Socialutskottets betänkande nr 39 år 1972

SoU 1972:39

Nr 39

Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående individens
okränkbarhet.

Motionen

I motionen 1972:24 av fru Anér (fp) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att dels
penetrera de juridiska och sociala problem som är förknippade med de
nya landvinningarna inom den medicinska forskningen samt frågan om
det finns anledning att införa restriktioner beträffande den typ av
forskning som berörs i motionen, dels framlägga eventuella förslag med
anledning härav.

Över motionen har yttranden avgivits av socialstyrelsen, statens
medicinska forskningsråd, Svenska läkaresällskapet, justitiekanslern (JK),
hovrätten över Skåne och Blekinge samt universitetskanslersämbetet
(UKÄ), som i sin tur hört de medicinska fakulteterna vid universiteten i
Uppsala, Lund och Göteborg samt vid Karolinska institutet liksom de
juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm.

Motionen behandlar konsekvenserna av de framsteg som under senare
år gjorts inom naturvetenskaplig, framför allt medicinsk, forskning och
som kan väntas i framtiden. Motionären ställer frågan om det kan finnas
anledning att förbjuda vissa typer av forskning eller att införa restriktioner
i fråga om användningen av vissa forskningsresultat. Hon framhåller
att det är hög tid att samhällets lagstiftande och styrande organ förbereder
sig för att ta ställning till sådana frågor. Dessa problem kan nämligen inte
lösas med naturvetenskapliga metoder utan måste övervägas av jurister
och politiker. Syftet med förslaget att tillsätta en arbetsgrupp är att
skapa ett skydd mot de kränkningar av den enskildes integritet som
forskningens framsteg kan medföra.

I motionen ges en rad exempel på hur nya forskningsresultat kan
komma att påverka och förändra människors tillvaro. De frågor som tas
upp grupperas, med utgångspunkt i de intressen som bör skyddas, i tre
avdelningar:

A. rättigheter för ofödda människor till liv över huvud taget resp. till
vissa former av liv,

B. rättigheter för människor att inte utsättas för kemiska eller andra
ingrepp i sin personlighet,

C. rättigheter för grupper av människor att själva bestämma sina
livsvillkor.

1 den första avdelningen framhålls till en början att det redan nu är

1 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 39.

SoU 1972:39

möjligt att på ett tidigt fosterstadium konstatera vissa typer av svåra
ärftliga sjukdomar, så tidigt att abort kan göras med relativt små risker
för kvinnan, och att undersökningsmetoderna utan tvivel kommer att
förfinas och gälla allt fler sjukdomar. Detta framtvingar bl. a. frågeställningen,
om varje gravid kvinna bör garanteras rätt att få sitt fosters
eventuella ärftliga sjukdom klarlagd och om en sådan rättighet bör
åtföljas av skyldighet att låta abortera ett foster som lider av svår ärftlig
sjukdom. I denna avdelning kommer motionären vidare in på frågor om
fosters rättigheter sedan de inplanterats i en annan kvinnas livmoder och
om regler för den rättsliga behandlingen av provrörsbarn. Hon framhåller
att sådana företeelser ännu är bortom grähsen för det utförbara men att
möjligheten att inplantera foster i en främmande kvinnas livmoder torde
kunna bli en realitet om endast något år. Hon diskuterar juridiska
komplikationer som kan bli följden av ingrepp av det sistnämnda slaget
och ställer bl. a. frågan om ett sådant foster skall anses vara en del av
moderns eller av ”fostermoderns” kropp. 1 sina resonemang om
provrörsbarn nämner motionären sådana möjligheter som att utveckla
människofoster i laboratorier, kanske ända till vuxet tillstånd, och att
framställa bastarder mellan människor och djur. Nu angivna möjligheter
belyser enligt motionären att vissa vetenskapliga experiment på ett
mycket tidigt stadium bör åtföljas av en juridisk och social debatt, så att
samhället inte plötsligt ställs inför ett fullbordat faktum som ingen kan
bemästra.

I den andra avdelningen behandlar motionären olika former av
behandling, som inte faller under begreppet medicinsk vård och som
ingriper djupt i den personliga integriteten. Hon tar först upp problem
som sammanhänger med transplantation av mänskliga organ och ställer
frågor om vem som skall avgöra när en människa skall anses död och vem
som skall ge samtycke till transplantationer från en icke-medveten
människa. Hon går vidare in på behandling med medvetandeförändrande
droger och elektroder i hjärnan. Hon påpekar att det i många
sammanhang förekommer att människor tillförs droger utan att tillfrågas.
På ålderdomshem och mentalsjukhus använder man lugnande piller, i
arméer i många länder experimenterar man med droger som påverkar
soldaternas beteende, i skolor i U.S.A. drogar man eleverna för att få lugn
i klasserna och på sjukhus utför man i forskningssyfte experiment på
patienter utan att de är medvetna härom. Hon nämner vidare möjligheten
att genom elektrisk stimulans av hjärnan behandla epilepsi, depression,
homosexualitet m. m. Hon berör de moraliska problem som kan
uppkomma om sådana behandlingmetoder kommer till ökad användning
för behandling av sjuka, brottslingar m. fl. Möjligheten härtill kommer,
anser hon, snart att ge en ny udd åt debatten om olika straffpåföljder,
om vårdbegreppet, om avvägningen mellan samhällsskydd och individens
frihet m. m.

I den sista avdelningen behandlas vissa möjligheter till manipulation av
människogrupper, möjligheter som enligt motionären ligger något längre
fram i tiden än de tidigare berörda men tillräckligt nära för att man bör

SoU 1972:39

vara medveten om att de kommer. Det gäller huvudsakligen metoder att i
förväg välja könet på barn och att på olika sätt påverka den mänskliga
intelligensen. Beträffande den första frågan kommer hon in på de
problem som skulle uppkomma om möjligheten att välja barns kön skulle
utnyttjas så att könsfördelningen i samhället blev störd. Hon ställer
frågor om huruvida forskning på detta område bör förbjudas och vilka
grupper som skall få rätt att använda sig av en sådan valmöjlighet. När det
gäller metoder att påverka den mänskliga intelligensen — genom kemisk
påverkan, åstadkommande av en stimulerande miljö och genom genetisk
manipulation — diskuterar hon frågor om vem som skall bli föremål för
sådana åtgärder och vem som skall ha rätt att bestämma om dem.

Avslutningsvis understryker motionären att man i alla länder inom
kort kommer att ställas inför valet att använda, tillåta eller förbjuda en
lång rad nya vetenskapliga metoder att påverka människor. Hon
framhåller att detta val inte bör få komma över oss oförberett och att vi
behöver ”mycken och snabb förberedelse för att veta hur vi skall hantera
de oerhörda nya tekniska möjligheterna att förändra och påverka
individens innersta kärna”.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Motionen avstyrks av socialstyrelsen. Läkaresällskapet, de medicinska
fakulteterna i Uppsala, Lund och vid Karolinska institutet samt hovrätten
över Skåne och Blekinge. Medicinska fakulteten i Göteborg tillstyrker
motionsyrkandet liksom de juridiska fakulteterna i Uppsala, Lund och
Stockholm, juridiska fakulteten i Uppsala på det sättet att den föreslår att
de frågor som behandlas i motionen hänskjuts till integritetsskyddskommittén.
JK förklarar sig från de synpunkter han har att beakta inte ha något
att erinra mot att någon form av åtgärder vidtas i de syften som anges i
motionen. UKÄ understryker - utan att direkt tillstyrka motionen —
vikten av att de juridiska och sociala frågorna på ifrågavarande område
uppmärksammas och utreds. Statens medicinska forskningsråd förklarar
sig tveksamt till lämpligheten av att inrätta en arbetsgrupp sådan som den
föreslagna men anser att det skulle vara av värde att inrätta ett särskilt
organ, en varningsnämnd (alert group), till vilken forskare och lekmän
kunde rapportera utvecklingstendenser som kunde innebära risker av det
slag som berörs i motionen.

Flera remissorgan understryker att de problem som behandlas i
motionen berör viktiga frågor inom den medicinska forskningen och att
de är av största betydelse för mänsklighetens framtid. Sådana tankegångar
framförs bl. a. av de juridiska fakulteterna i Uppsala och
Stockholm liksom av de medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg.
Många av remissinstanserna lägger emellertid — som närmare framgår i
det följande - tonvikten vid att de möjligheter till ingrepp i individens
integritet som motionären behandlar ligger långt fram i tiden och menar att

1 * Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 39

SoU 1972:39

det inte är erforderligt att nu vidta åtgärder av den art motionären
föreslagit.

Socialstyrelsen anför i sitt yttrande i huvudsak följande:

Att i sak behandla motionärens mångskiftande frågeställningar skulle
kräva tillgång till en expertpanel av mondiala mått. De anförda
vetenskapliga möjligheterna är i stora delar, om de ens befinner sig på
experimentstadiet, fjärran från det realiserbara. I den mån de alls tar
gestalt i framtiden torde de problem som kan komma att yppa sig få lösas
vart efter det de konkretiseras. Det blir då vetenskapsmännens uppgift att
klarlägga sakförhållanden och redovisa förefintliga valmöjligheter varefter
samhället med utgångspunkt från rådande värderingar får ta ställning och
träffa de avgöranden som situationen medför.

I den mån vetenskapens landvinningar i framtiden medför ingrepp i
naturliga system av den art som berörs i motionen är det alltså att
förvänta att dessa nyheter — om de enligt då rådande värderingar bedöms
som negativa - antingen elimineras eller kompenseras genom åtgärder
från samhällets sida. För att möjliggöra samhällets styrning och bemötanden
i sådana sammanhang är det givetvis av vikt att såväl den stora
allmänheten som i särskilt hög grad styrande organ såsom riksdagen
bereds information i tillgänglig form från det vetenskapliga fältet och
tillgodogör sig denna. Att som motionären föreslår uppdra åt en
arbetsgrupp att bevaka problematiken kring medicinska landvinningar av
ifrågavarande art torde icke vara realistiskt - därtill är perspektiven
alltför vida. Utvecklingen får i stället följas och åtgärder övervägas
allt efter som konkreta behov uppkommer.

Läkaresällskapet uttalar inledningsvis att det är av stort värde att
motionären tagit upp förevarande väsentliga frågor, som har internationell
räckvidd, till debatt och förklarar sig helt dela uppfattningen att de
bör bli föremål för fortlöpande analys liksom att det är väsentligt att
garantier skapas för att forskningens resultat inte missbrukas. Sällskapet
anför vidare:

I huvudfrågan vill sällskapet emellertid hävda att förbud mot
forskning inte bör ifrågakomma. Vissa regler för hur forskning bör
bedrivas — t. ex. när det gäller försök på människor och djur — måste
givetvis finnas, men i princip bör vetenskapen vara fri. En annan sak är
att anslagsgivande myndigheter både kan och bör prioritera olika
forskningsprojekt alltefter angelägenhetsgrad. Att söka hämma forskning
med motivering att resultaten kan ställa ansvariga myndigheter inför
svåra prioriteringsproblem, vore olyckligt. Vad som är väsentligt är att vi
lär oss att utnyttja resultaten på rätt sätt. För övrigt torde mänsklighetens
vetgirighet vara en kraft som icke går att hejda. I varje fall torde ett
land som Sverige ha svårt att genom lokala åtgärder påverka utvecklingen.

När det gäller experiment som i forskningssyfte utförs på patienter
framhåller sällskapet att det finns olika organ, som utövar kontroll över
forskningen. Världsläkarförbundet har 1964 antagit den s. k. Helsingfors-deklarationen,
som innehåller normer för kliniskt-experimentell
forskning, uppställda bl. a. i avsikt att skydda försökspersoner. Vidare
fordrar medicinska forskningsrådet etisk granskning för att projekt skall
understödjas, och fakulteterna granskar enskilda projekt genom sina etiska
kommittéer, som har till uppgift att förebygga att skador åsamkas

SoU 1972:39

försökspersoner. Läkaresällskapets etiska delegation, sorn har ett starkt
lekmannainslag, följer utvecklingen inom forskningen och tar upp frågor
av övergripande natur. Sällskapet understryker att alla de frågor som
berörs i motionen omöjligen kan lösas av en begränsad arbetsgrupp och
att de måste angripas var för sig av sakkunniga organ efter hand som de
aktualiseras och når en sådan mognadsgrad att de sociala och vetenskapliga
konsekvenserna kan överblickas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att motionens syfte
självfallet är behjärtansvärt men att de praktiska skäl motionären
åberopat till stöd för att det nu skulle vara behövligt med en särskild
arbetsgrupp knappast är övertygande. Hovrätten anför vidare:

Motionen innebär genomgående en överdramatisering av väntade
medicinska forskningsresultat. Det finns emellertid ingenting som talar
för att kommande forskningar på detta område skulle leda till kunskaper
och metoder som är mer äventyrliga för individens okränkbarhet än de

upptäckter som hittills kunnat redovisas. Till stor del är vad

motionären beskriver endast extrema laboratorieförsök som måste
komma att sakna varje praktisk betydelse.

För att de samhälleliga konsekvenserna av en upptäckt skall ge
anledning till sociala åtgärder eller lagändringar måste förutsättas att
upptäckten kommer att utnyttjas i någon nämnvärd grad och på ett sätt
som är skadebringande. Det är således icke upptäckten i sig som skapar
ett behov av åtgärder. Behovet uppkommer som en följd av användningen,
t. ex. för militära eller industriella syften. Hovrätten kan icke
dela motionärens mening att man bör gå i förväg och skapa lösningar på
grundval av hypoteser om de samhälleliga konsekvenserna av ännu icke
närmare kända medicinska forskningsresultat. Tvärtom talar all erfarenhet
för att man bör skynda långsamt med dylika ingripanden. Först
måste man veta vilka missbruk upptäckterna visar sig leda till och sedan
man fått tillräcklig erfarenhet av sådana missbruk kan man överväga
åtgärder mot dessa.

Enligt hovrättens mening torde det närmast ankomma på socialstyrelsen
att fortlöpande följa den medicinska forskningens resultat och att
göra de utredningar och framlägga de förslag som kan föranledas därav.

Hovrätten erinrar om att det finns vissa regler, som utgör ett skydd
mot övergrepp och missbruk, t. ex. brottsbalkens ansvarsregler liksom
författningsbestämmelser om kontroll av användningen av läkemedel,
gifter, bekämpningsmedel och narkotika. Dessutom nämner hovrätten att
ett väsentligt skydd för individens integritet är att finna i den
kunskapsmässiga och etiska standard som krävs av dem som utövar
medicinsk vetenskap och praktik.

I frågan om eventuellt förbud mot visst slag av forskning understryker
hovrätten att sanningssökandet aldrig bör förhindras, endast den skadebringande
användningen av mänsklig kunskap. Hovrätten erinrar om den
prioritering som måste göras vid fördelning av forskningsanslag och
framhåller att behoven av forskning på det medicinska området torde
vara så omfattande att det knappast finns någon risk att betydande anslag
offras på värdelösa kuriositeter.

Även JK understryker att det inte är möjligt att överblicka den

SoU 1972:39

kommande utvecklingen och därav följande problemställningar, varför
man inte heller kan ange några riktlinjer för hur problemen skall
bemästras. Han säger att vad som kan göras för dagen närmast synes vara
att med uppmärksamhet följa utvecklingen och samla in material i form
av forskningsresultat m. m. som grundval för bedömning av de frågor som
uppkommer. Han förklarar också att de angivna problemen i stort sett
kan sägas beröra hela mänskligheten, varför det kan ifrågasättas om de
inte i första hand borde behandlas på internationell nivå.

Också statens medicinska forskningsråd ställer sig avvisande till tanken
att man skulle förbjuda viss forskning och erinrar om att begränsningen
av resurserna medför att forskningen styrs mot de mest angelägna målen.
Rådet förklarar att det numera är en allmänt accepterad princip att
forskning som innebär användande av metoder som är olämpliga från
etisk synpunkt inte skall tillåtas. Rådet hänvisar i detta sammanhang till
Helsingfors-deklarationen och de etiska kommittéerna. För att motverka
sådana icke önskvärda konsekvenser av den biomedicinska forskningen
som anges i motionen bör ansträngningarna enligt rådets mening inriktas
på att styra utnyttjandet av de erhållna resultaten, en fråga som också har
internationella dimensioner. Forskningsrådet betonar också att de i
motionen angivna frågeställningarna med undantag för vissa områden,
t. ex. abortfrågan, transplantationsområdet och dödsbegreppet, ännu
är alltför svävande för att kunna angripas lagstiftningsvägen, men
rådet förklarar sig dela motionärens åsikt att en skärpt uppmärksamhet
beträffande ifrågavarande problem är önskvärd.

Flera av de synpunkter som framförts av de remissinstanser, för vilkas
yttranden redogjorts ovan, återkommer i de övriga remissyttrandena. Så
framhåller exempelvis medicinska fakulteten i Uppsala att de ingreppsmöjligheter
motionären tar upp ligger långt fram i tiden och att de
problem som kan uppkomma är så disparata att de inte lämpar sig för
gemensam behandling eller lagstiftning utan bör angripas efter hand som
de uppkommer. Fakulteten motsätter sig också tanken på att förbjuda
viss forskning. Likartade synpunkter framförs av medicinska fakulteten i
Lund, som också framhåller att de begränsade resurserna för forskning
utgör ett betryggande hinder för att meningslös medicinsk forskning
kommer att utföras i någon väsentlig utsträckning.

Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet liksom de medicinska
fakulteterna i Uppsala och Lund erinrar om Helsingfors-deklarationen
och de etiska kommittéerna. Fakulteten i Lund framhåller önskvärdheten
av att socialstyrelsen och forskningsrådet ökar sin information till
allmänheten beträffande de principer efter vilka anslag för medicinsk
forskning beviljas.

Vissa särskilda frågor

I fråga om de problem rörande abort som behandlas i motionen
hänvisar flera av remissorganen till den pågående behandlingen av
abortkommitténs betänkande. Medicinska fakulteten i Lund betonar det

SoU 1972:39

önskvärda i ytterligare forskning på sådana områden som kan medföra
förbättrade möjligheter att avgöra om ett väntat barn kan komma att
drabbas av ärftlig sjukdom. Motionärens uppfattning att undersökningar
angående eventuella sådana sjukdomar bör göras tillgängliga för så många
som möjligt delas av fakulteten. Hovrätten över Skåne och Blekinge
framhåller att det torde vara självklart att förbättrade metoder att
diagnostisera svåra ärftliga sjukdomar på ett tidigt fosterstadium,
förutsatt att dessa metoder inte medför beaktansvärda risker, bör
användas så att modern får fullt kompetent rådgivning, när hon överväger
om hon skall fullfölja graviditeten eller begära abort.

Angående de problem som sammanhänger med andra ingrepp i det
naturliga graviditetsmönstret än abort förklarar juridiska fakulteten i
Lund att det torde vara befogat att de juridiska och sociala konsekvenserna
av sådana ingrepp redan nu blir föremål för diskussion, även om vissa
av dessa befinner sig på ett mycket tidigt experimentstadium eller endast
är framtidsvisioner. Medicinska fakulteten i Lund uttalar angående de av
motionären behandlade frågorna om uppfödning av provrörsbarn och av
foster som är inplanterade i en främmande kvinnas livmoder, att
motionen i dessa frågor innehåller flera påståenden som tycks sakna
verklighetsunderlag. Fakulteten förklarar att det i dag inte är möjligt att
framställa foster i provrör och betvivlar starkt att det kommer att bli
möjligt inom överskådlig tid. Hovrätten över Skåne och Blekinge är
kritisk till motionärens resonemang om inplantering av foster i en
främmande kvinnas livmoder, särskilt till resonemangen om huruvida ett
foster kan vara en del av en främmande människas kropp eller ej.

Juridiska fakulteten i Lund framhåller beträffande transplantationsproblematiken
att det är ett vitalt intresse att debatten i denna fråga inte
påskyndas i riktning mot lagändringar, som inte har stöd i det allmänna
rättsmedvetandet. Läkaresällskapet är inne på liknande tankegångar och
understryker behovet av bredare klinisk erfarenhet som förutsättning för
mer definitiva ställningstaganden. Medicinska fakulteten i Lund erinrar
om de regler som finns i brottsbalken och läkarinstruktionen och
framhåller att den läkare som tar organ från en patient utan vederbörligt
tillstånd kan åtalas. Enligt fakultetens mening föreligger ingen oklarhet
beträffande frågan vem som har att lämna tillstånd till uttagande av
icke-medvetna patienters organ.

När det gäller användande av medvetandeförändrande droger och
behandling med elektroder i hjärnan erinrar juridiska fakulteten i Lund
och hovrätten över Skåne och Blekinge om att sådana förfaranden, i den
mån de inte är medicinskt motiverade, faller under brottsbalkens
ansvarsregler. Enligt fakultetens mening måste den oklarhet som kan
tänkas råda i detta hänseende gälla innebörden av vederbörande
befattningshavares föreskrifter. I fråga om dessa föreligger enligt fakulteten
behov av noggrann reglering; brottsbalkens regler torde emellertid
inte kräva någon översyn i detta avseende. Läkaresällskapet understryker
att användning av medvetandeförändrande farmaka i annat än medicinskt
syfte under inga omständigheter får tillåtas förekomma. Medicinska

SoU 1972:39

fakulteten i Lund framhåller att de största samhällsproblemen beträffande
medvetandeförändrande droger gäller alkohol och narkotika.
Fakulteten avstyrker bestämt att man skulle inskränka rätten att
undersöka vissa drogers effekter på nervsystemet, eftersom detta kunde
drabba den viktiga alkohol- och narkotikaforskningen. I fråga om
möjligheten att inom bl. a. kriminalvården utöva påverkan genom
elektrisk stimulans av hjärnan understryker juridiska fakulteten i Lund
motionärens krav på debatt och noggranna överväganden innan sådana
metoder kommer till användning.

Beträffande de frågor som tas upp i motionens sista avdelning — dvs.
frågorna om möjlighet att välja barns kön och att påverka intelligensen
— anser juridiska fakulteten i Lund att de inte är av sådan art att de
f. n. bör behandlas ur juridisk aspekt men att de torde kräva behandling
från medicinsk och social synpunkt redan på nuvarande stadium. Läkaresällskapet
menar att det är orealistiskt att tro att man skall kunna hindra
vetenskapsmän att utveckla metoder för att bestämma ett barns kön före
födelsen. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att frågan om åtgärder
för att reglera användandet av sådana metoder är för tidigt väckt. Först
när man vet om metoderna leder till en uttalad överrepresentation av det
ena könet finns det anledning att ingripa.

Både medicinska fakulteten i Lund och hovrätten över Skåne och
Blekinge är kritiska mot motionärens resonemang om ökning av den
mänskliga intelligensen. Fakulteten framhåller att någon ökning av
intelligensen med hjälp av droger inte är möjlig och att de djurförsök
motionären åsyftar inte visar annat än att man med vissa medel kan öka
snabbheten i inlärningsprocessen. Hovrätten har likartade synpunkter.

Viss behandling av likartade frågor utomlands

I USA:s kongress har nyligen behandlats en motion av senator
Mondale m. fl. med samma syfte som den förevarande. I motionen
föreslås tillsättandet av en kommitté med femton medlemmar, vilken
under två år med en budget på 1 milj. dollar skulle behandla etiska,
sociala och legala frågor kring den biomedicinska vetenskapens utveckling.
Motionen har bifallits av senaten men såvitt känt ännu inte
behandlats i representanthuset.

The Council for International Organizations of Medical Sciences
(CIOMS), ett organ som bildades 1949 med anslag från WHO och
UNESCO, har nyligen anordnat en konferens om de senaste framstegen
inom biologi och medicin, där problem av den art som berörs i
förevarande motion behandlats. Vid konferensen antogs en rekommendation
om bildande av ett internationellt organ med uppgift att utforska de
moraliska och sociala följderna av den utveckling inom biologi och
medicin som redan ägt rum och som kan väntas i framtiden.

SoU 1972:39

Utskottet

I motionen 1972:24 av fru Anér behandlas frågor som sammanhänger
med den medicinska forskningens utveckling. Motionären ger en rad
exempel på hur nya forskningsresultat och behandlingsmetoder kan
användas på sätt som medför allvarliga kränkningar av den personliga
integriteten. De ingreppsmöjligheter som nämns berör tre olika områden:

A. rättigheter för ofödda människor till liv över huvud taget resp. till
vissa former av liv,

B. rättigheter för människor att inte utsättas för kemiska eller andra
ingrepp i sin personlighet,

C. rättigheter för grupper av människor att själva bestämma sina
livsvillkor.

Med utgångspunkt i denna uppdelning behandlar motionären i tre
avdelningar tänkbara konsekvenser av forskningens framsteg. I den första
nämner hon de problem som kan uppkomma om foster utvecklas i
provrör eller inplanteras i en främmande kvinnas livmoder. Hon belyser
också de ställningstaganden som kan bli följden av att nu existerande
metoder att fastställa ärftliga sjukdomar på ett tidigt fosterstadium
ytterligare förbättras. I den andra avdelningen berör motionären de
problem som hänger samman med utvecklingen av transplantationstekniken.
Vidare nämner hon att det i många sammanhang - bl. a. på
ålderdomshem och mentalsjukhus — förekommer att människor tillförs
medvetandeförändrande droger utan att tillfrågas. Hon diskuterar moraliska
och andra problem som kan uppkomma om man i ökad utsträckning
använder elektrisk stimulans av hjärnan som behandlingsmetod för
sjuka, brottslingar och andra. I den sista avdelningen behandlas dels de
komplikationer — framför allt i form av rubbning av den normala
könsfördelningen i samhället — som skulle kunna uppkomma om
människor fritt kunde välja kön på sina blivande barn, dels möjligheter
som i framtiden kan skapas att genom kemisk påverkan, genetisk
manipulation m. m. påverka den mänskliga intelligensen.

Motionären konstaterar att vissa av de ingreppsmöjligheter hon
nämner ligger långt fram i tiden medan andra kommer att kunna
förverkligas inom kort. Hon understryker att det i vart fall är hög tid att
samhället förbereder sig för att ta ställning till de problem som
sammanhänger med dessa möjligheter. Vad ställningstagandena enligt
motionären framför allt kommer att gälla är om man skall förbjuda
forskning av vissa slag och om man skall använda, tillåta eller förbjuda en
lång rad nya metoder att påverka människor. Dessa problem, framhåller
hon, kan inte lösas på naturvetenskaplig väg utan måste övervägas av
jurister och politiker.

Motionen utmynnar i ett yrkande om att en arbetsgrupp skall tillsättas
med uppgift att överväga dels de juridiska och sociala problem som är
förknippade med den medicinska forskningens framsteg, dels frågan om
eventuella restriktioner beträffande vissa typer av forskning.

SoU 1972:39

De frågor motionären behandlar gäller huvudsakligen problem som
sammanhänger med ännu inte realiserbara möjligheter att påverka
människor. Som framgår av remissyttrandena är åsikterna delade beträffande
behovet av att för närvarande ta upp dessa problem till behandling
och beträffande möjligheterna att behandla dem i en begränsad arbetsgrupp.

Som flera remissorgan framhåller berör motionen emellertid frågeställningar
som är väsentliga för den medicinska forskningen. Detta gäller
särskilt den principiellt betydelsefulla frågan om forskningens frihet. Ett
flertal remissinstanser, särskilt de som representerar medicinsk sakkunskap,
motsätter sig med bestämdhet att forskningens frihet inskränks.
Utskottet delar i princip denna uppfattning men vill i detta sammanhang
— i likhet med bl. a. Svenska läkaresällskapet, medicinska fakulteten i
Lund och hovrätten över Skåne och Blekinge — erinra om att de
begränsade ekonomiska resurserna för forskning, sedda i relation till de
omfattande forskningsbehoven på olika områden, i praktiken innebär att
en prioritering måste göras vid fördelningen av forskningsanslag. Detta i
sin tur medför vissa garantier för att anslag inte i mera betydande
utsträckning används till mindre angelägna forskningsprojekt.

Flera av de remissorgan som understryker betydelsen av forskningens
frihet framhåller dock att vissa forskningsmetoder inte bör komma till
användning, nämligen i första hand sådana som kan vara till skada för
enskilda människor. Från denna synpunkt kan det, som motionären
påpekar, finnas anledning till kontroll av forskningsprojekt och till
ingripanden i de fall olämpliga metoder kommer till användning. Redan nu
finns det emellertid, som framgår av remissyttrandena, vissa regler och
kontrollorgan, som är ägnade att utgöra skydd mot olämpliga forskningsmetoder.
I detta hänseende bör nämnas den av Värld släkarförbundet år
1964 antagna s. k. Helsingfors-deklarationen, som innehåller vägledande
normer för kliniskt-experimentell forskning, uppställda bl. a. i avsikt att
skydda försökspersoner. Vidare kan erinras om den granskning av
forskningsprojekt som — med Helsingfors-deklarationens normer som
riktlinjer — utförs av de etiska kommittéer som är knutna till de
medicinska fakulteterna. Kommittéernas bedömning avser bl. a. försökspersonernas
rättigheter och säkerhet, det sätt på vilket dessas medgivande
inhämtas samt försökens eventuella risker i förhållande till möjligheterna
att genom forskningsprojekten nå ökad kunskap om diagnostik och
behandling av sjukdomar. Även inom statens medicinska forskningsråd
finns en etisk kommitté, och inom Läkaresällskapet har bildats en etisk
delegation, som följer den medicinska utvecklingen och tar upp frågor av
övergripande natur. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att ett
väsentligt skydd för individens integritet också är att finna i den
kunskapsmässiga och etiska standard som krävs av dem som utövar
medicinsk vetenskap och praktik, en standard som enligt hovrätten kan
väntas bestå i varje fall under normala, fredliga samhällsförhållanden.
Slutligen bör i detta sammanhang erinras om brottsbalkens ansvarsregler
och om de instruktioner och föreskrifter som gäller för läkare och andra

SoU 1972:39

befattningshavare.

Som framgår av det sagda finns det således regler och organ som på
olika sätt innebär garantier för att enskilda individer under normala
förhållanden inte utsätts för otillbörliga ingrepp i samband med
forskning. När det gäller användning av olika forskningsmetoder anser
utskottet därför att det inte är erforderligt att vidta åtgärder i den
riktning motionären föreslagit.

Även om man accepterar principen om forskningens frihet - med de
inskränkningar som förut berörts av utskottet - kan det finnas anledning
att ingripa mot användningen av forskningsresultaten. Detta är i stor
utsträckning möjligt redan nu genom det normsystem som gäller i
samhället. Man kan inte utnyttja tekniska uppfinningar, medicinska
preparat, gifter m. m. på ett sätt som är till skada för andra människor
utan att riskera sanktioner i form av straff eller andra påföljder. Över
huvud taget är vad utskottet ovan anfört rörande de garantier som finns
mot olämpliga forskningsmetoder i allt väsentligt tillämpligt även i fråga
om skyddet mot att forskningsresultat används på ett olämpligt eller
skadligt sätt.

De möjligheter till missbruk eller icke önskvärd användning av
forskningsresultat som motionären uppmärksammar skiljer sig så till vida
från nu existerande möjligheter som de till stor del förutsätter metoder
och förfaranden som ännu inte är möjliga att genomföra och som på
grund därav inte uppmärksammats i nämnvärd utsträckning. I och för sig
torde de garantier mot skadlig användning av forskningsresultat som nu
finns i allmänhet erbjuda ett tillräckligt skydd även då det gäller nya
företeelser, men det finns, som framhållits under remissbehandlingen,
likväl skäl att med uppmärksamhet följa forskningens fortsatta utveckling,
bl. a. med tanke på sådana frågeställningar som behandlas i
motionen. Utskottet anser emellertid att det av olika skäl inte är
erforderligt att tillsätta en arbetsgrupp av det slag motionären förordat
för att överväga konsekvenserna av de i motionen angivna framstegen
inom forskningen. Härvidlag vill utskottet peka på att de åsyftade
framstegen till stor del uppenbarligen inte kan realiseras inom överskådlig
tid liksom att frågeställningarna i motionen är så omfattande att det inte
är möjligt att behandla dem inom en begränsad arbetsgrupp. Det kan i
detta sammanhang erinras om att flera remissinstanser framhållit att
dylika frågeställningar, med hänsyn till sin omfattning och till sin
internationella räckvidd, lämpligen borde behandlas på ett internationellt
plan. I anslutning härtill bör påpekas att förslag likartade det som
framlagts i förevarande motion under det senaste året behandlats i skilda
sammanhang utomlands. Sålunda har ett förslag med krav på tillsättande
av en kommitté med uppgift att behandla etiska frågor kring den
biologiska och medicinska vetenskapens utveckling antagits av USA:s
senat. Vidare har the Council for International Organizations of Medical
Sciences vid en nyligen anordnad konferens om de senaste framstegen
inom biologi och medicin föreslagit bildandet av ett internationellt organ
med uppgift att utforska de moraliska och sociala följderna av utveck -

SoU 1972:39

lingen inom nämnda områden.

För Sveriges vidkommande ankommer det i första hand på socialstyrelsen
— som redan nu har sin uppmärksamhet riktad på frågor av den
art som motionären berör — att fortlöpande följa den medicinska
utvecklingen och att göra de utredningar och framlägga de förslag som
kan föranledas därav. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att statens
medicinska forskningsråd i sitt remissyttrande framlagt förslag om att
inrätta en s. k. varningsnämnd. En sådan nämnd, till vilken forskare och
lekmän kunde rapportera utvecklingstendenser som innebar faror för
individens integritet, skulle upprätthålla internationella kontakter samt
avge yttranden och förslag i frågor, som borde bli föremål för åtgärder
från samhällets sida. De närmare övervägandena rörande behovet och
lämpligheten av att inrätta en sådan nämnd bör emellertid enligt
utskottets mening ankomma på socialstyrelsen.

Utskottet hemställer

att motionen 1972:24 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 november 1972

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Sigurdsen (s),
herrar Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), Nordberg
(s), Åkerlind (m), fru Marklund (vpk), herr Romanus (fp), fröken
Andersson i Stockholm (c) och herr Nilsson i Växjö (s).

Särskilt yttrande

av herrar Carlshamre (m), Hyltander (fp), Åkerlind (m) och Romanus
(fp):

Vi finner det glädjande att utskottet tagit så allvarligt på denna
allvarliga motion och särskilt fäst uppmärksamheten på statens medicinska
forskningsråds förslag om en särskild varningsnämnd för att
bevaka de i motionen behandlade frågorna. Vi utgår från att socialstyrelsen
tillsätter en sådan nämnd eller vidtar andra motsvarande åtgärder
med anledning av de problem som belyses i motionen för att i tid
förebygga en sådan utveckling som motionären varnar för. Vi förutsätter
att en varningsnämnd eller motsvarande organ får en allsidig och
tvärvetenskaplig sammansättning och håller nära kontakt med liknande
kommittéer eller nämnder i andra länder eller eljest på internationell
nivå. Utvecklingen kommer snart att visa, om de åtgärder som kommer
att vidtas är tillräckliga för ändamålet eller om det blir nödvändigt att
återkomma med nya initiativ i riksdagen.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1877 S Stockholm 1972