Socialutskottets betänkande nr 4 är 1972
SoU 1972:4
Nr 4
Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om sjukvårdskostnaderna
för trafikolycksfall.
Motionerna
1) I motionen 1972:227 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i
Alingsås (fp) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att sådana
ändringar vidtages i berörda kommunallagar att kommun får rätt till
differentierad avgiftsdebitering för sjukvård i enlighet med i motionen
angivna tankegångar.
2) I motionen 1972:997 av herr förste vice talmannen Bengtson
m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att frågan om
fördelningen av sjukvårdskostnaderna för bilolycksfallen mellan stat och
landsting blir föremål för utredning.
1 motionen 1972:227 framhålls att avgiftsfinansiering börjat tillgripas
i ökande grad för vissa verksamhetsområden. Motionärerna påpekar att
kostnaderna för sjukvård efter trafikolycksfall synes vara ett område där
avgiftsfinansiering skulle kunna tillgripas med hänsyn till att den
obligatoriska trafikförsäkringen och den därmed närbesläktade olycksfallsförsäkringen
för motorfordonsförare finns för att täcka kostnader på
grund av trafikolyckor. Med en differentierad debitering borde enligt
motionärerna hela kostnaden kunna uttas, då sjukvården förorsakas av
t. ex. vägtrafikolycksfall och skall betalas av trafikförsäkringen. Det kan
starkt ifrågasättas — fortsätter motionärerna — om kommunerna verkligen
skall behöva belastas med subventionering i detta sammanhang.
1 motionen 1972: 99 7 framhålls att till de stora sjukvårdskostnaderna
hör bl. a. att ge vård åt alla dem som varit utsatta för skador orsakade av
bilismen och att kostnaden för bilolycksfallen helt betalas av landstingen.
Motionärerna påpekar att det emellertid länge ansetts att bilismen skall
bära sina egna kostnader och framhåller att mot denna bakgrund borde
också utgifterna för bilolycksfallen betalas av automobilskattefonden.
Sedan motionärerna påpekat att denna fond nästa budgetår beräknas öka
med ca 550 milj. kr. från ca 2 450 milj. kr., att det således finns fullt
tillräckliga resurser för bilismen att betala också för olycksfallsvården
samt att beskattningsrätten på bilismen helt ligger i statens hand, anför
de att det vore konsekvent att staten överför medel till landstingen för
sjukvårdskostnader vid bilolycksfall.
1 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 4
SoU 1972:4
2
Bakgrund
Om vårdavgift för sjukhusvård gäller enligt 27 § sjukvårdslagen
(1962:262, omtryckt 1970:211) att den som driver sjukhus äger
bestämma efter vilka grunder och till vilket belopp vårdavgift skall
erläggas till sjukhuset för där meddelad sjukvård. Beträffande vårdavgift,
som det enligt lagen om socialhjälp eller barnavårdslagen åligger kommun
att vidkännas, skall emellertid gälla vad i dessa lagar är stadgat.
Den vårdavgift som sjukvårdshuvudmännen (landstingen och kommunerna
som ej tillhör landsting) för närvarande uttar för sjukhusvård på
allmän sal av patient bosatt inom huvudmannens sjukvårdsområde
(inomlänspatient) utgör tio kronor per dag, för vilken avgift ersättning
utgår från allmänna försäkringen. Vårdavgiften är emellertid obetydlig i
förhållande till de faktiska kostnaderna för vården, vilket medför att
sjukvårdshuvudmännen till huvudsaklig del finansierar sjukhusvården
skattevägen.
För vård av patienter från främmande sjukvårdsområden (utomlänspatienter)
debiteras dock avgifter som i allmänhet motsvarar de verkliga
driftkostnaderna.
Enligt 3 § sjukvårdslagen har envar sjukvårdshuvudman skyldighet att
vårda dels dem som är bosatta inom sjukvårdshuvudmannens sjukvårdsområde,
dels andra som under vistelse inom området blir i behov av
omedelbar vård.
Den senare kategorin är huvudmannen inte skyldig att debitera såsom
inomlänspatienter. Då det emellertid ansetts oskäligt att låta dessa
drabbas av de höga utomlänsavgiftema har huvudmännen sinsemellan
träffat en överenskommelse - det s. k. utomlänsavtalet — av den reella
innebörden att utomlänspatient i vissa fall inte skall behöva erlägga mer
än inomlänsavgift samtidigt som en större avgift debiteras det landsting,
inom vars område patienten är bosatt (enligt utomlänsavtalet för åren
1972-1973 utgör denna avgift 310 kr.). 1 åtnjutande av denna förmån
kommer enligt avtalet patient, ”sorn under vistelse inom det främmande
sjukvårdsområdet drabbats av sjukdom eller skada och på grund därav
blivit i behov av omedelbar vård på sjukhus eller ock i undantagsfall
intagits, emedan patientens tillstånd enligt intyg, utfärdat enligt fastställd
blankett av den läkare, som svarat för intagningen, påkallat omedelbar
undersökning och/eller vård samt hänvisning till hemlandstingets sjukhus
eller till närbeläget statligt sjukhus därför icke kunnat ske”. Samma
förmån gäller för den, som ”vid förtidsbörd eller på grund av speciella
förhållanden för förlossning intagits på sjukhus drivet av främmande
huvudman”.
Även i vissa andra fall behöver utomlänspatient inte erlägga högre
vårdavgift än inomlänspatient.
Att en viss differentiering av vårdavgifterna efter patienternas betalningsförmåga
inte är olaglig framgår av ett rättsfall (RÅ 1940 ref. 29).
Enligt den med stöd av lagen (1962:381) om allmän försäkring
utfärdade läkarvårdstaxan (1969:657) erhåller sjukvårdshuvudmännen
SoU 1972:4
3
för öppen läkarvård 31 kr. i ersättning från den allmänna försäkringen för
varje läkarbesök under förutsättning att från patienten inte uttas högre
avgift än 7 kr. jämte i förekommande fall tilläggsavgift för sjukbesök.
Dessa ersättningar täcker i regel inte de faktiska kostnaderna för den
öppna vården, vilket innebär att sjukvårdshuvudmännen även härvidlag
har att finansiera en del av kostnaderna skattevägen.
Från inkomsterna av automobilskattemedlen — fordonsskatt samt
bensin- och brännoljeskatt — bestrids vissa utgifter för vägar m. m. Till
den del inkomsterna av automobilskattemedlen inte tas i anspråk för att
täcka anslag på riksstaten tillförs de budgetutjämningsfonden och
redovisas där under särskild titel. I prop. 1972: 1 bil. 8 s. 100—101 har
under anslaget B 9. Avsättning till statens automobilskattemedelsfond
redovisats det faktiska utfallet av automobilskattemedlens specialbudget
budgetåren 1966/71 utvisande en behållning på automobilskattemedelsfonden
vid utgången av budgetåret 1970/71 av ca 2 453 milj. kr. Vidare
har beträffande budgetåret 1972/73 redovisats att utgifter till ett belopp
av sammanlagt 2 871 milj. kr. föreslagits skola täckas genom automobilskattemedlen
och att chefen för finansdepartementet beräknat dessa till
sammanlagt ca 3 424 milj. kr. Skillnadsbeloppet mellan beräknade
inkomster och beräknade utgifter, 553 milj. kr., har föreslagits tillföras
budgetutjämningsfonden.
Utredningar som arbetar med frågor som har anknytning till motionerna
är vägkostnadsutredningen och sjukvårdskostnadsutredningen.
Vägkostnadsutredningen (1966 års riksdagsberättelse K 41) har i
uppdrag att utreda frågan om vägtrafikens kostnadsansvar och därmed
sammanhängande frågor. På initiativ av vägkostnadsutredningen och
statens trafiksäkerhetsråd har gjorts en undersökning av vägtrafikolyckornas
samhällsekonomiska kostnader, vilken redovisats år 1968 i trafiksäkerhetsrådets
rapportserie (nr 116).
Sjukvårdskostnadsutredningen (1970 års riksdagsberättelse S 32)
tillkallades år 1969 för att utreda vissa frågor rörande sjukvårdskostnaderna,
innefattande dels en samhällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostnadernas
utveckling, dels en teknisk undersökning rörande verkningarna
individuellt och kollektivt av nuvarande metoder för sjukvårdskostnadernas
finansiering.
Sjukvårdskostnadsutredningen har uppdragit åt den expert, som
utförde ovannämnda undersökning av vägtrafikolyckomas samhällsekonomiska
kostnader, att utföra en närmare undersökning av vägtrafikolyckornas
sjukvårdskostnader.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid 1970 års riksdag hemställdes i motioner att riksdagen skulle
anhålla om utredning av möjligheter att i någon form påföra innehavare
av motorfordon de kostnader för sjukvårdsinsatser som dessa förorsakar.
Allmänna beredningsutskottet — som inhämtade yttranden över motionerna
från statens trafiksäkerhetsverk, Svenska landstingsförbundet och
SoU1972:4
4
Svenska försäkringsbolagens riksförbund — anförde i sitt av riksdagen
godkända utlåtande ABU 1970: 58 att utskottet erfarit att såväl
vägkostnadsutredningen som sjukvårdskostnadsutredningen skulle komma
att från olika utgångspunkter pröva motionärernas förslag och att
utskottet med hänsyn härtill inte fann anledning föreslå något initiativ i
frågan från riksdagens sida.
I motion till 1971 års riksdag begärdes en utredning om sjukvårdskostnaderna
till följd av vägtrafikolycksfall och om möjligheterna att ta ut
kostnaderna i dess helhet så att huvudmännen inte behöver stå för dem.
Motionärerna ansåg att hela sjukvårdskostnaden borde kunna utkrävas
genom trafikförsäkringen i de fall då sjukvården förorsakats av olycksfall
i vägtrafiken.
Socialutskottet, som i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU
1971: 10 avstyrkte bifall till motionen, anförde att mot bakgrund av att
en utredning genom sjukvårdskostnadsutredningen om sjukvårdskostnader
till följd av trafikolycksfall pågick och överväganden på grundval av
utredningsresultatet därefter kunde tas upp inom sjukvårdskostnadsutredningen
torde syftet med motionen vara tillgodosett.
Utskottet
Den huvudsakliga delen av kostnaderna för sjukhusvård stannar på
sjukvårdshuvudmännen oberoende av grunden för vårdbehov och finansieras
skattevägen. Även när det gäller öppen vård har sjukvårdshuvudmännen
att stå för en del av kostnaderna och att finansiera denna del
skattevägen.
I motionerna 1972:227 och 1972:997 framställs yrkanden som syftar
till att sjukvårdshuvudmännen skall avlastas kostnader för sjukvård som
meddelas i anledning av trafikolycksfall. I den förstnämnda motionen
anförs att hela sjukvårdskostnaden bör kunna utkrävas genom trafikförsäkringen
i de fall, då sjukvården förorsakats av olycksfall i vägtrafiken.
Motionärerna begär att sjukvårdshuvudman skall få rätt till differentierad
avgiftsdebitering i syfte att hela sjukvårdskostnaden skall kunna uttas i
sådana fall. I motionen 1972:997 påpekas att eftersom det länge ansetts
att bilismen skall bära sina egna kostnader - genom att automobilskattemedlen
tas i anspråk — utgifterna för bilolycksfallen också bör betalas
med dessa medel. Motionärerna begär mot denna bakgrund att frågan om
fördelningen av sjukvårdskostnaderna för bilolycksfallen mellan stat och
landsting blir föremål för utredning.
Utskottet har inhämtat att vägkostnadsutredningen kommer att
behandla frågor om sjukvårdskostnader till följd av vägtrafikolycksfall i
anslutning till att utredningen behandlar frågor om vägtrafikens kostnadsansvar.
Utskottet har vidare inhämtat att resultat av den undersökning
om vägtrafikolyckornas sjukvårdskostnader som utförs av expertis
knuten till sjukvårdskostnadsutredningen beräknas komma att framläggas
innevarande år och kunna tjäna som underlag för ställningstaganden från
utredningens sida.
SoU1972:4
5
Den utredningsverksamhet som sålunda pågårom sjukvårdskostnaderna
för trafikolycksfall bör enligt utskottets mening avvaktas innan
riksdagen tar ställning till frågan om ändrat ansvar för dessa kostnader.
Med hänsyn härtill och då det inte är motiverat att tillsätta ytterligare en
utredning som tar upp den här aktuella frågan påkallar motionerna
1972:227 och 1972:997 inte någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
A. att riksdagen avslår motionen 1972:227,
B. att riksdagen avslår motionen 1972:997.
Stockholm den 21 mars 1972
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s)*,
Hamrin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s)*, herr Larsson i öskevik (c), fru
Sigurdsen (s), herrar Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson
(c)*, Nordberg (s)*, Åkerlind (m), fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i
Göteborg (c) och Nisser (m)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1183 S