Finansutskottets betänkande nr 2 år 1973	FiU 1973:2
Nr 2
Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 7 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956: 236) jämte motioner.
Propositionen
I propositionen 1973: 7 har Kungl. Majit (handelsdepartementet) före- slagit riksdagen att godkänna Kungl. Maj:ts förordnande den 21 decem- ber 1972 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen.
Den 21 december 1972 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (1972: 807) om tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956: 236). 1 kungörel- sen förordnades, med stöd av 1 § tredje stycket allmänna prisreglerings- lagen, att 2—4, 6, 8 och 9 §§ samma lag skulle äga tillämpning till och med den 20 december 1973. Med stöd av 3 § prisregleringslagen har Kungl. Maj:t den 21 decem-ber 1972 utfärdat kungörelse (1972: 808) om prisstopp. Prisstoppet avser vissa viktigare livsmedel, nämligen kött, fläsk och charkuterivaror, mjölk, grädde och ost.
Bakgrunden till beslutet om prisstopp redovisas i propositionen på följande sätt. Under tiden januari—november 1972 steg prisnivån i kon- sumentledet med i genomsnitt 4,7 %. Priserna i dagligvaruhandeln, dvs. främst livsmedelspriserna, steg väsentligt snabbare, nämligen med 7,4 %, varav 3,0 procentenheter kan hänföras till jordbruksregleringen. I början av december träffades uppgörelse om priser på jordbrukspro- dukter från den 1 januari 1973. Detta skulle leda till höjningar av kon- sumentpriserna på främst mjölk, ost, kött och fläsk. Regeringen fann, att en ytterligare höjning av livsmedelspriserna utöver den förhållandevis kraftiga prisstegring, som redan tidigare ägt rum, skulle leda till en höj- ning av konsumentprisnivån, som särskilt med hänsyn till barnfamiljer och låginkomsttagare inte kunde godtas.
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner. 1973: 66 av herr Levin (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att prisstoppet på livsmedel avvecklas senast den 1 juli 1973. 1973: 124 av herr Levin (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna att de statliga taxorna ej bör få höjas före den 1 juli 1975. 1973: 987 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksda-gen i anledning av propositionen nr 7 hemställer hos regeringen att till-
1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 2

FiU 1973:2

lämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas att gälla alla
varor och tjänster.

1973: 1037 av herr Kronmark m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att prisstoppet på vissa livsmedel
ej bör förlängas efter den 1 juli 1973.

I motionen 1973: 66 anförs att prisstopp är en föga effektiv prisregulator
som i sig rymmer åtskilliga olägenheter och orättvisor. Enligt motionären
kan en så ensidig åtgärd som ett prisstopp få synnerligen negativa
och orättvisa följder för det led inom näringslivet som drabbas. Med
hänvisning till en av motionären väckt motion om avveckling av moms
på livsmedel föreslås riksdagen besluta att prisstoppet på livsmedel avvecklas
senast den 1 juli 1973.

I motionen 1973: 124 anförs att taxeökningarna är väsentligt större än
prisökningarna i allmänhet och att de statliga verken gått i spetsen för
utvecklingen. Mot den bakgrunden är det motiverat att verka för ett
taxestopp och påyrka rationaliseringar och effektivare organisation inom
verken i syfte att hålla kostnaderna nere.

I motionen 1973: 987 anför motionärerna att prisstoppet enligt deras
mening blivit alltför begränsat till sin omfattning. Kraftiga prisstegringar
har förekommit såväl inom det s. k. dagligvaruområdet som inom andra
konsumtionsområden. En politik måste föras som gör slut på prisstegringarna.
Första steget i en sådan politik är en utvidgning av prisstoppet
så att det inte enbart gäller vissa baslivsmedel utan alla varor.

I motionen 1973: 1037 anförs att konsumentprisnivåns utveckling i
Sverige inte varit ogynnsammare än i andra länder. Snarare har det varit
tvärtom. Beslutet om prisstopp på vissa jordbruksreglerade varor synes
från den utgångspunkten vara tillkommet mera av politiska än av
ekonomiska skäl. Prisstoppet torde också komma att medföra att prisrelationerna
mellan prisstoppade och andra varor förändras.

Det finns dock, anför motionärerna, orsak att söka angripa prisutvecklingen
för vissa viktiga livsmedel, eftersom i första hand barnfamiljer
och låginkomsttagare drabbas hårt. De föreslår därför att den budgetfinansiering
på 223 milj. kr. — räknat per kalenderår 1973 — som
föreslagits i proposition, skall gälla till den 30 juni, vilket innebär att
kostnaderna för statsverket kan nedbringas till 110 milj. kr. Från den 1
juli 1973 vill motionärerna skapa utrymme för jordbruksavtalet att gälla
enligt riksdagens tidigare fattade beslut genom att slopa momsen på
konsumtionsmjölk och grädde.

Utskottet

Allmänna prisregleringslagen är en fullmaktslag, som under vissa förutsättningar
ger Kungl. Maj:t möjlighet att införa olika former av prisreglering.
Förutsättningarna för tillämpning av lagen anges i 1 §. Para -

FiU 1973: 2

grafens första och andra stycken avser fall av krig och krigsfara. I paragrafens
tredje stycke föreskrivs, att Kungl. Maj:t kan förordna om tilllämpning
av lagens bestämmelser även i det fall att av annan orsak än
krig eller krigsfara betydande fara har uppkommit för allvarlig stegring
av det allmänna prisläget inom riket. Sådant förordnande skall gälla för
viss tid, högst ett år varje gång. Förordnandet skall underställas riksdagen
inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad
från början av nästkommande session. Om riksdagen inte inom två månader
från det underställningen skedde gillar förordnandet, är detta förfallet.

Bestämmelser om formerna för prisreglering finns i 2—9 §§ prisregleringslagen.
Enligt 3 § kan Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer förordna om stoppris på viss förnödenhet eller tjänst.
Detta innebär, att den som frivilligt säljer förnödenheten eller frivilligt
utför tjänsten inte utan tillstånd får överskrida det pris, vilket han tilllämpade
den dag som anges i förordnandet. Föreskrift om stoppris skall
gälla för viss tid, högst sex månader. Tiden kan förlängas, varje gång
mod högst sex månader. Om ett gällande stoppris finnes vara högre än
som kan anses skäligt, kan föreskrift meddelas om skälig sänkning av
priset (3 § 2 morn.).

Enligt nu föreliggande uppgifter från pris- och kartellnämnden steg
den allmänna prisnivån i konsumentledet under år 1972 med ca 5,1 %.
I dagligvaruhandeln steg priserna med 7,9 %. Av denna höjning kan
3,0 procentenheter hänföras till effekter av jordbruksavtalet. Prisstoppet
omfattar en dryg fjärdedel av konsumtionen av s. k. dagligvaror.

Utskottet har intet att erinra mot de i propositionen anförda motiven
för tillämpning av prisregleringslagen och det införda prisstoppet. Genom
sin tyngd i hushållsbudgeten har livsmedelspriserna stor betydelse
för den allmänna prisnivåns utveckling. Prishöjningar på livsmedel spelar
sålunda en betydande roll i den allmänna debatten. Inte minst härigenom
föreligger risk för att prisstegringar på livsmedel utlöser kompensationskrav
och prisstegringstendenser på andra områden. Genom att
huvudparten av kompensationen till jordbrukarna nu föreslås överförd
i andra former än genom höjda priser på dagligvaror undviks också vissa
sekundära prisstegringseffekter i senare led av distributionskedjan till
konsumenterna. Från stabiliseringssynpunkt bör detta få gynnsamma
verkningar.

Utskottet är väl medvetet om att prisstopp inte kan ersätta de traditionella
stabiliseringspolitiska medlen. Prisreglerande åtgärder kan emellertid
i vissa lägen ge rådrum för att överväga andra åtgärder som kan
komma i fråga för att håUa tillbaka prisstegringarna. Ett begränsat prisstopp
på vissa nyckelvaror kombinerat med andra åtgärder kan också
som redan nämnts vara verkningsfullt för att hejda en befarad prisstegringsprocess.

Utskottet tillstyrker sålunda att riksdagen godkänner Kungl. Maj:ts

FiU 1973: 2

förordnande den 21 december 1972 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen.

I motionen 1973: 66 föreslås riksdagen besluta att prisstoppet på livsmedel
avvecklas senast den 1 juli 1973. Riksdagen kan upphäva prisstoppet
genom att ogilla Kungl. Maj:ts förordnande om tillämpning av allmänna
prisregleringslagen. Yrkande härom har inte framställts. Omfattningen
av och formerna för prisregleringen ankommer enligt lagen på
Kungl. Maj:t att fastställa. Om riksdagen vill påverka prisregleringen
torde detta lämpligen böra ske genom att riksdagen uttalar sig i viss riktning.

I motionen 1973: 1037 begärs ett riksdagens uttalande att tiden för
prisstoppet icke skall förlängas. Kungl. Maj:ts kungörelse (1972: 808)
om prisstopp på vissa livsmedel gäller till utgången av juni 1973. Enligt
utskottets mening är det i enlighet med vad som anförts i propositionen
rimligt att prisstopp på livsmedel kan gälla även efter juni månads utgång
så att effekterna per den 1 juli 1973 av gällande jordbruksavtal kan
täckas på motsvarande sätt som föreslås ske från årets början.

Mot bakgrund av vad som sålunda anförts avstyrker utskottet bifall
till motionen 1973: 1037 liksom till motionen 1973: 66.

I motionen 1973: 124 begärs att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till
känna att de statliga taxorna ej bör få höjas före den 1 juli 1975. Nu gällande
prisstopp avser vissa livsmedel. Om den situationen skulle uppkomma
att av samhällsekonomiska skäl prisstoppet eller annan form av prisreglering
anses böra utvidgas till fler konsumtionsområden torde liksom
vid tillämpningen av allmänna prisregleringslagen hösten 1970 frågan
om reglering av statliga taxor få tas upp till prövning.

För närvarande framstår emellertid frågan om utvidgning av prisstoppet
till samtliga varor och tjänster inte som aktuell. Utskottet förutsätter
att Kungl. Maj:t liksom hittills följer utvecklingen på pris- och taxeområdet
med största uppmärksamhet och föranstaltar om åtgärder, om
så skulle bedömas erforderligt.

Med vad nu anförts har utskottet tagit ställning till yrkandena i motionerna
1973: 124 och 987. Yrkandena avstyrks.

Den föreslagna formen för ersättning till jordbrukarna under år 1973
beräknas i propositionen 1973: 6 medföra en ökning av statens utgifter
med ca 360 milj. kr., som finansutskottet anser erforderligt att kompensera
med finanspolitiska åtgärder. Skatteutskottet behandlar förslag härom.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner Kungl. Maj:ts förordnande den 21 december
1972 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen,

2. att riksdagen avslår motionen 1973: 66,

3. att riksdagen avslår motionen 1973: 1037 såvitt nu är i fråga,

4. att riksdagen avslår motionen 1973: 124,

5. att riksdagen avslår motionen 1973: 987.

F1U 1973: 2 5

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Stockholm den 31 januari 1973

På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge
(c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Burenstam Linder (m),
Larsson i Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), Möller (fp), Josefsson i
Halmstad (s), Fågelsbo (c), Brundin (m), fru Thorsson (s) och herr Gadd

(s).

Reservationer

1. beträffande ärendets bordläggning av herrar Burenstam Linder
(m) och Brundin (m) som med följande motivering hemställer att ärendet
icke bör avgöras efter endast en bordläggning:

”Riksdagens handläggning av föreliggande frågor har forcerats på ett
sätt som enligt vår mening förhindrat en grundlig och samordnad utskottsberedning.
Att därtill driva fram en exceptionellt snabb behandling
i kammaren — utan att vägande skäl därför föreligger — anser vi ej
bör komma i fråga.”

2. beträffande utskottets motivering av herrar Burenstam Linder (m)
och Brundin (m) som anser att den del av utskottets yttrande som på
s. 3 börjar med ”Utskottet har” och på s. 4 slutar med ”förslag härom”
bort ersättas med text av följande lydelse:

”Om ett fullföljande av jordbruksavtalet med kompensation till jordbrukarna
fått ge utslag i höjda livsmedelspriser skulle prishöjningen ha
skett per 1/1 1973 motsvarande drygt 1 procent av priserna inom dagligvaruhandeln.
Utskottet finner det tveksamt om en sådan prisökning
— jämförd med nyssnämnda prisstegring inom samma område med 7,9
procent under 1972 — kan anses fylla de krav som i prisregleringslagen
uppställts för dess tillämpning nämligen att 'fara har uppkommit för
allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom riket’. Kungörelsen
måste därför anses vara utfärdad på juridiskt och politiskt bräcklig
grund.

Utskottet vill också framhålla att det av regeringen tillgripna prisstoppet
på vissa livsmedel föranleder icke oväsentliga administrativa
svårigheter för att kunna kontrolleras. Vidare leder det till betydande
förändringar av de före prisstoppet gällande konkurrensförutsättningarna
genom att detaljhandelsföretag med olika sortiment får olika möjligheter
att kompensera kostnadsökningar genom prishöjningar på icke
prisstoppsomfattade varor. Detta får negativa konsekvenser i första

FiU 1973: 2

hand för den livsmedelshandel som bedrives i kvartersbutiker och glesbygdsbutiker.

Utskottet är också medvetet om att prisstopp inte kan ersätta de
traditionella stabiliseringspolitiska medlen. Då emellertid prisreglerande
åtgärder av tillfällig karaktär i vissa lägen kan ge rådrum för att överväga
andra åtgärder som kan komma ifråga för att hålla tillbaka prisstegringar
vill utskottet — trots redovisad tveksamhet — icke motsätta
sig Kungl. Maj:ts förordnande den 21 december om tillämpning av allmänna
prisregleringslagen. En ytterligare anledning att trots de juridiska
betänkligheterna nu ej motsätta sig att lagen om allmän prisreglering
tillämpats är att prisstopp redan utfärdats genom kungl, kungörelse.

I motionen 1973: 66 föreslås riksdagen besluta att prisstoppet på livsmedel
avvecklas senast den 1 juli 1973. Riksdagen kan upphäva prisstoppet
genom att ogilla Kungl. Maj:ts förordnande om tillämpning av
allmänna prisregleringslagen. Yrkande härom har inte framställts. Omfattningen
av och formerna för prisregleringen ankommer enligt lagen
på Kungl. Maj:t att fastställa. Om riksdagen vill påverka prisregleringen
torde detta lämpligen böra ske genom att riksdagen uttalar sig i viss
riktning.

I motionen 1973: 1037 begärs ett riksdagens uttalande att tiden för
prisstoppet icke skall förlängas efter den 1 juli 1973. I samma motion
yrkas också att konsumtionsmjölk och grädde undantages från mervärdeskatt
fr. o. m. 1 juli 1973 Denna senare fråga, som gäller formen
för uppfyllande av jordbruksavtalets kompensationsregler, behandlas av
skatteutskottet. Utskottet finner med hänsyn till de olägenheter som är
förknippade med ett längre prisstopp starka skäl tala för att, som motionärerna
föreslår, upphäva prisstoppet vid halvårsskiftet. Möjligheter
för riksdagen att återkomma till frågan om prisstoppets varaktighet
och formen för kompensation till jordbruket föreligger emellertid såväl
i samband med den aviserade propositionen om prisregleringen på
jordbrukets produkter som i samband med kompletteringspropositionen.

Mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört finner utskottet inte
skäl att nu tillstyrka yrkandena i motionerna 1973: 1037 och 1973: 66.

I motionen 1973: 124 begärs att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till
känna att de statliga taxorna ej bör få höjas före den 1 juli 1975. Nu
gällande prisstopp avser vissa livsmedel. Om den situationen skulle uppkomma
att av samhällsekonomiska skäl prisstoppet eller annan form av
prisreglering anses böra utvidgas till fler konsumtionsområden torde
liksom vid tillämpningen av allmänna prisregleringslagen hösten 1970
frågan om reglering av statliga taxor få tas upp till prövning.

För närvarande framstår emellertid frågan om utvidgning av prisstoppet
till samtliga varor och tjänster inte som aktuell. Utskottet förutsätter
att Kungl. Majit liksom hittills följer utvecklingen på pris- och
taxeområdet med största uppmärksamhet och föranstaltar om åtgärder,
om så skulle bedömas erforderligt.

FiU 1973: 2

Med vad utskottet nu anfört har utskottet tagit ställning till yrkandena
i motionerna 1973: 124 och 987. Yrkandena avstyrks.

Den koppling som ägt rum mellan fullföljande av jordbruksavtalet
och prisstoppet är oegentlig. De har intet med varandra att göra. Den
genom trepartiuppgörelsen mellan socialdemokrater, centerpartiet och
folkpartiet föreslagna formen för kompensation till jordbrukarna under
året 1973 beräknas i propositionen 1973: 6 medföra en ökning av statens
utgifter med ca 360 miljoner kronor. Mot bakgrund av den kvardröjande
arbetslösheten och den låga aktiviteten i den svenska ekonomin
finns enligt utskottets mening ej skäl att genom nya skatter finansiera
den del av dessa utgifter som faller på innevarande budgetår. Huruvida
särskilda finanspolitiska åtgärder erfordras för utgiftstäckning för
budgetåret 1973/74 kan inte bedömas i dag. Bedömningen härav bör
rimligen anstå till riksdagens behandling av kompletteringspropositionen.
”

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730045