Skatteutskottets betänkande nr 65 år 1972
SkU 1972: 65
Nr 65
Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 145 med förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen
(1956: 623), m. m.
Propositionen
I proposition 1972: 145 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till
1. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
3. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,
4. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,
5. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt,
6. lag om ändring i förordningen (1966: 138) om skyldighet för tandläkare
att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering,
7. lag om ändring i förordningen (1966: 139) om skyldighet för pälsdjursuppfödare,
kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper som
underlag för taxering,
8. lag om ändring i förordningen (1966: 140) om skyldighet för den
som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering.
I propositionen föreslås att folkpensionärer med enkla inkomstförhållanden
befrias från deklarationsskyldighet.
Förslag läggs vidare fram om åtgärder i syfte att förenkla taxeringsarbetet
och förbättra deklarationskontrollen. Sålunda förordas bl. a.
att fysiska personer m. fl. som äger aktier i fåmansbolag skall kunna
taxeras av samma taxeringsnämnd som bolaget och att taxeringsassistent
skall kunna förordnas i sådan nämnd. Vidare föreslås ändringar för att
få effektivare taxeringsrevision i vissa fall och öka möjligheterna att ingripa
mot aktiebolag som inte fullgör sin deklarationsskyldighet. Det
förenklade förfarandet vid rättelse av fel vid taxeringen avses få vidgad
användning. En förlängning av kommunernas tid för besvär över taxeringsnämndernas
beslut föreslås också.
1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 65
SkU 1972: 65
2
Utskottet
Den i propositionen föreslagna lättnaden i fråga om deklarationsskyldighet
omfattar folkpensionärer med sådana inkomst- och förmögenhetsförhållanden
att någon skatt inte uppkommer. I fortsättningen
behöver deklaration avges endast av den som ensam eller tillsammans
med sin make har högre inkomst vid sidan av folkpensionen än
1 500 kr., förmögenhet över 50 000 kr. eller fastighet.
Frågan om förenkling av deklarationsskyldigheten för folkpensionärer
har varit en angelägen, sedan länge uppmärksammad fråga, som
dock fått anstå i avvaktan på resultatet av källskatteutredningens arbete.
Detta arbete har numera slutförts, och som framhålls i propositionen
har det visat sig att en genomgripande reform för det stora flertalet inkomsttagare
inte f. n. är möjlig. Den obligatoriska deklarationsskyldigheten
bortfaller emellertid nu för ca 300 000 folkpensionärer. Utskottet
hälsar förslaget med tillfredsställelse.
Vidare föreslås vissa smärre ändringar i taxeringsförf aran det vilka
dock bedömts såsom angelägna i avvaktan på det utredningsarbete som
f. n. pågår inom detta område. Utskottet har inte heller något att erinra
mot propositionen i dessa delar. Ett par frågor kommer emellertid att
beröras något i det följande.
Den som inte deklarerat i rätt tid kan fr. o. m. årets taxering påföras
förseningsavgift. Avgiften beräknas i regel till en procent av den beskattningsbara
inkomsten och är maximerad till 300 kr. Lämnas inte
deklaration efter anmaning fördubblas avgiften och utgår då med minst
100 kr.
I propositionen framhålls att vissa typer av aktiebolag i ökande antal
konsekvent underlåter att avlämna självdeklaration. Eftersom dessa bolag
på grund av sina inkomstförhållanden ofta inte skall åsättas taxering,
kan enkel förseningsavgift inte påföras med nuvarande bestämmelser.
Departementschefen framhåller att det är angeläget att denna grupp av
skattskyldiga kommer in med material till grund för taxering. För att
den påtryckning som avgiften utgör verkligen skall fungera, föreslår han
att 500 kr. skall utgå i förseningsavgift för aktiebolag. Vid ursäktlig
försening kan här liksom eljest medges befrielse från eller nedsättning
av avgiften.
Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning och vill för
sin del understryka, att bestämmelserna om eftergift av förseningsavgift,
såsom departementschefen framhållit, givetvis skall tillämpas endast
om förseningen kan anses ursäktlig. I annat fall skall aktiebolag, som
framgår av vad nyss anförts, erlägga förseningsavgiften även om bolaget
inte skall taxeras för inkomst.
För att undvika att taxeringsrevisor eller taxeringsassistent, som
SkU 1972: 65
3
tjänstgjort i taxeringsnämnd, på grund av bestämmelserna i förvaltningslagen
skall kunna anses jävig i förhållande till samtliga de skattskyldiga
som taxerats av nämnden, föreslås i propositionen att tjänstgöringen
i nämnden inte skall utgöra ett obligatoriskt hinder mot att utföra taxeringsrevision.
Förslaget, som i och för sig inte strider mot syftet med
jävsbestämmelserna, skall ses mot bakgrunden att revisionspersonalen
annars i stor utsträckning skulle kunna bli förhindrad att utföra sina
ordinarie arbetsuppgifter.
Utskottet vill framhålla att den, som deltagit i taxeringen av en skattskyldig,
enligt förslaget skall få utföra revision beträffande denna taxering
endast om särskilda skäl föreligger. Samtidigt bör givetvis i möjligaste
mån hänsyn tas till det förhållandet att tjänstemannen kan ha
haft direkt kontakt med den skattskyldige och att det av denna anledning
kan vara olämpligt att han utför revisionen.
Propositionen behandlar också rättelseförfarandet. Utskottet, som inte
heller i denna del har något att erinra mot propositionen, tar i detta
sammanhang upp en fråga, som inte berörs av de framlagda förslagen,
nämligen rättelse av felaktig skattereduktion. Innehåller taxeringsnämndens
beslut en uppenbar felaktighet, som har betydelse för frågan om
skattereduktion, kan den längdförande myndigheten — som påpekats
från riksskatteverket och vissa fögderier — i regel inte rätta felet utan
frågan måste i stället hänskjutas till länsskatterätten. Att departementschefen
inte tagit upp denna fråga nu torde få ses mot bakgrund av att
rättelser i detta hänseende kan vara till såväl fördel som nackdel för den
som berörs därav och av att rättelsereglerna f. n. ses över inom riksskatteverket.
Eftersom felaktigheten kan ha en ej oväsentlig ekonomisk
betydelse för många skattskyldiga, förordar utskottet emellertid i avvaktan
på nämnda översyn en lösning, som utan att åsidosätta den enskildes
rättssäkerhet möjliggör en snabb och enkel behandling av dessa
ärenden. I enlighet med vad som tidigare tillämpats i fråga om ortsavdrag
bör de längdförande myndigheterna få rätta uppenbara felaktigheter
i fråga om skattereduktion, om rättelsen blir till den skattskyldiges
fördel.
Beträffande de förslag av redaktionell karaktär, som läggs fram i
propositionen, förordar utskottet viss ändring av ikraftträdandet. Genom
1970 års skattereform slopades vissa skillnader i bestämmelserna
beroende på den skattskyldiges kön. I propositionen framhålls att i konsekvens
härmed ordet hustru bör bytas mot make också i vissa paragrafer
i taxeringsförordningen, kommunalskattelagen och förordningarna om
statlig inkomstskatt, om statlig förmögenhetsskatt och om arvsskatt och
gåvoskatt där så ännu ej skett. Ändringen berör under vissa förutsättningar
skattskyldig vars hustru har anställning vid ambassad eller liknande
och innebär, som framgår av vad nyss anförts, att könstillhörig
-
SkU 1972: 65
4
heten inte längre får betydelse vid beskattningen. Utskottet, som inte
heller har något att erinra mot detta förslag, finner emellertid att ikraftträdandet
av skatteförfattningarna lämpligen bör uppskjutas till årsskiftet
och tillämpas först fr. o. m. 1974 års taxering eller — i fråga om
arvs- och gåvobeskattningen — beträffande förhållanden som inträffat
efter årsskiftet.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen med anledning av propositionen 1972: 145 antar
de vid propositionen fogade förslagen till
1. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623) med
den ändringen att
dels 72 a § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
72 a §
Har taxering för av längden.
Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet
som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av
1) uppenbar felräkning särskild utredning,
3) uppenbar felaktighet i fråga 3) uppenbar felaktighet i fråga
om allmänt avdrag, vars rätta be- om allmänt avdrag, vars rätta belopp
framgår av debitering, eller lopp framgår av debitering, eller
avdrag för premier och andra av- avdrag för premier och andra avgifter,
som avses i 46 § 2 mom. gifter, som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 3) kommunalskatte- första stycket 3) kommunalskattelagen,
eller motsvarande avdrag lagen, eller motsvarande avdrag
enligt 4 § 1 mom. andra stycket enligt 4 § 1 mom. andra stycket
förordningen om statlig inkomst- förordningen om statlig inkomstskatt
eller avdrag enligt 46 § 3 skatt eller avdrag enligt 46 § 3
mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom. nämnda lag eller 4 § 2
mom. nämnda förordning eller i mom. nämnda förordning eller i
fråga om grundavdrag, fråga om grundavdrag eller up
penbar
felaktighet till den skattskyldiges
nackdel i fråga om sådana
förutsättningar för skattereduktion
som enligt 68 § skall antecknas
i inkomstlängd,
4) uppenbar felaktighet, varigenom av folkpension,
må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen,
om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta
om rättelse i denna del.
Föreligger felaktighet angivna hänseenden.
Efter utgången om rättelsen.
Innan rättelse ej möter.
Beslutas rättelse taxeringsnämnds beslut.
Talan mot och 101 §§.
Närmare föreskrifter Kungl. Maj:t.
SkU 1972: 65
5
dels ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag
Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.
Äldre lydelse av 116 c § gäller
fortfarande i fråga om förfarande
eller underlåtenhet som ägt
rum före ikraftträdandet.
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.
Äldre lydelse av 22 § 1 mom.
gäller vid 1973 och tidigare års
taxering. Äldre lydelse av 116 c §
gäller fortfarande i fråga om förfarande
eller underlåtenhet som
ägt rum före ikraftträdandet.
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med den
ändringen att ikraftträdandebestämmelsema erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag
Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller vid 1973 och tidigare års
taxering samt vid eftertaxering för
år 1973 eller tidigare år.
3. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsema
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
-
Kungl. Maj:ts förslag
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Utskottets förslag
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller vid 1973 och tidigare
års taxering samt vid eftertaxering
för år 1973 eller tidigare
4. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsema
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Utskottets förslag
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller vid 1973 och tidigare
års taxering samt vid eftertaxering
för år 1973 eller tidigare år.
5. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt med den ändringen att ikraftträdandebestäm
-
SkU 1972: 65
6
melserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen den 1 januari 1973. Äldre bestäm
enligt
därå meddelad uppgift ut- melser gäller fortfarande om skatt
kommit
från trycket i Svensk för- skyldighet inträtt före ikraftträdan
fattningssamling.
det.
6. lag om ändring i förordningen (1966: 138) om skyldighet för
tandläkare att föra vissa räkenskaper som underlag för taxering,
7. lag om ändring i förordningen (1966: 139) om skyldighet för
pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare m. fl. att föra vissa räkenskaper
som underlag för taxering,
8. lag om ändring i förordningen (1966: 140) om skyldighet för
den som driver taxirörelse att föra vissa räkenskaper som underlag
för taxering.
Stockholm den 5 december 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s),
Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Westberg
i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) och Marcusson
(s).
HARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1972 720046