Skatteutskottets betänkande nr 9 år 1972

SkU 19725

Nr 9

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående uppskov
med realisationsvinstbeskattningen av egnahem vid flyttning till annan
ort.

Motionen

I motionen 1972:873 av herr Petersson i Röstånga m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring av
realisationsvinstbeskattningen att den, som på grund av flyttning tvingas
sälja egethem och på den nya bostadsorten avser att förvärva liknande
bostad, äger åtnjuta uppskov med beskattningen av realisationsvinst
under viss tid.

Gällande bestämmelser m. m.

Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet beskattas vid
inkomsttaxeringen oavsett innehavstidens längd och det sätt på vilket
fastigheten förvärvas. Har fastigheten innehafts mindre än två år
beskattas i regel hela vinsten. Om fastigheten innehafts två år eller mera
och — oberoende av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller liknande
avyttring beskattas 75 % av vinsten.

Fastighet, som förvärvats genom benefikt fång, anses vid realisationsvinstbeskattningen
förvärvad genom det onerösa fång, som skett närmast
dessförinnan.

Vid beräkning av realisationsvinstens storlek uppräknas inköpspriset
för fastigheten eller det på nedan angivet sätt beräknade ingångsvärdet
liksom årliga förbättringskostnader, vilka överstigit 3 000 kr., med
ledning av en av riksskatteverket årligen fastställd indexserie, grundad på
konsumentprisindex och levnadskostnadsindex med år 1914 som basår.

I stället för köpeskillingen vid förvärvet äger den skattskyldige vid
vinstberäkningen som ingångsvärde välja

om fastigheten innehafts mer än 20 år: 150% av fastighetens
taxeringsvärde 20 år före avyttringen,

om fastigheten förvärvats år 1914 eller tidigare: 150 % av fastighetens
taxeringsvärde för år 1914 eller

om fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller bodelning i
anledning av makes död: 150 % av fastighetens taxeringsvärde året före
dödsfallet.

Har den avyttrade fastigheten omfattat byggnad, som i huvudsak är
avsedd att användas för bostadsändamål, får vid vinstberäkningen avdrag
göras med ett belopp av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår, som
bostadsbyggnaden funnits på fastigheten under innehavstiden, dock icke

1 Riksdagen 1972. 6 sami Ur 9

SkU1972:9

2

för tidigare år än år 1914.

Vid vinstberäkningen återförs sådana återvunna värdeminskningsavdrag
på skog och naturtillgångar, som åtnjutits efter år 1914, i sin helhet
till beskattning. Detsamma gäller återvunna värdeminskningsavdrag för
byggnader och i byggnader ingående fasta inventarier för år då avdraget
uppgått till eller överstigit 3 000 kr.

Förordningen om ackumulerad inkomst är tillämplig på sådan vinst
vid avyttring av fastighet, som till mer än hälften utgörs av återvunna
värdeminskningsavd rag.

Faktisk realisationsförlust får avräknas från realisationsvinst något av
de sex närmaste beskattningsåren.

Rätt till uppskov med beskattningen av realisationsvinst föreligger om
skattskyldig anskaffar annan fastighet med anledning av att en av honom
tidigare innehavd fastighet frånhänts honom eller hans äganderätt till
denna begränsats genom

1) expropriation eller liknande förfarande,

2) arrodenderingsförsäljning,

3) försäljning till staten på grund av flygbuller,

4) marköverföring enligt jorddelningslagen mot ersättning i pengar,

5) nyttjanderätts- eller servitutsupplåtelse på obegränsad tid mot
engångsersättning eller

6) inskränkning i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen
eller annan lagstiftning, för vilken engångsersättning utgått.

Som förutsättning för uppskov med beskattningen gäller att realisationsvinten
uppgått till minst 3 000 kr., att bankgaranti ställts för den
beräknade skatten och att ersättningsfastighet av jämförligt slag anskaffas
inom tre år. Anledning till uppskov föreligger vidare, om den skattskyldige
avyttrar en bebyggd fastighet och avser att inom nämnda tid
förvärva en fastighet och på denna utföra ny-, till- eller ombyggnad i den
omfattning som behövs för att erhålla en ersättningsfastighet som är
jämförlig med den avyttrade fastigheten. Uppskov kan också erhållas för
den vinst som belöper på byggnaden, om den skattskyldige avser att inom
samma tid utföra ny-, till- eller ombyggnad på mark som han äger eller
förfogar över för att därigenom erhålla en byggnad jämförlig med den
som funnits på den avyttrade fastigheten. Har ersättningsfastighet
förvärvats eller byggnad uppförts före den avyttring varigenom realisationsvinsten
uppkommit, får uppskov meddelas, om det kan antas att
förvärvet skett eller byggnaden uppförts för att ersätta den avyttrade
fastigheten eller byggnaden.

Om den skattskyldige inte anskaffat ersättningsfastighet inom föreskriven
tid, upptas realisationsvinsten, på samma sätt som vid eftertaxering,
till beskattning för det beskattningsår då skattskyldighet för vinsten
uppkom. Om den skattskyldige förvärvar en jämförlig ersättningsfastighet,
och anskaffningskostnaden för denna motsvarar eller överstiger
vederlaget för den avyttrade fastigheten, medges däremot uppskov med
beskattningen. Överstiger vederlaget för den avyttrade fastigheten anskaffningsvärdet
för ersättningsfastigheten får uppskov med beskattningen

SkU1972:9

3

åtnjutas endast med belopp motsvarande sistnämnda värde. Den realisationsvinst,
som uppskovet avser, blir sedermera beskattad, när ersättningsfastigheten
försäljs, på så sätt att ingångsvärdet på sistnämnda
fastighet minskas med det belopp uppskovet avser.

Enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande tillkallades i slutet av år 1970
särskilda sakkunniga — realisationsvinstkommittén (Fi 1970:79) — med
uppdrag att se över inkomstbeskattningen av realisationsvinst vid icke
yrkesmässig avyttring av fastigheter, värdepapper och annan egendom. I
utredningsuppdraget ingår bl. a. att söka åstadkomma större likställighet
vid vinstbeskattningen mellan bebyggda och obebyggda fastigheter. De
sakkunniga bör enligt direktiven vid sina överväganden särskilt beakta att
en ny lagstiftning inte får stimulera överflyttningar av fastigheter till eller
från aktiebolag inför förestående försäljningar, och det står utredningen
fritt att utreda och lägga fram förslag i fråga om särskilda spörsmål som
äger samband med realisationsvinstbeskattningen.

Frågans tidigare behandling

Den i motionen aktualiserade frågan om uppskov med beskattningen
av realisationsvinst vid försäljning av egnahem prövades senast två gånger
av 1971 års riksdag (SkU 197 1:4 och 64).

I sistnämnda av riksdagen godkända betänkande anförde skatteutskottet
bl. a. följande.

Enligt vad utskottet erfarit kommer det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet att prövas av realisationsvinstkommittén. Det kan alltså
förutsättas att kommittén, om den skulle anse en rätt till uppskov med
realisationsvinstbeskattning motiverad i de av motionärerna avsedda
fallen, kommer att framlägga förslag till erforderliga undantagsbestämmelser.
Utskottet avstyrker därför bifall till lagstiftningsyrkandet i
motionen.

Utskottet

Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet beskattas som regel i
sin helhet, om fastigheten innehafts mindre än två år. Om fastigheten
innehafts två år eller mera beskattas 75 % av vinsten. Samma regel gäller
— oberoende av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller liknande
avyttring. Möjlighet till uppskov med realisationsvinstbeskattningen
föreligger i vissa fall, t. ex. vid expropriation, tvångsöverlåtelse eller
inskränkning i förfoganderätten till fastighet och när överlåtelsen ingår
som ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. Som
förutsättning för uppskov med beskattningen gäller att realisationsvinsten
uppgått till minst 3 000 kr., att bankgaranti ställts för den beräknade
skatten och att den skattskyldige anskaffat eller inom tre år avser att
anskaffa ersättningsfastighet av jämförligt slag.

I motionen 1972:873 begärs sådan ändring av beskattningsreglerna att
också den, som på grund av flyttning tvingas sälja en egnahemsfastighet

SkU 1972:9

4

och på den nya bostadsorten avser att inom viss tid förvärva en liknande
bostadsfastighet, skall få rätt till uppskov med realisationsvinstbeskattningen.

I samband med vissa kompletteringar av ifrågavarande regler vid
föregående års höstriksdag hade skatteutskottet att ta ställning till ett
motionsyrkande av samma innebörd som i den nu förevarande motionen.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1971:64 avstyrkte utskottet
motionsyrkandet med hänvisning till att realisationsvinstkommittén
hade för avsikt att pröva frågan.

Då det i motionen behandlade spörsmålet således redan är föremål för
uppmärksamhet inom realisationsvinstkommittén och frågan inte är av
sådan angelägenhetsgrad att omedelbar lagstiftning är påkallad, avstyrker
utskottet bifall till motionen 1972:873.

Med hänvisning till anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:873.

Stockholm den 29 februari 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i
Bäckmora (c), Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herrar Josefson i Arrie (c),
Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner
(s), Westberg i Hofors (s), Hörberg (fp), Söderström (m) och fru Normark
(s).

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i
Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Hörberg (fp) och
Söderström (m), vilka
dels anfört följande:

”Vi har sedan länge framhållit att syftet med förordningen (1968:276)
om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst är att den
skattskyldige skall ha möjlighet att återställa det läge som han befann sig
i, när den situation inträdde som föranledde den skattepliktiga realisationsvinsten.
Det kan mot bakgrunden av detta syfte inte anses rimligt att
begränsa uppskovsrätten till de fall då den skattskyldige varit i verklig
mening tvingad att flytta. I praktiken är det också många gånger svårt att
avgöra om en tvångssituation verkligen förelegat. Förhållandena på
arbetsmarknaden kan ofta vara sådana att det bakom en formellt frivillig

SkU 1972:9

5

flyttning kan ligga ett faktiskt tvång. Man behöver t. ex. bara tänka på
det fall då en av en företagsnedläggelse framtvingad flyttning till annan
ort föranleder försäljning av en fastighet och anskaffning av en annan.
Det kan inte anses skäligt att säljaren i exemplet skall vara utesluten från
möjlighet att erhålla uppskov, medan den som tvingas avstå sin fastighet
på grund av exempelvis ett expropriationsförfarande och skaffar en
ersättningsfastighet kan få beskattningen uppskjuten.

Vi har därför ansett att rätten till uppskov bör utsträckas även till
försäljning av en- eller tvåfamiljsfastighet, om försäljningen föranletts av
att säljaren flyttat från en ort till en annan i samband med arbetsbyte.
Som enda villkor bör uppställas att den försålda fastigheten varit avsedd
för ägarens eget bruk och att en motsvarande ersättningsfastighet
anskaffats. Uppskovsrätt bör föreligga även om ersättningsfastigheten
anskaffats före överlåtelsen, förutsatt givetvis att förutsättningarna i
övrigt för uppskov är för handen.

Vi vidhåller helt denna uppfattning, som vi tidigare gett till känna i
reservationer mot skatteutskottets betänkanden i frågan. Vi vill också
erinra om att frågan fått allt större betydelse för den enskilde i takt med
inflationen och det ökade antalet företagsnedläggelser, friställningar,
utlokaliseringar och därav framtvingade byten av verksamhetsort. Frågan
är inte av så invecklad natur att den först måste prövas av realisationsvinstkommittén.
”

dels ansett att utskottet bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972:873 i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring av realisationsvinstbeskattningen
att den, som på grund av flyttning tvingas
sälja egethem och på den nya bostadsorten avser att förvärva
liknande bostad, äger åtnjuta uppskov med beskattningen av
realisationsvinst under viss tid.”

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1153 S