Skatteutskottets betänkande nr 5 år 1972

SkU1972

Nr 5

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdraget
för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1972: 175 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar
till 33 §

4. Även för särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskattenämnden fastställer milbundna kostnaderna.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil fastställer riksskattenämnden särskilda grunder
för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller
skattskyldig som har en årlig körsträcka till och från arbetsplatsen om
sammanlagt minst 2 000 mil och skattskyldig som är tvungen att använda
större bil på grund av skrymmande last.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser äger
dock alltjämt tillämpning vid 1972 års taxering samt eftertaxering för år
1972 eller tidigare år.

motionen 1972: 641 av Johnsson i Blentarp m. fl. (s) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning och
förslag om ändrade regler rörande avdrag för resekostnader vid beskattningen.

Gällande bestämmelser

Enligt p. 4 av anv. till 33 § kommunalskattelagen har skattskyldig rätt
till skäligt avdrag för kostnad för resor till och från arbetsplatsen, om
denna varit belägen på sådant avstånd från bostaden att han behövt anlita
särskilt fortskaffningsmedel.

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 5

SkU 1972:5

2

När det gäller avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen har
riksskattenämnden — numera riksskatteverket — alltsedan slutet av
1950-talet meddelat särskilda anvisningar. Efter en lagändring 1969 skall
verket för varje kalenderår fastställa grunder för beräkningen av avdraget.
Avdraget skall av verket bestämmas enligt schablon på grundval av
genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till både de
kostnader, som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna
kostnader), och övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De
årsbundna kostnaderna skall av verket fördelas mellan körning, som avser
resor till och från arbetsplatsen, och annan körning på grundval av en
beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av
körning. Den andel av de årsbundna kostnaderna som belöper på resor till
och från arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp, som
behövs för att den skattskyldige skall erhålla fullt avdrag för nämnda
andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för resor
till och från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade
genomsnittliga körsträckan för sådana resor. För körsträcka därutöver
skall avdraget avse endast de milbundna kostnaderna.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil skall riksskatteverket fastställa särskilda grunder
för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller
skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av
skrymmande last.

Riksskatteverkets anvisningar i ämnet för 1972 års taxering (RSV ser.
I nr 4/1971 p. 2) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta
avgift för resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den
skattskyldige använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för
bilkostnaden under följande förutsättningar, nämligen

att vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst
en halv mil samt

att det av omständigheterna klart framgår, att användandet av bil i
stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst
av minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan.
För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera arbetspass
per dygn bör såsom tidsvinst anses den sammanlagda tidsvinsten per dygn
genom användandet av bil för resorna i fråga.

Skattskyldig, som i sin tjänst regelmässigt använder bil, bör medges
avdrag för bilkostnader för resor mellan bostaden och den fasta
arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten. — Om allmänt kommunikationsmedel
saknas får skäligt avdrag för bilkostnader medges oavsett
tidsvinsten, under förutsättning att avståndet mellan bostaden och
arbetsplatsen uppgår till minst 2 kilometer.

Som skäligt avdrag för bilkostnader bör i ovan avsedda fall anses 3:30
kr. för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver
2:10 kr. för mil. Den omständigheten, att den skattskyldige eventuellt
använder större bil vid sina ifrågavarande resor och att hans kostnader av
sådan anledning är högre än de angivna beloppen, bör inte medföra att

SkU 1972:5

3

avdrag medges med högre belopp än nyss sagts. — Vid samåkning gäller
särskilda regler.

Om någon på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att
använda bil för resor till och från arbetsplatsen, bör avdrag för bilkostnad
medges även om avståndet är mindre än förut sagts och utan hänsyn till
eventuell tidsvinst. Avdraget bör i dylika fall — i den mån detta är
fördelaktigare — medges med den del av de faktiska bilkostnaderna under
året, som efter förhållandet mellan, å ena sidan, den sammanlagda
körsträckan under året till och från arbetsplatsen och, å andra sidan, den
totala körsträckan belöper på förstnämnda körningar.

Uttalandena ovan har inte avseende på frågan om avdrag för egentliga
tjänsteresor med bil.

Anvisningarna för 1972 års taxering innebär att avdraget jämfört med
föregående år uppräknats med 30 öre per mil för körsträckor t. o. m.

1 000 mil och för överstigande körsträckor med 10 öre per mil till 3: 30
resp. 2: 10 kr. per mil. Vid 1969 års lagstiftning beräknades avdraget till
2: 50 resp. 1: 75 kr. per mil (RN ser. I nr 7/1969 p. 4 och nr 1/1969 p.
3).

Frågans tidigare behandling

1967 års riksdag, som hade att pröva motionsyrkanden om generösare
avdrag för resor med bil mellan bostad och arbetsplats, begärde på förslag
av bevillningsutskottet (BeU 1967: 58) en utredning i syfte att åstadkomma
bestämmelser av innehåll, att ”skäligt avdrag” för sådana resor i
högre grad än enligt då gällande riksskattenämndsanvisningar i ämnet
skulle motsvara de faktiska kostnaderna för resorna. På grundval av en
sådan utredning förelädes 1969 års riksdag i prop. 1969:29 förslag till
regler för beräkning av avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats, för
vilka redogörelse lämnats ovan. Riksdagen antog propositionen utan
ändring.

Innebörden av de nya reglerna är att milbundna kostnader får dras av
helt, medan de årsbundna kostnaderna — inräknat bl. a. den värdeminskning
bilen är underkastad genom att bara stå oanvänd - fördelas mellan
körning på grundval av en beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor
för de båda slagen av körning. Den genomsnittliga årliga färdsträckan
mellan bostad och arbetsplats bör, enligt vad som uttalats i propositionen,
beräknas till 1 000 mil och privatkörningen till i medeltal 1 300 mil
per år. I enlighet härmed beräknas avdraget för de årsbundna kostnaderna
till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader för varje körd mil intill
1 000 mil. Om den privata körsträckan inte uppgår till 1 300 mil eller om
körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000 mil
innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna hänförs
till privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt
proportionering mellan de olika slagen av körning.

Bevillningsutskottet (BeU 1970: 10) avstyrkte år 1970 ett motions -

SkU 1972:5

4

yrkande av innebörd att avdrag för kostnader för resor mellan bostad och
arbetsplats skulle medges med högre belopp i Norrlandslänen än
annorstädes i riket. Utskottet framhöll därvid bl. a. att en schablon
givetvis inte kunde konstrueras så att den gav ett i alla lägen rättvisande
resultat. Genom att låta schablonen bygga på en genomsnittlig årlig
körsträcka till och från arbetet på 1 000 mil och genom att göra
kostnaderna för slitage obegränsat avdragsgilla inom ramen för schablonen
hade man enligt utskottets uppfattning tagit vederbörlig hänsyn till
sådana skattskyldiga som hade långa årliga körsträckor till och från
arbetet. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1971 års riksdag avstyrkte skatteutskottet (SkU 1971:6) ett
motionsyrkande av samma innebörd som i den nu förevarande motionen
1972: 175 och anförde bl. a. att man genom den nuvarande utformningen
av schablonen tagit vederbörlig hänsyn till långa körsträckor till och
från arbetet. Samtidigt avstyrktes ett mer långtgående yrkande, eftersom
en schablon av förevarande art enligt utskottets mening borde vara så
utformad, att den i största möjliga utsträckning gav skälig kompensation
för kostnader för resor till och från arbetet utan att otillbörligt
missgynna dem som inte hade möjlighet att erhålla bilkostnadsavdrag för
sådana resor. Utskottet fann från dessa synpunkter schablonen väl
avvägd. — Riksdagen godkände betänkandet.

1 betänkandet SOU 1972: 11 angående förenklad löntagarbeskattning
(FLB) anför utredningsmannen att man inom ramen för en beskattning
enligt det i betänkandet diskuterade FLB-systemet knappast kan upprätthålla
en ordning, som innebär att avdraget för kostnader för intäkternas
förvärvande skall bestämmas till det exakta beloppet av skattskyldigs
utgifter i sådant hänseende. Å andra sidan konstaterar han att det inte
gärna kan komma i fråga att inom ramen för vårt nettovinstbeskattningssystem
vägra avdrag för naturliga kostnader för intäkternas förvärvande.
Till dessa kostnader hör visserligen i princip inte utgifterna för resor
mellan bostad och arbetsplats, men mot ett avskaffande av avdragsrätten
härför talar enligt utredningsmannen andra starka skäl. Han konstaterar
också att de ändringar i fråga om avdragsrätten för dylika resekostnader
som beslutats under senare år inneburit ett ökat hänsynstagande till de
verkliga utgifterna.

Utskottet

Enligt riksskatteverkets anvisningar får skattskyldig, som haft ett
avstånd mellan bostad och arbetsplats av minst en halv mil och som
genom användande av bil för resor till och från arbetet regelmässigt gjort
en tidsvinst av minst en och en halv timme om dagen, avdrag för
kostnaderna för resorna med 3: 30 kr. per mil t. o. m. 1 000 mil per år
och för körsträckor därutöver med 2: 10 kr. per mil. Schablonen bygger
på särskilda regler som antagits av 1969 års riksdag och innebär att den

SkU1972:5

5

som årligen kör 1 000 mil till och från arbetet och 1 300 mil privat får
avdrag inte endast för merkostnaderna för resorna till och från
arbetsplatsen utan också för den andel av de årsbundna (fasta)
kostnaderna som belöper på förstnämnda resor.

Motionärerna i motionen 1972: 641 anser att kostnader för bilresor
mellan bostad och arbetsplats inte skall beaktas vid beskattningen med
hänsyn till att avdraget gynnar inkomsttagare med stora inkomster.

Utskottet kan instämma i att vissa avdrag på grund av den progressiva
skatteskalan gynnar den som har stor inkomst. Så t. ex. har invändningar
av denna art beträffande de tidigare ortsavdragen också haft till följd att
dessa avdrag — som motionärerna erinrar om — numera ersatts av dels
grundavdrag, som avtrappas om inkomsten överstiger 30 000 kr., och dels
en reduktion av den uträknade skatten i vissa fall, bl. a. för gift vars make
saknar inkomst.

Utskottet vill emellertid understryka att det sagda inte gäller i fråga
om avdrag som avser omkostnader för inkomstförvärv. Att ett avdrag
medför större skattelättnad ju större inkomsten är, utgör helt naturligt en
omvänd effekt av den nuvarande skatteprogressionen, som förutsätter att
inkomsten beskattas först efter avdrag för samtliga omkostnader.

Resor till och från arbetsplatsen har givetvis sådant samband med den
skattskyldiges förvärvsarbete, att skäligt avdrag för resekostnaderna bör
medges på samma sätt som för andra omkostnader. Om allmänna
kommunikationsmedel inte lämpligen kan anlitas, och den skattskyldige
därför använt egen bil, bör avdrag också kunna medges för bilkostnader
med rimligt belopp. Mot riksskatteverkets schabloner i detta hänseende
har några erinringar inte framförts i motionen.

Utskottet avstyrker således motionen 1972: 641.

Lagstiftningsyrkandet i motionen 1972: 175 syftar till gynnsammare
regler för den som har förhållandevis långa resor till och från arbetsplatsen.

Skatteutskottet anförde vid föregående års riksdag att den nuvarande
schablonen tar vederbörlig hänsyn till skattskyldiga som har långa årliga
körsträckor och att en schablon av denna art inte otillbörligt bör
missgynna den som inte har möjlighet att erhålla bilkostnadsavdrag. Från
dessa synpunkter fann skatteutskottet schablonen väl avvägd. 1 den nu
förevarande motionen har inga nya synpunkter framkommit.

Utskottet finner inte skäl till ändrad ståndpunkt i denna fråga och
avstyrker således även motionen 1972: 175.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 175

2. motionen 1972: 641.

Stockholm den 22 februari 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

SkU 1972:5

6

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fruar
Nettelbrandt* (fp), Holmqvist (s), herrar Kristenson* (s), Josefson i Arrie
(c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c),
Nilsson i Trobro* (m), Stadling (s), Westberg i Hofors (s) och Björk i
Gävle (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), vilka — under
åberopande av innehållet i motionen 1972: 175 — ansett att utskottet
under punkt 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 175 antar det vid
motionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1140 S