Finansutskottets betänkande nr 27 år 1973

FiU 1973:27

Nr 27

Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:73
angående riktlinjer för den offentliga upphandlingen jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har berett riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad
som i propositionen 1973:73 (finansdepartementet) anförts om riktlinjer
för den offentliga upphandlingen.

I propositionen redovisas riktlinjer för den statliga upphandlingen på
grundval av upphandlingskommitténs förslag i betänkandet (SOU 1971:
88) Offentlig upphandling.

Kravet på affärsmässighet skall liksom hittills vara den grundläggande
principen för den statliga upphandlingen. Härigenom skapas förutsättningar
för en från såväl statsfinansiell som samhällsekonomisk synpunkt
mest fördelaktig upphandling. I fråga om vad som bör inbegripas i
affärsmässigheten anförs att en sammanvägning av relevanta omständigheter
bör göras i varje särskilt fall. Det erbjudna priset behöver i och för
sig inte vara avgörande för om ett anbud skall antas eller inte. Det är
väsentligt att väga priset mot t. ex. kvalitet. Även sådana omständigheter
bör tas med i bedömningen som anbudsgivarens förmåga att fullgöra sina
åtaganden, möjligheter att få god service, framtida driftskostnader etc.

Tillämpning av principen om affärsmässighet kan i vissa fall leda till
konflikt med andra av statsmakterna uppställda mål. Främst försvars-,
sysselsättnings- och försörjningsberedskapsskäl erfordrar i vissa fall vidare
bedömningar än vad en strikt tillämpning av principen om affärsmässighet
tillåter. Sådana vidare bedömningar skall ej göras av de upphandlande
myndigheterna utan av Kungl. Majd. Det är inte praktiskt möjligt att
annat än i begränsad utsträckning genom preciserade regler för upphandlande
myndighet ange de fall då ärenden bör underställas Kungl. Maj :t för
sådana avvägningar. Eftersom det är naturligt att de upphandlande
myndigheterna medverkar till att av statsmakterna uppställda mål för
samhällets utveckling uppnås, bör, även i fall då Kungl. Maj:t inte
utfärdat särskilda föreskrifter härom, myndigheterna underställa Kungl.
Maj d sådana upphandlingsärenden som uppenbart är av väsentlig betydelse
med hänsyn till av samhället uppställda mål på centrala områden.
Sådan underställning bör ske på ett så tidigt stadium som möjligt.
Departementschefen förutser emellertid att underställningen i vissa fall
kan komma i fråga först efter det anbud inhämtats. Tidpunkten får
därför bedömas från fall till fall liksom frågan huruvida ersättning bör
utgå för de merkostnader som kan uppstå för myndighet om en
affärsmässig bedömning frångås.

I sammanhanget aviseras en utvidgad samordning vid statlig upphandling
av datamaskiner.

1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 27

FiU 1973:27

2

Upphandlingen bör även i fortsättningen i vissa lägen utnyttjas som ett
medel i sysselsättningspolitiken. Tidigareläggning av offentliga industribeställningar
är ett viktigt instrument för att stimulera sysselsättningen
vid en konjunkturavmattning. Upphandlingskommittén har gjort värdefulla
påpekanden om det administrativa förfarandet vid tidigareläggningarna
åren 1967—1968. Erfarenheterna understryker vikten av god
planering och snabb handläggning. Betydelsen av på förhand givna regler i
fråga om ersättning till statliga myndigheter och till kommuner vid
tidigareläggning betonas. Ingen ändring av nuvarande ersättningar föreslås,
normalt 10 % till affärsverk och 20 % till kommuner.

Även systemet med rådrumsbeställningar bör tillämpas i fortsättningen.

I den av kommittén översiktligt berörda frågan om huruvida upphandling
för biståndsmedel kan anpassas efter sysselsättningsläget i vårt
land hänvisas till direktiven till de sakkunniga som nyligen tillkallats med
uppdrag att företa en utredning angående Sveriges utvecklingssamarbete
med u-länderna.

Enligt gällande upphandlingskungörelse får regionalpolitiska hänsyn
inte tas vid myndigheternas anbudsprövning. Någon ändring härvidlag
föreslås inte. I enlighet med vad som anförts i det föregående rörande
förfarandet vid uppenbara målkonflikter bör emellertid i fortsättningen
upphandlingsärenden med betydelsefulla regionalpolitiska konsekvenser i
vissa fall underställas Kungl. Maj:t för en samlad bedömning.

Kommittén har främst aktualiserat problem som gäller för företag i de
fyra nordligaste länen. Departementschefen konstaterar att motsvarande
svårigheter att konkurrera i upphandlingssammanhang i stor utsträckning
föreligger också för mindre och medelstora företag i allmänhet. Det är ett
näringspolitiskt intresse att staten medverkar till att stärka de mindre och
medelstora företagens ställning i den statliga upphandlingen. Företagarföreningarna,
som genom sina direkta kontakter med företagen är väl
skickade att ge dessa bistånd och råd på upphandlingsområdet, föreslås få
vidgade uppgifter på området. En rad administrativa åtgärder föreslås i
detta syfte, bl. a. på så sätt att företagarföreningarna tillställs branschvisa
förteckningar över större statliga myndigheters upphandling. Myndigheterna
bör vidare till företagarföreningarna f. v. b. till företagen redovisa
sina anskaffningsprogram.

Vissa särskilda åtgärder föreslås i propositionen därutöver för de fyra
nordligaste länen. Förteckningar över företagens produktionskapacitet
m. m. bör tillställas de stora upphandlande myndigheterna. Dessa bör
inhämta anbud från företag i dessa län, som kan komma i fråga som
leverantörer. Företag i de fyra länen bör ges företräde vid lika anbud.

I fråga om upphandlingen på tekniskt avancerade områden anser
departementschefen att en särskild beslutsordning kan behövas för att
bereda ärenden av denna art. Det är också önskvärt med ett samarbete
mellan staten och kommunerna på dessa områden. I propositionen
aviseras uppdrag till styrelsen för teknisk utveckling att utreda dessa
frågor.

Samordning inom den offentliga upphandlingen även på andra

FiU 1973:27

3

områden anser departementschefen kunna leda till betydande fördelar.
En särskild delegation inom riksrevisionsverket avses få Kungl. Maj:ts
uppdrag att arbeta med dessa frågor. För behandling av frågor som berör
såväl staten som kommunerna har kommunförbunden förklarat sig
beredda att ingå i delegationen. I propositionen betonas särskilt att
delegationen bör överväga lämpliga former för praktisk inköpssamordning
mellan staten och kommunerna samt möjligheterna att främja
upphandling från de mindre och medelstora företagen.

Kungl. Maj:t avser att besluta om nya upphandlingsregler i huvudsak i
enlighet med kommitténs förslag. 1 princip bör samtliga myndigheter
tillämpa de nya föreskrifterna. Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
bör dock medges undantag i samma utsträckning som hittills.
Även för arbetsmarknadsstyrelsen kan med hänsyn till upphandlingens
syfte i särskilda fall behövas en något större handlingsfrihet än
föreskrifterna medger.

Tre upphandlingsformer skall finnas: sluten upphandling, förhandlingsupphandling
och direktupphandling. De båda senare formerna har
ingen direkt motsvarighet i nu gällande upphandlingskungörelse. Den
upphandlingsform bör väljas som med hänsyn till affärsmässigheten
bedöms lämplig i varje särskilt fall. De nya reglerna bör omfatta även
upphandling av tjänster.

Frågan om enhetliga regler för den kommunala upphandlingen har ett
flertal gånger aktualiserats i riksdagen. Förslag att underkasta kommunerna
samma regler som gäller för den statliga upphandlingen har därvid
avvisats under hänvisning till utfärdad rekommendation från kommunförbundens
sida.

Efter överläggningar mellan upphandlingskommittén och riksrevisionsverket
å ena sidan och kommunförbunden å andra sidan har de senare
utfäst sig att utarbeta ett nytt förslag till kommunalt upphandlingsreglemente
med tillhörande tillämpningsanvisningar, vilka så nära som
möjligt ansluter sig till de föreslagna statliga reglerna. Det förutsätts att
reglemente och anvisningar skall antas av fullmäktige i primärkommunerna
och av landstingen.

I propositionen nämns att den kommunala upphandlingen för
närvarande torde uppgå till omkring 16 000 milj. kr. per år, vilket är
avsevärt mer än den årliga statliga upphandlingen. Departementschefen
anser det vara ett starkt samhällsekonomiskt intresse att även den
kommunala upphandlingen sker enligt enhetliga regler och i rationella
former. Det bör även vara ett väsentligt kommunalt intresse, inte minst
från ekonomisk synpunkt. En tillämpning av fasta normer vid upphandlingen
bör vidare bidra till att kommunerna undgår den kritik för
bristande objektivitet som enligt kommittén inte sällan riktats mot
framför allt de mindre kommunernas upphandling.

Departementschefen förordar mot bakgrund härav att man söker
uppnå en tillämpning av enhetliga regler för statlig och kommunal
upphandling på det sätt som den förut nämnda utfästelsen förutsätter.
Han utgår från att kommuner och landsting kommer att
känna sitt ansvar och lojalt följa kommunförbundens rekommendation.

FiU 1973:27

4

Det av några remissinstanser, bl. a. näringsfrihetsombudsmannen, förordade
lagstiftningsalternativet bör övervägas först om rekommendationen
inte får avsedd effekt.

Avslutningsvis tas i propositionen upp frågan om det internationella
samarbetet på upphandlingsområdet. Departementschefen anser i likhet
med upphandlingskommittén det vara möjligt att genomföra de i
propositionen framlagda förslagen utan att komma i konflikt med de
åtaganden Sverige gjort inom EFTA. De föreslagna upphandlingsreglerna
baserar sig på samma grundläggande princip om affärsmässighet som
EFTA-reglerna. Till detta kommer, heter det i propositionen, de i Sverige
gällande principerna om offentlighet och rättssäkerhet som sträcker sig
längre än vad som erfordras enligt dessa åtaganden. Att EFTA-reglerna
dock sätter bestämda gränser för vår handlingsfrihet, bl. a. när det gäller
våra möjligheter att använda upphandlingen för att främja regionalpolitiska
syften, är enligt departementschefen uppenbart.

Sverige deltar i de förhandlingar som sedan länge pågått i OECD
rörande offentlig upphandling. Vi har, anför departementschefen, också
förklarat oss intresserade av en uppgörelse med EG på detta område. Vi
bör vid de fortsatta överläggningarna eftersträva att uppnå en icke-diskriminationsregel
med sådana undantag som tillgodoser våra intressen.
Någon anledning att avvakta sådana överläggningar innan nya svenska
upphandlingsregler införs finns dock inte, anför departementschefen.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels följande i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

1973:1899 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller

1. att 16 § förslaget till kungörelse om upphandling för statens behov
även skall gälla reglementet för kommunal upphandling samt paragrafen
utformas så att handläggande tjänsteman vid avvägning mellan olika
anbud även åläggs att ta hänsyn till det på olika sätt förmånligaste
anbudet,

2. att upphandlingskungörelserna för stat och kommun ges precisare
innehåll för de fall de affärsmässiga principerna frångås av regionalpolitiska
skäl,

3. att anbudsgivare som skulle kommit i fråga vid en affärsmässig
bedömning men avvisats på grund av regionalpolitiska hänsyn erhåller
ersättning för de kostnader anbudsgivningen medfört,

1973:1900 av herr Schött m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen måtte
besluta att Gotlands län skall betraktas som område där regionalpolitiska
hänsyn skall tas vid statlig upphandling samt

1973:1901 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs att riksdagen
uttalar att Gävleborgs län i fråga om regler för statlig upphandling

FiU 1973:27

5

jämställs med övriga län i Norrland,

dels den vid riksdagens början väckta motionen 1973:552 av herr
Lindström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
förslag till åtgärder för att åstadkomma friare upphandlingsprinciper.

I motionerna 1900 och 1901 framförs inga invändningar mot
huvudlinjerna i propositionen.

1 motionen 1900 anförs sålunda att ett norm bundet upphandlingsförfarande
inriktat på affärsmässighet ger stadga åt upphandlingen och
utgör garanti för objektivitet och rättssäkerhet. De undantag som bör
gälla anser motionärerna vara förtjänstfullt behandlade i propositionen.
De anser det självklart att de avvägningar som kan komma i fråga mellan
statlig upphandling och andra samhälleliga mål bör göras av Kungl. Maj:t
och icke av de upphandlande myndigheterna. Till de fyra län, där
särskilda regionalpolitiska hänsyn enligt propositionen bör tas, vill
motionärerna emellertid foga Gotlands län.

Även i motionen 1901 tillstyrks i propositionen föreslagna åtgärder
för att främja konjunkturpolitiska och regionalpolitiska syften. Motionären
vill foga Gävleborgs län till de övriga län i Norrland, som i vissa
hänseenden prioriteras vid statlig upphandling.

I motionen 1899 framförs vissa mer principiella invändningar mot
innehållet i propositionen. Motionärerna begär att upphandlingsreglerna
för stat och kommun ges precisare innehåll för de fall de affärsmässiga
principerna frångås av regionalpolitiska skäl samt att anbudsgivare som
skulle kommit i fråga vid en affärsmässig bedömning, men avvisats på
grund av regionalpolitiska hänsyn, erhåller ersättning för de kostnader
anbudsgivningen medfört. Motionärerna anför i denna del att klara och
precisa regler för avvikelser från kungörelsen är nödvändiga för att inte
skapa osäkerhet hos både beställare och leverantör om kungörelsens
värde som rättesnöre för en affärsmässig och objektiv handläggning. Klara
regler är av stor vikt också för att inte hos utlänningar skapa den i och för
sig oriktiga uppfattningen att den svenska upphandlingskungörelsen
frångås av nationella skäl.

I den mån upphandlingsärenden underställs Kungl. Maj:t bör detta ske
på ett så tidigt stadium som möjligt, dvs. på planeringsstadiet före
anbudsgivningen. Ersättningen till anbudsgivare som av regionalpolitiska
skäl ej kommer i fråga motiveras med risken att berörda anbudsgivare
annars känner sig diskriminerade och fortsättningsvis inte återkommer
med offerter.

I motionen hemställs vidare att den i utredningens förslag till
upphandlingskungörelse upptagna 16 § rörande uppräkning av anbud
från anbudsgivare som är befriad från att erlägga mervärdeskatt skall gälla
även utredningens förslag till reglemente för kommunal upphandling.
Man begär även att paragrafen formuleras så, att handläggande tjänsteman
är skyldig att välja det efter uppräkning med hänsyn till momsen
förmånligaste anbudet.

FiU 1973:27

6

I den vid riksdagens början väckta motionen 552 hävdas, att den nu
gällande statliga upphandlingsförordningen tolkas så, att statliga företag
och myndigheter i nästan samtliga förekommande fall skall antaga det
lägsta avlämnade anbudet. Detta har i många fall fått till följd att
beslutsfattare vid myndighet inte kunnat ta vederbörlig hänsyn till
exempelvis anbudsgivares möjlighet att slutföra åtaget arbete, arbetets
kvalitet eller anbudsgivares allmänna trovärdighet. Inte heller kan i
tillräcklig omfattning arbetsmarknadspolitiska skäl eller vissa skattemässiga
förhållanden vägas in i bedömningen, menar motionärerna, som
begär förslag till åtgärder för att åstadkomma friare upphandlingsformer.

Utskottet

Den offentliga upphandlingen är av mycket betydande omfattning.
Statliga myndigheter upphandlar årligen för ca 9 000 milj. kr. Två
tredjedelar utgörs av varor. Åtta statliga myndigheter svarar för ca 85 %
av det totala beloppet. Störst av dem är försvarets materielverk. Den
kommunala upphandlingen är nära dubbelt så stor som den statliga.
Landstingens andel härav är ca 1/4. Det är mot denna bakgrund av största
vikt att den offentliga upphandlingen sker i rationella former och till
lägsta möjliga kostnad.

Sedan lång tid tillbaka har för statliga myndigheter funnits enhetliga
upphandlingsregler. De riktlinjer för den statliga upphandlingen som
föreslås i propositionen utgör ett ytterligare steg i strävandena att finna
rationella och smidiga former för upphandlingen, till fördel såväl för
upphandlande myndighet som för anbudsgivare och leverantörer. Det av
1968 års upphandlingskommitté utarbetade förslaget till ny upphandlingskungörelse,
vilket i sina huvuddrag förordas i propositionen, bör ses
mot denna bakgrund. De nya upphandlingsreglerna avses gälla all
upphandling, sålunda även upphandling av tjänster. De upphandlingsvägar
som kan väljas av myndighet preciseras i förslaget till tre huvudformer.
Myndighet skall välja den upphandlingsform som med hänsyn till kravet
på affärsmässighet i varje särskilt fall prövas lämplig. Detta innebär
jämfört med gällande regler en ökad grad av handlingsfrihet för
myndighet vid val av upphandlingsform.

Utskottet tillstyrker de riktlinjer för offentlig upphandling som
kommer till uttryck i propositionen. Detta innebär att affärsmässighet
liksom hittills skall vara den grundläggande principen. Vid konflikter med
andra av statsmakterna uppställda mål bör dock en avvägning av
affärsmässigheten mot dessa kunna ske. Denna samlade bedömning bör
komma till stånd genom att dessa ärenden underställs Kungl. Maj ds
prövning. Ökad samordning inom den offentliga upphandlingen eftersträvas.
Särskilt förtjänstfullt och nödvändigt finner utskottet det vara att
enhetliga regler för hela den offentliga upphandlingen nu kommer till
stånd.

I det följande tar utskottet upp frågor som aktualiserats i motionerna.

I den vid riksdagens böljan väckta motionen 552 hemställs om

FiU 1973:27

7

förslag till åtgärder för att åstadkomma friare upphandlingsformer. I den
mån nuvarande upphandlingskungörelse tillämpats på sätt som motionärerna
gör gällande — en tillämpning som står i strid med såväl ord som
anda i kungörelsen — så torde propositionen ge klart besked om att inte
endast pris utan bl. a. också kvalitet, bedömningen av anbudsgivarens
förmåga att fullgöra sina åtaganden och den erbjudna servicen bör vägas
in vid bedömningen av mest fördelaktiga anbud. I vissa hänseenden
innebär de nya riktlinjerna otvivelaktigt att friare former för upphandling
även formellt skapas. Motionens syfte torde därmed ha tillgodosetts.

I motionen 1899 begärs att 16 § i kommittéförslaget till kungörelse
om upphandling för statens behov även skall gälla reglementet för
kommunal upphandling samt att paragrafen utformas så att handläggande
tjänsteman vid avvägning mellan olika anbud även åläggs att ta hänsyn till
det på olika sätt förmånligaste anbudet.

16 § i kungörelseförslaget har följande lydelse:

Vid jämförelse mellan anbud från anbudsgivare som är skattskyldig
enligt förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt och
anbudsgivare som ej är skattskyldig enligt nämnda förordning skall
sistnämnda anbudsgivares anbud vara beräknat så att däri ingår belopp
motsvarande den mervärdeskatt anbudsgivare haft att erlägga, om han
varit skattskyldig.

Utskottet vill i anslutning till vad som anförs i motionens motivering
först peka på att vare sig upphandlingskungörelsen eller det föreslagna
reglementet kan reglera andra förhållanden än de som innebär upphandling
på en marknad. Om en myndighet eller en kommun utför arbete
i egen regi kan detta inte bli föremål för stadgande i upphandlingssammanhang.
Den av motionärerna uppmärksammade frågan har emellertid
giltighet även då kommun upphandlar från annan kommun eller i
vissa fall från staten. Kommittén som prövat frågan har inte påfordrat
motsvarande stadgande i förslaget till reglemente för kommunal
upphandling som 16 § i förslaget till kungörelse. Man kan enligt
utskottets mening inte i ett reglemente av detta slag, som föreslås antaget
av varje kommunfullmäktige och landsting, bygga in åläggande om att
kommun i vissa fall skall anta anbud som inte är det för kommunen mest
fördelaktiga.

Den av motionärerna uppmärksammade frågan återgår enligt utskottets
mening på gällande bestämmelser om skattskyldighet enligt förordningen
om mervärdeskatt. Den torde i det sammanhanget komma att
prövas av riksdagen i anslutning till väckta motioner (1973:1048 och
1056) och till aviserad proposition i anledning av företagen översyn av
mervärdeskatten (Ds Fi 1973:3).

Vad angår statlig tjänstemans skyldighet att vid jämförelse mellan
anbud verkligen iaktta vad som föreslås stadgat i § 16 torde detta vara
självklart med hänsyn till att paragrafen redovisas under rubriken
Prövning av anbud samt av vad som i övrigt stadgas i förslaget till
kungörelse.

1 motionen 1899 yrkas vidare att upphandlingsreglerna för stat och

FiU 1973:27

8

kommun ges precisare innehåll för de fall de affärsmässiga principerna
frångås av regionalpolitiska skäl samt ytterligare att anbudsgivare som
skulle kommit i fråga vid en affärsmässig bedömning men avvisats på
grund av regionalpolitiska hänsyn erhåller ersättning för de kostnader
anbudsgivningen medfört.

Först bör påpekas att avsteg från affärsmässiga principer av regionalpolitiska
skäl torde vara aktuella endast vid upphandling för statens
räkning. Remissmyndigheterna har allmänt tillstyrkt att de undantag som
kan komma i fråga från affärsmässigheten bör förbehållas Kungl. Maj:t.
Förslaget i propositionen utgår härifrån. Som anförs i propositionen är
det knappast möjligt att annat än i begränsad utsträckning genom
preciserade regler för upphandlande myndighet ange de fall, då ärenden
bör underställas Kungl. Maj:t för en mer samlad avvägning mellan
affärsmässiga och andra hänsyn, t. ex. regionalpolitiken. Generella regler
skulle också enligt utskottets mening riskera att leda till en formalisering
av handläggningen av dessa frågor på myndighetsnivå, som skulle kunna
försena och försvåra upphandlingen. Självfallet bör de möjligheter tas till
vara som kan föreligga att för enskild myndighet utfärda anvisningar i
fråga om när ärende bör underställas Kungl. Maj:t.

Vad slutligen beträffar frågan om kompensation för anbudskostnader
till företag som i sådant sammanhang kan komma att förbigås vid
upphandlingen, synes ett sådant krav vara mycket svårt att tillgodose. Att
ens avgöra i vilka fall affärsmässighet frångåtts vid den slutliga upphandlingen
kan vara svårt. Att beräkna ett företags kostnader för att ha
deltagit i anbudsgivningen innebär inte mindre problem. Det ligger i
statens eget intresse att se till att de avsteg från affärsmässigheten som
kan komma i fråga sker i sådana former och med beaktande av sådan
restriktivitet att inte konkurrensen försämras och därmed upphandlingen
långsiktigt fördyras.

I motionerna 1900 och 1901 yrkas på att det område, där särskilda
regionalpolitiska hänsyn bör tas vid upphandlingen, avgränsas på annat
sätt än till de fyra nordligaste länen.

I motionen 1900 begärs att jämväl Gotlands län skall betraktas som
sådant särskilt område och i motionen 1901 föreslås Gävleborgs län
inbegripet.

Vad som i propositionen exklusivt föreslås i fråga om de fyra
nordligaste länen är administrativa åtgärder i form av särskilda förteckningar
över företagens produktionskapacitet m. m., skyldighet att infordra
anbud från företag som i dessa förteckningar framstår som
potentiella leverantörer samt förtur vid lika anbud. Detta utesluter inte, i
fall som underställs Kungl. Maj:t, att regionalpolitiska hänsyn kan tas vid
upphandling från företag i andra delar av landet, där regionalpolitiska
motiv bör väga tungt, t. ex. i det inre stödområdet i övrigt eller på
Gotland. Utskottet vill också erinra om att förslagen i propositionen
innebär att åtgärder vidtas för att stödja mindre och medelstora företag i
hela landet i upphandlingssammanhang. Det synes vara en praktisk
lämplighetsfråga huruvida de åtgärder som därutöver föreslås för de fyra

FiU 1973:27

9

nordligaste länen kan utsträckas till att gälla även andra områden, där
särskilda regionalpolitiska hänsyn bör tas, t. ex. Gävleborg och Gotland.
Dessa möjligheter torde få prövas av Kungl. Maj:t vid tillämpningen av
det i propositionen skisserade förfarandet.

Vad utskottet nu anfört i fråga om särskilda regionalpolitiska hänsyn
vid statlig upphandling bör tillsammans med utskottets synpunkter i
övrigt ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört i anledning av propositionen 1973:73 samt
motionerna 1973:552, 1899, 1900 och 1901.

Stockholm den 8 maj 1973

På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande vid beslutet: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i
Harplinge (c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i
Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), Möller (fp), Fågelsbo (c), Brundin
(m), fru Thorsson (s), herrar Gadd (s), Fridolfsson i Stockholm (m) och
Nilsson i Visby (s).