Skatteutskottets betänkande nr 8 år 1972

SkU 1972:8

Nr 8

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om samtidig
tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst och om
särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

Motionen

I motionen 1972:825 av herr Adolfsson m. fl. (m) hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att förslag med retroaktiv
verkan framläggs till innevarande års riksdag att tillämpning av förordningen
(1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst inte skall utesluta samtidig tillämpning av förordningen
(1965:153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelserna om ackumulerad inkomst i förordningen (1951:763)
angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
(AIF) är tillämpliga beträffande dem som beskattas progressivt, dvs.
fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse. Den som haft inkomst
som hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst)
kan under vissa förutsättningar få den statliga inkomstskatten på denna
inkomst beräknad som om inkomsten tagits till beskattning med lika
delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren
att inkomsten därigenom blir fördelad på det antal år, högst
10, till vilka den hänför sig. Finns inte tillförlitlig utredning om antalet
år till vilka den ackumulerade inkomsten hänför sig, sker fördelning
på tre år. Skatten på den ackumulerade inkomsten utgår efter det
procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt som gäller för
det taxeringsår då inkomsten tas till beskattning (1 § AEF).

Förfarandet vid skatteberäkningen är i princip följande. Först konstateras
till hur många år den ackumulerade inkomsten hänför sig.
Om därvid antalet år är exempelvis fem delas den ackumulerade inkomsten
i femtedelar. Statsskatten för inkomst under beskattningsår då
inkomsten uppburits beräknas på grundval av dels annan inkomst som
enligt allmänna regler skall beskattas då, dels en femtedel av den ackumulerade
inkomsten. Dessutom räknas statsskatten om för vart och
ett av de fyra närmast föregående åren. Den för varje år fastställda

Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 8

SkU 1972:8

beskattningsbara inkomsten ökas med en femtedel av den ackumulerade
inkomsten, varefter skatten beräknas på summan. De skillnadsbelopp
som framkommer läggs samman med statsskatten för det år den ackumulerade
inkomsten uppburits. Summan är den statsskatt som skall
betalas för detta beskattningsår. Vid beräkningen erhålles de beskattningsbara
inkomsterna från de taxeringslängder som förs enligt 68 §
taxeringsförordningen (1956:623).

Då skatten beräknas för de fyra föregående åren tillämpas den uttagningsprocent
som gäller för det år då den ackumulerade inkomsten
uppburits. Någon avräkning för tidigare outnyttjat grundavdrag får inte
ske.

Skatteberäkningen för makar går i princip till på samma sätt. Efter
1970 års skattereform gäller delvis nya regler beträffande vissa detaljer
i denna beräkning. Redogörelsen kommer emellertid först att avse de
äldre regler som fortfarande skall tillämpas för ackumulerad inkomst
vid 1971 och tidigare års taxering. Tidsfristen för ansökan om särskild
skatteberäkning för ackumulerad inkomst går nämligen ut först vid
utgången av året efter taxeringsåret — dvs. beträffande 1971 års taxering
först vid utgången av 1972 — eller om taxeringen ändrats först
ett år efter ändringen (5 och 8 §§). Förhållandena före 1970 års
skattereform har också betydelse för tolkningen av de nya reglerna.

Före 1970 års skattereform, dvs. t. o. m. 1971 års taxering, skulle
makar i princip samtaxeras för samtliga inkomster. De fick tillsammans
dubbelt så stort grundavdrag (ortsavdrag) som ensamstående (4 500 kr.)
och den statliga inkomstskatten uträknades efter en delvis efter tudelningsprincipen
uppbyggd skala. Enligt 11 § 1 mom. sista stycket förordningen
(1947:576) om statlig inkomstskatt (Si) skulle skatten beräknas
på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara
inkomster och fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan deras
beskattningsbara inkomster.

I AIF fanns emellertid inga särbestämmelser för makar. Detta medförde
inte endast att den skattetabell för gift eller ogift, som tillämpades
för taxeringsåret, skulle användas också för den del av den ackumulerade
inkomsten som vid skatteberäkningen hänförts till tidigare år,
oavsett om den skattskyldige ändrat civilstånd (RA 1966 ref. 29).
Bestämmelserna innebar exempelvis också att skatten för en frånskild
som tidigare år sambeskattats med sin make beräknades med hänsyn
till makarnas sammanlagda inkomst, trots att skatteskalan för ogift
tillämpades (RÅ 1968 not. Fi 1679).

Som anförs i den nu förevarande motionen kolliderade de schabloniserade
reglerna också med förordningen (1965:153) om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar. Den frivilliga särbeskattningen enligt
denna förordning skulle nämligen tillämpas helt oberoende av bestäm -

SkU 1972:8

melserna om ackumulerad inkomst. Särbeskattningen avsåg således hela
den inkomst som ingick i en taxering, även om denna inkomst vid
beräkning av skatt för ackumulerad inkomst delvis hänförde sig till
tidigare taxeringsår. Å andra sidan beskattades ackumulerad inkomst,
oberoende av eventuell särbeskattning, på grundval av samtaxering
(prop. 1970:170 s. 10). — Förordningen har numera upphävts fr. o. m.
1972 års taxering (SFS 1970:169). Som framgår av det följande torde
de nya reglerna som gäller fr. o. m. 1972 års taxering innebära en
avsevärd förbättring för de skattskyldiga.

1970 års skattereform innebär bl. a. att makar i princip beskattas
individuellt, och var och en är berättigad till grundavdrag med 4 500
kr. Å andra sidan har den förmånligare skatteskalan för gifta slopats
och ersatts med en för alla gemensam skala. Principen om individuell
beskattning har visserligen inte genomförts fullt ut. Av väsentlig betydelse
i detta sammanhang är emellertid att den ovan angivna bestämmelsen
i 11 § 1 mom. sista stycket Si, nämligen att skatten skall beräknas
på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster,
upphävts (SFS 1970:163). I stället har tillkommit att skatt
på B-inkomst (annan inkomst än A-inkomst, dvs. arbetsinkomst) beräknas
med viss hänsyn även till makens inkomst.

De följdändringar, som erfordrades i ALF, lades fram i prop. 1970:170.
Departementschefen konstaterade där att en uppdelning i A-inkomst
och B-inkomst är aktuell i fråga om gifta som båda har till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst. Han föreslog i en ny punkt 3 av anv.
till 1 § AIF, att bestämmelserna om beskattning av makars A- och
B-inkomst skulle tillämpas såvitt avser ackumulerad inkomst som vid
fördelning enligt 1 § är hänförlig till 1972 eller senare års taxering och
att inkomst därvid skall anses som A-inkomst, om det inte är uppenbart
att den utgör B-inkomst.

I propositionen konstaterades vidare att det under åren närmast efter
det nya skattesystemets ikraftträdande åren 1972—1980 blir aktuellt
att beskatta ackumulerad inkomst som hänför sig också till tiden före
ikraftträdandet. Den del av den ackumulerade inkomsten som belöper
på 1972 och senare års taxeringar skulle enligt propositionen givetvis
beskattas helt enligt de nya reglerna. Departementschefen anförde vidare: Beträffande

1971 och tidigare års taxeringar måste av naturliga skäl
äldre regler tillämpas i viss utsträckning. Visserligen beräknas, som jag
tidigare framhållit, skatt på ackumulerad inkomst i princip enligt de
regler som är i kraft vid den taxering vid vilken den ackumulerade inkomsten
tas till beskattning. Det gäller uttagningsprocenten för den
statliga inkomstskatten och regler som anknyter till civilstånd, i första
hand skatteskalan. Dessa faktorer enligt det nya systemet kan utan svårighet
tillämpas i fråga om tidigare taxeringar. Däremot bör självfallet

SkU 1972:8

de regler som avser uppdelningen av A- och B-inkomster inte tillämpas
på de tidigare taxeringsåren. En bestämmelse av denna innebörd bör tas
in i den föreslagna punkten 3 i anvisningarna till 1 § AIF. Det innebär
att skilda beskattningsformer tillämpas för samma ackumulerade inkomst.
Några egentliga svårigheter torde dock inte behöva uppkomma härigenom.
Jag vill erinra om att frivillig särbeskattning inte kan erhållas för
ackumulerad inkomst. Då skatt f. n. beräknas på ackumulerad inkomst
tillämpas i förekommande fall sambeskattning.

Bevillningsutskottet (BeU 1970:65) delade departementschefens uppfattning
att hittills tillämpade principer för skatteberäkningen i möjligaste
mån borde behållas vid anpassningen till de nya reglerna för
inkomstbeskattningen. Utskottet anförde bl. a. att en exakt överensstämmelse
med den skatteberäkning, som skulle ägt rum om den ackumulerade
inkomsten beskattats de år till vilka den hänför sig, inte
eftersträvats, eftersom en sådan exakt överensstämmelse i hög grad
skulle komplicera skatteberäkningen. Det var emellertid enligt utskottets
mening angeläget att den avvägning av skattebelastningen mellan A- och
B-inkomst, som åsyftats med inkomstskattereglema, behölls vid beräkningen
av skatt på ackumulerad inkomst. Utskottet framhöll vidare att
det — inte minst från administrativ synpunkt — torde bli nödvändigt
att överse och bättre anpassa bestämmelserna om ackumulerad inkomst
till det nya inkomstskattesystemet sedan erfarenhet vunnits av de nya
skattereglerna. Med det anförda tillstyrkte utskottet propositionen.

Betänkandet godkändes av riksdagen.

De problem som uppstår i skarven mellan de båda skattesystemen
berörs inte närmare i propositionen eller av bevillningsutskottet. Hur
skatteberäkningen skall gå till i detalj, när gift skattskyldig — eller skattskyldig
som tidigare varit gift — haft ackumulerad inkomst som delvis
hänförs till 1971 eller tidigare års taxering, får därför bedömas enligt
allmänna tolkningsregler. När det gäller gifta, som endast har A-inkomst,
synes en sådan bedömning närmast leda till slutsatsen att makens inkomst
inte i något fall bör beaktas vid skatteberäkningen. Som framgår av
vad som redan anförts torde nämligen en sambeskattning för tidigare
år knappast vinna stöd vare sig av bestämmelserna i 11 § 3 mom. Si
eller i 1 § AIF med tillhörande anvisningar. Departementschefens uttalanden,
som godtagits av bevillningsutskottet, talar också för denna
slutsats. Det bör också framhållas att de skattskyldigas inkomster i
allmänhet helt eller till övervägande delen består av arbetsinkomst,
vilket i särskilt hög grad är fallet i fråga om sådana inkomster som kan
hänföras under bestämmelserna om ackumulerad inkomst, och att syftet
med reglerna är att ackumulerad inkomst inte skall beskattas väsentligt
hårdare än annan inkomst. Med hänsyn till skattesystemets utformning
och verkningar före och efter 1970 års reform pekar därför också
ändamålet med reglerna i samma riktning.

SkU 1972:8

Utskottet

Reglerna om ackumulerad inkomst innebär att inkomstskatten för
sådan inkomst beräknas som om den tagits till beskattning med lika
delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående
taxeringsåren att inkomsten blir fördelad på det antal år vartill den
hänför sig. Någon fullständig omräkning av de tidigare taxeringarna skall
emellertid inte göras. Man utgår i stället direkt från de beskattningsbara
inkomsterna enligt taxeringslängdema. Reglerna har också inneburit
att man beträffande gift skattskyldig utgått från makarnas sammanlagda
inkomst. Bestämmelserna har inte innehållit undantag härifrån beträffande
makar som beskattats enligt de numera upphävda reglerna om
frivillig särbeskattning.

I motionen yrkas att bestämmelserna om frivillig särbeskattning skall
kunna tillämpas retroaktivt samtidigt med reglerna om beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Av vad som anförs i
motionen torde framgå att avsikten inte är att den föreslagna ändringen
skall tillämpas på ackumulerad inkomst som beskattats—eller som rätteligen
skall beskattas — vid 1971 eller tidigare års taxering. Yrkandet
bör i stället förstås så, att de regler om frivillig särbeskattning, som
gällt t. o. m. 1971 års taxering, skall kunna tillämpas vid skatteberäkning
för ackumulerad inkomst, som beskattas vid 1972 eller senare års taxering
men som vid skatteberäkningen hänförs till tidigare år.

Den fr. o. m. 1972 års taxering genomförda principen om individuell
beskattning återverkar även på reglerna om ackumulerad inkomst. Ändringarna
vid 1970 års riksdag innebär att ackumulerad inkomst, som
hänförs till 1972 och senare års taxering, beskattas helt enligt de nya
reglerna. För gifta medför detta att inkomsten beskattas utan hänsyn
till andre makens inkomst, om makarna inte har annan inkomst än
A-inkomst. Som framgår av den tidigare redogörelsen synes reglerna
böra förstås så, att motsvarande skall gälla även om den ackumulerade
inkomsten delvis hänförs till 1971 och tidigare års taxeringar.

Även om samtliga detaljfrågor i samband med övergången till det nya
skattesystemet inte är helt klarlagda, synes de nya reglerna således innebära
att yrkandet i motionen är tillgodosett. Det bör tilläggas att
skatteutskottet delar bevillningsutskottets tidigare uttalade uppfattning
att bestämmelserna om ackumulerad inkomst, om så finnes påkallat,
bör ses över när erfarenhet vunnits av de nya skattereglerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:825.

Stockholm den 29 februari 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

SkU 1972:8

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora
(c), Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herrar Josefson i Arrie (c),
Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner
(s), Westberg i Hofors (s), Hörberg (fp), Söderström (m) och fru
Normark (s).

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1972