Skatteutskottets betänkande nr 59 år 1972

SkU 1972:59

Nr 59

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts proposition
1972:115 med förslag till förordning om ändring i förordningen
(1922:260) om automobilskatt, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1972:115 föreslår Kungl. Maj:t (finansdepartementet)
att riksdagen

dels antar vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring i
förordningen (1922:260) om automobilskatt,

dels godkänner vad departementschefen förordat om kilometerskattens
omfattning, om skyldighet att utrusta brännoljedrivna fordon
med godkänd kilometerräknarapparatur samt om bestridande av kostnaderna
för kilometerräknarapparatur.

I propositionen föreslås, att andra etappen genomförs av den reform
av den årliga fordonsskatten som inleddes år 1971 enligt beslut av 1970
års riksdag (prop. 1970:138, BeU 1970:58, rskr 1970:377, SFS 1970:
630). Förslaget berör, i likhet med den första etappen, endast fordon
med en totalvikt om minst tre ton. Det innebär inom ramen för ett
oförändrat totalt skatteuttag en omfördelning av skatten som betyder
skattesänkningar för flertalet bussar och bensindrivna lastbilar samt för
lättare brännoljedrivna lastbilar. För tyngre brännoljedrivna lastbilar och
för släpvagnar innebär förslaget i allmänhet högre skatt. Vid utformningen
av skatteskalorna har beaktats resultatet av en undersökning som
gjorts om verkningarna av den första etappen av reformen.

Vidare föreslås i propositionen, att Kungl. Maj:t bemyndigas att
utfärda föreskrifter om inmontering av stämplande kilometerräknare i
fordon, för vilka kilometerskatt skall utgå från ingången av år 1974 i
enlighet med principbeslut av 1971 års riksdag (prop. 1971:153, SkU
1971:67, rskr 1971:339). Kostnaderna för räknarna föreslås tas ut av
berörda fordonsägare.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner nämligen 1972:1726

av herrar Rosqvist (s) och Hjorth (s) vari hemställs

att riksdagen vid behandling av prop. 1972:1 15 beslutar ”att skatt för
bussar enligt punkterna 4 och 5 i nu gällande förordning om automobilskatt
ej måtte ändras”;

1 Riksdagen 1972. 6 sami Nr 59

SkU 1972:59

2

1972:1744 av herr Dahlgren m. fl. (c, fp, m) vari hemställs

att riksdagen beslutar

1. att icke godkänna vad i prop. 1972:1 15 förordats om bestridande
av kostnaderna för kilometerräknarapparatur utan att dessa kostnader i
samband med övergång till nytt skattesystem i stället skall bestridas av
staten, samt

2. att i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad i motionen i övrigt
anförts.

I detta sammanhang behandlar utskottet också den vid riksdagens
början väckta motionen 1972:305 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m)
vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t, med beaktande av vad i motionen
anförts angående avstängning av vägar vid tjällossning m. m., anhåller om
förslag till lättnader av fordonsbeskattningen av lastbilar och släpvagnar
under perioder då fordonen är sysslolösa.

Utskottet

Den pågående omläggningen och moderniseringen av vägtrafikbeskattningen
kan otvivelaktigt vara förenad med vissa omställnings- och
övergångsproblem som åtminstone temporärt kan upplevas som besvärande
för de därav berörda fordonsägarna. I den förevarande propositionen
framläggs inte några i princip nya förslag. De åtgärder som föreslås avser
endast fullföljande av redan fattade beslut.

Den första frågan gäller genomförandet av den andra etappen i den
omfördelning av beskattningen av den tyngre trafiken som inleddes 1971
och som beräknas vara avslutad vid ingången av 1979. Det bör framhållas
att denna reform inte syftar till någon ändring av det sammanlagda
skatteuttaget utan till en mer rättvis fördelning av beskattningen med
hänsyn till de olika fordonstypernas vägkostnadsansvar.

I samband med genomförandet av den första etappen framfördes viss
kritik mot de tillämpade beräkningsgrunderna och bevillningsutskottet
framhöll med anledning härav att det fanns möjligheter att rätta till
eventuella felaktigheter vid genomförandet av den andra etappen. Enligt
den granskning av effekterna av den första etappen som redovisas i
propositionen fanns visst fog för kritiken, som främst gick ut på att
beräkningarna grundades på ett föråldrat primärmaterial. Dessa felaktigheter
har emellertid inte lett till ett så betydande överuttag av skatt som
kritikerna befarade utan överuttaget har stannat inom de gränser som
bevillningsutskottet fann tolerabla. Med hänsyn till att reformen syftar
till en mer rättvis skattefördelning är det emellertid angeläget att inte
några fordonskategorier blir gynnade eller missgynnade vid beskattningen,
eftersom detta i sin tur måste leda till snedvridningar i
förhållande till övriga grupper. Utskottet vill därför uttala sin tillfredsställelse
över såväl den verkställda granskningen av den första etappen som
de därav föranledda korrigeringar som föreslås i propositionen.

SkU 1972:59

3

Med anledning av propositionen yrkas i motionen 1972:1726 att
beskattningen av bussar skall kvarstå oförändrad. Motionärerna anser att
bussarna befinner sig i ett förmånligt konkurrensläge i förhållande till
järnvägen och anser att resultatet av vägkostnadsutredningens arbete bör
avvaktas innan man beslutar om sådana ytterligare skattelättnader för
busstrafiken som föreslås i propositionen.

Utskottet får i denna fråga först framhålla att beskattningen av bussar
inte kan behandlas som ett enhetligt problem utan hänsyn till vilket
drivmedel som används. Bilskatteutredningen fann att bensinskatten i
fråga om bussar och lastbilar leder till en överbeskattning i jämförelse
med brännoljedrivna fordon vilket i princip borde leda till att fordonsskatten
för såväl bensindrivna bussar som lastbilar successivt sänks till
noll. Utredningen ansåg sig emellertid inte kunna förorda en sådan
lösning utan föreslog i stället att fordonsskatten för dessa fordon skulle
vara konstant från och med tre tons totalvikt och uppåt. Denna linje har
godtagits av remissinstanserna, departementschefen och riksdagen i
samband med genomförandet av den första etappen. I fråga om de
brännoljedrivna bussarna förordade departementschefen därvid vissa
skattelättnader jämfört med bilskatteutredningens förslag. Med hänvisning
till den höga drivmedelsförbrukningen för bussar i tätortstrafik och
för att undvika taxehöjningar för den kollektiva trafiken föreslog
departementschefen att skatten för brännoljedrivna bussar skulle fastställas
till en nivå som motsvarade 80 % av den som föreslagits för tvåaxliga
brännoljedrivna lastbilar. Vid riksdagsbehandlingen framfördes inte några
erinringar mot propositionen i denna del.

Motionärernas förslag innebär att beskattningen av bussar låses på den
nivå som första etappen motsvarar, dvs. 10 % av den totala omläggningen.
För det fortsatta genomförandet av de följande etapperna skulle en sådan
åtgärd innebära att den högre beskattningen av bussar skulle medföra en
däremot svarande sänkning av skatten på lastbilar, eftersom det totala
skatteuttaget har förutsatts vara oförändrat. Motionärernas förslag synes
därför snarare leda till svårigheter för de kommunala trafikföretagen än
till ett förbättrat konkurrensläge för järnvägen, som i minst lika hög grad
konkurrerar med lastbilstrafiken som med busstrafiken.

Mot bakgrund av bl. a. ovan återgivna förhållanden finner utskottet
att frågan om konkurrensläget mellan bussar och järnväg bör prövas i
annat sammanhang. Utskottet avstyrker alltså motionen 1972:1726 och
tillstyrker propositionen i denna del.

Den andra frågan som behandlas i propositionen gäller vem som skall
bestrida kostnaderna för de kilometerräknare som i enlighet med 1971
års principbeslut om övergång till kilometerbeskattning för brännoljedrivna
motorfordon skall finnas inmonterade i dessa fordon från
ingången av 1974. Departementschefen framhåller att i fråga om nya
fordon kommer kilometerräknarna att bli en naturlig utrustningsdetalj
som ingår i priset för fordonet. Han anser det därför uteslutet att staten
skall bestrida kostnaderna härför. Mot denna bakgrund anser han det

SkU 1972:59

4

naturligt att fordonsägarna skall betala räknarapparaturen för de brännoljedrivna
fordon som redan är i bruk.

1 motionen 1972:1744 yrkas avslag på propositionen i denna del.
Motionärerna anser att staten bör bestrida kostnaderna för kilometerräknarna
med hänsyn till bl. a. till att apparaterna uteslutande har ett
fiskaliskt syfte. Motionärerna vänder sig alltså mot bilskatteutredningens
majoritet som till stöd för sitt förslag att fordonsägarna borde svara för
räknarkostnaderna åberopade att fordonsägarna kunde ha nytta av
kilometerräknarnas uppgifter exempelvis i sin bokföring.

Utskottet vill inte bestrida att vissa rättviseskäl kan anföras till stöd
för motionärernas uppfattning eftersom kostnaderna kan bli mycket
växlande i olika fall.

Det väsentligaste skälet mot att låta staten bestrida kostnaderna för
kilometerräknarna är enligt utskottets mening att den kategori som
främst vinner på övergången till kilometerskatt är det stora flertalet av
åkerierna som betalar brännoljeskatt men som med nuvarande beskattningssystem
är utsatta för illojal konkurrens från de grupper som
använder obeskattade drivmedel. Den beslutade reformen tjänar därför
branschens intressen i minst lika hög grad som statens. Härtill kommer
att kostnaderna för räknarapparaturen och dess installation måste anses
vara förhållandevis blygsamma, om man beaktar att de blir avdragsgilla
vid inkomstbeskattningen och om den sålunda beräknade nettoutgiften
sätts i relation till de årliga kostnaderna för en lastbil.

För de dieseldrivna privata personbilarna blir visserligen kostnaderna
för kilometerräknarna inte avdragsgilla. Jämför man emellertid beskattningen
av de dieseldrivna personbilarna med beskattningen av andra
personbilar visar det sig att dieseldriften av personbilar innebär skatteförmåner
som motsvarar betydligt större belopp än kostnaderna för
kilometerräknarna, även om hänsyn tas till de högre anskaffningskostnaderna
för de dieseldrivna personbilarna.

Utskottet finner alltså övervägande skäl tala för att fordonsägarna bör
bestrida kostnaderna för kilometerräknarna. Beträffande de åtgärder som
i övrigt föreslås i detta sammanhang har utskottet inte funnit anledning
till erinran.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1972:1744
och tillstyrker alltså propositionen också i denna del.

I anslutning till propositionen behandlar utskottet också motionen
1972:305, vari yrkas befrielse från fordonsskatt för lastbilar och
släpvagnar under perioder, då fordonen inte kan utnyttjas på grund av
bristande sysselsättning. Motsvarande yrkande framfördes också vid 1970
års höstriksdag, då riktlinjerna för skattebefrielse i samband med
vägavstängningar vid tjällossning m. m. godkändes. Bevillningsutskottet
fann då att kontrollmässiga skäl talade mot att bristande sysselsättning
skulle utgöra grund för skatterestitution, och riksdagen avslog motionen.
När skatteutskottet vid 197 1 års riksdag behandlade ett liknande yrkande
anslöt utskottet sig till denna uppfattning och framhöll vidare att de

SkU 1972:59

5

gällande lättnaderna fick ses som ett provisorium i avvaktan på att frågan
får sin slutliga lösning vid övergång till kilometerbeskattning.

Utskottet, som inte finner anledning till något ändrat ställningstagande
i denna fråga, avstyrker bifall till motionen 1972:305.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen

1. med avslag på motionen 1972:1726 och med bifall till
propositionen 1972:1 15 antar det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om ändring i förordningen (1922:
260) om automobilskatt,

2. med avslag på motionen 1972:1744 godkänner vad i propositionen
förordas om kilometerskattens omfattning, om skyldighet
att utrusta brännoljedrivna fordon med godkänd
kilometerräknarapparatur samt om bestridande av kostnaderna
för sådan apparatur;

B. att riksdagen avslår motionen 1972:305.

Stockholm den 9 november 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Engkvist (s), Kristenson* (s), Josefson i
Arrie (c), Wärnberg (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i
Trobro (m), Stadling (s), Levin (fp), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c),
Söderström (m) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

Beträffande bestridande av kostnaderna för kilometerräknare

1. av herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m),
Levin (fp), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och Söderström (m) som
dels anfört följande:

Den beslutade övergången till kilometerskatt, som vi anslutit oss till,
har främst motiverats av svårigheterna att få till stånd en tillfredsställande
kontroll av den nuvarande brännoljeskatten. Den nya skatteformen skall
därför ses som ett uppbördsinstrument för i första hand vägtrafikbeskattningen.
I fråga om den del av drivmedelsbeskattningen som inte är
specialdestinerad till vägarna — det gäller alltså den allmänna energiskatten
och den särskilda skatten på motorbränslen — kan kilometerskatten
också väntas medverka till en förbättrad uppbörd. Detta innebär att den
nuvarande brännoljeskattekontrollen, som drar betydande kostnader över
den allmänna budgeten, helt kommer att ersättas av en kilometerskatte -

SkU 1972:59

6

kontroll, som fordonsägarna enligt propositionen och utskottsmajoriteten
skall bekosta. I sak innebär alltså utskottsmajoritetens uppfattning
att fordonsägarna inte bara skall inordnas i ett effektivare uppbördssystem
utan att de dessutom i detta fall skall betala sådana kostnader som
staten svarar för i fråga om övrig skatteuppbörd. Vi anser oss inte kunna
godta en sådan övervältring av rent fiskaliska utgifter på de enskilda
fordonsägarna, som inte räknar med att ha någon som helst egen nytta av
de kilometerskatteräknare som de tvingas anskaffa och inmontera.

dels ansett att utskottet under punkten A 2 bort hemställa

A. att riksdagen

2. dels godkänner vad i propositionen förordas om kilometerskattens
omfattning och om skyldighet att utrusta brännoljedrivna
fordon med godkänd kilometerräknarapparatur,
dels med avslag på propositionen i vad avser bestridande av
kostnaderna för kilometerräknarapparatur och med anledning
av motionen 1972:1744 begär förslag till 1973 års
vårriksdag i denna fråga i enlighet med de synpunkter som
anförts i reservationen.

Beträffande skattelättnader för outnyttjade fordon

2. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), vilka under
hänvisning till innehållet i motionen 1972:305 ansett att utskottet under
punkten B bort hemställa

B. att riksdagen med bifall till motionen 1972:305 hos Kungl.
Maj:t begär förslag till lättnader i fordonsskatten för lastbilar
och släpvagnar under perioder då fordonen inte kan utnyttjas.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1812 S Stockholm 1972