Skatteutskottets betänkande nr 43 år 1972 SkU 1972:43

Nr 43

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om slopande av skatt
pä gasol.

Motionen

I motionen 1972:107 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs att
riksdagen beslutar befria fordon drivna med gasolformiga bränslen från
bränsleskatt.

Gällande bestämmelser

Enligt beslut av 1964 års vårriksdag utgår fr. o. m. den 1 juli samma år
särskild skatt för gasol och andra gasformiga kolväten som används för
drift av motorfordon. Bestämmelser härom är meddelade i förordningen
(1964:352) om gasolskatt. Beskattningen är uppbyggd efter principerna
för brännoljebeskattningen. Enligt förordningen (1957:262) om allmän
energiskatt och förordningen (1966:21) om särskild skatt på motorbränslen
utgår även dessa skatter för gasol. Sammanlagt utgår f. n. skatt med
48 öre för liter gasol, varvid skatten beräknas efter volymen av till vätska
kondenserad gas. Skattens höjd är fastställd med utgångspunkt i
bensinbeskattningen. För vissa bussar gäller en särskild skattesats, som
dock hittills aldrig tillämpats. Enligt uppgift från riksskatteverket finns
f. n. endast en förbrukare av gasol som motorbränsle.

Frågans tidigare behandling

Med anledning av propositionen (1964:97) om införande av gasolskatt
yrkades i motioner att gasolen med hänsyn till dess mindre luftförorenande
avgaser skulle beskattas förhållandevis lägre än bensin. Bevillningsutskottet
avvisade emellertid dessa yrkanden och anförde därvid bl. a.
följande (BeU 1968:48).

Som skäl för sitt yrkande åberopar samtliga motionärer gasolens
fördelar framför andra drivmedel genom dess renare avgaser ävensom att
den i propositionen föreslagna skattesatsen skulle omöjliggöra en
utveckling av gasoldriften. Som utskottet framhållit i det föregående bör
enligt dess mening beskattningen inte särskilt gynna vissa motorbränslen.
Ett genomförande av motionärernas förslag skulle sannolikt animera till
en ökad användning av gasol och därigenom successivt leda till minskade
skatteinkomster för vägväsendet. En sådan utveckling måste förr eller
senare påkalla höjning av gasolskatten, och de fordonsägare som till följd
av den sålunda yrkade skattelättnaden skulle stimuleras att gå över till
gasoldrift torde i samband med en dylik skattehöjning ha anledning att
anse sig vilseledda av statsmakterna. Utskottet finner alltså inte skäl
frånträda sin tidigare uttalade uppfattning att gasolen bör bära sin andel

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 43

SkU 1972:43

2

av vägkostnaderna och att någon nedsättning av gasolbeskattningen inte
bör komma i fråga.

Då bevillningsutskottet 1968 med anledning av då väckta motioner
rörande bl. a. beskattningen som miljöpolitiskt instrument i princip
avvisade sådana åtgärder åberopade utskottet (Bell 1968:70) riksdagens
tidigare ställningstagande i gasolfrågan.

I prop. 1970:156 föreslogs vissa avgifts- och skattehöjningar för att
stabilisera samhällsekonomin däribland en skärpning av den särskilda
skatten på motorbränslen.

I motioner med anledning av propositionen yrkades att skattehöjningen
på bensin skulle differentieras med hänsyn till bensinens blyhalt. I
andra motioner yrkades avslag på höjningen av skatten på gasol. I
sistnämnda motioner begärdes också en översyn av gasolskatten för att i
miljövårdande syfte stimulera övergång till gasol.

I sitt betänkande (BeU 1970:55) med anledning av dessa frågor
erinrade bevillningsutskottet om att utskottet tidigare (BeU 1968:70)
närmare utvecklat skälen mot en differentiering av skatten på bensin och
därvid i princip hävdat att det saknades anledning att i miljöpolitiskt
sammanhang använda skatteinstrumentet som ett substitut för en
förbudslagstiftning. Utskottet hade också på principiella grunder avvisat
särskilda skattepreferenser för gasol. Då utskottet inte fann skäl frånträda
sin uppfattning i dessa frågor avstyrkte utskottet bifall till motionerna.
Riksdagen godkände utskottets betänkande.

Vid 1971 års riksdag behandlade skatteutskottet motionsyrkanden om
att av miljöpolitiska skäl ge gasolen skattemässiga förmåner. Utskottet
anförde därvid bl. a. följande (SkU 1971:50).

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har riksdagen
upprepade gånger tidigare avslagit motsvarande framställningar, med
hänvisning bl. a. till den inom vägtrafikbeskattningen tillämpade principen
om fordonens vägkostnadsansvar. Motionärerna pekar på att viss
gasoldrift av bilar förekommer i andra länder, på den ökande tillgången
av naturgas och framför allt på att gasolen ger väsentligt renare avgaser än
bensin, förhållanden som varit väl kända vid frågans tidigare behandling,
då bevillningsutskottet bl. a. fann att en mera betydande övergång till
gasol på grund av en skattelindring för detta bränsle skulle leda till ett
inkomstbortfall som i sin tur måste kompenseras genom skattehöjningar.
Utskottet motsatte sig därför att gasoldriften skulle främjas genom
skattelättnader.

När det gäller frågan om renare bilavgaser vill skatteutskottet i detta
sammanhang erinra om att en expertgrupp (K 1966:42) framlagt ett
numera remissbehandlat förslag om införande av i stort sett samma regler
på avgasområdet som USA redan antagit. Förslaget är f. n. föremål för
fortsatta överväganden. Det kan vidare nämnas att giftnämnden och
naturvårdsverket under hösten kommer att framlägga förslag om nedtrappning
av blyhalten i bensin.

Såvitt skatteutskottet kan bedöma måste de planerade generella
åtgärderna för att skapa renare bilavgaser tillmätas en helt annan och
mera väsentlig betydelse för luftvården inom tättbebyggda områden än
en sådan begränsad övergång till gasoldrift som motionärerna tänkt sig.

SkU 1972:43

3

Skatteutskottet ansluter sig till bevillningsutskottets bedömning att gasol
bör behandlas efter samma principer som övriga motorbränslen. Till följd
härav avstyrker utskottet bifall till de ifrågavarande motionerna.

Frågan om gasolens beskattning ingick också i en motion om
miljöpolitiken till 1972 års vårriksdag. I sitt av riksdagen godkända
betänkande (JoU 1972:27) anförde jordbruksutskottet följande i fråga
om denna punkt.

Vidare hemställs i motionen att utredningen rörande kostnaderna för
miljövården får i uppdrag att undersöka möjligheterna att utnyttja
ekonomiska styrmedel inom bränslesektorn (punkt I b i motionsyrkandet).
Motionärerna avser härmed att exempelvis särskilda avgifter på bilar
som inte fyller fastställda normer för avgasrening, avgifter baserade på
halten i bilbränslet av bly och andra skadliga tillsatsämnen ävensom
sänkning av gasolskatten i syfte att öka användningen av gasdrivna
motorer kan vara tjänliga medel för att minska föroreningarna genom
avgaser. Utskottet vill framhålla att den nämnda utredningen bl. a. har att
analysera effekterna av olika avgiftssystem för miljöfarlig verksamhet.
Härvid lär bl. a. de med biltrafiken sammanhängande frågorna på
området komma under prövning. Utskottet finner med hänsyn härtill
inte erforderligt med något initiativ från riksdagens sida i anledning av
motionen i nu berörda del.

Utskottet

Motionären vill av miljöpolitiska skäl upphäva gasolskatten, som
innebär att gasol som används för drift av motorfordon i princip
beskattas som övriga motorbränslen.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har riksdagen
upprepade gånger av bl. a. skattetekniska skäl avvisat förslag om att i
miljöpolitiskt syfte främja gasoldrift av motorfordon genom skattelättnader.
Med anledning av en motion till 1972 års riksdag rörande
miljöpolitiken, i vilken gasolbeskattningen ingick som en delfråga,
erinrade jordbruksutskottet (JoU 1972:27) om att utredningen rörande
kostnaderna för miljövården bl. a. skall analysera effekterna av olika
avgiftssystem för miljöfarlig verksamhet. Härvid lär de med biltrafiken
sammanhängande frågorna på området komma under prövning. Med
hänsyn härtill fann jordbruksutskottet det inte erforderligt med något
initiativ från riksdagens sida i denna fråga. Riksdagen avslog utredningsyrkandet
i motionen på jordbruksutskottets hemställan.

Skatteutskottet, som tidigare av skattetekniska skäl avstyrkt motsvarande
yrkanden, finner — i avvaktan på resultatet av den nämnda
utredningens överväganden — inte skäl till ändrad ståndpunkt i frågan
och avstyrker således motionen.

SkU 1972:43

4

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:107.

Stockholm den 17 oktober 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson
i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro*
(m), Stadling (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Johansson i Jönköping
(s), Hörberg (fp), Söderström (m) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),
Nilsson i Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) och
Söderström (m):

Utskottet framhåller i sitt yttrande över motionen 1972:107 att
frågan om olika avgiftssystem för miljöfarlig verksamhet kommer att
prövas av utredningen rörande kostnaderna för miljövården. Med
anledning härav avstyrker utskottet motionen.

Utskottet tillägger dock att det tidigare av skattetekniska skäl avstyrkt
motsvarande yrkanden och att det inte finner skäl till ändrad ståndpunkt
i vad det gäller frågan att genom skattelindringar uppmuntra användandet
av mindre miljöfarliga motorbränslen. Den uppfattning utskottet här givit
uttryck för kan vi inte dela. Den sittande utredningen bör ha fria händer
att även pröva frågan om skattelättnader för att stimulera övergång till
mindre miljöfarliga motorbränslen. Det är enligt vår uppfattning felaktigt
att av rent fiskaliska skäl motsätta sig åtgärder som kan befrämja en
hälsosammare och mindre förorenad luft.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1666 S Stockholm 1972