Socialutskottets betänkande nr 5 år 1972 SoU 1972: 5

Nr 5

Socialutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar för budgetåret 1972/73
inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

DRIFTBUDGETEN

FEMTE HUVUDTITELN
Socialdepartementet m. m.

1. Socialdepartementet m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
i propositionen 1972: 1 bilaga 7 under punkterna A 1-A 4 (s. 15-17)
framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Socialdepartementet ett förslagsanslag av 7 240 000 kr.,

2. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 7 800 000 kr.,

3. till Försöksverksamhet m. m. ett reservationsanslag av
2 000 000 kr.,

4. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 300 000 kr.
Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer m. m.

2. Allmänna barnbidrag. Kungl. Maj:t har under punkten C 1 (s. 35-36)
föreslagit riksdagen att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1972/73
anvisa ett förslagsanslag av 2 170 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1972: 466 av herr Börjesson i Falköping (c) och fröken
Andersson i Stockholm (c) hemställs att riksdagen beslutar att barn som
huvuddelen av året vistas på specialskola i bambidragshänseende skall
vara jämställt med barn som är inackorderat vid nomadskola.

2. I motionen 1972: 467 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till en plan för familjepolitiken
innehållande utbyggnad av de allmänna barnbidragen, värdesäkring
av barnbidragen, översyn av stödet till familjer med låg inkomst
och flera barn samt införande av vårdnadsbidrag i enlighet med vad i
motionen anförts.

3. I motionen 1972:471 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen måtte besluta om indexreglering av de allmänna barnbidragen
att gälla från och med nästa budgetår.

1 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 5

SoU 1972:5

Utskottet

I motionen 1972:471 yrkas att barnbidragen skall indexregleras från
och med nästa budgetår.

Familjepolitiska kommittén kommer att ta upp till behandling frågan
om värde- och standardbeständighet av de familjepolitiska förmånerna.
Med hänvisning härtill har riksdagen under en följd av år avslagit
motionsyrkanden om indexreglering av barnbidragen. Riksdagen har
därvid framhållit att dessa tills vidare bör höjas genom särskilda beslut.
Inte heller i år finns det enligt utskottets mening anledning att inta annan
ståndpunkt i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionen 1972: 471.

I motionen 1971: 467 yrkas att riksdagen skall anhålla om förslag till
en plan för familjepolitiken. Planen skulle avse utbyggnad och värdesäkring
av de allmänna barnbidragen, översyn av stödet till barnfamiljer med
låg inkomst och flera barn samt införande av vårdnadsbidrag. Detta bidrag
skulle utformas så att det så långt möjligt ger föräldrarna valfrihet
mellan hemarbete och förvärvsarbete.

Inom några månader kommer familjepolitiska kommittén att redovisa
huvuddelen av sitt omfattande uppdrag. Med utgångspunkt från att
de allmänna barnbidragen alltjämt skall bilda stommen i konsumtionsstödet
åt barnfamiljerna skall kommittén överväga samhällets totala stöd
åt barnfamiljerna. Huvuduppgiften skall därvid vara att undersöka effektiviteten
av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning
och avvägning inom ramen för vissa alternativ för det totala stödet.
Det anges i kommitténs direktiv att familjepolitiken bör differentieras så
att stödet sätts in när och där behovet är störst. Med hänsyn till vad
som sålunda redovisats om kommitténs uppdrag kan man räkna med
att kommitténs slutbetänkande kommer att ge en samlad bild av utbyggnadsmöjligheterna
på området. Som socialutskottet framhöll hösten
1971 vid behandlingen av förslaget om höjda bostadstillägg för barnfamiljer
får statsmakterna med utgångspunkt från förslagen i betänkandet -med beaktande av kommande remissyttranden och under hänsynstagande
till de resurser som kan ställas till förfogande - ta ställning till vilka av
förslagen som kan genomföras. Med hänsyn till det anförda och med
beaktande av att även andra utredningar, bland dem 1968 års bamstugeutredning,
arbetar med uppgifter som är av särskild betydelse för
barnfamiljerna avstyrker utskottet motionen 1972: 467 om en plan för
bamstödets utbyggnad.

Barnbidraget utgår inte för kvartal, vid vars ingång kostnaderna för
ett barns vård på anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt bestrids
av statsmedel. Från denna regel gäller det undantaget, att bidrag utbetalas
för tid, då barnet är inackorderat vid nomadskola.

Beträffande barn som är syn- eller hörselskadade och som därför går
på statlig specialskola framhålls i motionen 1972: 466 att de fasta kost -

SoU 1972:5

naderna för vårdnadshavare är ungefär lika stora som beträffande hemmavarande
barn. Barnen besöker nämligen i regel sina föräldrahem
varje eller varannan veckohelg samt under sommaren. Med hänsyn till
nu angivna omständigheter anser motionärerna det skäligt att barnbidrag
utgår för barn på statlig specialskola i likhet med vad som gäller för
barn som är inackorderat vid nomadskola. I motionen yrkas lagändring
i enlighet härmed.

Utskottet vill först erinra om att rätten till barnbidrag bedöms med
utgångspunkt från förhållandena vid ingången av varje kvartal. Detta
innebär att för en elev vid specialskola, som tillbringar jul- och sommarferier
i sitt hem, barnbidrag utgår för halva året. Detta utesluter inte att
det kan finnas skäl att närmare överväga frågan huruvida en elev vid specialskola
bör erhålla barnbidrag hela året. Enligt vad utskottet inhämtat
kommer familjepolitiska kommittén att i sitt slutbetänkande behandla
även denna fråga. Motionen påkallar därför inte någon åtgärd från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker motionen 1972: 466.

Utskottet hemställer

1. beträffande indexreglering av de allmänna barnbidragen att
riksdagen avslår motionen 1972: 471,

2. beträffande barnbidrag för barn på statlig specialskola att riksdagen
avslår motionen 1972: 466,

3. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 2 170 000 000 kr.,

4. beträffande en plan för familjepolitiken att riksdagen avslår
motionen 1972: 467.

3. Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna barnbidrag. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkten C 2 (s. 36) framlagda förslag
och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna
barnbidrag för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 6 700 000 kr.

4. Bostadstillägg för barnfamiljer, m. m. Kungl. Maj:t har under punkten
C 3 (s. 37-38) föreslagit riksdagen att till Bostadstillägg för barnfamiljer,
m. m. för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 815 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1972: 329 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs
att riksdagen

a) beslutar höja statsbidraget till kommunala bostadstillägg till 75 % av
kommunens kostnader för statsbidragsberättigande bostadstillägg från
den 1 juli 1972,

SoU 1972:5

b) till Bostadstillägg för barnfamiljer, m. m. för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 870 000 000 kr.

2. I motionen 1972: 478 av fru Ryding m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar sig för ett tillägg i förordningen om bostadstillägg till barnfamiljer
så att sådant i vissa fall kan utgå även för barn som omhändertagits
för samhällsvård.

Utskottet

Efter beslut vid förra årets höstriksdag sker fr. o. m. den 1 april i år
en kraftig höjning av bostadstilläggen. För att kompensera kommunerna
för de ökade kostnader som uppstår till följd av förbättringarna av de
statsbidragsberättigande kommunala bostadstilläggen höjdes fr. o. m. den
1 januari i år statsbidraget för dessa från 50 % till 60 % av kostnaden.
Från samma tidpunkt höjdes statsbidraget till driften av daghem och fritidshem.

I motionen 1972: 329 yrkas att från och med nästa budgetår statsbidraget
skall höjas till 75 % av kostnaden för de statsbidragsberättigande
kommunala bostadstilläggen. Merkostnaden kan beräknas uppgå till 55
milj. kr. Anslaget bör därför enligt motionärerna räknas upp med detta
belopp. I motionsskälen anförs bl. a. att genom 1971 års beslut kompenserades
inte de kommuner som på grund av strukturen inom näringslivet
inte har institutionell barntillsyn i större utsträckning men samtidigt
har betydande kostnader för kommunala bostadstillägg.

Genom höjningen av statsbidraget till de kommunala bostadstilläggen
till 60 % av kostnaden och genom det ökade stödet till driften av barnstugor
får kommunerna täckning för de kostnader som uppstår till följd
av förbättringarna av tilläggen. Med hänsyn härtill och med beaktande av
att en utredning nyligen tillsatts för att se över kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun, avstyrker utskottet att frågan om storleken av statsbidraget
till de kommunala bostadstilläggen nu omprövas. Motionen bör
därför avslås.

Enligt kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer utgår bostadstillägg
till familj med barn som helt eller delvis försörjes inom familjen.
Samma regel gäller beträffande statsbidragsberättigande kommunala
bostadstillägg.

I motionen 1972: 478 anförs att om barnet i en familj blir omhändertaget
för samhällsvård upphör bostadstillägget omgående att utbetalas.
Härigenom uppstår ekonomiska svårigheter för familjen, som kan tvingas
flytta till annan bostad eller söka socialhjälp. Motionärerna vill att bestämmelser
skall införas som gör det möjligt att i vissa fall låta bostadstillägget
utgå även efter ett omhändertagande av barnet för samhällsvård.

I bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter och anvisningar till kungörelserna
om de statliga och kommunala bostadstilläggen anförs att till

SoU 1972:5

barn som delvis försörjs inom familjen räknas barn, som på grund av
skolgång, sjukdom eller annan orsak tidvis vistas utom hemmet. Barnet
skall dock vistas i hemmet varje år under minst så lång tid som motsvarar
vanliga skolferier. De regler som uppställts i förevarande hänseende är
således generösa. På grund härav och med beaktande av att familjepolitiska
kommittén i sitt slutbetänkande kommer att behandla såväl frågan
om bostadsstödet till barnfamiljer som till låginkomstgrupper utan barn
avstyrker utskottet motionen 1972: 478.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen.

Utskottet hemställer

1. beträffande procentsatsen för statsbidrag till kommunala bostadstillägg
för barnfamiljer att riksdagen avslår motionen
1972: 329 i motsvarande del,

2. beträffande bostadstillägg då barn omhändertagits för samhällsvård
att riksdagen avslår motionen 1972: 478,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 329 i motsvarande del till Bostadstillägg
för barnfamiljer, m. m. för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 815 000 000 kr.

5. Ersättning för bidragsförskott. Omkostnader för statens bosättningslån.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna C 4 och C 5 (s. 38-40) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73

1. till Ersättning för bidragsförskott anvisar ett förslagsanslag av
169 000 000 kr.,

2. till Omkostnader för statens bosättningslån anvisar ett förslagsanslag
av 540 000 kr.

Sociala serviceåtgärder

6. Bidrag till social hemhjälp. Kungl. Maj:t har under punkten D 1 (s.
45-46) föreslagit riksdagen att till Bidrag till social hemhjälp för budgetåret
1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 250 000 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 996 av herr Antonsson m. fl. (c, fp, m) föreslås

a) att riksdagen låter utreda frågan om hur de svårt handikappades bostads-
och omvårdnadsfråga skall tillgodoses med särskilt beaktande av
samordningsfrågor och kostnadstäckning, samt

b) att Stiftelsen Fokus - i avvaktan på att dess försöksverksamhet med
bostad för och omvårdnad åt svårt rörelsehindrade inordnas i samhällets
reguljära former - får bidrag ur anslaget Bidrag till social hemhjälp med
högst 3 milj. kr. för täckande av de stiftelsens kostnader för år 1972, som
ej täcks av bidrag från landsting och kommun.

SoU 1972:5

Utskottet

I motionen 1972: 996 tas upp bostads- och omvårdnadsfrågan för svårt
handikappade personer. Motionärerna uppehåller sig härvid så gott som
helt vid Stiftelsen Fokus’ verksamhet.

Stiftelsen Fokus bildades år 1964 med målsättningen att skaffa svårt
rörelsehindrade lämpliga bostäder insprängda i vanliga bostadsområden
och med tillgång till arbete och sysselsättning. Genom de medel som Röda
Fjädem-aktionen påföljande år inbringade blev det möjligt för stiftelsen
att starta verksamhet på ett flertal orter i landet. Stiftelsen har byggt eller
planerat bostäder för handikappade på 13 orter. Huvudmän för stiftelsen
är bl. a. Svenska landstingsförbundet och ett antal handikapporganisationer.
Representanter för bl. a. Svenska kommunförbundet är adjungerade
till stiftelsens styrelse. De lokala styrelserna består av representanter
för ortens socialvård och i vissa fall även för kommunstyrelsen
samt för sjukvård och arbetsvård, de handikappade och riksstyrelsen.

Beträffande stiftelsen och dess verksamhet kan ytterligare nämnas följande.
Den handikappade skall enligt stiftelsens målsättning ha rätt att
själv välja sin bostad oberoende av var han bor i landet. Hyresgästen garanteras
att han inte behöver betala mer än ca 20 procent av sin
inkomst - basbeloppet oräknat - i hyra. Den dygnetruntservice som stiftelsen
eftersträvar för de svårt rörelsehindrade i stiftelsens bostäder -omvårdnadstjänst - har som mest framträdande inslag hjälp med av- och
påklädning, personlig hygien, ordnande av matfrågan, inköp, städning,
tvätt, bäddning m. m.

I motionen framhålls att de bidrag som utgår från samhället - bl. a. i
form av kommunala bostadstillägg - inte förslår till att täcka de verkliga
kostnaderna för de svårt handikappades bostad och omvårdnad i Fokuslägenheterna,
varför stiftelsen måste bidraga med betydande belopp. För
innevarande år beräknas stiftelsens bidrag komma att uppgå till ca
3,2 milj. kr. Motionärerna anser att den boende- och omvårdnadstjänst
som Stiftelsen Fokus byggt upp är en praktisk, ekonomisk och realiserbar
lösning av angelägna problem för den grupp svårt rörelsehindrade
det här gäller. Enligt motionärernas mening kan det inte vara riktigt att
i fortsättningen driva verksamheten - en försöksverksamhet - med nya
insamlade medel eftersom de svårt rörelsehindrades bostads- och omvårdnadsfråga
är en samhällsangelägenhet. Försöksverksamheten bör därför
i fortsättningen bekostas av samhället. Motionärerna pekar på att det
pågår en statsunderstödd försöksverksamhet i ett antal kommuner med
särskilda insatser för vård och service för åldringar och handikappade i
glesbygd. För nästa budgetår beräknas under förevarande anslag 10 milj.
kr. för denna försöksverksamhet. Motionärerna menar att Stiftelsen
Fokus’ försöksverksamhet är av likartad karaktär även om den måste bedrivas
över hela landet. De svårt handikappade kommer i många fall

SoU 1972:5

från glesbygdskommuner även om Fokus-lägenhetema förlagts till kommuner
med större möjligheter att ordna erforderlig service.

I motionen yrkas att riksdagen skall låta utreda frågan om hur de svårt
handikappades bostads- och omvårdnadsfråga skall tillgodoses med särskilt
beaktande av samordningsfrågor och kostnadstäckning. Vidare yrkas
att Stiftelsen Fokus - i avvaktan på att dess försöksverksamhet med bostad
för och omvårdnad åt svårt rörelsehindrade inordnas i samhällets reguljära
former - får bidrag ur bidraget till social hemhjälp med högst
3 milj. kr. för täckande av de kostnader som uppstår för stiftelsen under
år 1972 och som ej täcks av bidrag från landsting och kommun.

Frågan om de handikappades boendesituation uppmärksammas alltmer.
Utvecklingen på området har lett till att bl. a. servicehus tillkommit
för främst yngre handikappade (se bl. a. SoU 1971: 19). Den verksamhet
som Stiftelsen Fokus inlett utgör också ett värdefullt försök på förevarande
område. Genom att de svårt handikappade får tillgång till för dem
anpassade lägenheter i vanliga bostadsområden får de möjlighet att leva
ett självständigt liv.

En självklar förutsättning för att en svårt handikappad människa
skall kunna bo självständigt är - förutom att bostaden inrättats med
beaktande av hyresgästens speciella handikapp - att en både till tid och
omfattning betydande service står till förfogande. Den omvårdnadstjänst
som finns i Fokus-lägenheterna är en kombination av dygnetruntservice
genom fast anställd personal och personlig hjälp genom hemsamariter.
Hemsamaritemas verksamhet ingår i den sociala hemhjälpen, till vilken
statsbidrag med 35 % av nettokostnaderna utgår ur förevarande anslag.

På grund av att den verksamhet som Stiftelsen Fokus bedriver årligen
går med ett betydande underskott torde verksamheten, om finansieringsfrågan
inte blir löst, kunna fortgå endast ytterligare några år. Utskottet är
inte berett förorda att - som föreslås i motionen - från anslaget Bidrag till
social hemhjälp stöd skall utgå i särskild ordning. I enlighet med det
ovan sagda utgör emellertid den verksamhet stiftelsen bedriver ett värdefullt
initiativ, detta i all synnerhet som - av de redovisade uppgifterna att
döma - det är möjligt att driva verksamheten på ett ekonomiskt fördelaktigt
sätt. Det synes därför angeläget att de ekonomiska förutsättningarna
för att fortsätta Stiftelsen Fokus’ verksamhet närmare undersöks. Utskottet
förordar att en utredning därom kommer till stånd. Utredningen
bör arbeta med utgångspunkt från att förstahandsansvaret för handikappvården
åvilar primärkommunerna.

Med hänsyn till att både primärkommuner och landsting är nära
knutna till stiftelsen kan man räkna med att stiftelsen kommer att visa
ett aktivt intresse för en sådan utredning som utskottet förordar. Vad
utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Resultatet av en sådan utredning som utskottet förordat blir uppenbarligen
av betydelse även för bostads- och omvårdnadsfrågan för andra

SoU 1972:5

svårt handikappade än sådana som har möjlighet få bostad i Fokus-lägenheter.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen i motsvarande
del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj-.ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 996 i motsvarande del till Bidrag
till social hemhjälp för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 250 000 000 kr.,

2. beträffande Stiftelsen Fokus att riksdagen i anledning av motionen
1972: 996 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om utredning av den framtida finansieringen av Stiftelsen
Fokus,

3. beträffande bostads- och omvårdnadsfrågan för svårt handikappade
att riksdagen avslår motionen 1972: 996, såvitt den
inte besvarats genom vad utskottet under 1 och 2 hemställt.

7. Bidrag till anordnande av barnstugor. Kungl. Maj:t har under punkten
D 2 (s. 46-47) föreslagit riksdagen att till Bidrag till anordnande av barnstugor
för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 70 000 000
kr.

Motion

I motionen 1972: 1027 av herr Strömberg (fp) föreslås att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om ändring av 5 § kungörelsen om statsbidrag
och lån till barnstugor i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Enligt de grunder som gäller för statliga anordningsbidrag och lån
till barnstugor skall ansökan om bidrag och lån vara åtföljd av ritningar
och kostnadsberäkningar samt de upplysningar som fordras för att bedöma
behovet av den barnstuga ansökningen avser. Ansökan skall inges
till socialstyrelsen.

I motionen 1972: 1027 hävdas att varken behovsbedömningen eller
ritningsgranskningen kan anses nödvändig. Motionären yrkar att de bestämmelser
som finns härom i statsbidragskungörelsen skall utgå. Som
grund för att behovsbedömningen skulle avskaffas åberopas att kommunerna
bär en väsentlig del av kostnaderna både för byggnader och utrustning
för barnstugorna och för driften av dessa. I fråga om ritningsgranskningen
uttalas att kommunerna kan helt tillfredsställande beakta och
svara för granskningen och att det dessutom är angeläget att lokala förhållanden
och förutsättningar i viss utsträckning får slå igenom.

SoU 1972:5

Förra året lade 1968 års barnstugeutredning fram en diskussionspromemoria
om innehåll och metoder i förskoleverksamheten. I denna promemoria
behandlas i ett omfattande avsnitt förskolans miljö, i vilket avsnitt
exempel lämnas på lokalplanering. Sedan organisationer, grupper
och enskilda individer gett sina synpunkter på de preliminära förslag
som redovisades i promemorian håller utredningen nu på att utarbeta
sina slutliga ställningstaganden till förskolans utformning. Utredningens
förslag kan väntas bli framlagda inom några månader. Bland förslagen
kommer att ingå även förslag om förskoleverksamhetens utbyggnad och
planeringsmetoder för denna utbyggnad.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen,
nämligen att det är angeläget att de villkor som ställs upp för statligt stöd
till kommunerna inte görs mer omfattande eller detaljartade än som påkallas
av syftet med villkoren. Med hänsyn till det arbete som pågår inom
1968 års barnstugeutredning och som kan beräknas bli redovisat inom
kort bör emellertid prövningen av frågan om de regler beträffande statsbidrag
och lån som tas upp i motionen anstå till behandlingen av bamstugeutredningens
förslag. Utskottet avstyrker därför motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag till anordnande av barnstugor för budgetåret
1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 70 000 000
kr.,

2. beträffande reglerna för anordningsbidrag och lån till barnstugor
att riksdagen avslår motionen 1972: 1027.

8. Bidrag till driften av barnstugor. Kungl. Maj:t har under punkten D 3
(s. 47-48) föreslagit riksdagen att till Bidrag till driften av barnstugor för
budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 216 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1972: 128 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att motionen överlämnas till
bamstugeutredn ingen.

2. I motionen 1972: 1022 av herr Romanus m. fl. (fp) föreslås att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer att förslag snarast framläggs till sådan
ändring av reglerna för bidrag till driften av barnstugor, att ökat stöd ges
åt kommunerna, särskilt till dem som i förhållande till sitt skatteunderlag
har speciellt stort behov av bamtillsynsplatser.

Utskottet

Vid årsskiftet höjdes statsbidragen till driften av barnstugor. Höjningarna
ingick som ett led i de åtgärder som beslöts vid förra årets

SoU 1972:5

höstriksdag för att kompensera kommunerna för den kostnadsökning som
uppstår genom höjningen av de kommunala bostadstilläggen från den
1 april i år. Det årliga statsbidraget för daghem höjdes från 2 800 kr. till
4 000 kr. per plats och för fritidshem från 1 500 kr. till 2 000 kr. per
plats.

I motionen 1972: 1022 vill motionärerna att förslag snarast skall framläggas
om sådan ändring av statsbidragsreglema att ett ytterligare ökat
stöd ges åt kommunerna och särskilt till kommuner som i förhållande till
sitt skatteunderlag har speciellt stort behov av bamtillsynsplatser.

1968 års bamstugeutredning kan inom några månader beräknas avlämna
sitt betänkande om den framtida utformningen av barnstugornas
verksamhet. Som tidigare framhållits av riksdagen bör riksdagen få tillfälle
att samtidigt ta ställning till detta förslag och till de därmed förenade
finansieringsfrågorna. Med hänsyn till det anförda finns det anledning
räkna med att riksdagen inom en nära framtid kommer att få pröva såväl
bidragskonstruktionen som storleken av statsbidraget till barnstugorna.
Under hänvisning härtill och med beaktande av att det nyligen tillsatts
en utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun avstyrker
utskottet motionen 1972: 1022.

I motionen 1972: 128 framhålls att det förekommer att barn som vistas
i lekskola eller annan barnstuga visar tecken på störningar i utvecklingen
men att åtgärder för att ge barnet hjälp så att barnet utvecklas
normalt inte kan lämnas av personalen på barnstugan. Det framhålls att
de anvisningar för föreståndare och annan personal vid barnstugorna som
behövs utan större svårighet kan åvägabringas. Motionärerna yrkar att
motionen skall överlämnas till bamstugeutredningen.

Som framgår av den diskussionspromemoria om innehåll och metoder
i förskoleverksamheten som 1968 års bamstugeutredning lagt fram ägnar
utredningen mycket stor uppmärksamhet åt frågor såväl rörande den
normala utvecklingen av barn som rörande störningar i denna utveckling.
Motionen påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag till driften av barnstugor för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 216 000 000 kr.,

2. beträffande störningar i utvecklingen hos barn i barnstugor
att riksdagen avslår motionen 1972: 128,

3. beträffande grunderna för statsbidrag till driften av barnstugor
att riksdagen avslår motionen 1972: 1022.

9. Bidrag till kommunala familjedaghem. Kungl Maj:t har under punkten
D 4 (s. 49-50) föreslagit riksdagen att godkänna den i statsrådsprotokollet
förordade ändringen i grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem
att gälla fr. o. m. den 1 januari 1972 samt att till Bidrag till kommunala
familjedaghem för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 38 000 000 kr.

SoU 1972:5

Motioner

1.1 motionen 1972: 119 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs
att riksdagen beslutar att statsbidrag för kommunala familjedaghem
fr. o. m. den 1 januari 1973 skall utgå med 50 procent av kommunens
kostnader för lön och sociala förmåner åt dagbarnvårdare efter avdrag
för influtna föräldraavgifter,

att riksdagen beslutar om ändrade bestämmelser för statsbidrag till
kommunal familjedaghemsverksamhet, innebärande att nu gällande kvotregel
slopas i syfte att stimulera tillkomsten av bamtillsynsplatser.

2. I motionen 1972: 485 av herr Åkerlind m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer om slopande av kvotregeln för utgivande
av statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet.

3. I motionen 1972: 1003 av fru Dahl m. fl. (s) hemställs att riksdagen
avslår den av Kungl. Maj:t förordade ändringen i grunderna för bidrag
till kommunala familjedaghem.

4. I motionen 1972: 1024 av fru Ryding m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar att bibehålla balansregeln om att statsbidrag endast utgår
för så många familjedaghemsplatser som motsvarar antalet bamstugeplatser
i kommunen.

Utskottet

Då den organiserade barntillsynen i en kommun - genom både barnstugor
och familjedaghem - nått en viss omfattning utgår statsbidrag till
kostnader för kommunala familjedaghem. För det första 10 000-talet
invånare krävs minst en plats per 200 invånare och för invånarantal över
10 000 minst en plats per 100 invånare. Enligt den s. k. kvotregeln
utgår bidrag för de familjedaghemsplatser, som tillsammans med antalet
bamstugeplatser överstiger en på nämnda sätt beräknad gräns. För
kommuner med över 10 000 invånare gäller dessutom enligt den s. k. balansregeln,
att antalet familjedaghemsplatser vid beräkningen av statsbidraget
inte får överstiga antalet statsbidragsberättigande barnstugeplatser.
Statsbidrag utgår med 35 % av kommunens nettokostnader för dagbarnvårdare.

Kungl. Maj:t har förordat att balansregeln slopas med verkan fr. o. m.
innevarande år. Den ökade kostnaden härför kan beräknas till ca 3 milj.
kr. för nästa budgetår.

I motionerna 1972: 1003 och 1972: 1024 framställs yrkanden som innebär
krav på att balansregeln skall behållas. I motionen 1972: 1003
anförs att under senare år riksdagen samt fackliga och politiska organisationer
vid många tillfällen slagit fast att utbyggnaden av daghem och fritidshem
måste prioriteras framför familjedaghemsverksamheten såväl
med hänsyn till det stora otillfredsställda behovet av bamtillsynsplatser

SoU 1972:5

sorn med tanke på en kommande förskolereform; familjedaghemsverksamheten
har setts som ett komplement under en övergångstid medan
barnstugeutbyggnaden fullföljs. Det har också visat sig, anför motionärerna,
att en överväldigande majoritet av föräldrarna föredrar barnstugeverksamheten
som en tryggare och med hänsyn till barnens sociala utveckling
bättre tillsynsform. Motionärerna erinrar vidare bl. a. om ett
uttalande av föredragande statsrådet vid tillkomsten av de nuvarande
statsbidragsreglema år 1968, vilket uttalande innehöll att begränsningsreglema
har en sådan utformning att de inte motverkar en fortsatt snabb
utbyggnad av bamstugeverksamheten. Motionärerna anför att enligt deras
mening de skäl, som år 1968 anfördes för statbidragskonstruktionen,
fortfarande har giltighet. En ändring av den karaktären, som föreslagits
i fråga om grunderna för statsbidraget, bör inte heller, anförs det,
företas strax innan barnstugeutredningens förslag skall redovisas. De
problem, som uppenbarligen förekommer i vissa kommuner, bör i stället
kunna lösas genom övergångsbestämmelser.

Som skäl för Kungl. Maj:ts förslag om slopande av balansregeln anförs
att avsikten med balansregeln var att garantera en önskvärd jämn
utbyggnad av såväl antalet bamstugeplatser som familjedaghemsplatser.
Erfarenheterna sedan statsbidragsgivningen infördes har dock inte gett
vid handen att kommunerna medvetet skulle prioritera en utbyggnad av
familjedaghemsverksamheten på bekostnad av en utbyggnad av antalet
platser i barnstugor. Samtidigt har statsbidragsgivningen lett till att familjedaghemsverksamheten
förbättrats och fått ökad stabilitet. Förhållandet
att dagbamvårdama i ökande omfattning organiserat sig fackligt
synes också ha medverkat till en ökad yrkesmedvetenhet. Vidare understryker
föredragande statsrådet att familjedaghemmen har stor betydelse
när det gäller att möta ett övergångsvis kraftigt ökat bamtillsynsbehov i
expanderande kommuner. Ytterligare framhålls att den gällande balansregeln
medför att utgående bidrag kan minska vid kommunsammanslagningar.

Utskottet ansluter sig till den bedömning som gjorts av föredragande
statsrådet, nämligen att det bör vara möjligt att slopa balansregeln
utan att detta leder till en minskning i utbyggnadstakten i fråga om barnstugor.
Utskottet vill här också peka på den stimulans till utbyggnad av
bamstugeverksamheten som ligger i de fr. o. m. i år höjda statsbidragen
till driften av daghem och fritidshem. I enlighet med det anförda tillstyrker
utskottet Kungl. Maj:ts förslag om slopande av balansregeln. Motionerna
avstyrks. Utskottet vill dock framhålla angelägenheten av att verkningarna
av balansregelns slopande noggrant följs upp och att om slopandet
av regeln negativt påverkar bamstugebyggandet, åtgärder övervägs
för att driva på utvecklingen i fråga om denna del av barntillsynen.

I motionerna 1972: 119 och 1972: 485 yrkas att även kvotregeln skall
slopas. Därjämte yrkas i den förstnämnda motionen att statsbidragspro -

SoU 1972:5

centen för bidrag till kommunala familjedaghem skall höjas från 35 %
till 50 % från och med nästa år.

Kvotregeln är ägnad att stimulera kommunerna att åstadkomma en
väl utbyggd barntillsyn. Utskottet avstyrker därför yrkandena i motionerna
1972: 119 och 1972: 485 om att regeln slopas.

Med hänsyn till de kostnader som en höjning av statsbidraget till familjedaghemmen
skulle innebära avstyrks motionen 1972: 119 även i
denna del.

Utskottet hemställer

1. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem,
såvitt avser balansregeln, samt medelsanvisningen
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 1003 och motionen 1972: 1024

a) godkänner den i statsrådsprotokollet förordade ändringen
i nämnda grunder att gälla fr. o. m. den 1 januari 1972,

b) till Bidrag till kommunala familjedaghem för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 38 000 000 kr.,

2. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem,
såvitt avser kvotregeln, att riksdagen avslår motionen
1972: 119 i motsvarande del och motionen 1972: 485,

3. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem,
såvitt avser bidragsprocenten, att riksdagen avslår
motionen 1972: 119 i motsvarande del.

10. Bidrag till ferievistelse för barn. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
under punkten D 5 (s. 50) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Bidrag till ferievistelse för barn för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 4 000 000 kr.

11. Bidrag till semesterhem m. m. Kungl. Maj:t har under punkten D 6
(s. 51) föreslagit riksdagen att till Bidrag till semesterhem m. m. för budgetåret
1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 1 800 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 484 av herr Akerlind m. fl. (m) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av statsverkspropositionens bilaga 7, punkten D 6
Bidrag till semesterhem m. m. avslår Kungl. Maj:ts förslag om anslag till
detta ändamål.

Utskottet

Statsbidrag till driften av semesterhem utgår till semesterhemsanordnare
med 4 kr. per dag och plats som utnyttjas av personer, som med
hänsyn till sina sociala och ekonomiska förhållanden anses behöva hjälp
för att få tillfälle till vila och rekreation. Statsbidrag utgår även för resor

SoU 1972:5

till semesterhem eller resor i samband med annan form av semestervistelse.

I motionen 1972: 484 yrkas avslag på Kungl. Maj:ts förslag. Motionärerna
anför att de bidrag som utgår från anslaget i genomsnitt är
mycket blygsamma och att det inte kan vara ett statens intresse att dela
ut en summa pengar i poster på 50 eller 100 kr. efter en ganska omfattande
administrativ behandling i varje särskilt fall.

Även om bidragen till semesterhem och semesterresor med hänsyn
till bidragens storlek numera har förlorat en del av sin betydelse, har de
dock fortfarande betydelse för många personer som lever under knappa
ekonomiska villkor. Med hänsyn härtill kan utskottet inte biträda förslaget
att ta bort det stöd som genom förevarande anslag kan lämnas ett
antal människor. Utskottet avstyrker därför motionen. Mot medelsberäkningen
har utskottet inte någon erinran.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972: 484 till Bidrag till semesterhem m. m.
för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 1 800 000
kr.

Myndigheter inom hälso- och sjukvård, socialvård m. m.

12. Socialstyrelsen. Kungl. Maj:t har under punkten E 1 (s. 53-57) föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en tjänst hos
socialstyrelsen som byråchef i Ce 1 samt att till Socialstyrelsen för budgetåret
1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 42 510 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 1036 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen för
budgetåret 1972/73 under punkten E 1, Socialstyrelsen, i bilaga 7 till
statsverkspropositionen beslutar anslå 42 110 000 kr.

Utskottet

Från och med budgetåret 1970/71 har under anslaget till socialstyrelsen
medel anvisats för undersöknings- och informationsverksamhet
rörande lekmateriel m. m.

Sedan en arbetsgrupp inom socialdepartementet i en promemoria om
»Lek och lekmiljö» (stencil S 1971: 1) framlagt förslag om tillskapande
av ett statligt lekmiljöråd, har Kungl. Maj:t i mars 1971 inrättat ett socialstyrelsens
lekmiljöråd samt förordnat ledamöter i rådet. Rådet skall
bl. a. verka för att ändamålsenligt lekmaterial tillverkas och saluföres och
att goda lekmiljöer tillskapas. Rådet skall vidare sprida upplysning om
lekens betydelse för barns och ungdoms utveckling och främja undersökningar
och försöksverksamhet rörande lekmiljöer och lekmaterial.

SoU 1972:5

Verksamheten skall rikta sig till bl. a. föräldrar och barn, kommuner,
personal vid institutioner för barn, dagbarnvårdare samt producenter och
inköpare av lekmaterial.

För lekmiljörådets verksamhet har för innevarande budgetår anvisats
400 000 kr. För budgetåret 1972/73 har Kungl. Maj:t föreslagit oförändrad
medelsanvisning.

I motionen 1972: 1036 framhålls att behovet av den verksamhet varom
här är fråga kan starkt ifrågasättas. Motionären föreslår att medel inte
skall anvisas till verksamheten och att det begärda anslaget till socialstyrelsen
därför skall räknas ned med 400 000 kr. till 42 110 000 kr.

Även vid 1971 års riksdag framfördes motionsyrkande om att medel
inte skulle anvisas för ändamålet. Utskottet, som inte ansåg att det fanns
anledning ompröva frågan om inrättande av ett statligt lekmiljöråd, avstyrkte
detta yrkande (SoU 1971: 5 s. 20-21). I motionen har inte anförts
någon omständighet som utgör skäl till ett annat ställningstagande.
Utskottet tillstyrker att medel beräknas för ändamålet samt avstyrker
motionen 1972: 1036.

Ej heller i övrigt föranleder förslagen under anslaget någon erinran
från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att inrätta en tjänst
hos socialstyrelsen som byråchef i Ce 1,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972: 1036 till Socialstyrelsen för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 42 510 000 kr.

13. Giftnämnden. Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna E 2 och E 3 (s. 57-59)
framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Giftnämnden ett förslagsanslag av 1 390 000 kr.,

2. till Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader ett förslagsanslag
av 315 000 kr.

14. Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
Kungl. Maj:t har under punkten E 4 (s. 60) föreslagit riksdagen
att till Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 6 050 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 661 av herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp) och
Levin (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna

SoU 1972:5

att med hänsyn till patientsäkerhet och säkerheten för dem som arbetar
inom sjukvården den tilltänkta matericlprovningsinstitutionen lämnas
högsta prioritet,

att pågående verksamhet med utformande av bestämmelser och säkerhetsföreskrifter
avseende all teknisk medicinsk apparatur som används
inom sjukvården bör påskyndas,

att all apparatur och materiel som anskaffas för tekniskt medicinskt
bruk inom sjukvården skall vara godkänd av ansvarig tillsynsmyndighet.

Utskottet

I motionen 1972: 661 tas upp vissa frågor om provning av tekniskmedicinsk
apparatur.

1 samband med inrättandet av sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut (Spri) uttalades att institutet när det
gäller material och utrustning som används inom hälso- och sjukvården
samt socialvården bl. a. skulle handlägga frågor om standardisering,
egenskapsredovisning och säkerhetsfrågor.

Spri, som i sin organisation bl. a. har en utrustningsavdelning, har
under de fyra år institutet verkat givit ut s. k. svenska sjukhusstandards,
vari olika inom sjukvården använda apparater m. m. specificeras, och
deltagit i internationellt normarbete. I fråga om egenskapsredovisning
har Spri utfört en rad undersökningar av teknisk-medicinsk apparatur,
t. ex. EKG- och intensivvårdsapparater, pacemakers och dialysapparater.
Tillsammans med Svenska elektriska kommissionen, som fastställer normer
för elektrisk utrustning, har Spri arbetat på att få fram ett underlag
för svenska normer för elektriska installationer på sjukhus.

Efter förslag av en av Spri tillsatt arbetsgrupp har Spri beslutat etablera
ett dotterbolag »Sjukvårdens materialprovningsinstitut AB» som skall
svara för sammanhållning, styrning och förmedling av provningstjänster
beträffande apparater och annan materiel inom sjukvården. Bolaget beräknas
kunna träda i verksamhet under våren 1972. Klinisk provning
förutsättes bli förlagd till lämpliga sjukhus, som så småningom eventuellt
kan tjänstgöra som »kliniska provningsstationer» för olika medicinska
specialiteter. Endast en mindre del av den enklare tekniska provningen
kommer att utföras inom materialprovningsinstitutet. Huvuddelen av den
tekniska provningen förläggs till statens provningsanstalt eller annan
lämplig institution. För den ekonomiska bedömningen förutses Spri kunna
vara entreprenör/konsult åt materialprovningsinstitutet.

I en inom industridepartementet utarbetad promemoria (Ds I 1971: 3)
har behandlats frågor om sådan provnings- och kontrollverksamhet samt
metrologisk verksamhet, som av olika skäl bör bedrivas eller övervakas
av statliga organ, samt förslag framlagts som syftar till en samordning
av verksamheten på dessa områden så att tillgängliga resurser utnyttjas

SoU 1972:5

effektivt samtidigt som verksamheten bedrivs opartiskt. För olika organ
med provnings- och kontrollverksamhet innebär förslagen en möjlighet
att ingå i ett samverkanssystem som utgörs av riksprovplatser och auktoriserade
provplatser. Chefen för industridepartementet har vid anmälan
av anslaget E 5. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet i prop.
1972: 1 bil. 15 (s. 65) anfört att han avser att senare föreslå Kungl.
Maj:t att lägga fram proposition i ärendet till årets riksdag.

I motionen 1972: 661 föreslås att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till
känna att den av Spri planerade materialprovningsinstitutionen lämnas
högsta prioritet, att pågående verksamhet med utformning av säkerhetsföreskrifter
m. m. beträffande teknisk-medicinsk apparatur som används
inom sjukvården bör påskyndas samt att all apparatur och materiel som
anskaffas för tekniskt medicinskt bruk inom sjukvården skall vara godkänd
av ansvarig tillsynsmyndighet.

Mot bakgrund av vad som i det föregående redovisats om åtgärder
som vidtagits av Spri för att utveckla materialprovningsverksamheten
inom sjukvården och med hänsyn till att frågor om officiell provning
och kontroll av material, konstruktioner och produkter kommer att föreläggas
riksdagen senare i år, bör motionen 1972: 661 inte föranleda något
riksdagens initiativ. Utskottet avstyrker därför motionen.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 6 050 000 kr.,

2. beträffande provning av teknisk-medicinsk apparatur att riksdagen
avslår motionen 1972: 661.

15. Länsläkarväsendet m. m. med flera anslag. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts under punkterna E 5-E 17 (s. 60-79) framlagda förslag och hemställer att

riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Länsläkarväsendet m. m. ett förslagsanslag av 8 289 000
kr.,

2. till Socialvårdskonsulenter och länsnykterhetsnämnder ett
förslagsanslag av 8 397 000 kr.,

3. till Statens strålskyddsinstitut ett förslagsanslag av 5 711 000
kr.,

4. till Statens strålskyddsinstitut m. m.: Inredning och utrustning
ett reservationsanslag av 1 100 000 kr.,

5. till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

6. till Statens bakteriologiska laboratorium: Driftbidrag ett reservationsanslag
av 2 900 000 kr.,

2 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 5

SoU 1972:5

7. till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
ett förslagsanslag av 4 200 000 kr.,

8. till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet ett förslagsanslag av 1 225 000 kr.,

9. till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning ett reservationsanslag
av 3 280 000 kr.,

10. till Statlig läkemedelskontroll ett förslagsanslag av 10 360 000
kr.,

11. till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag av
6 591 000 kr.,

12. till Statens rättsläkarstationer: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag
av 5 252 000 kr.,

13. till Statens rättsläkarstationer: Inredning och utrustning ett
reservationsanslag av 150 000 kr.

öppen hälso- och sjukvård

16. Läkemedel åt vissa kvinnor och barn m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Majits under punkterna F 1-F 4 (s. 82-86) framlagda förslag
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Läkemedel åt vissa kvinnor och barn ett förslagsanslag av
3 100 000 kr.,

2. till Abortförebyggande åtgärder ett förslagsanslag av 1 030 000
kr.,

3. till Bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning ett förslagsanslag
av 430 000 kr.,

4. till Bidrag till psykisk barna- och ungdomsvård ett förslagsanslag
av 1 700 000 kr.

17. Bidrag till S:t Lukasstiftelsen. Kungl. Majit har under punkten F 5
(s. 87) föreslagit riksdagen att till Bidrag till S:t Lukasstiftelsen för budgetåret
1972/73 anvisa ett anslag av 75 000 kr.

Motiom

I motionen 1972: 1033 av herr Wemer i Malmö m. fl. (m, c, fp) hemställs
att riksdagen vid behandlingen av bilaga 7 till statsverkspropositionen
under punkten F 5 Bidrag till S:t Lukasstiftelsen för budgetåret
1972/73 beslutar anslå 90 000 kr.

Utskottet

Kungl. Majit har föreslagit en höjning av anslaget till S:t Lukasstiftelsen
från 60 000 kr. till 75 000 kr. I motionen 1972: 1033 yrkas att anslaget
skall höjas med ytterligare 15 000 kr.

Soll 1972:5

Även enligt utskottets mening är det motiverat att anslaget till S:t Lukasstiftelsen
för nästa budgetår höjs. Utskottet kan dock inte biträda en
större höjning än som föreslagits av Kungl. Maj:t. Motionen avstyrks
därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972: 1033 till Bidrag till S:t Lukasstiftelsen för
budgetåret 1972/73 anvisar ett anslag av 75 000 kr.

18. Allmän hälsokontroll. Kungl. Maj:t har under punkten F 6 (s. 87-88) föreslagit riksdagen att till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1972/
73 anvisa ett förslagsanslag av 1 480 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1972: 326 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c)
hemställs att riksdagen

a) beslutar att alla fyraåringar skall genomgå obligatorisk hälsokontroll,

b) hos Kungl. Maj:t anhåller att bestämmelser utarbetas för en sådan
obligatorisk hälsokontroll.

2.1 motionen 1972: 482 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar uppdraga åt Kungl. Maj:t att vid utformningen av den
fortsatta skärmbildsverksamheten sådana åtgärder vidtages att alla invandrare
tillförsäkras sådan undersökning snarast efter invandringen.

Utskottet

År 1967 uppdrog Kungl. Maj:t åt dåvarande medicinalstyrelsen att
i samråd med berörda myndigheter samt Svenska landstingsförbundet
och dåvarande Svenska stadsförbundet utarbeta normer för en allmän
hälsokontroll av fyraåringar grundad på frivilligt deltagande. Medicinalstyrelsen
skulle på allt sätt främja anordnandet av sådan hälsokontroll
inom den förebyggande barnavårdens organ. Socialstyrelsen presenterade
påföljande år i skriftserien »Socialstyrelsen redovisar» ett förslag till
allmän hälsokontroll av fyraåringar som styrelsen överlämnade till huvudmännen
för den förebyggande barnavården. Styrelsen underströk
angelägenheten av att hälsokontrollen av fyraåringar så långt möjligt
påbörjades mera allmänt fr. o. m. år 1969.

Hälsokontrollen av fyraåringar har hittills fått en tämligen begränsad
omfattning. År 1970 kallades ca 25 000 barn till kontrollen. Av dessa
undersöktes ca 20 200 barn - ca 80 % av de kallade och ca 16 % av
alla fyraåringar i landet.

I motionen 1972: 326 anförs att man på goda grunder kan anta att

SoU 1972:5

en stor del av de barn som inte kommer till hälsokontrollerna är de som
verkligen behöver få sin fysiska och psykiska status kontrollerad för att
kunna få det stöd och den hjälp som kan förhindra eller lindra men för
framtiden. Mot denna bakgrund vill motionärerna att hälsokontrollen
av fyraåringar skall göras obligatorisk och att bestämmelser skall utarbetas
för en sådan kontroll.

Som framgår av de ovan lämnade sifferuppgifterna har hälsokontrollen
inte på långt när fått den omfattning som är önskvärd. Orsaken härtill
torde, som utskottet framhöll vid 1971 års riksdag (SoU 1971: 5 s.
26-27), främst vara att hänföra till den läkarbrist som för närvarande
finns. På grund härav kan utskottet inte förorda att hälsokontroll görs
obligatorisk för huvudmännen. Utskottet kan inte heller biträda motionsförslaget
i den mån ett obligatorium är avsett att riktas mot barnens
vårdnadshavare. Ett obligatorium av denna karaktär skulle nämligen
innebära att tvångsåtgärder kunde vidtas mot vårdnadshavare som inte
efterkommer anmaning att inställa barnet till hälsokontrollen, och det
kan knappast komma i fråga att närmare överväga sådana åtgärder så
länge hälsokontrollen inte är utbyggd i hela landet. Utskottet avstyrker
således motionen 1972: 326.

I motionen 1972: 482 framställs ett yrkande som syftar till att alla
invandrare skall tillförsäkras skärmbildsundersökning snarast efter invandringen.

Riksdagen förordade år 1967 att möjligheterna till en förbättrad
hälsokontroll och ett inlemmande i det förebyggande hälsovårdssystemet
av invandrarna utreds i syfte att främja hälsa och arbetsanpassning
och att motverka eventuella smittorisker (ABU 1967: 27). Detta utredningsuppdrag
har anförtrotts invandrarutredningen. Behovet av skärmbildskontroll
för invandrare har också uppmärksammats i rekommendationer
som socialstyrelsen utfärdat år 1969 beträffande sjukvårdshuvudmännens
skärmbildsverksamhet. Med hänsyn till det anförda och då
frågor om hälsokontroll för invandrare kan väntas bli uppmärksammade
även i en pågående utredning hos socialstyrelsen om hälsoundersökningar
och annan förebyggande hälsovård, är någon riksdagens åtgärd i anledning
av motionen 1972: 482 inte erforderlig. Utskottet avstyrker därför
motionen.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 1 480 000 kr.,

2. beträffande obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar att riksdagen
avslår motionen 1972: 326,

3. beträffande skärmbildsundersökning av invandrare att riksdagen
avslår motionen 1972: 482.

SoU 1972:5

19. Skyddsympningar. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkten
F 7 (s. 88-90) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Skyddsympningar för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 6 700 000 kr.

20. Hälsovårdsupplysning. Kungl. Maj:t har under punkten F 8 (s. 91-92) föreslagit riksdagen att till Hälsovårdsupplysning för budgetåret
1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 3 800 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1972: 117 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning om en
riksomfattande statlig propagandakampanj för bättre förebyggande hälsovård.

2. I motionen 1972: 334 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen beslutar om ett i förhållande till statsverkspropositionens
förslag med 1 000 000 förhöjt anslag på 4 800 000 kr. till
hälsovårdsupplysning.

3. I motionen 1972: 477 av herr Richardson (fp) hemställs att riksdagen
anvisar till Socialstyrelsen: 4 600 000 kr. till hälsovårdsupplysning.

4. I motionen 1972: 665 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller att en parlamentarisk sammansatt kommitté
ges i uppdrag att kartlägga möjligheterna till samordnade sjukdomsförebyggande
åtgärder varvid kommittén bl. a. bör

a) kartlägga behovet av och förutsättningarna för en samordnad och
systematiskt genomförd allmän hälsoupplysning och hälsofostran,

b) framlägga förslag angående hälsoupplysningens innehåll, utformning
och organisation, allt i syfte att skapa bättre förutsättningar för en
aktiv medverkan från samhällsorgans och alla medborgares sida för att
förbättra folkhälsan.

5. I motionen 1972: 1000 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och
Pettersson i Örebro (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om tillsättande av en utredning, som dels utarbetar riktlinjer för ett
tandhälsovårdsprogram i enlighet med vad i motionen skisserats, dels
utformar förslag till finansiering av ett sådant program varvid en strävan
bör vara att så stor andel som möjligt av kostnaderna klaras av staten.

6. I motionen 1972: 1023 av herr Romanus m. fl. (fp, s, c, m) hemställs
att riksdagen uttalar att Nationalföreningen för upplysning om
tobakens skadeverkningar vid fördelningen av anslaget för hälsovårdsupplysning
för budgetåret 1972/73 bör beviljas ett anslag om 578 000 kr.

SoU 1972:5

Utskottet

Som ett led i den förebyggande hälso- och sjukvården är det angeläget
att ökade insatser för hälsovårdsupplysning sätts in. Under de
senaste åren har också avsevärda höjningar av medelsanvisningen under
anslaget Hälsovårdsupplysning skett. Sålunda har anslaget höjts från
1 100 000 kr. budgetåret 1968/69 till 3 milj. kr. innevarande budgetår.
För nästa budgetår föreslår Kungl. Majit en ytterligare höjning med
800 000 kr. Detta innebär således en sammanlagd anslagshöjning under
fem år med 2 700 000 kr.

I motionerna 1972: 334 och 1972: 477 föreslås höjningar av anslaget
utöver vad Kungl. Majit föreslagit. I den förstnämnda motionen föreslås
en höjning av anslaget med 1 800 000 kr. till 4 800 000 kr. och i den
sistnämnda motionen en höjning med 1 600 000 kr. till 4 600 000 kr. Utskottet
kan inte biträda en större höjning av anslaget än vad Kungl. Majit
föreslagit. Motionen 1972:334, såvitt nu är i fråga, och motionen
1972: 477 avstyrks därför.

I motionen 1972: 117 framförs förslag om en utredning om en statlig
propagandakampanj för en bättre förebyggande hälsovård. Motioner
med samma förslag väcktes även vid 1969, 1970 och 1971 års riksdagar.
Motionerna har i samtliga fall avslagits under hänvisning till den allt
större uppmärksamhet som såväl statliga och kommunala myndigheter
som ideella organisationer ägnar frågor om förebyggande åtgärder och
hälsovårdsupplysning (SU 1969: 5 s. 14-15, SU 1970: 5 s. 15-17 och
SoU 1971: 5 s. 28-29). Sedan föregående år har inte någon omständighet
inträffat som föranleder ändrat ställningstagande till motionsyrkandet.
Utskottet avstyrker därför motionen 1972: 117.

Även det yrkande som framställs i motionen 1972: 665, nämligen att
en parlamentarisk utredning om sjukdomsförebyggande åtgärder skall
tillsättas, har framställts tidigare och senast förra året. Motionerna har
avslagits under hänvisning bl. a. till att de undersökningar och kartläggningar
som närmast kunde vara aktuella inte torde vara särskilt lämpade
för en parlamentarisk utredning (SU 1970: 177, SoU 1971: 5 s. 28-29).
Socialutskottet finner inte anledning frångå sin i fjol intagna ståndpunkt
i frågan och avstyrker därför motionen 1972: 665.

I motionen 1972: 1000 anhålls om en utredning som utarbetar riktlinjer
för ett tandhälsovårdsprogram och utformar förslag till finansiering
av ett sådant program. En strävan bör därvid vara att så stor andel
som möjligt av kostnaderna bestrids av staten. Ett likartat motionsyrkande
väcktes vid 1971 års riksdag. Utskottet avstyrkte yrkandet och riksdagen
biföll utskottets hemställan (SoU 1971: 5 s. 28-29). Utskottet erinrade
om olika aktiviteter beträffande tandhälsovård, för vilka medel
beräknats under anslaget till hälsovårdsupplysning. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer under innevarande budgetår ca 224 000 kr. av an -

SoU 1972:5

slaget att användas för upplysningsverksamhet beträffande tandhälsovård.
Detta innebär en ökning i förhållande till budgetåret 1970/71.
Med de under innevarande budgetår disponibla medlen kommer verksamheterna
inom Tandhälsan - en samarbetsgrupp för koordination av
informationsaktiviteter på området - och inom Tandvämet att stödjas.
Vidare skall medlen användas för en informationskampanj till ungdomar
rörande tandhälsovård och för konferens- och kursverksamhet m. m.
avseende bl. a. profylaktisk verksamhet beträffande tandlossningssjukdomen.
Inom ramen för det av Kungl. Majit föreslagna anslaget för
nästa budgetår torde viss ökning av medelsdispositionen för aktiviteter
avseende tandhälsovård kunna förutses. Med hänsyn till den omfattande
verksamhet som således redan pågår på området avstyrker utskottet
förslaget i motionen 1972: 1000.

Förslag framförs i motionen 1972: 1023 att från anslaget till hälsovårdsupplysning
skall till Nationalföreningen för upplysning om tobakens
skadeverkningar (NTS) lämnas ett bidrag av 578 000 kr. nästa budgetår.

Under anslaget till hälsovårdsupplysning för innevarande budgetår
har ett belopp av ca 635 000 kr. beräknats skola användas för upplysningsverksamhet
om beroendeframkallande medel. Härav har bidraget
till NTS beräknats till ca 315 000 kr. För budgetåret 1972/73 hemställer
NTS om ett bidrag av samma storlek som anges i motionen, eller
578 000 kr. I sina anslagsäskanden beräknade socialstyrelsen bidraget
till 400 000 kr. inom en föreslagen kostnadsram av ca 1 375 000 kr. för
upplysningsverksamhet om beroendeframkallande medel. Även om den
av Kungl. Majit föreslagna medelsanvisningen till hälsovårdsupplysning
är lägre än vad socialstyrelsen föreslagit är en ökning av bidraget till
NTS angelägen. En sådan kan också, enligt vad utskottet inhämtat, förutses.
Mot denna bakgrund anser utskottet motionen 1972: 1023 inte
böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 334, såvitt nu är i fråga, och motionen
1972:477 till Hälsovårdsupplysning för budgetåret
1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 3 800 000 kr.,

2. beträffande en propagandakampanj för förebyggande hälsovård
att riksdagen avslår motionen 1972: 117,

3. beträffande en parlamentarisk utredning om sjukdomsförebyggande
åtgärder att riksdagen avslår motionen 1972: 665,

4. beträffande riktlinjer för ett tandhälsovårdsprogram att riksdagen
avslår motionen 1972: 1000,

5. beträffande storleken av bidrag till NTS att riksdagen avslår
motionen 1972: 1023.

SoU 1972:5

21. Bidrag till driften av folktandvården m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts under punkterna F 9-F 12 (s. 92-96) framlagda förslag
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Bidrag till driften av folktandvården ett förslagsanslag av
15 400 000 kr.,

2. till Bidrag till utrustning av polikliniker för folktandvård ett
reservationsanslag av 55 000 kr.,

3. till Bidrag till nordiskt institut för odontologisk materialprovning
ett reservationsanslag av 100 000 kr.,

4. till Epidemiberedskap m. m. ett förslagsanslag av 4 474 000 kr.

Universitetssjukhus m. m.

22. Karolinska sjukhuset: Driftkostnader och Utrustning. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts under punkterna G 1 och G 2 (s. 98-112) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Karolinska sjukhuset: Driftkostnader ett förslagsanslag av
314 688 000 kr.,

2. till Karolinska sjukhuset: Utrustning ett reservationsanslag av
6 230 000 kr.

23. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna G 3-G 5 (s. 112—
119) framlagda förslag och hemställer

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att vid akademiska
sjukhuset i Uppsala i enlighet med vad som förordats i statsrådsprotokollet
inrätta en tjänst som överläkare i SKBe 3,

2. att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

a) till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare
ett förslagsanslag av 40 408 000 kr.,

b) till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Driftkostnader ett
förslagsanslag av 15 300 000 kr.,

c) till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Utrustning ett reservationsanslag
av 4 960 000 kr.

24. Bidrag till viss utbildning m. m. vid Kungsgärdets sjukhus i Uppsala.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkten G 6 (s. 119-120) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen till Bidrag till viss utbildning m. m. vid Kungsgärdets
sjukhus i Uppsala för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 150 000 kr.

SoU 1972:5

25. Avlöning av vissa läkare vid sjukhus i Stockholm. Kungl. Maj:t har
under punkten G 7 (s. 120-123) föreslagit riksdagen att till Avlöning av
vissa läkare vid sjukhus i Stockholm för budgetåret 1972/73 anvisa ett
förslagsanslag av 14 545 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 1015 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl.
(fp, c, m, vpk) hemställs att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 1, bilaga 7, punkten G 7, Avlöning av vissa läkare
vid sjukhus i Stockholm måtte anvisa ett med 18 000 kr. förhöjt förslagsanslag
av 14 563 000 kr., varav 18 000 kr. avser kostnad för utbyte
av en tjänst som biträdande överläkare mot överläkare vid cytologiska
laboratoriet på Sabbatsbergs sjukhus.

Utskottet

Behovet av cytologisk service inom sjukvården har lett till att vid i
stort sett ett sjukhus inom varje sjukvårdsregion bildats särskilda arbetsenheter
för ändamålet. Dessa arbetsenheter har inom sjukhusorganisationen
antingen gjorts till enheter inom patologiska avdelningar, såsom
vid Karolinska sjukhuset, Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm och Malmö
allmänna sjukhus, eller fått en mera fristående ställning, såsom vid akademiska
sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg
och Umeå lasarett. Vid Sabbatsbergs sjukhus och Malmö allmänna
sjukhus leds verksamheten av en biträdande överläkare medan vid
övriga sjukhus cytologienheten leds av en överläkare. I Stockholms läns
sjukvårdsområde ger enheten vid Karolinska sjukhuset cytologisk service
åt främst den nordvästra delen av sjukvårdsområdet medan enheten vid
Sabbatsbergs sjukhus betjänar sjukvårdsområdet i övrigt.

I motionen 1972: 1015 föreslås - i likhet med vad direktionen för
Karolinska sjukhuset föreslagit i sina anslagsäskanden - att tjänsten som
biträdande överläkare vid det cytologiska laboratoriet vid Sabbatsbergs
sjukhus utbyts mot en tjänst som överläkare. Direktionen för Karolinska
sjukhuset hade i övrigt föreslagit inrättande av tio läkartjänster samt
tjänsteutbyten beträffande tre läkartjänster vid kommunala undervisningskliniker
i Stockholm. Kungl. Maj:t har beträffande dessa kliniker
föreslagit inrättande av en läkartjänst och ett tjänsteutbyte.

Kungl. Maj:ts förslag är ett uttryck för den prioritering som är nödvändig
när det gäller att tillgodose efterfrågan på läkartjänster. Utskottet
biträder förslaget och avstyrker motionen 1972: 1015.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

SoU 1972:5

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972: 1015 till Avlöning av vissa läkare vid
sjukhus i Stockholm för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 14 545 000 kr.

26. Bidrag till kommunala undervisningssjukhus. Utbildnings- och forskningsverksamhet
vid läkarstationen i Dalby läkardistrikt. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts under punkterna G 8 och G 9 (s. 123-127) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Bidrag till kommunala undervisningssjukhus ett förslagsanslag
av 190 000 000 kr.,

2. till Utbildnings- och forskningsverksamhet vid läkarstationen
i Dalby läkardistrikt ett reservationsanslag av 1 783 000 kr.

27. Vidareutbildning av läkare. Kungl Maj:t har under punkten G 10
(s. 127-129) föreslagit riksdagen att till Vidareutbildning av läkare för
budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 6 120 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 1005 av herr Gadd m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t framhåller vikten av att så fort samhällsekonomiska
resurser finns att tillgå den invärtesmedicinska och pediatriska allergologin
tillerkännes ställning som specialitet samt att åtgärder även i övrigt
vidtas för att vård- och hjälpresurser ställs till de allergidrabbades förfogande.

Utskottet

I motionen 1972: 1005 hemställs att riksdagen skall framhålla vikten
av att så fort som samhällsekonomiska resurser finns att tillgå den invärtesmedicinska
och pediatriska allergologin tillerkänns ställning som
specialitet. Vidare begärs att åtgärder även i övrigt vidtas för att få till
stånd vård- och hjälpresurser för de allergidrabbade.

I vårt land finns ett stort antal personer som har allergiska sjukdomar.
Med hänsyn till de ofta mycket allvarliga besvär sjukdomarna medför
inte minst för barn, vill utskottet understryka vikten av att allergologin
ägnas uppmärksamhet i sjukvårdsplaneringen.

Specialistkompetens innebär att läkare får för allmänheten tillkännage
att han är specialist inom viss gren av läkarvetenskapen eller eljest äger
särskild kunnighet däri. Antalet specialiteter i vilka specialistkompetens
kan vinnas utgör för närvarande 40. Allergiska sjukdomar är inte upptagna
som specialitet.

Inom nämnden för läkares vidareutbildning övervägs för närvarande
frågan om en revision av specialitetsförteckningen med sikte på att för -

SoU 1972:5

slag i ärendet skall avgivas till Kungl. Maj:t senare i år. Dessa överväganden
omfattar bl. a. de allergiska sjukdomarna. Då den i motionen
upptagna frågan huruvida allergologin skall vara en medicinsk specialitet
således inom en nära framtid kommer att bli föremål för prövning
är någon riksdagens åtgärd i detta avseende inte erforderlig.

En arbetsgrupp inom sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (Spri) redovisade hösten 1971 förslag till riktlinjer
för hälso- och sjukvårdsplanering. I rapporten föreslås en strukturering
av verksamheten inom hälso- och sjukvården på fyra nivåer med
skilda uppgifter. På nivå 4, där den högspecialiserade vård, som motsvarar
den som ges vid dagens regionsjukhus, skulle finnas, skulle även
allergologin vara representerad. Nämnda förslag behandlas för närvarande
inom socialstyrelsen i samband med styrelsens utredningsarbete om
nivåstrukturering inom sjukvården. Mot denna bakgrund anser utskottet
det inte heller motiverat att riksdagen vidtar någon åtgärd i anledning av
vad som anförs i motionen om vård- och hjälpresurser för de allergidrabbade.

Medelsanvisningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Vidareutbildning av läkare för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 6 120 000 kr.

2. beträffande allergologin att riksdagen avslår motionen
1972: 1005.

28. Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. Kurser för vissa utländska
läkare och tandläkare m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
under punkterna G 11 och G 12 (s. 129-136) framlagda förslag och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. ett förslagsanslag
av 625 000 kr.,

2. till Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare m. m. ett
förslagsanslag av 1 820 000 kr.

29. Nordiska hälsovårdshögskolan. Kungl. Maj:t har under punkten G 13
(s. 136-138) föreslagit riksdagen att till Nordiska hälsovårdshögskolan
för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 1 644 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 1016 av herr Nisser m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beviljar Nordiska hälsovårdshögskolan ett anslag på 42 000 kr.
under budgetåret 1972/73 för hållande av kompletteringskurser i »vatten-
och avloppshygien» vid högskolans undervisning för hälsovårdsinspektörer.

SoU 1972:5

Utskottet

Styrelsen för Nordiska hälsovårdshögskolan har i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1972/73 föreslagit att en tvåveckors kurs i vatten- och
avloppshygien för hälsovårdsinspektörer skall få anordnas nästa budgetår.
Förslaget har inte biträtts av Kungl. Majit.

I motionen 1972: 1016 framförs styrelsens förslag ånyo.

Chefen för socialdepartementet tillkallade år 1970 en sakkunnig med
uppdrag att göra en översyn av hälsovårdsinspektörsutbildningen. Utredningsuppdraget
beräknas bli slutfört innevarande år. Enligt vad utskottet
inhämtat finns det anledning räkna med att frågor om utbildning i vatten-
och avloppshygien för såväl blivande som i tjänst varande hälsovårdsinspektörer
kommer att behandlas av den sakkunnige. Enligt utskottets
mening bör dennes förslag avvaktas innan en sådan utökning av
kursverksamheten vid hälsovårdshögskolan som föreslås i motionen tas
upp till närmare prövning. Med hänsyn härtill och till att de övriga länderna
- Danmark, Finland och Norge - godkänt Kungl. Maj:ts förslag
till anslag avstyrker utskottet motionen.

Medelsanvisningen föranleder inte heller i övrigt någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972: 1016 till Nordiska hälsovårdshögskolan för
budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 1 644 000 kr.

övrig sjukhusvård m. m.

30. Rättspsykiatriska stationer och kliniker. Utrustning av vissa kliniker
för psykiskt sjuka m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna
H 1 och H 2 (s. 139-141) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Rättspsykiatriska stationer och kliniker ett förslagsanslag
av 17 730 000 kr.,

2. till Utrustning av vissa kliniker för psykiskt sjuka m. m. ett
reservationsanslag av 465 000 kr.

31. Bidrag till anordnande av radioterapevtiska kliniker m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna H 6-H 9 (s. 143-149) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Bidrag till anordnande av radioterapevtiska kliniker ett
förslagsanslag av 560 000 kr.,

2. till Förvaring och underhåll av viss sjukvårdsmateriel m. m.
ett förslagsanslag av 2 040 000 kr.,

SoU 1972:5

3. till Utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara
ett reservationsanslag av 3 320 000 kr.,

4. till Viss krigssjukvårdsutbildning m. m. ett förslagsanslag av
2 055 000 kr.

Ungdomsvård m. m.

32. Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader. Kungl. Majit har under
punkten I 1 (s. 153-158) föreslagit riksdagen att till Ungdomsvårdsskolorna:
Driftkostnader för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 91 630 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1972:1018 av fröken Pehrsson (c) och fru Olsson i
Hölö (c) hemställs att riksdagen avslår statsverkspropositionens förslag
om indragning av vissa utskrivningsavdelningar vid ungdomsvårdsskolor.

2. I motionen 1972: 1031 av herr Tobé m. fl. (fp, s, c, m) hemställs
att riksdagen måtte besluta uttala att slutlig ställning beträffande nedläggning
och andra avvecklingsfrågor som rör ungdomsvårdsskolorna
inte bör tagas förrän 1967 års socialutredning redovisat ett mera allsidigt
beslutsunderlag än det som nu kan föreligga.

Utskottet

De större kommunernas egna vårdresurser har under de senaste
åren byggts ut så att man i större omfattning än tidigare kunnat erbjuda
alternativ till vård i ungdomsvårdsskola. Det har även varit en
medveten strävan att inom ungdomsvårdsskolesektom bygga ut den
öppna vården utanför skolorna och att åstadkomma en ökad samordning
mellan skolornas och kommunernas verksamheter. Sedan år
1969 är antalet elever i den öppna vården större än elevantalet inom
skolorna. Denna utveckling med ökad tyngdpunkt på den öppna vården
har medfört att tillgängliga platsresurser på ungdomsvårdsskolorna kommit
att utnyttjas i mindre grad än tidigare. Föredragande statsrådet framhåller
att den nuvarande beläggningssituationen ger utrymme för att
en skola kan läggas ned under nästa budgetår. Morängens yrkesskola
för pojkar, som ligger utanför Uppsala, har därvid i första hand ansetts
böra komma i fråga. Beläggningssituationen medger vidare att antalet
avdelningar minskas med en på var och en av sex skolor. Detta bör
enligt statsrådet i första hand ske på större skolor.

I motionen 1972:1031 hemställs att slutlig ställning beträffande nedläggning
och andra avvecklingsfrågor som rör ungdomsvårdsskolorna

SoU 1972:5

inte bör göras förrän socialutredningen redovisat ett mera allsidigt
beslutsunderlag än det som nu kan föreligga. Motionärerna anför att
nedgången av ungdomsvårdsskolornas elevantal ostridigt talar för en
genomgripande översyn av skolornas funktion, målsättning och arbetsformer
men att dessa frågor jämte bl. a. spörsmålet om huvudmannaskapet
för skolorna också är föremål för behandling av socialutredningen,
som under året väntas avge ett principbetänkande. Motionärerna
anför att samråd med utredningen inte skett och att inte heller
något nytt användningsområde för skolornas lokaler har redovisats.
Vidare anförs bl. a. att i en situation då indragning av elevplatser
bedöms ofrånkomlig principiella betänkligheter kan anföras mot att en
av de minsta skolorna kommer i fråga, i all synnerhet som skolan anses
tekniskt och behandlingsmässigt väl rustad för sina uppgifter.

Av uppgifter som utskottet inhämtat framgår att den faktiska beläggningen
räknat i antalet närvarande på ungdomsvårdsskolorna under
de senaste åren i genomsnitt varit omkring 55 % av aktuellt platsantal.
Även om ungdomsvårdsskolornas framtida ställning är oviss
med hänsyn till det arbete som pågår inom socialutredningen, är det
uppenbart att man av kostnadsskäl inte kan avvakta förslag från utredningen
på förevarande område innan åtgärder vidtas i anledning
av beläggningssituationen på skolorna. Minskningen med en avdelning
på var och en av sex större skolor tillstyrks därför av utskottet. Vid
sina överväganden har utskottet vidare kommit till att det även är nödvändigt
att redan nu minska antalet ungdomsvårdsskolenheter. Det
inger i och för sig betänkligheter att lägga ner Morängens yrkesskola,
som nyligen varit föremål för en omfattande till- och ombyggnad
och som även med hänsyn till andra faktorer synes erbjuda goda
vårdresurser. Utskottet har inhämtat att man inom Kungl. Maj:ts
kansli överväger den framtida dispositionen av de byggnader som
hör till Morängen. Mot nu angivna bakgrund biträder utskottet Kungl.
Maj:ts förslag beträffande Morängens yrkesskola. Utskottet utgår dock
från att yrkesskolan inte avvecklas förrän beslut fattats om den framtida
användningen av skolan. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet
motionen 1972: 1031. För den händelse avvecklingen av skolan
inte kan ske vid budgetårets ingång bör nödvändiga anslagsöverskridanden
få göras.

Vården vid utskrivningsavdelningarna på ungdomsvårdsskolorna har
i ökad utsträckning kunnat förläggas utanför dessa på så sätt att elever
inte bara placerats i arbete i den öppna marknaden utan även fått
bostad utanför skolorganisationen.

Kungl. Maj:t har anfört att beläggningssituationen gör det möjligt
att minska antalet utskrivningsavdelningar med tre - varav en beslutad
men ännu inte inrättad avdelning - eller att minska antalet avdelningar
vid skolorna med ytterligare tre.

SoU 1972:5

I motionen 1972: 1018 framhålls värdet av den kontakt som ofta
finns mellan elever som fått bostad utanför skolorganisationen och
personalen vid utskrivningsavdelningarna. Det borde vara en självklar
sak, anför motionärerna, att dessa elever får ha kvar den viktiga
kontaktpunkt som dessa avdelningar utgör. Motionärernas yrkande
går ut på att någon indragning av utskrivningsavdelningarna inte skall
komma till stånd.

Utskottet har inhämtat att vid ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag
de utskrivningsavdelningar som kommer i fråga för indragning är
Råby yrkesskolas avdelning i Lund och Ryagårdens avdelning i Landskrona.
Vidare har utskottet inhämtat att beläggningen på dessa avdelningar
på senare tid varit mycket låg samt att vid en nedläggning av
avdelningarna skolorna kommer att få behålla en betydande del av
de anslagsbelopp, som hitintills disponerats för lokalhyra och personal
på avdelningarna.

Utskottet gör följande bedömning. Då det gäller utskrivningsavdelningen
i Lund, vilken avdelning ligger endast några kilometer från
Råby yrkesskola, är det uppenbart att kontaktmöjligheterna med elever
som bor utanför skolan blir fullt ut lika goda som för inackorderade.
Med hänsyn till avståndet från Landskrona till Ryagården - 5 å 6 mil
- finns inte samma kontaktmöjligheter. Emellertid finns en utskrivningsavdelning
i Helsingborg, vars personal bör kunna utgöra en kontaktlänk
till elever i Landskronatrakten. Då man därtill lägger den förmån
som ligger i att Ryagården till följd av indragningen får förhållandevis
stora belopp att disponera för bl. a. personal, som kan användas för
kontakt med eleverna i öppen vård, anser utskottet sig böra biträda
Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om nedläggning av utskrivningsavdelningar
att riksdagen avslår motionen 1972: 1018,

2. beträffande frågan om nedläggning av Morängens yrkesskola,
m. m. att riksdagen avslår motionen 1972: 1031,

3. att riksdagen till Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader för
budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 91 630 000
kr.

33. Ungdomsvårdsskolorna: Engångsanskaffning av inventarier m. m.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkten I 2 (s. 158-159)
framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Ungdomsvårdsskolorna: Engångsanskaffning
av inventarier m. m. för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.

34. Ungdomsvårdsskolorna: Personalutbildning. Kungl. Maj:t har un -

SoU 1972:5

der punkten I 3 (s. 159-160) föreslagit riksdagen att till Ungdomsvårdsskolorna:
Personalutbildning för budgetåret 1972/73 anvisa ett
reservationsanslag av 608 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 1035 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen
vid behandling av statsverkspropositionen, bilaga 7, till Ungdomsvårdsskolorna:
Personalutbildning för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag
av 508 000 kr.

Utskottet

Från anslaget bekostas viss utbildning av personal vid ungdomsvårdsskolorna,
däribland den grundutbildning som nyanställd vårdpersonal
skall genomgå.

Kungl. Maj:t har för kursverksamheten under nästa budgetår beräknat
en ökning av anslaget med 100 000 kr. till 608 000 kr. I motionen
1972: 1035 yrkas avslag på höjningen av anslaget. Motionären
anför som skäl härför att en personalminskning föreslås vid ungdomsvårdsskolorna.

Enligt vad utskottet inhämtat avser större delen av den begärda
anslagshöjningen följande två kostnadsposter, nämligen en post avseende
vissa konferenskostnader som överförts från anslaget till ungdomsvårdsskolornas
driftkostnader och en post avseende lönekostnadspålägg
som av förbiseende inte äskats tidigare. Med beaktande av dessa
upplysningar avstyrker utskottet motionen och tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972: 1035 till Ungdomsvårdsskolorna: Personalutbildning
för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag
av 608 000 kr.

35. Ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. Ersättningar
till kommunerna enligt socialhjälps- och barnavårdslagarna m. m.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna I 4 och I 5 (s.
161-162) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m.fl.
ett förslagsanslag av 550 000 kr.,

2. till Ersättningar till kommunerna enligt socialhjälps- och
barnavårdslagarna m. m. ett förslagsanslag av 27 000 000 kr.

SoU 1972:5

Nykterhetsvård m. m.

36. Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Driftkostnader m. fl.
anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna J 1-J 3
(s. 167-171) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Driftkostnader
ett förslagsanslag av 25 688 000 kr.,

2. till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Utrustning
m. m. ett reservationsanslag av 400 000 kr.,

3. till Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. ett reservationsanslag av 250 000 kr.

37. Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. Kungl. Maj:t har under punkten J 4 (s. 171-173)
föreslagit riksdagen att godkänna i statsrådsprotokollet förordade
ändrade grunder för bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter
för alkoholmissbrukare m. m. samt att till Bidrag till driftkostnader
vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret
1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 89 200 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 1002 av herr Carlshamre m. fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar att

a) fastställa driftbidraget till erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. till oförändrat 78 kr. per dag,

b) fastställa vårdavgiften vid erkända och enskilda vårdanstalter för
alkoholmissbrukare till 10 kr. per dag,

c) till Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av
80 000 000 kr.

Utskottet

Från förevarande anslag utgår bidrag till bl. a. driftkostnader vid
erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Driftbidrag
till vårdanstalter utgår med vissa belopp i form av dels garantibidrag
- per dag och vårdplats - dels beläggningsbidrag - per dag och vårdad
person. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att godkänna ändrade
grunder för bl. a. nämnda bidrag. Driftbidragens sammanlagda maximibelopp
föreslås bli höjt från 78 kr. till 86 kr. per dag.

Vid de erkända vårdanstalterna - liksom vid de statliga - förekommer
inte någon avgift. Vid de enskilda anstalterna är vårdavgiften
fastställd till högst en krona per dag.

3 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 5

SoU 1972:5

Intagning och vård på enskilda anstalter sker efter egen ansökan av
den vårdbehövande utan att nykterhetsvårdslagens bestämmelser om
anstaltsvård tillämpas. De som vårdas på enskild anstalt är nästan utan
undantag sjukskrivna och kan, till skillnad från intagna på allmän, dvs.
statlig eller annan vårdanstalt, uppbära sjukpenning.

I motionen 1972: 1002 anförs att de intagna på »enkronasanstaltema»
utför arbete under vårdtiden och ofta torde ha en inkomst på 30-50
kr. per dag av sjukpenning och flitpengar. Med hänsyn härtill och då
enligt undersökningar av 1961 års sjukförsäkringsutredning huvuddelen
av de intagna inte har någon eller ringa försörjningsplikt, anser motionärerna
det rimligt att vårdavgiften höjs till 10 kr., en höjning som
enligt motionärerna mer än väl skulle täcka den föreslagna höjningen av
driftbidraget. I motionen yrkas att driftbidraget skall fastställas till oförändrat
maximibelopp och att vårdavgiften skall bestämmas till 10 kr.
per dag. Anslagsbeloppet bör minskas med 9 200 000 kr. i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag.

Av motionens motivering framgår att den föreslagna avgiftshöjningen
skulle avse endast de anstalter där de intagna har sjukpenning eller således
de enskilda anstalterna. Antalet vårdplatser på sådana anstalter är
840. Med en 95-procentig beläggning skulle en avgiftshöjning med 9 kr.
per dag medföra en intäktsökning av 2 621 000 kr. eller således omkring
en fjärdedel av det belopp som motionärerna räknat med.

1961 års sjukförsäkringsutredning har år 1969 i sitt betänkande IV
»Sjukförsäkringsförmåner vid vissa former av anstaltsvård» lagt fram
förslag om sjukpenningförmåner för intagna i allmän vårdanstalt för
alkoholmissbrukare. Betänkandet innehåller vidare bl. a. förslag om höjning
av avgifterna vid de enskilda vårdanstalterna och om införande av
lika stora vårdavgifter vid de allmänna vårdanstalterna. Sedan betänkandet
remissbehandlats, har Kungl. Maj:t uppdragit åt socialstyrelsen
att utreda frågan om utformningen av reglerna rörande ersättning till de
i allmänna vårdanstalter intagna som deltar i anstalternas arbetsdrift, om
rätt till sjukpenningförmåner införs för dem. Därjämte bör motsvarande
spörsmål om samordning mellan arbetspremier och sjukpenningförmåner
undersökas för andra rehabiliteringsverksamma vårdinstitutioners del.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer socialstyrelsen inom kort -möjligen redan denna månad - att lägga fram sin utredning. Det kan
enligt utskottets mening inte komma i fråga att i detta läge bryta ut och
genomföra förslaget om höjning av vårdavgiftema vid de enskilda vårdanstalterna
i all synnerhet som konsekvenserna av en avgiftshöjning som
görs utan hänsyn till övriga förslag i sjukförsäkringsutredningens betänkande
inte kan överblickas. Utskottet avstyrker därför motionen och
biträder Kungl. Maj:ts förslag i motsvarande del.

Utskottet biträder även i övrigt Kungl. Maj:ts förslag beträffande förevarande
anslag.

SoU 1972:5

Utskottet hemställer

1. beträffande vårdavgiften vid vissa vårdanstalter för alkoholmissbrukare
att riksdagen avslår motionen 1972: 1002 i motsvarande
del,

2. beträffande grunderna för bidrag till driftkostnader vid erkända
vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionen 1972: 1002 i motsvarande del godkänner i statsrådsprotokollet
förordade ändrade grunder för bidrag till driftkostnader
vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m.,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 1002 i motsvarande del till Bidrag
till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 89 200 000 kr.

38. Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m. Utbildning och
samverkan inom nykterhetsvården. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
under punkterna J 5 och J 6 (s. 173-175) framlagda förslag och hemställer att

riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m. ett förslagsanslag
av 96 000 000 kr.,

2. till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården ett reservationsanslag
av 350 000 kr.

39. Bidrag till Länkrörelsen m. m. Kungl. Maj:t har under punkten J 7
(s. 176) föreslagit riksdagen att till Bidrag till Länkrörelsen m. m. för
budgetåret 1972/73 anvisa ett anslag av 2 600 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1972: 126 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs

a) att i syfte att stödja de ideella organisationernas arbete bland de
socialt utstötta fler sådana organisationer blir berättigade att erhålla bidrag
ur det nu befintliga anslaget Bidrag till Länkrörelsen m. m. varvid
anslagsrubriken ändras till »Länkrörelsen och andra frivilliga ideella
organisationer» samt

b) att nämnda anslag i detta syfte uppräknas med 1 000 000 kr. utöver
propositionens förslag.

2. I motionen 1972: 226 av herrar Henmark (fp) och Nelander (fp)
hemställs att riksdagen beslutar att 1 000 000 kr. ställes till socialstyrelsens
förfogande för i motionen angivet ändamål.

3. I motionen 1972: 1012 av herr Hyltander m. fl. (fp) hemställs att

SoU 1972:5

riksdagen måtte besluta att anslaget i prop. 1972: 1, bilaga 7, socialdepartementet,
J 7, Bidrag till Länkrörelsen m. m. höjs med 100 000
kx. avsedda för DKSN:s i motionen nämnda RIA-arbete.

4. I motionen 1972: 1029 av herr Svensson i Kungälv m. fl. (s) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om ett reservationsanslag
snarast möjligt och senast till nästa års riksdag för bidrag till organisationer,
som sysslar med rehabilitering av narkotika- och alkoholskadade
personer.

Utskottet

Utöver bidrag till Sällskapet Länkarna och andra sammanslutningar
av förutvarande alkoholmissbrukare ges stöd åt Riksförbundet för hjälp
åt läkemedelsmissbrukare och vissa andra organisationer. Även bidrag
till konvalescentvård för narkotikamissbrukare utgår från anslaget.
Kungl. Maj:t föreslår en uppräkning av anslaget med 300 000 kr. till
2 600 000 kr.

I motionen 1972: 126 yrkas att flera ideella organisationer blir berättigade
till bidrag från anslaget och att anslagsrubriken samtidigt
ändras till »Länkrörelsen och andra frivilliga ideella organisationer». I
förhållande till Kungl. Maj:ts förslag yrkas en uppräkning av anslaget
med 1 milj. kr. Även i motionen 1972: 1012 yrkas en uppräkning av
anslaget, i detta fall begränsat till ett belopp av 100 000 kr. Motionärerna
vill att detta belopp skall användas för att stödja den omfattande
rådgivande och hjälpande verksamheten bland alkohol- och narkotikaskadade
som De kristna samfundens nykterhetsrörelse - Social-etisk samhällstjänst
bedriver (DKSN:s RIA-arbete). I motionen 1972: 226 föreslås
att motsvarande stöd som utgår från förevarande anslag till vissa
organisationer skall utgå från ett nytt anslag på 1 milj. kr. till kristna
och andra ideella organisationer för arbete bland alkohol- och narkotikamissbrukare.
I detta sammanhang behandlar utskottet även motionen
1972: 1029, i vilken bl. a. hänvisas till ovannämnda RIA-arbete av
DKSN. I motionen yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla
om ett reservationsanslag snarast möjligt och senast till nästa års riksdag
för bidrag till organisationer, som sysslar med rehabilitering av narkotika-
och alkoholskadade personer.

Samtliga motioner har till syfte att staten skall stödja även andra
ideella organisationer som ägnar sig åt alkoholist- och narkomanvård än
dem som nu erhåller sådant stöd.

Vid 1971 års riksdag anförde socialutskottet följande i anledning av
en motion med likartat yrkande (SoU 1971: 5 s. 36-37).

Enligt de riktlinjer som statsmakterna fastslagit för vården av narkotikamissbrukare
skall vården ordnas inom ramen för landstingens sjukvårdande
och kommunernas socialvårdande verksamhet. Statsbidragsgivningen
har utformats med utgångspunkt härifrån. Möjligheter föreligger

SoU 1972:5

dock för enskilda organisationer - föreningar eller stiftelser - att erhålla
statsbidrag enligt samma principer som gäller för huvudmännen. Som
en garanti för kontinuitet i behandlingen förutsätts emellertid i sådana
fall en uppgörelse med huvudmannen. Vid sidan härav kan även andra
frivilliga initiativ förtjäna uppmärksamhet från samhällets sida. En
meningsfull vård av narkotikamissbrukare, liksom av alkoholmissbrukare,
är emellertid en kvalificerad uppgift som fordrar noggranna förberedelser
och systematisk uppföljning och kontroll. I den mån dessa betingelser
kan uppfyllas bör frivilliga insatser kunna komma i fråga för
samhällets stöd inte minst då de tar sig uttryck i experiment med nya behandlingsformer.

Utskottet vill understryka att de uttalanden utskottet i enlighet med
det anförda gjorde förra året fortfarande äger giltighet. Det finns skäl
framhålla att de aktiviteter som olika ideella organisationer utövar för
att genom åtgärder som inte är av traditionell institutionskaraktär rehabilitera
alkohol- och narkotikamissbrukare synes vara under ytterligare
utveckling. Det stöd - bl. a. för experiment med nya behandlingsformer
- som i enlighet med utskottets ställningstagande bör kunna utgå till
andra ideella organisationer än till dem som nu får stöd ryms uppenbarligen
inte i någon mer väsentlig utsträckning inom ramen för förevarande
anslag även om anslaget räknas upp i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,
något som utskottet tillstyrker. Utskottet är inte heller berett att i nuvarande
budgetläge genom en ytterligare uppräkning av anslaget ge möjlighet
till ett sådant utvidgat stöd som föreslås i motionerna. Däremot
bör det vara möjligt att senast i nästa års statsverksproposition ge frågan
en sådan prioritet att ett nytt anslag kan ställas till förfogande för ändamålet.

Utskottet tillstyrker således motionen 1972: 1029. Syftet med motionerna
1972: 126, 1972: 226 och 1972: 1012, nämligen att få ett ökat
stöd till de ideella organisationernas arbete på förevarande område,
kommer därigenom också att i väsenlig mån bli tillgodosett.

Utskottet hemställer

1. beträffande stöd till ideella organisationer för viss vårdverksamhet
att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1029,
och i anledning av motionerna 1972: 126, 1972:226 och
1972: 1012 hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag framläggs
snarast möjligt och senast till nästa års riksdag om ett anslag
avseende bidrag till organisationer, som sysslar med rehabilitering
av narkotika- och alkoholskadade personer,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionerna 1972: 126, 1972: 226 och 1972: 1012,
samtliga motioner i den mån de inte besvarats genom vad
utskottet under 1 hemställt till Bidrag till Länkrörelsen m. m.
för budgetåret 1972/73 anvisar ett anslag av 2 600 000 kr.

SoU 1972:5

Viss rebabiliteringsverksamhet

40. Statens arbetsklinik ni. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
under punkterna K 1-K 3 (s. 178-182) framlagda förslag och hemställer att

riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Statens arbetsklinik ett förslagsanslag av 1 975 000 kr.,

2. till Invaliditetsförebyggande åtgärder m. m. ett förslagsanslag
av 38 900 000 kr.,

3. till Bidrag till handikappinstitutet ett anslag av 4 880 000 kr.

41. Kostnader för viss utbildning av handikappade. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts under punkten K 5 (s. 183-186) framlagda förslag och
hemställer

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Majit att godkänna i statsrådsprotokollet
omnämnt avtal mellan staten och Föreningen
för bistånd åt vanföra i Göteborg om statens övertagande av
Änggårdens yrkesskolor m. m. i Göteborg,

2. att riksdagen till Kostnader för viss utbildning av handikappade
för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av
8 395 000 kr.

42. Bidrag till anordnande av vissa institutioner för psykiskt utvecklingsstörda.
Bidrag till driften av särskolor m. m. Utskottet tillstyrker Kungl.
Majits under punkterna K 6 och K 7 (s. 186-189) framlagda förslag och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Bidrag till anordnande av vissa institutioner för psykiskt
utvecklingsstörda ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

2. till Bidrag till driften av särskolor m. m. ett förslagsanslag av
89 000 000 kr.

43. Bidrag till handikapporganisationer. Kungl. Majit har under punkten
K 8 (s. 189-192) föreslagit riksdagen att till Bidrag till handikapporganisationer
för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av
2 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1972: 123 av herr Hamrin m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att anslaget för handikapporganisationernas allmänna
verksamhet skall utgå med 2 700 000 kr. samt att hos Kungl. Majit
hemställa om att detta anslag från budgetåret 1973/74 ytterligare renodlas
genom att belopp avseende praktiska aktiviteter i handikapprörelsens
regi genomgående redovisas i annan ordning.

2. I motionen 1972: 473 av fru Nilsson i Kristianstad (c) och fru

SoU 1972:5

Olsson i Helsingborg (c) hemställs att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer
för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av
2 700 000 kr.

3. I motionen 1972: 483 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen
till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1972/73 anvisar
ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.

4. I motionen 1972: 663 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. (s, m)
hemställs att riksdagen måtte under punkt 8 i statsverkspropositionens
bilaga 7 besluta om ett särskilt anslag av 25 000 kr. till en ungdomstidning
för synskadade och att till Bidrag till handikapporganisationer
för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 2 025 000 kr.

5. I motionen 1972: 1019 av fröken Pehrsson m. fl. (c, m) hemställs
att riksdagen anvisar 60 000 kr. till De blindas förenings verksamhet för
dövblinda under budgetåret 1972/73.

6. I motionen 1972: 1021 av herr Alf Pettersson i Malmö m. fl. (s, fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
i motionen anförts om fördelning av bidrag till handikapporganisationer.

Utskottet

Efter förslag av handikapputredningen har Kungl. Maj:t under ett
gemensamt anslag tagit upp statens bidrag över socialdepartementets
huvudtitel till handikapporganisationernas allmänna verksamhet. Likaledes
efter förslag av handikapputredningen har föredragande departementschefen
förordat att fördelningen mellan handikapporganisationerna
av det totala anslagsbeloppet för organisationernas allmänna verksamhet
skall beslutas av Kungl. Maj:t. Yttrande angående denna fördelning
avses inhämtas från statens handikappråd.

Även utskottet anser en sådan ordning som den nämnda vara lämplig
för fördelningen av anslaget. Det blir härigenom möjligt att vid fördelningen
utnyttja den expertis på handikappfrågor som finns samlad i handikapprådet.

Kungl. Maj:t har föreslagit en ökning av statens bidrag till handikapporganisationernas
allmänna verksamhet med 322 000 kr. till 2 000 000 kr.

I sex motioner tas upp frågor om en ytterligare ökning av anslaget
eller om fördelningen av detta mellan organisationerna.

Höjning av anslaget yrkas i motionerna 1972: 123 och 1972: 473
med 700 000 kr. och i motionen 1972: 483 med 1 milj. kr. utöver den höjning
som Kungl. Maj:t föreslagit. I två motioner förordas en specialdestination
till De blindas förening av vissa medel. I motionen 1972: 663
yrkas sålunda höjning av anslaget med 25 000 kr. som skulle användas
till en ungdomstidning för synskadade. Vidare yrkas i motionen
1972: 1019 att 60 000 kr. skall anvisas till föreningens verksamhet för
dövblinda.

I ovannämnda motion 1972: 123 yrkas utöver en höjning av anslaget

SoU 1972:5

att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa att anslaget från budgetåret
1973/74 ytterligare renodlas genom att belopp avseende praktiska
aktiviteter i handikapprörelsens regi genomgående redovisas i annan
ordning. Slutligen framställs i motionen 1972: 1021 ett yrkande som
innebär att vid fördelningen av anslaget bidrag skulle utgå i första hand
för den etablerade verksamheten hos handikapporganisationer som
bedriver direkta aktiviteter för de handikappade.

Även enligt utskottets mening är det motiverat med en höjning av anslaget
till handikapporganisationerna. Höjningen bör bestämmas till det
av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet avstyrker således motionen
1972: 123 i motsvarande del, motionen 1972: 473 och motionen
1972: 483 samt motionerna 1972: 663 och 1972: 1019, de båda sistnämnda
motionerna såvitt avser höjning av anslaget.

Ett ställningstagande från riksdagens sida till frågorna om bidrag till
utgivande av en ungdomstidning för synskadade och till verksamhet för
de dövblinda skulle innebära ett föregripande av den bedömning beträffande
bidragsfördelningen som handikapporganisationerna och Kungl.
Maj:t i enlighet med det inledningsvis sagda bör göra. Utskottet avstyrker
därför yrkandena i dessa avseenden. Av samma skäl avstyrker utskottet
yrkandet i motionen 1972: 1021 om avgränsning av bidragsberättigade
organisationer.

Utskottet kan inte biträda förslaget i motionen 1972: 123 om en uppdelning
av förevarande anslag.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 123 i motsvarande del samt motionen
1972: 473, motionen 1972: 483, motionen 1972: 663
och motionen 1972: 1019, de båda sistnämnda motionerna i
motsvarande del, till Bidrag till handikapporganisationer för
budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 2 000 000
kr.,

2. beträffande frågan om specialdestination av viss del av anslaget
att riksdagen avslår motionen 1972: 663 och motionen
1972: 1019, båda motionerna i motsvarande del,

3. beträffande avgränsningen av bidragsberättigade organisationer
att riksdagen avslår motionen 1972: 1021,

4. beträffande uppdelning av anslaget att riksdagen avslår motionen
1972: 123 i motsvarande del.

44. Kostnader för viss verksamhet för blinda. Ersättning till postverket
för befordran av blindskriftsförsändelser. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts under punkterna K 9 och K 10 (s. 193-194) framlagda förslag
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

SoU 1972:5

1. till Kostnader för viss verksamhet för blinda ett förslagsanslag
av 2 210 000 kr.,

2. till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
ett förslagsanslag av 2 265 000 kr.

45. Färdtjänst för handikappade
Motioner

1. I motionen 1972: 122 av herr Hamrin m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att begära att Kungl. Maj:t skyndsamt framlägger
förslag till statsbidrag till den kommunala färdtjänsten i avvaktan på förslag
från utredningen om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

2. I motionen 1972: 156 (motivering i motionen 1972: 122) av herr
Hamrin m. fl. (fp) hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t
begära förslag om vidgad rätt till stöd vid inköp av bil för handikappade.

3. I motionen 1972: 475 av herr Måbrink m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar om en utredning i syfte att undersöka möjligheterna
att införa ett »rikskort» för de handikappades färdtjänst.

4. I motionen 1972: 666 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. (s)
hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att statsbidrag för inköp
av invalidbil efter särskild prövning må kunna utgå även till handikappad
som själv inte har möjlighet köra bil men som vårdas i hemmet
av nära anhörig som har körkort.

5. I motionen 1972: 994 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c)
hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att - i avvaktan
på förslag från utredningen om kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun - förslag skyndsamt läggs fram om statsbidrag till den
kommunala färdtjänsten.

Utskottet

I detta avsnitt behandlas motioner beträffande kommunernas färdtjänst
m. m. för handikappade.

Handikapputredningen föreslog i sitt betänkande Bättre socialtjänst
för handikappade bl. a. att varje kommun bör tillhandahålla förflyttningshandikappade
effektiv färdtjänst, att färdtjänsten bör överallt få
anlitas oberoende av målet och tidpunkten för samt avsikten med resan,
att färdtjänsteresenären bör erlägga en avgift för resan som ansluter
sig till priset för motsvarande färd med allmänna kommunikationer, att
varje kommun bör upprätta och socialstyrelsen godkänna en plan för
färdtjänsten samt att kommunerna bör få statsbidrag till kostnaden för
färdtjänsten med 35 % av nettokostnaden för denna.

SoU 1972:5

Vidare föreslog utredningen bl. a. att i vissa fall en möjlighet bör öppnas
att som ett komplement till färdtjänsten tillhandahålla handikappade
egen bil, att kommunerna bör vara huvudmän för verksamheten att som
komplement till färdtjänsten tillhandahålla handikappade egen bil, att
anskaffningskostnaden för bil åt handikappad som komplement till färdtjänsten
bör fördelas mellan den handikappade, kommunen och staten,
att den handikappade bör betala 10 % av denna kostnad, kommunen
30 % och staten 60 % samt att den som erhåller bil som komplement till
färdtjänsten bör från staten få ett årligt driftbidrag om 500 kr.

Föredragande departementschefen anför i sin översikt över samhällets
åtgärder för handikappade att eftersom frågan om statliga stimulansbidrag
som berör kommunernas ekonomiska engagemang kommer att
tas upp till behandling i den nyligen tillsatta utredningen om kommunernas
ekonomi, betänkandet har lämnats till denna utredning för prövning
i samband med behandlingen av hithörade frågor.

I motionerna 1972: 122 och 1972: 994 yrkas att riksdagen skall begära
att - i avvaktan på förslag från utredningen om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun - Kungl. Maj:t skyndsamt lägger fram
förslag om statsbidrag till den kommunala färdtjänsten. I motionen
1972: 156 yrkas under hänvisning till handikapputredningens ovan redovisade
ställningstagande att riksdagen skall begära förslag om vidgad
rätt till stöd vid inköp av bil för handikappade. Ett likartat yrkande
framställs i motionen 1972: 666.

Slutligen yrkas i motionen 1972: 475 att riksdagen skall besluta om
en utredning som skall undersöka möjligheterna att införa »rikskort»
för de handikappades färdtjänst.

Som handikapputredningen framhåller har möjligheten till trygg och
bekväm förflyttning genom en väl utbyggd färdtjänst stor betydelse för
handikappade som inte kan utnyttja de allmänna kommunikationerna.
En fungerande färdtjänst underlättar deras integration vilket är en förutsättning
för normaliseringen. Det ansvar för de handikappade och deras
omvårdnad som åvilar kommunerna innebär att även färdtjänsten
är en uppgift för dessa. Frågan huruvida statsbidrag bör utgå för att stimulera
utbyggnaden av färdtjänsten bör prövas inom den ovan nämnda
kommunalekonomiska utredningen. Utskottet avstyrker därför motionerna
1972: 122 och 1972: 994. Av samma skäl avstyrks motionerna
1972: 156 och 1972: 666.

Det är naturligt att efter hand som färdtjänsten utvecklas i kommunerna
en strävan mot samarbete även på detta område uppstår. I detta
hänseende får utskottet som ett exempel framhålla att i Kronobergs län,
där färdtjänst, om än med skiftande grad av utbyggnad, finns i de flesta
kommuner, man genomfört viss samordning av kommunernas färdtjänst
och i samband därmed under medverkan av Svenska kommunförbundets
länsavdelning diskuterat frågan om att få till stånd en möjlighet för
handikappade inom länet att anlita färdtjänst - i den mån sådan finns -

SoU 1972:5

även i andra kommuner än där de är bosatta. Det kan också nämnas att
inom Svenska taxiförbundet möjligheterna övervägs att införa någon
form av kreditkort som kan göra det möjligt för handikappade att anlita
färdtjänst i den mån sådan finns även i andra kommuner än den där
de är bosatta. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
1972: 475.

Utskottet hemställer

1. beträffande statsbidrag till färdtjänsten för handikappade att
riksdagen avslår motionen 1972: 122 och motionen 1972: 994,

2. beträffande stöd till handikappade för inköp av bil att riksdagen
avslår motionen 1972: 156 och motionen 1972: 666,

3. beträffande »rikskort^ för färdtjänsten för handikappade att
riksdagen avslår motionen 1972: 475.

Arbetarskydd m. m.

46. Arbetarskyddsstyrelsen. Yrkesinspektionen. Kungl. Maj:t har under
punkterna L 1 och L 2 (s. 195-204) föreslagit riksdagen

(L 1) att besluta att arbetsmedicinska institutet skall uppgå i arbetarskyddsstyrelsen
den 1 juli 1972, att godkänna de riktlinjer för omorganisationen
av arbetarskyddsstyrelsen som framgår av vad som anförts i statsrådsprotokollet,
att bemyndiga Kungl. Maj:t att vid arbetarskyddsstyrelsen
inrätta en ordinarie tjänst för överdirektör med beteckningen p samt
att till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 25 965 000 kr., varav 178 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,
samt
(L 2) att till Yrkesinspektionen för budgetåret 1972/73 anvisa ett
förslagsanslag av 22 730 000 kr., varav 1 282 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

Motion

I motionen 1972: 1020 av herr Persson i Stockholm m. fl. (s) hemställs A.

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att uppgiften att kontrollera
arbetstiden inom vägtrafiken snarast överförs från arbetarskyddsverket
till trafiksäkerhetsverket,

B. att i anslutning därtill

a) två befintliga byrådirektörstjänster vid arbetarskyddsstyrelsens arbetstidsbyrå
samt viss biträdespersonal överförs till trafiksäkerhetsverket,

b) trafiksäkerhetsverket får sju nya regionala tjänster - en för varje
distrikt - och antalet i årets statsverksproposition föreslagna nya tjänster
till yrkesinspektionen i motsvarande grad minskas.

SoU 1972:5

Utskottet

I motionen 1972: 1020 yrkas att tillsynsverksamheten i fråga om arbetstiden
inom vägtrafiken skall överflyttas från arbetarskyddsverket till
statens trafiksäkerhetsverk. I anslutning härtill framställs vissa yrkanden
beträffande tjänster för personal vid arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen
och statens trafiksäkerhetsverk. I motionen anförs - under hänvisning
till upprepade framställningar från arbetarskyddsstyrelsen och
trafiksäkerhetsverket till Kungl. Maj:t - att arbetstidskontrollen i stor
utsträckning kommit att förläggas till väg och att detta medfört nackdelar
bl. a. genom att det ofta blir fråga om en tredubbel kontroll, nämligen
av polisen, trafiksäkerhetsverket och yrkesinspektionen.

Utskottet vill inte bestrida att de skäl, som anförts i de båda myndigheternas
framställningar och som åberopas av motionärerna som stöd
för yrkandet om överflyttning av tillsynen över arbetstidsbestämmelserna
för vägtrafiken, kan motivera att man omprövar frågan om hos vilken
myndighet tillsynen skall ligga. Med hänsyn till att frågan om bl. a.
organisationen av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen är föremål
för översyn av arbetsmiljöutredningen och till att förslag i dessa
frågor kan förväntas inom en relativt nära framtid bör emellertid motionen
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag beträffande anslagen till
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Förslagen innebär en kraftig
förstärkning av arbetarskyddets resurser.

Utskottet hemställer

1. beträffande kontrollmyndighet i fråga om arbetstiden inom
vägtrafiken att riksdagen avslår motionen 1972: 1020 i motsvarande
del,

2. beträffande överförande av vissa tjänster från arbetarskyddsstyrelsen
till trafiksäkerhetsverket att riksdagen avslår motionen
1972: 1020 i motsvarande del,

3. att riksdagen beslutar att arbetsmedicinska institutet skall
uppgå i arbetarskyddsstyrelsen den 1 juli 1972,

4. att riksdagen godkänner de riktlinjer för omorganisationen av
arbetarskyddsstyrelsen som framgår av statsrådsprotokollet,

5. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att vid arbetarskyddsstyrelsen
inrätta en ordinarie tjänst för överdirektör med beteckningen
p,

6. att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 25 965 000 kr., varav
178 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

7. beträffande inrättande av vissa tjänster vid trafiksäkerhetsverket
i stället för inom yrkesinspektionen att riksdagen avslår
motionen 1972: 1020 i motsvarande del,

SoU 1972:5

8. att riksdagen till Yrkesinspektionen för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 22 730 000 kr., varav 1 282 000
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Internationell samverkan

47. Socialattachéer. Kungl. Maj:t har under punkten M 1 (s. 205-206)
föreslagit riksdagen att till Socialattachéer för budgetåret 1972/73 anvisa
ett förslagsanslag av 825 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1972: 327 av herr Björck i Nässjö (m) hemställs
att en ny tjänst som socialattaché inrättas,

att bevakningsområdet fastställs till Latinamerika,
att placering sker i Buenos Aires.

2. I motionen 1972: 993 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) hemställs
att riksdagen som sin mening uttalar att Kungl. Maj:t snarast bör
överväga att inrätta en socialattachétjänst i något östeuropeiskt land.

Utskottet

Sverige har för närvarande fyra socialattachéer. De är stationerade i
Washington, London, Bryssel och Bonn. För attachén i Bryssel är verksamhetsområdet
medlemsländerna i de europeiska gemenskaperna.

I motionen 1972: 327 hemställs att en ny tjänst som socialattaché inrättas
och att denne attaché placeras i Buenos Aires med Latinamerika
som verksamhetsområde. I motionen 1972: 993 vill motionärerna att
riksdagen skall uttala att Kungl. Maj:t bör överväga att inrätta en socialattachétjänst
i något östeuropeiskt land.

Socialattachéerna har som huvuduppgift att förse myndigheter och
arbetsmarknadens parter med upplysningar i socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska
frågor. Som socialutskottet anförde vid 1971 års riksdag
(SoU 1971: 5 s. 46) talar skäl för en ökning av antalet socialattachéer
efter hand som resurserna medger. Frågan om placering och
verksamhetsområde får därvid avgöras från fall till fall. För närvarande
kan utskottet inte biträda förslag om utökning av antalet tjänster för
socialattachéer. Motionerna avstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande en socialattachétjänst i Buenos Aires att riksdagen
avslår motionen 1972: 327,

2. beträffande en socialattachétjänst i något östeuropeiskt land
att riksdagen avslår motionen 1972: 993,

3. att riksdagen till Socialattachéer för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 825 000 kr.

SoU 1972:5

48. Internationellt socialpolitiskt samarbete m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts under punkterna M 2-M 5 (s. 206-208) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Internationellt socialpolitiskt samarbete ett förslagsanslag
av 3 365 000 kr.,

2. till Bidrag till världshälsovårdsorganisationen m. m. ett förslagsanslag
av 5 610 000 kr.,

3. till Vissa internationella resor ett reservationsanslag av
85 000 kr.,

4. till Vissa internationella kongresser i Sverige ett reservationsanslag
av 150 000 kr.

KAPITALBUDGETEN
Statens allmänna fastighetsfond

49. Utbyggande av karolinska sjukhuset m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts under punkterna II 8—II 10 (s. 209-223) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Utbyggande av karolinska sjukhuset ett investeringsanslag
av 10 000 000 kr.,

2. till Uppförande av ett personalbostadshus för karolinska sjukhuset
ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

3. till Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala ett investeringsanslag
av 11 828 000 kr.

50. Vissa byggnadsarbeten m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde.
Kungl. Majit har under punkten II 11 (s. 223-235) föreslagit
riksdagen att till Vissa byggnadsarbeten m. m. inom socialdepartementets
verksamhetsområde för budgetåret 1972/73 anvisa ett investeringsanslag
av 21 500 000 kr.

Motion

I motionen 1972:1034 av herr Akerlind (m) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av statsverkspropositionen, bilaga 7, till Vissa byggnadsarbeten
m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde för
budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 17 500 000 kr.

Utskottet

I Kungl. Maj:ts förslag förordas för vissa byggnadsarbeten m. m. vid
ungdomsvårdsskolorna en investeringsplan med beräknad medelsförbrukning
för budgetåret 1972/73 av 5,1 milj. kr. I motionen 1972: 1034

SoU 1972:5

föreslås en minskning av detta belopp med 4 milj. kr.

I investeringsplanen har bl. a. förordats en första medelsanvisning
av 700 000 kr. för byggnadsarbeten avseende administrationsbyggnad
vid Eknäs. Vidare har under rubriken Olika skolor förordats medelsanvisningar
för följande ändamål, nämligen för byggande av personalbostäder
725 000 kr., för utbyggnad av idrottsplaner 450 000 kr., för
om- och tillbyggnadsarbeten m. m. 2 400 000 kr. och för arbeten med
vägar och markplanering 85 000 kr.

I motionen föreslås att byggnadsarbetena vid Eknäs uppskjuts. Vidare
föreslås att projekten under rubriken Olika skolor i görligaste mån uppskjuts
och att inom ramen för en medelsanvisning av totalt 360 000 kr.
endast de nödvändigaste arbetena kommer till stånd. Detta skulle innebära
att anslaget kunde i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag minskas
med 4 milj. kr. till 17,5 milj. kr. Motionären framhåller att det framtida
behovet av platser vid ungdomsvårdsskolorna är svårt att beräkna
på grund av utvecklingen mot vård utom skola och menar att det därför
finns en risk för felinvesteringar.

Utskottet har inhämtat att en betydande del av den beräknade medelsförbrukningen
nästa budgetår avser fortsättningen av arbeten som redan
påbörjats. Beträffande sådana arbeten räknar man under budgetåret
med en förbrukning av ca 56 000 kr. till personalbostäder, ca 350 000
kr. till idrottsplaner och ca 980 000 kr. till diverse om- och tillbyggnadsarbeten.
Vidare beräknas större delen av de föreslagna medlen för vägar
och markplanering gå åt för fortsättande av sådana arbeten som påbörjades
före budgetåret 1972/73.

Det är uppenbart att sådana arbeten som redan påbörjats inte bör
avbrytas utan mycket tungt vägande skäl. Då det gäller andra investeringar
får utskottet framhålla att ungdomsvårdsskolorna på många håll
är i behov av en omfattande upprustning. Även om det är svårt att beräkna
det framtida behovet av platser på ungdomsvårdsskolor - denna fråga
har starkt samband med socialutredningens arbete - kan utskottet mot
bakgrund av det anförda inte biträda motionsyrkandet.

Medelsanvisningen föranleder inte heller i övrigt någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972: 1034 till Vissa byggnadsarbeten m. m. inom
socialdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1972/
73 anvisar ett investeringsanslag av 21 500 000 kr.

Statens uttåningsfonder

51. Statens bosättningslånefond. Kungl. Maj:t har under punkten IV 3
(s. 236-237) föreslagit riksdagen att till Statens bosättningslånefond för
budgetåret 1972/73 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kr.

SoU 1972:5

Motion

I motionen 1972: 121 (motivering i motionen 1972: 160) av herr
Hamrin m. fl. (fp) hemställs att riksdagen beslutar att lånerätten för
statliga bosättningslån utvidgas till att omfatta även ensamstående han
dikappade.

Utskottet

Från statens bosättningslånefond lämnas bosättningslån till trolovad<
eller äkta makar, ensamstående föräldrar samt till personer som stadigvarande
sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden.

I motionen 1972: 121 yrkas att lånerätten skall utvidgas till att omfatta
även ensamstående handikappade.

Frågan om bosättningslån för alla ensamstående övervägs av familjepolitiska
kommittén. Denna kommer att avge sitt huvudbetänkande
inom de närmaste månaderna. Utskottet avstyrker med hänsyn till det
anförda motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

1. beträffande bosättningslån till ensamstående handikappade att
riksdagen avslår motionen 1972: 121,

2. att riksdagen till Statens bosättningslånefond för budgetåret
1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Fonden för låneunderstöd

52. Lån till anordnande av barnstugor m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts under punkterna V 1-V 4 (s. 238-240) framlagda förslag
och hemställer

att riksdagen för bugetåret 1972/73 anvisar

1. till Lån till anordnande av barnstugor ett investeringsanslag av
20 000 000 kr.,

2. till Lån till byggande av sjukhem ett investeringsanslag av
31 000 000 kr.,

3. till Lån till nybyggnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

4. till Lån till utländska läkare för viss efterutbildning ett investeringsanslag
av 1 000 kr.

UPPSKJUTNA FRÅGOR

53. Uppskjutna frågor

Utskottet kommer senare under sessionen att yttra sig beträffande
Kungl. Maj:ts under följande punkter framlagda förslag, nämligen
H 3 Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka m. m.

SoU 1972:5

H 4 Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m.
H 5 Bidrag till viss hälso- och sjukvård
K 4 Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade
vilket utskottet här anmäler.

Stockholm den 7 mars 1972

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson
i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herr Larsson i
Öskevik (c), fru Sigurdsen (s), herrar Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp
(s), Andreasson (c), Nordberg (s), Akerlind (m), fru Marklund (vpk) och
herr Nisser (m).

Herr Hyltander (fp) har ersatts av herr Romanus (fp) vid behandlingen
av punkterna 1-9 och av fru Fraenkel (fp) vid behandlingen av
punkterna 43-53.

Fru Marklund (vpk) har ersatts av herr Hagberg (vpk) vid behandlingen
av punkterna 1-7 och 40-53.

Herr Nisser (m) har närvarit vid behandlingen av punkterna 18-53.
Han har ersatts av herr Werner i Malmö (m) vid behandlingen av
punkterna 1-10.

Reservationer

Vid 2. Allmänna barnbidrag

1. beträffande indexreglering av de allmänna barnbidragen av herr
Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt på s. 2 i utskottets betänkande som börjar med
»Familjepolitiska kommittén kommer» och slutar med »därför motionen
1972: 471» bort ha följande lydelse:

»Familjepolitiska kommittén skall inom några månader redovisa sina
förslag till utformningen av hela det framtida ekonomiska stödet till
barnfamiljerna. Utgångspunkten synes vara att de allmänna barnbidragen
alltjämt skall bilda stommen i detta stöd. Kommittén kommer också
att behandla barnbidragens, liksom andra familjepolitiska förmåners,
värde- och standardbeständighet. Detta bör dock inte hindra riksdagen
att, såsom föreslås i motionen 1972: 471, besluta om indexreglering av
de allmänna barnbidragen.

Det faktum att de allmänna barnbidragens värde kraftigt urholkats av
de senaste årens prisstegringar har återigen belysts i den aktuella debat -

4 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 5

SoU 1972:5

ten om barnfamiljernas ekonomiska situation. För att hindra en fortsatt
försämring av den viktigaste delen av konsumtionsstödet till barnfamiljerna
bör indexregleringen nu genomföras. Förslag om erforderliga
lagändringar bör snarast föreläggas riksdagen så att indexregleringen kan
träda i kraft från och med nästa år.»

dels att utskottet under 1 bort hemställa

»1. beträffande indexreglering av de allmänna barnbidragen att
riksdagen i anledning av motionen 1972:471 hos Kungl.
Maj:t hemställer om förslag till indexreglering av barnbidragen,
»

2. beträffande en plan för familjepolitiken av herrar Gustavsson i Alvesta
(c), Hamrin (fp), Larsson i öskevik (c), Andreasson (c) och Romanus
(fp) som anser

dels att det avsnitt på s. 2 i utskottets betänkande som börjar med
»Inom några månader» och slutar med »för bamstödets utbyggnad» bort
ha följande lydelse:

»Familjepolitiska kommittén har ett mycket omfattande uppdrag. Med
utgångspunkt i att de allmänna barnbidragen alltjämt skall bilda stommen
i konsumtionsstödet för barnfamiljerna skall kommittén överväga
samhällets totala stöd för barnfamiljerna. Huvuduppgiften skall därvid
vara att undersöka effektiviteten av olika stödformer och pröva deras
inbördes sammansättning och avvägning inom ramen för vissa alternativ
för det totala stödet. Frågan om införande av ett särskilt vårdnadsbidrag
till familjer med barn ingår bland de uppgifter som kommittén har att
utreda. Kommittén skall i sitt arbete beakta det direkta samband som
råder mellan stödet till barnfamiljerna och skattesystemets utformning.
Kommittén kommer att inom några månader redovisa huvuddelen av sitt
uppdrag.

Frågan om en samlad familjepolitisk reform har varit aktuell under
mycket lång tid. Under denna tid har vissa delreformer på området kommit
till stånd. Inte vid något tillfälle har emellertid en mera fullständig
avvägning skett mellan generella stödåtgärder och mellan olika selektiva
stödformer. Behovet av en sådan bedömning har accentuerats genom
1970 års skattereform. Vissa uttalanden i propositionen 1971: 156 om
höjda bostadstillägg för barnfamiljer m. m. ger anledning till befogad
tveksamhet om Kungl. Maj:t kommer att underställa riksdagen förslag
som täcker hela fältet. Med hänsyn härtill är det enligt utskottets mening
angeläget framhålla att ett samlat förslag måste läggas fram av
Kungl. Maj:t så att riksdagen får tillfälle att i ett sammanhang ta ställning
till hur familjepolitiken skall utformas. Förslaget bör innefatta ett
samlat program för den familjepolitiska reformverksamheten och bör
därför ta upp alla frågor som anges i motionen. Det bör föreläggas 1973
års riksdag.»

SoU 1972:5

dels att utskottet under 4 bort hemställa

»4. beträffande en plan för familjepolitiken att riksdagen med
bifall till motionen 1972: 467 hos Kungl. Maj:t hemställer
om förslag till en plan för familjepolitiken innehållande utbyggnad
och värdesäkring av de allmänna barnbidragen, översyn
av stödet till familjer med låg inkomst och flera barn samt
införande av vårdnadsbidrag i enlighet med vad i motionen
anförts.»'

Vid 4. Bostadstillägg för barnfamiljer, m. m.

3. beträffande procentsatsen för statsbidrag till kommunala bostadstilllägg
för barnfamiljer av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp),
Larsson i öskevik (c) Andreasson (c) och Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt på s. 4 i utskottets betänkande som börjar med
»Genom höjningen av» och slutar med »bör därför avslås» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att den metod som vid
höstriksdagen valdes för att täcka kommunernas ökade kostnader för
kommunala bostadstillägg inte ger någon garanti för att den enskilda
kommunen får sina ökade kostnader för kommunala bostadstillägg
täckta. Det är särskilt otillfredsställande att ökade kostnader vältras
över på kommunerna i rådande kommunalekonomiska läge. Tillsammans
med tidigare kostnadsövervältringar kan detta, som framhålls
i motionen, leda till ytterligare höjningar av kommunalskatterna med
därav följande negativa verkningar. Med hänsyn till det anförda anser
utskottet att statsbidraget till kommunala bostadstillägg bör bestämmas
så att det i huvudsak helt täcker den ökade kostnaden för tilläggen. Statsbidraget
bör därför som föreslås i motionen 1972: 329 fastställas till
75 % av kostnaderna för de statsbidragsberättigande kommunala bostadstilläggen.
»

dels att utskottet under 1 bort hemställa

»1. beträffande procentsatsen för statsbidrag till kommunala bostadstillägg
för barnfamiljer att riksdagen med bifall till motionen
1972: 329 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfort,»

4. beträffande bostadstillägg då barn omhändertagits för samhällsvård
av herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 4 med
»I bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter» och slutar på s. 5 med
»utskottet motionen 1972: 478» bort ha följande lydelse:

SoU 1972:5

»Enligt bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter och anvisningar till
kungörelserna om de statliga och kommunala bostadstilläggen måste
barnet varje år vistas i hemmet under minst så lång tid som motsvarar
vanliga skolferier för att familjen skall få uppbära bostadstillägg. Denna
regel tillämpas i allmänhet generöst, men det förekommer fall då omhändertagandet
för samhällsvård får den konsekvensen för familjen att
bostadstillägget upphör. Detta kan t. ex. inträffa då ett barn i förskoleåldern
tas om hand för vård i fosterhem eller institution medan behandlingsinsatser
sätts in för att göra unga föräldrar bättre socialt anpassade
och få tid att göra hemmiljön så god att barnet åter kan vistas där. I en
sådan situation kan behandlingsinsatserna bli så långvariga och möjligheterna
att under tiden låta barnet vistas i hemmet så små att regeln om
hemmavistelse motsvarande skolferie inte kan följas. Familjen förlorar då
bostadstillägget och en av möjligheterna att nå det resultat behandlingsinsatserna
avser.

Även om familjepolitiska kommittén i sitt slutbetänkande väntas komma
med förslag som gäller bostadsstödet till barnfamiljerna anser utskottet
det värdefullt att riksdagen nu beslutar att bestämmelser skall
införas som gör det möjligt att i vissa fall låta bostadstillägget utgå även
efter omhändertagande av ett barn för samhällsvård. Utskottet tillstyrker
därför yrkandet i motionen 1972: 478.»

dels att utskottet under 2 bort hemställa

»2. beträffande bostadstillägg då barn omhändertagits för samhällsvård
att riksdagen med bifall till motionen 1972: 478 ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

5. beträffande medelsberäkningen - under förutsättning av bifall till
reservationen 3 - av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson
i öskevik (c), Andreasson (c) och Romanus (fp) som anser

dels att den mening på s. 5 i utskottets betänkande som börjar med
»Utskottet har inte» och slutar med »erinra mot medelsberäkningen»
bort ha följande lydelse:

»Som en följd av att utskottet förordar att statsbidraget till de kommunala
bostadstilläggen skall höjas från 60 % till 75 % av kostnaden
uppstår i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag ett ökat medelsbehov av
55 milj. kr. för helt år. Det av Kungl. Maj:t begärda anslaget till bostadstillägg
för barnfamiljer m. m. bör därför i enlighet med vad som
föreslås i motionen 1972: 329 räknas upp med nämnda belopp.»

dels att utskottet under 3 bort hemställa

»3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1972: 329 i motsvarande del till Bostadstillägg
för barnfamiljer, m. m. för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 870 000 000 kr.»

SoU 1972:5

Vid S. Bidrag till driften av barnstugor

6. beträffande grunderna för statsbidrag till driften av barnstugor av
herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp) som anser att det avsnitt på s. 10
i utskottets betänkande som börjar med »1968 års bamstugeutredning»
och slutar med »utskottet motionen 1972: 1022» bort ha följande lydelse: »Flera

skäl talar för att statsbidragen till kommunernas driftkostnader
för daghem och fritidshem bör höjas. Den kommunala barntillsynen
har nu fått en sådan omfattning att driftkostnaderna utgör en stor
post i kommunernas budget. I nuvarande besvärliga läge för den kommunala
ekonomin har detta på många håll lett till att man finner det
svårt att fullfölja en önskvärd utbyggnad av barntillsynen. En sådan utveckling
måste undvikas, eftersom behovet av barntillsyn fortfarande är
mycket stort.

En höjning av statsbidragen är också önskvärd för att möjliggöra en
sänkning av föräldraavgiftema med sikte på en enhetstaxa på rimlig nivå.
De brant inkomstgraderade taxor som nu på många håll tillämpas skapar
tillsammans med marginalskatter och bostadstillägg helt oacceptabla
marginaleffekter för barnfamiljer med vanliga inkomster.

Den höjning av statsbidraget till daghem och fritidshem som beslöts
i höstas var avsedd att kompensera kommunerna för deras ökade kostnader
för kommunala bostadstillägg för barnfamiljer och innebar alltså
inte någon reell förbättring.»

dels att utskottet under 3 bort hemställa

»3. beträffande grunderna för statsbidrag till driften av barnstugor
att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1022 hos
Kungl. Maj:t hemställer att förslag snarast framläggs till sådan
ändring av reglerna för bidrag till driften av barnstugor,
att ökat stöd ges åt kommunerna, särskilt till dem som i förhållande
till sitt skatteunderlag har speciellt stort behov av
bamtillsynsplatser.»

Vid 9. Bidrag till kommunala familjedaghem

7. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem,
såvitt avser balansregeln, samt medelsanvisningen av fru Sigurdsen
(s) och fru Marklund (vpk) som anser

dels att det avsnitt på s. 12 i utskottets betänkande som börjar med
»Som skäl för» och slutar med »del av barntillsynen» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet anser för sin del att balansregeln haft den effekt som avsågs
när den tillkom i samband med införandet av statsbidrag till familjedaghemsverksamheten
1968. Den styrning som regeln innebär är helt

SoU 1972:5

i överensstämmelse med de önskemål som majoriteten av föräldrar har
i fråga om barntillsynsverksamheten. Detta verifieras av åtskilliga undersökningar.
Att utvecklingen under senare år gått mot ett ökat bamstugebyggande
är till viss del en följd av balansregeln. Under det senaste
året har på grund av ett kärvt ekonomiskt läge en åtstramning kunnat
förmärkas ute i kommunerna när det gäller bamtillsynsverksamheten.
Enligt utskottets mening vore det under dessa förhållanden olyckligt att
göra sådana förändringar i gällande bestämmelser som skulle kunna få
till följd att bamstugebyggandet stagnerade.

Som utskottet tidigare anfört med anledning av motioner under
punkten D 3 som gäller driften av barnstugor kommer 1968 års barnstugeutredning
inom några månader att avlämna sitt betänkande om den
framtida utformningen av barnstugornas verksamhet. Utskottet hänvisar
i denna del till att riksdagen tidigare uttalat sig för att vid ett och
samma tillfälle få ta ställning till bamstugeutredningens förslag och de
därmed förenade finansieringsfrågorna och att det därför inte finns anledning
att nu göra förändringar i statsbidragsreglema. Bamstugeutredningen
har enligt sina direktiv bl. a. att utforma riktlinjer för utarbetande
av kommunala bamtillsynsplaner. I direktiven sägs vidare att utredningen
bör söka finna en planeringsmetodik för utbyggnad av en barntillsyn
som tillgodoser efterfrågan från förvärvsarbetande eller studerande
föräldrar m. fl. och som genom utnyttjande av permanenta och
tillfälliga barnstugelokaler samt familjedaghem kan smidigt anpassas till
förändringar i efterfrågan. Det måste enligt utskottets mening vara angeläget
att finansieringsfrågorna blir beroende av utformningen av den
framtida verksamheten på detta område och detta kan enligt utskottets
mening inte ske förrän bamstugeutredningen avlämnat sina förslag.

Utskottet delar i stort de synpunkter och den tveksamhet inför slopandet
av balansregeln som kommer till uttryck i motionerna 1972: 1003
och 1972: 1024. Uppfattningen att vissa kommuner kan ha speciella
svårigheter på grund av balansregeln delas av utskottet. Det gäller dels
vid vissa kommunsammanläggningar samt dels för vissa snabbt expanderande
kommuner. Som anförs i motionen 1972: 1003 bör dessa svårigheter
kunna lösas genom övergångsbestämmelser. Enligt utskottets
mening bör Kungl. Maj:t få möjlighet att utfärda dispens i vissa särskilda
fall under en övergångsperiod.

Utskottet anser med det anförda att balansregeln som gäller för erhållande
av statsbidrag till kommunala familjedaghem bör finnas kvar
i avvaktan på att riksdagen får ta ställning till de förslag som bamstugeutredningen
lägger fram och den därmed förenade finansieringen. Statsbidragsreglema
för familjedaghem bör enligt utskottets mening ses i
sammanhang med finansieringen av hela bamtillsynsverksamheten.»

dels att utskottet under 1 bort hemställa

»1. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familje -

SoU 1972:5

daghem, såvitt avser balansregeln, samt medelsanvisningen
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionen
1972: 1003 och motionen 1972: 1024

a) ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b) till Bidrag till kommunala familjedaghem för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 35 000 000 kr.,»

8. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem,
såvitt avser kvotregeln, av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin
(fp), Larsson i öskevik (c), Andreasson (c), Åkerlind (m), Werner i Malmö
(m) och Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt på s. 13 i utskottet betänkande som börjar med
»Kvotregeln är ägnad» och slutar med »att regeln slopas» bort ha följande
lydelse:

»Sedan den kritik som alltsedan de båda begränsningsreglernas tillkomst
riktats mot reglerna nu lett till förslag av Kungl. Maj:t om slopande
av balansregeln, utgör kvotregeln den faktor som främst begränsar
utbyggnaden av den del av barntillsynen som familjedaghemsverksamheten
utgör. Kvotregeln medför att ett stort antal kommuner inte kan
få statsbidrag till sin familjedaghemsverksamhet. Den stimulans till
ökade insatser på området som statsbidraget är avsett att utgöra uteblir
i många av dessa kommuner. Lika litet som i fråga om balansregeln
finns det skäl anta att utbyggnaden av bamstugeverksamheten skulle
hämmas av att kommunerna stimulerades ytterligare bygga ut familjedaghemsverksamheten
genom ett slopande av kvotregeln. Denna bör
därför slopas från och med nästa år. Utskottet tillstyrker således yrkandena
därom i motionerna 1972: 119 och 1972: 485.»

dels att utskottet under 2 bort hemställa

»2. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem,
såvitt avser kvotregeln, att riksdagen med bifall till
motionen 1972: 119 i motsvarande del och motionen
1972: 485 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

9. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem,
såvitt avser bidragsprocenten, av herrar Gustavsson i Alvesta (c),
Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Andreasson (c) och Romanus (fp)
som anser

dels att den mening på s. 13 i utskottets betänkande som börjar med
»Med hänsyn till» och slutar med »i denna del» bort ha följande lydelse:

»Efter beslut av 1971 års höstriksdag (prop. 1971: 156, SoU 1971: 45)
höjdes vid årsskiftet statsbidragen till driften av daghem och fritidshem.
Som framfördes i en reservation till utskottsbetänkandet i ärendet borde

SoU 1972:5

inte statsbidragshöjningen begränsas till endast en del av den kommunala
barntillsynen. Beslut bör nu fattas om att statsbidraget till kommunala
familjedaghem fr. o. m. år 1973 skall få en höjning som motsvarar den
beslutade höjningen i fråga om driften av daghem eller en höjning med
omkring 40 %. Utskottet biträder i enlighet härmed förslaget i motionen
1972: 119 att statsbidraget skall höjas från 35 % till 50 % av kommunens
nettokostnader för dagbarnvårdare.»

dels att utskottet under 3 bort hemställa

»3. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem,
såvitt avser bidragsprocenten, att riksdagen med bifall
till motionen 1972: 119 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört.»

Vid 11. Bidrag till semesterhem m. m.

10. beträffande medelsanvisningen av herr Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt på s. 14 i utskottets betänkande som börjar med
»Även om bidragen» och slutar med »inte någon erinran» bort ha följande
lydelse:

»Bidragen till semesterhem och semesterresor har med hänsyn till bidragens
storlek numera mycket mindre betydelse än tidigare. I många
fall utgår ytterligt små belopp vilket gör att administrationskostnaderna
torde bli förhållandevis höga.

Möjligheten att få detta bidrag kan numera knappast vara avgörande
för om semesterresa skall företagas eller inte. Utskottet biträder yrkandet
i motionen 1972: 484 om att något anslag till detta ändamål inte
skall beviljas. Till den direkta kostnadsbesparing som därvid kan göras
kommer den indirekta besparingen i form av bortfallande administrationskostnader
för ändamålet.»

dels att utskottet bort hemställa

»att riksdagen med bifall till motionen 1972: 484 avslår Kungl.
Maj:ts förslag om anvisande av medel till Bidrag till semesterhem
m. m. för budgetåret 1972/73.»

Vid 12. Socialstyrelsen

11. beträffande anvisande av medel för undersöknings- och informationsverksamhet
rörande lekmateriel m. m. av herr Åkerlind (m) som
anser

dels att det avsnitt på s. 15 i utskottets betänkande som börjar med
»Även vid 1971» och slutar med »från utskottets sida» bort ha följande
lydelse:

SoU 1972:5

»Även vid 1971 års riksdag framfördes motionsyrkande om att medel
inte skulle anvisas för ändamålet. 1 en reservation till utskottets betänkande
tillstyrktes detta motionsyrkande (SoU 1971: 5 s. 54). Reservationen
avslogs dock av riksdagen.

Sedan riksdagen förra året tog ställning till anslaget har lekmiljörådet
trätt i verksamhet. I övrigt har inte anförts någon ny omständighet som
utgör skäl för att bevilja anslag för ändamålet.

Behovet av ett lekmiljöråd kan starkt ifrågasättas. Utskottet avstyrker
därför att medel beräknas för ändamålet samt tillstyrker motionen
1972: 1036. I övrigt föranleder förslagen under anslaget inte någon erinran
från utskottets sida.»

dels att utskottet under 2 bort hemställa

»2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1972: 1036 till Socialstyrelsen för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 42 110 000 kr.»

Vid 17. Bidrag till S:t Lukasstiftelsen

12. beträffande medelsanvisningen av herrar Gustavsson i Alvesta (c),
Hamrin (fp), Larsson i öskevik (c), Hyltander (fp), Andreasson (c) och
Akerlind (m) som anser

dels att det avsnitt på s. 19 i utskottets betänkande som börjar med
»Även enligt utskottets» och slutar med »Motionen avstyrks därför» bort
ha följande lydelse:

»Med hänsyn till den omfattande rådgivnings- och utbildningsverksamhet
som bedrivs vid S:t Lukasstiftelsen samt med beaktande av ökade
personalkostnader och andra kostnader biträder utskottet motionsförslaget.
»

dels att utskottet bort hemställa

»att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1972: 1033 till Bidrag till S:t Lukasstiftelsen
för budgetåret 1972/73 anvisar ett anslag av 90 000 kr.»

Vid 20. Hälsovårdsupplysning

13. beträffande medelsanvisningen av herrar Hamrin (fp) och Hyltander
(fp) som anser

dels att det avsnitt på s. 22 i utskottets betänkande som börjar med
»Som ett led» och slutar med »1972: 477 avstyrks därför» bort ha följande
lydelse:

»ökade insatser för hälsovårdsupplysning som ett led i den förebyggande
hälso- och sjukvården är enligt utskottets mening angelägna.
Socialstyrelsen har redovisat ett medelsbehov på sammanlagt ca

SoU 1972:5

7 200 000 kr. medan Kungl. Maj:t förordat ett anslag av 3 800 000 kr.

I motionen 1972: 477 föreslås en höjning av anslaget till 4 600 000 kr.
och i motionen 1972: 334 en höjning till 4 800 000 kr. En beskärning
av socialstyrelsens förslag till det av Kungl. Maj:t förordade beloppet
innebär att åtskilliga angelägna upplysningsåtgärder inte kan genomföras.
Utskottet vill särskilt framhålla upplysningsbehovet om skadeverkningar
genom bruk av tobak, alkohol och narkotika. Mot bakgrund bl. a.
av det utomordentligt stora behov av kvalificerad information som finns
- inte minst bland barn och ungdom - tillstyrker utskottet förslaget i motionen
1972: 334 om en medelsanvisning av 4 800 000 kr. Detta innebär
även att kravet i motionen 1972: 477 om anslagsökning utöver vad
Kungl. Maj:t föreslagit tillgodoses.»

dels att utskottet under 1 bort hemställa

»1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1972: 477 samt med bifall till motionen 1972: 334, såvitt
nu är i fråga, till Hälsovårdsupplysning för budgetåret
1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 4 800 000 kr.,»

14. beträffande en parlamentarisk utredning om sjukdomsförebyggande
åtgärder av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i
öskevik (c), Hyltander (fp), Andreasson (c), Åkerlind (m) och Nisser
(m) som anser

dels att det avsnitt på s. 22 i utskottets betänkande som börjar med
»Även det yrkande» och slutar med »därför motionen 1972: 665» bort
ha följande lydelse:

»I motionen 1972: 665 föreslås en parlamentarisk utredning om sjukdomsförebyggande
åtgärder i syfte att skapa bättre förutsättningar för
en aktiv medverkan från samhällsorgans och alla medborgares sida för
att förbättra folkhälsan. Motionärerna framhåller att endast marginella
förbättringar torde vara möjliga att åstadkomma inom ramen för vad
som traditionellt räknas till hälso- och sjukvårdssektorn medan det finns
mycket att göra inom hälsoupplysningen såsom en form av förebyggande
hälsovårdsverksamhet. Hälsoupplysningen måste få en väsentligt bredare
och djupare förankring i samhället och den måste genomföras kontinuerligt
och systematiskt om den skall kunna ge önskad effekt. Utskottet
ansluter sig till motionärernas bedömning beträffande betydelsen
av sjukdoms- och skadeförebyggande åtgärder. För att kunna engagera
de enskilda människorna för sjukdoms- och skadeförebyggande åtgärder
krävs närmare utredning av bl. a. frågorna om hur en effektiv och långsiktig
hälsoupplysning skall planeras, organiseras, samordnas och genomföras.
Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1972: 665 om tillsättande
av en parlamentarisk utredning för detta ändamål.»

dels att utskottet under 3 bort hemställa

SoU 1972:5

»3. beträffande en parlamentarisk utredning om sjukdomsförebyggande
åtgärder att riksdagen med bifall till motionen
1972: 665 hos Kungl. Maj:t hemställer att en parlamentariskt
sammansatt kommitté får i uppdrag att utreda frågan om samordnade
sjukdomsförebyggande åtgärder som kan avlasta sjukvård
och socialvård,»

Vid 25. Avlöning av vissa läkare vid sjukhus i Stockholm

15. beträffande viss läkartjänst vid Sabbatsbergs sjukhus av herrar
Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser

dels att det avsnitt på s. 25 i utskottets betänkande som börjar med
»Kungl. Majrts förslag» och slutar med »från utskottets sida» bort ha
följande lydelse:

»Utskottet anser liksom motionärerna att inrättande av en överläkartjänst
- i utbyte mot en tjänst som biträdande överläkare i lönegrad
Ae 30 - vid cytologiska laboratoriet vid Sabbatsbergs sjukhus är starkt
motiverat och förordar ett sådant tjänsteutbyte. Laboratoriet spelar en
central roll i den förebyggande hälsovården i Stockholmsregionen. Det
måste vara rimligt att även detta laboratorium med dess omfattande
verksamhet och betydelsefulla insatser ges en självständig ställning. En
sådan förändring ligger väl i linje med samhällets sjukvårdspolitiska målsättning
i stort.»

dels att utskottet bort hemställa

»att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1972: 1015

a) bemyndigar Kungl. Maj:t att i enlighet med vad utskottet
förordat för cytologisk verksamhet vid Sabbatsbergs sjukhus i
Stockholm inrätta en tjänst som överläkare i SKBe 3,

b) till Avlöning av vissa läkare vid sjukhus i Stockholm för
budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 14 563 000
kr.»

Vid 32. Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader

16. beträffande frågan om nedläggning av Morängens yrkesskola,
m. m. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik
(c), Hyltander (fp), Andreasson (c), Åkerlind (m) och Nisser (m)
som anser

dels att det avsnitt på s. 30 i utskottets betänkande som börjar med
»Av uppgifter som» och slutar med »anslagsöverskridanden få göras»
bort ha följande lydelse:

»Den faktiska beläggningen räknat i antalet närvarande på ungdoms -

SoU 1972:5

vårdsskoloma har, enligt vad som framgår av uppgifter som utskottet
inhämtat, varit låg under de senaste åren. Detta medför att man av
kostnadsskäl inte kan avvakta förslag från socialutredningen beträffande
ungdomsvårdsskolornas framtida ställning innan åtgärder vidtas i anledning
av beläggningssituationen på skolorna. En minskning av antalet
avdelningar på större skolor behöver enligt utskottets mening inte i någon
väsentlig mån föregripa socialutredningens arbete. Däremot inger det
med hänsyn till utredningens arbete allvarliga betänkligheter att nu
minska antalet ungdomsvårdsskolenheter. Under inga omständigheter
kan utskottet biträda förslaget att lägga ner Morängens yrkesskola. Skolan
har nyligen varit föremål för en omfattande till- och ombyggnad.
Den är därtill, som framhålls i motionen 1972: 1031, tekniskt och behandlingsmässigt
väl rustad för sina uppgifter.

Sammanfattningsvis får utskottet uttala att - intill dess socialutredningen
redovisat ett allsidigt beslutsunderlag rörande ungdomsvårdsskolorna
- de problem, som den låga beläggningen på skolorna utgör, främst
bör tacklas genom minskning av antalet avdelningar på större skolor och
då i första hand, som Kungl. Maj:t föreslagit, sex avdelningar vid sådana
skolor. Endast för den händelse det inte visat sig möjligt att genom
ytterligare minskning av antalet avdelningar eller genom andra omdispositioner
göra erforderliga besparingar bör nedläggning av en skolenhet
- annan än Morängens yrkesskola - komma i fråga.

Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Majit till känna.»

dels att utskottet under 2 bort hemställa

»2. beträffande frågan om nedläggning av Morängens yrkesskola,
m. m. att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1031 ger
Kungl. Majit till känna vad utskottet anfort,»

Vid 37. Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m.

17. beträffande vårdavgiften vid vissa vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. av herrar Åkerlind (m) och Nisser (m) som anser

dels att det avsnitt på s. 34 i utskottets betänkande som börjar med
»Enligt vad utskottet» och slutar med »beträffande förevarande anslag»
bort ha följande lydelse:

»Socialstyrelsens utredning har emellertid enligt utskottets mening
knappast någon betydelse vid bedömningen av vårdavgiftens storlek vid
de enskilda vårdanstalterna. Den i motionen 1972: 1002 förordade höjningen
av avgiften till 10 kr. per dag är motiverad enbart av den omständigheten
att sjukpenning regelmässigt utgår till intagna vid ifrågavarande
anstalter, oberoende av vilken ersättning de kan komma att tillerkännas
för det arbete, huvudsakligen av terapikaraktär, som de utför
under vårdtiden. Utskottet tillstyrker därför att vårdavgiften vid de en -

SoU 1972:5

skilda vårdanstalterna får höjas till 10 kr. per dag. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag att driftbidraget till nämnda
anstalter höjs. I fråga om erkända vårdanstalter biträder utskottet Kungl.
Maj:ts förslag beträffande ändrade grunder för statsbidrag till driftkostnaderna.

Den av utskottet förordade avgiftshöjningen medför en intäktsökning
för vårdanstalterna med ca 2 600 000 kr., varför anslaget till driftkostnader
vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. bör föras
upp med 86 600 000 kr.»

dels att utskottet under 1-3 bort hemställa

»1. beträffande vårdavgiften vid vissa vårdanstalter för alkoholmissbrukare
att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1002
i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

2. beträffande grunderna för bidrag till driftkostnader vid
erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionen
1972: 1002 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionen
1972: 1002 i motsvarande del till Bidrag till driftkostnader
vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av
86 600 000 kr.»

Vid 43. Bidrag till handikapporganisationer

18. beträffande medelsanvisningen samt frågan om specialdestination
av viss del av anslaget av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp),
Larsson i Öskevik (c), Andreasson (c), Åkerlind (m) och fru Fraenkel
(fp), som anser

dels att det avsnitt på s. 40 i utskottets betänkande som böljar med
»Även enligt utskottets» och slutar med »av bidragsberättigade organisationer»
bort ha följande lydelse:

»Även enligt utskottets mening är det motiverat med en höjning av
anslaget till handikapporganisationerna. Denna höjning bör bli större än
enligt Kungl. Maj:ts förslag. Det är av central betydelse att handikapporganisationerna
får resurser att fullgöra sina många viktiga uppgifter
på ett tillfredsställande sätt. Såsom framhålls i motionerna 1972: 123 och
1972: 473 finns det ett betydande behov av bl. a. informationsinsatser
från handikapporgansationernas sida. Handikapprörelsens verksamhet är
vidare särskilt kostnadskrävande på grund av de praktiska svårigheter
som handikapp reser. Också mot bakgrund av att anslaget skall fördelas
på ett stort antal handikappförbund synes Kungl. Maj:ts förslag vara

SoU 1972:5

otillräckligt. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionen 1972: 123
och motionen 1972: 473 om höjning av anslaget till handikapporganisationerna
till 2 700 000 kr. Med en sådan anslagshöjning blir även yrkandet
i motionen 1972: 483 i väsentlig mån tillgodosett.

Med den av utskottet förordade ytterligare ökningen av anslaget till
handikapporganisationerna bör en positiv prövning av den i motionen
1972: 663 upptagna frågan om en ungdomstidning för synskadade liksom
av den i motionen 1972: 1019 behandlade frågan om vidgat stöd till den
verksamhet som bedrivs av De blindas förening kunna ske.

Utskottet avstyrker yrkandet i motionen 1972: 1021 om avgränsning
av bidragsberättigade organisationer.»

dels att utskottet under 1 och 2 bort hemställa

»1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, motionen
1972: 483, motionen 1972: 663 och motionen 1972: 1019,
de båda sistnämnda motionerna i motsvarande del, samt med
bifall till motionen 1972: 123 i motsvarande del och motionen
1972: 473 till Bidrag till handikapporganisationer för
budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av
2 700 000 kr.,

2. beträffande frågan om specialdestination av viss del av anslaget
att riksdagen i anledning av motionen 1972: 663 och
motionen 1972: 1019, båda motionerna i motsvarande del,
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,»

Vid 45. Färdtjänst för handikappade

19. beträffande statsbidrag till färdtjänsten för handikappade samt
stöd till handikappade för inköp av bil av herrar Hamrin (fp) och fru
Fraenkel (fp) som anser

dels att det avsnitt på s. 42 i utskottets betänkande som börjar med
»Som handikapputredningen framhåller» och slutar med »1972: 156
och 1972: 666» bort ha följande lydelse:

»Som handikapputredningen framhåller har möjligheten till trygg och
bekväm förflyttning genom en väl utbyggd färdtjänst stor betydelse för
handikappade som inte kan utnyttja de allmänna kommunikationerna.
En fungerande färdtjänst underlättar deras integration vilket är en förutsättning
för normaliseringen. Det ansvar för de handikappade och deras
omvårdnad som åvilar kommunerna innebär att även färdtjänsten är en
uppgift för dessa. Många kommuner har dock på grund av ekonomiska
svårigheter sett sig föranlåtna att bromsa utvecklingen av färdtjänsten
eller t. o. m. att skära ner densamma. I de kommuner som inte infört
färdtjänst avvaktar man regeringens ställningstagande till handikapputredningens
förslag om statsbidrag till färdtjänsten.

Det är mot denna bakgrund - och då rätten att förflytta sig på lika
villkor är en viktig jämlikhetsfråga - enligt utskottets mening angeläget

SoU 1972:5

att statsbidrag till den kommunala färdtjänsten snarast införs. Detta kan
ske i avvaktan på resultatet av kommunalekonomiska utredningens överväganden.
Utskottet tillstyrker således motionen 1972: 122 samt motionen
1972: 994.

Utskottet anser vidare i likhet med handikapputredningen och med
vad som sägs i motiveringen till motionen 1972: 156 att bilen kan vara
ett bra komplement till färdtjänsten och att rätten till stöd vid inköp av
bil för handikappade bör vidgas. Vid sidan av det mycket begränsade
stöd till bilinköp som kan utgå då en handikappad skaffar sig bil i stället
för motordriven invalidvagn utgår nu endast stöd till bilinköp för arbetsresor,
vilket synes vara en onödig inskränkning. I enlighet med det sagda
tillstyrker utskottet motionen 1972: 156. Härigenom tillgodoses även
yrkandet i motionen 1972: 666.»

dels att utskottet under 1 och 2 bort hemställa

*1. beträffande statsbidrag till färdtjänsten för handikappade att
riksdagen med bifall till motionen 1972: 122 och motionen
1972: 994 hos Kungl. Maj:t begär att - i avvaktan på förslag
från utredningen om den kommunala ekonomin - förslag
skyndsamt läggs fram om statsbidrag till den kommunala
färdtjänsten,

2. beträffande stöd till handikappade för inköp av bil att riksdagen
med bifall till motionen 1972: 156 och i anledning av
motionen 1972: 666 hos Kungl. Maj:t begär förslag om vidgad
rätt till stöd till handikappade för inköp av bil,»

20. beträffande »rikskort» för färdtjänsten för handikappade av herr
Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 42 med
»Det är naturligt» och slutar på s. 43 med »utskottet motionen
1972: 475» bort ha följande lydelse:

»Det är naturligt (= utskottet) de är bosatta. Den utveckling
som i enlighet med det anförda pågår på området är värdefull.
Eftersom samordningen mellan kommunerna av färdtjänsten emellertid
utvecklas olika i skilda delar av landet är det angeläget att en översyn
görs av samordningsfrågorna i syfte att få till stånd ett likartat system.
Utskottet anser därför att frågan om ett »rikskort» för handikappade
blir föremål för utredning i enlighet med vad som anförs i motionen
1972: 475.»

dels att utskottet under 3 bort hemställa

»3. beträffande »rikskort» för färdtjänsten för handikappade att
riksdagen med bifall till motionen 1972: 475 hos Kungl. Maj:t
begär en utredning om möjligheterna att införa »ett rikskort»
för färdtjänsten.»

SoU 1972:5

Vid SO. Vissa byggnadsarbeten m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde 21.

beträffande medelsanvisningen av herrar Åkerlind (m) och Nisser
(m) som anser

dels att det avsnitt på s. 47 i utskottets betänkande som börjar med
»Det är uppenbart» och slutar med »från utskottets sida» bort ha följande
lydelse:

»Av det sagda framgår att drygt 1,4 milj. kr. av de i motionen
1972: 1034 påtalade anslagen avser arbeten som redan påbörjats. Cirka
3 milj. kr. avser däremot arbeten som ännu inte påbörjats.

På grund av en alltmer markerad utveckling mot vård utom skola och
då ungdomsvårdsskolornas framtida ställning är oviss bl. a. med hänsyn
till det arbete som pågår i socialutredningen finns det all anledning att
vara återhållsam med nya investeringar vid ungdomsvårdsskolorna.

De arbeten som ännu inte påbörjats torde utan större problem kunna
utgå ur planen tills de framtida behoven närmare klarlagts. När det gäller
redan påbörjade arbeten bör även där vissa arbeten kunna skjutas upp
framför allt vad gäller idrottsplaner och om- och tillbyggnadsarbeten.

Med en sträng prioritering och sparsamhet bör alltså de angelägnaste
arbetena kunna utföras även inom den i motionen föreslagna anslagsramen.
Yrkandet i motionen 1972: 1034 om en minskning av anslaget
med 4 milj. kr. innebär att till delanslaget »Vissa byggnadsarbeten m. m.
vid ungdomsvårdsskolorna» skulle beräknas en medelsförbrukning om
sammanlagt 1,1 milj. kr. Utskottet biträder detta yrkande.»

dels att utskottet bort hemställa

»att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1972: 1034 till Vissa byggnadsarbeten m. m. inom
socialdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1972/
73 anvisar ett investeringsanslag av 17 500 000 kr.»

Särskilt yttrande

Vid 45. Färdtjänst för handikappade

beträffande statsbidrag till färdtjänsten för handikappade av herrar
Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i öskevik (c) och Andreasson (c) som
anfört:

Som anförts i motionerna 1972: 122 och 1972: 994 är färdtjänsten en
angelägen kommunal uppgift. Hittills har dock denna verksamhet bedrivits
i stort sett utan att det finns allmänt utformade regler. Generella
bestämmelser för anordnandet av kommunal färdtjänst bör fastställas
innan statsbidrag utgår.

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1972 722041