Socialutskottets betänkande nr 29 år 1972 SoU 1972:29

Nr 29

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om kommunala och
statliga ersättningar för vård av barn i enskilda hem.

Motionen

I motionen 1972:339 av herr Wikner m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla om en utredning av storleken på
medel som utgår till fosterhem i syfte att samordna de kommunala
ersättningarna med de statliga.

Motionärerna anför att i regel betalar ungdomsvårdsskolorna högre
ersättningar för sådana ungdomar som är intagna på ungdomsvårdsskolor
och placeras i enskilda hem än kommunerna kan göra för barn som är
omhändertagna för samhällsvård och placeras i fosterhem. Motionärerna
påpekar att anledningen till detta är uppenbar — kommunerna har inte de
ekonomiska möjligheterna att ge samma ersättning som staten. Det
framhålls att effekten av detta blir att många kommuner har svårigheter
att få goda fosterhem. Det påpekas i detta sammanhang att de
möjligheter som landstingen har att lämna kommunerna bidrag för
kostnader är ytterst begränsade.

Motionärerna anför härefter bl. a. följande.

Huvudregeln måste vara att alla barn med svårigheter skall ha samma
möjligheter att erhålla erforderlig vård i lämpliga fosterhem.

Syftet med den vård kommunerna ålagts att svara för är till viss del ett
förebyggande av en placering i ungdomsvårdsskola. Den jämförelsevis
lägre ersättning kommunerna kan ge fosterföräldrarna kan utgöra hinder
för en sådan förebyggande verksamhet. Därför borde normerna bli
gemensamma när det gäller ersättningsbelopp. En förutsättning härför är
dock att statsbidrag utgår till kommunerna.

De förhållanden som påtalats i motionen bör enligt vår mening
noggrant utredas och förslag härom framläggas för riksdagen.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelser om utplacering av barn i enskilt hem

Utplacering av barn — varmed här och i det följande avses både barn
och ungdomar — i enskilt hem kan med stöd av bestämmelser i
barnavård slagen (1960:97, omtryckt 1971:308) förekomma dels såsom
ett alternativ till anstaltsplacering vid samhällsvård, dels såsom ett led i
vård vid ungdomsvårdsskola.

Barnavårdsnämnd — eller i förekommande fall social centralnämnd
eller social distriktsnämnd — skall enligt 25 § barnavårdslagen ingripa då
missförhållanden föreligger i underårigs miljö eller beteende. Barnavårdsnämnd
skall i första hand tillgripa förebyggande åtgärder, såsom

1 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 29

SoU 1972:29

2

hjälpåtgärder, varning, föreskrifter rörande levnadsförhållanden och
övervakning. Om hjälpåtgärder bedöms som gagnlösa eller i det särskilda
fallet visat sig ineffektiva, kan barnavårdsnämnd omhänderta den
underårige för samhällsvård. Den omhändertagne skall överlämnas till
enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. I första hand skall vård i
enskilt hem ifrågakomma. Med enskilt hem avses inte den omhändertagnes
eget hem. Den som omhändertagits på grund av sitt eget beteende
kan intagas i ungdomsvårdsskola. Ungdomsvårdsskolorna är statliga.
Intagning i ungdomsvårdsskola beslutas av socialstyrelsen efter ansökan
av barnavårdsnämnd. Vaije ungdomsvårdsskola står under ledning av en
styrelse.

Elev vid ungdomsvårdsskola skall erhålla den vård, fostran och
utbildning som bäst främjar hans anpassning i samhället. Elev kan
placeras antingen inom eller utom skolan. Valet av vårdform träffas av
styrelsen, som även har att besluta om utskrivning. Vård inom skola skall
anordnas så att den skapar förutsättningar för att överföra elev till friare
vård. För vård utom skola kan elev placeras i enskilt hem eller anstalt.
Med enskilt hem avses ej heller i detta sammanhang elevens eget hem.
Elev som vårdas utom skola skall stå under övervakning. Han är skyldig
att rätta sig efter de föreskrifter skolans styrelse meddelar honom.

I de fall där barnavårdsnämnd placerat ett barn i enskilt hem som en
form av samhällsvård betalas ersättningen till hemmet av barnavårdsnämnden
(kommunen) efter överenskommelse med hemmet. I de fall där
barn placerats i enskilt hem såsom ett led i vård vid ungdomsvårdsskola
betalas ersättningen (med statsmedel) efter överenskommelse mellan
vederbörande skola och hemmet.

Från fosterbarnsutredningen, om vilken utredning närmare uppgifter
lämnas i det följande, har inhämtats att under september månad 1970 var
ca 17 000 barn, varav ca 14 000 under sexton år och ca 3 000 sexton år
och däröver, utplacerade genom barnavårdsnämnders försorg i enskilda
hem för samhällsvård och ca 550 barn utplacerade i enskilda hem för
vård utom ungdomsvårdsskola. Det övervägande antalet ungdomsvårdsskoleelever
är i åldrarna ca 16—20 år.

Placering av barn i annat enskilt hem än hos föräldrarna förekommer
också på grund av privata överenskommelser mellan barnets föräldrar och
hemmet. Ersättningen för vården betalas därvid inte av barnavårdsnämnd
utan är en fråga om vilken föräldrarna och det enskilda hemmet avtalar.
Antalet sålunda utplacerade barn under sexton år utgjorde i september
1970 enligt fosterbarnsutredningen ca 3 500 barn.

I barnavårdslagen har meddelats särskilda bestämmelser beträffande
vård av barn under sexton år i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller
särskilt förordnad förmyndare vilken har vårdnaden om barnet. Sådant
barn benämnes i bamavårdslagen fosterbarn, och de aktuella bestämmelserna
återfinns i 7 kap. med rubriken Fosterbarnsvård m. m. Föreskrifter
ges där om tillstånd för mottagande av fosterbarn och om tillsyn över
fosterhem m. m. Både privata placeringar och placeringar genom barnavårdsnämnd
såsom en form av samhällsvård är underkastade dessa

SoU 1972:29

3

bestämmelser, om barnet är under sexton år. Däremot är ungdomsvårdsskoleelev,
som erhåller vård utom skolan i form av familjevård och är
under sexton år, regelmässigt inte att anse som fosterbarn i barnavårdslagens
mening. Ungdomsvårdsskoleelevers vård utom skolan regleras av
andra bestämmelser.

Normer beträffande ersättning för samhällsvård i enskilt hem m, m.

Svenska kommunförbundet har i februari 1971 beslutat rekommendera
barnavårdsnämnderna att för år 1972 såsom lägsta ersättning för
vård i enskilt hem av barn som omhändertagits jämlikt barnavårdslagen
utge ett belopp som motsvarar 90 procent av det vid ingången av år 1972
gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
(Svenska kommunförbundets cirkulär 11.3.1971 nr 26/1971). Nämnda
basbelopp utgjorde vid ingången av år 1972 7 100 kr. innebärande att
såsom lägsta ersättning rekommenderades för år 1972 ett belopp av
6 390 kr. eller efter viss avrundning 535 kr. per månad. I tillämpningsanvisningar
till rekommendationen har Kommunförbundet anfört att det av
olika skäl ofta är erforderligt att avtala högre - och inte sällan väsentligt
högre — ersättningsbelopp än vad som rekommenderats. En viktig
anledning anges vara, att den otillräckliga tillgången på fosterhem lett till
en fortgående höjning av den allmänna ersättningsnivån. Kommunförbundet
anför vidare i anvisningarna att det varken torde vara möjligt eller
erforderligt att uttömmande ange vilka förhållanden som bör kunna
föranleda högre ersättning men anger dock tre huvudgrupper av skäl,
nämligen omständigheter som hänför sig till barnet, omständigheter som
hänför sig till fosterhemmet samt vårdtidens längd (tillfällig vård). I
anvisningarna rekommenderas vidare barnavårdsnämnderna att vid sidan
av de fasta ersättningarna ersätta fosterföräldrarna för vissa kostnader,
nämligen för läkarvård, läkemedel m. m., tandvård, fickpengar, särskild,
kostnadskrävande utrustning (exempelvis säng och sängutrustning, cykel,
moped, sportutrustning) samt resekostnader i samband med läkar- och
tandläkarvård m. m.

Kommun kan under vissa förutsättningar få ersättning för utgifter för
samhällsvård av annan kommun, av staten, av barnet självt eller av dess
föräldrar eller adoptivföräldrar enligt bestämmelser i (10 kap.) barnavårdslagen
om kommuns rätt till ersättning för vissa vårdkostnader.
Kommun som haft utgifter för samhällsvård för barn som är mantalskrivet
i annan kommun kan sålunda återsöka kostnaderna från mantalskrivningskommunen.
Dylika utgifter för barn som inte är svensk medborgare
kan återsökas från staten. Kommun är berättigad att som ersättning för
kostnader för samhällsvård uppbära underhållsbidrag eller annan periodiskt
utgående förmån som tillkommer barnet eller kräva ersättning av
egendom som tillhör barnet. För barn som inte fyllt sexton år har
kommun rätt till ersättning av föräldrar eller adoptivföräldrar.

Ersättning från staten utgår endast i den mån gottgörelse inte kan
uttagas av barnet självt, dess föräldrar eller adoptivföräldrar.

SoU1972:29

4

Såväl ersättningen från annan kommun som ersättningen från staten
utgår med det belopp, vartill åtgärdskommunens kostnader för vården
”skäligen” kan uppskattas.

Den sammanlagda ersättning som kommun får uttaga från barnet och
dess föräldrar får dock under inga förhållanden överstiga ett visst belopp
per år, vilket belopp fastställes av Kungl. Maj:t. Enligt kungörelsen
(1964:344) om det högsta ersättningsbelopp, som må uttagas enligt 72 §
barnavårdslagen, utgör detta belopp 2 500 kr. per år. Har barnet fyllt
sexton år och har inkomst av eget arbete får uttagas ytterligare 1 200 kr.
per år.

Ersättningen för värd av ungdomsvårdsskoleelev i enskilt hem

Som angivits i det föregående bestämmes ersättningen för vård av
ungdomsvårdsskoleelev i enskilt hem genom överenskommelse mellan
vederbörande skolstyrelse och hemmet. Ersättningarna varierar med
hänsyn till vårdbehov, elevens inkomstförhållanden och förhållandena i
det mottagande hemmet m. m.

Från socialstyrelsen har inhämtats att genomsnittskostnaden under
budgetåret 1970/71 var ca 900 kr. per elev och månad. Dessa kostnader
bestrids från förslagsanslaget till Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader
under femte huvudtiteln.

Återkrav av statens utgifter för vård av ungdomsvårdsskoleelever i
enskilt hem förekommer inte.

Ang. utbetalning av vissa sociala förmåner då barn fostras i annat enskilt
hem än hos föräldrarna

Enligt 6 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag utgår inte
allmänt barnbidrag (1 200 kr. per år och barn under sexton år) för
kvartal vid vars ingång kostnaderna för barns vård å anstalt eller för kost
och bostad åt barnet bestrids av statsmedel. Allmänt barnbidrag utgår
således inte för ungdomsvårdsskoleelev som är placerat i enskilt hem.

Enligt 4 § andra stycket nämnda lag gäller i fråga om fosterbarn eller
barn, som eljest fostras i annat enskilt hem än hos den som har vårdnaden
om barnet, att rätten att uppbära allmänt barnbidrag för barnet
tillkommer barnafostraren, såframt inte barnavårdsnämnden annorlunda
förordnar. Barnafostraren kan således vid samhällsvård av barn i enskilt
hem uppbära det allmänna barnbidraget.

I 8 § fjärde stycket och 9 § första stycket lagen (1964:143) om
bidragsförskott finns föreskrifter, som motsvarar de ovan nämnda
bestämmelserna i lagen om allmänna barnbidrag och som således medför
att bidragsförskott (40 procent av basbeloppet enligt lag om allmän
försäkring per år och barn under aderton år) inte utgår då ungdomsvårdsskoleelev
är placerad i enskilt hem men kan utgå till den som fostrar
barnet vid placering av barn för samhällsvård i enskilt hem.

I 9 § tredje stycket lagen om bidragsförskott har emellertid åt

SoU 1972:29

5

barnavårdsnämnd inrymts en rätt att uppbära bidragsförskott för barn
som nämnden omhändertagit för samhällsvård och placerat i enskilt hem.

Även i fråga om barnpension samt barntillägg till ålderspension eller
förtidspension — vilka båda förmåner utgår med 25 procent av
ovannämnda basbelopp för ett barn under sexton år — gäller enligt 10
kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring att dessa förmåner
inte utgår för ungdomsvårdsskoleelev som är placerad i enskilt hem.
Däremot kan kommun — enligt 1 och 3 §§ kungörelsen (1962:393) om
rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension —
uppbära dessa förmåner för barn som omhändertagits för samhällsvård
och placerats i enskilt hem.

Enligt kungörelsen (1968:425, omtryckt 1971:1257) om statliga
bostadstillägg till barnfamiljer kan statligt bostadstillägg (högst 900 kr.
per år och barn) under vissa förutsättningar utgå till familj med barn
under sjutton år som helt eller delvis försörjes inom familjen. Enligt
kungörelsen (1968:426, omtryckt 1971:1258) om statsbidrag till kommunala
bostadstillägg till barnfamiljer kan under vissa förutsättningar
statsbidrag utgå för kommunalt bostadstillägg som utgår till familj som
nu nämnts. I 4 § respektive 2 § nämnda kungörelser är bl. a. föreskrivet
att fosterbarn som sedan minst sex månader vistas i familjen skall anses
såsom försörjt inom familjen. Vård av fosterbarn berättigar således till
statligt bostadstillägg och statsbidrag till kommunalt bostadstillägg. Med
fosterbarn avses barn som i barnavårdslagens mening är att anse som
fosterbarn. Detta innebär att barn under sexton år som omhändertagits
för samhällsvård och av barnavårdsnämnd placerats i enskilt hem skall
föranleda att nämnda förmåner utgår men ej barn under sexton år som
placerats i enskilt hem som ett led i vård vid ungdomsvårdsskola.

Familjepolitiska kommittén (S 1966:36) avgav i maj månad innevarande
år ett betänkande ”Familjestöd” (SOU 1972:34), vari bl. a. föreslås
att reglerna om olika former av kontantstöd till barnfamiljer såsom bl. a.
allmänt barnbidrag, statligt bostadstillägg (som föreslås erhålla benämningen
inkomstprövat barntillägg) och bidragsförskott skall sammanföras
till ett enhetligt lagverk, en lag om familjestöd. Familjestödet föreslås
skola handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
Kommittén föreslår bl. a. bestämmelser om att försäkringskassan
på framställning av barnavårdsnämnden skall få bestämma att familjestöd
skall utgå till fosterföräldrar eller annan som eljest fostrar barnet samt att
i fråga om bidragsförskott för barn, som är omhändertaget för samhällsvård,
dock skall gälla att förskottet utgår till den kommun som bekostar
vården i stället för till fosterföräldrarna (8 kap. 6 §).

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Utredningar

Socialutredningen (S 1969:29) har i uppdrag att göra en allmän
översyn av den sociala vårdlagstiftningen omfattande bl. a. barnavårds -

SoU1972:29

6

lagen. 1 direktiven erinras bl. a. om att 1967 års riksdag (2LU 1967:51)
hemställt om utredning av barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande
av barn för samhällsvård. Vidare anförs bl. a. att utredningen bör
i fråga om ungdomsvårdsskolor pröva huvudmannaskapsfrågan förutsättningslöst.

Fosterbarnsutredningen (S 1970:30) har i uppdrag att utreda vissa
frågor beträffande vården av barn och ungdomar i fosterhem, barnhem
och andra barnavårdande institutioner. I direktiven anges att utredningen
bl. a. skall ta upp frågor rörande vård i enskilda hem jämfört med vård på
barnavårdande institutioner och att nuvarande former för och omfattningen
av fosterhemsverksamheten skall kartläggas.

Fosterbarnsutredningen har bl. a. genomfört två enkätundersökningar
avseende kommunernas fosterbamsvård och en intervjuundersökning
med fosterföräldrar. Utskottet har inhämtat att fosterbarnsutredningen
kommer att behandla frågan om de kostnader som bör täckas genom
ersättning från samhället, varvid samtliga vårdformer för omhändertagna
barn och ungdomar kommer att beröras. Utredningen beräknas slutföra
sitt arbete under de närmaste månaderna.

Utskottet

Placering av barn i enskilt hem med stöd av barnavårdslagen kan
förekomma dels genom barnavårdsnämnds försorg såsom ett alternativ
till anstaltsplacering vid samhällsvård, dels såsom ett led i vård vid
ungdomsvårdsskola. Ersättning utgår i förra fallet av kommunala medel, i
det senare av statsmedel.

I motionen 1972:339 tas upp frågan om storleken av den ersättning
som bör utgå för vård av barn i fosterhem. Motionärerna anför att staten
i regel betalar högre ersättning än vad kommunerna gör, beroende på att
kommunerna inte har samma ekonomiska möjligheter som staten. Det
framhålls att effekten av detta blir att många kommuner har svårigheter
att få goda fosterhem. Motionärerna hemställer att riksdagen skall anhålla
hos Kungl. Maj:t om en utredning av storleken av medel som utgår till
fosterhem i syfte att samordna de kommunala ersättningarna med de
statliga.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att man så långt möjligt
bör sträva efter sådana regler för fosterbarnsersättning att konkurrens om
fosterhemmen mellan olika huvudmän undviks. Detta önskemål står
självfallet inte i strid mot uppfattningen att man liksom hitintills vid
bestämmandet av ersättningen till fosterföräldrarna i det enskilda fallet
skall ta hänsyn till om barnet är mycket vårdkrävande eller om eljest
särskilda skäl föreligger för att högre ersättning än normalt bör utgå. Det
är emellertid inte påkallat att i detta sammanhang gå närmare in på
ersättningsfrågan. Enligt vad utskottet inhämtat kommer nämligen
fosterbarnsutredningen i ett betänkande som skall avges inom en nära
framtid att behandla bl. a. frågan om storleken av ersättningen för vård

SoU 1972:29 7

av fosterbarn. Eftersom utredningens förslag inte bör föregripas, avstyrker
utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:339.

Stockholm den 18 oktober 1972
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s)*,
Hamrin (fp)*, Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c),
Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), Nordberg (s)*,
Åkerlind (m), fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i Göteborg (c),
Nilsson i Växjö (s) och Nisser (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1535 S Stockholm 1972