Finansutskottets betänkande nr 38 ar 1973

FiU 1973:38

Nr 38

Finansutskottets betänkande i anledning av motion om en samordning av
sedel- och frimärkstrycket.

Motionen

I motionen 1973:64 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att
riksdagen beslutar att postens frimärkstryckeri flyttas till sedeltryckeriet
i Tumba.

Motionären anför att sedeltryckeriutredningen i sitt år 1967 avgivna
betänkande avstyrkte en integration av sedeltryck och frimärkstryck.
Fullmäktige i riksbanken anslöt sig till denna uppfattning. Sedermera har
fullmäktige intagit en annan ståndpunkt. De har nämligen tillsammans
med Tumba bruk yrkat på en flyttning till Tumba även av frimärkstryckeriet.
Anledningen till denna förändrade inställning är att ett nytt
modernt sedeltryckeri togs i bruk år 1970. Starka skäl talar för att en
samordning av sedel- och frimärkstrycket skulle leda till ett bättre
utnyttjande av såväl maskiner som arbetskraft.

Sedeltryckeriet i Tumba förfogar över en ytterst modern och allsidig
utrustning, väl lämpad för sådant tryck som det här är fråga om. De
maskiner som redan finns på postverkets frimärkstryckeri kan utan
svårighet överföras till Tumba. Goda kommunikationsmöjligheter finns
också mellan postens huvudkontor i Stockholm och Tumba. Motionären
anser att, även med hänsynstagande till de omställningskostnader som en
flyttning innebär, ekonomiska skäl talar för en integration av det statliga
värdetrycket. En dylik samordning möjliggör enligt motionären ett bättre
resursutnyttjande och större förutsättningar att möta en framtida
utveckling tekniskt och marknadsmässigt.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Frågan om samordning av det statliga värdetrycket har upprepade
gånger varit föremål för riksdagens prövning, bl. a. 1956 (riksdagens
revisorers berättelse 1956 § 22) och 1957 (SU 1957:93). I samband med
utbyggnaden av riksbankens pappersbruk i Tumba hemställde riksdagen
om sedeltryckeriets förläggning till Tumba (BaU 1968:5, rskr 74). En
samtidig förflyttning av frimärkstryckeriet till Tumba ansågs inte vara
aktuell.

Riksdagens revisorer har nyligen åter övervägt frågan om att integrera
postverkets frimärksproduktion i Stockholm med tillverkningen i Tumba
av sedeltryckeriets produkter. Den upprättade granskningspromemorian
(1972:1) var föremål för en omfattande remissbehandling. På grundval
därav upprättades en tilläggspromemoria, där sammanfattningsvis anför 1

Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 38

FiU 1973:38

2

des följande.

”De förhållanden som föranledde riksdagens revisorer att år 1956 ta
upp frågan om det statliga värdetrycket är inte längre för handen. Då
hade inte lokalfrågan lösts för vare sig sedeltryckeriet eller myntverket.
Postverket hade dessutom en viss press på sig att tämligen snabbt lösa
vissa lokalproblem, bl. a. frimärkstryckeriets. I dag föreligger inte någon
av dessa omständigheter.

'Sedeltryckeriutredningen 1965’ avstyrkte i sitt år 1967 avlåtna
betänkande en integration av sedeltryck och frimärkstryck. Fullmäktige i
riksbanken anslöt sig till denna uppfattning. Det kan noteras att
fullmäktige och Tumba Bruk nu, i motsats till tidigare, yrkar på en
flyttning till Tumba även för frimärkstryckeriet. Något nytt som skulle
kunna motivera en ändrad ståndpunkt i frågan har emellertid inte
inträffat sedan år 1967, bortsett från att en viss överkapacitet visat sig
föreligga i den år 1970 ianspråktagna nybyggnaden i Tumba för
sedeltryckeriet.

Alltjämt gäller att man inte kan göra några egentliga personalbesparingar.
Frimärkstryckeriet har inte någon särskilt avdelad personal för
bevakning i dag men skulle få dela kostnaderna med sedeltryckeriet för
bevakningspersonalen i Tumba. Kostnaderna per anställd i frimärkstryckeriet
för löneservic.e, personalvård m. m. torde inte förändras
påtagligt vid en sammanläggning av de båda tryckerierna. Det har inte
heller påvisats att personal som nu är sysselsatt i den direkta frimärksproduktionen
skulle kunna dras in efter en flyttning av frimärkstryckeriet
till Tumba, eftersom det även i fortsättningen skulle komma att
fordras en separat produktionslinje för framställning av frimärken.

Med hänsyn till att man alltså måste arbeta med två skilda
produktionslinjer kan inte heller maskinparkerna på respektive enheter
föras samman i en tekniskt enhetlig produktionsprocess. I vissa andra
avseenden kan möjligen en samordning av de båda verksamhetsgrenarna
göras, men de besparingar som skulle bli en följd därav är sannolikt inte
särskilt stora.

I stället får man räkna med inte obetydliga kostnader för nyinvestering.
Därtill kommer flyttningskostnader, vilka sannolikt inte skulle bli
små, eftersom man förutom de direkta kostnaderna måste räkna med
kostnader orsakade av störningar i den postala verksamheten på grund av
flyttningen.

Frimärkstryckeriet arbetar, såvitt kan bedömas, efter rationella
principer. Någon effektivisering av verksamheten torde därför inte vara
att påräkna genom omläggning av arbetsmetoder och tryckförfarande. I
sammanhanget bör även den vikande efterfrågan på portofrimärken i
Sverige uppmärksammas.

Några fakta som stöder antagandet att förutsättningar skulle finnas för
en svensk export av frimärken för portobruk i andra länder har inte lagts
fram. Om ett sådant intresse skulle föreligga, torde postverket mot
ersättning kunna begagna sig av Tumba Bruks marknadsföringstjänster.

Av vad som framgått av den föregående framställningen föreligger,

FiU 1973:38

3

såvitt för närvarande kan bedömas, inte tillräckligt starka skäl för en
äganderättslig och lokalmässig integration av postverkets frimärkstryckeri
jämte förråd med AB Tumba Bruk.”

Revisorerna beslöt (1972-11-30), med godkännande av tilläggspromemorian,
att ärendet inte skulle föranleda annan åtgärd än att promemorian
för kännedom skulle sändas över till postverket och fullmäktige i
riksbanken.

Fyra revisorer reserverade sig mot beslutet och ansåg att riksdagens
revisorer bort hemställa att Kungl. Maj:t överväger att flytta postens
frimärkstryckeri till sedeltryckeriet i Tumba. Reservanterna anförde:

”1 den upprättade promemorian finns åtskilliga synpunkter och
uppfattningar som vi icke kan dela och därför ber vi att som en
sammanfattning av våra synpunkter få framföra följande.

'Sedeltryckeriutredningen 1965’ avstyrkte i sitt år 1967 avlåtna
betänkande en integration av sedeltryck och frimärkstryck. Fullmäktige i
riksbanken anslöt sig till denna uppfattning. Det kan noteras att
fullmäktige och Tumba Bruk nu, i motsats till tidigare, yrkar på en
flyttning till Tumba även för frimärkstryckeriet. Orsaken till fullmäktiges
och Tumba Bruks förändrade inställning är givetvis att ett nytt modernt
sedeltryckeri togs i bruk år 1970. Väsentliga förändringar har sålunda
inträffat sedan år 1967, vilket utgör en av motiveringarna för att
frimärkstryckeriet flyttas till Tumba.

Principiellt måste det ifrågasättas om en industriell verksamhet, om
ock i mindre skala som frimärkstryckeriet, skall förläggas till de centrala
delarna av Stockholm. Även om lokaler för närvarande finns i de av
posten disponerade utrymmena, måste de dock taga upp ett utrymme
som skulle kunna användas till andra för allmänhetens service lämpliga
utrymmen i hjärtat av Stockholm. Oavsett alla kortsiktiga detaljberäkningar
om kostnader och tryckförfaranden måste det vara opraktiskt och
mera kostnadskrävande att ha två statliga tryckerier med liknande
uppgifter på så nära avstånd som Stockholm och Tumba.

Sedeltryckeriet i Tumba förfogar över en ytterst modern och allsidig
utrustning, väl lämpad för sådant tryck som sedlar, obligationer,
lottsedlar o. dyl. Det torde därför vara mycket lämpligt att ett så likartat
tryck som frimärkstrycket förlägges till sedeltryckeriet. Om det anses att
tryck i rullar och häften är det lämpligaste, kan detta lika bra utföras vid
sedeltryckeriet. De maskiner som nu finns på frimärkstryckeriet kan
givetvis utan svårighet överföras till Tumba.

Det ringa avståndet från Tumba till Stockholm gör att enligt vår
uppfattning inga som helst svårigheter föreligger vid den konstnärliga
utformningen av frimärkena eller vid transporter o. dyl. Att en verksamhet
som tryckning av frimärken måste te sig lika främmande inom postal
organisation som den naturligt hör hemma inom ett tryckeriföretag,
specialiserat på värdetryck, förefaller ligga i öppen dag.

Då det inte avses att för närvarande flytta filateliavdelningen till
Tumba har det ingen relevans att i detta sammanhang ta upp denna fråga.

FiU 1973:38

4

Med beaktande av de omställningskostnader som en flyttning innebär,
anser vi ändå att en integration av det statliga värdetrycket till en
gemensam enhet innebär fördelar i kostnadshänseende och tillika ökade
förutsättningar att möta en framtida utveckling, tekniskt och marknadsmässigt.

Med anledning av vad som sålunda anförts anser vi att riksdagens
revisorer bort hemställa att Kungl. Majit överväger att flytta postens
frimärkstryckeri till sedeltryckeriet i Tumba.”

Utskottet

Riksdagens revisorer har för kort tid sedan avslutat en relativt
omfattande utredning rörande möjligheterna att integrera postverkets
frimärksproduktion med tillverkningen vid sedeltryckeriet i Tumba.
Revisorerna har därvid inte funnit tillräckligt starka skäl föreligga för en
sådan centralisering.

Motionären har inte åberopat några nya fakta i ärendet.

Inte heller utskottet har funnit några nya omständigheter som kan
påverka bedömningen. När ett riksdagens eget organ nyligen noga
övervägt och tagit ställning i frågan bör detta ställningstagande därför stå
fast. Det är rimligt att de myndigheter som berörs nu får arbetsro och att
riksdagen på nytt överväger frågan först om betingelserna för en
lokalmässig samordning skulle radikalt förändras. Utskottet avstyrker
motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:64

Stockholm den 6 november 1973

På finansutskottets vägnar
SIGFRID LÖFGREN

Närvarande vid beslutet: herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c),
Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s),
Åsling (c), Jansson (s), Möller (fp), Arne Pettersson i Malmö (s), Fågelsbo
(c), Brundin (m), Gadd (s), Lindahl (s), Fridolfsson i Stockholm (m) och
Svensson i Halmstad (s).

GOTAB 73 5315 S Stockholm 1973