Socialutskottets betänkande nr 15 år 1972 SoU 1972:15

Nr 15

Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående de ensamståendes
situation.

Motionen

I motionen 1972: 125 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär en allsidig översyn av de särskilda problem
som möter de ensamstående samt en plan för att avhjälpa dessa under
beaktande av pågående utredningar.

I motionen anförs att de ensamstående i landet beräknas uppgå till en
och en halv miljon människor men att de inte utgör någon homogen
grupp. Det framhålls att utöver de svårigheter som ensamheten i sig innebär
för många människor tillkommer ofta andra problem som t. ex.
att få en egen bostad, en rymlig sådan, bostadslån, hjälp vid sjukdom.

Motionärerna omnämner en rad områden där de ensamstående enligt
deras mening är missgynnade. Det påpekas bl. a. följande.

Hänsynen till barnfamiljernas särskilda behov har länge inneburit att
de ensamstående fått stå tillbaka vid fördelningen av det tillgängliga
bostadsbeståndet.

I vissa kommuner tillämpar den kommunala bostadsförmedlingen en
ytransonering för ensamstående som bör upphävas.

Särskilt problematiskt kan bostadsproblemet bli i samband med skilsmässa,
då den av makarna som inte tilldöms vårdnaden av barnen ofta
mister rätten till den gemensamma bostaden och därvid ofta tvingas bo
inneboende eller hos släktingar och vänner.

Att de statliga bosättningslånen förbehållits familjer upplevs av de
ensamstående som en orättvisa.

Möjligheten för ensamstående med barn till ”skatterabatt” (skattereduktion)
om 1 800 kr. kan vid en inkomst som understiger ca 10 000 kr.
inte utnyttjas fullt ut. De ensamstående med barn och små inkomster
skulle gynnas av att avdraget omformades till ett bidrag. Motionärerna
framhåller att de i annat sammanhang föreslagit detta.

Ett stort problem är den brist på kontaktmöjligheter som drabbar de
ensamma när de blir sjuka. Ensamma har påträffats avlidna.

En sjuk ensamstående i aktiv ålder har inte rätt att mot inkomstgraderad
betalning kunna få social hemhjälp i likhet med en barnlös familj
där hustrun är sjuk.

Det är angeläget att familjepolitiska kommittén snarast kommer med
förslag till åtgärder i frågan om rätt för förälder till sjukpenning vid

1 Riksdagen 1972.12 sami. Nr 15

SoU 1972: 15

2

ett barns sjukdom, då det för yrkesarbetande ensamstående föräldrar
därvid ofta inte finns något annat val än att stanna hemma.

Det är av stor betydelse att frågan om avdrag för underhållsbidrag
vid beskattning skyndsamt utreds, då frånskilda underhållspliktiga ofta
har en mycket svår ekonomisk situation.

Motionärerna framhåller avslutningsvis att vissa problem är alltför
speciella för att de skall kunna lösas integrerade i likartade problem för
andra grupper.

Tidigare riksdagsbehandling

De ensamståendes situation

Motioner angående de ensamståendes problem med i huvudsak samma
innehåll som i motionen 1972: 125 har behandlats vid 1965, 1966,
1967, 1968, 1969, 1970 och 1971 års riksdagar. Motionerna — som avstyrkts
av allmänna beredningsutskottet (ABU 1965: 10, 1966: 8,
1967: 28, 1968: 57, 1969: 1 och 1970: 55) respektive av socialutskottet
(SoU 1971: 16) — har inte föranlett någon riksdagens åtgärd.

Allmänna beredningsutskottet har ansett att problemen var väsentliga
och att det var angeläget att söka finna lösningar på dem. Med hänvisning
till pågående utredningsverksamhet m. m. och de resultat därav
som var att förvänta samt till att de upptagna frågorna inte gällde enbart
de ensamstående utan alla grupper i samhället och därför borde
integreras i större sammanhang har utskottet avstyrkt motionerna.

Socialutskottet anförde i betänkandet SoU 1971: 16 att på de områden
som berördes av de i dåvarande motion upptagna frågorna pågick
åtskilliga utredningar. Frågor om gemenskapsanordningar och service
i bostadsområdena behandlades således av servicekommittén. Boendeutredningen
arbetade med frågor om bostadsförsörjningen för olika kategorier
och om boendemiljön avseende ett längre tidsperspektiv. Familjepolitiska
kommittén, som hade i uppgift att utreda frågan om samhällets
ekonomiska stöd åt barnfamiljerna, skulle ägna särskild uppmärksamhet
åt olika kategorier ensamma bamförsörjare. I tilläggsdirektiv
hade kommittén fått i uppdrag att pröva frågan huruvida statliga
bosättningslån skulle stå öppna även för ensamstående utan barn. Frågor
om underhållsbidrag efter skilsmässa och om efterlevande makes ställning
i arvsrättsligt avseende skulle tas upp av familj elagssakkunniga.
Frågor om barntillsyn behandlades av 1968 års barnstugeutredning.
Skatteutredningen om periodiskt understöd hade enligt sina direktiv att
behandla frågor om avdrag för underhållsbidrag vid beskattningen. Utskottet
erinrade vidare om att riksdagen för kort tid sedan antagit riktlinjer
för främjande av bostadsförsörjningen för ungdomar och för personer
som t. ex. med anledning av skilsmässa hade behov av bostad av
genomgångskaraktär.

SoU 1972: 15

3

Socialutskottet framhöll att av den lämnade redovisningen framgick
att utredningar pågick som avsåg alla de områden som berördes i 1971
års motion. Utskottet anförde avslutningsvis att med hänsyn härtill och
då de problem som uppstår för ensamstående i många fall är av samma
karaktär som för andra grupper fanns det enligt utskottets mening inte
anledning att tillsätta en utredning av den art som motionärerna begärt.

Bidrag i stället för skattereduktion

I prop. 1970: 70 framfördes förslag om den reform av inkomstskatten
för fysiska personer — avseende bl. a. genomförande av en individuell
beskattning av arbetsinkomst — som trädde i kraft den 1 januari
1971. I propositionen föreslogs bl. a. att skattereduktion med 1 800 kr.
skulle få åtnjutas av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn
under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst.
I två i anledning av propositionen väckta motioner framfördes
förslag om att skattereduktionen (”hemmamakeavdrag”) skulle ersättas
med hemmamakebidrag om 1 800 kr. eller motsvarande bidrag till ensamstående
med hemmavarande barn under 18 år. Bevillningsutskottet
föreslog i betänkandet BeU 1970: 40 bifall till propositionen och avslag
på motionerna i denna del, vilket blev riksdagens beslut. Bevillningsutskottet
anförde bl. a. att ett hemmamakebidrag skulle med den föreslagna
konstruktionen bli administrativt ohanterligt.

1 motion till 1971 års riksdag yrkades utredning av frågan om hemmamakebidrag.
Bidraget avsågs ersätta skattereduktionen och utgå även
till ensamstående med barn. Skatteutskottet föreslog i betänkandet SkU
1971: 18 avslag på motionen, vilket blev riksdagens beslut. Utskottet
åberopade bevillningsutskottets ställningstagande till frågan år 1970.

Åtgärder för att hindra att människor avlider i isolering

I en enkel fråga nr 56 — intagen i kammarens protokoll för den 10
februari 1972 § 30 — ställdes till socialministern frågan om han ansåg
att möjligheter kunde skapas för att hindra eller minska risken för att
människor insjuknar och avlider i ensamhet och isolering utan att deras
frånfälle upptäcks förrän efter lång tid och vilka åtgärder som i
så fall kunde tänkas.

I ett den 17 februari 1972 (prot. § 3) avgivet svar anförde socialministern,
statsrådet Aspling, bl. a. följande.

Genom ändring år 1968 i socialhjälpslagen har fastslagits att kommunerna
har skyldighet att skaffa sig kännedom om de enskildas behov av
omvårdnad och verka för att detta blir tillgodosett. Socialstyrelsen har
år 1969 meddelat råd och anvisningar om hur denna socialvårdens uppsökande
verksamhet bör bedrivas.

Kommunerna har prövat olika lösningar för att bispringa ensamma
och isolerade personer. I en del fall har kommunerna delats in i distrikt
med en särskild kontaktperson anställd för varje distrikt. Härigenom

SoU 1972: 15

4

skapas möjligheter till större personkännedom. En del kommuner har
försökt tillgodose behovet av kontinuerlig kontakt genom att inrätta
olika former av telefonservice. I ett särskilt meddelande, som sändes ut
till samtliga socialnämnder under mars 1971, har socialstyrelsen beskrivit
hur sådan telefonservice kan fungera. Januarinumret för år 1972 av
socialstyrelsens tidskrift Socialnytt innehåller också beskrivning av hui
telefonservicen fungerar i några kommuner. Glädjande nog finns där
exempel på att telefonservicen räddat människoliv.

Socialstyrelsen har alltså hitintills kontinuerligt följt verksamheten
och kommer fortsättningsvis att uppmärksamt följa problemen för
ensamma och isolerade personer i syfte att försöka skapa flera kontaktmöjligheter
i den uppsökande verksamheten. Styrelsen avser bl. a. att
råda kommunerna att från hyresmottagare för pensionärsbostäder begära
upplysning så snart betalning uteblir från någon hyresgäst så att något
kommunalt organ på ett diskret sätt kan undersöka om sjukdom är
orsaken till att betalningen uteblivit. Socialstyrelsen har också haft
kontakt med bl. a. överstyrelsen för Röda korset, svenska kyrkans diakoninämnd,
Frikyrkorådet och Pensionärernas riksorganisation för att
diskutera hur dessa organisationer och deras medlemmar kan medverka
till att bryta ensamma äldre människors isolering.

Till slut skulle jag vilja understryka hur angeläget det är att de enskilda
medborgarna inte slår sig till ro med myndigheternas åtgärder
på det här området utan att var och en efter förmåga tar ansvar för
att hjälpa till i ansträngningarna att bryta enskilda människors isolering
och ensamhet.

I en replik framhöll statsrådet Aspling att socialstyrelsen nyligen haft
kontakt med tekniska högskolan beträffande vissa försök som där görs
med signalanordningar, som kan göra det lättare för personer i akuta
nödsituationer att få kontakt med sin omgivning samt att postverket — i
samråd med glesbygdsutredningen, socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet
— med vissa kommunstyrelser diskuterat möjligheterna
att på försök låta lantbrevbärare göra hembesök hos pensionärer och
sjuka i samband med brevbärarturerna.

Statsrådet Aspling anförde härjämte att socialstyrelsen i maj 1971
haft överläggningar med styrelsen för Pensionärernas riksorganisation,
därvid bl. a. diskuterats pensionärsföreningarnas möjligheter att engagera
sina medlemmar att bryta isoleringen för äldre, ensamma människor,
samt att han själv nyligen haft överläggningar med ledarna för
riksorganisationen och diskuterat olika möjligheter för den att härvid
göra ytterligare insatser. Pensionärernas riksorganisation hade, framhöll
statsrådet, ställt sig positiv och man övervägde hur man på olika
vägar skulle kunna finna metoder att nå vidgade kontakter med ensamma,
isolerade människor.

Vissa föreskrifter om social hemhjälp

Vid 1964 års riksdag fattades beslut om vissa reformer inom åldringsvården
(prop. 1964: 85, SU 1964: 106) innefattande bl.a. beslut om att

SoU 1972: 15

5

statsbidrag skall utgå till kommunernas kostnader för hemhjälp med 35
procent av kostnaderna för hemhjälpsverksamheten i dess helhet, dvs.
för hemhjälpen åt såväl åldringar och handikappade som barnfamiljer.
I kungörelsen (1964: 427) om statsbidrag till social hemhjälp har givits
närmare bestämmelser. I dessa bestämmelser anges att statsbidraget avser
kommuns nettokostnader för hemvårdarinnor, hemsamariter och
därmed jämförlig personal, som har till huvudsaklig uppgift att i enskilt
hem hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer, och att statsbidrag
kan utgå till kommuns kostnader för bidrag till enskild sammanslutning,
som bedriver social hemhjälpsverksamhet. Socialstyrelsen,
som enligt kungörelsen äger meddela de närmare föreskrifter som erfordras
för tillämpningen av densamma, har i januari 1965 utfärdat
Råd och anvisningar nr 175 om den sociala hemhjälpen.

I socialstyrelsens Råd och anvisningar anges att vårdpersonalen inom
den sociala hemhjälpen kan vara av tre kategorier, som huvudsakligen
används för olika typer av hjälpbehov, nämligen hemvårdarinnor för
hemhjälp åt barnfamiljer, hemsamariter för hemhjälp åt åldringar och
handikappade samt personal för barntillsyn. Det anges att dessa kategorier
vid behov dock skall kunna tjänstgöra inom hela vårdområdet.

Under det avsnitt som behandlar hemhjälpen åt åldringar och handikappade
anges på s. 18 att även ensamstående, också i yngre åldrar,
som på grund av tillfällig sjukdom inte kan sköta sitt husliga arbete,
kan om arbetskraftstillgången tillåter få viss hjälp.

Pågående utredningar m. m.

I betänkandet SoU 1971: 16 i anledning av 1971 års motion angående
de ensamståendes situation har lämnats en redogörelse för pågående
utredningsarbete m. m. som berörde i 1971 års motion nämnda
problem för de ensamstående. Socialutskottet får för närmare uppgifter
om denna utredningsverksamhet m. m. hänvisa till nämnda betänkande.
Här lämnas endast en kort redogörelse för denna utredningsverksamhet
kompletterad i förekommande fall med uppgifter om sedan tiden
för fjolårets betänkande framkomna förslag m. m.

Beträffande bostadsfrågor (tillgång till bostäder, gemenskapsanordningar
i bostadsområden och boendeservice) redovisades utredningsarbete
genom servicekommittén (1968 års riksdagsberättelse In 16) och
boendeutredningen (1970 års riksdagsberättelse In 36). Vidare angavs
att statsmakterna (prop. 1971: 1 bil. 13 s. 196—208, CU 1971: 12 s.
23—24) godtagit riktlinjer för främjande av bostadsförsörjningen för
ungdomar och andra personer som har behov av bostad av genomgångskaraktär
— i samband med t. ex. skilsmässa — vilka riktlinjer grundats
på förslag av ungdomsbostadsutredningen i betänkandet ”Ungdom—Bostad.
Servicebostäder för ungdom m. fl.” (SOU 1970: 43).

SoU 1972: 15

6

I prop. 1972: 1 bil. 13 s. 207 och s. 223—258 har på grundval av förslag
av servicekommittén behandlats vissa frågor om service i bostadsområden,
bl. a. frågor rörande målen för sådan service. Vidare har redovisats
redan vidtagna åtgärder som är ägnade att främja utvecklingen
på serviceområdet, bl. a. åtgärder för att underlätta finansieringen av
integrerade skollokaler. Förslag till åtgärder för att främja utvecklingsprojekt
inom serviceområdet har lagts fram.

I betänkandet SoU 1971: 16 nämndes att åt familjepolitiska kommittén
(1966 års riksdagsberättelse S 36) uppdragits att pröva ett förslag
av ungdomsbostadsutredningen i utredningens förenämnda betänkande
om att statliga bosättningslån skall kunna utgå även till ensamstående
utan barn i anslutning till en översyn av reglerna för bosättningslån,
som kommittén tidigare erhållit i uppdrag att verkställa. Vidare nämndes
att i ett departementschefsuttalande anförts att frågan om rätt till
sjukpenning vid vård av sjukt barn tillhörde de problem som familjepolitiska
kommittén skulle få anledning pröva vid sina överväganden rörande
ett eventuellt vårdnadsbidrag. Dessa uppgifter kan nu kompletteras
med den uppgiften att familjepolitiska kommittén beräknas komma
att slutföra sitt arbete under innevarande år.

I fjolårets betänkande av socialutskottet omnämndes vidare att frågor
om underhållsplikt vid upplösning av äktenskap skulle utredas av familjelagssakkunniga
(1970 års riksdagsberättelse Ju 52). De sakkunniga
avser att under innevarande år avge delbetänkande om äktenskaps ingående
och upplösning m. m. Det har inhämtats att frågor om underhållsskyldighet
emellertid kommer att behandlas i ett senare betänkande.
Socialutskottet omnämnde också att frågor om avdrag för underhållsbidrag
vid beskattningen var föremål för utredning genom
skatteutredningen om periodiskt understöd (1970 års riksdagsberättelse
Fi 61). Denna utredning beräknas innevarande år slutföra sitt uppdrag.

Utskottet

I motionen 1972: 125 anges en rad problem som enligt motionärernas
mening ofta uppstår för ensamstående. Motionärerna nämner bl. a. svårigheter
för de ensamstående vid anskaffande av bostad och vid bosättning
samt då det gäller behov av hjälp vid sjukdom. Det framhålls också
att ensamstående med barn och med små inkomster är missgynnade i
skattehänseende. Motionärerna begär en allsidig översyn av de särskilda
problem som möter de ensamstående och en plan för att avhjälpa dessa
problem. Härvid bör pågående utredningar beaktas.

Motioner med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella motionen
har behandlats av riksdagen åtskilliga gånger tidigare. I samtliga
fall har motionerna avslagits. Som riksdagen tidigare framhållit är de
problem som uppstår för ensamstående i många fall av samma karaktär

SoU 1972:15

7

som för andra grupper. Då så inte är fallet ägnas vid det omfattande
utredningsarbete som pågår på olika områden i regel särskild uppmärksamhet
åt situationen för de ensamstående på motsvarande sätt som
för andra grupper för vilka kan finnas särskilda problem. Den i föregående
avsnitt lämnade redovisningen ger belägg för detta. Med hänsyn
till det anförda är det enligt utskottets mening inte motiverat att
tillsätta en sådan utredning som begärs av motionärerna. Utskottet avstyrker
därför motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 125.

Stockholm den 27 april 1972

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru
Sigurdsen (s)*, herrar Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson
(c), Nordberg (s), Åkerlind (m), fröken Andersson i Stockholm (c),
herrar Nilsson i Växjö (s) och Hagberg (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 6 med
”Motioner med” och slutar på s. 7 med ”därför motionen” bort ha följande
lydelse:

”Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för motionen,
nämligen att många grupper av ensamstående för närvarande missgynnas
då det gäller samhällelig service och andra förmåner som lämnas av
det allmänna. Den svåra bostadssituationen i landet drabbar främst de
ensamstående. Dessa har fått stå tillbaka vid fördelningen av det tillgängliga
bostadsbeståndet, vilket lett till att ensamstående förvärvsarbetande
under lång tid måste vara inneboende. Bosättningslånen har
förbehållits familjer. Frånskilda underhållspliktiga, till större delen
män, har ofta en mycket besvärlig ekonomisk situation. Ensamma åldringar
har svårt att få vård. Ensamstående med barn drabbas hårt om
inte daghemsplatserna räcker till. Det finns således en rad frågor som
måste lösas för att inte de ensamstående skall behöva inta en särställning
i samhället, vilket de nu med rätta ofta anser vara fallet.

Man kan inte bortse ifrån att vissa problem för de ensamstående

SoU 1972:15

8

aldrig kan lösas integrerade i likartade problem för andra grupper. Det
fordras därför i många fall en särbehandling av de ensamståendes
problem för att dessa skall uppmärksammas, beaktas och lösas, så att
de ensamstående får samma möjligheter som andra samhällsmedborgare.
Utskottet tillstyrker således motionen.”

dels att utskottet bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972: 125 hos Kungl. Maj:t
begär en allsidig översyn av de särskilda problem som möter
de ensamstående samt en plan för att avhjälpa dessa problem
under beaktande av pågående utredningar.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720052