Finansutskottets betänkande nr 13 år 1973

FiU 1973:13

Nr 13

Finansutskottets betänkande i anledning av motion angående SEA-systemets
konsekvenser för riksdagen.

I motionen 1973:986 av herrar Gadd (s) och Ekström (s) hemställs att
riksdagen tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgift att kartlägga
konsekvenserna för riksdagen av ett genomförande av det så kallade
SEA-systemet samt om nödvändigt framlägger förslag till åtgärder.

Motionärerna erinrar om att ett nytt ekonomi-administrativt system,
det s. k. SEA-systemet, sedan ett antal år utvecklas inom den statliga
förvaltningen.

Detta nya system innefattar hela den ekonomiska beslutsprocessen
inom den statliga förvaltningen från planering och budgetering till
redovisning och revision. Genom tillgången på moderna datorer kan
därför i framtiden mycket komplicerade planeringsarbeten utföras, som
sannolikt leder till en ökad effektivitet i statsförvaltningen.

Det nya ekonomi-administrativa systemet skulle kunna leda till
allvarliga konsekvenser om riksdagen inte i tid anpassar sitt eget arbete
till dessa nya förutsättningar.

Syftet med den nya tekniken är att föra beslut av teknisk natur allt
längre ner i den statliga hierarkin, så att statsmakterna skulle få möjlighet
att helt ägna sig åt de politiska avgörandena. Den nya tekniken leder
emellertid till att de statliga myndigheterna börjar att utföra sitt
planeringsarbete på mycket lång sikt. Fem år är en vanlig planeringsperiod
numera, och ambitioner finns på sina håll att lägga upp längre
planeringsperioder. Skulle detta bli en realitet löper riksdagen en allvarlig
risk att bli överkörd av byråkratin. Det nuvarande riksdagsarbetet är till
mycket stor del koncentrerat till det närmast liggande budgetåret. När
hela den statliga förvaltningen övergått till att realiter planera på
flerårssikt tvingas riksdagen, om den endast planerar för ett budgetår i
taget, att acceptera de förslag byråkratin lagt. Det är enligt motionärerna
av vikt att riksdagen i tid inrättar sitt eget arbete så att den motverkar att
de långa planeringsperioderna ute hos myndigheterna låser riksdagen.
Grundlagberedningen har i sitt betänkande om en ny regeringsform visat
på möjligheter för riksdagen att anpassa sina arbetsformer till en ny tids
krav. Beredningen nämnde bl. a. den nya utskottsindelningen, som
möjliggör för riksdagen att löpande följa planeringsarbetet ute hos
myndigheterna. Eftersom utskotten är indelade efter ämnen, borde denna
nya indelning i sig kunna bli använd för en riksdagens medverkan i den
långsiktiga statliga planeringen, som är den absoluta förutsättningen för
att ett folkstyre skall gälla även fortsättningsvis.

1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 13

FiU 1973:13

2

Utskottet. Statens ekonomi-administrativa system (SEA) utgör en
sammanfattande beteckning på de verksamheter som utvecklats för en
enhetlig ekonomiadministration inom statsförvaltningen. Systemet innefattar
hela kedjan av metoder och rutiner, från verksamhetsplanering och
budgetering till redovisning, resultatanalys och revision.

Motionärerna anför att syftet med den nya tekniken är att föra ned
beslut av teknisk natur till lägre beslutsnivåer så att statsmakterna skall få
möjlighet att helt ägna sig åt de politiska avgörandena. Arbetsmetoderna
leder emellertid också till att de statliga myndigheterna planerar på
mycket lång sikt. Riksdagen måste inrätta sitt eget arbete med hänsyn
härtill.

Motionärerna berör enligt utskottets mening ett viktigt avsnitt av den
statliga beslutsprocessen. Utskottet har haft anledning beröra vissa
aspekter på den långsiktiga statliga planeringen i tidigare sammanhang
(FiU 1972:38). Bl. a. pekades därvid på det nya planerings- och
budgeteringssystem som tillämpas inom försvarets område fr. o. m.
innevarande budgetår. Särskilt intresse i sammanhanget har de former för
vidgad parlamentarisk insyn i planeringsprocessen inom försvaret, varom
statsmakterna beslutat (prop. 1972:103, FöU 1972:23, rskr 309).

Principiella överväganden rörande riksdagen och den långsiktiga
planeringen återfinns i grundlagberedningens huvudbetänkande (SOU
1972:15). Beredningen anför i fråga om långsiktsplaneringens konsekvenser
för riksdagens arbete bl. a. följande (s. 114):

Tidigare torde det ej sällan ha ansetts naturligt att flerårsplaneringen
sköttes av regeringen och den underlydande administrationen. Inget
kunde ju ändå genomföras innan riksdagen beviljat anslag. Numera har
man alltmera betonat dels ettårsbudgetens faktiska bundenhet och dels
behovet av långsiktighet i statsmakternas handlande. Om de årliga
budgetbesluten i realiteten mest har karaktär av verkställighetsbeslut i
förhållande till tidigare fattade, långsiktigare avgöranden borde det i
princip företrädesvis vara de senare som riksdagen ägnar sin uppmärksamhet
åt. Så sker också redan nu i betydande utsträckning. Men man
skulle kunna hävda att spörsmålet får skärpt aktualitet i den mån
systematisk långtidsplanering eller systematiska långtidsstudier alltmer
skulle genomföras på regerings- och myndighetsnivå. I så fall kan inte
riksdagen begränsa sin horisont till ett å ett och ett halvt års sikt. Om så
skedde skulle riksdagens överväganden bli mer bundna än regeringens och
myndigheternas.

Budgetutredningen har i sin rapport Reformerat budgetsystem tagit
upp hithörande frågor. Under avsnittet Riksdagen och planeringssystemet
framhåller utredningen det angelägna i att riksdagen erhåller samma
planeringshorisont som regeringen och myndigheterna. Riksdagens medverkan
i planeringsprocessen bör ske genom ett insynsförfarande. Bland
vägar som utredningen anser möjliga att beträda är mer utförliga
perspektiv- och programstudier i budgetpropositioner, ”hearings” i
utskotten och regeringens anlitande av enskilda riksdagsledamöter i
planeringsarbetet.

Finansutskottet finner det uppenbart att de i motionen väckta

FiU 1973:13

3

problemen erfordrar förändringar i riksdagens egna arbetsformer. I viss
utsträckning torde detta ha skett, bl. a. genom att den nya utskottsorganisationen
möjliggör en mer kontinuerlig bevakning av sammanhängande
planeringsområden.

Vissa av de hithörande frågorna torde komma att behandlas av
riksdagen i samband med förslaget till nya grundlagar. Andra frågor åter
torde aktualiseras först i samband med resultatet av budgetutredningens
arbete. Frågornas vikt och riksdagens egenansvar för sina arbetsformer
motiverar enligt utskottet att riksdagen i särskild ordning överväger
effekterna för riksdagens arbetsformer av en långsiktig statlig planering.
Med hänsyn till att utredningsarbete av närbesläktad art redan påbörjats
(riksdagens informationsutredning resp. översyn av utskottens personalorganisation)
och eftersom riksdagsbehandlingen av förslaget till nya
grundlagar m. m. bör avvaktas innan slutlig ställning tas i dessa frågor,
torde det få ankomma på talmanskonferensen att avgöra i vilka former
det av motionärerna aktualiserade utredningsarbetet lämpligen bör
bedrivas.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1973:986 och i enlighet
med vad utskottet anfört uppdrar åt talmanskonferensen att
låta överväga konsekvenserna för riksdagens arbetsformer av
en långsiktig statlig planering.

Stockholm den 20 mars 1973

På finansutskottets vägnar
SIGFRID LÖFGREN

Närvarande: herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Knut
Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Åsling
(c), Jansson (s), Möller (fp), Josefsson i Halmstad (s), Fågelsbo (c), Arne
Pettersson i Malmö (s), Brundin (m), Gadd (s), Wictorsson (s) och
Fridolfsson i Stockholm (m).

GOTAB 73 3506 S Stockholm 1973