Skatteutskottets betänkande nr 47 år 1972 SkU 1972:47

Nr 47

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående användning
av skattesystemet som regionalpolitisk! instrument, m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1972:172 (jfr 1972:203) av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) genom tilläggsdirektiv
får i uppdrag att utreda skattesystemets användning som regionalpolitisk!
instrument,

2. att den allmänna arbetsgivaravgiften differentieras för att stimulera
ökad sysselsättning inom stödområdet, samt

3. att en generös tillståndsgivning tillämpas för investeringsfonderna
utanför storstadsregionerna och ställs till företagens förfogande utan
särskild prövning för investeringar inom det inre stödområdet;

1972:208 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en allsidig utredning av
skattepolitikens användning som regionalpolitisk! instrument i enlighet
med vad som anförts i motionen;

1972:306 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag om differentierad
beskattning av flytande bränsle i syfte att motverka olika priser på detta i
olika delar av landet;

1972:423 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen beslutar att den allmänna arbetsgivaravgiften ej skall
omfatta företag belägna inom det allmänna stödområdet;

1972:601 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna att större
krav bör ställas på etablering inom stödområdet när företagen utnyttjar
avsatta investeringsfondsmedel;

1972:648 av herr Stridsman m fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande ett
system med speciella industrietableringsfonder i syfte att stimulera
företagsetableringar i Norrlands inland i enlighet med vad som anförts i
motionen.

t Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 47

SkU 1972:47

Frågans tidigare behandling m. m.

Skattelagstiftningen innehåller inte några regler som syftar till att
främja lokaliseringspolitik, miljöpolitik eller dylikt. De principiella
synpunkterna på användningen av skattesystemet som instrument för
lokaliseringspolitiken har närmare utvecklats av 1968 års lokaliseringsutredning
(In 1969:20) som i betänkandet Lokaliserings- och regionalpolitik
(SOU 1969:49) anförde bl. a. följande.

Teoretiskt vore det givetvis möjligt att ha en lägre statsskatt för
företag inom vissa delar av landet, men utredningen är inte beredd att
framlägga förslag i denna riktning. En sådan ”regional” skattepolitik är
förenad med så stora komplikationer, att den redan ur tekniska
synpunkter synes svår att genomföra. Vidare är möjligheterna till
avskrivningar på anläggningstillgångar och nedskrivning av varulager samt
avsättningar till investeringsfonder så stora, att beskattningen av ev.
företagsvinster knappast är något av de största problemen vid lokalisering
till stödområdet.

Det andra slaget av skattestimulans — särskilda skatteförmåner för
företag vid deras investeringar i stödområdet — synes i och för sig lättare
att genomföra och skulle troligen också ha större effekt. Företagen kan
ju nämligen i detta fall från början beräkna värdet av skattestimulansen,
då detta värde inte är beroende av den framtida vinstutvecklingen i det
nya företaget.

En skattefördel av detta slag skulle kunna konstrueras så, att företaget
fick rätt att använda obeskattade vinstmedel vid investeringar i vissa av
statsmakterna bestämda regioner. Starka skäl synes kunna anföras för att
skapa en sådan ordning. Då utredningen trots detta inte är beredd att
föreslå åtgärder i denna riktning, är skälet helt enkelt det, att den anser
det inte nödvändigt med dylika bestämmelser. Nuvarande bestämmelser
om avsättning till och användning av investeringsfonder torde nämligen
helt kunna tillgodose de syften en speciallagstiftning av ovan antydd art
skulle främja. Under sådana förhållanden synes det onödigt att ytterligare
komplicera vår skattelagstiftning med bestämmelser av angiven innebörd.

Samtidigt som utredningen inte vill förorda någon speciallagstiftning
vill den dock understryka angelägenheten av att investeringsfonderna i
all utsträckning som är möjlig används som lokaliseringspolitiskt
styrmedel inom stödområdet. Det synes inte uteslutet att betydande
resultat härigenom skall kunna nås.

På grundval av detta betänkande och ett betänkande av expertgruppen
för regional utredningsverksamhet framlades i prop. 1971 :75 förslag om
den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten.

Riksdagen har alltsedan 1969 årligen prövat och avslagit motioner som
syftat till att använda beskattningen i lokaliseringspolitiskt eller miljöpolitiskt
syfte. Så berördes i motioner vid 1971 års riksdag bl. a.
regionala utjämningar av priserna på bensin och olja, regional sänkning av
energiskatten, regionala undantag från skyldighet att erlägga allmän
arbetsgivaravgift eller differentiering av samma avgift, lättnader i den
direkta beskattningen, avseende bl. a. rätt till högre initialavskrivning på
investeringar inom stödområden m. m. Några motionärer berörde frågan
om investeringsfonderna och ansåg att dessa borde få användas generellt

SkU1972:47

för att främja regionalpolitiska målsättningar. 1 en motion förordades ett
system med industrietableringsfonder i syfte att stimulera företagsetableringar
i Norrlands inland. Skatteutskottet (SkU 1971:53) avstyrkte
motionerna och anförde.

Riksdagen har under senare år i olika sammanhang konsekvent avvisat
motionsyrkanden av innebörd att vissa regioner, verksamheter, varor eller
tjänster bör ges särskilda skattesubventioner. Därvid har riksdagen — i
enlighet med uttalanden av bevillningsutskottet — framhållit, att de
ändamål motionärerna velat främja — det kan ha gällt åtgärder på
arbetsmarknadsområdet eller lokaliserings- och miljöpolitik — bättre
tillgodoses genom statliga bidrag än genom lättnader vid beskattningen.

Även skatteutskottet anser vägande skäl tala mot en regional
differentiering av skattebestämmelserna. Förutom att en sådan differentiering
klart strider mot det berättigade kravet på att skattebestämmelserna
så långt möjligt bör vara konkurrensneutrala är den i hög grad
ägnad att göra vår redan komplicerade skattelagstiftning än mer
svårtillämpad.

Vad särskilt angår frågan om temporära skatteförmåner vid nyinvesteringar
i stödområdet anser skatteutskottet — i likhet med lokaliseringsutredningen
— nuvarande bestämmelser om avsättning till och användning
av investeringsfonder väl tillgodose de syften som en sådan speciallagstiftning
skulle kunna främja. I sammanhanget vill skatteutskottet erinra om
att investeringsfonderna i realiteten redan i dag är fria i stödområdet,
även om kravet på ansökan om att få ta fonderna i anspråk formellt
kvarstår.

Frågan om investeringsfondernas användning utgör i första en fråga
som behandlas av finansutskottet. I anslutning till motionsyrkanden om
ökat frisläppande av fonderna i regionalpolitisk! syfte m. m. åberopade
finansutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1971:27 bl. a.
att betydande investeringar kommit till stånd i stödområdet med
utnyttjande av investeringsfondsmedel. Ett generellt frisläpp av fonderna
till områden utanför storstadsregionerna skulle enligt finansutskottets
mening minska möjligheterna att styra investeringarna till stödområden
och andra områden med särskilda problem. Finansutskottet avstyrkte
motionerna och betänkandet godkändes av riksdagen.

Utskottet

I motionerna framställs olika yrkanden som alla syftar till att
skattesystemet skall användas i regionalpolitisk! syfte. Sålunda föreslås i
vissa motioner utredning av frågan om skattesystemets användning som
regionalpolitisk! instrument enligt där angivna riktlinjer, i andra differentiering
av den allmänna arbetsgivaravgiften inom stödområden, olika
riktlinjer för tillståndsgivningen för användning av investeringsfonderna,
industrietableringsfonder för företagsetablering i Norrlands inland och
differentiering av skatten på flytande bränsle för att motverka skilda
priser i olika delar av landet.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har riksdagen under en följd
av år konsekvent avvisat motionsyrkanden att vissa regioner, verksamheter,
varor eller tjänster bör få särskilda skattesubventioner. Motiveringen

SkU 1972:47

härför har främst varit att de ändamål motionärerna velat främja inom
exempelvis arbetsmarknadsområdet eller inom lokaliserings- och miljöpolitiken
bättre tillgodoses genom andra åtgärder än lättnader vid beskattningen.
Enligt skatteutskottets mening bör skattebestämmelserna så långt
möjligt vara neutrala även i detta hänseende. Därtill kommer att en
differentiering, som i hög grad torde kunna utnyttjas för ej avsedda
skattelättnader utan att något regionalpolitisk! syfte uppnås, skulle göra
vår redan komplicerade skattelagstiftning mer svårtillämpad.

Vad särskilt angår frågan om investeringsfonderna vill utskottet
framhålla att dessa fonder tillkommit i konjunkturpolitiskt syfte och bör
kunna utnyttjas för detta ändamål, men att fonderna i realiteten är fria i
stödområden. Ytterligare lättnader i fråga om fondernas användning
torde kunna få den av motionärerna ej eftersträvade effekten att
möjligheterna att styra investeringarna till stödområden och andra
områden med särskilda problem minskar.

Utskottet avstyrker således motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1. motionen 1972:172

2. motionen 1972:208

3. motionen 1972:306

4. motionen 1972:423

5. motionen 1972:601

6„ motionen 1972:648.

Stockholm den 17 oktober 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson
i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro*
(m), Stadling (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Johansson i Jönköping
(s), Hörberg (fp), Söderström (m) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1972:47

Reservationer

1. av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),
Olof Johansson i Stockholm (c) och Hörberg (fp), vilka

dels anfört följande:

I flera utpräglade industriländer använder man sig av olika former av
skattelättnader för att stimulera lokalisering av företag till områden, där
man av regionalpolitiska skäl vill skapa ökade sysselsättningsmöjligheter.
Det rör sig både om nedsättning av skatter på företagens vinster och
fastigheter, särskilt gynnsamma avskrivningsregler samt lättnader i energioch
transportskattema och olika avgifter.

I vårt land har skatteinstrumentet däremot hittills inte använts i
regionalpolitiken i någon större utsträckning. I stort sett har åtgärderna
inskränkt sig till en viss användning av investeringsfonderna i detta syfte.
Systemet med investeringsfonder kan emellertid bara utnyttjas av redan
etablerade och välkonsoliderade företag. Det har därför en begränsad
effekt på etableringen av helt nya företag. Även när det gäller att få till
stånd en ökad etablering av filialföretag i de sysselsättningssvaga
regionerna skulle andra skatteförmåner kunna spela en avsevärd roll vid
de lokaliseringspolitiska avgörandena.

Med hänsyn till detta bör enligt vår uppfattning tiden nu vara mogen
att utreda möjligheterna att vidta ytterligare förändringar i skattesystemet
i syfte att styra företag och arbetstillfällen till de sysselsättningssvaga
regionerna. Sådana åtgärder kan utformas på många olika
sätt både inom ramen för den direkta beskattningen— i form av t. ex.
speciella avskrivningsregler eller skattebefrielse under viss tid — och
genom en differentiering av arbetsgivaravgiften.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1972:172,
1972:208, 1972:306, 1972:423, 1972:601 samt 1972:648 i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en allsidig utredning av
skattesystemets användning som regionalpolitisk! instrument.

2. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), vilka

dels anfört följande:

I flera utpräglade industriländer används skatteinstrumentet för att
främja regionalpolitiska målsättningar. Mot bakgrund härav kan det vara
befogat att i en utredning pröva frågan om användning av skattelagstiftningen
i lokaliseringspolitiskt syfte i vad gäller indirekta skatter och
avgifter.

Enligt vår mening skulle exempelvis en regional befrielse från eller
nedsättning av den för många företag otvivelaktigt betungande arbetsgivaravgiften
kunna vara ägnad att främja en aktiv lokaliseringspolitik. En
liknande effekt skulle man kunna uppnå genom skatteregler som
möjliggör en differentiering av transportkostnaderna inom skilda delar av
landet. Sålunda bör utredningen pröva möjligheten att via beskattningen
utjämna bensinpriserna till förmån för avlägsna bygder. En betydelsefull

SkU 1972:47

faktor i sammanhanget utgör givetvis investeringsfonderna. Utskottet
framhåller att dessa i realiteten redan i dag är fria i stödområdet.
Häremot kan den invändningen göras att investeringsfonderna — om de
skall kunna få en avgörande regionalpolitisk effekt — bör kunna få tas i
anspråk även i en högkonjunktur. Vi anser således att investeringsfonderna
generellt bör få användas i alla de fall då användningen sker för att
främja en aktiv lokaliseringspolitik.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1972:172,
1972:208, 1972:306, 1972:423, 1972:601 och 1972:648 i
skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning av frågan om en
differentiering i lokaliseringspolitiskt syfte av indirekta skatter
och avgifter.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1688 S Stockholm 1972