarande skulle ha ett dåligt ekonomiskt
arbetslöshetsskydd. Utvecklingen efter det riksdagen fattade sitt
beslut har bekräftat dessa farhågor. Den arbetslöshet som trots konjunkturuppgången
fortfarande ligger på en hög nivå drabbar i särskild grad
kvinnor och ungdomar, dvs. nytillträdande på arbetsmarknaden. Dessa
grupper får kontant arbetslöshetsunderstöd på snäva villkor i den mån
de inte helt ställs utanför stödmöjligheter. På grund härav och med hänvisning
i övrigt till vad som anförts i den till utskottets betänkande 1973:
23 fogade reservationen 1 biträder utskottet motionärernas uppfattning
att en utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring bör komma till
stånd utan dröjsmål.

dels att utskottet i sammanfattningen under 4 bort föreslå finansutskottet
att hemställa

4. att riksdagen beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
med bifall till motionen 1973: 2092, yrkandet 5,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

FiU 1973: 40

138

CU 1973: ly

Civilutskottets yttrande över motion i. anledning av propositiorten
1973:165 i vad avser vissa hyresfrågor.

Till finansu tskottet
Motionen m.m.

Kungl. Majit har i propositionen 1973:165 (s. 39—41) bl. a. föreslagit
riksdagen att godkänna vissa förordnanden om tillämpning av allmänna
prisregleringslagen (1956:236, ändrad senast 1973:301).

I anledning av nämnda förslag har i motionen 1973:2093 av herr
Hermansson m. fl. (vpk) bl. a. hemställts (yrkandet 2)

att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas till att
gälla alla varor och tjänster med priserna den 1 november 1973 som
stoppriser, samt

att riksdagen hos regeringen jämväl hemställer om förslag till
utvidgning av prisregleringslagen till att omfatta även hyresområdet
varvid hyresstoppet skall baseras på de den 31 december 1973 gällande
hyrorna.

Finansutskottet, till vilket propositionen och motionen hänvisats, har
den 6 november 1973 beslutat bl. a. att från civilutskottet inhämta
yttrande över motionen i vad avser det ovan refererade yrkandet.

Civilutskottet har beslutat avge yttrande i vad motionsyrkandet rör

hyresområdet.

Gällande ordning m. m.

Allmänna prisregleringslagen

En översiktlig redogörelse för lagens innehåll har lämnats i prop.
1973:165 (s. 39). Lagen ger såväl enligt äldre som nu gällande lydelse
möjlighet till prisreglering beträffande förnödenhet eller tjänst, Bestämmelserna
träder i tillämpning vid krig och, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
vid krigsfara. Kungl. Majit kan även med vissa begränsningar förordna
att bestämmelserna skall tillämpas när ”av annan orsak uppkommit fara
för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde” Allmänna

prisregleringslagen avlöste 1947 års prisregleringslag, som i
stort utgjorde en övérarbetning ay den prisregleringslagstiftning som
gällde under andra världskriget samt de första åren därefter. Hyrespriskontrollen
har från början utövats genom hyresregleringslagen.

FiU 1973: 40

139

Hyresprisbildningen

Avtalsfriheten beträdande hyror, bekräftad i 1907vårs hyreslag,
inskränktes genom den hyresreglering som infördes på grund av den svåra
bostadsbristen under första världskriget och upphävdes i böljan av
1920-talet. 1939 års ändringar i hyreslagen vilade i fråga om hyressätt--ningen fortfarande på den fulla avtalsfrihetens princip. Bostadsbrist och
befarade hyreshöjningar under andra världskriget ledde till 1942 års
hyresregleringslag, varmed hyresreglering infördes och som komplement
till ett hyresprisstopp även besittningsskydd för hyresgästen. Kostnader i
hyran för bl. a. fastighetskapitalet skulle hållas nere genom statliga
räntebidrag i förening med en hyreskontroll genom lånemyndighetema.

1967 års riksdag drog upp riktlinjerna för en ny bostadspolitik.
Utgångspunkten var ursprungligen att hyresregleringen, vilket inte blev
fallet, skulle avskaffas samtidigt som en ny hyreslag trädde i kraft.
Huvudprinicipen var dock att avtalsfrihet skulle råda i fråga om hyrorna.
Hyreslagstiftningen kompletterades dock med regler om hyressättningen.
En hyresspärr infördes. Dess syfte var dels att förhindra att i lagen
intagna bestämmelser om bésittningsskydd blev verkningslösa genom
att oskälig hyra sattes som villkor för en förlängning av hyresavtalet, dels
att självständigt förhindra från samhällssynpunkt inte godtagbara hyresstegringar.
På kapitalkostnadssidan avlöstes räntebidragen och därmed de
generella subventionerna av ett nytt system för den statliga långivningen.
Uttaget av faktiska kostnader för fastighetskapitalet skulle omfördelas i
tiden så att de kostnadsökningar som följde av subventionsavvecklingen
kunde genomföras successivt.

Hyresregleringslagen

Lagen (1942:429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)
innehåller bl. a. bestämmelser om hyrespriskontroll för bostadslägenheter.
Från och med oktober 1972 gäller hyresregleringslagen på 43
orter och där endast i fråga om bostadslägenheter som färdigställts före
utgången av år 1957. Lagen gäller inte för bl. a. lägenhet sorn. utgör del av
upplåtarens egen bostad eller för lägenhet i av kommun eller allmännnyttigt
företag förvaltat hus. Lagen gäller till utgången av år 1974.

I lagen stadgas att för i princip alla lägenheter som omfattas av
regleringen skall gälla. s. k. bashyra. Som bashyra gäller i regel den hyra
som gällde den 30 september 1972 eller som fastställs särskilt. Bashyran
kan- (3 § andra stycket) höjas om det är påkallat med hänsyn till att
lägenhetens värde ökats genom ombyggnad m. m. eller till att förvaltningsomkostnaderna
(ränta, kommunala taxor, löner m. m.) stigit.
Utöver bashyran får (4 §) avtal träffas om skälig ersättning för värme och
varmvatten, för vatten- och avloppsavgifter och för standardförbättringar
eller underhållsarbeten. I fråga om värme och varmvatten brukar parterna
i allmänhet avtala att ersättning skall utgå efter självkostnad eller enligt
någon uppställd bränsleklausul. Bashyra fastställs och ändras genom avtal

FiU1973: 40

140

mellan å ena sidan hyresvärd eller organisation av fastighetsägare och å
andra sidan organisation av hyresgäster. Även hyresregleringssystemet har
sålunda knutits an till en avtalsreglering. Har sådant avtal inte träffats kan
hyresnämnd pröva fastställande eller ändring av bashyran. Det har
förutsatts att hyresnämnderna inte utan starka skäl avviker från de
normer som de centrala organisationerna ställer upp. Hyresnämnd kan
även pröva avtal om ersättning enligt 4 §.

I lagens 6 § finns föreskrifter som innebär en mildare hyrespriskontroll
för möblerade lägenheter, lägenheter i en- eller tvåfamiljshus m. fl.
Enligt detta lagrum råder i princip avtalsfrihet, dock kan hyresnämnden i
visst hyresförhållande nedsätta hyra som är ”avsevärt högre än lägenhetens
beskaffenhet' och övriga omständigheter föranleda” till skäligt
belopp.

Mellan Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund
träffades i november 1971 överenskommelse om den ersättning för
ökade förvaltningskostnader som enligt 3 § andra stycket 2 hyresregleringslagen
skall utgå för tiden 1 oktober 1972—30 september 1973.
Överenskommelsen är så konstruerad att för hela landet större kostnadsökningar
skall kompenseras med enhetliga schablonbelopp (riksschablöner)
medan kostnadsökningar för kommunala taxor och löner skall
kompenseras med belopp som avtalas mellan de till förbunden anslutna
lokala föreningarna (lokalschabloner). Parterna beslöt därefter i mars
1973 prolongera den i november 197.1 träffade överenskommelsen till
utgången av år 1973. För tiden 1 januari—30 september 1974 skall vissa
kostnadsökningar kompenseras enligt riksschabloner, medan kostnadsökningar
för kommunala taxor, löner m. m. skall kompenseras med
lokalschabloner, som bestäms genom överenskommelse vid lokala förhandlingar;
De sålunda avtalade, riksschablonema framgår av följande
tabell.

Tabell 1. Mellan hyresmarknadens parter avtalade riksschabloner för
ökade fastighetsomkostnader. Belopp uttryckta i kronor per m2 lägenhetsyta.

	okt. 1972 -dec. 1973 Stockholm Landet i övrigt	jan. — sept. 1974
Lägenheter i hus färdig-ställda före 1942 Omoderna1	4:50	4:-
Modema	6:50	6:-
Lägenheter i hus färdig-ställda 1942-1951	6:5 a	6:-	1:80
Lägenheter i hus färdig-ställda 1952-1957	7:50	6:-

Lägenhet i hus utan centraluppvärmning betraktas som omodern.

FiU 1973: 40

141

Lokalschablonema uppgår för perioden oktober 1972 — december

1973 i de flesta fallen till mellan 1:50 och 2:50 per m2 lägenhetsyta.
Förhandlingar om lokalschabloner för perioden januari — september

1974 pågår efter mellan riksorganisationerna överenskomna riktlinjer.
Enligt uppgift från Hyresgästernas riksförbund torde dessa i flertalet fall
komma att ligga mellan 0:70 och 2:50 kr. per m2 lägenhetsyta och år.
Det vägda medeltalet har av förbundet framräknats till 1:20 kr./m2.

Hyreslagen

I den mån hyresregleringslagen inte är tillämplig gäller reglerna om
besittningsskydd och hyresprövning i 12 kap. jordabalken (hyreslagen).
Hyreslagen utgår fortfarande från att avtalsfrihet i princip råder
beträffande hyrans storlek. Till skydd mot hyrespolitiskt som oacceptabla
bedömda anspråk på eller avtal om hyra för bostadslägenhet gäller
regler, enligt vilka hyresgäst kan med bibehållen hyresrätt påkalla
prövning av hyran — efter riksdagens Senaste beslut (prop. 1973:23, LU
1973:13) — även efter uppsägning av avtalet från hyresgästens sida. Vid
denna prövning skall skäligheten av anspråket bedömas. Fordrad hyra
anses som oskälig om den väsentligt överstiger hyra för lägenheter söm
med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Denna hyresnivå har avsetts
påverkas i sänkande riktning genom i jämförelsematerialet ingående
lägenheter i hus, tillhöriga allmännyttiga bostadsföretag. Hyrorna för
dessa lägenheter bestäms i sin tur efter förhandlingar mellan företagen
och hyresgästorganisationerna. Förhandlingarna avser dels att fastställa
ett företagets samlade behov av hyresinkomster för att täcka självkostnaderna,
dels att — i enlighet med metoder angivna i rekommendation från
hyresmarknadskommittén — fördela dessa hyror på de enskilda lägenheterna.
Kapitalkostnaderna bestäms dels av byggnadskostnaderna, dels
av de årliga nettobetalningarna på lånen. Dessa betalningar är i sin tur
beroende av statsmakternas beslut om paritetstal och basannuitet.

Parit etslänesy st ernet

Omfördelningen i tiden av kapitalkostnaderna för det statsbelånade
byggandet innebär i huvudsak följande. Det belopp som låntagaren varje
år skulle betala i ränta och amortering på hela fastighetskapitalet ansågs
vid övergången från räntebidragssystemet motsvara dåvarande belopp och
bestämdes till 5,1 % av kapitalet för flerfamiljshus och till 5,3 % för
småhus. Dessa procenttal — basannuiteter — är lägre än som motsvaras av
marknadens räntesatser. Eftersom hela lånekapitalet skall amorteras
avsågs den årliga annuiteten höjas successivt. Detta skulle ske i takt med
kostnadsutvecklingen i nyproduktionen av bostadshus. Varje år skall
därför paritetstal. fastställas, som uttrycker den faktor med vilken
annuiteten i tidigare byggda hus skall multipliceras för att kapitalkostnaderna
för dessa skall komma i paritet med motsvarande kostnader för
nybyggda hus.

FiU 1973: 40

142

De kapitalkostnader, vars betalning skjuts upp, redovisas som räntelån
och skuldökning på bostadslån. För budgetåret 1973/74 motsvarar dessa
ca 1 180 milj. kr.

Kungl, Maj :t har uppdragit åt statistiska centralbyrån (SCB) att årligen
före den 1 december inkomma med beräkning och'förslag i fråga om
paritetstal. Till SCB finns knuten en nämnd (paritetstalsnämnden) med
uppgift att pröva och avgöra frågor rörande de allmänna principerna för
beräkningen av paritetstal.

I skrivelse den 7 november 1973 har SCB anfört bl. a. följande i fråga
om paritetstal för år 1974.

De av SCB föregående år redovisade beräkningarna till underlag för
fastställande av paritetstalen för år 1973 uppgick till, för hus färdigställda

före år 1968	1,11
år 1968	1,12
år 1969	1,12
år 1970	1,1.1
år 1971	1,08
år 1972 och 1973	1,00

På basis härav har SCB enligt samma principer sorn tidigare beräknat
underlaget för fastställande av paritetstalen för år 1974 till, för hus
färdigställda

före år 1968	1,17
år 1968	1,18
år 1969	1,18
år 1970	1,16
år 1971	1,14
år 1972	1,05
år 1973 och 1974	1,00

De av Kungl. Maj:t för år 1973 fastställda paritetstalen awek från de
av SCB i överensstämmelse med redovisningen ovan föreslagna. Avsikten
härmed var att åstadkomma en utjämning i tiden av takten i kapitalkostnadernas
ökning. De slutligen fastställda talen uppgår sålunda till, för hus
färdigställda

före år 1968	1,08
år 1968	1,09
år 1969	1,08
år 1970	1,07
år 1971	1,04
år 1972 och 1973	1,00

Beräkning har genomförts av vilka nya paritetstal som blir följden om
de för 1973 av Kungl. Maj:t fastställda paritetstalen framskrivs enligt
allmänna principer. Enligt denna beräkning blir resultatet följande för
hus färdigställda

FiU1973: 40

143

före år 1968	1,14
år 1968	1,15
år 1969	1,13
år 1970	1,12
år 1971	1,09
år 1972	1,05
år 1973 och 1974	1,00

Paritetstalsnämnden har inte ansett sig kunna gå närmare in på frågan i
vilka former den genom Kungl. Maj:ts beslut föregående år företagna
utjämningen i tiden av paritetstalen kan genomföras.

Byggnadskostnadsutvecklingen

Ur den officiella statistiken har hämtats följande uppgifter om
prisutvecklingen för vissa byggnadsmaterial samt byggnadskostnadsindex
och byggnadskostnad per m2 lägenhetsyta.

Tabell 2. Prisutveckling för vissa byggnadsmaterial m. m. åren 1969—
1973.

Januari 1963 = 100

Är	Material m.m.
Bruk	Lätt- betong	Hyvlade trävaror	Dörr- snickerier	Arme-‘ rings-stål	Kylskåp
1969	135	119	118	120	117	90
1970	137	121	134'	121	155	89
1971	142	128	141	129	151	92
1972	153	136	141	135	153	97
1973	154	144	156	144	167	100
1973 (juli)	173	153	229	166	195	105

Index gäller om inte annat anges den 1 januari varje år. I indextalen ingår inte
mervärdeskatt.

Källa SCB

Tabell 3. Utveckling av byggnadskostnadsindex åren 1969—1973.
Omräknat till januari 1963 = 100

År	Material	Löner	Omkostnader Totalindex
1969	116	128	135	123
1970	128	133	145	132
1971	131	139	152	137
1972	140	152	161	147
1973 (juli)	161	163	179	164

Indextalen gäller om inte annat anges årsmedeltal. Mervärdeskatt ingår inte i
index. Uppgifterna gäller flerfamiljshus av sten.

Källa: SCB

För vissa typer av trävaror har förordnats om prisstopp med de den 3 maj 1973
tillämpade priserna som stoppriser.

FiU 1973: 40

144

Räntan

De rörliga utlåningsräntorna på lån mot botteninteckning i bostadsfastighet
och på kommunlån annonserades av sparbankerna i oktober
•1970 till 8 3/4 % varvid de höjts i jämförelse med tidigare annonsering
med 1/4 %. Efter diskontosänkningar i mars och april 1971 sattes de till

7 3/4% och efter sänkningarna i oktober och november 1971 till
6 3/4 %. Räntorna varierar vanligen inom vida intervall.

Affärsbankernas ränta för byggnadskreditiv avseende bostadsfastigheter
med kommunal borgen angavs från årsskiftet 1969/70 till 8 3/4 % och
för andra fastigheter till 9—10 %. Den övre gränsen höjdes i maj 1970
med 1/2 procentenhet. Diskontosänkningarna under 1971 medförde en
sänkning av nivån på räntesatserna för byggnadskreditiv i bostadsfastighet
med kommunal borgen till 6 3/4 % och i andra fastigheter till 6 3/4—

8 1/4 %.

Medan de rörliga räntorna under 1971 sänkts i anslutning till
diskontosänkningama hade de bundna utlåningsräntorna följt emissonsräntoma
för obligationer och endast sänkts med 1/4 % i september 1971.
Bostadsinstitutens bundna ränta på lån mot primärinteckning i bostadsfastighet
kom därefter att ligga vid 7,2 %. Försäkringsbolagen hade
rekommenderat 7,35 % för kommunlån.

Räntan på statliga bostadslån i inte fördjupad del har utgått enligt
följande.

Tabell 4. Ränta på statliga bostadslån, i icke fördjupad del.

År	1968	1969	1970	1971	1972	1973
%	6,0	6,25	7,5	7,5	7,25	7,25

Vid kostnadsomfördelning genom räntelån och paritetslån inverkar,
som angetts, debiterad ränta inte direkt på bostadskostnaderna men
påverkar skuldökningen.

Drift- och underhållskostnader

Sedan den 1 januari 1966 utför SCB undersökningar, rörande
fastighetsomkostnader. De båda senaste undersökningarna omfattar
fastigheter med fr. o. m. 1 oktober 1972 hyresreglerade bostadslägenheter.
Undersökningen år 1972 grundar sig på ett urval av fastigheter från
1965 års folk- och bostadsräkning. Som urvalsram för 1973. års
undersökning har 1972 års fastighetstaxeringsregister använts. Resultatet
av senast tillgängliga uppgifter återges i tabell 5.

10 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

Tabell 5. Förändringar av fastighetsomkostnader 1970—1971 och 1971—1972 i kronor/ra2 total lägenhetsyta.

Ort och färdigställ-ningsår	Antal fastigheter	Ökning (+) resp. minskning (-) av omkostnader mellan åren				Bostads- Förändr. bashyra , av bo-i kr/m2 stadsbas-1972 hyra i kr/ m2 mel-lan 1971 och 1972
1970- 1971-1971 1972	1970- 1971— 1971 1972	1970- 1971-1971 1972	1970- 1971-1971 1972	1970- 1971-1971 1972	1970- 1971-1971 1972	1970- 1971—1 1971 1972
1971	1972
			avseende hyresförluster	avseende räntor	avseende kom-munala taxor	avseende löner	avseende rep. och underhåll	avseende övriga utgifter	avseende total-omkostnader
Stockholm med fororter1 Före 1942	4 874	4 325	+ 0,03 +0,14	+ 0,37 +0,29	-0,21 +0,22	+ 0,29 + 0,38	+ 1,54 +3,02	+ 0,25 +0,34	+ 2,27 +4,40	49,78 +4,09
1942-1951	1294	1 318	+ 0,02 + 0,09	+ 0,58 +0,44	- 0,09 + 0,40	+ 0,38 +0,51	+ 0,46 +2,64	+ 0,07 +0,32	+ 1,42 +4,40	57,29 +4,39
1952-1957	306	309	+ 0,01 +0,07	-0,05 -0,40	- 0,16 + 0,40	+ 0,28 +0,57	+ 0,70 + 1,93	+ 0,17 +0,38	+ 0,95 +2,94	65,53 +4,21
Samtliga (t. o. m. 1957)	6 474	5 952	+ 0,02 + 0,12	+ 0,37 +0,25	- 0,18 + 0,27	+ 0,31 +0,42	+ 1,27 + 2,84	+ 0,21 +0,34	+ 2,00 +4,26	52,88 + 4,16
Övriga orter2 Före 1942	12 008	9171	+ 0,15 +0,22	- 0,20 - 0,77	+ 0,05 +0,70	+ 0,18 +0,21	-0,10 + 1,07	+ 0,21 +0,44	+ 0,29 +1,88	35,03 + 2,92
1942-1951	3 669	3 175	+ 0,03 +0,06	-0,47 -1,43	+ 0,09 +0,62	+ 0,08 +0,36	-0,22 +2,16	+ 0,16 +0,38	-0,33 +2,15	46,96 +3,08
1952-1957	975	802	±0,00 +0,13	-0,39 -1,17	+ 0,17 +0,53	+ 0,13 +0,31	+ 0,19 + 0,24	+ 0,18 +0,33	+ 0,28 + 0,37	54,61 +2,96
Samtliga (t. o. m. 1957)	16 652	13 148	+ 0,11 +0,17	-0,28 -0,97	+ 0,07 +0,67	+ 0,15 +0,26	- 0,09 + 1,26	+ 0,20 +0,41	+ 0,16 +1,80	39,90 + 2,96
Samtliga orter l>2 Före 1942	16 882	13 496	+ 0,10 + 0,19	+ 0,05 -0,28	-0,06 +0,48	+ 0,23 +0,29	+ 0,62 +1,97	+ 0,23 +0,40	+ 1,17 +3,04	41,68 + 3,44
1942-1951	4 963	4 493	+ 0,02 + 0,07	- 0,07 - 0,70	+ 0,02 +0,53	+ 0,20 +0,42	+ 0,04 +2,35	+ 0,13 +0,36	+ 0,34 + 3,02	50,93 +3,58
1952-1957	1 281	1 lil	+ 0,01 +0,10	- 0,27 - 0,83	+ 0,05 +0,47	+ 0,18 + 0,42	+ 0,37 +0,98	+ 0,18 +0,35	+ 0,52 +1,50	59,49 + 3,52
Samtliga (t. o. m. 1957)	23 126	19100	+ 0,07 + 0,15	± 0,00 -0,43	-0,03 +0,49	+ 0,22 +0,33	+ 0,48+1,96	+ 0,20 +0,38	+ 0,94 +2,88	45,54 +3,48

1 Lidingö, Nacka, Solna, Stockholm och Sundbyberg.

Södertälje, Uppsala, Eskilstuna, Nyköping, Strängnäs, Finspång, Linköping, Mjölby, Norrköping, Söderköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Ronneby,
Helsingborg, Lund, Malmö, Ystad, Halmstad, Varberg, Göteborg, Mölndal, Alingsås, Borås, Lidköping, Skövde, Arvika, Karlstad, Karlskoga, Örebro, Västerås,
Bollnäs, Gävle, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. '

Källa: SCB

FiU1973: 40

FiU 1973: 40

146

Bostadsstyrelsen utarbetar årligen beräkningar av driftkostnaderna i
ett s. k. indexhus som förutsätts vara producerat respektive år. Uppgifterna
avser att belysa de teoretiska driftkostnaderna i nyproduktionen.
Uppgifterna avser ett nybyggt hus av viss typ under vart och ett av åren
1960-1968. Från och med år 1968 beräknades kostnaderna beträffande
ett nytt typhus. Uppgifterna framgår av följande tabell.

Tabell 6. Driftkostnader i kronor per m2 lägenhetsyta (nyproducerat
”indexhus”)

Ar	Fast.- skatt	Vat- ten	El- ström	Renh sotn	Fast.- sköt- sel	Under- håll	För- säkr.	Fast.- förv, förbr; art	Hyres- förl	Centr.-antenn snö-röj n	Drift- kost- nader Summa	Index
1950	2,20	0,75	0,30	0,35	2,00	3,10	0,20	1,05	0,25	__	10,20	100
1955	2,60	0,95	0,40	0,55	2,30	3,90	0,25	1,30	0,30	—	12,55	123
1960	2,10	1,55	0,50	0,65	2,80	4,30	0,30	1,50	0,35	—	14,05	138
1965	2,45	2,50	0,60	0,80	3,40	5,25	0,35	1,80	0,45	0,55	18,15	178
1966	2,65	2,65	0,60	0,90	3,60	5,60	0,40	1,90	0,50	0,55	19,35	190
1967	2,95	2,90	0,60	1,00	3,75	5,95	0,45	2,05	0,50	0,55	20,70	203
1968	3,15	3,25	0,60	1,05	4,00	6,25	0,45	2,15	0,55	0,55	22,00	216
Nytt typhus
1968	3,35	2,90	0,75	1,05	3,50	6,45	0,45	2,20	0,55	0,55	21,75	213
1969	3,50	2,90	0,80	1,25	3,75.	8,15	0,45	2,25	0,55	0,65	24,25	238
1970	3,80	3,25	0,80	1,30	3,90	8,55	0,50	2,40	0,55	0,70	25,75	252
1971	4,25	3,90	0,80	1,60	4,40	9,20	0,50	2,55	0,60	0,70	28,50	279
1972	4,70	4,45	0,80	1,70	4,85	.9,90	0,50	2,75	1,05	0,75	31,45	308

Anm De objekt för vilka driftkostnader beräknats är relativt små ur förvaltningssynpunkt.
Vid stora objekt finns möjligheter till kostnadsbesparande rationaliseringar
ifråga om bl. a. fastighetsskötsel och renhållning.

Källa: Bostadsstyrelsen

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) har gjort vissa redovisningar
av driftkostnaderna i anslutna företag. För ett av företagen har
kostnadsutvecklingen i detalj studerats för tiden 1965—1972. Uppgifterna
återges i följande tabell 7 som ett exempel.

Tabell 7. Exempel på förändring av driftkostnader för ett allmännyttigt
bostadsföretag (relativa tal beräknade per m2 ly)

Kostnadsslag	1965	1966	1967	1968	1969	1970.	1971	1972
Kapitalkostnader	100	117,0	113,5	115,3	126,0	130,0	131,8	132,7
Underhållskostnader	100	107,1	114,3	128,6	128,6	135,7	150,0	163,3
Driftkostnader	100	100,4	113,3	120,3	125,0	135,9	143,3	163,0
Fastighetsskötselpersonal	100	109,1	118,2	139,6		155,0	226,2	259,3
Försäkringar	100	96,8	100,0	106,5		116,1	109,7	109,7
Administration	100	83,3	91,3	116,7	129,0	139,1	147,1	205,1
Skatter	100	110,5	105,3	116,7	119,6	144,5	148,8	161,2
Vattenförbrukning	100	122,8	132,9	149,0	200,0	187,2	234,9	285,2
El och gas	100	173	129	124 :	161	156	168	193,0
Trappstädning	100	100,7	96,3	124,4	„	134,8	,,	„
Renhållning	100	92,9	168,6	142,9	..	110,0	..	..

Källa: SABO

FiU1973: 40

147

Utvecklingen av priset på eldningsolja kan följas genom prismäihingar
för undergruppen bränsle och hyra i konsumentprisindex. Utvecklingen
redovisas i tabell 8.

Tabell 8. Pris exklusive mervärdeskatt per m3 eldningsolja 1 vid köp av
poster om minst 1 0001.

1969

1970

1971

1972

1973

jan.

1973

sept.

kr.

165

182

215

204

219

293

Uppgifterna avser årsmedelvärden om inte annat anges.
Källa: SCB

Enligt uppgifter från statens pris- och kartellnämnd (SPK) har
konsumentprisindex ökat med 4,9 % under perioden december 1972—
september 1973. Priset på eldningsolja har under denna period stigit med
36,4 %. Bostadsposten i konsumentindex exklusive bränsle och lyse har
stigit med 2,1 % under angiven period, vilket höjt allmänna prisnivån med
0,4 procentenheter. Oljepriserna har under samma period höjt allmänna
prisnivån med 0,8 procentenheter.

Kungl. Maj:t har den 19 oktober 1973 (SFS 1973:730), sålunda sedan
propositionen 1973:165 beslutats, förordnat om ändring i kungörelsen
(1973:690) om prisstopp m. m. så att importör av bl. a. eldningsolja inte
får höja priset utan tillstånd förrän en månad efter anmälan hos SPK.'
Nämnden har innevarande den 13 november 1973 på framställningar av
oljebolagen medgivit bl. a. att de ledande oljebolagen med riksomfattande
Verksamhet får höja sina priser för eldningsolja 1 med högst 60 kr. per
m3

Hyresutvecklingen

Den officiella hyresstatistiken publiceras i SCB:s bostads- och hyrestindersökningar
samt i dess uppgifter om inflyttningshyror m. m. i statligt
belånade flerfamiljshus. Samtliga uppgifter avser hyror inklusive bränsle.
Vissa uppgifter — som även återspeglar variationer mellan olika årgångar
och mellan olika regioner — därav återges i tabellerna 9—12 nedan:

Tabell 9. Genomsnittlig årlig bostadskostnad, inklusive alla obligatoriska
tillägg, åren 1969, 1970, 1971 och 1972 för lägenhet om 3 rum och kök
efter byggnadsperiod. Kostnad i kronor.

Byggnadsperiod	1969	1970	1971	1972
-1900	3 165	3 476	3 878	4 139
1901-1920	3 231	3 402	3 784	4 146
1921-1940	3 552	3 648	3 883	4 208
1941-1950	3 931	4 081	4 267	4517
1951-1960	4 714	4 871	5 138	5 370
1961-1965	5 430	5 577	5 816	6 070
1966-1968	6 366	6 475		.
1966-1969	.	6 591	6 841
1966-1970		.	6 867	7 085
1966-1971				7 105
Samtliga lägenheter	4 874	5 161	5 531-	5 872

; = uppgift saknas
Källa: SCB

FiU 1973: 40

148

Tabell 10. Årshyra i kronor, inklusive alla obligatoriska tillägg, per m1
åren 1969, 1970, 1971 och 1972 för lägenhet om 3 rum och kök efter
byggnadsperiod.

Byggnadsperiod	1969	1970	1971	1972
-1900	39	44	48	50
1901-1920	39	41	45	49
1921-1940	46	47	50	54
1941-1950	56	58	61	65
1951-1960	65	68	71	74
1961-1965	72	74	77	80
1966-1968	79	80
1966-1969		81	84
1966-1970	#		85	88
1966-1971	.	#	.	88
Samtliga lägenheter	64	68	72	76

= uppgift saknas
Källa: SCB

Tabell 11. Hyror i lägenheter om 3 rk. Moderna byggda 1956—. Hela
riket = 100.

	Hela	Stor-	Stor-	Övriga
	riket	stockholm	Göteborg	kommuner
				>50 000 inv.
1972	100	112	105	98

Tabell 12. Genomsnittliga inflyttningshyror inkl. bränsle i nyproducerade
lägenheter om 3 rum och kök i statsbelånade hus, färdigställda åren
1969—1972, fördelade efter byggherrekategori.

	1969	1970	1971	1972
Allmännyttiga företag
Yta/lägenhet (m2)	81	79	79	78
Hyrä/m2 (kr)	81	83	88	92
Årshyra/lägenhet (kr)	6 523	6 582	6 894	7 226
Kooperativa företag
Yta/lägenhet (m2)	81	80	79	78
Avgift/m2 (kr)	74	79	84	90
Årsavgift/lägenhet (kr)	6 043	6 305	6 667	7 051
Insats/lägenhet (kr)	7 310	6 795	6 946	7 205
Enskilda företag
Yta/lägenhet (m2)	82	80	79	78
Hyra/m2 (kr)	84	87	100	100
Årshyra/lägenhet (kr)	6 903	6 959	7 927	7 859

Källa: SCB

FiU 1973: 40

149

Som ovan (s. 4) nämnts pågår inom den hyresreglerade sektorn
förhandlingar om lokalschabloner för perioden januari—september 1973.

Inom den inte hyresreglerade sektom förs förhandlingar bl. a. mellan
allmännyttiga bostadsföretag och hyresgästorganisationer. SABO har
lämnat uppgifter beträffande företag där SABO:s förhandlingsavdelning
medverkar vid hyreskalkylering och förhandlingarna.

Medianvärdet för det. kalkylerade hyreshöjningsbehovet exklusive
bränsle mellan 1972 och 1973 års förhandlingar var enligt dessa uppgifter

8,8 % för 62 företag med ca 255 000 lägenheter — knappt hälften av det
allmännyttiga bostadsbeståndet. Fördelningen av dessa hyreshöjningsbehov
framgår av följande tabeller 13—15.

Tabell 13. Kalkylerat hyreshöjningsbehov 1972—1973 för 62 allmännyttiga
bostadsföretag. Fördelning efter höjningens storlek.

Höjningsbehov enligt kalkyl	Ant företag	Ant bostäder	Ant företag %	Ant bostäder %
0-4,9%	3	4 500	5	2
5-9,9%	34	216 800	55	85
10-14,9%	17	27 300	27	11
15-19,9%	6	3 200	10	1
20- %	2	3 400	3	1
	62	255 200	100%	100%

Källa: SABO

Tabell 14. Kalkylerat hyreshöjningsbehov 1972—1973 för 62 allmännyttiga
bostadsföretag. Fördelning efter orsak.

Olika faktorers inverkan på höjningsbehovet	Andel av det to-tala höjningsbehovet
Kapitalkostnadsökningar	2,6%
Kostnadsökningar för underhåll	1,7%
Kostnadsökningar för övrig drift	2,5%
Eftersläpning p. g. a. tidigare prutningar	2,0%
Summa höjningsbehov	8,8%

Källa: SABO

Enligt samma källa skulle höjningsbehovet p. g. a. ökade bränslepriser
ligga på 2:—/m2 eller ca 2,5 %. Det totala kalkylerade hyreshöjningsbehovet
skulle således ligga vid 11,0—11,5 %.

Tabell 15. Förändringar i kalkylerade kostnader och hyreshöjningsbehov
1972 och 1973 för 63 allmännyttiga bostadsföretag omfattande ca
255 000 bostäder. Medianvärden exklusive bränsle.

Samtliga företag	Företagstyp
0-999 uthyrningsenheter	1 000 uthyrningsenheter exkl. Stockholm o. Göteborg	Stockholm o. Göteborg
Kalkylerad Föränd-Antal	Kalkylerad	Föränd- Antal	Kalkylerad	Föränd- Antal	Kalkylerad Föränd- Antal
kostnad ring %	kostnad	ring %	kostnad	ring %	kostnad ring %
kr./m2 1972—	kr./m2	1972-	kr./m2	1972-	kr./m2 1972-
73		73		73	73
1972 1973	1972 1973		1972 1973		1972 1973

Kapital-

kostnad

47:59

49:46

4,6

47:62

51:57

+ 6,0

46:46

48:06

4,3

50:49

52:46

+ 4,6

Underhålls-

kostnad

11:71

13:00

+ 11,5

11:56

13:00

+ 12,7

11:73

13:00

+ 11,2

15:93

17:07

+ 7,0

Övrig

drift

24:32

26:14

8,6

23:03

24:90

+ 13,4

24:54

26:16

9,0

27:24

28:40

+ 5,6

Nu utgå-ende hvra

75:31

81:15.

6,2

62.

73:65

79:61

+ 7,3

74:18

79:95

7,6

87:21

93:40

+ 5,6

Erforderlig

hyreshöjning

7,7%

8,8%

9,7%

11,0%

7,8%-

8,4%

7,7%

7,5%

Källa: SABO

FiU1973: 40

151

Avtal har träffats om hyreshöjningar, som skett eller sker under tiden
1 februari 1973 — 1 januari 1974, beträffande 57 företag med ca 86 000
lägenheter, motsvarande ca 16 % av det allmännyttiga bostadsbeståndet.
Beträffande storstädernas företag har avtal inte slutits. Dessa företag
anges ha ett lägre höjningsbehov. Den genomsnittliga höjningen exklusive
bränsle fördelar sig enligt följande tabell 16.

Tabell 16. Avtalade hyreshöjningar 1 februari 1973 — 1 januari 1974 för
57 allmännyttiga bostadsföretag.

Beslutad hyreshöjning	antal företag	antal bostäder	antal företag %	antal bostäder %
0- 4,9%	16	30 408	28	35
5- 9,9%	29	31963	51	37
10 - 14,9 %	10	22 834	17	27
15- %•	2	434	2	1
	57	85 639	100	100

Hyreshöjningar p. g. a, bränslepriserna har genomsnittligt legat på 4 %
under hösten 1973. Under våren höjdes inga bränsleuttag. Genomsnittet
av avtalade totala höjningar torde vara ca 9 %. De stora företagen med ett
lägre höjningskrav väntas sänka de genomsnittliga slutliga höjningarna.

Boendestöd

Statliga bostadstillägg för barnfamiljer är inkomst- och förmögenhetsprövade
och syftar till att täcka bamkostnader och till att främja
bostadsstandarden. Statsbidrag utgår vidare till kommun för statskommunala
bostadstillägg. Dessa är också inkomst- och förmpgenhetsprövade
och utgår enligt för år 1974 beslutade regler till barnfamiljer samt
ensamstående och makar utan barn. I prop. 1973:165 läggs fram förslag
om en förbättring av dessa bidrag. Statens kostnader för bostadstillägg
enligt beslutade och föreslagna regler uppgår innevarande budgetår till ca
1 000 milj. kr.

Boendeutredningen har (SOU 1973:50) föreslagit införande — som ett.
provisorium — av en bostadsrabatt, vilken utan' inkomstprövning skulle
utgå för boende i hyres- och bostadslägenheter i hus, uppförda med
statliga bostadslån och färdigställda år 1968 eller senare. Bostadsrabattens
syfte är inte att påverka hyresnivån i allmänhet utan att
utjämna skillnaden mellan kostnaderna för olika typer av bostäder.
Statens kostnader har beräkpats uppgå till ca 360 milj- kr. för budgetåret
1974/75 för att stiga till ca 470 milj. kr. budgetåret 1976/77.

FiU1973: 40

152

Pågående utredningar

Frågor som rör bostadspris och boendekostnader behandlas bl. a. i
boendeutredningen och bostadsskattekommittén. Enligt vad. finansministern
anför i prop. 1973:165 (s. 12) bör utredningarna så snart
som möjligt redovisa olika förslag för att möjliggöra en övergripände och
samlad lösning.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Riksdagen här tidigare behandlat frågan om allmänna prisregleringslagens
tillämpning på hyresområdet samt frågan om hyresstopp. Sålunda
behandlades med anledning av motionsvis framförda förslag frågorna i
civilutskottets yttrande CU 1972:1 y till finansutskottet. Civilutskottets
majoritet anförde att de olika på hyresmarknaden träffade överenskommelserna
inte motiverade en ändring av gällande hyresprövningsregler
samt att ett hyresstopp bl. a. skulle innebära retroaktiv tillämpning på
ingångna avtal såvida inte ett hyresstopp skulle få rent godtyckliga
konsekvenser genom att endast drabba de fall där. nya avtal ännu inte
kunnat träffas. Civilutskottet som ansåg att. hyresutvecklingen borde
diskuteras ur andra och mer grundläggande utgångspunkter avstyrkte
bifall till motionsförslagen. I likhet med civilutskottet avstyrkte finansutskottet
bifall till motionen. Riksdagen följde utskotten.

Även år 1973 behandlade riksdagen en motion om hyresstopp och om
allmänna prisregleringslagens tillämpning på hyresområdet. Civilutskottet
som behandlade motionen (CU 1973:19) fann inte anledning frångå sitt
ställningstagande i yttrandet CU 1972:1 y utan avstyrkte bifall till
motionen som avslogs av riksdagen.

Vid behandlingen av prop. 1973:58 med förslag till lag om ändring 1
allmänna prisregleringslagen m. m. fördes inte fram något förslag om
vidgning av lagens tillämpningsområde.

Utskottet

Förslaget i motionen motiveras direkt endast med en hänvisning till
åsikterna att ett prisstopp måste omfatta också bostadslägenheter och att
hyresstegringarna är mycket kraftiga. Utskottet har som tidigare uppfattat
motionsförslaget närmast som ett avståndstagande från av riksdagen
godkända riktlinjer för hyrespolitiken.

Utskottet vidhåller meningen att den föreslagna metoden att undgå
hyreshöjningar är olämplig. Ett prisstopp som skulle drabba endast de fall
där nya avtal inte hunnit träffas skulle få rent godtyckliga konsekvenser.

Som tidigare anser utskottet att hyresutvecklingen bör diskuteras ur
andra och mer grundläggande utgångspunkter. Möjligheter torde ges till
en samlad och allsidig prövning av förslag från pågående utredningar.

FiU 1973: 40

153

Utskottet avstyrker ett bifall till förslaget om reglering av hyror
genom tillämpning äv allmänna prisregleringslagen.

Stockholm den 13 november 1973

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i
Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist
(s), Ullsten (fp), Henrikson (s), fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors
(m), Claeson (vpk), Jadestig (s) och Annerås (fp).

Avvikande mening

av herr Claeson (vpk) som anser att utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:

Situationen på bostads-, och hyresmarknaden kräver omedelbara och
genomgripande åtgärder för att hejda hyreshöjningarna och uppnå sänkta
hyror.

Inom det privatägda fastighetsbeståndet har hyreshöjningar skett slag i
slag och nya höjningar förbereds från den 1 januari 1974. Lika aktuellt är
hotet om kraftiga hyreshöjningar för omkring 600 000 lägenheter inom
de kommunala bostadsföretagen. Till detta kommer att kraftiga hyreshöjningar
skett under innevarande år p. g. a. kraftigt höjda oljepriser, höjda
va-taxor, osv. Löntagarna' är nu så hårt pressade av de ständigt stigande
boendekostnaderna att man i avvaktan på mera långsiktiga och grundläggande
åtgärder bör införa ett hyresstopp.

Avsikten med motionen är inte att införa ett permanent hyresstopp
utan att hyresstopp skall införas i avvaktan på olika åtgärder i syfte att
snabbt bryta den nuvarande hyresstegringsvågen och anvisa vägar för att i
stället sänka hyrorna.' Åtgärder i denna riktning måste bl. a. vara en
totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar via en
statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank, som tillhandahåller kapital
till en låg och fast ränta, ett ingripande mot mönopoliseringen inom
byggnadsmaterialindustrin, ytterligare åtgärder mot markspekulationen
och rättvisa i olika boendeformer genom avdragsrätt även för boende
med bostads- och hyresrätt, dock så utformad att höginkomsttagare inte
gynnas.

Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka ett bifall till
förslagen i motionen.

11 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

155

Konjunkturinstitutets beräkningar över effekten av
föreslagna ekonomisk-politiska åtgärder

)

FiU 1973: 40

157

Bihang

Kalkyl över effekten av de den 16 oktober 1973 föreslagna stimulansåtgärderna i Kungl.
Maj:ts proposition nr 165 år 1973*

De föreslagna åtgärderna har i nedanstående kalkyl grupperats i fem åtgärdsgrupper:

I. Åtgärder syftande till ökad privat konsumtion:

1. Allmänna barnbidrag, studiebidrag 350 milj. kr.

2. Bostadstillägg för barnfamiljer 60 ”

3. Prisreglerande åtgärder 300 ”

Dessa åtgärder beräknas öka hushållens disponibla inkomst 1974 med i summa 710
milj. kr. i löpande priser.

II. Åtgärder syftande till ökad kommunal konsumtion:

1. Bidrag till social hemhjälp 240 milj. kr.

2. Bidrag till driften av barnstugor 60 ”

3. Bidrag till kommunala familjedaghem 30 ”

4. Särskilda åtgärder på skolområdet 30 ”

Dessa åtgärder beräknas tillföra kommunerna en inkomstförstärkning 1974 på sammanlagt
360 milj. kr.

III. Åtgärder för att öka i första hand den kommunala investeringsverksamheten: 1.

Bidrag till anordnande av barnstugor 70 milj. kr.

2. Särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö 30 ”

3. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet 35 ”

4. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk 100 ”

Dessa åtgärder beräknas tillföra kommunerna en inkomstförstärkning på 235 milj. kr.
1974.

IV. Åtgärder för att öka i första hand den statliga investeringsverksamheten:

1. Väginvesteringar m. m. 200 milj. kr.

2. Vissa affärsverksinvesteringar m. m. 120 ”

3. Byggnadsarbeten inom kulturområdet 10 ”

4. Sysselsättningsskapande åtgärder genom arbetsmarknadsverket 275 ”

En del av detta påslag på totalt 605 milj. kr. kommer att öka den statliga konsumtionen
(t. ex. drift av statliga vägar liksom en del av sysselsättningsskapande åtgärder genom
arbetsmarknadsverket). Likaså kommer en del av arbetsmarknadsverkets nytillkomna
medel att tillställas kommunerna för att finansiera ökade kommunala investeringar.

V. Åtgärder syftande till ökade privata investeringar:

1. Miljövårdande åtgärder inom industrin 70 milj. kr.

2. Statens hantverks- och industrilånefond 20 ”

I summa motsvarar de åtgärder som här beaktats en totalkostnadsökning för statsverket
på 2 000 milj. kr. år 1974.

I sammanställningen på sid. XVI i propositionen anges som totalkostnad för helt år
2 465 milj. kr.

Differensen kan återföras på följande poster:

1. Bidrag till driften av barnstugor (se II.2) har upptagits med beloppet 125 milj. kr. i
propositionen. Detta belopp avser kostnaden för helt år räknat av en åtgärd som träder
i kraft 1.7.1974. Endast halva detta belopp faller alltså på år 1974.

2. Bidraget till anordnande av barnstugor (se III.l) har i propositionen upptagits med
beloppet 90 milj. kr. Detta belopp har här reducerats med 20 milj. kr. med hänsyn
till att bidraget avser byggande av barnstugor igångsatta senast 31.12.1974 och färdigställda
senast våren 1975.

* Hämtad ur Konjunkturläget Hösten 1973, Appendix 1 s. 159—164.

12 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 40

FiU 1973: 40

158

3. Beträffande posten sysselsättningsskapande åtgärder genom arbetsmarknadsverket
(se IV.4) har konjunkturinstitutet redan i sin grundprognos utgått från att denna
skulle få ett påslag på sammanlagt 500 milj. kr. Nu anges ett anslag på tilläggsstat
I om sammanlagt 775 milj. kr., dvs. 275 milj. kr. mer än det belopp som legat till
grund för institutets investeringsbedömning.

4. Posten prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har i propositionen upptagits
med beloppet 150 milj. kr. Såsom dock påpekas i propositionen torde dock kostnaden
för helt år bli ca 300 milj. kr.

Ett försök till skattning av den realekonomiska effekten av de föreslagna åtgärderna
måste av flera skäl leda till ett tämligen osäkert resultat.

Betydande osäkerhetsmarginaler föreligger såväl vad avser beräkningen av den direkta
effekten på efterfrågan, import och produktion (BNP) som vad avser skattningen
av de sekundäreffekter som följer av att BNP ökar till följd av den primära ökningen
av efterfrågan.

Åtgärdernas direkta effekt på kommunernas utgifter är vansklig att bestämma.
Kommunerna kan i och för sig tänkas öka sina utgifter med ett större belopp än de
får av staten i ökade transfereringar men de kan också tänkas öka sina utgifter avsevärt
mindre. I propositionen förutsätts att kommunerna helt kommer att använda de
utökade resurserna för en motsvarande utgiftsökning. I kalkylen nedan presenteras två
alternativ för åtgärdsgrupperna II och III: i det ena alternativet antas att kommunernas
utgiftsökning för konsumtionsändamål resp. för investeringsändamål blir lika med transfereringsökningen
till dem. I det andra alternativet antas att kommunernas utgiftsökning
blir lika med 80 % av den i propositionen beräknade transfereringsökningen.

Den direkta effekten på konsumtionsefterfrågan av åtgärdsgrupp I är likaså vansklig
att bestämma. Även här har två alternativ beräknats. I det ena antas att hushållen sparar
7 1/2 % av inkomstökningen från åtgärderna. En sådan sparkvot motsvarar den
genomsnittliga sparkvoten för hushållens totala disponibla inkomst 1974 enligt KI:s
prognos. I det andra alternativet antas att hushållen sparar 20 % av inkomstökningen.
En sådan sparkvot motsvarar den marginella sparkvoten för hushållen 1974, likaså i
enlighet med grundprognosen.

Den direkta effekten på efterfrågan av åtgärdsgrupp IV är det däremot enkelt att ta
ställning till. Med en medveten förenkling kan man säga att när åtgärderna väl är beslutade
realiseras de. Möjligen kan man tänka sig att en liten del av efterfrågeökningen
spiller över på 1975.

Den direkta effekten på efterfrågan av åtgärdsgrupp V är ett desto besvärligare problem.
Omfattningen av stödet till industriinvesteringarna är dock ringa och här har valts
att helt enkelt räkna med att dessa ökar med samma belopp som det föreslagna stödet,
dvs. med 90 milj. kr.

En del av den efterfrågeökning, som åtgärderna primärt drar fram, kommer att gå
till utlandet. Här har räknats med att varje ökning av den privata konsumtionen med
100 milj. kr. leder till en ökning av importen med 35 milj. kr. Samma importandel har
förutsatts för industriinvesteringarna. För kommunal konsumtion och investering liksom
för statlig investering har förutsatts att varje ökning av efterfrågan med 100 milj.
kr. leder till en ökning av importen med 10 milj. kr. Importandelar av denna storleksordning
har erfarenhetsmässigt stöd och överensstämmer med dem som nyttjas i KI:s
prognosarbete.

Den del av efterfrågeökningen som ej resulterar i importökning ger alltså upphov till
ökning av produktionen. Givetvis kan den mot hemmamarknaden riktade efterfrågeökningen
till någon del ge upphov till lagerreducering i stället för produktionsökning. Lagren
bedöms dock för närvarande som i stort sett normalt stora i industri och handel.
Det är därför knappast rimligt räkna med att åtgärderna leder till en neddragning av
lagren. Tvärtom skulle det kunna finnas anledning räkna med att den extra produktions -

FiU 1973: 40

159

ökning som krävs till följd av åtgärderna, leder till en ytterligare ökning av lagren utöver
den som Kl förutsett för 1974 i sin grundprognos.

Den ökning av produktionen (BNP) som åtgärderna primärt åstadkommer, leder till
ökade faktorinkomster för löntagare, bolag och enskilda företagare. Härigenom dras
konsumtionsefterfrågan och därmed import och produktion ytterligare upp osv. Vi får
alltså en kedja av sekundäreffekter på privat konsumtion, import och BNP.1

I Tabellerna Al: 1 och Al: 2 redovisas resultatet av de ovan anförda beräkningarna.

I Tabell Al: 1 återges ett högaltemativ. För åtgärdsgrupp I har här förts in det högre
alternativet med en sparkvot på 7 1/2 % för inkomsttillskottet för hushållen. För åtgärdsgruppema
II och III har inlagts alternativet med lika utgiftsökning och inkomstökning
för kommunerna.

Sekundäreffektema (återgivna i ID-kolumnerna) har för samtliga åtgärdsgrupper beräknats
med hjälp av alternativ 1 i bilagan dvs. de bygger på en sparkvot på 7 1/2 % för
inkomsttillskotten. Vid de antaganden som kalkylen bygger på blir den indirekta effekten
praktiskt taget uttömd redan efter två ”varv”.

Trots detta kan det av flera skäl finnas risk för att de indirekta effekterna blir överskattade.
Kalkylschemat utgår nämligen från att lagerhållningen inte ens tillfälligt
fångar upp någon del av efterfrågeökningen. Vidare kan det ifrågasättas om inte de
gjorda antagandena om konsumtionskvoterna medför en tendens till underskattning av
vissa eftersläpningseffekter.

Å andra sidan kunde det tänkas att dessa åtgärder genom sina återverkningar på arbetsmarknaden
kommer att inverka positivt på konsumtionsbenägenheten hos sådana
inkomsttagare vilkas intäkter inte berörts av åtgärderna.

Som inledningsvis antyddes kan det under vissa förutsättningar finnas anledning räkna
med en positiv effekt på lagren av att produktionen stimuleras. I Tabell Al: 1 har därför
lagts in en sådan stimulanseffekt. Den extra lagerökning som därvid har beräknats komma
till stånd, motsvarar det tillskott till lagerstocken som krävs för att relationen mellan
lagerstock och BNP skall förbli oförändrad. Denna lagerökning redovisas i IDl-kolumnen.
Importandelen för lagerökningen har antagits vara 55 % i enlighet med tidigare
erfarenhet. I ID2-kolumnen redovisas sekundäreffektema från den produktionsökning
som lagerökningen för med sig.

Enligt denna tabell skulle åtgärdspaketet öka BNP 1974 med 0,9 % medan bytesbalansen
skulle försämras med drygt 800 milj. kr.

I Tabell Al: 2 återges ett lägre alternativ. För åtgärdsgrupp I har här förts in det lägre
alternativet med en sparkvot på 20 % för inkomsttillskottet till hushållen. För åtgärdsgruppema
II och III har inlagts alternativet med 80 % ”verksamhetsgrad” av transfereringsökningen
till kommunerna. Sekundäreffektema är i denna tabell beräknade med
hjälp av alternativ 2 dvs. de bygger på en sparkvot på 20 % för inkomsttillskotten.

11 den kalkyl som här presenteras har antagits
att:

1. varje höjning av BNP med 100 milj. kr.
ger en höjning av den indirekta skatten
med 15 milj. kr. och alltså en höjning av
faktorinkomsten med 85 milj. kr.

2. av faktorinkomstökningen 75 % utgöres
av lön och 25 % av vinst.

3. av vinsten 75 % genereras i bolag och
25 %> hos enskilda företagare.

4. ökningen av lönesumman före skatt leder
till minskad utbetalning av arbetslöshetsunderstöd
(som 1974 är belagt med preliminärskatt)
till ett belopp motsvarande
25 % av lönesummans ökning.

5. marginalskatten för löntagarna är 50 %>.

6. den ökade bolagsvinsten ej får någon
realeffekt på investeringarna under året.

7. den ökade vinsten för de enskilda företagarna
leder till ökad privat konsumtion
(till 92,5% enligt alternativ 1 resp. till
80,0 % enligt alternativ 2).

8. den marginella konsumtionskvoten för
löntagarna är 0,925 (alt. 1) resp. 0,80 (alt.
2).

9. den marginella importkvoten för konsumtionsökningen
är 0,35.

10. inga effekter på lagren inträffar.

FiU 1973: 40

160

Tabell Al: 1. Åtgärdseffekt. Alternativ 1 med sparkvot på 7 1/2 %
Milj. kr. Löpande priser

1974 Åtgärdsgrupp I Åtgärdsgrupp II Åtgärdsgrupp III

grund-

	prognos,1 D löp. priser	ID	S:a	D	ID	S:a	D	ID	S:a
Privat konsumtion	127 966 657	142	799		108	108		70	70
Kommunal kon-
sumtion	38 660			360		360
Statlig konsumtion	21 230
Privat investering	23 528
Kommunal in-
vestering	10 786						235		235
Statlig investering	7 621
Bostäder	10 060
Lagerinvestering	3 500
Export av varor
och tjänster	71 424
Import av varor
och tjänster	64 454 230	50	280	36	38	74	24	25	49
BNP	250 321 427	92	519	324	70	394	211	45	256

Åtgärds- Åtgärds-grupp IV grupp V	Lagereffekt	Totaleffekt
D ID S:a D ID S:a	ID 1 ID 2 S:a	D ID S:a	S:a i % av BNP

Privatkonsumtion 181	181	20 20	60 60	657 581	1 238
Kommunal kon-
sumtion				360	360
Statlig konsumtion
Privat investering	90	90		90	90
Kommunal in-
vestering				235	235
Statlig investering 605*	605*			605*	605*
Bostäder
Lager		400	400	400	400

Export av varor
och tjänster
Import av varor

och tjänster 61 63 124 31 7 38 220 21 241 382 424 806

BNP 544 118 662 59 13 72 180 39 219 1 565 557 2122 +0,85 %

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

* Som framhållits i texten innefattas här stimulanseffekt på statlig konsumtion och kommunal
investering.

Anm. D = direkt effekt; ID = indirekt effekt.

FiU1973: 40

161

Tabell Al: 2. Åtgärd seffekter. Alternativ 2 med sparkvot på 20 %
Milj. kr. Löpande priser

	1974 grund-prognos,1 löp. priser	Åtgärdsgrupp I D ID S:a	Åtgärdsgrupp II D ID S:a	Åtgärdsgrupp III D ID S:a
Privat konsumtion	127 966	568	104 672		73	73		48	48
Kommunal kon-
sumtion	38 660			288		288
Statlig konsumtion	21 230
Privat investering	23 528
Kommunal in-
vestering	10 786						188		188
Statlig investering	7 621
Bostäder	10 060
Lagerinvestering	3 500
Export av varor
och tjänster	71 424
Import av varor
och tjänster	64 454	199	36 235	29	25	54	19	17	36
BNP	250 321	369	68 437	259	48	307	169	31	200

Åtgärdsgrupp Åtgärds-IV grupp V	Lagereffekt	Totaleffekt
D ID S:a D ID S:a	ID 1 ID 2S:a	D ID S:a	S:a i % av BNP

Privat konsumtion	153	153		17	17		42	42	568 437	1 005
Kommunal kon-
sumtion									288	288
Statlig konsumtion
Privat investering			90		90				90	90
Kommunal in-
vestering									188	188
Statlig investering 605®		605®							605®	605®
Bostäder
Lager						330		330	330	330
Export av varor
och tjänster
Import av varor
och tjänster 61	54	115	31	6	37	182	15	197	339 335	674
BNP 544	99	643	59	11	70	148	27	175	1 400 432	1 832 +0,73 %

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

* Som framhållits i texten innefattas här stimulanseffekt på statlig konsumtion och kommunal
investering.

Anm. D = direkt effekt; ID = indirekt effekt.

FiU1973: 40

162

Enligt Tabell Al: 2 skulle åtgärdspaketet öka BNP 1974 med 0,7 % medan bytesbalansen
skulle försämras med närmare 700 milj. kr.

De föreslagna åtgärderna förefaller alltså av dessa kalkyler att döma komma att öka
BNP 1974 med mellan en halv och en procent.

I kalkylen har ej beaktats att näringslivets investeringar kan komma att stimuleras
genom den högre produktionstillväxten. Ej heller har beaktats att löneglidningen dräs
upp en del utöver vad som förutsetts i KI’s prognos.

Kl förutser i sin grundprognos en minskning av arbetslösheten med 0,1 % mellan
1973 och 1974.

Enligt Tabell Al: 2 skulle man ha anledning att nu i stället räkna med en minskning
av arbetslösheten med 0,8 % (Det förutsätts härvid att åtgärderna inte har någon effekt
på produktivitetsutvecklingen.) Det är emellertid troligt att den högre tillväxten i ekonomin
drar med sig en ökad timvolym per sysselsatt. Med hänsyn härtill finns det anledning
räkna med en nedgång i arbetslösheten med drygt en halv procent i antal 1973—
1974. Arbetslöshetsprocenten — som 1973 skattas till 2 1/2 % — skulle i så fall komma
att sjunka till knappt 2 % 1974. Detta skulle innebära en arbetslöshet 1974 som ligger
knappt en halv procent högre än 1970.

Enligt Tabell Al: 1 skulle den offentliga sektorns utgifter öka med drygt 2 miljarder
kr. 1974. Samtidigt innebär kalkylerna bakom tabellen att statens inkomster från prel.
A-skatt stiger med ca 500 milj. kr. medan den offentliga sektorns utgifter för arbetslöshetsunderstöd
m. m. sjunker med ca 300 milj. kr. Vidare skulle intäkterna från
indirekt skatt stiga med ca 300 milj. kr. Netto skulle utgiftsökningen för den offentliga
sektorn alltså belöpa sig till i runt tal en miljard kr.

Enligt Tabell Al: 2 skulle utgiftsökningen netto likaså belöpa sig till i runt tal en
miljard kr.

FiU 1973: 40

163

KONJUNKTURINSTITUTET 1973-11-09

Kalkyler över effekterna av stimulansåtgärder föreslagna av Folkpartiet,
Centerpartiet och Moderata Samlingspartiet jämte synpunkter på VPK:s
förslag

De bifogade kalkylerna (tabell 1—3) har beräknats enligt samma metod
som användes vid beräkningen över effekten av de i proposition
1973: 165 föreslagna stimulansåtgärderna och som redovisas i Konjunkturläget
hösten -73 Appendix 1 (Alternativ 2). Sålunda har i kalkylerna
räknats med att varje ökning av den privata konsumtionen med 100 milj.
kr. leder till en ökning av importen med 35 milj. kr. Samma importandel
har förutsatts för industriinvesteringarna. För kommunal konsumtion
och investering liksom för statlig investering har förutsatts att varje ökning
av efterfrågan med 100 milj. kr. leder till en ökning av importen
med 10 milj. kr. De antaganden som ligger bakom beräkningen av de
indirekta effekterna är likaså desamma som anges i Appendix 1.

Folkpartiet

I tabell 1 redovisas en kalkyl över effekten av de stimulansåtgärder
som föreslås av folkpartiet. Förutom de åtgärder som regeringen föreslår
i prop. 1973: 165 föreslår folkpartiet att 100 milj. kr. skall anslås
till fasta anläggningsinvesteringar inom SJ. De i prop. 1973: 165 föreslagna
åtgärderna har i Appendix 1 grupperats i fem åtgärdsgrupper.
Totaleffekten av dessa åtgärder fördelade på direkta och indirekta effekter
visas i tabell 1. Åtgärdsgrupp VI motsvarar folkpartiets tillägg. Enligt
folkpartiets förslag skulle BNP 1974 enligt kalkylschemat öka med
0,77 %. Den offentliga sektorns utgifter skulle öka med drygt 2 miljarder
kr. 1974. Samtidigt ökar statens inkomster från prel. A-skatt med ca
500 milj. kr. medan den offentliga sektorns utgifter för arbetslöshetsunderstöd
minskar med ca 300 milj. kr. De indirekta skatteintäkterna
ökar med ca 300 milj. kr. Netto skulle utgiftsökningen uppgå till ca en
miljard kr.

Centerpartiet

En kalkyl över effekten av de stimulansåtgärder som föreslås av centerpartiet
redovisas i tabell 2. Som ett tillägg till regeringens förslag föreslår
centerpartiet att bidrag till nyetableringar och utvidgningar av företag
inom industri och servicenäringar skall anslås till ett belopp av 200
milj. kr. Detta förslag behandlas under åtgärdsgrupp VII. Enligt centerpartiets
förslag skulle BNP 1974 enligt kalkylschemat öka med 0,79 %.
Effekterna på statsbudgeten skiljer sig förhållandevis obetydligt jämfört
med folkpartiets förslag.

Moderata samlingspartiet

Moderata samlingspartiets förslag har indelats i tre åtgärdsgrupper
(se tabell 3). Den första gruppen, bestående av 1. En höjning av det
allmänna barnbidraget samt studiebidraget och det förlängda barnbidraget,
2. Särskilda åtgärder på skolans område, 3. En förlängning av
prisstoppet på livsmedel, överensstämmer i stort sett med regeringsförslagets
åtgärdsgrupp I enligt den kalkyl som redovisas i Appendix 1.

FiU1973: 40

164

Dessutom föreslås en sänkning av mervärdeskatten med 3 % (åtgärdsgrupp
VIII) samt en sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom
det allmänna stödområdet med två procentenheter (åtgärdsgrupp IX).

Åtgärdsgrupp VIII
En sänkning av mervärdeskatten med 3 % motsvarar ett statligt inkomstbortfall
på ca 3 miljarder kr. Den prissänkning som blir följden
slår igenom på den privata konsumtionen samt på kommunal investering
och konsumtion. I nedanstående kalkyl har räknats med att 2/3 av den
privata konsumtionen är momsbelagd.

För att ge beräkningarna anknytning till institutets grundprognos
har man räknat med en prissänkning på två procentenheter. I kalkylen
i tabell 3 har sålunda räknats med 2 612 milj. kr. i stället för 2 560
milj. kr.

Kommunernas utgifter för investerings- och konsumtionsändamål beräknas
bli 472 milj. kr. lägre jämfört med institutets grundprognos till
följd av en sänkning av momsen. Det förutsätts att kommunerna använder
större delen av de medel som sålunda sparas till att öka konsumtions-
och investeringsvolymen. Vad beträffar den andel av det sålunda
uppkomna utrymmet som utnyttjas för ändamålet är beräkningarna
konsistenta med institutets kalkyler i Appendix 1.

Åtgärdsgrupp IX

En sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften med 2 % inom det
allmänna stödområdet beräknas medföra en besparing för företagen med
400 milj. kr. Besparingen har fördelats på den privata sektorn (318
milj. kr.) och den kommunala sektorn (82 milj. kr.) I kalkylen har antagits
att dessa besparingar av kommunerna, företagen och i förekommande
fall deras kunder fördelas med 1/3 på vardera investering, konsumtion
och sparande.

För företagens del kan dessa besparingar medföra att ytterligare
produktion marginellt blir lönsam och/eller att priserna kan sänkas med
positiv inverkan på avsättningen.

En sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det allmänna
stödområdet kan sålunda antas resultera i en positiv sysselsättningseffekt
inom detta område, som dock troligen till stora delar torde motsvaras
av en negativ effekt utanför stödområdet. Effekten av en eventuell
minskning av importen till följd av en ökad produktion inom
landet beaktas ej i kalkylen.

Den ytterligare ökning av främst den privata konsumtionens volym
som påräknas har även motiverat en mekanisk uppräkning av den lagereffekt
som upptagits i kalkylerna i Appendix 1.

Enligt moderata samlingspartiets förslag skulle BNP 1974 enligt kalkylschemat
öka med 1,21 %. Den offentliga sektorns utgifter skulle
öka med 700 milj. kr. samtidigt som inkomsterna skulle minska med

1974
mili. kr.

Privat konsumtion
därav momsbelagd del
Skattesats 15 %
Skattesats 12 %
differens

127 966
85 311
12 797
10 237
2 560

FiU 1973: 40

165

3 400 milj. kr. Statens inkomster från prel. skatt ökar med ca 800 milj.
kr. medan utgifterna för arbetslöshetsunderstöd minskar med ca 500
milj. kr. De indirekta skatteintäkterna ökar med 450 milj. kr. Netto
skulle utgiftsökningen uppgå till ca 2,3 miljarder kr. Beräkningarna implicerar
en negativ inverkan på bytesbalansen om närmare 1 miljard kr.
jämfört med institutets kalkyler i Appendix 1.

Det bör slutligen understrykas att i dessa beräkningar har inte gjorts
något försök att beakta sådana effekter på samhällsekonomin som via
kredit- och kapitalmarknaderna skulle kunna utlösas till följd av förutsatta
förändringar i budgetsaldot.

Effekter av åtgärder föreslagna av VPK

Enligt VPK:s partimotion bör — utöver regeringsförslaget — mervärdeskatten
på livsmedel sänkas med 5 procentenheter under första
halvåret 1974. I stället bör motsvarande eller något högre belopp tas
in till statskassan genom höjningar i bolagsvinstbeskattningen och skärpning
av förmögenhetsbeskattningen, höjning av allmänna arbetsgivaravgiften
med ytterligare 1/2 % samt införande av 20 % omsättningsskatt
på börshandeln med aktier.

Av dessa skatteskärpningar skulle man enligt traditionell uppfattning
vänta sig en återhållande effekt på den privata konsumtionen som skulle
vara påtagligt mindre än den stimulerande effekt som följer av den föreslagna
nedsättningen av mervärdeskatten. Dessutom torde den rent betalningsmässiga
effekten av en av de föreslagna åtgärderna nämligen
skärpningen av förmögenhetsskatt, inte komma att infalla under 1974
utan först senare. Detta hindrar dock inte att verkningar på konsumtionen
kan inträda redan under 1974. Förutom återverkningarna på konsumtionen
har man även att räkna med effekter på investeringarna av
de höjda företags- och förmögenhetsskatterna samt av omsättningsskatten
på börshandeln.

Fastän antaganden i och för sig skulle kunna göras om de föreslagna
skatteskärpningarnas återverkningar på konsumtion och investeringar,
är det med hänsyn till åtgärdernas utformning svårare att finna någon
grund för dylika antaganden än när det gäller flertalet av de åtgärder
som i övrigt föreslagits i detta sammanhang. Det har därför förefallit
tveksamt om någon förbättrad information skulle kunna erhållas genom
en numerisk kalkyl över effekterna av de av VPK föreslagna åtgärderna.

Tabell 1. Åtgärdseffekter enligt Folkpartiets förslag. Sparkvot 20 %

1974 Totaleffekt enl. prop. 1973:165 Åtgärdsgrupp VI Totaleffekt enl. Folkpartiets motion

grund- (Konjunkturläget hösten -73

prognos1, Appendix 1, alternativ 2)
löp. priser

ID S:a S:ai D ID S:a D ID S:a S:ai

% av % av

BNP BNP

Privat konsumtion	127 966	568	437	1 005		25	25	568	462	1 030
Kommunal konsumtion	38 660	288		288				288		288
Statlig konsumtion	21230
Privata investeringar	23 528	90		90				90		90
Kommunala investeringar	10 786	188		188				188		188
Statliga investeringar	7 621	605		605	100		100	705		705
Bostäder	10 060
Lagerinvesteringar	3 500		330	330					330	330
Export av varor och tjänster	71 424
Import av varor och tjänster	64 454	339	335	674	10	9	19	349	344	693
	BNP 250 321	1 400	432	1 832 0,73 %	90	16	106	1 490	448	1 938

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

Tabell 2. Åtgärdseffekter enligt Centerpartiets förslag. Sparkvot 20 %

1974 Totaleffekt enl. prop. 1973:165 Åtgärdsgrupp VII Totaleffekt enl. Centerpartiets motion

grund- (Konjunkturläget hösten -73

prognos1, Appendix 1, alternativ 2)

löp. priser

		D	ID	Sta	S:a i % av BNP	D	ID	S:a	D	ID	S:a
Privat konsumtion	127966	568	437	1 005			37	37	568	474	1042
Kommunal konsumtion	38 660	288		288					288		288
Statlig konsumtion	21 230
Privata investeringar	23 528	90		90		200		200	290		290
Kommunala investeringar	10 786	188		188					188		188
Statliga investeringar	7 621	605		605					605		605
Bostäder	10 060
Lagerinvesteringar	3 500		330	330						330	330
Export av varor och tjänster	71 424
Import av varor och tjänster	64 454	339	335	674		70	13	83	409	348	757
	BNP 250 321	1 400	432	1 832	0,73 %	130	24	154	1 530	456	1 986

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

Tabell 3. Åtgärdseffektcr enligt Moderata samlingspartiets förslag. Sparkvot 20 %.

1974 Åtgärdsgrupp I Åtgärdsgrupp VIII Åtgärdsgrupp IX Lagereffekt Totalt enl. Moderata sam grund-

lingspartiets motion

prognos,1

	löpande priser	D	ID	S:a	D ID	S:a D	ID	S:a	ID 1	ID 2	S:a	D	ID	S:a
Privat konsumtion	127 966	568	104	672	2 090 477	2 567 106	63	169		68	68	2 764	712	3 476
Kommunal konsumtion	38 660				378	378 66		66				444		444
Statlig konsumtion	21 230
Privata investeringar	23 528					106		106				106		106
Kommunala investeringar	10 786
Statliga investeringar	7 621
Bostäder	10 060
Lagerinvesteringar	3 500								538		538		538	538
Export av varor och tjänster	71 424
Import av varor och tjänster	64 454	199	36	235	770 167	937 55	22	77	296	24	320	1 024	511	1 535
BNP	250 321	369	68	437	1 698 310	2 008 223	41	264	242	44	286	2 290	739	3 029

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

FiU 1973: 40

169

KONJUNKTURINSTITUTET 1973-11-15

Alternativ beräkning över effekten av stimulansåtgärder föreslagna av
Moderata samlingspartiet (motion nr 2085) förutsatt att mervärdeskatten
endast sänks under första halvåret 1974

Förslag: Den 3-procentiga sänkningen av mervärdeskatten bibehålls
endast under första halvåret 1974 varefter skatten höjs till nuvarande
nivå. övriga förslag (åtgärdsgrupp I och IX) är oförändrade jämfört
med tidigare översända beräkningar (1973-11-09).

Åtgärdsgrupp X

Enligt detta alternativ skall mervärdeskatten den 1 juli 1974 återgå
till den nuvarande nivån, vilket sannolikt kommer att medföra en omfördelning
av inköpen från tredje till andra kvartalet. Storleken av denna
omfördelning har skattats till 1 miljard kr. Till grund för denna skattning
ligger de beräkningar som utfördes i samband med höjningen av
omsättningsskatten från 6 % till 9,1 % den 1 juli 1965.

I kalkylen har räknats med en ökning av hushållens reala disponibelinkomst
på 1 250 milj. kr. Härvid har hänsyn tagits till den ovan nämnda
inköpsomfördelningen. För kommunernas del medför skattesänkningen
en besparing som vid oförändrad investerings- och konsumtionsvolym
skulle uppgå till ca 220 milj. kr.

Enligt detta alternativ skulle BNP 1974 enligt kalkylschemat öka med
sammanlagt 0,73 % (se bifogad tabell).

En sänkning av mervärdeskatten med 3 % under första halvåret 1974
motsvarar ett statligt inkomstbortfall på ca 1,5 miljarder kr. Inberäknat
den föreslagna sänkningen av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det
inre stödområdet skulle inkomsterna härigenom påverkas negativt med

1,9 miljarder kr. under det att utgifterna skulle höjas med 700 milj. kr.
Statens inkomster från prel. A-skatt skulle emellertid höjas med ca 500
milj. kr. medan utgifterna för arbetslöshetsunderstöd skulle minska med
ca 300 milj. kr. De indirekta skatteintäkterna skulle till följd av aktivitetshöjningen
höjas med ca 300 milj. kr. Netto skulle alltså budgetsaldot
försvagas med 1,5 miljarder kr.

Tabell 3 b. Åtgärdseffekter enligt Moderata samlingspartiets förslag. Sparkvot 20 %.

1974 Åtgärdsgrupp I Åtgärdsgrupp X Åtgärdsgrupp IX Lagereffekt Totalt enl. Moderata sam grund-

lingspartiets motion

prognos,1

	löpande priser	D	ID	S:a	D	ID	S:a	D	ID	S:a	ID 1	ID 2	S:a	D ID	S:a
Privat konsumtion	127 966	568	104	672	994	227	1 221	106	63	169		42	42	1 668 436	2 104
Kommunal konsumtion	38 660				178		178	66		66				244	244
Statlig konsumtion	21 230
Privata investeringar	23 528							106		106				106	106
Kommunala investeringar	10 786
Statliga investeringar	7 621
Bostäder	10 060
Lagerinvesteringar	3 500										330		330	330	330
Export av varor och tjänster	71 424
Import av varor och tjänster	64 454	199	36	235	366	79	445	55	22	77	182	15	197	620 334	954
BNP	250 321	369	68	437	806	148	954	223	41	264	148	27	175	1 398 432	1 830

1 Före hänsynstagande till åtgärderna.

FiU 1973: 40

171

Innehåll

Inledning 1

Omfattning och inriktning av de ekonomisk-politiska

åtgärderna 6

Propositionen 8

Motionerna 12

Utskottet 19

Hemställan 29

Socialdepartementet 31

Kommunikationsdepartementet 45

Utbildningsdepartementet 50

Jordbruksdepartementet 57

Handelsdepartementet 64

Inrikesdepartementet 69

Reservationer 75

Särskilt yttrande 90

Yttranden från andra utskott 91

Skatteutskottets yttrande nr 3 år 1973 93

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 1 år 1973 99

Socialutskottets yttrande nr 1 år 1973 102

Kulturutskottets yttrande nr 1 år 1973 112

Utbildningsutskottets yttrande nr 1 år 1973 113

Trafikutskottets yttrande nr 1 år 1973 119

Jordbruksutskottets yttrande nr 1 år 1973 123

Näringsutskottets yttrande nr 3 år 1973 127

Inrikesutskottets yttrande nr 2 år 1973 132

Civilutskottets yttrande nr 1 år 1973 138

Bihang: Konjunkturinstitutets beräkningar över effekten av

föreslagna ekonomisk-politiska åtgärder 155

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »73 730057