Skatteutskottets betänkande nr 57 år 1972

SkU 1972:57

Nr 57

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående arvs- och
gåvobeskattningen.

Motionerna

1972:7 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning - inom 1968 års
beredning om stat och kyrka eller på annat sätt — rörande bl. a. befrielse
för de fria trossamfunden — innefattande deras regionala och lokala
organisationer — från att erlägga arvsskatt;

1972:871 av herr Persson i Heden m. fl. (c) vari hemställs

att riksdagen hemställer hos Kungl. Maj:t om en översyn av reglerna
om skatt på gåva av fast egendom med beaktande av vad som anförts i
motionen, nämligen att vissa stötande effekter uppkommer vid beskattningen
av gåva från makar.

Yrkandet i motionen 1972:7 innefattar även utredning om kompensation
till de fria trossamfunden för arbetsgivaravgift och mervärdeskatt
samt om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor upp till en
viss maximigräns till bl. a. religiösa ändamål. Dessa yrkanden har
utskottet behandlat i betänkandena SkU 1972:7 och 1972:34.

Gällande bestämmelser m. m.

Arvs- och gåvobeskattningen av samfund m. m.

Staten är enligt 3§ förordningen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt befriad från sådan skatt. Detsamma gäller stiftelser och andra
sammanslutningar som ansetts främja ett i särskilt hög grad allmännyttigt
ändamål. Befriade är sålunda försvarsstiftelser samt stiftelser med
huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran
eller utbildning, vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, eller
vetenskaplig undervisning eller uppfostran. Skattebefrielsen för staten
omfattar bl. a. svenska kyrkan.

Andra allmännyttiga stiftelser och sammanslutningar är enligt 38 §
befriade från gåvoskatt men inte från arvsskatt. Till stiftelser av denna art
hör bl. a. sådana som främjar religiösa, välgörande eller sociala ändamål.
Dessa stiftelser arvsbeskattas enligt skatteklass III, dvs. enligt en
skatteskala som i sina lägre skikt överensstämmer med den som gäller för
andra arv- eller gåvotagare än make och barn men som beträffande
skattepliktiga lotter över 30 000 kr. stannar vid 30 % överskjutande
belopp.

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 57

SkU 1972:57

2

Kapitalskatteberedningen föreslog i sitt betänkande Kapitalbeskattningen
(SOU 1969:54) att arvs- och gåvoskattefriheten skulle samordnas
och begränsas till att gälla i huvudsak staten, försvarsstiftelser och
sammanslutningar som främjar högre undervisning eller uppfostran.

I prop. 1970:71 föreslog departementschefen emellertid oförändrade
regler och åberopade som motiv härför att beredningens förslag vid
remissbehandlingen mött stark kritik. Endast mycket tungt vägande skäl
borde enligt hans mening föranleda inskränkningar i skattefriheten, och
de skäl som beredningen åberopat ansåg han inte tillräckligt övertygande.
Å andra sidan menade han att de rättssubjekt, som åtnjöt både arvs- och
gåvoskattefrihet, främjade en i så hög grad allmännyttig verksamhet att
andra organisationer inte hade anledning att känna sig tillbakasätta. Bl. a.
med hänsyn härtill var det enligt departementschefen obefogat att, som
föreslagits av några remissinstanser, utvidga arvsskattefriheten.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner om såväl
lättnader som skärpningar av stiftelsernas beskattning. Med anledning
härav framhöll bevillningsutskottet (BeU 1970:40) — som tidigare erinrat
om att koncentrationsutredningen i sitt betänkande Ägande och inflytande
inom det privata näringslivet (SOU 1968:7) fäst uppmärksamheten
på stiftelsernas roll vid förmögenhetsfördelningen och ansett att den i
samband därmed förda debatten manade till försiktighet i fråga om
åtgärder som måste tolkas som ett ytterligare befästande av stiftelsernas
skatteförmåner - att motionsyrkandena berörde endast delar av ett
större frågekomplex. Detta frågekomplex borde enligt utskottets mening
bli föremål för en mer allsidig utredning än den kapitalskatteberedningen
enligt sina direktiv haft att verkställa. Utskottet förutsatte att Kungl.
Maj:t uppmärksammade dessa spörsmål och avstyrkte därför motionerna.
Betänkandet godkändes av riksdagen.

Vid 1971 års riksdag vidhöll skatteutskottet (SkU 1971:23) bevillningsutskottets
uppfattning och anförde:

I stort sett motsvarande yrkanden, som det skatteutskottet nu har att
behandla, har vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen. Som
departementschefen anförde i prop. 1970:71 till föregående års riksdag,
främjar de rättssubjekt, som åtnjuter både arvs- och gåvoskattefrihet, en i
så hög grad allmännyttig verksamhet att andra organisationer inte har
anledning att känna sig tillbakasätta. Ett bifall till yrkandet i den nu
ifrågavarande motionen skulle emellertid föranleda att även andra
allmännyttiga organisationer skulle kunna ställa befogade krav på samma
förmånliga behandling. Att nu ytterligare befästa deras förmåner vid
beskattningen bör — bl. a. av skäl som bevillningsutskottet anfört i sitt
betänkande 1970:41 — inte komma i fråga. Skatteutskottet vill i
sammanhanget också påpeka att den numera tillsatta företagsskatteberedningen
(Fi 1970:77) enligt sina direktiv har att överväga om inte villkoren
för stiftelsernas skatteförmåner bl. a. vid inkomstbeskattningen bör göras
snävare.

Det av motionärerna påtalade förhållandet att svenska kyrkan är
befriad från arvsskatt beror inte på dess ändamål utan på att den
fortfarande utgör ett statsorgan. Staten är — liksom vissa stiftelser med
ett i särskilt hög grad allmännyttigt ändamål - befriad från arvsskatt.

SkU 1972:57

3

Att religiösa och andra allmännyttiga sammanslutningar befriats från
gåvoskatt har motiverats med att en gåvobeskattning i dessa fall i alltför
hög grad skulle motverka benägenheten att ge gåvor till allmännyttiga
ändamål. Denna synpunkt kan emellertid inte åberopas som skäl för
befrielse från arvsskatt. Bortsett från arv till make och barn beräknas
nämligen arvsskatten för dessa sammanslutningar efter samma eller —
beträffande skattepliktiga lotter över 30 000 kr. — väsentligt gynnsammare
regler än som gäller för andra skattskyldiga.

Riksdagen godkände betänkandet.

Svenska kyrkans ställning vid arvs- och gåvobeskattningen sammanhänger
— som framgår av vad som anförts tidigare — med dess egenskap
av statsorgan. Detta förhållande har givetvis uppmärksammats av 1968
års beredning om stat och kyrka i dess i maj 1972 framlagda
slutbetänkande Samhälle och trossamfund (SOU 1972:36). Beredningen
anför bl. a. (s. 142) att den finner det uppenbart att svenska kyrkans
olika organ och motsvarande organ inom andra trossamfund bör
behandlas lika i skattehänseende. Den erinrar om att Kungl. Maj:t hösten
1971 tillkallat en sakkunnig (Fi 1971:6) med uppdrag att verkställa en
översyn av gällande beskattningsregler rörande ideella föreningar, däribland
”föreningar för religionsutövning”, för att få till stånd likformighet
i den skattemässiga behandlingen. Enligt beredningen bör den i
betänkandet föreslagna förändringen av relationerna mellan staten och
svenska kyrkan givetvis föranleda att de författningar som gäller
beskattningsreglerna ses över från materiell likformighetssynpunkt. Hur
denna likformighet bör i detalj utformas, genom skattelindring eller
skatteskärpning i olika situationer, har emellertid beredningen inte ansett
sig böra ta ställning till. Den närmare utformningen av reglerna för
beskattningen av trossamfund och församlingar inom dessa utgör
nämligen enligt beredningen en skattepolitisk fråga som inte kan ses
isolerad från beskattningen av andra ideella föreningar utan som bör
överses av den ovan nämnde sakkunnige för beskattningen av ideella
föreningar.

Här nedan återges en i betänkandet intagen tabell (tabell 5.3) med

SkU 1972:57

4

schematisk översikt av nuvarande beskattningsregler för Svenska kyrkan
och andra trossamfund m. fl.1

Staten

^kyrk liga central organ)2 -

Försam ling ^kom mun) -

Kyrka

(lokal-)

(dom-)

Annat
trossamfund
och
dess församling -

Stiftelse och ideell
förening

för hjälpverksamhet
bland
behövande
sjuka
m. fl.

utan

sådant

ändamål

Aktiebolag
Ekonomiskförening -

Kommunal inkomst-skatt Ink. av fastighet	Nej	Ja, delvis	Ja, delvis	Ja, delvis	Ja, delvis	Ja	Ja
fastighet	Nej	Ja	Ja	Ja	Ja	Ja	Ja
Ink. av kapital	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	Ja	Ja
Annan inkomst	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	Ja	Ja
Garantibelopp Ink. av rörelse	Nej	Ja, delvis	Ja, delvis	Ja, delvis	Ja, delvis	Ja	Ja
Statlig inkomstskatt
Ink. av fastighet	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	Ja	Ja
Ink. av rörelse	Nej	Nej	Ja	Ja	Ja	Ja	Ja
Ink. av kapital	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	Ja	Ja
Annan inkomst	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	Ja	Ja
Förmögenhetsskatt	Nej	Nej	Nej	Ja, delvis	Ja, delvis	Ja	Nej
				^in- komst)	(“in- komst)
Arvsskatt
Vård av behövande	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	Ja	Ja
Eljest	Nej	Ja	Ja	Ja	Nej	Ja	Ja
Gåvoskatt	Nej	Nej	Nej	Nej	Nej	Ja	Ja
Stämpelskatt	Nej	Ja, delvis	Ja	Ja	Ja	Ja	Ja
Mervärdeskatt	Ja	Ja	Ja	Ja	Ja	Ja	Ja
A rbetsgivaravgift	Ja	Ja	Ja	Ja	Ja	Ja	Ja

1 Samtliga dessa skatteformer medför skatteplikt
för fysiska personer.

Nej = skatteplikt föreligger inte för angivna
juridiska personer.

Ja = skatteplikt föreligger för angivna juridiska
personer.

2 Kyrkofonden samt de fyra centrala kyrkliga
styrelserna.

3 Såsom självständigt rättssubjekt.

SkU 1972:57

5

Gåva från makar

Gåva från den som är gift behandlas vid gåvobeskattningen på samma
sätt oberoende av hur makarnas egendomsförhållanden är anordnade. Om
någon exempelvis ger en fastighet till sitt barn, anses detta som endast en
gåva, även om fastigheten utgjort giftorättsgods för givaren. Två gåvor
föreligger däremot om båda makarna ägt fastigheten och skänker den till
barnet. Eftersom gåvoskatten är progressiv blir gåvoskatten i sistnämnda
fall lägre. Därtill kommer att gåvotagaren får tillgodoräkna sig två
skattefria bottenbelopp om 2 000 kr.

Resultatet av ifrågavarande regler vid gåvobeskattningen kan givetvis —
så som motionärerna gör — också jämföras med arvsbeskattningen. Om
makarna i exemplet ovan avlider kan barnet erhålla samtliga tillgångar
genom två arv. Vid arvsbeskattningen avräknas sammanlagt två skattefria
bottenbelopp om vartdera minst 15 000 kr., och arvsskatten kan bli
väsentligt lägre än om barnet erhållit motsvarande tillgångar såsom gåva
från en av föräldrarna.

Kapitalbeskattningen uppmärksammade i sitt betänkande Kapitalbeskattningen
(SOU 1969:54 s. 160) att reglerna kunde utnyttjas för att
nedbringa skatteprogressionen vid gåvobeskattningen. Beredningen påpekade
att en make med förmögenhet kunde sälja egendom till andre
maken, som kunde betala med revers med eller utan täckning, och att två
gåvor ansågs föreligga om egendomen härefter gavs bort. Motsvarande
effekt kunde uppnås, om makarna var beredda att göra en bodelning.
Beredningen framhöll att systemet följaktligen premierade mer genomtänkta
arrangemang och föreslog att gåva från äkta makar alltid skulle
betraktas som en enda gåva, oavsett om gåvan härrörde från den enes
eller andres giftorättsgods eller enskilda egendom.

I prop. 1970:71 konstaterade departementschefen att förslaget i detta
hänseende kritiserats av ett stort antal remissinstanser, som bl. a. funnit
svårigheter föreligga vid tillämpningen av sammanläggningsreglerna vid
sådan gåva. Departementschefen anförde att han i stort sett kunde
instämma i den anförda kritiken och ansåg sig på grund härav inte böra
tillstyrka att reglerna frångicks. Riksdagen hade inte något att erinra mot
propositionen i denna del (BeU 1970:41).

Ovan angivna konsekvenser vid arvs- och gåvobeskattningen grundar
sig bl. a. på gällande familjerättsliga bestämmelser om rättsförhållandena
mellan makar. Den familjerättsliga lagstiftningen är under översyn av
familjelagssakkunniga (Ju 1970:52).

Utskottet

Det utredningsyrkande i motionen 1972:7, som utskottet behandlar i
detta betänkande, avser att jämställa de fria trossamfunden med svenska
kyrkan i arvsskattehänseende och således befria dem från skattskyldighet.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen betingas de

SkU 1972:57

6

skillnader som råder i detta hänseende av svenska kyrkans ställning som
statsorgan. Ändras förhållandet mellan svenska kyrkan och staten på sätt
1968 års beredning om kyrka och stat föreslagit i sitt nyligen framlagda
betänkande (SOU 1972:36) förlorar kyrkan sin ställning som statligt
organ och därmed också grunden för skattebefrielsen. Detta förhållande
har uppmärksammats av beredningen, som anser att förslaget bör
föranleda en översyn av beskattningsreglerna från likformighetssynpunkt,
varvid även beskattningen av andra ideella organisationer måste beaktas.

Skatteutskottet kan instämma i denna uppfattning och vill samtidigt
framhålla, att den i motionen berörda frågan uppmärksammats under en
följd av år. Som anförts vid tidigare års riksdagar skulle fullständig
skattefrihet för fria trossamfund m. fl. föranleda att andra organisationer
med mer eller mindre allmännyttig verksamhet skulle kunna ställa krav
på samma förmånliga behandling vid beskattningen. Den kritik som enligt
utskottets mening kan riktas mot gällande beskattningsregler talar dock
för att villkoren för stiftelsernas skatteförmåner bör göras snävare, vilket
också uppmärksammats i företagsskatteberedningens (Fi 1970:77) direktiv.
Innan resultatet av kommande överväganden lagts fram, bör
riksdagen därför enligt utskottets uppfattning inte binda sig för åtgärder
som ytterligare befäster dessa förmåner.

Med det anförda avstyrker utskottet ifrågavarande yrkande i motionen
1972:7.

Motionärerna i motionen 1972:871 anser att gåva från den som är gift
bör betraktas som gåva från båda makarna och yrkar en översyn av
gåvobeskattningen i syfte bl. a. att få till stånd de lättnader vid
gåvobeskattningen som ett sådant betraktelsesätt föranleder. Motionärerna
pekar vidare på att grundavdragen vid arvsbeskattningen är
väsentligt högre än vid gåvobeskattningen och anser att nuvarande regler
kan leda till stötande resultat särskilt vid gåva av fast egendom.

Utskottet vill framhålla att syftet med sådana gåvor som motionärerna
avser kan vara att uppnå fördelar vid inkomst-och förmögenhetsbeskattningen
eller vid en framtida arvsbeskattning. Kapitalskatteberedningen
ansåg i sitt betänkande Kapitalbeskattningen (SOU 1969:54) att gällande
regler borde skärpas så till vida att gåvor från två makar skulle betraktas
som en gåva. Beredningens förslag i denna del har dock ej föranlett
lagstiftning. Beträffande de skillnader som föreligger i fråga om grundavdrag
mellan arvsbeskattning och gåvobeskattning vill utskottet erinra om
att det lägre grundavdraget vid gåvobeskattningen kan utnyttjas varje år
och att en höjning av detta avdrag skulle innebära att arvsbeskattningen i
alltför hög grad kunde kringgås genom årliga gåvor exempelvis till barn.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1982:871.

SkU 1972:57

7

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1972:7, såvitt den behandlas i detta betänkande,

2. motionen 1972:871.

Stockholm den 2 november 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås* (m), Eriksson i
Bäckmora* (c), Engkvist (s), Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Carlstein
(s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Westberg
i Hofors* (s), Hörberg (fp) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i
Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Hörberg (fp), vilka

dels anfört följande:

Som framhållits i motionen 1971:7 driver de fria trossamfunden och
invandrarkyrkorna en i hög grad allmännyttig verksamhet under ekonomiskt
ogynnsamma villkor. Trots en allmän strävan att åstadkomma
större jämlikhet med svenska kyrkan, har skillnaderna i ekonomiska
förutsättningar ökat. Införandet av den allmänna arbetsgivaravgiften och
de höjda indirekta skatterna har bidragit till denna utveckling, eftersom
dessa trossamfund inte liksom svenska kyrkan kan kompensera sig för
uppkommande kostnadsökningar genom höjd utdebitering.

De skilda villkor som gäller för svenska kyrkan och för övriga
trossamfund framträder bl. a. i de olika regler som gäller vid arvsbeskattningen.
Om en sammanslutning skall erlägga arvsskatt eller ej avgörs i
princip med hänsyn till arten av den verksamhet sammanslutningen
bedriver. Fastän verksamhetens art inom svenska kyrkan och de övriga
trossamfunden i allt väsentligt är identisk, är emellertid svenska kyrkan i
motsats till de sistnämnda befriad från arvsskatt. Detta har också
framhållits av 1968 års beredning om stat och kyrka, som i sitt
slutbetänkande finner det uppenbart att svenska kyrkan och andra
trossamfund bör behandlas lika även i skattehänseende.

Att tidigare års riksdagar under en lång följd av år avvisat i och för sig
välmotiverade motionsyrkanden, att sådana rättssubjekt som är befriade
från gåvoskatt skall befrias även från arvsskatt, beror inte på skilda
uppfattningar i ovan angivna hänseenden. Vad man hänvisat till har varit

SkU 1972:57

den på sin tid planerade och numera slutförda översynen av arvs- och
gåvobeskattningen. De invändningar, som vid senare års riksdagar
kvarstått, har varit att de från arvsskatt befriade rättssubjekten främjar en
i så hög grad allmännyttig verksamhet, att andra organisationer inte hade
anledning att känna sig tillbakasätta, och att den förda debatten om
stiftelsernas roll vid förmögenhetsfördelningen manade till försiktighet i
fråga om åtgärder som kunde befästa stiftelsernas förmåner vid beskattningen.

Argument av detta slag kan emellertid enligt vår uppfattning inte
åberopas mot en så begränsad men samtidigt angelägen detaljändring som
föreslås i den nu ifrågavarande motionen. Det framställda utredningsyrkandet
berör nämligen endast religiösa organisationer som kämpar med
ekonomiska svårigheter, och det är lätt att avgränsa dem från andra
stiftelser.

Vi delar således motionärernas uppfattning att det är både rimligt och
angeläget att medge skattefrihet för testamentariska förordnanden till
förmån för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna. Ett ytterligare
skäl härtill är den bristande överensstämmelsen mellan beskattningsreglerna
vid arv och gåva. Att gåvor är befriade från skatt innebär ofta att
rena tillfälligheter avgör om en donation skall beskattas eller ej. Många
personer som har bestämt sig för att överlämna en del av sin förmögenhet
till ett trossamfund av detta slag känner ej till skattekonsekvenserna av
att detta ej sker under livstiden.

Att så som majoriteten föreslår låta frågan anstå i avvaktan på
ställningstagandet till det omfattande problemet kyrka—stat och till
företagsskatteberedningens kommande överväganden i helt andra frågor
skulle endast innebära att nuvarande förhållanden på detta område konserveras
under oöverskådlig tid. De ändringar som erfordras bör i stället
snabbt kunna prövas i annan ordning.

Med det anförda tillstyrker vi motionen 1971:7 i nu ifrågavarande del.

dels ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1971:7 i nu ifrågavarande
del hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning rörande bl. a.
befrielse för de fria trossamfunden och deras regionala och
lokala organisationer från att erlägga arvsskatt.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1768 S Stockholm 1972